Gästbloggen
MAJ
30

Guide: Så fixar du bevattning av underlaget i ridhuset – med regnvatten


Foto: Adobe Stock (ryttare) och Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Maria Cederlund och Leif Lourié på Stall Kvickstorp i Åtvidaberg har ett riktigt smart bevattningssystem till ridhuset. De samlar upp regnvatten från taket och använder vattenspridare för att få en jämn fördelning över underlaget. Här delar de med sig av en guide, som de först publicerade på sin hemsida. För den fiffiga lösningen vann de även Lövsta Future Challenges miljöpris.

 
Bevattning av underlaget i ridhuset

"När vi byggde ridhuset hade vi varken ork, tid eller pengar att fundera över hur vi skulle hålla underlaget fuktigt. Visst fanns tankarna, men inte energin till att även ta tag i detta. Vi trodde knappt att vi skulle lyckas bygga ridhuset!
  
Men, vi hade ju tillgång till en sjö, så vi visste att vi skulle lösa detta utan att behöva använda vårt brunnsvatten. Så, först byggde vi en vattenvagn och sedan for vi till sjön med en motorpump. Men det var ju ett dagsverke varje gång vi skulle vattna.
Nog funderade vi på att gräva ner slang och bygga pumphus för att suga upp vattnet från sjön, men lagligt sett så får vi nog inte göra detta utan en vattendom. Dessutom är det en dyr lösning med en massa möjliga felkällor. Nästa idé var bättre. Att använda regnvattnet som kommer ner på ridhuset!
  
Det finns mycket att säga om vårt bevattningssystem och det finns en del saker som vi skulle vilja förbättra. Men det har sitt pris. Vi valde att först bygga den enklaste och billigaste lösningen vi kunde komma på, men samtidigt se till att vi har möjlighet att senare förändra och förbättra systemet. Dessutom var vi egentligen inte säkra på att det skulle fungera. Så, det var ganska mycket tid och pengar vi lade på en lösning som vi inte var helt säkra på. Det var oerhört spännande när vi startade systemet första gången.
 
Men, nu... Nu vet vi att det funkar, och att det funkar riktigt, riktigt bra. Och självklart vill vi dela med oss så att andra kan inspireras och skapa liknande anläggningar.

Vi har inte många bra bilder själva, ännu. Vi ska ta lite fler bilder till våren, när vi kopplar ihop systemet igen. Men Corren gjorde ett trevligt reportage hos oss och tog en hel del bra bilder. Här kan ni läsa artikeln.
 
Här nedan har vi försökt att beskriva varje del av lösningen mer i detalj. Det finns även ett kalkylblad som listar de ingående delarna och de priser som vi betalade sommaren 2016. Kalkylbladet finns både som Exceldokument och som PDF.

Uppsamlingen av vatten

Om det faller 1 mm regn innebär det att det över en yta av en kvadratmeter samlas en liter vatten. Vårt ridhus är 46 x 22 meter, vilket blir cirka 1000 m2. Det innebär att när det kommer 1 mm regn, så kommer det ner 1000 liter vatten i stuprännorna från vårt ridhus.

ETT. TUSEN. LITER. VATTEN!!!!
 
Och, kommer det 10 mm regn, så rinner det alltså 10 000 liter vatten ut i dräneringen och ner till sjön. Vi insåg att vi borde ta vara på det här vattnet för att bevattna underlaget i ridhuset. Så, första problemet var att samla in allt detta vatten.

Självklart skulle vi vilja skaffa oss en 10 kubiks vattentank som vi gräver ner i anslutning till dräneringen från ridhuset. I denna skulle vattnet må bra, ligga frostfritt och vara fri från beväxning. En så stor tank kan man även klättra ner i och rengöra från insidan, vilket skulle vara smidigt. Efter att ha kollat upp priset på nya tankar, och sedan funderat över att köpa ett par begagnade 3 kubiks septiktankar som vi kunde seriekoppla, så slog vi bort denna idé. Det blev helt enkelt för dyrt. Förhoppningsvis kan vi bygga till denna lösning senare.
 
I stället bestämde vi oss för att skapa en lösning ovan jord, även för att testa att hela idén fungerade. Genom att köpa fällbara vattenutkastare, lite rör och ett par IBC-tankar, så lyckades vi få till en bra insamling av vattnet. När tankarna är fulla, så fäller man bara upp vattenutkastarna och vattnet rinner ut i dräneringen, precis som vanligt. För att få så lite skräp som möjligt ner i tankarna så köpte vi till vanliga hushållssilar som vi lade emellan rör och tank.
  
