Gästbloggen
AUG
31

Så är livet med en hästtjej

OM DENNA GÄSTBLOGG
År 2013 delade Stall November, som då hade inackorderingsverksamhet på gården utanför Stockholm, ett inlägg på Facebook. Inlägget skrevs av en man till en av dem som hyrde stallplats.
– Det fick en enorm spridning, det är ju jätteroligt förstås och jag tror att många känner igen sig, säger stallägaren Charlotte Ahlin om texten, som två år senare åter har fått nytt liv i sociala medier.
Med tillåtelse publicerar vi inlägget här, och visst finns det en hel del poänger man kan hålla med om?

  

  
Anonym bekännelse av stallbrudsmake

"Jag måste erkänna att jag inte tillhör skaran killar som haft något större behov av att understryka min manlighet. Aldrig har jag tatuerat in några skräckinjagande motiv på mina överarmar, armbrytningstävlingar har jag hållit mig undan. Nej, jag har känt mig rätt trygg i min manlighet ändå. Men nu på senare tid har jag börjat tvivla på mig själv. Och jag vet helt säkert att det är frugans och alla andra stalltjejers fel!
Plus och minus med stallbrudar: Missförstå mig rätt! Alla tjejerna i stallet är supertrevliga och jag inser att det finns massor med fördelar med att vara gift med en hästtjej. Exempelvis har frugan aldrig något emot när man ska iväg en lördagskväll och se på fotboll med grabbarna. Nej, för hon är ändå i stallet och utför sadelvård, tvättar hästsvansen, sorterar schabrak eller ägnar sig åt andra viktiga sysslor som absolut inte kan vänta till dagen därpå.
Och på inga villkor att hon skulle få för sig att gnälla över att det läggs för mycket pengar på allehanda teknikprylar, för i jämförelse med de astronomiska summorna som spenderas på hästen är det ingenting.
  
Hästfolk = jag ska bara...
Men sen finns det nackdelar också och det är just det som är kruxet. Utan problem kan jag acceptera lite hästlukt i bilen (jag jobbar på det i alla fall) och alla sena ankomster – hästfolk tycks nämligen sakna förmåga att hålla tider och lever helt och fullt efter Alfons Åberg-devisen 'jag ska bara'.

Men det faktum att tjejerna i stallet så totalt får mitt manliga ego att sjunka till lägsta nivå, det har jag sannerligen svårt att acceptera! I mitt stilla sinne har jag haft en inre bild av mig själv som en stor, stark och mycket handlingskraftig individ. Men så kommer 
man till ”landet annorlunda” (det vill säga stallet) och självbilden rasar i en faslig fart. Inte undra på när man där möts av:


  • tjejer, starka som oxar, som får höbalarna att se ut som flirtkulor när de svingar dem från ett ställe till ett annat.
  • tjejer med E-körkort som utan att blinka fickparkerar det ena ekipaget efter det andra, medan man själv har svårt att backa en meter eftersom backsensorerna slås ut så fort trailern häktats på.
  • tjejer som byter däck på bil och trailer fortare än en själv hinner så mycket som lossa första bulten.
  • tjejer som i hög fart störtar från hästryggen ner på marken, slår sig halvt sönder och samman och som utan att blinka raskt hoppar upp på ryggen igen och börjar om från början. Hade det varit fotboll och liknande smällar hade inträffat, då hade rött kort tilldelats, båren plockats fram och en lång sjukhusvistelse hade varit att vänta.
  • tjejer som mockar, fyller vattenhinkar och fyller höpåsar samtidigt, medan en själv har fullt sjå med att utföra sysslorna var för sig.

Och skulle man någon gång erbjuda sina tjänster i stallet får man allt som oftast höra att: 'Gå en sväng med hunden – det går fortare om jag gör det själv'.
Så inte är det annat än rätt att frugan får bära skulden för mitt bristande självförtroende och för den pinfärska draken på min högra biceps!"


Läst 74218 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
18

Antonias EM-blogg: Min fantastiska resa

OM DENNA GÄSTBLOGG
Systrarna Antonia och Axelina Pettersson Häggström är 18 respektive 15 år och båda är uttagna att representera Sverige i EM. Axelina är ut först med ponny-EM i Malmö, tätt följd av Antonia vars mästerskap går i Österrike.  Följ med på deras häftiga äventyr!

Hej!
  
