Text & foto: Annika Grundberg
  
På gården finns 13 hästar, hästskötarna har med sig varsin och lillasyster Ellens häst är också på plats. Nio av stallets fyrbenta atleter är Ludwigs.
– Men det är sällan som alla hästar är igång samtidigt, säger han, samtidigt som han berättar att han under tävlingssäsong rider mellan sju och åtta timmar per dag.
Just nu har hästarna en välförtjänt vintervila, några av dem har dock börjat ridas ut på skrittpromenader.
– Hästarna tävlar så intensivt under säsong, säsongerna har blivit längre och tävlandet mer globalt. Därför är det skönt att ge hästarna en riktig vila med helt ledigt och att sedan sätta igång dem långsamt. Så att de får tid att bara vara hästar. Vi kommer att trimma igång dem efter nyår, berättar Ludwig.
  
"Bara" OS som gäller
Det är här som satsningen mot det STORA mästerskapet tar fart. Nej, inte VM i Frankrike till sommaren utan OS i Brasilien 2016.
– OS är det stora målet. VM är en viktig tävling som kval till Rio, men det är OS som är det viktiga.
Fälttävlansveteranen Mark Todd, som är från Nya Zeeland men som är stationerad i Storbritannien, tränar brasilianarna. Han har varit där och sett var ryttartävlingarna kommer att gå och han har visat bilder.
– Det blir häftigt, tror Ludwig. Jag vill vinna medalj i OS. Det är därför jag åker dit.
Att inte få biljett till Rio verkar vara något som helt enkelt inte ingår i den här killens värld.
  
Aldrig luta sig tillbaka
Den målmedvetenheten och vinnarinstinkten lös igenom rätt rejält vid sommarens EM i Malmö, där Ludwig var med om att rida hem ett lagsilver. Men han var ändå inte nöjd och såg tämligen sammanbiten ut.
– Resultatet var roligt för laget, men jag var inte nöjd med min individuella prestation. Dressyren borde ha varit bättre. Ett nedslag hade varit okej. Det var ett misstag från mig som gjorde den andra rivningen, men den allra största missen var i dressyren, analyserar han.
Till nästa säsong ska Ludwig bli en ännu bättre ryttare, för man får aldrig luta sig tillbaka och tro att man är färdig.
– Du får inte bli nöjd. Jag tycker själv att jag har utvecklats mest i min ridning det senaste året. När hästen väl är i svår klass och den har nått full styrka är det mest ryttaren som utvecklas, säger han och exemplifierar:
– År 2011 startade King Bob en fyrstjärnig tävling och sedan var han skadad 2012. När han var tillbaka i år märkte jag att jag red honom mycket bättre, och tränade honom smartare. Även om han kanske inte var bättre i år än 2011 så blev resultaten bättre. Man måste vilja utvecklas som ryttare hela tiden.
Det är King Bob, tillsammans med Shamwari 4 och Alexander, som är aktuell för VM.
– Vi får se vem av dem som blir bäst.
2014 är VM i Frankrike det givna huvudmålet för Ludwig.
– Men vägen dit är inte klar. Det är inte säkert att Badminton är det självklara delmålet. Kanske går någon häst Luhmühlen, säger han.
  
Andra möjligheter i England
Att ha de brittiska öarna som bas ger Ludwig möjligheter till träning och tävling som inte finns i Sverige. Än ser han inget slut på sin Englandsvistelse.
– Det är bättre förutsättningar för att utvecklas här, men också större konkurrens. Jag behöver bygga upp en bas med sponsorer, hela mitt kontaktnät finns ju i Sverige så det kan vara svårt att involvera folk som exempelvis hästägare. Det är kanske svårare för dem att känna sig delaktiga. Men om jag fortsätter att ha samma ambitioner så blir jag kvar här, säger han.
– Säsongen blir längre här och det blir frekventare med tävlingar. Sedan går det inte att förbereda sig för Burghley och Badminton från Sverige.
Ludwig ser inget problem med att han skulle hamna utanför landslagsledningens radar.
– Jag syns även om jag är här. Det handlar bara om resultat. Att sedan inte brittiska, nationella tävlingar blir omskrivna hemma är förståeligt.
  
Har systern i närheten
Ludwig har sin syster Ellen i England. Hon studerar ”business management” i Leeds och har i perioder sin häst hos ”Ludde”. Annars står den hos Christopher Bartle, den tränare som syskonen tidigare var stationerade hos. Ludwig tränar fortfarande för Christopher, dessutom rider han för Maria Gretzer som är knuten till fälttävlanslandslaget.
Han gillar var gården i Buckinghamshire ligger rent geografiskt, läget är bra för att ta sig till tävlingar och det är hyfsat nära till London – där flera gamla skolkamrater från Stockholm bor.
Att lämna tryggheten i Sverige har bara gjort gott för idrottsmannen Ludwig Svennerstål.
– Man tvingas växa upp och bli självständig gentemot sina föräldrar. Det var konstigt i början att mamma inte var här, men nu får jag reflektera och fatta beslut själv. Det har medfört att det har blivit stor skillnad på hur jag är organiserad. Jag är mer fokuserad på ridningen än vad jag var i Sverige, här handlar allt om ridningen.
Vi lämnar Ludwig och den vackert belägna gården, imponerade av hans målmedvetenhet.
Minns ni när trestegshopparen Christian Olsson tog sats – hans blick, nästan galen? En fokusering som gör att du inser att vad du än gjort och hur du än tränat så hade du ändå aldrig nått lika långt som de allra bästa. Själv har i alla fall inte jag den där extra fokuseringen...
Men den har Ludwig Svennestål och vi åker hem, förvissade om att det är mycket troligt att det hänger en medalj om halsen på honom om två och ett halvt år i Brasilien. Vi håller tummarna.
  
FOTNOT: Inom kort publicerar vi ett bildspel från gården här på Hippson.se. Håll utkik!
 
  
Se SVT:s "Stjärnmötet" med Ludwig här: