Gästbloggen
DEC
11

Gästblogg: Summera året – och få bästa starten på 2020


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Katarina Torstensson är C-tränare i hoppning, verksam framför allt i Småland och Blekinge. Hon försöker hjälpa eleverna med ett helhetstänk, samtidigt som hon själv lär sig nya saker hela tiden. Katarina tävlar upp till svår klass i hoppning och har utbildat mängder av hästar som har gått bland annat championat, bruksprov och unghäst-VM. Under ponnytiden tog hon NM-guld 1988.
Inlägget nedan postades i december förra året på Stall Nobelles sida på Facebook. Det har åter fått spridning och är lika tänkvärt i år.

 
Nu har jag haft
årets sista träning och vill tacka alla fantastiska elever för detta år! Att få hjälpa er i med- och motgång är så inspirerande och jag tycker att det är roligare än någonsin att vara tränare. Jag är så stolt över er och ert tålmodiga arbete. Ni som har gjort fina resultat förstås – men kanske ännu mer ni som har haft motgångar, hamnat på fel spår, fått backa och ta ett steg tillbaka. Ni som har förstått att tålamod, förändring och förståelse för hästen leder in på rätt spår igen. Ni vet vilka ni är.
Denna tid på året innebär tävlingsfritt för de flesta, med lite lätt träning eller kanske vila en period. Det vill säga ett ypperligt tillfälle att utvärdera och planera.
 
Ett par tips i juletid

  • Förhoppningsvis mår hästen bra i kroppen efter säsongen, men gör hellre en "vetcheck" nu så att du kan chilla lite och äta julmat med gott samvete, samt återuppta träningen med en fräsch häst!
  • Ta väl hand om hästen även under vilan. Hur är hullet? Muskulaturen? Benen? Hovarna? Planera in hovslagare, vaccination och avmaskning. Och har du kollat tänderna?
  • Lägg hellre pengar på ovanstående än på ett nytt schabrak, träns eller pannband.
  • Ta hand om dig själv! Att bara slappa och äta julgodis är inte sjysst mot hästen. Håll i gång din egen fysträning på något sätt! Kanske vet du om att du sitter snett på hästen? NU är det läge att ta tag i det. Boka genast naprapat, sjukgymnast, PT eller vad du nu kan behöva! 

TA FRAM PAPPER OCH PENNA
Summera året! Var ärlig mot dig själv, gå igenom era resultat – bra och mindre bra. Har du tävlat på "rätt" nivå med mycket felfria rundor? Består resultatlistan mest av fyra eller åtta fel? Eller är det en blandning av felfritt och uteslutet? Varför? Vad kunde du ha gjort annorlunda?
  
MÅL FÖR KOMMANDE ÅR
Till exempel "stabila i Lätt B under våren", "debutera Lätt A i maj" eller Karl-Oskar Cup, Falsterbo etcetera. Utgå ifrån årets resultat så att du sätter realistiska mål (drömmar är något annat!). Gå igenom tävlingsterminen i alla fall fram till midsommar. Börja med årets "huvudmål" och gör en preliminär kalender med möjliga tävlingar och klasser utifrån det.
  
Vilka förbättringar behöver du göra för att nå målen?
Öva galoppombyten? Förbättra din sits (Ja, alltid! Men vad och hur?)? Din egen form? Sitter du optimalt i din sadel? Hur länge klarar du galopp i lätt sits? Hästens kondis? Rida bättre vägar? Kunna reglera och variera galoppen bättre? Öva långa anridningar? Öva korta anridningar? Rida rakt? Hoppa mitt på hindren (i båda varven)? Få hästen mer lösgjord och liksidig (ja, troligen)? Hoppa mer titthinder? Träna kombinationer? Tävla mer? Tävla mindre? Återigen, var ärlig mot dig själv och rådfråga gärna din tränare.
  
TRÄNA INFÖR TRÄNINGEN
Till sist... Om du ska få ut optimalt av den där timmen hoppträning en gång i veckan (eller varannan) gäller det att öva mellan träningarna. Mer galoppbommar och småhinder i din vardag. Att komma med en orastad häst som inte har hoppat på två veckor gör varken dig, mig eller de andra i gruppen lyckliga.
  
Ha nu en en härlig jul, så ses vi igen nästa år!

/Katarina Torstensson
  

Hippsons julkalender

Fram till den 24/12 publicerar vi ett erbjudande per dag. Observera att det kan finnas erbjudanden som enbart gäller "sin" dag.

Läst 35747 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
14

Gästblogg: "Får ryttare inte höra det de vill byter de tränare"

OM DENNA GÄSTBLOGG
Camilla Gabrielsson har arbetat med hästar mer eller mindre på heltid sedan 1994 – hon är utbildad ridlärare, unghästutbildare, dressyrdomare och inverkansdomare i hoppning. Camilla driver egen verksamhet, Stall Callimac, som huvudsakligen ägnar sig åt utbildning av ryttare och hästar. Hon bedriver även avel och uppfödning i liten skala. ”Anledningarna till att jag skrev det här inlägget är många, men bland annat handlar det om att grundutbildningen av ryttarna brister – och att man därför letar fel hos hästen, tränaren, domaren eller banbyggaren. I stället för att syna sin egen ridning”, säger Camilla.
Du kan läsa mer på hennes hemsida


Om ryttarens ansvar – och hästens, tränarens och domarens roll
  
Många nya elever kommer till mig och säger att deras häst är så stark, lat, dum och så vidare… Det märkliga är att det mycket sällan är någon som ifrågasätter sin egen roll.
  
Det vill säga – vad har man som ryttare gjort för att hästen ska bli stark, dum, lat och så vidare?
  
Tyvärr finns det i dag en tendens att skylla allt på hästen (eller på tränaren, domaren, publiken, bansträckningen och så vidare) när det går fel. I stället för att sakligt granska sitt eget inflytande.
En del ryttare byter hästar som andra byter skjorta. Men – får man andra eller tredje hästen som plötsligt börjar stoppa på hinder, eller får behandlas för kotledsinflammation, eller blir omöjlig att rida ut på eller inte fungerar på vanligt tränsbett och så vidare, då är det dags att börja fundera (om man nu inte har gjort det redan första gången). Varför har det blivit så här? Vad kan jag göra för att undvika liknande problem i fortsättningen?
Som tränare kan man antingen blunda lite för det här, stryka medhårs och instämma i att hästen kanske inte fungerar så bra och att ryttaren borde hitta en ”bättre” häst. Eller ta tag i problemet, och börja ändra på ryttarens ridning.
Det är inte alltid helt lätt; en del ryttare är nöjda och tycker att de har haft ganska bra framgångar och resultat hittills. Varför ska de då ändra på sin ridning? Andra är mer ödmjuka och tar till sig instruktionerna, och ser då lättare resultat av förändringarna.
En del ryttare verkar dessutom ha en mental spärr; de sitter fast i sin syn på att hästen är stark eller okänslig för hjälperna, även när den inte är det längre. Och har svårt att anpassa sin hjälpgivningen efter situationen. Ibland kan man nästan tro att de VILL ha en het eller svår häst…
  
Problemet i dag är att många ryttare är minst lika benägna att byta tränare som att byta häst. Får de inte höra det de vill höra från sin tränare, så byter de. Och många tränare är ekonomiskt beroende av sina elever. De vill inte utmana eleverna eller riskera att tappa dem. Därför hör man ofta (hopp-)tränare som huvudsakligen säger ”bra” på sina träningar. Visst, det är viktigt med positiv förstärkning när man gör rätt. Men det är också viktigt att korrigera det som är fel så att ryttaren kan bli bättre.
Om hästen stannar eller bryter ut på ett hinder, så vill man inte bara höra ”kom en gång till”. Utan det behövs en analys av ”varför blev det så?”, speciellt om det händer upprepade gånger. Var tempot för högt? För lågt? Glappade yttertygeln i svängen så att hästen tappade ut bogen? Var ekipaget i obalans? Kastade ryttaren fram överlivet och försökte trycka av hästen för tidigt? Och så vidare. Sedan får man jobba för att hitta lösningar på problemet.
Samma sak i dressyren. Jobbar hästen inte riktigt genom ryggen? Får den inte med sig bakbenen i övergångarna? Ja, då kan man inte nöja sig med att hästen gör rörelserna och att ryttaren rider noggranna vägar. Man måste hitta övningar och sätt att få formen att bli ärligare och bättre.
  
Ibland pressar ryttarna på och vill göra saker som de inte är riktigt mogna för, eller som inte ligger i utbildningslinjen. Men det är ingen idé att hoppa högre hinder förrän det fungerar bra på låga. Och det är inte heller någon idé att börja öva öppna förrän hästen rör sig och formar sig korrekt på en mindre volt, och så vidare.
Det här är något som har tagits upp och har diskuterats både på dressyrdomarkurser och inverkansdomarkurser. Att tränarna är så beroende av sina elever och inte riktigt vågar ”säga ifrån” till ryttarna.
Naturligtvis gäller det inte alla tränare. Ju mer etablerade tränaren är desto mindre är problemet, tror jag. Det är lättare att säga ifrån om man har en kö av elever som vill träna, än om man är relativt ny och har pressen på att man måste tjäna ihop tillräckligt med pengar för att själv kunna tävla.
Både som inverkansdomare och dressyrdomare kan jag bli ledsen å hästens vägnar över hur en del ryttare rider. Som dressyrdomare får man inte lov att skriva ”instruktioner” till ryttarna eller gå in i tränarrollen under en tävlingsbedömning, eftersom ryttarna förutsätts ha en hemmatränare som sköter den biten. Med undantag för klubbtävlingar och LC på lokal nivå, där kanske inte alla tränar så regelbundet än. Tränaren ska tala om hur ryttaren ska rida – domaren ska beskriva resultatet.
  
Men det förekommer ekipage där sadeln inte passar eller ligger helt fel. Där ryttaren ger helt felaktiga hjälper och där hästen går i en ”falsk” form och eftergift. Ibland skulle man helst vilja skriva ”försök att ta hjälp av en bra tränare” i protokollet. Och så visar det sig att de redan tränar för en C-tränare…
Som sagt har vi haft uppe och diskuterat frågan på domarkurser. Och det är ganska många domare som även är tränare själva. Det skrämmande är att många tränare upplever just det här med att ryttarna byter tränare så fort tränaren inte säger det som ryttaren vill höra. Att de känner sig pressade att låta eleverna göra saker som de inte är riktigt mogna för och så vidare.
Därför tycker jag att domarna måste ha ett ansvar att säga ifrån om något är galet. Om man ser att utrustningen inte passar hästen, om det ser ut som att hästen inte är helt fräsch och så vidare. Däremot ska det inte påverka bedömningen. Man dömer vad man ser, punkt slut.
Däremot kan man prata med ryttaren efter avslutad ritt. Som domare dömer man ju alltid till ryttarens fördel – man kan inte blåsa ut någon för halt häst om hästen inte är helt tydligt halt till exempel. Men man kan utnyttja möjligheten att prata med ryttaren efter ritten, även om det kan vara lite kort om tid.
  
Sedan ser man kanske inte ekipagen riktigt med samma ögon som domare, som man gör som tränare. Jag hörde en sådan underbar kommentar från en tränare som nyss blivit domare på en domarkurs för länge sedan (jag kommer inte ihåg exakt hur hon uttryckte sig, men kontentan var ungefär det här):
”Jag har aldrig riktigt förstått hur viktigt det var att öva på hörnpasseringar innan. Det var något eleverna gjorde mest automatiskt på träningarna. Men nu har vi kört flera träningar med bara hörnpasseringar, för jag har inte sett dem med samma ögon förut. Och vilken effekt det har gett på den övriga ridningen. Nu förstår jag verkligen hur viktigt det är att göra hörnpasseringarna rätt...”
Det är ju så, man ser med lite olika ögon. Och ju längre man håller på, desto mer insikt och helhetskänsla får man.
  
/Camilla


Läst 118092 ggr Kommentarer Kommentera



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Populära taggar


Mest lästa


Arkiv




Aktuella samarbeten

Ridsportens Innovationer
Hållbara ryttare
Patrik Kittel Dressage Tour
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen
I hästhälsans tjänst

Senaste numret

Läs mer om Hippson Nr 1

SPECIAL: Klimat & Miljö!
– Dags att framtidssäkra ridsporten
– Inspiration: Hållbarhet som lönar sig
– Naturbete har många fördelar
– Vårda hagen för sjöarnas skull
– Hållbar hemmahoppning
– Dressyrträna i mobilen
...och mycket mycket mer

Läs numret i det digitala arkivet

Prenumerera till halva priset + rabatterade böcker!
OBS! Detta erbjudande gäller bara fram till och med den 25/2.
Just nu kan du teckna en prenumeration till halva priset! Prenumerationen startar med Hippson nr 2 2020, men du kan vid beställningen lägga till det aktuella numret. Dessutom kan du i samband med beställningen lägga till någon eller några av våra populära böcker till nedsatt pris. Men skynda dig, erbjudandet gäller endast fram till och med den 25/2.
Teckna prenumerationen här

Är du redan prenumerant köper du så klart böckerna till samma rabatterade pris i vår bokshop. Se bara till att logga in först så dyker specialpriserna upp.