Vilket fabolicious väder det är! Vem vill sitta inne och jobba när det är så här? Jag har förvisso lyxen att kunna välja arbetsplats själv, men jag tycker det är rätt svårt att se skärmen på datorn i starkt solljus + att jag vet inte om jag skulle koncentrera mig för mycket på att slappa och äta glass istället om jag satt i en park och "jobbade". Vågar inte chansa.

Har glömt tacka för alla grymma lädertips, både i bloggen och på FB. Sjukt många bra idéer, men jag fastnade nog mest för detta:

"Nytt läder ska smörjas med många tunna lager fett, tills det är mättat.
Det är viktigt att man inte stryker på mer än vad lädret kan dra åt sig
eftersom en flottig yta drar åt sig mycket smuts och eftersom man inte
vill ha ett flammigt resultat. Man kan putsa tömmarna med en fuktig
svamp först eftersom fettet drar in bra när vattnet dunstar. Fettet ska
gärna innehålla bivax för att skydda sömmarna. Jag tycker att Kieffers
fett är det bästa. Börja med fett och inte balsam som riskerar lämna en
oönskad hinna. Misshandla absolut inte lädret utan tvärtom, vänta med
att använda det tills dess att det är mättat med fett.dÅ är det också
mjukt. Handstycken på tömmar brukar jag smörja väldigt sällan för att
tömmarna inte ska bli hala, max 2 ggr per år. Delen närmast bettet
smörjs med fett efter varje användande. Hoppas det blir bra! :)"

Tyckte det lät proffsigt :) Har fått hem tömmarna nu och de är fantastiska, inte alls särskilt stela men de kan nog må bra av en fettomgång i alla fall.

Annars inget nytt under solen; Ikväll ska jag hålla tummarna för att Loreen och King Aus tar sig hela vägen till Grand Final, fram tills dess har jag lite administrativt fix + en föreläsning att förbereda, just precis i skrivande stund dricker jag kaffe och måste strax gå och parkera om bilen (långtidsparkerings-brist). Inte förrän på söndag ska jag ut till Loppan, då för lite pyssel och häng bara.

Hoppas ni alla kan ta tillvara lite på solljuset och värmen dessa underbara dagar!

Det blev helt enkelt så att jag inte fick till det med Photoshop och linjer, därför visar vi Anne-Carins bilder med tillhörande beskrivningar som de är. Jag hoppas det är tydligt nog ändå :-)

Allt i kursiv text är Anne-Carin Klinges ord!

Leander Mellergård
f-1994 e Leonardo II - Absalon
tidigare ägare: Klingedressyr
nuvarande ägare: Helena Wiklund
på bilden 5 år
foto: Robert Nagy

Leander har en bra vinkel på sin bog, den har bra längd och gör det möjligt för honom att både få bra steglängd och höjd på sin knärörelse.

Leander 17 år
Foto Jenny Engström

Här ser man tydligt hur vinkeln på bogen gör det möjligt att föra knät uppåt och framåt.

Surfside Beach
f-2006 e Stedinger - Wenzel I
ägare Klingedressyr
på bilden 4 år
foto Marielle Guyue Andersson

Surfside Beach har inte lika liggande bog som Leander, men en bra längd för att möjligöra för ett längre steg.

Surfside Beach
6 år
foto: Johanna Ahlström

Han kommer ändå att ha möjlighet att få upp sina framben bra när han blir så stark i sina bakben att han blir lättare fram. Då kommer även framknäna "hänga med upp".

John
f-2000 okänd härstamning
ägare Kristina Swärd

John har något ännu mer brantare bog, men framförallt en kort bog, som gör det svårt att få ut längden på steget.

John 12 år.

Man ser här hur han har möjlighet att fortfarande föra benet uppåt, men har svårt med steglängden.