Jag hade som mål från den 15 augusti förra året då Bullen kom in i stallet att jag skulle göra det största man kan göra som junior - att rida Europamästerskapen. Den stora anledningen var att jag tidigare gjort samma resa, fast på ponny. Det var just resan jag ville uppleva igen. Resan från scratch till det stora målet. Resan som innebar blod, svett och tårar, men som också gav erfarenhet, lycka, glädje, gemenskap, spänning, kunskap, vänner och motivation.
 
Tre "resor" mot ett EM har jag nu gjort och jag kan helt ärligt säga att det är just de tre åren (2012, 2013 och 2015) jag kan tänka tillbaka på och bara njuta och le. Jag är så otroligt tacksam att jag ännu en gång fick chansen att göra en till resa mot ett mästerskap. 
Vad är det för resa jag snackar om då?
Jo, det är alla fantastiskt roliga tävlingar jag åkt på. Det är verkligen två helt olika världar att vara hemma i Sverige och åka på endagarstävlingar i en regnig paddock mot att åka runt i Europa med sin bästa vän och galoppera in i en internationell Grand Prix och kriga mot ryttare från ledande nationer såsom Tyskland, Holland, Belgien, Storbritannien, Frankrike, you name it. 
  
Man lär sig otroligt mycket av att vistas i sådana miljöer. Allt ifrån skötsel, foder, upplägg, försäljning och ekonomitänk, ridteknik, olika ridstilar osv. Listan kan göras oändlig. Man knyter även nya kontakter. Kontakter som kan vara bra att ha i framtiden eller bra i nuet. Jag har under detta året lärt känna så många nya ryttare från olika länder och det är verkligen hur kul som helst. 
  
Jag känner att jag utvecklats enormt under detta halvåret. Jag har hunnit med att ta SM silver, rida i Scandinavium, göra bra resultat i Hirtshals och Drammen, åka till franska Deauvulle och få rutin på riktigt tekniska banor, gjort ett bra SM som ett genrep inför Wierden där jag var felfri och 4:a i den största GP:n jag hoppat på häst, varit felfri i 5 av 6 rundor på NM som ledde till brons, debuterat svår hoppning i Falsterbo, samt ridit EM. 
Tack Bullen. Tack för att du gjort detta med mig och att du varit bäst i världen. 
Det är tack vare min lilla häst som detta varit möjligt och jag kan inte tacka honom nog för det.
   
Det var med ödmjukhet mot honom som jag sa till Jakob och Pether efter första lagrundan att jag inte ville fortsätta. Nere i Österrike kändes han inte som vanligt. Istället för att hoppa så fint och vara lika taggad som han alltid brukar vara så kändes han matt och orkeslös. Resultaten i sig (2 nedslag på en stor EM-bana) var inte dåligt, men känslan som enligt mig är det viktigaste var inte som den brukar vara. 
Bullen är en kämpe. Även fast han inte känner sig helt okej så skulle han aldrig ge upp. Han skulle alltid försöka och göra sitt bästa. Därför kände jag att det var bättre att avstå från de resterande klasserna och ta reda på vad som var fel.
 
Nu är jag tillbaka i Sverige och hinner knappt komma hem innan jag beger mig mot Strängnäs där jag ska praktisera hos Pether Markne vilket ska bli jättekul! Mina två upcomings Brownie och Lillan ska med. Mina framtidshästar som jag är så satans taggad på att träna, ta upp i klasserna och sedan sätta upp stora mål att kämpa emot. Har aldrig känt mig så inspirerad och taggad som nu. Det är precis här jag vill vara. På de stora tävlingarna med den allra hårdaste konkurrensen. Men det kostar. Både pengar, ork, engagemang och tid. Jag hoppas att jag inom snar framtid får in ännu fler i mitt team som kan supporta mig mot mina mål. För mål har jag och sätter jag upp ett mål så ger jag mig fan på att nå det. 
   
Vill ni fortsätta att läsa och följa mig och Axelina mot våra stora mål gör ni det på aph.blogg.se! 

Läst 52313 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
11

Axelinas EM-blogg: Tid för eftertanke...

OM DENNA GÄSTBLOGG
Systrarna Antonia och Axelina Pettersson Häggström är 18 respektive 15 år och båda är uttagna att representera Sverige i EM. Axelina är ut först med ponny-EM i Malmö, tätt följd av Antonia vars mästerskap går i Österrike.  Följ med på deras häftiga äventyr!

Sådär ja. Då var jag hemkommen från Malmö och mitt första Europamästerskap, största tävlingen i mitt liv. 
  
Att ha varit på en sån här tävling får mig verkligen att inse att det är just precis detta jag vill hålla på med och det är precis vad jag tänker göra också. Oavsett vad som kommer att krävas. För som ni vet tror jag att allting är möjligt, bara man sätter upp ett mål och en plan på hur man ska nå målet. Varje tävling får mig ännu mer intresserad, det får mig att vilja träna ännu mer och att prioritera det som verkligen är viktigt.
  
Det är så himla häftigt att vara i en sån här miljö bland 19 olika nationer där de allra bästa ryttarna har samlats på samma ställe. Hit vill jag igen och igen, så är det bara. Och för att det ska funka är det träning som gäller, stenhårt. Det har varit så lärorikt att se de andra ryttarna, väldigt många skickliga ryttare och inte minst fantastiska ponnyer. Lundström, banbyggaren, gjorde ett fantastiskt jobb där det blev omhoppning om silver och brons. Allt har varit så himla bra.
  
Åh vad jag älskar min sport och framförallt min ponny!❤️ Han var trött i sista klassen i lördags vilket resulterade i 2 nedslag, inget bra resultat men min ridning kändes jättebra och alla rundorna här på EM är jag stolt över. Speciellt nationshoppningen, där banan var rejäl och jag & Bosse var ett team hela vägen runt. Felfria första 130-rundan och ett ner i andra. Film från Nations Cup finns på vår blogg, aph.blogg.se.
  
Nu är jag full med rutin och lärdomar vilket känns fantastiskt. 
  
/Axelina


Läst 53363 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
11

Ludwig Svennerstål: "Jag älskar OS-byn, Rio och samba"

OM DENNA GÄSTBLOGG
Landslagsryttaren Ludwig Svennerstål är i Rio de Janeiro, där det rids testtävling i fälttävlan inför OS nästa år. Han rider inte själv utan är på plats med ett team från Svenska Ridsportförbundet – för att undersöka tävlingsplatsen.


FOTO: Privat och Tomas Holcbecher
  
Hej hej,
  
Nu sitter jag på flygplatsen på väg hem från OS-testeventet i Rio De Janeiro. Min första tanke är att jag absolut är alldeles förälskad i Rio de Janeiro och att allt är alldeles underbart. Vi har haft en fantastisk tid, även om mitt bloggande inte har varit så frekvent som jag önskat.
  
Efter mitt senaste blogginlägg gick vi på ett supertråkigt informationsmöte där de berättade om transportsystemet i Rio de Janiero, vilket visserligen verkade vara under kontroll. Samtidigt känner jag till viss del att dessa faktorer är smått irrelevanta, då de fortfarande ska bygga en motorväg mellan OS-byn och tävlingsplatsen. Och när man väl är där får man leva med transporten, då det oavsett bra eller dåligt inte är värt att lägga onödig energi på detta. Någonstans blir transporten lite som den är.
  
Efter mötet gjorde vi något betydligt mer intressant, vilket var att gå terrängbanan! Banan i sig idag är långt ifrån färdig, men man kan se hur bansträckningen kommer att vara då de redan börjat vattna och preparera underlaget som redan nu var riktigt bra. Platsen är helt enastående och väldigt vacker. Min största förvåning var att de inte hade lagt huvudarenan ute vid terrängbanan, vilket är lite tråkigt även om det självklart kommer att bli bra där med.
  
Terrängbanan känns lite som en oas och det kommer att bli en helt grym tävling. Generellt, sett till de tre senaste OS:en, har terrängbanorna varit väldigt enkla även om de har fått ett bra utslag. I Hongkong blev tiden extremt svår och i London var också tiden svår. Men generellt var det nog väldigt mångas nerver som svek.
  
Känslan jag har så här ett år innan är att terrängbanan i Rio kommer att skilja sig från de tre tidigare olympiaderna, då det känns som att terrängbanan kommer att bli svår. Detta är mest en känsla som till viss del är obefogad, men det vore väldigt kul om så var fallet.
  
Något vi konstaterade (jag och Staffan Lidbeck, aka ”Bitchboy”) är att tiden definitivt kommer att bli svår, då terrängen konstant är skiftande och kanske kuperad – utan att det är stora höjdskillnader – och konstant svängig. Att terrängen är svängig gör att det kan bli svårt att klara tiden, då det är svårt att få upp ett bra tempo och en bra rytm.
  
I och med risken för olyckor har tiden blivit en större faktor, då det inte komprimerar risken för olyckor på samma sätt som att bygga större eller svårare. Utan svårighetsgraden kommer mycket utifrån hur snabbt man rider, vilket är bra i dessa sammanhang då de tillåter mindre nationer med kanske mindre bra förutsättningar att fullfölja terrängen.
  
Detta kan låta konstigt och fel, men annars blir det en tävling för ett par få nationer med mycket resurser, vilket gör det lite tråkigt och samtidigt ger fler olyckor. Hursomhelst, terrängbanan kommer att bli grym. Det kändes redan superviktigt att kvala, nu är det en livsavgörande faktor.
  
Efter att ha gått terrängbanan åkte vi till den kommande OS-byn i Barra, vilket ställe! Alla byggnader var uppe, vissa mer klara än andra men de har kommit mycket längre än förväntat. Vi såg en modell över hur det kommer att se ut och det ser verkligen ut som ett ställe jag kan genomlida tio dagar på. ;-)
Allt man kan föreställa sig finns där och vi gick in i några modeller för att se hur planlösningen kommer att se ut, de var jättefina och väldigt snyggt inredda – vilket det visserligen inte kommer vara på OS då inredningen generellt är väldigt enkel, men ändå.
  
Sedan, på kvällen, gick vi ut och åt en trevlig måltid.
  
Nästa morgon gick bussen som vanligt klockan 07.00, JIPPI eller…! Vi kollade på terrängmomentet av testtävlingen och vädret var lite förvånande, då det var betydligt varmare än förväntat. Runt 30 grader i stället för de 22 till 24 som förutspåtts. Det var dock inga hästar som såg ut att ha problem med värmen.
  
Sedan kollade vi in stallarna som de håller på att bygga och som redan nu var över vår vanliga standard, det kommer att bli superbra. Efter detta hade vi ett möte som igen var superlångt och ännu tråkigare… Ni kanske har förstått nu att jag lätt blir rastlös och att jag ständigt vill göra en massa grejer.
  
Vi var klara relativt tidigt och var tillbaka på hotellet runt 18.00, så jag och ”Staffe” bestämde oss för att ta en sväng till terrängbanan. De två ekipage jag hade ”bettat” på att vinna kom etta och två, därigenom genererade det pengar, medan Staffes favoriter slutade sist och inte gav några pengar…
De hade värsta supersofta eventet på galoppbanan bredvid, så vi bestämde oss för att ”crasha” eventet vilket var lekande lätt. Vi blev serverade diverse drycker och goda canapéer. Efter ett tag var det dags att joina Wiveka Lundh aka ”Wivi” och Carina Skoog från SOK aka ”Fru Skoog”, som hade hittat en restaurang som i bästa fall kan beskrivas som sådär – men som tur var så var jag full med goda canapéer. ;-)
  
Nästa dag och sista dagen tillbringades med att kolla på en väldigt snabb hoppning och kolla in det sista, så att vi inte hade missat något. Efter det turistade vi lite och vi såg bl.a. Jesusstatyn uppe på sockertoppen, vilket var en gudomlig upplevelse. För att sedan äta sen lunch på Ipanema (riktigt soft strand) vilket var nice.
  
Staffe och Wivi var sedan tvungna att rusa till flygplatsen samtidigt som jag hade några timmar kvar. Jag bestämde mig för att dra till Copacabana och öva på mina icke-existerande sambakunskaper. Det visade sig att jag är en fullkomlig katastrof när det kommer tills samba, men jag blev betydligt bättre mot slutet. Även om det är min egen åsikt...  
  
Jag fick efter ett tag tycke för samban vilket gjorde att jag sedan fick rusa och nästa missade mitt flyg, ooops! Men nu sitter jag i alla fall här och ska snart boarda. Allt jag kan tänka på är att jag älskar Rio och samba!
  
/Ludwig Svennerstål


Läst 45492 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
09

Antonias EM-blogg: "Framme i Österrike!"

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

OM DENNA GÄSTBLOGG
Systrarna Antonia och Axelina Pettersson Häggström är 18 respektive 15 år och båda är uttagna att representera Sverige i EM. Axelina är ut först med ponny-EM i Malmö, tätt följd av Antonia vars mästerskap går i Österrike.  Följ med på deras häftiga äventyr!

Hej!
    
