Stalldrömmar - Kolik
OKT
23
2017

Kolik

Finns det något bättre än ljudet av hästar som harmoniskt tuggar på sitt hö? Jag tror inte det! Ikväll känns det dessutom extra bra att höra det där välbekanta malandet... Jag har typ tio oskrivna blogginlägg i huvudet! Jag skulle ju skriva om hur man sätter upp panel! Jag skulle skriva om breeders, om mina intryck därifrån. Om fölauktionen, och SWB's avelskurs och om Charlottes testridning! Jag har tänkt skriva lite om mina nya kurser som jag är så himla taggad inför, och så har vi ju börjat gjuta rampen ut på baksidan! Men det här inlägget kommer inte att handla om något av de där sakerna. Istället blir det här ett inlägg om kolik....

Helt otippat, men så är det ofta så det är med kolik! Min fina Domingo fick nämligen kolikkänningar igår kväll/natt. Det är första gången han har kolik (det är faktiskt första gången nån av mina egna hästar har kolik), men det ska alltid tas på största allvar då det snabbt kan förvärras och bli allvarligt när det gäller kolik.

Vi hade varit på konsert på kvällen och kom hem strax innan 22. Jag bytte klackarna mot gummistövlar och kavajen mot stalljackan och gick ut för att natta hästarna. Först verkade allt som vanligt. Alla hästarna åt av sin mat och jag började mocka ut bajsarna som jag alltid gör. Då märker jag att Dompi slutat äta och går runt i sin box och är allmänt orolig. Jag tänker direkt på kolik, men kollar ändå tempen först. Den är normal. Under tiden som jag lämnar termometern i sadelkammaren (fem meter bort) blir han sämre och lägger sig ned, reser sig när jag smackar på honom och vänder sig och tittar mot magen med ögonen rullandes i huvudet. Jag tar en hink och blandar snabbt lite kraftpellets med mycket vatten till en slabbig soppa. Dompi lägger sig igen och rester sig lika snabbt. Jag inser att jag måste börja gå med honom och det på direkten! Sagt och gjort. Samtidigt letar jag i fickorna efter telefonen, men den är förstås kvar i min andra jacka! Jag vill kunna ge så mycket information till veterinären som jag bara kan så jag har redan scannat av boxen. Han har ätit upp all maten sedan insläppet, bajsat som vanligt och förutom det han just har rivit upp så är boxen inte särskilt stökig (det var egentligen det första jag kollade när jag kom in i stallet, så som jag alltid gör. Har en häst inte ätit, bajsat eller rivit upp sin bädd mer än vanligt utgår jag direkt från att något är fel), så anfallet måste precis ha börjat. Jag lyssnar också i flankerna efter tarmljud. En hästmage SKA vara rätt bullrig. Men Dompis mage är oroväckande tyst. Och andningen är snabb och häftig - ett tecken på smärta.

Jag går bort till huset med Dompi på släp, tar min telefon som ligger precis innanför dörren i hallen och ropar på maken att komma ut. Sen fortsätter jag gå runt, runt, runt på gårdsplanen. Maken kommer ut och ser förvirrad ut. Men är sen snabb på att få på sig gummistövlar och regnjackan, få in hunden i huset och ta över promenerandet med Dompi. Han får också i uppgift att mata honom med "kraftsoppan" - om han vill ha. Det är för att få i honom vätska.

Jag slår numret till veterinären samtidigt som jag går in för att lugna Ferdinand som är i upplösningstillstånd inne i stallet över att hans kompis är ute och promenerar mitt i natten. Dom första gångerna jag ringer är det upptaget och minuterna sniglar sig fram. Till slut kommer jag fram och börjar berätta om symtomen och vad vi gjort hittills. Vid det här laget har han varit ute och gått i nästen 40 minuter och druckit upp all sin kraftsoppa. Han verkar lugnare. Vi bestämmer oss för att prova att sätta in honom i boxen för att se hur han reagerar. Han verkar lugn igen och börjar efter ett par minuter att äta lite försiktigt. Jag lyssnar på magen och den gurglar lite lätt. Men han har inte bajsat något på över en timme. Jag bestämmer i samråd med veterinären att vi ska låta honom äta en liten stund och sen gå igen, och sen äta, och sen gå o.s.v. tills han antingen bajsar eller blir sämre. Vi hoppas förstås på det första! Det blir ett par gånger ut och in i boxen. Maken går med Dompi och för att inte Ferdinand ska riva stallet så går jag med honom. Runt, runt, runt på gårdsplanen. Efter drygt en timme till så bajsar Domingo äntligen! Tänk att man kan bli så glad över att se sin häst bajsa.

