Text: Anna Nordin
    
Under träningshelgen på Johannesbergs slott norr om Stockholm låter Juanma ryttarna arbeta mycket med tempoväxlingar.
– Det hjälper både häst och ryttare att bli mer uppmärksamma på att reaktionen ska vara ögonblicklig, säger han.
Juan Manuel varierar gärna mellan branta skänkelvikningar och ökningar på rakt spår, direkt ut ur skänkelvikningen.
– I en skänkelvikning med mycket tvärning får hästens leder jobba mer, ända upp till höften, vilket gör den mer flexibel och lösgjord. Det gör att din häst får mer aktiva bakben och mer påskjut i ökningen, förklarar Juanma.
Övningen ger också en bra kontakt i handen. Detta varieras med att hästen får sträcka ut i lång och låg form, där ryttaren ska följa med fram med sin hand för en fortsatt mjuk kontakt.
  
Försiktigt med innertygeln
En annan instruktion flera av ryttarna får höra upprepade gånger är vikten av att arbeta med inner skänkel mot ytter tygel.
– De överanvänder innertygeln och håller för mycket i den, vilket gör att de tappar kontrollen över yttersidan, förklarar Juanma och fortsätter:
– Det är väldigt vanligt, jag ser det i alla länder där jag undervisar. Jag ger dem övningar där det blir tydligt vilken skillnad de kan få av att våga lätta på innertygeln och i stället, med hjälp av innerskänkeln, få bättre kontakt på den yttre tygeln. Att själv få känna effekten och få den där aha-upplevelsen, det gör att de vet vad de letar efter. Även när jag inte är här och kan hjälpa dem.
  
Alltid grunderna först
Det är en av de största utmaningarna med att bara träffa elever två dagar i rad, några få gånger per år, menar Juanma.
– Att arbeta med rörelser är svårt om inte grundarbetet är på plats, så första dagen ägnar vi helt åt arbete med grunderna. Att hästen går undan för skänkeln och svarar direkt.
Han vill att ryttaren hittar en bra kontakt, där brukar ”innerskänkeln till ytterhanden” ge ett gott och tydligt resultat.
– Variation mellan samling och ökning ger ett bra svar för skänkeln. Jag vill dessutom att ryttarna ska sträva efter symmetri ­– att det de gör blir lika lätt åt båda hållen. Och att de använder hästens överlinje, stretchar ut den och får sina hästar att arbeta bakifrån.
Juanma gillar att komma till Sverige.
– Alla ryttarna är väldigt intresserade och vill utvecklas. De är lätta att instruera, trots att vi inte har samma modersmål.
Han undervisar på engelska och spanska, beroende på vad som passar ryttaren bäst.
  

Alexandra Papp på Artemi II. Foto: Malin Larsson
    
Tips som redde ut svår knut
För en häst som har en tendens att bli för ivrig i de enkla bytena kommer Juanma med en övning som visar sig ge väldigt bra resultat. Efter galoppökningen får ryttaren Alexandra Papp rida öppna när hon gör övergången till skritt. Hon går sedan över till öppna åt andra hållet och gör den nya fattningen ur den.
På så sätt håller sig hennes ponny Artemi II lugn och skrittar ordentligt genom det enkla bytet.
– Det här har varit ett aber länge, säger Alexandra, men nu har vi fått ett tips som verkligen fungerade.
När det gäller diagonalslutor är det lätt att hästen tappar både bjudning och bärighet ju längre bit man rider.
– Ofta beror det på att man inte har varit noggrann nog när man lärde in rörelsen, säger Juanma.
Ytterbogen måste alltid leda i slutan, för att du ska behålla energin och ha kvar kontakten på yttertygeln. Rid långa linjer med liten tvärning, tills hästen har förstått hur den ska använda kroppen. Du ska känna att ytterbogen ”drar er framåt” i slutans rörelseriktning.
– Om du ber om för mycket tvärning backar hästen av och tappar energin i rörelsen. Det är omöjligt att ta i framåt om bakdelen kommer först, påpekar Juanma.
Är du noga med grunderna, så att hästen använder kroppen rätt i slutan, är det sedan enkelt att öka tvärningen med bibehållen framåtbjudning och energi.
  

