Text: Helena Reje
Foto: Tomas Holcbecher
  
När vi pratar med Eric van der Vleuten om den unga hästens utbildning finns det en tydlig röd tråd, följ hästens natur och skynda långsamt. Då Eric letar efter en talangfull häst är både typen och huvudet viktiga parametrar. Han föredrar att hästarna står högt i blod, är försiktiga och kvicka i sina rörelser.
– Hög ridbarhet är förstås också superviktigt. Att hästen har en vilja att göra rätt saker, säger han.
I det sistnämnda tillägger van der Vleuten att ryttaren och tränaren givetvis har en avgörande roll, när det kommer till att bejaka och utveckla den ambitiösa individen.
 
Många ”drivs upp” för snabbt
Eric menar att det finns alldeles för många ryttare i dag som pushar sina hästar för snabbt och för tidigt. Det blir en för enkelriktad träning och man tar för lite hänsyn till hästens naturliga utveckling. Själv föredrar han i stället att ta det lugnt, att försiktigt be hästen om lite mer och att lyssna på svaret.
För Eric är det självklart att det är köp-och-sälj-marknaden som har drivit fram den snabba takten i unghästarnas utbildning. Men han påpekar att det också beror på att flera av hästarna är så talangfulla i dag att de klarar av att gå på den högre nivån tidigt. För tidigt.
Eric anser därför att man till och med kan tänka omvänt mot vad många tror med sådana hästar.
– Ju mer kvalitéer en häst har, desto viktigare är det att ta det försiktigt, säger han.
Legendaren betonar att det inte är meningen att en femåring ska gå som en åttaåring.
– Du ska inte ladda din femåriga häst med fulla batterier.
Anledningen är förstås hållbarheten, såväl fysiskt som mentalt. Kort och gott, batterierna ska hålla hela vägen.
Över lag verkar Eric inte särskilt förtjust i att tänka ålder, utan påpekar mer än en gång att det handlar om att följa hästens naturliga utveckling. Som ett tips till unghästutbildare säger han:
– Det är inte nödvändigtvis så att utvecklingen hela tiden ska gå perfekt och rakt framåt.
Att i stället leka fram hästens utbildning är en beskrivning han använder sig av vid flera tillfällen under samtalet.
  
Unghästklasser passar inte alla
I Erics träningssystem börjar man att tävla hästarna lite smått i fyraårsåldern. Även om han har en grundtanke i att hästens utbildning ska få ta sin tid, är han inte på något sätt emot de specificerade unghästklasserna.
– Jag tycker att unghästklasser är bra, men jag tycker inte att det är ett universellt upplägg som passar alla, säger van der Vleuten och fortsätter:
– Har du en häst som fungerar väl och det dyker upp en unghästklass som passar in i upplägget, rid den. Inga problem. Men dessa tävlingar får inte vara avgörande för utbildningen.
Han beskriver hur familjen har flera hästar hemma i träning som plockar poäng i unghästklasser, men även de som inte gör det.
– Det spelar ingen roll för mig. Jag bryr mig egentligen inte om vilket. Det viktiga är att man följer sin egen linje.
Som ett exempel på en individ som har behövt lite mer tid nämner Eric sonen Maikel van der Vleutens OS-häst Verdi.
– Verdi är en stor häst som av naturen är byggd i lite nedförsbacke. Som ung hade han bekymmer med att hitta sin egen balans. Men för varje år som har gått har han blivit starkare och starkare och har med det även funnit balansen.
Hästen har alltså behövt matchas efter hur han är byggd. Att det blev en lyckad satsning vet vi i dag, med Verdis och Maikels fina framgångar under de senaste åren.
  

Maikel och Verdi under OS i Rio.
    
Bryt av med något helt annat
Att läsa av hästen och hur mycket man kan be om är ryttarens och tränarens ansvar. Det gäller att vara lyhörd för vilken individ som är i träning och för dess signaler. På frågan om hur Eric tänker kring arbete kontra vila, så har han inga bekymmer med att hästarna har lite lugnare perioder i sin utbildning och träning.
– Men jag är inte så förtjust i att låta dem göra ingenting, säger han.
Däremot berättar van der Vleuten att han ser fördelar med att i stället låta hästarna göra andra saker under en tid. Kanske vilar de från tävlingar och bara joggar hemma – eller får flera dagar i skogen.
Eric är intresserad av sportens avelsarbete. Entusiastiskt berättar han hur viktigt det är att uppmuntra och hålla uppfödarna motiverade och engagerade.
– Annars får vi ju inga hästar att rida på, skrattar han.
Både Eric själv och flera andra professionella ryttare i Holland har upparbetade kontakter med uppfödare. Hoppnestorns uppfattning är att om ett samarbete fungerar väl med en häst, då brukar det ofta leda till att man följs åt vidare. Han tycker själv att det är kul att fortsätta rida och träna hästar av samma blodslinje.
    
Viktigt att avla på rätt ston
Eric pratar också om vikten av att inte bara avla på hingstarna. Det är minst lika betydelsefullt att man använder sig av bra ston.
– Kombinationen mellan stoet och hingsten är det som är intressant.
Med både allvar och skratt säger han:
– Det går inte att bara slänga på en bra hingst på ett sto och hoppas på det bästa, de två måste vara lämpliga för varandra.
Eric känner till det svenska systemet där ett sto kan få gå som fölsto ett år och sedan komma tillbaka året efter, och tävla med de ett år yngre hästarna. På frågan hur han tänker kring det, tycker han att det är en bra idé. Däremot är inte behovet av detta riktigt lika stort i Holland, av den anledningen att de har många möjligheter att tävla på fina och välordnade lokala tävlingar.
– Förmodligen mycket fler än vad ni har i Sverige, säger Eric.
När hans team åker och tävlar finns det mängder av valmöjligheter när det gäller klasserna. De måste därmed inte nödvändigtvis hålla sig till en viss höjd, utan kan välja att rida exempelvis en femåring på höjden lägre än vad som enligt någon slags norm vore lämpligt.
– Det gäller återigen att se till individen, ha tilltro till sin egen linje och att följa den.