Silver N Redwood
f-2007 e Silver N Hickory - Beauty of a Beast
ägare: Susanne Wixe

Woody är Quarterhäst och har en helt annan typ av bog, den är väldigt muskulös, av bra längd, men brant. Detta ger ett väldigt "ekonomiskt" steg med bra längd, men nära marken.

Vad säger ni, visst är det tydligt även utan vinklarna utritade? Väldigt intressant att se dessa hästar med så olika bogar på en och samma gång tycker jag! Ett riktigt stort tack till Anne-Carin för detta otroliga engagemang, verkligen vansinnigt lärorikt och pedagogiskt!

Här kommer Loppans bästa sommarlovstips:

Vila sig i form, helst med hela flocken som en skyddande mur runt om.

Skrubba bort jobbigt knott och stretcha lite samtidigt

Klia ryggen

Upp och hoppa, dags att smöra lite för människan med kameran som alltid har något gott i fickan, det slår aldrig fel (bull-mormor-syndromet kallar jag det).

Medan Loppan latar sig i sommarhagen jobbar jag desto hårdare. Det är mycket på G, inte minst håller jag och A-C på att fixa ihop lite bilder på olika bogvinklar. Eller ja, Anne-Carin har tagit flera riktigt bra bilder med tydliga och pedagogiskt talande exempel, medan jag gör amatörmässiga försök att rita ut bogvinklarna i en skrikig färg i Photoshop - det är där "vi" har fastnat :) Men det kommer i sinom tid, med eller utan utritade linjer!

Jag älskar att blogga här, för jag lär mig så otroligt mycket! Det är verkligen det bästa!

Igår fick jag ett mail med tips på nyare och mer omfattande forskning på temat "Samband mellan poängen vid fölbedömning och treårstest". Detta är också ett examensarbete, men det är lite större (nästan 5000 föl och drygt 8000 3åringar är med i studien) och framför allt är den nyare, från 2007.

Jag har än så länge bara hunnit skumma igenom den, men det verkar som slutsatsen liknar den i förra studien jag la upp - vid fölbedömning används inte hela skalan och det är betydande fler klass I-föl än klass I-treåringar.

Här kan du ladda hem pdf'en:

http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00002672/

Tack Lina för ett superbra tips!

Blir så hemskt inspirerad av det här, vill bara lära mig MER. Som en vis man sa:

"It is arrogant to think we are meant to understand everything, but it is foolish not to try"

Loppan lite missnöjd på Fölchampionat. Fölvisningsdomarna måste ju ha det hårdaste jobbet i världen, hur kan man inte smälta av varenda unge?

Loppan på Riksföl 2010, fina mamman i bakgrunden! Fotograf till båda bilderna: Ewa Jakobsson

Hittade lite spännande, om än inte så omfattande, examensarbeten om sambandet mellan poängen på fölbedömning och treårstest. Dessa projektarbeten är från 2003 och alltså lite "old news", men ändå intressant tycker jag. Någon borde följa upp med färska och mer omfattande studier på ämnet!

Sambandet för gångartshästar:

http://hippocampus.slu.se/bibliotek/lasmer.cfm?call=bibliotek&id=101

Sambandet för hopphästar:

http://hippocampus.slu.se/bibliotek/lasmer.cfm?call=bibliotek&id=89

Jag har bara hunnit läsa studien om gångartshästar än så länge och slutsatsen där var att generellt sett blir hästarna högre bedömda som föl än som treåringar.

Jag tycker detta är superspännande, är det kanske någon som vill dela med sig av sina hästars poängrader som föl och därefter som treåringar?

Loppan hade som föl:

Typ:9

HHB:8

EXTR:8

Skritt:7

Trav:8

Galopp:8

= 48p

Självklart hoppas jag på minst lika bra poäng vid treårs = diplom, men jag räknar med att hon blir allra minst klass 1 som gångartstalang, om inget oväntat händer. Man kan dock aldrig veta, kanske är jag helt ute och cyklar - helt subjektiv? Hur som helst är hon en 10:a rakt igenom för mig, det är i slutändan det viktigaste (om man inte ska sälja, men det ska jag ju inte).