Ulrika Pernler på Dartagnan Dos Pardinhos. Foto: Malin Larsson
  
Kombinera öppna och sluta
För att hjälpa ryttarna att hitta rätt får de rida öppna och sedan, ur öppnan, sluta ytterhanden och på så sätt be om riktningsbyte in i en sluta. Efter ett tiotal steg är det tillbaka in i öppna som gäller, ekipaget får leka med övergångar mellan dessa båda rörelser.
Camilla Björkman får rida övningen med sin Valido.
– Den här övningen hjälpte mig verkligen att förstå varför jag ska göra på ett visst sätt. Och jag inser att det hänger mer på mig än på hästen om det ska bli bra, säger hon med glimten i ögat.
Ulrika Pernler med Dartagnan Dos Pardinhos var även med vid Juanmas förra besök.
– Det här är en häst med bra kvaliteter. Och den har utvecklats fint sedan jag såg den sist, den har mognat och gör rörelserna bättre, säger han.
Ulrika menar att Juanma är snabb på att fånga upp vad ekipagen har störst nytta av att förbättra.
– Övningarna vi fick göra gav en jämn och fin kontakt, med bättre driv, gångarter och bärighet. Insikten jag tar med mig är att ”rida diagonalt”, inner skänkel till ytter tygel gav mig bra samling med nosen framför lod och baken väl under hästen i galoppen.
För Tina Johansson var det här den första ”utflykten” med hennes ganska nyligen inköpta häst Cevero.
– Juanma har samma grundtänk som min hemmatränare och jag fick med mig många övningar jag känner att jag kan använda på egen hand. Jag inser också att min häst har betydligt fler växlar än vad jag trodde! Nu ska jag använda innertygeln mindre och se till att min häst svarar nu och inte sedan, säger hon med ett leende.
    
Blev känd tillsammans med Fuego
Juanma själv har stora planer inför framtiden. Det var några år sedan vi såg honom på tävlingsbanorna tillsammans med den vackra PRE-hingsten Fuego. Men när det begav sig hade de en internationell karriär från EM 2007 till OS i London 2012, med en fjärdeplats på VM 2010 och en tiondeplats på OS 2012 som diamanter i kronan.
– Under några år la jag allt fokus på Fuego. Det var en ynnest att kunna träna honom och se till att han mådde bra på alla vis, vi fick en mycket nära relation. Men det gjorde också att jag inte hade några ”påläggskalvar” som kunde ta vid när vår karriär tillsammans var över, säger Juan Manuel.
Sedan en tid tillbaka har han dock inlett ett samarbete med ett stort lusitanostuteri i Brasilien, SASA.
– Deras mål är att föda upp världens bästa dressyrlusitanos och jag är en av de ryttare som är med i den satsningen. Jag har två yngre förmågor jag hoppas debutera Grand Prix med nästa år. Målet är sedan att bli uttagen till landslaget. För att nå dit behöver vi vara över 70 procent i Grand Prix. Det är bara cirka 100 ekipage i världen som klarar det, så det är svårt, men med mycket hårt arbete är det möjligt.
  

Juanma på Fuego. Foto: Tomas Holcbecher

Deltagande ekipage
Ulrika Pernler, Dartagnan Dos Pardinhos (LUS)
Malin Lingmark Jerre, Red Zappi Doo (SWB)
Tina Johansson, Cevero (LUS)
Alexandra Papp, Artemi II (PRE)
Malin Carlsson, SM Africano (PRE)
Camilla Björkman, Valido (PRE)
Idamaria Johansson, Deseado CLX (PRE)
Anki Ström, Zeppelin (LUS)

Redaktion Hippson

redaktion@hippson.se