Efter en välplanerad och bra resa är vi äntligen framme i Österrike. Stället är helt fantastiskt fint, turkost vatten, stora banor och fina stallar. Det kallas för "lake arena" och sjön är så fin, man lever typ i sjön eftersom det är så himla varmt. Mitt på dagen var det 37 grader.
    
Bullen mår prima och var fin när jag trimmade! Det är viktigt att man spolar dem med kallt vatten ofta eftersom det är så otroligt varmt.
  
Imorgon är det trimning vid 6 (för att undvika värmen) och sedan besiktning och invigning på kvällen!
Just nu sitter vi på hotellet och umgås med några tyskar, trevligt trevligt!
     
/Antonia


Läst 8988 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
08

Ludwigs gästblogg: På plats i Rio de Janeiro

Klicka på en bild för att starta bildspelet.
OM DENNA GÄSTBLOGG
Landslagsryttaren Ludwig Svennerstål är i Rio de Janeiro, där det rids testtävling i fälttävlan inför OS nästa år. Han rider inte själv utan är på plats med ett team från Svenska Ridsportförbundet – för att undersöka tävlingsplatsen.

Hej hej,
  
Jag befinner mig nu i Rio de Janeiro för att kolla på det olympiska testeventet. De arrangerar eventet dels för att se hur organisationen fungerar, dels för att ge oss en bild av hur det kommer att se ut. Jag tycker att det är skönt att vara här för att se hur terrängen kommer att vara – då man redan nu kan se bansträckningen i och med att de redan har börjat vattna underlaget. Vad som är intressant är hur kuperat och svängigt det är.
  
Jag flög direkt från London hit, kom sent på kvällen i torsdags och hann springa på en välkomstdrink, sedan direkt i bädd för att vara redo att ta bussen klockan 07.30.
  
Just nu bor vi i centrala Rio vilket gör att resan upp hit, där tävlingarna är, tar rätt lång tid. Cirka en och en halv timme. Nästa år, under OS, bor vi byn och förhoppningsvis är motorvägen klar till dess. Resan kommer förhoppningsvis ta runt 20 till 30 minuter då. Väl här är det bättre än förväntat, med ett år kvar till att det börjar. Kanske inte lika fint som London, men det kommer det nog att bli. Nu ska jag gå på ett litet informationsmöte, sen ut och se terrängbanan.
  
Se bildbomben ovan! :-)
  
Stay tuned för mitt nästa inlägg ikväll – och mejla mig gärna frågor till svennerstaleventing@gmail.com!
  
/Kram Ludde


Läst 8604 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
07

Laghoppningen avslutad

OM DENNA GÄSTBLOGG
Systrarna Antonia och Axelina Pettersson Häggström är 18 respektive 15 år och båda är uttagna att representera Sverige i EM. Axelina är ut först med ponny-EM i Malmö, tätt följd av Antonia vars mästerskap går i Österrike.  Följ med på deras häftiga äventyr!
  

Efter en andra omgång slutade Axelina och Bosse på 4 fel då en bom föll i andra rundan, men en fantastisk insatts från båda två. Tyvärr får hon inte rida finalen då hon hade ETT nedslag för mycket totalt vilket såklart är lite surt då det var målet. Men det är verkligen hårfint på marginalerna och det är ju så lätt att få ett nedslag när banan är stor, maxad och teknisk.
  
Jag är väldigt stolt över hur bra Ackie gjort sitt första EM och tycker hon ska vara hur nöjd som helst med tanke på de två sista superrundorna. Ett nedslag ifrån en EM-final är absolut inte fy skam! ;-)
Laget kom på en 7 plats då Adam fick lite oflyt i sista rundan, men tycker alla 3 svenskar gjort jättebra ifrån sig!
  
/Antonia


Läst 6843 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
07

Sverige 3 nollor i laget på ponny-EM!

OM DENNA GÄSTBLOGG
Systrarna Antonia och Axelina Pettersson Häggström är 18 respektive 15 år och båda är uttagna att representera Sverige i EM. Axelina är ut först med ponny-EM i Malmö, tätt följd av Antonia vars mästerskap går i Österrike.  Följ med på deras häftiga äventyr!

Som rubriken lyder, 3 av 3 nollor i första lagrundan.
  
Axelina red perfekt och allt stämde, så kul! Nu är det en halvtimmes paus tills banan ska ridas en gång till. Hoppas att den fina formen håller i sig. Tyvärr är det nya regler gällande lagen så gårdagens rundor räknas också med, annars hade Sverige legat i toppen. Men allt kan hända!!!