Den här lösningen
är ganska lätt att bygga, hantera och underhålla. Det krävs lite arbete om sensommaren, med rengöring av tankarna, och inför vintern, med tömning.

  • IBC-tankar. De kan kosta mellan 500 och 900 kronor styck. Finns ett antal säljare av sådana på Blocket. Vi köpte vita tankar, för de var lättast att få tag på. Men det finns även svarta tankar. Dessa kan vara mycket bättre att använda, eftersom det då kommer att bli mindre beväxning inuti tankarna.

  • Rör och gummimuffar till inloppet. Gummimuffen köpte vi för att röret skulle sitta kvar i inloppet. Men sedan insåg vi att det kom med en massa skräp i vattnet, som sedan fastnade i vattenspridarna. Så, den enkla lösningen blev att lägga en hushållssil emellan rör och gummimuff som samlade upp skräpet. Detta fungerar mycket bra. Nu används ju inte gummimuffen på det sättet som det var tänkt, och man kanske kan hitta en billigare lösning.

  • Rör och gummimuffar till utloppen. Det var lite pyssel att hitta rätt grejer för att få allt att passa ihop. Vi ville inte heller ha onödiga skarvar, så vi specialbeställde 6 meter långa rör, som går emellan tankarna. Vi har i dagsläget bara tankar på en långsidan. Det är 12 m mellan varje tank, så det behövdes sex stycken, 6 meter långa rör, för att koppla ihop tankarna med varandra.

Det är inget problem om tankarna blir olika fulla. Så länge alla tankarna står på samma höjd i förhållande till varandra så kommer vätskenivåerna att utjämna sig automatiskt när man man öppnar upp rören mellan dem.

Val av vattenspridare

När det gällde val av vattenspridare var det väldigt svårt. Det bästa vore ju egentligen att ha såna där små dimspridare som hänger i taket. Då skapar man ett fint duggregn inomhus som försiktigt blöter ner hela underlaget.
Men, eftersom vi ska driva det här systemet med regnvatten som kanske innehåller en del smuts, så får det inte vara svårt att göra rent och kanske byta ut vattenspridarna. Då kan man inte ha grejerna hängande i taket. Dessutom var vi osäkra på hur mycket ett nät av såna spridare skulle skapa skuggor från vår belysning. Vår belysning är ju en separat historia – men vi har valt en lösning med ganska få, men kraftiga, lampor.


Vi fick försöka hitta en annan lösning. Sedan ville vi ju vara säkra på att vi lyckas blöta ner hela ridhuset. Det enklaste är ju om man har vattenspridare som kastar vattnet över hela ridbanan, för då behövs det bara ett system på ena långsidan. Men, vi hittade inte några sådana vattenspridare till något bra pris.
Då bestämde vi oss för att testa Biltemas billiga vattenspridare. Så, med en trädgårdsslang och en vattenspridare provade vi helt enkelt hur stort område den kunde täcka av i ridhuset, på olika positioner. Vi kom fram till att det behövdes 10 stycken vattenspridare, fördelade på bägge långsidorna.


Varje punkt i bilden är en vattenspridare och man kan enkelt ställa in så att dessa täcker av olika stora sektorer.
 
Vi är faktiskt väldigt nöjda med vattenspridarna. Konstruktionen är enkel och vi har lärt oss montera isär dem för att rensa ut skräp. Eftersom de är ganska billiga så har vi ett antal vattenspridare i reserv. När vi märker att en vattenspridare går lite knackigt, då stänger vi av vattnet till just denna spridare och byter den i ett par handgrepp.

Dimensionering av slang

Vi skulle alltså ha slang utlagd bakom sargen på två långsidor på 40 meter vardera och en kortsida på 20 meter, vilket innebär cirka 40 + 20 + 40 = 100 meter.
Hur skulle vi garantera att vi lyckas skapa tillräckligt vattentryck i hela slangen för att kunna driva 10 vattenspridare? Det här är inte lätt att räkna på. De finns så kallade tryckfallstabeller, som beskriver hur mycket av ursprungstrycket som försvinner beroende på hur lång och tjock slangen är. En tryckfallstabell finns på Rinkaby Rörs hemsida.



Men, eftersom vi dessutom tar ut vatten till vattenspridarna längs med slangen, på fem ställen, innan vi kommer till slutet och uttag nummer sex, så visste vi inte riktigt vad det innebar för tryckfallet. Var det bra eller dåligt? Spelar det någon roll eller inte? Skulle trycket räcka för att driva alla 10 vattenspridarna?



Vi visste att vi ville ha ett flöde på 150 liter per minut och att slangen var 100 meter lång. Pumpen har ett maximalt tryck på 6 kilo. Om vi bara tittade i tryckfallstabellen, så innebar detta att om vi använde en 40 mm slang, så skulle vi förlora 3,3 kilo tryck på 100 meter. Men då skulle det ju ändå, teoretiskt, kunna vara 2,7 kilo tryck kvar i slutet av slangen. Att gå upp på 50 mm slang skulle ju vara det säkra alternativet, och förlora mindre än ett kilos tryck, men då skulle alla kopplingar bli mycket dyrare.
 
Vi chansade på att det skulle räcka med 40 mm slang – och det gick bra! Vi har även en kulventil i början på slangen till vattenspridarna. Denna används för att stänga av inflödet, så att vi kan bygga upp ett tryck i hydroforen innan vi släpper på vattnet till vattenspridarna.

Kopplingar till vattenspridarna

Längs med slangen, som löper bakom sargen, har vi tre uttag på varje långsida. Vi valde att köpa lite dyrare kopplingar i metall, med förhoppningen att de ska hålla bra. De första fem kopplingarna är T-rörskopplingar medan den avslutande kopplingen är rak med reducering. I var och en av dessa kopplingar sitter det en eller två uttag för vanlig trädgårdsslang. Vi valde att driva max två vattenspridare per uttag för att se till att hålla uppe vattentrycket i hela den 100 meter långa slangen.
  
I skissen är kulventilen i punkt 0, T-rör med dubbel-uttag i punkt 1, 3 och 4, T-rör med enkeluttag i 2 och 5 och en rak reducering med dubbeluttag i punkt 6.




Vattenpump och hydrofor

När det gällde dimensioneringen av vattenpumpen, så var det ganska enkelt. Vi har 10 vattenspridare som behöver 15 liter per minut för att kunna spruta 10–12 meter. Detta kräver en pump som ger 150 liter per minut, så det var bara att leta efter en pump som hade den kapaciteten.
  
Första tiden körde vi systemet utan en hydrofor mellan vattenpump och slangen till vattenspridarna. Det fungerade helt okej. Men tanken var hela tiden att ha en hydrofor mellan vattenpumpen och slangen till vattenspridarna, eftersom vi ville ha ett jämnt tryck i systemet. Och vi lyckades få tag i en liten hydrofor, väldigt billigt, som vi kopplade in i systemet.


Summering

Så, numera slår vi först i gång vattenpumpen, väntar en liten, liten stund medan vi låter trycket byggas upp i hydroforen och sedan öppnar vi kulventilen och släpper in vattnet till vattenspridarna. Sedan tar det cirka 15 minuter att sprida ut 2000 liter vatten över ridbanan."

Läs mer på Stall Kvickstorps hemsida


Läst 82040 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
28

”Vi hästmänniskor behöver tänka efter innan vi kritiserar andra”


Foto: Privat (AnnaLena) och Adobe Stock

OM DENNA GÄSTBLOGG
Tonen i kommentarsfälten på Facebook har fått hästägaren AnnaLena Olsson i Järfälla att reagera. I inlägget nedan berättar hon hur hon upplever klimatet – och uppmanar hästmänniskor att ta lärdom av varandra i stället för att vara dömande.


Varför är hästfolk så dömande i kommentarsfält?

  
”Något jag inte så sällan reagerar på är klimatet i kommentarsfälten på Facebook. Ofta när jag läser kommentarerna som skrivs på ridsportsmediernas inlägg, samt i enskilda hästrelaterade grupper, reagerar jag på hur dömande människor är vad gäller andras beslut och misstag.
  
För ett tag sedan läste jag exempelvis ett inlägg om en tjej som var förtvivlad, hon hade varit med hästen till veterinären där sår hade upptäckts i munnen på grund av bettet. Jag tycker att det är fantastiskt att hon vågar berätta, för jag själv och många andra kan lära något av att hon delar med sig. I kommentarsfältet går dock 90 procent av kommentarerna till attack: Hur har det kunnat gå så här långt? Hur har du inte kunnat upptäcka det här? Hur har du kunnat rida så illa?
  
Jag tycker att de reaktionerna är fruktansvärt beklämmande, att vi ska behöva gå till attack mot varandra när vi i stället kan ta lärdom och visa lite förståelse. Tjejen upptäckte problemet, gjorde något åt det och reflekterade över vad som hänt. Jag gillar att läsa om andras upplevelser, för det är ju på så sätt man lär sig och kan undvika att hamna i samma situation själv – därför tycker jag att det är hemskt att folk blir så påhoppade.
  
