Jag har alltid haft svårt att få julkänsla här i Portugal, detta år är inget undantag. Jag har ätit frukost i soffan och tittat på julkalendern med hundarna. Det är superfint julpyntat i stallet och jag har poppat julmusik i bilen varje morgon. Men det är inte samma sak utan minusgrader och snö som jag är van vid hemma i Piteå.
  
Men på torsdag reser jag hem två veckor så då räknar jag med att få rätt feeling! Det kommer vara en fullspäckad vistelse hemma då jag kommer ha en liten clinic för gymnasieelever, vara med på julshow och ha träningar. Ska även försöka träffa familj och vänner så mycket som möjligt samt hinna ta det lite lugnt.
  
Jag vet inte om ni kommer ihåg Cecilia som var hos mig för ett par somrar sedan. Vi klickade väldigt bra och har fortsatt hålla kontakten. Vi har pratat länge om att göra ett projekt tillsammans och nu har vi äntligen tagit steget! Vi har köpt ett sto som kommer i årsskiftet och planen är att träna henne några månader och sedan sälja. Går detta bra kommer vi att försöka ha fler saluhästar ihop och jag tror att vi kommer lyckas bra med detta. Jag har haft många som frågat mig om hästar till salu så det finns helt klart en marknad. Även olika ryttare och uppfödare ringer mig ibland och vill att jag ska försöka sälja någon av deras hästar. Men jag tycker att det är väldigt svårt att åka runt till folk och provrida en häst en gång för att sedan rekommendera den till någon man inte känner.
   
Tidsmässigt är det också svårt att få ihop det och ärligt talat är jag inte någon bra dealer. Jag vill känna hästarna, hur de är i hanteringen, deras personlighet, om de står stilla när man sitter upp osv. Detta går bara att få reda på om man har hästen i träning en period. Då är det så mycket lättare att få ihop rätt häst med rätt människa och alla blir nöjda när affären är gjord. Inte minst för hästens skull vill jag att det ska bli rätt matchning.
  
Ibland när jag lagt ut bilder på sociala medier har folk kommenterat stångbettet när jag tävlar working equitation. Jag kan förstå att det kan se skarpt ut att rida på stång, men det går bara om hästen är tillräckligt skolad och stark. Jag rider mina hästar på tvådelat så gott som alla dagar i veckan, någon gång ibland rider jag på det de ska tävla med. Det gäller att hitta vad som passar för varje häst.
  
De flesta lusitanos har liten mun och blir ofta "klappriga" och är inte tillfreds med kandar. Altivo som jag red förut gick inte alls bra på kandar och han hade väldigt lite plats för så mycket "skrot" i munnen. Det tog lite tid innan jag hittade en stång som han trivdes med, det var en rätt smal stång med mycket tungfrihet. Fandi blir också orolig i munnen med två bett och går så mycket bättre på stång. Han fungerar väldigt bra på en lite tjockare och rakare än den jag hade på Altivo som var för skarp.
  
I working equitation måste vi rida på pelham (alltså en stång som det går att fästa två tyglar i) eller kandar. Indio tex har jag testat att rida på gummipelham som är lite mildare då han inte är lika stark som Fandi. Men på det bettet hamnar han lätt bakom handen och släpper kontakten. Vi har testat kandar nu och det är han mycket bättre med. Där går han fram till bettet och jag kan rida mer på bridongen än stången då de är separerade. På pelhamet är det svårare att korrigera med ett upplyftande tygeltag då hävstångseffekten gör att han knäpper av ännu mer.
  
När man tävlar på en hand måste man rida på stången och är hästen inte tillräckligt stark för att gå fram så pass mycket till bettet är det otroligt svårt att rida på stång. Man kan tänka sig en bil som man ska svänga men den har dåligt driv, du tappar styrförmågan och i working equiation är det många svängar som ska göras. Sedan finns det såklart alltid de som lyckas göra bra resultat trots att hästarna inte är korrekt tränade och blir tvingade av sina ryttare. Men dessa går att finna i alla discpliner och har inte så mycket att göra med vilket bett du stoppar i munnen. Vet inte vem som sagt detta men det stämmer väldigt bra att inget bett är starkare än den hand som håller i tyglarna.
  

Enjeitado knäppte av för mycket på pelham så honom tävlade jag på kandar.

Fandi gick på gummipelham detta år i debutantklassen. Nästa år ska vi tävla på en hand och då får man inte ha gummi.

I Golega tävlade vi på vanligt pelham utan gummi och detta verkar han trivas bra med. Det är en tjock stång med rörliga skänklar. Jag har alltid bettskivor för att ge stabilitet och att inte skänklarna ska nypa hästen i mungiporna.

Indio har redan gått en tävling i dressyr på kandar och det är vad han trivs bäst med. När han blir starkare kanske han kan gå bra på stång.

Med Altivo tog det ett tag innan jag hittade rätt. Han trivdes bäst på en smal stång med fasta skänklar som gjorde att det låg mer still och inte tog så mycket plats i munnen. Han hade lätt att gapa och är helt annorlunda mot Fandi som gärna ska ha lite mer rörlighet i bettet för att han ska slappna av.
  
Ha en fin vecka! Jag ska se till att blogga lite hemma från Piteå.
  
Kram
  
Instagram astridhedman