Läst 6417 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
06

Första starten gjord

OM DENNA GÄSTBLOGG
Systrarna Antonia och Axelina Pettersson Häggström är 18 respektive 15 år och båda är uttagna att representera Sverige i EM. Axelina är ut först med ponny-EM i Malmö, tätt följd av Antonia vars mästerskap går i Österrike.  Följ med på deras häftiga äventyr!

Banbyggaren Peter Lundström hade gjord en bana som var bra. Hindren var 130 cm, inte högre, men absolut inte lägre. En bra bansträckning som var lagom teknisk för att vara kval 1. 
  
2 bommar föll under min ritt och båda 2 var räcken. Men jag är väldigt nöjd ändå. Min ridning var bra vilket alltid är huvudsaken. 
  
Vilka otroliga ponnyer som är här! Allihop är som världscuphästar fast i miniformat och det var endast en utesluten av över 50 startande. Det kallar jag hög lägstanivå! 
  
Vi hade ju svenskt i topp, Adam vann med Stakkati som även ingår i laget så detta känns bra. Ottilia gjorde även hon en jättebra runda med sin fina Ocean des as, men tyvärr föll en bom. 
  
Imorgon, Nations Cup 2 rundor, och vi är mer än redo! :D

Läst 6254 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
05

Mätning, besiktning och warm up!

OM DENNA GÄSTBLOGG
Systrarna Antonia och Axelina Pettersson Häggström är 18 respektive 15 år och båda är uttagna att representera Sverige i EM. Axelina är ut först med ponny-EM i Malmö, tätt följd av Antonia vars mästerskap går i Österrike.  Följ med på deras häftiga äventyr!

Hejsan igen! 

  
Nu har jag lite fritid i 1,5 h innan det är mental träning igen med Andy Swärd, så då passar jag på att blogga! 
  
Igår mättes ponnysarna på fm, detta med mätning är ändå lite läskigt. För Bosse gick det fint men en annan ponny, som mättes in i Hagen utan bekymmer för några veckor sedan, blev utmätt här igår. Jag känner en obeskrivlig sorg. Hur kan en ponny vara ok en gång och med samma mätmän några veckor senare vara för stor? Den har ju knappast vuxit..? 
  
Veterinärbesiktningen gick också fint, Bosse är världens lataste ponny att springa med, och på ett EM är ju allt såklart lite högtidligt med farbröder i hatt och kostym, men Bosse struntar i både rang och hierarki och sprang lite motvilligt trots mina tappra försök att få det att gå liiite snabbare.
  
På kvällen igår var det invigning. Ottilias familj hade fixat jättefina kläder i blått och gult. Vi gick med alla andra länder till ett ställe och åt en god buffé. 
  
Att vara här på EM är fantastiskt! Jag är så glad över att ha fått chansen och kommer garanterat att lära mig massor! Bara att gå förbi stallarna med folk från hela Europa tycker jag är inspirerande.
  
Idag var det uppvärmningsklass för mig, Ottilia och Adam. Vi alla 3 gick in samtidigt på banan och hade totalt 12 minuter på oss att göra vad vi ville med hinderna som stod där. Jag hoppade runt hela banan på 8 språng och efter det tog jag om en linje som inte blev helt 100. Han hoppade super. Extra försiktig och med god marginal. 
   
Imorgon, en bra galopp och mycket ben så tror jag att det kommer gå bra. Det är så roligt när han hoppar bra för att då kan jag bara ha lite ben så blir känslan fantastiskt! 
  
Snart börjar  allvaret, och jag kan knappt vänta:) 

Läst 7810 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 nästa  sista  



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Populära taggar


Mest lästa


Arkiv




Aktuella samarbeten

Ridsportens Innovationer
Hållbara ryttare
Patrik Kittel Dressage Tour

Senaste numret

Hippson nr 6
Extratjockt julnummer. I årets sista tidning får vi följa med hem till familjen Jönsson, där man verkligen kan prata om att ridkonsten har gått i arv. Numrets stora temadel viks åt hovvård.
Läs mer om innehållet

Dessutom:

  • Bokträna din dressyrhäst
  • Hitta rätt avstånd med Rolf-Göran
  • 39 julklappstips
  • Massor av övningar!

Och mycket, mycket mer...




Galleriet på Hippson Market