Jag kom in från stallet 00:40 igår. Inte riktigt så jag hade tänkt spendera min kväll, men väl värt varenda minut. Idag har han haft världens diarré, stackars Dompisen, men i övrigt är han precis som vanligt! Det finns olika anledningar till att hästar får kolik. De kan ha druckit för lite (vanligt när det är varmt ute och de svettats mycket, men också när det är väldigt kallt eftersom många hästar inte gillar att dricka kylt vatten). Vid vätskebrist bildas förstoppningar och de får förstoppningskolik. De kan ha ätit något de inte borde som t.ex. mögligt grovfoder eller någon ört eller växt i hagen som sen bildar gaser i tarmen och så har vi gaskolik. För lite grovfoder och för mycket kraftfoder kan också ge både gas- och förstoppningskolik, precis som för mycket stillastående (t.e.x vid boxvila eller sjukdom). Om de går ute länge utan grovfoder i en grus- eller sandhage kan de börja roa sig med att slicka på marken och kan då få sandkolik. Såhär på hösten när det är lerig ute och hästarna bökar i jorden för att få i sig de sista grässtråna kan de få i sig mycket jord och grus vilket också ger sandkolik. Man kan förebygga detta genom att ge loppfrön i fodret, som fungerar som ett bulkmedel som tar med sig sanden ut den naturliga vägen. Kolik kan också bero på parasitangrepp. Det syns inte alltid på hästen att det är angripen så man bör ta träckprov vår och höst. Exakt vad Domingos kolik berodde på vet jag inte. Han har haft tillgång till vatten, det är inte varit särskilt kallt, höet är av bra kvalitet, han har inga parasiter - men han kan ha fått i sig en del lera och grus ute i hagen när han letar efter de kortaste, smarrigaste grässtråna. Troligtvis är det en kombination av flera saker, så som det ofta är i livet.

Tecken på kolik är:
Hästen äter inte
Hästen har inte bajsat som vanligt, och har inga eller väldigt få tarmljud.
Hästen är orolig och boxvandrar, vill lägga sig, rulla och skrapar med framhovarna
Hästen tittar sig mot buken och ibland även biter sig mot buken
Hästen rullar med ögonen och andas häftigt
Hästen kan i fåtalet fall bli apatisk av smärta och bara stå och hänga. Då kan det vara svårare att misstänka just kolik. Men saknas tarmljud och hästen är feberfri kan det mycket väl vara kolik.
Om de har väldigt ont kan de börja svettas, då är det allvarligt! Men kolik ska alltid tas på allvar. Det kan snabbt övergå i tarmvred som är dödligt om det inte behandlas. Veterinär ska alltid kontaktas och åtminstone rådfrågas om behandling!

Vad ska man göra om man misstänker kolik? Nummer ett är att kontakta sin veterinär. Förhindra att hästen lägger sig och rullar sig eftersom den då kan få tarmvred. Gå ut och gå i närheten av stallet. Om möjligt kan man även longera hästen lite i trav för att få igång tarmrörelserna. Försök få i hästen vätska genom att blanda till lite betforvatten, mash, eller som jag gjorde, blanda lite kraftpellets med vatten så att det blir en smaklig soppa. Den får gärna vara lite ljummen. Om du ställer in hästen i boxen ta då bort eventuellt kraftfoder helt, och minska högivan så att du har kontroll på vad och hur mycket hästen ätit. Ställ gärna in en stor hink med vatten så att hästen lätt kan dricka (tänk på att den inte ska ha några krokar eller handtag som hästen kan fastna i eller skära sig på)! Att hålla hästen i rörelse och få i den mycket vätska i väntan på veterinären kan rädda hästens liv.