Nu har turen att bli exteriörbedömd kommit till en en kille som så småningom ska lämna avtryck på hoppbanan. Han är i en riktig växtfas på bilden men Anne-Carin har gjort en bedömning utifrån vad hon kan se idag. Jag ger ett plus för namnet på denna häst, sjukt gulligt tycker jag!

Manne Mannen

2010

Balougraph-Turban Rose

Ägare: Isabella Jeppson

Uppfödare: Ann-Sofie Jakobsson

Foto: Ulrika Jeppson

Anne-Carin Klinges utlåtande:

"När man ser en häst som är i en så extrem växtfas som den här, får man bara ta en snabb blick på helheten, bilda sig en uppfattning om typen och sedan börja titta på dom olika bitarna.
 
Det första intryck man får är att det kommer att bli en häst av den grövre modellen. Man får även intrycket av att den kommer att bli stor och förmodligen växer lite långsamt.
 
Huvudet är grovt, men vackert. Halsen har bra längd och ser bra ansatt ut, men saknar för dagen överlinje. Den har ingen välvning bakom öronen och har en svag tendens till underhals.
 
Bålen har bra djup, bogen har bra längd, men är brant.
 
Manken är för dagen något omarkerad. Rygglinjen är i dag svår att kommentera, men tror den kan bli bra när han växer i sig. Korset ser något kort ut, men kan bli bättre när rygglinjen blir mer färdig. Han ser ut att som färdig få en stark och rejäl bakdel.
 
Han har omarkerade knän i fram, men annars rejäla ben. Jag har ett frågetecken angående benställningen, här skulle man återigen vilja kunna flytta på hästen…..
 
I bak är han för dagen något rakhasig, men det kan rätta till sig när han växer i sig.
Om man tittar på hans vinklar, så ser det ut att finnas potential för att kunna hoppa, men risken finns att han blir något tung i modellen."

http://www.klingedressyr.se/

Efter senaste bedömningen frågade min bloggkollega Marie efter bilder på olika bogar med vinklarna utritade. Både jag och Anne-Carin har gått igenom bildmappar och stall, nu har A-C äntligen lyckats hitta hästar med tillräckligt "extrema" bogvinklar att fota. Så det kommer bilder i veckan:-)

Jag har internetshoppat i Loppans tjänst. Mest smågrejer, men veckans kap är ett par splitternya lädertömmar i exakt samma nyans som min tömkörningsgjord (mycket viktigt...) för under halva nypriset. Nu ska mina hemska vävribbstömmar slängas på brasan! Nej då, de har verkligen fyllt sin funktion såhär i början av tömkörningsträningen, men konkurrera med ett par lädertömmar kan de alltså inte göra.

Jag har aldrig köpt eller använt ett par sprillans nya lädertömmar och är lite nojjig över att de kanske kommer att vara lite för stela. Visst, de är i kvalitetsläder och säkert rätt så mjuka från början (har inte fått hem dem än), men jag vill ha dem sådär som de egentligen bara blir efter 12 års användning och omvårdnad. Min första tanke var att lägga dem i ett oljebad (som jag alltid gjorde med allt nytt läder när jag var i ponnyåldern), men jag har på senare år hört att det inte är särskilt nyttigt för sömmar och annat?

Jag är riktigt allergisk mot hårt och ohanterbart läder, speciellt tömmar ska glida som smör i händerna - annars blir jag så ineffektiv och klumpig i hjälperna. Därför vill jag ha era bästa läderuppmjukningstips - hemmafixartips, produkter, tillvägagångssätt, förvaring - ALLT!

Det är det här djuret av okänd art (flodhäst? Myrslok?) som ska tömköras sen:

Såna här fantastiska bilduppdateringar får jag av min mamma via mms! Men här kan man i alla fall tydligt se Loppans fiiiiiiina, mörka fuxfärg under vinterpälsen. Hon kommer bli så snygg!

