Stalldrömmar - Kolik
OKT
23
2017

Finns det något bättre än ljudet av hästar som harmoniskt tuggar på sitt hö? Jag tror inte det! Ikväll känns det dessutom extra bra att höra det där välbekanta malandet... Jag har typ tio oskrivna blogginlägg i huvudet! Jag skulle ju skriva om hur man sätter upp panel! Jag skulle skriva om breeders, om mina intryck därifrån. Om fölauktionen, och SWB's avelskurs och om Charlottes testridning! Jag har tänkt skriva lite om mina nya kurser som jag är så himla taggad inför, och så har vi ju börjat gjuta rampen ut på baksidan! Men det här inlägget kommer inte att handla om något av de där sakerna. Istället blir det här ett inlägg om kolik....

Helt otippat, men så är det ofta så det är med kolik! Min fina Domingo fick nämligen kolikkänningar igår kväll/natt. Det är första gången han har kolik (det är faktiskt första gången nån av mina egna hästar har kolik), men det ska alltid tas på största allvar då det snabbt kan förvärras och bli allvarligt när det gäller kolik.

Vi hade varit på konsert på kvällen och kom hem strax innan 22. Jag bytte klackarna mot gummistövlar och kavajen mot stalljackan och gick ut för att natta hästarna. Först verkade allt som vanligt. Alla hästarna åt av sin mat och jag började mocka ut bajsarna som jag alltid gör. Då märker jag att Dompi slutat äta och går runt i sin box och är allmänt orolig. Jag tänker direkt på kolik, men kollar ändå tempen först. Den är normal. Under tiden som jag lämnar termometern i sadelkammaren (fem meter bort) blir han sämre och lägger sig ned, reser sig när jag smackar på honom och vänder sig och tittar mot magen med ögonen rullandes i huvudet. Jag tar en hink och blandar snabbt lite kraftpellets med mycket vatten till en slabbig soppa. Dompi lägger sig igen och rester sig lika snabbt. Jag inser att jag måste börja gå med honom och det på direkten! Sagt och gjort. Samtidigt letar jag i fickorna efter telefonen, men den är förstås kvar i min andra jacka! Jag vill kunna ge så mycket information till veterinären som jag bara kan så jag har redan scannat av boxen. Han har ätit upp all maten sedan insläppet, bajsat som vanligt och förutom det han just har rivit upp så är boxen inte särskilt stökig (det var egentligen det första jag kollade när jag kom in i stallet, så som jag alltid gör. Har en häst inte ätit, bajsat eller rivit upp sin bädd mer än vanligt utgår jag direkt från att något är fel), så anfallet måste precis ha börjat. Jag lyssnar också i flankerna efter tarmljud. En hästmage SKA vara rätt bullrig. Men Dompis mage är oroväckande tyst. Och andningen är snabb och häftig - ett tecken på smärta.

Jag går bort till huset med Dompi på släp, tar min telefon som ligger precis innanför dörren i hallen och ropar på maken att komma ut. Sen fortsätter jag gå runt, runt, runt på gårdsplanen. Maken kommer ut och ser förvirrad ut. Men är sen snabb på att få på sig gummistövlar och regnjackan, få in hunden i huset och ta över promenerandet med Dompi. Han får också i uppgift att mata honom med "kraftsoppan" - om han vill ha. Det är för att få i honom vätska.

Jag slår numret till veterinären samtidigt som jag går in för att lugna Ferdinand som är i upplösningstillstånd inne i stallet över att hans kompis är ute och promenerar mitt i natten. Dom första gångerna jag ringer är det upptaget och minuterna sniglar sig fram. Till slut kommer jag fram och börjar berätta om symtomen och vad vi gjort hittills. Vid det här laget har han varit ute och gått i nästen 40 minuter och druckit upp all sin kraftsoppa. Han verkar lugnare. Vi bestämmer oss för att prova att sätta in honom i boxen för att se hur han reagerar. Han verkar lugn igen och börjar efter ett par minuter att äta lite försiktigt. Jag lyssnar på magen och den gurglar lite lätt. Men han har inte bajsat något på över en timme. Jag bestämmer i samråd med veterinären att vi ska låta honom äta en liten stund och sen gå igen, och sen äta, och sen gå o.s.v. tills han antingen bajsar eller blir sämre. Vi hoppas förstås på det första! Det blir ett par gånger ut och in i boxen. Maken går med Dompi och för att inte Ferdinand ska riva stallet så går jag med honom. Runt, runt, runt på gårdsplanen. Efter drygt en timme till så bajsar Domingo äntligen! Tänk att man kan bli så glad över att se sin häst bajsa.