Slutet gott, allting gott! Och det hoppas jag var nog med dramatik för den här veckan (och ett tag framöver)! Nästa gång ska jag skriva om hur man sätter upp panel! Jag lovar!


Läst 35295 ggr





Fler inlägg

MAJ
28
2020

Världen är upp-och-ned och Coronan fortsätter härja i städerna. Men här ute på landet är det inte mycket som förändrats. Mina lektioner fortsätter som vanligt. Jag rider, tränar, mockar och släpper ut och tar in hästar som vanligt. Ingen jag känner har blivit (allvarligt) sjuk. Vincent går på dagis. Min man jobbar visserligen hemifrån - men eftersom han precis har varit pappaledig i ett halvår innan detta, så känns det ganska hemtamt det med. Den största skillnaden är att vårt sociala liv varit extremt torftigt under de senaste månaderna, och att vi varken kan träffa mina föräldrar eller svärföräldrar då de tillhör en riskgrupp. Så livet är både som vanligt - och inte alls som vanligt på en och samma gång!


Men lite har vi ändå "drabbats" av Coronan. Vi skulle ju varit i full gång med vårt stallbygge vid det här laget! Men eftersom vi väntar på boxfronter som ska tillverkas i Polen (där de suttit i strickt karantän i flera månader), så ligger vi i dagsläget minst två och en halv månad efter i planeringen. Fronterna skulle kommit i mitten av mars, men nu är vi i slutet av maj och ännu syns inte skymten av några fronter... Vi fick dock det glädjande beskedet att de öppnat fabrikerna igen för ca 14 dagar sedan, och att man börjat tillverka våra fronter! Så med förhoppningsvis kan vi ändå komma igång och bygga under sommaren så vi hinner klart innan det blir kallt och ruskväder igen. Allra helst skulle jag ju vilja vara färdig när det är dags att ta in unghästarna från betet så vi kan flytta direkt in i nya stallet - men jag vågar inte hoppas för mycket. Man kan ju hoppas på en fin och varm höst i alla fall, så betessäsongen blir så lång som möjligt.


Eftersom våra vanliga barnvakter är portade pga Corona så blir det inte så många andra projekt gjorda heller. Jag är lir frustrerad för det finns ju så mycket som man skulle vilja hinna med och fixa! Men vi har full upp med att bara hinna med vardagen med hästar, hundar, barn och gräsklippning. The usual stuff. Innan fronterna kommer ska vi ta ett krafttag och röja ordentligt i "ladan" (som ska bli nya stallet). Vi har precis köpt en handtruck så nu kan vi flytta en massa tung skrot som blivit liggande efter att vi röjt i det som ska bli nya sadelkammaren. Vi har haft kontakt med ett företag som köper metallskrot. De kommer ut med en container som man får fylla, och sen vägs den. Kommer man upp över X antal kilon så får man betalt per kilo för allt som skjuter över. Vi håller tummarna för att det ska sluta på pluskontot. Bland annat så kommer vår gamla "trotjänar" gräsklippare få åka container till gräsklippar-himlen (kan man kalla det eläniga skrället för trotjänare, när den bara startade varannan gång och krävde ändlöst med kärlek och underhåll för att hålla igång så länge att man faktiskt kunde klippa alla de 1500kvm gräsmatta som hör till vår tomt? Jag vet inte.....). Vi är väldigt glada för vår nya Stiga Tornado som startar varje gång man vrider om nyckeln, och som gladeligen klipper gräset så länge som man ber om det! Plötsligt så är det enkelt att ha en välskött gård!

Nu ska jag gå ut och ge hästarna sin kvällsmat! Håll tummarna för att våra fronter kommer snart! Vi hörs! 

En liten påminnelse om hur våra boxar från Stallimporten kommer se ut. Dock med galvade galler och utan luftintaget i nederkanten. 


