Text & foto: Linn Winberg
  
Magnús Skúlason inleder clinicen med att visa upp den 19-åriga hingsten Hraunar frá Efri-Raudalaek. Tillsammans med Magnús har hingsten blivit världsmästare två gånger. Hranuar visas till en början utan sadel för att Skúlason ska kunna förklara hur viktigt det är med sadelns position, samt hur hästen är byggd.
– Det är av yttersta vikt att bogen kan röra sig fritt, säger han.
Toppryttaren demonstrerar genom att föra Hranuars ben så långt framåt och så långt bakåt det går, för att visa hur benet och därmed bogen kan komma att röra sig. Att sadeln ligger rätt är alltså en förutsättning för att hästen ska kunna arbeta korrekt och kunna utföra sina rörelser så obehindrat som möjligt.
Innan Magnús sitter upp får publiken en genomgång av hästens utrustning och dess betydelse. Han påpekar hur viktigt det är hur din häst skos, vilken utrustning den har och vilket bett du väljer – allt bör anpassas efter individen.
– Det gäller att titta på hur hästen är byggd och att utifrån det avgöra vilka förutsättningar den har, säger han.
Magnús spänner alltid alla nosgrimmor löst, de får inte spänna över käkarna. Hästen ska ha möjlighet att suga på bettet och att vara avslappnad.
  
Rider med pulsklocka
Hranuar har en pulsklocka runt magen, detta för att Magnús ska veta vilken kondition han är i och vilken puls han har när han arbetar. Hingsten sysselsätts från första steget – fokus är bärighet i varje övning och gångart. Hranuar får tölta för att sedan tölta på långa tyglar, galoppera samlat och övergå till galopp på lös tygel. Allt för att illustrera hur väl han bibehåller sin bärighet.
– Rid med mindre hand, upprepar Magnús, medan han visar upp sin fina och samstämmiga ridning på en mjuk och följsam häst.
A och O är nämligen, som vid all ridning, att inte fastna i en hård hand. I stället för på hästens mun koncentrerar Magnús sig på var Hranuar har energin. Skrittar hästen på framåt, går energin uppåt eller nedåt? Det är ryttaren som avgör vart energiflödet ska gå.
– Ska hästen ridas i trav kan energin gå framåt och avslappnat nedåt. Ska den ridas i pass behöver energin gå framåt, förklarar han.
  
Liksidighet är grundläggande
Ryttaren visar upp Hranuars stora gångartsregister och förklarar systematiskt vilka grunder och styrkor som krävs i de olika gångarterna.
– I lättridningen behövs balans hos häst och ryttare, i passen behövs fart och att hästen tänker framåt. Hastigheten i pass kan i dag gå upp emot 40 kilometer i timmen.
Magnús påpekar hur viktigt det är att övningarna går lika bra att göra i vänster varv som i höger, det vill säga att hästen är liksidig. För publiken blir det tydligt att det är de små detaljerna och finkänsligheten som har tagit Skúlason så långt.
I slutet av varje ridpass går Magnús tillbaka till grunden, att de övningar han använde för att värma upp fortfarande fungerar och att de blir lika jämna och väl genomförda efter arbetspasset.
– Och vi får aldrig glömma att hästar inte är maskiner, att de också kan ha en dålig dag, avslutar han.