Jag kom in från stallet 00:40 igår. Inte riktigt så jag hade tänkt spendera min kväll, men väl värt varenda minut. Idag har han haft världens diarré, stackars Dompisen, men i övrigt är han precis som vanligt! Det finns olika anledningar till att hästar får kolik. De kan ha druckit för lite (vanligt när det är varmt ute och de svettats mycket, men också när det är väldigt kallt eftersom många hästar inte gillar att dricka kylt vatten). Vid vätskebrist bildas förstoppningar och de får förstoppningskolik. De kan ha ätit något de inte borde som t.ex. mögligt grovfoder eller någon ört eller växt i hagen som sen bildar gaser i tarmen och så har vi gaskolik. För lite grovfoder och för mycket kraftfoder kan också ge både gas- och förstoppningskolik, precis som för mycket stillastående (t.e.x vid boxvila eller sjukdom). Om de går ute länge utan grovfoder i en grus- eller sandhage kan de börja roa sig med att slicka på marken och kan då få sandkolik. Såhär på hösten när det är lerig ute och hästarna bökar i jorden för att få i sig de sista grässtråna kan de få i sig mycket jord och grus vilket också ger sandkolik. Man kan förebygga detta genom att ge loppfrön i fodret, som fungerar som ett bulkmedel som tar med sig sanden ut den naturliga vägen. Kolik kan också bero på parasitangrepp. Det syns inte alltid på hästen att det är angripen så man bör ta träckprov vår och höst. Exakt vad Domingos kolik berodde på vet jag inte. Han har haft tillgång till vatten, det är inte varit särskilt kallt, höet är av bra kvalitet, han har inga parasiter - men han kan ha fått i sig en del lera och grus ute i hagen när han letar efter de kortaste, smarrigaste grässtråna. Troligtvis är det en kombination av flera saker, så som det ofta är i livet.

Tecken på kolik är:
Hästen äter inte
Hästen har inte bajsat som vanligt, och har inga eller väldigt få tarmljud.
Hästen är orolig och boxvandrar, vill lägga sig, rulla och skrapar med framhovarna
Hästen tittar sig mot buken och ibland även biter sig mot buken
Hästen rullar med ögonen och andas häftigt
Hästen kan i fåtalet fall bli apatisk av smärta och bara stå och hänga. Då kan det vara svårare att misstänka just kolik. Men saknas tarmljud och hästen är feberfri kan det mycket väl vara kolik.
Om de har väldigt ont kan de börja svettas, då är det allvarligt! Men kolik ska alltid tas på allvar. Det kan snabbt övergå i tarmvred som är dödligt om det inte behandlas. Veterinär ska alltid kontaktas och åtminstone rådfrågas om behandling!

Vad ska man göra om man misstänker kolik? Nummer ett är att kontakta sin veterinär. Förhindra att hästen lägger sig och rullar sig eftersom den då kan få tarmvred. Gå ut och gå i närheten av stallet. Om möjligt kan man även longera hästen lite i trav för att få igång tarmrörelserna. Försök få i hästen vätska genom att blanda till lite betforvatten, mash, eller som jag gjorde, blanda lite kraftpellets med vatten så att det blir en smaklig soppa. Den får gärna vara lite ljummen. Om du ställer in hästen i boxen ta då bort eventuellt kraftfoder helt, och minska högivan så att du har kontroll på vad och hur mycket hästen ätit. Ställ gärna in en stor hink med vatten så att hästen lätt kan dricka (tänk på att den inte ska ha några krokar eller handtag som hästen kan fastna i eller skära sig på)! Att hålla hästen i rörelse och få i den mycket vätska i väntan på veterinären kan rädda hästens liv.

Slutet gott, allting gott! Och det hoppas jag var nog med dramatik för den här veckan (och ett tag framöver)! Nästa gång ska jag skriva om hur man sätter upp panel! Jag lovar!


Läst 39229 ggr



Fler inlägg

Vid det här laget har ni säkert sett Maria Gretzers video där hon ger instruktioner för hur man mockar på bästa sätt. Så jag tänkte att det kunde vara passande att prata lite gödsel och mockning i det här inlägget eftersom vi äntligen, äntligen, äntligen har fått vår gödselplatta färdig och godkänd för användning enligt konstens alla regler!

