Text: Jennie Börs
Foto: Adobe Stock (om inget annat anges)
  
Anaplasma hos häst är en bakteriell infektion som orsakas av bakterien Anaplasma phagocytophilum. Bakterien förs över till hästen via fästingbett, där den infekterar och förökar sig i en typ av de vita blodkropparna.
– I dag är anaplasma den enda fästingsjukdomen som har bevisats i Sverige och som orsakar sjukdom hos hästar, säger distriktsveterinär Camilla Ahrenbring, som nyligen har genomfört en studie om anaplasma hos häst.
Alla hästar som utsätts för bakterien från fästingar utvecklar inte sjukdomssymtom. Men beroende på hur hästens kropp reagerar på smittämnet kan olika typer av symtom uppstå.
– Om hästen visar symtom till följd av bakterien är de vanligaste hög feber, samt nedsatt allmäntillstånd och aptit. Utöver dessa kan vissa hästar få svullna ben, gula slemhinnor eller bli vingliga.

Camilla Ahrenbring tog examen från Sveriges lantbruksuniversitet 2015. Sedan dess är hon anställd hos Distriktsveterinärerna Fjärdhundra, där hon främst arbetar med hästar. Foto: Ellen Winqvist
  
Olika typer av behandling
Vid uppvisande av något symtom bör veterinär kontaktas. Veterinären börjar vid besöket med att göra en allmänklinisk undersökning av hästen, eftersom symtomen inte uteslutande behöver bero på anaplasma.
– Det är viktigt att göra en noggrann undersökning för att kunna utesluta andra bakomliggande orsaker. För att kunna säkerställa att hästen har drabbats av just anaplasma behöver vi dessutom ta ett blodprov, säger Camilla.
Att titta på ett blodstryk i mikroskop kan ge ledtrådar om att det är anaplasma det rör sig om. För att vara helt säkert behöver blodprovet dock skickas in på analys till Sveriges veterinärmedicinska anstalt (SVA).
– De använder sig av en PCR-analys, vilket är en väldigt känslig metod som kan fastställa diagnosen.
Behandlingen av hästen kan se lite olika ut. Hos vissa hästar bryter sjukdomen som sagt inte ens ut, medan andra tillfrisknar snabbt från symtomen utan behandling. I annat fall finns två olika typer av behandlingar.
– Den ena vägen är att använda en understödjande behandling, då brukar hästen behandlas med antiinflammatorisk medicin som exempelvis Metacam. Ibland kan även dropp behöva sättas in om hästen är väldigt allmänpåverkad.
Skulle hästen inte bli bra med den understödjande behandlingen, eller är väldigt sjuk från början, kan antibiotika sättas in.
– Då används en sorts antibiotika som kallas tetracykliner, vilket ges direkt i blodet av veterinär. Det är ganska starkt och förutom att det har en viss påverkan på resistensutvecklingen finns det även en biverkningsrisk.

Så minimerar du risken för anaplasma
1. Gör en noggrann daglig kontroll av din häst och ta bort de fästingar du hittar på en gång.
2. Använd insektsmedel på hästen, dessa fungerar ofta bra mot fästingar.
3. Klipp gärna sly och håll efter högt gräs där hästen vistas, till exempel i hagen.

Prognosen för tillfrisknande är god
Inom ramen för den forskningsstudie Camilla genomfört har man studerat de olika behandlingsmetoderna närmare.
– Det vi kunde se i en jämförelse är att hästar snabbare blev feberfria när de behandlades med antibiotika, men samtidigt blev också risken för komplikationer och biverkningar större. Förhoppningen med studien var att kunna hitta vägledning kring behandling av anaplasma, säger hon och fortsätter:
– Min uppfattning är att den vanligaste vägen att gå är att börja med en understödjande behandling, för att sedan se hur hästen svarar det närmsta dygnet. Om hästen inte svarar på ett önskat sätt kan behandlingen kompletteras med antibiotika.
Prognosen för hästar som har drabbats av anaplasma med sjukdomssymtom är god. I dagsläget finns inga vetenskapliga bevis för att kroniska problem hos häst kan uppstå.
– Det vi vet utifrån vetenskapen är att hästen kan drabbas av de här akuta, tidigare nämnda symtomen. Men vi har inte kunnat se några långvariga problem. I vissa fall kan hästen bli kraftigt vinglig vilket kan ge en något sämre prognos, men de fallen är väldigt ovanliga.

Serien "I hästhälsans tjänst" 
(i samarbete med Distriktsveterinärerna)
Under året publiceras en serie där erfarna hästveterinärer ger sin syn på akut- och friskvård. De bjuder även på konkreta tips inom sina respektive specialområden – som främjar hästhälsan. 
Detta görs i samarbete med Distriktsveterinärerna som är en del av Jordbruksverket och som har 500 veterinärer, djursjukskötare samt djurvårdare anställda och som finns på cirka 80 platser i Sverige.