Text och foto: Natalie Lindholm

– Jag behövde göra något annat än bara jobba, minns Lotta och berättar att det var på Globen Horse show 2004 som hon först kom i kontakt med Lusitanon.  
– Jag kände direkt att det var något speciellt med rasen och bokade en ridresa till ett dressyrcenter i Alentejo i Portugal för att få rida lusitanohästar.
– Gården var sagolik och naturen som en vacker tavla med böljande landskap med korkekar, olivträd, och pittoreska små vita byar som vi red genom, berättar Lotta.
Det ena ledde till det andra och i september samma år så blev hon tjänstledig och flyttade ner till Portugal för att arbeta med hästar. På gården träffade hon lusitanon Valente som kom att bli hennes läromästare (i dag är Valente 18 år gammal och Lotta använder honom i sin egen undervisning).

Upplevde den portugisiska skolan enklare och mer logisk
Den portugisiska skolan skiljer sig en del från tävlingsdressyren och Lotta kände genast att hon hade hittat rätt. 
– Det är mycket enklare och logiskt. Min mamma är forskare inom biokemi och jag har själv sysslat med IT och programmering så jag dras till det logiska. Jag vill ha en förklaring till hur och varför jag ska göra saker och detsamma vill jag kunna erbjuda mina elever, förklarar hon. 
Lotta hade länge känt att den moderna dressyren kändes för komplicerad. Att göra många saker samtidigt kändes helt enkelt inte rätt. I Portugal såg hon ridning som såg enkel ut.  
– Det jag först insåg var att jag inte kunde rida med den lätthet som portugiserna gjorde. På en eller två händer gjorde dom allt; sidoförflyttningar, piaff, piruetter och galoppombyten i varje. Dressyren såg allt annat än tråkig ut. 

Skolade om sin ridning
När hon dessutom såg portugiserna rida hästarna hon fallit så för var det inte svårt att bli inspirerad.  
– Att skola om mig var inte särskilt krångligt, det har snarare blivit lättare att rida och att framförallt förstå hur jag ska göra och varför. Portugiserna rider på ett helt annat sätt som fick mig att börja fokusera mycket på sitsen. 
När Lotta kom hem efter ett par år fortsatte hon att jobba i samma anda här och sedan dess har hon gjort regelbundna resor till Portugal för att vidareutbilda sig inom dressyr, WE och arbete vid hand.

Fokus på hästens egen balans
Lotta säger att hon är primärt inriktad mot klassisk dressyr och erkänner att det kan vara ett svårt begrepp, innan hon ger sig på en förklaring.  
– Jag tycker den portugisiska skolan fokuserar mer på att hästen ska hitta sin egen balans. Det gör man visserligen i all ridning, men på ett annat sätt. Vi får inte ha mycket tryck i handen eller skänkeln och hästen får gärna vara lite framför lod.   
Utgångspunkten är sitsen och att verkligen separera hjälperna och använda den minsta möjliga hjälpen. Flyttar hon till exempel hästen åt sidan så jobbar hon inte med en skänkel som flyttar och en som driver framåt. För Lotta är det motsägelsefulla hjälper, ska hästen gå åt sidan så ber hon den att flytta undan för ena skänkeln.  
– Det finns ett fint gammalt citat från mästaren Nuno Oliveira: ”hands without legs,legs without hands”. Det brukar jag ha som ledord. Dressyren är till för att bygga upp och stärka hästen så att den blir hållbar och så att den klarar av att bära sin ryttare. 

Börjar med att arbeta hästen för hand
Inom den klassiska (portugisiska) dressyren börjar man med att arbeta hästen vid hand för att bygga upp samspelet, hjälperna och mobiliteten. Lotta menar att det blir mycket lättare för hästen när man väl sitter upp på den om den redan kan hjälperna. Träningen görs långsamt och steg för steg med en hjälp i taget så att hästen hinner hitta balans och styrka.  
– Man stärker hästen genom att rida i ett långsamt tempo men med aktiva bakben och med övningar som gör hästen lydig, liksidig, och framförallt hållbar. Man vill att den ska bli mobil i alla riktningar. 
Hästen ska så småningom kunna flytta sig rakt åt sidan, gärna i alla gångarter. Och lika väl som den ska kunna gå framlänges på en åttametersvolt ska den kunna gå baklänges på samma volt. När hästen hittat balansen och rytmen i det långsamma tempot börjar man öka steglängden men Lotta förklarar att det kan ta flera år att komma dit.  

Lotta om kärleken till lusitanohästen
– Det är svårt att inte tycka om lusitanon, den är väldigt vacker, känslig, snabb vändbar och modig. Den har lätt för att lära sig och man känner sig lätt duktig när man rider en välskolad lusitano. Hästen blir som en förlängning av en själv och speglar oss som ryttare och som människor väldigt väl. Mitt första möte var med en ung grå lusitanohingst som bara var inriden och ganska lite hanterad. Han var väldigt känslig vilket gjorde att jag kände att jag inte behövde göra så mycket då jag red honom, mest se till så att han kunde hålla sin balans. Det var en helt annan känsla mot att rida hästarna hemma, allt kändes så mycket enklare. Det var där tanken föddes om att det kanske går att dansa med hästar. Lusitanon har gjort mig till en bättre ryttare även då jag rider andra raser. Efter drygt 15 år med rasen har jag också insett att det inte är en lätt häst för alla. Det krävs att man är en god ledare och förstår att man måste vara en välbalanserad ryttare som inte ger för många och otydliga signaler.

I kunskapsmagasinet Hippson nummer 1 2021 kommer ridövningar med Lotta Zimmermann.

Fotnot: Bilderna är fotade på en anläggning som arrenderas av AP-ridutveckling.