Eller regler och regler... Så många regler finns det faktiskt inte att förhålla sig till, men de som finns är viktiga att efterleva. Gödselplattan inte får läcka ut lakvatten och gödsel i naturen, och den måste uppfylla kraven på lagringskapacitet som finns i det län du bor. Hur lång lagringskapacitet man måste ha beror dels på var man bor och dels på hur många djur man har. För dig som står i färd med att gjuta platta och vill veta mer så hittar du all information du behöver hos Jordbruksverket. https://jordbruksverket.se/vaxter/odling/vaxtnaring/lagra-godsel

Vi valde att dimensionera vår platta så att vi ska kunna tömma den en gång om året.  Man brukar räkna med att en häst producerar 1,2kubik gödsel (inkl strö och urin) per månad. För mig, som har 12 boxar, blir formeln alltså 1,2 m3 gödsel x 12 hästar x 12 månader = 172kubik. Plattan är 10x10 meter = 100 kvadratmeter. Sen kommer vi ha en stödmur som är ca 2 meter i bakkant, och 1,5 i framkant (eftersom plattans bakkant är nedgrävd för att skapa lutning).

Vi kommer troligtvis aldrig att ha 12 hästar uppstallade på box 12 månader året om eftersom unghästar och fölston går på bete på sommaren, och min plan är att alltid ha minst 2-3 boxar lediga för träningshästar/saluhästar som kommer och går i kortare perioder, men jag har hellre lite för stor gödselplatta, än lite för liten...

På de olika stall som jag har jobbat under åren har vi haft olika strömaterial: Torv, spån, spånpellets, halmpellets, halm och papper. Enklast är tveklöst att mocka i pellets.  Spån- eller halmpellets verkar inte spela så stor roll. Det blir en bra fast ”bädd” som är mjuk för hästarna att ligga på. Jag är dock för petig för att ha pellets. Jag vill att det ska ha samma fina, ljusa färg som när man lägger in det, och då går det åt ca 4-6 påsar i veckan för en stor häst. Det blir man andra ord jättedyrt!

När det kommer till att mocka så tror jag att det finns ungefär lita många metoder som det finns hästägare, och var och en verkar tycka att just deras metod är den allra bästa. Jag är likadan! Jag vill ha det mockat exakt på mitt sätt, helt enkelt för att jag har ganska många boxar som ska mockas varje dag och det måste gå så fort och enkelt som möjligt. Samtidigt som det förstås ska vara så rent och fint som jag vill ha det.

Jag gillar att strö med halm. Det ger en tjock och mysig bädd för hästarna att ligga i, och så har de alltid fri tillgång till strå att tugga på. Jag såg en studie där man tittat på hur hästar betädde sig i sin box på natten. Man såg att oavsett om de stod på halm eller spån så åt de mycket av ströt – och då ser jag ju hellre att de äter halm än spån... Man får inte lägga in för lite halm (förstås) för då blir det väldigt kissigt i boxarna, men man får inte lägga in för mycket heller! Då drar hästarna med sig halmen (och därmed bajshögarna), när de går runt i boxen och det blir halm/bajs och kiss i en enda röra! Jag är mycket noga med att varendaste liten bajstolle ska ut eftersom de annars trampas ned i bädden och skapar ett högt parasittryck. Kisset kan man välja att lämna (dvs ha bädd), eller mocka ut. Om man har bädd är det viktigt att ha ett lager av ren halm på ca 5-10 cm överst så att boxen är ren och torr. Annars kan hästarna få problem med röta i hovarna och även med svamp och mugg i karleder.

Om vi så återkopplar till Marias video om hur man mockar effektivt i halm, så kan jag bara säga att jag håller med om det mesta hon säger. Dock mockar jag sedan ett par år tillbaka med spångrep, istället för halmgrep, och jag håller inte alls med om att spångrepen skulle få med sig mer ren halm än halmgrepen! Tvärt om faktiskt om man bara har fått in det rätta knycket! Och så slipper man ju momentet där man ska stå och lassa tillbaka ren halm från skottkärran till boxen. Så det sparar både halm och tid! Och dessutom så sparar det på mockarens axlar och armar då spångrepen inte är så tung som en halmgrep! Win – Win!   

Om ni har missat Marias video så hittar ni den I länken här:

https://www.instagram.com/tv/CjPaHjnBYvy/?utm_source=ig_web_copy_link

Och mitt svar till henne där jag mockar med spångrep:

https://www.instagram.com/reel/CjSWpVur_vL/?utm_source=ig_web_copy_link

Vad säger ni? Hur mockar ni och vad är viktigast för er? Kom med alla era bästa tips!

