På läktaren där vi sitter med två meters avstånd och tittar på våra barns hoppträning säger en av mammorna: "Vi hade bråk hela vägen i bilen. Jag fattar inte varför det inte bara kan räcka att ha en ponny? Men det ska vara rätt saker också. Och ALLA andra har tydligen det, utom hon. Det är bevisat av Instagram". Vi pratar vidare. Hur kunde man vara så naiv att man trodde att ponny var den enda drömmen? För det är när ponnyn väl är på plats som behoven att klä den (och ryttaren) med rätt saker exploderar hos barnen, och tyvärr också hos oss föräldrar.

Ja, tänk att det fanns en tid i mitt hästliv för sisådär 15 år sedan då jag red i jeans och repgrimma som en riktig cowboy. Då jag fnös åt mig själv hur jag varit när jag hopptävlade under mina tonår med prylar och skit. Det enda som spelade roll för mig var den djupa relationen med min häst.

Jag är långt ifrån detta nu kan jag säga. Mitt barn också, och alla andra barn och ponnyföräldrar i min närhet. När min dotter på nio år vill ha olika grejer på grund av rosa och glitter lyckas jag transformera mina betydligt dyrare ”vill ha” till ”behöver” genom självbedrägeri på hög nivå som innehåller argument som ”säkerhet” och ”funktion”.
– Ja men säkerhet är faktiskt värt att betala för, säger jag till mig själv och även om det finns billigare Mips-hjälmar så köper jag inte dom.
Och säkerhetsstigbyglar – vad var det för fel på såna med gummisnodd som man själv hade som liten? Behöver jag säga att det inte blev såna när jag handlade?

Skillnaden mellan oss föräldrar och våra barn är väl att vi har förmågan att förstå vad reklam är, varför det finns och innebörden av ett betalt samarbete på till exempel Instagram. Vi kan också se igenom ridsportföretagens tillvägagångssätt för att nå ut med sina produkter till massor av ridande barn utan att själva bryta mot lagen och vända sig direkt till dom. För där är marknadsföringslagen tydlig: Du får inte rikta direkta köpuppmaningar till barn under 18 år. Det gäller i alla typer av medier. Du får inte heller uppmana ett barn att övertala sina föräldrar eller andra vuxna att köpa något åt barnet.

Men att ge ett barn som, låt oss säga har många följare (barn) på Instagram gratis produkter mot att det marknadsför dessa på sin sida (med vuxnas stöd naturligtvis, för på Instagram måste ju åldern fejkas för att ens kunna skaffa ett konto om barnet är under 13 år), och att låta det barnet med alla sina (barn)följare sprida budskapet istället, det finns det inga lagmässiga hinder för. Kanske till och med en kod ”uppge (Instagrambarnets namn) så får du 20 procent rabatt.”

Det finns så många duktiga små ryttare på Instagram. Jag kollar och imponeras. Beundrar både ungar och fantastiska ponnys samt föräldrarnas outtröttliga engagemang. Vad händer då inte med barn som ser dessa (ofta lite äldre än dom, eller i alla fall skickligare) flygandes över höga hinder eller dansandes fram i en perfekt ökad trav på sin ponny? Dessutom med en matchande outfit med schabrak, huva och tröja till ett värde av 2 000 kr. Och nästa dag en annan outfit, och så ”bästa” företaget taggat i inlägget. Vem vill inte vara så där duktig och fin?

Detta kommersiella genidrag att kringgå lagen genom att låta barn sprida budskapet till andra barn gör att det ibland är svårt att skilja på en influencer med betalda samarbeten och ett vanligt Instagraminlägg. Alla kids som lyckats förvärva en viss pryl visar ju glatt upp vad den har och taggar företaget. På så vis har gratis produkter till ett influencerbarn ur företagets perspektiv lönat sig tusen gånger då det skapat en massa små influencerkopior men dessa har köpt produkterna själva (eller ja, deras föräldrar).

En del kanske säger att det är förebilder som inspirerar och gör andra glada, vilket säkert stämmer också. Men vi kan väl våga prata om det andra som händer? Att många barn känner sig fel, fula och osäkra av det. Att det skapar en känsla av att aldrig vara nöjd med det man har, och konflikter om att vilja ha mer. Samt att fokus hamnar längre och längre ifrån varför vi valde att vara nära hästar, och att vi är alldeles för många vuxna som bidrar till problemet.

Men stärk barnen att vara trygga i sig själva då! Tänker nån. Lär dom att vara nöjda med det dom har, säger en annan. Vilka fantastiska tips! Att ingen förälder tänkt på det tidigare! Det är bara det att det är orimliga krav att ställa på barn och deras föräldrar när ungarnas värld till stor del består av dessa budskap. Och själv behöver jag lite inspiration till julklappar … Min inre cowboy har knutit repgrimman och för länge sen galopperat iväg med mina ideal och värderingar. Julklappskassan är så gott som redan slut efter veterinärräkning och stort hölass. Tyvärr hänger dottern hellre på Tik Tok och uppdaterar sällan Instagram. Kanske lika bra att jag tar över och gör den offentlig? Vem vet hur mycket märkesschabrak och dyra ridkappor vi skulle kunna casha in … En liten företags tag har väl ingen dött av??

//Grete Havnesköld