Idag åkte mamma och jag till Alleby med Hedda. Nära och bra! Det skulle egentligen vara på gräs, men efter de två första klasserna valde de att flytta tävlingen till paddocken, vilket var ett klokt beslut tycker jag. Omkullridningar och att hästarna skadar sig tackar man ju gärna nej till!


Jag hade bara anmält till 130 cm, men när vi kom fram höll de på att bygga banan till 120 cm eftersom det blev försenat pga flyttningen av alla hinder. Jag passade därför på att efteranmäla mig till 120 cm, vilket jag gjorde rätt i. Det var bedömning A:0 och deras paddock var inte så stor, så de fick göra det bästa av situationen och därför fanns det inga valmöjligheter på banan, utan det var helt enkelt att gasa på och skära hörnen. Jag gick ut först med Hedda och red runt med bra tempo, men normala väger. Det räckte ändå till en fjärde plats, vilket var väldigt kul. Många hade strukit sig, så det var bara fem placerade.


I 130 cm var det från början endast 14 starter, vilket var väldigt lite, och efter dagens ösregn slutade det med bara 7 starter! Det var bedömning A1A och Hedda och jag fick ett ner i grunden. Det var två tvåkombinationer, och i den sista med oxer in och räcke ut kom vi för fort in och rev därför uthoppet. Det var tre stycken nollor, men bara två placerade, så det var spännande att kolla på omhoppningen! Hedda och jag var snabbast i grunden, så vi kom på fjärde plats även här, men som sagt så var det bara två placerade. Tråkigt när det är så lite starter, men inte heller kul när det är 100 stycken i varje klass. Mellan 40-50 känns lagom :)

Igår fick Hedda hoppa innan jobbet och idag var det Marcos tur. Hoppade först en studsserie på fyra hinder, och sedan fick Fredrik bygga om det till en oxer. Himla käckt med banpersonal så att man slipper hoppa av och fixa hindren själv.


Efter studsen blev det alltså några språng på oxern och räcket. Marco klev över räcket på 1 meter och hoppade enkelt över 110 cm. Jag blev övermodig och bad Fredrik höja till 120 cm, för att se om han fortfarande hoppade över lika fint, eller om det skulle gå åt skogen. Nej då, Marco, cool som bara den, galopperar på och hopplar över jättefint! Och jajjemen, jag fick det på film! Hallelujah! Så stolt över min lille bäbis. 120 är ju alldeles för högt egentligen, men att testa på ett enkelhinder en gång känns ändå helt okej. Nu dröjer det länge innan han får prova den höjden igen. Han är ju bara fyra år och får max tävla 1 meter, så kommer hålla oss på den höjden och några enstaka språng då och då på 110 cm på träning. 


Ska fortsätta mycket med studs, det är så nyttigt, både för Hedda och Marco. Hedda har ju jättemycket gas i sig själv, medan Marco varken är seg eller pigg, utan bara galopperar på. Vill få lite mer action i honom, men det kommer nog med tiden när han blir starkare och får mer kondis. Brukar i alla fall när jag hoppar studs med honom gasa på rätt bra in så att han får kvickna till. Har hindren mellan 50 och 70 cm, och efter några varv blir det ganska go mjölksyra! 


Kolla in filmen från idag, både studs, oxer och språnget på 120 cm på slutet :)

Kan började med att berätta att mamma och jag red ut igår på kvällen med Natalie och Marco. Alltid ska det hända massa grejer när man rider ut med mamma. Först envisas hon med att ta med Fia, fastän vi ska rida i första skogen vid motionsspåren. Hon lovar att ha henne i koppel, men när vi kommer fram och det inte är några bilar där så skiter hon i det och strax därpå går Fia på egen promenad när vi är ute och rider. Hon kommer alltid tillbaka efter en stund, men hon ska inte bara sticka iväg sådär.


Sedan höll jag på att trilla av, fast det var i och för sig inte mammas fel, men vi skyller på det ändå. Galopperade nämligen med Marco på väg tillbaka till transporten, samma väg som vi kommit på innan. Plötsligt blir han livrädd för en sten, som han passerat åt båda håll hundra gånger innan. Så han tvärnitar och kastar sig åt sidan. Kände nästan grussmaken i munnen, men jag höll mig kvar på något vänster. Och ja, jag blev arg. Vad är det för dumheter att plötsligt bli rädd för något man sett från alla vinklar så många gånger förut? Fick förbi honom och sedan vände jag tillbaka en gång till så att han fick passera den igen, och då var det inget konstigt längre. Hästar och spöken alltså...


Sedan när vi är fem minuter från transporten kommer mamma på att hon verkligen MÅSTE kissa, och nej, hon kan absolut inte hålla sig den lilla biten vi har kvar. Så jajjemen, hon hoppar av Natalie och utför sina behov. När hon sedan ska hoppa upp på Natalie igen så glömmer hon bort det första man får lära sig på ridskolan när man ska sitta upp: HÅLL I TYGLARNA! Så Natalie tar ett steg framåt, och ett till, och plötsligt travar hon i väg, och mamma står ensam kvar på backen. Oj, oj, oj... Nu sprang hon som tur var bara några femtio meter eftersom jag stod kvar med Marco, men jag var fly förbannad eftersom mamma alltid är så oansvarig, och hon själv kan knappt ta sig fram till hästen för att hon skrattar så mycket. Hon måste ha en dödsönskan för dem båda? Ja ja, hon har uppenbarligen inte alla korvarna på grillen..