Som ni kanske har märkt nördar jag in mig på ämnen totalt, är det inte avel så är det exteriör och nu har min fascination för SWB's mankhöjder tagit nya proportioner.

Under de senaste åren har jag hört från flera olika håll; I stallets fikarum, på läktaren, på internetforum, från tränare och ryttare att "Nu för tiden vill alla ha superstora hästar, små hästar går varken att sälja, unghästbedöma eller tävla dressyr på eftersom de inte är på modet (och därför varken ger bra betalt i pengar eller poäng)".

Efter att ha besökt ett par treårstest började jag fundera kring detta eftersom jag inte alls upplevde de högst bedömda hästarna som så vansinnigt stora.

Eftersom jag inte kunde sluta tänka på det här bestämde jag mig för att sammanställa lite statistik från de hittills beömda gångartshästar som i år fått diplom som lovande dressyrtalang. Jag gick igenom resultatlistorna från femton olika bedömningsplatser och räknade ut medelmankhöjden på de totalt 97 st gångartstalanger som blivit tilldelade diplom.

Självklart har jag inte räknat ut detta själv (som vissa kanske minns är jag ungefär motsatsen till ett mattesnille) utan tog hjälp av Excel, resultatet blev:

Den genomsnittliga dressyrtalangen år 2012 är som treåring 166 cm i mankhöjd.

Den minsta diplomhästen var 159 cm och den största 176 cm.

Jag jämförde detta med år 2007, men då med 24 bedömningsplatser och totalt 187 st gångartstalanger som blivit tilldelade diplom. Resultatet?

Den genomsnittliga dressyrtalangen år 2007 är som treåring 166 cm i mankhöjd.

Den minsta diplomhästen var 157 cm och den största 176 cm.

Det har med andra ord i alla fall inte hänt så himla mycket med svenska halvblod (varmblod) höjdmässigt på fem år och enligt mig är 166 cm's-hästar inga enorma bamsehästar, varken då eller nu. Vad tycker ni? Går trenden verkligen mot större hästar (i så fall jämfört med när då? Det är ju inte särskilt märkligt att nutidens avelsmål ser lite annorlunda ut än på typ 70-80-talet menar jag) eller är det bara något som "folk säger"?.

Detta är ju inte på något sätt någon noga kontrollerad och genomarbetad forskning utan helt enkelt mitt förmiddagsnöje och därför med reservation för felaktig data.

Nu är ju fem år inte särskilt lång tid att hinna förändra avelsarbetet radikalt, men jag tipsar även om att ladda ner kompendiet "Riksstovinnare genom tiderna" (har tipsat om det förr) på ASVH's web. Där ser man ganska snabbt att det där med mankhöjd inte går i en jämn uppåtkurva genom åren, utan snarare lite upp och ner. 1970's vinnande sto var 164 cm (4 år), 1981 var hon 169 cm (4 år) och år 2002 162 cm hög (3 år).

Tog in Loppan en sväng igen för att lyfta hovar, idag var hon som vanligt helt cool så det var inget speciellt att öva på direkt. Kändes ändå skönt att upprepa "träningen" på en gång så att man inte avslutar med en känsla av det är något jobbigt, varken för henne eller den som lyfter. Hon gör ju ingeting när hon "protesterar", mer än att veva/rycka loss bakbenet när man håller i det, problemet är att jag är väldigt svag i vänster arm efter en hästolycka för länge sen (har en relativt värdelös triceps och förslitning i axeln) så jag orkar inte hålla i just vänster bakben om hon rycker till. Därför är jag glad över att numera ha min mamma på plats så att hon kan få lyfta bakbenen när Loppan får för sig att veva, blir bättre på alla plan när hon märker att det inte går att rycka loss benet ur greppet - hon ger upp väldigt fort och är sedan helt nöjd med att hålla det uppe och stilla resten av tiden (som hon för det mesta gör redan från början i normalfall).

