Text: Anki Yngve
Foto: Mathilda Nygårds
  
1. Enkla övningar och små detaljer
Pether Markne berättar att han tränar ekipage på vitt skilda nivåer, från ponny upp till Malin Baryard Johnsson.
– Min filosofi i träningen av hopphästar går ut på att jobba med små detaljer, för att du ska kunna rida finstämt. Om svårighetsskalan är 0 till 10 ska du i möjligaste mån ligga mellan 1 och 5, det ska vara ett nöje att rida runt på hästen.
Enligt Pether har det hänt mycket med hans egen inställning sedan han själv började som tränare för väldigt många år sedan, han har insett att man inte behöver göra så svåra saker. I stället handlar det om att göra enkla övningar och få till dem så bra man bara kan. Han poängterar också att du som ryttare alltid har valet att backa bandet om något går snett eller blir för svårt.
– Vi ska bli så samspelta att jag är nöjd och hästen är nöjd. Som ung, tyck inte att det är ”B” att träna på detaljer och små hinder. Det är snarare smart och fiffigt!
  

Innan clinicen "stormar" ett gäng Nellie-fans arenan.
  
2. Avspändhet och lång hals
Nummer ett när du värmer upp din häst är att få den avspänd, innan dess går det inte att tillföra energi.
– Få halsen på hästen så lång som möjligt, samtidigt som du försöker ha en bra kontakt med dess mun, instruerar Pether.
Nellie Berntssons häst är ganska spänd i början och hon vågar inte riktigt släppa ut halsen på den.
– Försök att få fram handen. Sopa inte under mattan att den är het genom att sitta med handbromsen i. Det är inte hela världen om den råkar slå upp huvudet, av mig får du mer beröm om du vågar lätta, säger Pether.
Avspänt och med fortsatt långa halsar på hästarna får ryttarna rida övergångar, i vart tionde eller vart 15:e steg.
– Gå nästan ner till skritt eller till och med hela vägen ner till skritt från traven. Övergångarna gör hästen koncentrerad och får den att spänna av.
Smilla Berntssons ponny är väldigt pigg, hon får rådet att rida lätt så sakta hon bara kan för att försöka påverka dess takt.
– Jag brukar säga att man ska kunna tända upp och släcka ner energin med hjälp av sitsen, förklarar Pether.
Detta är något alla ryttarna får prova på, genom att först rida lätt lite kvickare för mer energi – och sedan släcka ner och trava så långsamt de bara kan utan att det blir skritt.  
  
3. Noggrannhet med positionen
Pether Markne menar att vanliga sitsfel han ser hos hoppryttare är att tyglarna blir för långa – och att skänkeln är för hårt nedtrampad, samt hamnar för långt fram. Ryttaren sitter då för långt bak i sadeln med händerna i magen, samtidigt som han eller hon viker sig framåt i höften med överlivet.
– Om man viker sig i höften tappar man all bålstyrka, försök i stället tänka att framsidan av överlivet ska göras så lång som möjligt. Och trampa rakt ner i stigbyglarna, inte framåt och inte för hårt, tipsar han.
  
4. Ska landa på yttertygeln
Efter att ha värmt upp hästarna på rakt spår får ryttarna gå in på en stor volt, där det handlar om att kunna forma hästen korrekt.
– Här vill jag att ni använder er invändiga skänkel och leder med innerhanden vid behov, så att hästen landar på yttertygeln. Det är ytter tygel som är den dominerande på böjt spår. Använder ni för mycket innerhand blir hästen kort i halsen, säger Pether.
Malin Trollnäs Turesson frågar tränaren vad han tycker är det vanligaste felet han ser rent generellt, och får svaret:
– Det är nog missförstådda hästar som är ojämna i kontakten och som inte är nöjda med det de har i munnen. Handen har fått ta över för mycket. Jag skulle vilja se mer avspända hästar i balans, med förtroende för bettet. Det är kvitto på en bra ryttare.
  

Peter vision är färre missförstådda hästar och mer harmoni.
  
5. Rymliga galoppsprång
När ryttarna börjar galoppera berättar Pether att hans ”regel” är att man inte ska ställa för mycket ”frågor” till hästen inledningsvis. Malin, Nellie och Smilla får stå i lätt sist men fortfarande nära sadeln, det gäller att inte hamna för högt i fältsitsen.
– Känn takten, låt hästen galoppera med stora och rymliga galoppsprång. Känn att du inte behöver bromsa med handen. Om hästen blir stark gäller det att kommunicera med den, i första hand genom att komma ner i sadeln, instruerar han.
Smillas ponny är väldigt ”på” och hennes skänklar blir lite pendlande fram och tillbaka. Det beror enligt Pether på att hon inte ligger intill hästen med dem.
– Hästar är flyktdjur, de flyr från det de blir rädda för eller som är jobbigt. Men det är viktigt att de inte lär sig att fly från skänkeln, den måste kunna ligga om. På en sådan här häst kan man ibland behöva ägna hela träningspass åt att bara ha skänkeln intill, så att den blir trygg med det, säger han.
Även i galopp får ryttarna prova på det här med att ”släcka ner” med hjälp av sitsen. Utan att för den sakens skull hålla fast med handen eller driva starkt.
– Hur långt ner på skalan kan ni galoppera utan att hästen bryter av? Gör det bit för bit, ta tid på er och använd er känsla, säger Pether.
I övergångar från galopp till trav får ryttarna instruktionen att rida fram de första stegen, så att hästen inte bromsar upp för mycket direkt i avbrottet. Sedan kan man testa och se om man kan få några mindre steg.
– Kommunicera med hästen med hjälp av små, finstämda hjälper.
  