Tillbaka vid transporten finns en lång, fin galoppbacke, så jag tog en vända upp där med Marco så att han fick springa av sig innan vi åkte hem igen.


Idag på morgonen tog jag några språng med Hedda i paddocken. Ska tävla på söndag och har inte tränat något i veckan, så det fick bli en studsserie på fyra hinder och sedan ett vanligt räcke som vi hoppade lite högre på två gånger :) Kändes bra! Och film på det finns så klart här nedanför!

Mamma och jag red ut med Hedda och Rivica nu på kvällen. Först föreslog jag att vi bara skulle skritta ut en lugn promenad i Bunketorp, men mamma ville absolut ut och galoppera. När vi väl kommer till skogen så ska hon plötsligt visa någon ny, jättebra väg hon har hittat, som inte alls är så jättebra, utan snarare skitkass. Bara stora stenar, upp och ner, rötter och lera som hästarna gick ner sig i. Gick minsann inte att galoppera där, och efter ett tag blev det så lerigt att vi till och med fick gå bredvid stigen, inne bland alla träd och kvistar.



Note to myself: Följ aldrig med på "jättebra" stigar som mamma har hittat, det kan hända att man inte kommer tillbaka till transporten levande.



När vi väl kom ut på den riktiga grusvägen i alla fall fick Hedda galoppera lite och som vanligt hör man mamma skrika några tjugo meter bakom för att Rivica bockar och har sig. I vanliga fall är jag snäll och saktar av, men efter dödsrundan i skogen tyckte jag att hon var förtjänt av en egen liten nära döden upplevelse :)


God natt!

Efter 125 cm idag gick jag och gjorde ett klassbyte, från 130 cm till 140 cm. Sist vi hoppade 140 cm, vilket också var första gången, var i september i Alingsås. Då debuterade och gjorde en toppenrunda med bara en rivning. Då klarade vi 9 av 10 hinder. Egentligen var vi väl inte redo att gå in och hoppa så högt nu med tanke på att detta var tredje tävlingen för i år, men Hedda har känts fin på tidigare tävlingar och fin på träningar, så jag tänkte att varför inte riva några hinder i 140 cm istället för i 130 cm? Haha!

När jag gick banan så kollade jag mest ner i gruset eller på lite annat runt omkring för att slippa se höjden och bredden på hindren. Tänkte att ettan och tvåan kommer vi garanterat över, men resten är ju förjävligt. Trean var en riktig monsteroxer.. Hinder 8 var en trekombination med räcke, oxer, räcke, ett galoppsprång mellan alla. Insprånget var så högt så man såg knappt hindren bakom.. Ja, som ni hör så var jag inte det minsta kaxig innan start (fast det brukar jag aldrig vara, är alltid nervös innan start), men jag tänkte att jag får ta ett hinder i taget, och känns det åt skogen så utgår vi bara.

Inne på banan var lilla Hedda (betoning på lilla då hon är en ganska liten häst med sina 162 cm) jättemodig och duktig! Vi hoppade de sju första hindren felfritt (monsteroxern flög hon över) och sedan var det dags för trekombinationen! Där rev vi inhoppet, men lyckades ta oss igenom b och c-hindren felfritt. Sedan hoppade vi hinder nio och tio felfritt och sedan var det dags för de tre sista hindren som stog längs långsidan. Då var det först 11 a och b, räcke ett galoppsprång oxer, och sedan jättekort fram till ett till räcke. Här var mjölksyran på topp och Hedda orkade inte lyfta tillräckligt på benen och vi rev de tre sista hindren, och slutade alltså på 16 fel.

Men vi satte alla distanser jättebra och att vi ens är tillbaka och kan gå in och hoppa en bana på 140 cm utan katastrof är helt fantastiskt med tanke på att jag trodde att hon aldrig skulle komma tillbaka efter sin senskada! Dessutom så klarade vi i vår debut i höstas 9 av 10 språng, men idag klarade vi 11 språng på 140 cm av 15. Viljan och kraften finns där hos min lilla häst! :)

Åkte till Gäsene med Hedda idag. Det var där vi debuterade 135 cm förra våren med en felfri ritt som även räckte till placering :) Den här gången var vi anmälda till 125cm och 130cm. Efter Heddas skada har jag tävlat henne två gånger (förutom en liten lokal tävling när hon precis blivit friskförklarad) i 120 cm, och båda gångerna varit felfria och fått färgad rosett :)


125cm var en A:0 och Hedda kändes fin, men vi rev tyvärr uthoppet ur kombinationen, som var ett räcke. Det blev lite tight för oss då vi kom för snabbt in, men hellre så än att jag tar ett extra :)