Hon var väldigt trött när vi hämtade henne (mitt i frukosten säkert, alldeles nyvaken) så jag fick jobba lite på att kvicka till henne vid promenaden in till stallet. Viktigt tycker jag att lära dem skritta på i bra tempo redan från start så det inte blir vana att gå och dega i grimskaftet en meter efter den som leder. Hon ska helt enkelt gå i den takt som jag bestämmer, kör man konsekvent på det får man även uppmärksamheten/lyhördheten på köpet.

Igår när hon släpptes ut blev hon själaglad och ville direkt tillbaks till sin flock som vi skymtade mitt i ett race på andra sidan skogen:

(Skulle rekommendera att ha ljudlöst, tog första bästa ljudklipp på Youtube för att dölja våra fåniga röster/kommentarer. Går tydligen inte att välja att ha helt ljudlöst vid uppladdningen?)

Idag tog hon det lugnare, gosade en stund och stannade kvar vid grinden. När vi stängt igen fick hon dock samma fart under sulorna som igår, det ser så härligt ut när de galopperar i full fräs mot horisonten! Vilket ljuvligt liv de har där i sommarhagen!

Nu har jag styrt bilen tillbaka till stan och ska inte hästa mer på hela helgen tror jag, hur ska det gå?

Har ju idag varit på treårstest i Gnesta och det var självklart väldigt intressant. Hann bara se några stycken visas + ett ridprov, missade de flesta som jag spanat in (ibland brister planeringen, var tvungen att svänga förbi Hööks för att köpa myggift på vägen också).

Åter igen blev jag påmind om teamets betydelse för en trevlig visning/upplevelse för hästen. Det är så himla tydligt när alla inblandade vet exakt vad de ska göra och när, det blir en sån skillnad på nivå och stämning hos hästen

Det syns också när hästen är väl förberedd, då uttrycker den liksom "Okej, det är lite läskigt och annorlunda, men nu kör vi! Det här kan ju jag - alla redo?" jämfört med den icke tillräckligt förberedda hästen som säger "Hjälp, var är jag? Vad gör ni? Vad ska jag göra? Hinder....Va? Hjälp, nån?". Det är en viktig uppgift man har som visare/hästens coach i det läget, man får liksom inte sätta ynglingen på pottkanten.

Efteråt åkte jag ut till Loppan vars flock var lugn och fin idag, de verkar ha kommit bra till ro. Loppan var mitt i smeten och verkar verkligen trivas ypperligt. Förutom den lilla mustangen är en av hennes bästa vänner en supergullig liten ridponny-skimmel som hon hänger i svansen på rätt mycket.

I stallet drog jag av lite päls med skrapan, hon fästingkollades, switchades och smordes in med tjärsalva på utvalda ställen. Dessutom virkonade vi hennes hovar vilket inte var så populärt för dagen, för det mesta brukar hon lyfta fötter relativt snällt men hon var väl lite spänd. Inget konstigt men jag ska ut imorgon och lyfta lite igen, viktigt att få rutin på att fotvård så att det blir vardag även i sommar. Det hamnar ju lätt i skuggan när man har dem på bete om man inte aktivt väljer att "träna" på det annars...

Mästerfotograf med mobilkamera. Jag önskar ni kunde få se bilder på Loppans färg nu, hon är ljusfux/mörkfux-skäck, skitsnygg! Dock syns det tydligt att hon kommer bli MÖRK när hon är klar, läckert!

Dagens stora nyhet (och sorg) är ändå att Loppan eventuellt har fått en liiiiiten unghästvårta (bara början till en helt vårtig mule). Jag vet att det är helt ofarligt och att det försvinner i sinom tid, men att hennes pussvänliga mule ska vara full av äckliga vårtor i sommar känns...sådär.

(Inte Loppans mule, tack och lov! Har lånat bilden från Alltomhästar.se ,där ni även kan läsa mer om fenomenet unghästvårtor/papillomatos)