Ett annat ämne som är väldigt känsligt är det här med avlivning, här senast läste jag om en ung dressyrryttare som hade behövt ta bort sin häst. Och genast kommer det massor av kommentarer: Var hästen verkligen tvungen att avlivas? Var det här rätt beslut?
Jag tycker att det är fruktansvärt att ifrågasätta utan att ha hela bilden, för man vet ju vilket svårt beslut det är. På vilka grunder har människor rätt att döma egentligen?
  
Jag har själv varit i situationen där jag har haft problem med min häst. Jag fick då kritik när jag berättade för folk att om han skulle räddas så var det till ridhäst och inte som sällskap. För många var det ett svårt beslut att förstå, men enligt mig var det beslutet det enda rätta. Han skulle kunna bli farlig i fel händer.
 
När jag själv var aktiv inom travsporten såg jag ett tydligt exempel, där en av mina hästar blev bortskänkt som sällskapshäst. Problemet var att senare började barnen att rida på honom och när jag kom dit för att hälsa på var hästen både mager och halt. Han skulle dessutom ”uppfostras” för sitt dåliga beteende, när han i själva verket hade ont. Jag hade hellre sett att den hästen hade tagits bort.
  
För frågan är, kan man verkligen garantera att en häst får det bra? Är det verkligen rätt att rädda en häst till livet till varje pris? Jag tycker att det är ett orimligt krav, utan man måste se till vad som är det bästa för just sin egen häst i den situationen man står i. För jag tror att de allra flesta hästmänniskor försöker göra det bästa för sin häst. Men tyvärr kan man inte berätta om sina beslut, för då blir man automatiskt dömd.
  
Min egen häst jag har i dag är nu återställd. Under den tiden jag hade problem valde jag att bara dela mina tankar med mina närmaste, min tränare och min veterinär. Jag valde i den situationen att hålla det utanför sociala medier, just för att jag har sett hur hårt klimatet är i Facebooks kommentarsfält. Och i den situationen gör inte dömande kommentarer någonting bättre.
  
Jag tycker samtidigt det är synd att det är så läget ser ut, i stället för att döma varandra borde vi ta lärdom oss hästmänniskor emellan. Själv blir jag ledsen när jag läser alla dessa dömande kommentarer, för jag undrar varför vi är så otroligt snabba på att döma varandra i den här sporten?
  
Mitt tips till den som brukar kommentera är: Tänk efter innan du dömer någon. Har du själv någon verklig erfarenhet i ämnet eller är det bara något du tycker? Har du verkligen all information för att kunna göra ett uttalande?
Tänk på att det alltid finns flera aspekter av saker och ting. Jag tycker att vi hästmänniskor behöver tänka efter mer noggrant innan vi kritiserar andra.
   
/AnnaLena


Läst 52587 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
13

Låt hästarna vänja sig vid gräset långsamt

OM DENNA GÄSTBLOGG
Distriktsveterinärerna i Kungsbacka uppmanar i ett inlägg på Facebook hästägare att ta det lugnt, när det nu är dags att släppa hästarna på gräs. Den här årstiden får de behandla många fall av kolik och fång då övergången från hö till gräs har gått för snabbt. Vi har fått lov att dela deras inlägg här i Gästbloggen.

 
Foto: Adobe Stock
  
"Efter regn kommer … grästillväxt!

Just nu behandlar vår jourhavande veterinär tyvärr flera hästar med fång och kolik som har smakat på det goda gräset. Gräset växer snabbt efter regnet och att äta gräs innebär för en hästs grovtarmsbakterieflora (det är den man egentligen matar) inkörd på hö eller hösilage att man gör ett stort foderbyte.
Hästar är ju gjorda för att äta gräs men tarmens bakterieflora, som ska bryta ner cellulosan så att hästen kan tillgodogöra sig näringsämnena, hanterar inte stress så bra. Den kräver helt klart lite längre övertalning och övertygelse än hästen om att ett foderbyte är den rätta vägen att gå.
  
Tre veckors anpassning
För att anpassa bakteriefloran i hästens grovtarm till ett nytt foder är bakteriernas handläggningstid cirka tre veckor, om du har fyllt i ansökan korrekt! Att överraska eller överbelasta bakterierna kan resultera i bland annat kraftig gasbildning eller i sämsta fall att de utsöndrar gift som påverkar tarmen och hästen negativt. 
Ta det försiktigt i början och lite i taget, så att bakteriefloran hinner anpassa sig. Less is more under lite längre tid om de inte är vana att gå på gräs!"


Läst 40187 ggr Kommentarer Kommentera



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Populära taggar



Arkiv



Galleriet på Hippson Market