6. Hjälpen ska gå igenom
Ofta ser man ryttare som drar och drar eller klämmer och klämmer på sin häst. Men det är enligt Pether Markne helt meningslöst.
– Om du ger en hjälp och det inte händer något på tre sekunder, då är hjälpen förbi. I sådana fall får du göra om och kanske korrigera, att dra eller klämma starkare är ingen idé, säger han.
Över huvud taget är det jätteviktigt att varje hjälp först går igenom och sedan följs av en eftergift. Under eftergiften ska hästen stanna kvar, inte fly.
– Jämför med en hund. Du håller inte stenhårt i kopplet och säger ”se så lydig den är”, om den sedan springer iväg så fort du släpper. Ta en gång, mjukna sedan.
Nellies häst ”kopplar bort” henne lite grann, och kör sitt eget race.
– Då gäller det att vara petig och göra om. Det är detta det innebär att vara noggrann med detaljerna, förtydligar Markne.
Däremot gäller det att vara vaksam på om det känns som att hästen ”bjuder in till dragkamp”.
– Då säger du ”nej, jag kommer inte att dra bakåt i tyglarna”. 
  
7. Skaffa dig mentorer
Pether tror verkligen på mentorskap inom ridsporten, att det kan få oss alla att lyfta. Han berättar att Malin Trollnäs Turesson är en gammal elev till honom, som ibland slår en signal om hon behöver hjälp för att komma vidare.
– Och jag har mina egna mentorer, personer jag kontaktar när jag behöver tanka upp eller få råd, säger han.  
En av dem Pether har lärt sig mest av är tekniskt sett elev till honom, nämligen Malin Baryard Johnsson.
– Av henne har jag med åren lärt mig att det ska vara enkelt, att man inte behöver rida på styrka. Då blir det trivsamt för hästen och trivsamt för mig som sitter på.   
  
8. Ta inte bort galoppen
Som första hoppövning får ryttarna komma över två små räcken på en stor volt. Smillas ponny blir väldigt het, hon får lägga in ett par skrittsteg emellanåt för att den ska lugna sig.
– Bli aldrig irriterad för att hästen är lite ”på trycket”. Någonstans visar det ju en ambition i den, att den vill vara till lags. Din ponny är 17 år och still going strong.
Malin har nästan det motsatta problemet, henne häst är på gränsen till ”för” lydig vilket gör att hon ibland översamlar den.
– Det man ska tänka på när det är små hinder är att försöka hålla en så hel galopp som möjligt. Har man en lydig häst finns risk att man drar ner det lite för mycket och kortar bort galoppen, säger Pether.
Nellies häst får beröm, den hoppar verkligen spänstigt. Dock är den fortfarande spänd och blir för kort framtill.
– Halsen får inte bli kort sista steget innan hindret, då kommer den att hoppa med hög nacke. Konsten är att kunna rida den heta hästen utan för mycket hand. Kom ner i hästen och se till att du kan forma den, förklarar tränaren.
När man senare kommer in på övningar med flera hinder i följd och relaterade avstånd, blir det ännu viktigare att en häst som Malins tänker framåt.
– Den är väldigt lydig och fin, men jag vill att den ska landa efter hindret och ta för sig lite mer i första galoppsprånget, säger Pether. 
 

Malins häst är väldigt lyhörd och lydig.   

9. Sitt kvar i position
I hoppningen vill Smilla gärna ge sin ponny en extra ”skjuts” framför hindret, något som är väldigt vanligt.
– Hindren ska komma till dig, inte tvärtom. Försök att inte jaga eller trycka av, säger Pether.
Under hoppdelen av clinicen får Nellie fram halsen på sin häst lite mer.
– Men när du släpper ut halsen, följ inte med fram själv. Sitt kvar mitt över hästen med lång framsida på din egen kropp, så att du inte hamnar på frambenen på den, påpekar Pether. 
  
10. Bra klimat på träning
Pether Marknes råd till andra tränare är att försöka skapa ett bra klimat på träning, som är behagligt och avslappnat.
– Det ska inte vara spänt, där ryttarna känner press att prestera. Du ska känna att du kan få misslyckas lite. Humor ibland skadar inte, utan att för den sakens skull förlora seriositeten.
Ett annat viktigt tränarråd är återigen att inte komplicera saker och ting.
– I dag har vi försiktiga hästar med mycket nerv, därför kan vi inte göra övningar som kräver starka hjälper. Gör trygga övningar, utan att krångla till det – övningar där hästen är tillfreds och inbjuder till trevlig ridning.
  
11. Behåll flytet
När det kommer till hoppträning är det ganska vanligt att det blir ”av” och ”på” i ridningen. Till exempel att ryttare gör en stor sak av att det blir lite fel mitt i en bana, tvärstannar och börjar om helt.
– Försök i stället att få möjlighet att hitta rytmen, du behöver inte bryta helt för att det går lite sämre. Ta ett varv på en volt och fortsätt utan att göra för stor affär av det, tipsar Markne.
Han tycker även att man ska försöka behålla flytet när man är på en hoppträning med fem-sex andra, även om det ofta blir en hel del pauser.
– Ha lite flyt i ridningen även när du tränar i grupp. Håll till exempel igång din häst när de andra hoppar, så att den inte blir kall.  
 

Kändisbloggaren Nellie Berntsson red tillsammans med...
 

... sin lillasyster Smilla Berntsson.