Läst 41086 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
13
2020

De senaste veckorna har jag befunnit mig i ett tillstånd av chock och sorg. Min underbara, fina häst Ferdinand har fått diagnosen ringkota (för er som inte vet är det en degenerativ sjukdom - ungefär som spatt, som ger pålagringar och inflammation i kronleden). Det anses ärftligt och är i princip det samma som en dödsdom. Det finns några behandlingar man kan pröva - men de är smärtsamma för hästen och har väldigt dålig prognos. Min veterinär avråder från dessa då hon anser det bara är att dra ut på hästens lidande. Ferdinand har dessutom bockhov på det drabbade benet, och det har troligtvis förvärrat och förstärkt problemet.


Han har känts jättefin under vintern och våren, så när han plötsligt kändes halt trodde jag först att det var en kotledsvrickning eller något liknande. Att få rekommendationen att avliva var inte precis något jag väntade mig, och det har tagit lite tid att acceptera och smälta att det är så illa. Jag tror inte att jag riktigt har accepterat det ännu. Han kommer få gå kvar här över sommaren och sen tas bort till hösten. Mitt hjärta blöder! Jag har ju ridit in och utbildad honom själv och i år blir han 10år. Och jag vet att det kommer komma många fler hästar i mitt liv - men få hästar är så snälla och roliga att arbeta med som Ferdinand! Han är hästen med stort H som både är snäll och trygg, men ändå har nerv och gång och det där lilla extra som gör att man rider runt med ett leende på läpparna varja dag.


Så nu sitter jag här och scrollar på salusidorna, i hopp om att hitta ett roligt projekt, som kan få mig på lite bättre tankar. Inte så lätt att hitta en frisk och sund häst med potential när man har en rätt så begränsad budget. Det fanns ju egentligen inga planer på att jag skulle köpa ny häst just nu...


Det jag letar efter är ett sto i lagom ålder (inte för ung och grön eftersom jag är ensam på gården på dagtid och rider mestadels utomhus, både på bana och i naturen). Mitt mål för året var att starta Msvb, för att sen kunna ta min C-tränarlicens, så hästen jag letar efter bör ha kapacitet för minst msvb. Vår plan är att mina tävlingshästar ska få gå in i vår avelsverksamhet efter avslutad karriär - så en bra stam och högt avelsvärde är ett måste. Frisk, sund och billig..... Vart hittar man en sån??


Jag hade också kunnat tänka mig att ta en häst på foder. Den bör då redan vara utbildad Msvb (eller mer). Kanske är du gravid, eller skadad eller pluggar och hinner inte med din häst just nu? Varmt välkommen att höra av dig i så fall! Vi erbjuder ett jättebra liv för våra hästar! De går ute långa dagar i fina hagar, speciellt sommartid. Jag som rider har utbildat hästar från unghäst till svår klass och arbetat med hästar på heltid i över 15 år. Jag är själv utbildad hästmassör, och tränar regelbundet för erkännt duktiga tränare. Utöver det så jobbar jag mkt med min egen sits och balans (jag gör yoga och balansövningar och tränar kondition). Mer om mig kan ni läsa på min hemsida www.horseandhuman.com. Har du hästen för mig så tveka inte att höra av dig!


Kanske undrar ni vad som händer med vårt stallbygge? Inte mycket kan jag avslöja... Det kom en Coronapademi och ställde till det! Men det skriver jag mer om i nästa inlägg. Ta hand om er så länge, och krama era hästar och ge dem en extra morot! Man vet aldrig hur mycket tid man har kvar tillsammans.


Läst 78394 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
07
2020

Jag får börja med att önska alla en god fortsättning på det nya året! Nytt år och nytt årtionde... Om tio år är jag 48 år! Nästan 50. Och om två år fyller jag 40! Och den lilla bebisen som kom till världen på Luciadagen 2018 - han är redan en liten pojke som springer och pratar! Hur gick det till?! Mest rapparkalja, men ändå. Kanske borde jag istället säga att han kommunicerar. För det gör han! Och att man kan kommunicera massor utan att använda ord behöver jag ju knappast berätta för er som håller på med hästar!

Året som gått har varit ett år i familjens tecken. Att bli mamma är speciellt och underbart. Fantastiskt och skitjobbigt på en och samma gång. Du kommer aldrig att känna sådan kärlek och lycka - men inte heller sådan trötthet och ibland (tillfällig) förtvivlan. Om två veckor börjar den lille parveln på förskolan och livet går in i en ny fas. Men vi har också hunnit med att ta vår första valpkull efter vår Juniirotts Daisy och Jordan House of Lazic. Sju fina valpar blev det som alla har hittat fantastiska hem, och vi är så glada att få följa dem på deras väg genom livet.

