Det är veterinären och SLU-forskaren Marie Rhodin och hennes team som har utvecklat metoderna i forskningsprojektet. 
– I korta drag har studien lagt grunderna för att vi kan förstå hur den friska islandshästen rör sig i olika gångarter samt hur de förändrar sitt rörelsemönster när de blir halta. Vi har upptäckt att några av de variabler som används för hältbedömning i trav inte kan användas i tölt, säger Marie Rhodin i ett pressmeddelande från Agria djurförsäkring. 
Det finns runt 30 000 islandshästar i Sverige, vilket gör att rasen hamnar på tredje plats på topplistan över populära hästraser. Hästens unika gångarter gör att veterinärerna har svårt att bedöma hälta hos islandshästen.
Syftet med studien var därför att se hur friska islandshästar rör sig i olika gångarter, utveckla metoder för att automatiskt klassificera gångarterna vid objektiv rörelseanalys och undersöka hur hästarna förändrar sitt rörelsemönster när de blir halta.

Mindre rörelseomfång av huvudet kan bidra
I den första delstudien deltog 44 islandshästar. Rörelsemönstret hos hästarna registrerades med hjälp av tretton IMU-sensorer i skritt, trav, tölt, galopp och för vissa hästar även i pass. Teamet utvecklade algoritmer för att identifiera hovisättning från IMU-sensorer på hästens ben. Även avancerad dataanalys gjordes med hjälp av artificiell intelligens vilket resulterade i att man med 98,9% säkerhet kunde automatiskt klassificera de olika gångarterna korrekt från IMU-data.
Hos 24 hästar studerades huvudet, korsets och mankens rörelse i relation till hur hästens ben sattes i marken i skritt, trav, tölt och pass. Det visade sig att islandshästarna hade en högre stegfrekvens och ett mycket mindre rörelseomfång av huvudet och korset i trav jämfört med varmblodiga eller iberiska ridhästar, vilket kan vara en bidragande orsak till att det är svårare att bedöma hälta hos islandshästen.

Nya upptäckter i resultatet
I en ytterligare studie undersöktes hur islandshästen förändrar sitt rörelsemönster när de är halta. Elva fram- respektive bakbenshalta hästars rörelsemönster registrerades med IMU-sensorer i skritt, trav och tölt.
– I skritt och trav fick hästarna en asymmetrisk huvudrörelse vid frambenshälta men inte i tölt. Däremot rörde sig korset asymmetriskt i tölt vilket var ett oväntat resultat. Vid bakbenshälta rörde sig korset asymmetriskt i trav och tölt men inte i skritt. Däremot fick de bakbenshalta hästarna en asymmetrisk huvudrörelse i skritt, vilket också var mycket förvånande, säger Marie Rhodin.
Bland en liten andel av hästarna genomfördes en hältutredning och rörelseanalyserna fungerade utmärkt. Ytterligare bearbetning av data krävs för att hitta fler variabler som kan upptäcka fram- respektive bakbenshälta i tölt och skritt. Den nyvunna kunskapen och mättekniken kan även användas för att kvantifiera gångartsegenskaper i genetiska studier samt i avelsarbete.

Källa: Agria och Stiftelsen Hästforskning
Läs hela studien hos Stiftelsen Hästforskning här