 

Fler bilder från arbetet med muren och gjutningen av plattan hittar ni på vår Instagram


Läst 60195 ggr Kommentarer Kommentera
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er!

Livet rusar på i 190km/h och vi har typ tusen bollar i luften känns det som – allting är som vanligt alltså... Fast inte riktigt ändå. För utanför vår lilla bubbla på gården så står världen i brand. En eld som letat sig hela vägen in i vårt trygga Sverige, och jag kan inte mer än att konstatera att med elräkningar på 6000kr mitt i sommaren så kommer det bli en minst sagt tuff vinter. Men vi kämpar på som alltid och gör vad vi kan. Vi tittar på möjligheten att skaffa solceller, ser över våra avtal och försöker snåla med elen, och allt annat....

Men trots oro över elpriser, krig och annat elände i världen så gläds vi åt att vi har varandra - vår familj, våra vänner och vår hälsa. Och så gläds den underbara hösten som vi har nu. Jag vet att bönderna vill ha regn, men jag är i alla fall glad så länge jag slipper lera i hagarna och kan få njuta av höstsolens värmande strålar ett litet tag till.

På tal om lera i hagarna så hoppas jag faktiskt att jag kan få slippa det även i vinter. Jag har nämligen fått hem 4 storsäckar med Hagströ som jag ska pröva lägga ut vid ingången till en av hagarna. Om det fungerar bra så blir det en ny beställning till nästa vinter från mig! Hagströ är en restprodukt bestående av träull, cement och vatten. Materialet släpper igenom vatten och skapar en mjuk och halkfri yta för hästarna att gå på. Det höga PH-värdet motverkar bakterier och hovröta, och mindre lera betyder minsre risk för mugg och rasp. Man slipper risken för att stenar fastnar i hästarnas hovar, så som det ofta blir när man grusar (stenar som fastnar kan orsaka både smärta och hovbölder). Och dessutom så är det miljövänligt och kan fyllas på vid behov under årens gång. Visst låter det bra? Jag återkommer med rapport när jag har provat produkten! Den som känner sig sugen och vill veta mer kan hitta mer info här: www.hagstro.se  

Sen jag skrev sist så har vi visat föl och jobbat på med vår gödselplatta. Dillon (som Dimmas föl blivit döpt till), var lite matt och visade knappt någon trav men lyckades ändå jogga hem 8-8-8,5 i gångartsbetyg. Inte så himla tokigt, och jag vet att det finns MYCKET mer att hämta i honom. Han är ju fortfarande så ung eftersom han föddes sent på sommaren. Jag är så kär i den hästen! Tänk om man kunde behålla dem alla! Han har ett så otroligt milt och fint temperament, och dessutom världens gulligaste lilla huvud med två stora stjärnögon och långa ögonfransar. Jag vet att alla fölägare tycker att deras föl är söta, men Dillon är faktiskt ovanligt söt! Nu ligger han hur som helst ute på annons så jag får stålsätta mig inför den dagen han ska flytta hemifrån. Nackdelen med att ha sin passion som sitt yrke.... Annonsen kan ni läsa här. Han har också fått hem egen flik på vår hemsida: Örstorps Dillon – Örstorp Gård AB  Visst är han fin?

Förutom fölmys så jobbar vi alltså med att muren runt gödselplattan ska bli klar så att vi kan börja använda den innan vintern. Eftersom gödselplattan är gjuten i lutning, fick vi gjuta upp en sockel i ”trappsteg”, som vi sen kunde stapla våra skalblock på. Sockeln är gjuten i 7 steg. Först den bakre delen i ett stycke, och sen 3 ”trappsteg” på varje sida. Varje trappsteg är ca 3,3m långt. Gödselplattan är totalt 10x10m. Muren kommer bli strax under 2m i bakkant och ca 1,40 i framkant. Helgen kommer att spenderas med att stapla skalblock! Bildbomb och mer info kommer när muren är färdig! För löpande bilder/filmer på både föl och gödselplatta så får ni gärna följa oss på vår Instagram!

Schematiskt "ritning" över gödselplattan och stödmur av skalblock:


Läst 85575 ggr Kommentarer Kommentera

Plötsligt befinner vi oss i slutet av juli och jag kommer som vanligt på mig själv med att undra vart i hela friden tiden tog vägen? Men jag ska inte klaga! Vi har faktiskt hunnit med massor den här sommaren, och än är den inte slut!

Den här veckan har, förutom värmebölja, mestadels präglats av föl och passning av densamme då vårt avelssto Dimma (67) valde att föla i tisdags natt, 14 dagar efter utsatt datum. Då hade jag fölvakat så smått i två veckors tid och var med andra ord redan ganska trött. På måndagen hade hon väldigt mycket förvärkar och jag trodde att det kanske var dags, men hon väntade alltså tills natten till tisdagen kl 01:14 då hon la sig ned och började krysta. 01:22 var det hela över och en fin liten hingstunge efter Freetown (Don Primero x Zorn x Matador II) fick se dagens ljus! Eller nattens ljus ska jag kanske säga.

Det är nånting magiskt med att bevittna hur ett nytt liv blir till. Plötsligt var all trötthet som bortblåst och det kändes andaktigt att stå där i den ljumma sommarnatten, och bara titta på den lilla krabaten som genast försökte kämpa sig upp på benen. Och den något tröttare nyblivna mamman som låg och pustade i halmen. Jag var tvungen att ringa och väcka Jörgen så att han fick komma ut och se miraklet.

Efter det följa den vanliga proceduren – kolla att efterbörden kommer ut i tid och är hel, och att den lilla verkar pigg och hittar till mjölkbaren. Pigg och kry var han allt – men hitta mjölkbaren var desto svårare. Våra tidigare föl har varit betydligt tröttare första dygnet, men de har ändå lyckats hitta juvret och diat utan problem inom 1-2 timmar. Den här kanaljen hade lite svårare med det. Han sög på Dimmas bakben, på hennes mage och hals och till och med på juvret – men utan att hitta spenarna! Suck! Jag försökte alla trick i boken (lät honom suga på mina fingrar och på nappflaskan som sakta fördes upp mot juvret, och försökte mjölka ur nån droppe när han var i närheten med mulen), men ändå hittade han inte rätt. Detta gjorde att jag var tvungen att fortsätta försöka hela natten, och hela förmiddagen. Klockan 11:30 på tisdagen hittade han äntligen rätt och började dia själv, och efter det har allt fungerat toppen. Vi gjorde en foalcheck efter lunch som såg bra ut så då kunde jag äntligen andas ut och börja slappna av lite. Vid det laget var jag ganska trött och sliten. 

Jag är så himla nöjd med det här fölet! Han kommer att bli kolsvart sånär som på en vit stjärn och två vita kronor bak, och han rör sig helt fantastiskt! Dom av er som följ den här bloggen under lång tid vet att jag länge har velat ta föl på den här stolinjen (stolinje 67). År 2016 seminerade jag Dimmas mamma Doriz med Firenze och år 2018 gjorde jag ett försök med Doriz syster Dolce Vita och San Amour (som även hon är efter Don Primero precis som Dimma). Men ingen av dem tog sig. Så när jag erbjöds att köpa Dimma som avelssto förra våren så kände jag att jag inte kunde (eller ville!) tacka nej! Och så himla bra det blev! Dimma kommer från en lång linje prestations- och diplomston. Hon har dessutom idel GP hingstar i de 3 första leden, så det finns att brås på. Hon är oerhört lik sin mamma Doriz, som jag själv har ridit för en herrans massa år sedan. Doriz var en häst med mycket arbetsvilja och motor. Hon var känslig på ett bra sätt och hade en naturlig kadens och schvung, lätt för samling, och det har hon lämnat vidare till Dimma. Det är enkelt att välja hingst till Dimma eftersom hon är så komplett i sig själv. Det ända hon behöver förbättra är sin storlek då hon bara är blygsamma 160cm hög. Hon har dock två avkommor sen tidigare som båda är runt 167, så jag är inte orolig.

Jag hoppas verkligen att vi kan hitta en satsande ryttare som kan förvalta den här fina hingstungen för han är verkligen något alldeles speciellt! Han kommer tyvärr att vara till salu då vi enbart sparar på ston. Jag lovar att återkomma med en kavalkad av bilder, men för tillfället får ni hålla tillgodo. Fler bilder och filmer finns på vår instagram och på vår facebook!

Parallellt med ”fölandet” har vi också påbörjat gjutning av stödmur runt gödselplattan. Även detta kan ni följa på vår instagram! Mer om det i nästa inlägg!       

https://www.instagram.com/orstorp_gard/

https://www.facebook.com/orstorp

 Visst är han helt bedårande söt??


Läst 107094 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Här hittar du alla våra husbloggare

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.