Jag har skrivit det förr, men det är värt att upprepas! Jag ÄLSKAR nyår! Inte själva aftonen i sig (även om den brukar vara nog så trevlig). Utan tanken på att få börja om. Ett tomt blad där man kan skriva precis vad man vill. Och jag vet att man förstås kan göra detta den 23 mars, eller den 12 juni, eller vilken annan dag som helst på året. Men det är ändå något magiskt som händer den 31/12 varje år då klockan nollställs och man står med ett helt år av möjligheter framför sig!

Det här året, 2020, kommer vi bland annat att rida in vår första uppfödning - Örstorps Rex. Det ska bli väldigt spännande att se hur han blir som ridhäst, och det jag ser i hagen lovar gott! Han kommer att vara till salu. Vår andra uppfödning Örstorps Totifini blir två i år. Hon kommer att få stanna hos oss på gården och förhoppningsvis bli min framtida tävlingshäst och så småningom avelssto. Kanske blir embryotransfer aktuellt i framtiden? Vem vet?

Vad det gäller bygge och renovering så har det inte hänt mycket under året som gått, men det kommer hända desto mer under 2020! Vi har nämligen fått vår bidragsansökan godkänd från Länsstyrelsen! Så om allting klaffar och vädrets makter är med oss så drar vi igång och börjar bygga boxar i mars! Pengarna delas ut i samarbete med Europeiska jordbruksfonden för Lantbruksutveckling. Fronter med skjutdörrar är beställda från Stallimporten. Och skalblock till mellanväggar och spolspilta har vi redan från Ottossons Cementvaror AB. Med hjälp av bidraget kommer vi ha råd att ta in hantverkare som kommer hjälpa oss med murandet av boxar och byggandet av serviceutrymmen (tvättstuga m.m.). Med facit i hand så får vi helt enkelt erkänna att projektet att bygga ett helt stall med 12 boxar när man har familj och hästar och hund och en gård att sköta, och dessutom redan arbetar heltid och driver två företag - ja, det blev helt enkelt lite för mycket. Vi hade säkert kunnat göra det själva - men vi hade inte blivit färdiga förens nån gång 2032! Och det tycker jag är lite väl länge... Men nu är det alltså på G, och jag känner mig som ett barn på julafton! Allra mest ser jag fram emot att ha en spolspilta med väggar och tak! Slippa stå ute på husgaveln i regn och rusk och snålblåst när lerigt unghästben med mugg ska tvättas med hexocil... Och det ska bli skönt att ha en ordentligt rymlig stallgång och egen uppbindningsplats, och att slippa köra över gårsplanen med halm som flyger all världens väg... Att ha ett torkrum för blöta täcken! Och en tvättmaskin! Och så ska det faktiskt bli helt ljuvligt att inte längre behöva lägga tid och kraft och pengar på att planera och bygga stall! Att jag redan börjat planera och drömma om hur och var vi ska anlägga en longervolt kan vi tala lite tyst om. Jag tänker mig att den kan stå färdig till våren 2021 - lagom till att Tottan ska ridas in.

Förutom stallbygget så känner jag att det återigen är dags att satsa lite på min egen ridning igen. Ferdinand är igång efter sin skada, och redo för nya utmaningar. Jag ska också försöka uppdatera bloggen lite flitigare! Jag har en bra magkänsla inför 2020! Min häst är frisk! Mitt företag blomstrar, och efterfrågan på både lektioner och kurser är hög (jag är förresten så stolt över mina duktiga elever som alla går från klarhet till klarhet och utvecklas och kämpar på tillsammans med sina hästar)! Stallet ska byggas klart, och jag har två fina unghästar som snart ska ridas in! Nu kör vi!

Såhär ser modellen på boxfronter ut som vi har valt. Våra boxar kommer dock ha galvade galler och stolpar och fyrkantig profil. Visst är de snygga?

              


Läst 132482 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv