Veterinärbloggen
SEP
30

You can never have too many horses!

 Hallå!

Sen jag kom hem från England har det varit full fart som vanligt. Mycket att göra på jobbet, men också mycket att göra med mina egna häst (ar). Ja, det är faktiskt sant. Jag har "råkat" köpa en till ponny (hrrm ja mena häst). Om någon hade frågat mig vilken häst jag skulle köpa som nästa häst så hade jag ALDRIG trott det skulle bli en islandshäst. Förlåt men det är lite kul att reta islandshästmänniskor och kalla islandshäst för ponny, vissa blir verkligen upprörda:D Egentligen har jag väl inte tid med en till häst, men är man en galen hästtjej så håller inte alltid logiken. You can never have too many horses var det nån som sa nån gång. Mamma o pappa blev först inte jätteglada eftersom det brukar sluta med att djuren hamnar hemma hos dem. Har redan nu ställt in dem på att det ev kommer en islandshäst till dem efter årsskiftet. Hopplös dotter :)

Jag kommer INTE sluta med dressyr, dressyren är det jag tycker är roligast men sen jag började jobba som veterinär så har jag träffat många islandshästar och blivit lite pepp att faktiskt testa med en.

Stoet nedan heter Venus, hon är 3 år gammal och ska bli min nya "dressyrponny";) Tänkte rida in henne så småningom och sen se vad som blir av henne. Antingen blir hon en fin ridhäst till min mamma eller så kanske hon blir en duktig tävlingshäst som blir till salu senare. Vi får se, men fin är hon! Vilken tjej! Otroligt känslig och alert. Hennes föräldrar har båda varit duktiga tävlingshästar inom islandshästvärlden. Just nu står hon på lösdrift hos gulliga Johanna och Mattias utanför Strängnäs. Där ska hon vara iaf fram till jul då jag inte har möjlighet att ha henne i Stockholm. Just nu ses jag och Venus bara på helgerna. Nästa år ska jag försöka avelsvisa henne, sen får vi se vad framtiden utvisar!

Venus är lite osäker av sig då hon inte är så mycket hanterad än. Men världens gosigaste!

Nedan en bild på den andra charmtrollet. Det har varit lite tyst om min Vovva ettag. Han är fräsh och fin, men däremot är han inte helt tillfreds i ridningen än. När jag kräver lite högre samling och gör lite mer tävlingsridning så blir han inte helt nöjd. Därför har vi lite släppt alla krav för tillfället. Han har flyttat till nytt stall och vi tränar numera utan krav på prestation och försöker börja om lite från början. Passar ganska bra eftersom jag har lite mycket aktiviteter i livet just nu och en ny häst! Dock är han världens charmtroll som alltid får mig att le i stallet! <3 Vilka underbara hästar jag har!

Nedan en bild på Vovva, en av hans bra dagar för några veckor sedan. Han är fin min stjärna, men just nu har vi lagt ner tävlingsambitionerna.
 

O sen måste jag berätta en otroligt rolig sak! Idag fick vi vårt nya ultraljud från GE till jobbet. Helt otroligt vilken bild det är! Vi kan mer eller mindre numera kolla på ALLT på hästen med flera olika specialprober. Jag har också fått nya ultraljudsboken som bland annat har kapitel författade av en av veterinärerna som jag gick med på Rossdales när jag var där och praktiserade. Det är samma maskin som man används på flera områden inom humanvården och som man har på de större sjukhusen till människor. När vi provade den härom veckan var jag helt fascinerad över upplösningen och bilden då jag kollade på bakknän. Så roligt! Nu krävs det bara att man har tid att sätta sig in i alla finesser och inställningar.

Kvällsplugg med ultraljudsboken blir det nu. Som veterinär blir man aldrig fullärd och plugget tar aldrig slut. Kanske deprimerande eller bara kul att höra för vår nyblivna veterinärstudent här på Hippson?;) Otroligt kul att kika in på hennes blogg. Jag får såna flashbacks till mina första veckor på veterinärprogrammet och anatomiplugget. Det kommer igen vill jag lova, inte minst om man ska göra ultraljud. Det gäller att kunna varenda benknöl och sena om man ska hitta de där attans skadorna. Keep up the good work!

 

Nu blir det som sagt kvällsplugg. Idag blev det en 12 h arbetsdag och imorrn ev lika lång. Jag och en av assistenterna ska åka ut med ambulatoriska bilen och undersöka munnen på minst 8 hästar!
Natti natt/ life of an equine vet


Läst 36693 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
14

Samarbetet mellan veterinär och hovslagare - komplicerat?

Idag var det tema hovar. Visste ni föresten att över 90% av hälta på hästar världen över kommer från hovarna? Kan ni då tänka er hur viktigt det är att man som veterinär kan en del om hovar, och att man har en kunnig hovslagare som förstår hältproblematik, och som jobbar i ens team.
 
 
 Allt ifrån hovar, skoning, beslag och hovsjukdomar diskuterades. Det hölls föreläsningar av både veterinärer och hovslagare, och något mycket intressant som diskuterades var den inte alltför sällan "komplicerade" relationen mellan veterinärer och hovslagare. Om veterinärkåren och hovslagarkåren skulle vara vänner på facebook, så skulle de förmodligen vara i relationen "it's complicated"! :) Att detta belystes på BEVA tyckte jag var outstanding, eftersom det är mycket spridda åsikter om både hovvård och skoning och för att inte tala om sjukbeslag och ordinationer från veterinärer.
 
 

 Genom åren (och fortfarande) så har det funnits en del prestige bakom hur båda yrkesgrupperna reagerar när de ska jobba ihop, och detta verkar vara samma i alla länder, vilket minst sagt blev uppenbart idag. Dagen var både intressant och underhållande och jag ska nu försöka sammanfatta lite utav godbitarna.
 
 
 Stephen May som inledde dagen började med att säga att relationen från början var dålig. Det har tydligen varit så ända sen 1800-talet (finns det dokumentation på). Relationen har blivit bättre men är fortfarande inte bra. I den optimala situationen så är veterinären expert på att hitta och diagnosticera hälta, och hovslagaren expert på att trimma hoven, förbättra formen och reparera hoven. Man kan inte vara bäst på allt, det är därför vi måste göra det tillsammans, utan att trampa den andra på tårna. På alla föreläsningar idag prompades det verkligen för att veterinären PERSONLIGEN skulle prata med hovslagaren om hästens problem, och vice versa, och diskutera lösningar, och inte bara låta djurägaren medla, eftersom det ofta uppstår kommunikationsproblem som leder till dålig stämning. Veterinären och hovslagaren ska sedan ha en gemensam plan för hästen!
 
 
 Men hur mycket tränas veterinärer i hovvård? Vad jag kommer ihåg hade vi max 2 dagar under utbildningen (som varade i 5,5 år). Trots att hälta är den vanligaste anledningen till att hästar träffar veterinär och att mer än 90% av hältor kommer från hovarna. Och hur mycket lär sig hovslagare om hältor? Nu har jag själv inte gått den utbildningen men jag tror mig veta att de kan för lite om det, precis som vi kan för lite om hovar och skoning när vi går ut.
 
 
 Det jag kan om hovar och skoning lärde jag mig tyvärr inte på universitetet, det har kommit under det senaste året då jag haft privilegiet att jobba ihop med flera duktiga hovslagare. Det plus en hel del eget läsande/plugg har gjort att jag nu börjar förstå mer av den komplexa hoven. Sen har jag också insett att jag måste bli bättre på det för att kunna diskutera med andra hovslagare (och få deras respekt) samt lära mig att ens se att något med hoven är fel och behöver åtgärdas om vi ska få hästen hältfri! MEN, alla veterinärer har ej tillgång till den hovslagar-expertisen dagligen. Jag (som många andra veterinärer) måste bli ännu bättre på detta, men det blir vi inte på egen hand. Några hovslagare som jag lärt mycket av under det senaste året är Magnus Smederöd, Micke Billow och Sonny Palmkvist. Ni är guld allihopa.
 
 
 Nedan ses vanliga problem i relationen hovslagare och veterinär som togs upp idag. Detta har sammanställs genom en stor enkätundersökning i USA där man undersökte veterinär-hovslagar relationen:
 
 
 - Stor variation på vad veterinärer kan om hovar och beslag
 
 - Veterinärer kan inte ta av skor på ett bra sätt och anklagas av hovslagare för att ha sönder hoven mer än nödvändigt.
 
 - Nyutexade veterinärer känner sig undermåliga i mötet med erfarna hovslagare då de ej känner att de kan diskutera hovvård och vara säkra på vad de ska säga. Lämnar istället över allt ansvar till hovslagaren.
 
 - Veterinär och hovslagare pratar inte med varandra trots att de behandlar samma häst.
 
 - Veterinär ordinerar verkning och skoning genom råd till hästägaren utan direkt kommunikation med hovslagaren vilket irriterar hovslagaren.
 
 - Hovslagaren ställer diagnos fast denne inte "får" och tar hand om fallet själv trots att veterinär skulle behövts. Detta irriterar veterinär när denne till slut blir inkopplad.
 
 - Hovslagaren säger till hästägaren att veterinären inte kan något om hovvård och veterinären klagar på hovslagarens skoning till hästägaren = dålig stämning. Veterinären är kanske ej medveten om att hovslagaren ej skott hästen så länge och för tillfället jobbar med hoven.
 
 - Veterinär ordinerar sjukbeslag utan att berätta för hovslagaren varför eller vilken tanke man har med beslaget (kanske har man inte ens en bra anledning, utan man vill prova). Detta irriterar hovslagaren som inte håller med om att hästen i fråga behöver beslaget (eftersom man inte heller är helt insatt i hästens utredning hos veterinären).
 
 
 Efter detta blev det en lång diskussion om bristen på vetenskaplig forskning kring hovvård, verkning och skoning. Renate Veller (Veterinär på RVC i London) skickade då en känga till hovslagarna att de faktiskt måste ta sitt vetenskapliga ansvar och försöka göra mer riktiga studier om vad som egentligen händer då man verkar på olika sätt och använder beslag.
 
 Hovslagarna teamade ihop sig o respondade direkt med "det beror på att vi är ute och faktiskt JOBBAR i stall till skillnad från er som sitter i ett labb".
 
 Renate: "Ja, men om ni inte skriver ner er expertis så att många andra kan lära sig den, så går den förlorad när just ni slutar jobba, och alla nya måste göra om samma misstag som ni gjorde när ni lärde er. Vets can read in a book, but there is very little evidence-based farriery"
 
 
 Efter att alla dessa olika anledningar tagits upp så var det många som kände igen sig och började skratta. En av Europas mest kända hovslagare kläckte då ur sig:
 
 "ääääh, the difference between a vet and a farrier is that the farrier does not think he/she is a scientist" (hovslagar-skratt).
 
 Å så var det med den relationen..........nä, skämt och sido, men ja tror verkligen att både veterinärer och hovslagare måste skärpa sig och inse att hästarna kan få så mycket bättre vård om vi teamar ihop oss mer. Släpp prestigen och börja snacka om hästens problem var slutordet!
 
 Diskussionen blev riktigt bra och ett annat föredrag som riktigt lyste var det av Rob Renirie, Holländska landslagets hovslagare. Men det får jag skriva om en annan dag, nu ska vi landa på Arlanda igen. Hejs!!!
 
 / Izabella


Läst 38208 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
12

Hur får man topphästar att prestera? Rapport från BEVA 2014

Hej!

Gårdagen var fullproppad med intressanta föredrag. Jag tänkte sammanfatta LITE utav det jag gick på:

John McEwen som jobbar med Englands landslagshästar och bland annat gjorde det under OS i London gav oss en inblick i det långsiktiga arbetet med att "maximize the potential of world class horses". Han poängterade att deras arbete med hästarna varit långsiktigt. Det var viktigt för dem att få lära känna hästarna och ryttarnas svagheter så att man kunde jobba med dem. Tanken var alltså inte att "leta fel" för att fälla hästar från landslaget, utan tvärtom, att lära känna alla potentiella hästar och jobba med deras svagheter så att de inte skulle falla bort pga skador eller svagheter. Bland annat gjorde man hembesök i hästarnas stallar för att verkligen se hästarnas i deras hemmiljö mm.

Man hade såklart också ett team bestående av veterinär, hovslagare, fysioterapeut, sadelutprovare, foderrådgivare. Teamet som jobbade för landslaget hade sedan direkt kontakt med ryttarens och hästens eventuella egna team så att en långsiktig plan kunde göras. Alla sätt att optimera för hästarna måste göras innan de står inför ett mästerskap. Man måste då känna hästarna så väl att man vet vad de behöver i en sån extremt krävande situation. John poängterade hur extremt viktig foderstaten är i ett sådant läge och att det kan avgöra huruvida hästen har energi att orka göra det där sista lilla lyftet för att klara hindret på sluttampen. Man poängterade också att allt som man jobbade med var på vetenskaplig basis och att man i England forskar en hel del på performance och vad som är optimalt för högpresterande hästar. Om lagen ej visar resultat får man inga mer pengar att fortsätta utvecklingen med. John avslutade med:

"We had development riders on our medal winning squads. We exceeded our medal target . Our teams are Olympic and European champions. We had a 17 year old horse winning a gold medal. I think we achieved our objectives".

Detta ledde oss in på nästa föredrag som hölls av Rachel Murray. Hon pratade om "factors influencing dressage performance".

Rachel pratade mycket om muskler och styrka samt varierad träning. Man har sett att varierad träning och varierat underlag är "skyddande" faktorer för hälta. Något som JAG dock inte funderat lika mycket på är muskelstyrkan och hästens "core"/magmuskler vilken hon la stor fokus på.

Det största problemet för dressyrhästar är repetitiv rörelse som resulterar i överbelastning. Hästarna behöver göra annat och här skojjades det lite om hur svårt det ibland kan vara att övertyga dressyrryttare om att inte sitta och harva på ridbanan 6 dagar i veckan. Något man ofta glömmer är också att hästar går höga klasser i dressyr ofta använder sina stora muskelgrupper på extrema sätt när de utför t.ex. Piaff och passage och andra krävande rörelser. Det är ett vanligt scenario att hästen är öm i bakbensmuskulatur och ryggmuskulatur efter ett påfrestande dressyrpass, de kan ha träningvärk, precis som vi!

Rachel föreslog att man aldrig skulle träna samma påfrestande rörelser dagarna efter varandra. Har hästen tränat piaff/passage ordentligt en dag så behöver den ofta 2 dagars återhämtning för muskulaturen. Om muskulaturen är öm kommer den ej bära optimalt och då ökar risken för överbelastningsskador. Men detta betyder inte att hästen ska stå. Hästen bör göra annat arbete. Den bör alltså träna andra muskelgrupper.

Man måste också tänka över sin tränings och tävlingsplanering. Hästen måste ha bra muskelstyrka när den ska åka på tävling. Den måste vara väl förberedd och bör inte ridas "hårt" 72 h innan den ska prestera, detta för att ha optimal muskelreserv. Det man menar är att om man kör för hårt med hästen precis innan en tävling, så kommer glycogen lagras in i musklerna och muskeln kommer en fungera optimalt. Ofta reflekterar man inte som ryttare över vilka krav man ställer på hästen, jag fick i alla fall en tankeställare. Om ni pratar med världens elitidrottare inför en tävling, då har de en noggrann kostplan, träningsplan och noga uträknat upplägg för att kunna prestera vid en viss tidpunkt. Ibland tror jag verkligen vi ställer orealistiska krav på hästarna och blir sen besvikna när de inte orkar på en tävling, river eller motorn tar slut! Hur förberedde du din häst för uppgiften?

Man diskuterade också att många ryttare rider igenom hela sitt Grand-Prix program på framridningen, eller annat program. Många hästar orkar sedan inte inne på banan. Om din häst snubblar i en travökning så kanske den faktiskt inte orkade bära upp sig, mjölksyra? Bara intressanta tankar....

För att minska risk för skador så kommer några tips som diskuterades igår:

- variera ridning och underlag så mycket man kan
- lära känna sin häst väl och försöka hitta saker "i tid". Då är risken för allvarlig skada mycket mindre och hästen kan snabbare komma i arbete igen. Dvs, hellre kolla upp den en gång för mycket än för lite.
- rid i balans (luddigt jag vet, men jag tror att ni förstår)
- rid ut hästen, variera muskelarbetet
- se över skoning, utrustning och foderstat

En sista mycket intressant sak jag tänkte nämna i detta inlägg är en studie som man hade gjort på hopphästar under en tre dagars tävling. Det intressanta här var att man bland annat mätte blodlaktat (mjölksyra) efter att hästarna hoppat. I detta fall bildas laktat när musklerna ej får tillräckligt med syre och övergår till anaerob metabolism. Dvs, ju högre laktat, ju tröttare muskler.

Det jag tyckte var intressant här var ffa att hästarna med högre laktat, hade fler rivningar. Dvs, vi kommer åter in på att hästens kropp och fitness förmodligen spelar en större roll i prestationen än vad man reflekterar över. Kanske är hästen inte bara lat, oerfaren eller har dålig talang. Kanske beror fler rivningar på mjölksyra i musklerna än vad vi vardagligen reflekterar över.

Tack för mig nu! Återkommer med mer intressant info;)

Nedan en bild på en trött Vovva i somras efter en träning. Förmodligen förhöjt laktat (mjölksyra) i blodet;)

Med vänlig hälsning, Izabella på BEVA 2014


Läst 31844 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
10

Tillbaka i England!

Hallå!
 
 Just nu befinner jag mig i England (igen)! Kunde inte hålla mig borta från det nya hästlandet så länge. Jag har aldrig tidigare rest så mycket som i år. Tredje gången i England sen i April(!!!). Alla resor hit har handlat om hästar och veterinärsaker!
 
 Nu är jag dock här för att gå på BEVAS årliga konferens. BEVA står för British Equine Veterinary Education och är en stor organisation där man som hästveterinär eller veterinärstudent kan vara medlem. Man får en tidning en gång per månad, tillgång till artiklar, appar, mm mm och man blir hela tiden uppdaterad med senaste forskningen inom veterinärmedicin för häst. Varje är anordnas dessutom en internationell konferens där alla medlemmar är välkomna och man bjuder in talare från olika delar av världen. Vissa presenterar ny forskning och andra pratar om specifika ämnesområden som de är experter på. Det är också paneldebatter mellan olika veterinärer där man får ta del av olika veterinärers syn på samma saker.
 
 Förra året vad första gången jag gick på BEVA och det var överlägset den bästa veterinär-häst konferensen jag varit på någonsin.
 
 Mitt bästa minne var när Frankrikes landslagsveterinär i hoppning talade om hur han arbetade och vad som var hans tips/hemligheter bakom topprestationer och hur han och ryttarna fick hästarna att klara av den enorma fysiska utmaningen med t.ex ett mästerskap.
 
 Jag var också otroligt fascinerad av en amerikansk veterinär som jobbade i Dubai och som berättade om de vanligaste skadorna på distanshästar och hur man som veterinär jobbar med dessa hästar. Dvs hur man diagnosticerar dem och hur man får dem att klara vätskebalansen i den extrema hettan samt att få hovarna att hålla. Jag hade inte ens hört om vissa av de sjukdomar som distanshästarna kunde drabbas av under en lång distans. Det var såå intressant med helt nya viewpoints!
 
 I år är schemat minst sagt lika intressant! Det är flera parallella föreläsningssalar med olika topics. Men eftersom mitt största intresse är rörelseapparaten så kommer jag mest vara på ortopedi/hälta-seminarier. Det ska bli såå kul!
 
 Från Stav är det jag och chefen Maria Lendau som åker. Jag reser ihop med duktiga Johanna Almeren som jobbar på Strömsholm. Jag tycker det är extremt viktigt att man som hästveterinär håller sig ständigt uppdaterad inom det nya (och det gamla såklart). Det är därför saker som BEVA är så otroligt kul och utvecklande. När jag kommer hem igen vet jag att jag kommer vara än mer motiverad att jobba igen. Inspirerad av mina idoler. Föresten så är det veterinärer från Rossdales (där jag praktiserade i Juni) som ska prata. Jag är redan lite starstruck bara av att se talarlistan.
 
 Kolla in programmet nedan!
 
 

 Ps. Nu ska vi snart landa. Bjuder på en bild från morgonturen på Vovva i morse. Herregud vad jobbigt det är att gå upp och rida innan jobbet, men bara man tagit sig ut till bilen och väl är på väg så finns det inget bättre än att rida på morgonen. Bästa Vovva!!!<3
 

 Vi hörs snart!
 
 / Izabella


Läst 27720 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
03

När opererar man ett griffelben? + Lastningsclinic, se hit!

Hallå!

På jobbet har vi en aktiv facebook-sida som sköts av vår djursjukskötare Malgorzata Dziurla. Härom dagen skrev hon om griffelbenasfrakturer och när man eg opererar dem. Kolla nedan! Tänk att ha en sån ambitiös djursjuksköterska som Gola. Hon kan tammetusan allt!;)

Hur är det med dom där griffelbenen egentligen? I mitten på aug skrev vi ett inlägg om vår 300:de operationspatient. Hästen i fråga hade en griffelbensfraktur på sitt yttre (laterala) griffelben på höger bak. En följd fråga var då, när väljer man att operera och när väljer man att behandla frakturen konservativt ( dvs den får läka av sig själv).


För att kunna svara på frågan bör man veta vad griffelbenen har för funktion i hästens rörelseapparat.


Griffelbenen är två mindre ben som sitter på vardera sidan av skenbenen från framknäet/karpus och neråt på frambenen, samt från hasen och neråt på bakbenen. De är ganska grova upptill och smalnar av nertill. Ofta avslutas de med en liten knopp som man brukar kunna känna en bit ovanför kotledsfickan på vardera sidan av benet. Utseendet på dem varierar väldigt, en del är ganska tjocka, andra mycket tunna.
Det är vanligt att man blandar ihop griffelbenen, med en sena som kallas gaffelbandet, som ligger på baksidan av skenbenet, mellan griffelbenen.


Tidigare i hästens historia var dessa två ben två stycken tår (tå nr två och fyra) men dom är nu tillbakabildade.


Frakturdiagnosen ställs på röntgen, ofta röntgar man 4 st bilder av hästens skenben för att kunna se en fissur (spricka) eller fraktur (helt av) på bästa sätt.
När väljer man att operera eller inte?


Oftast väljer man att inte operera om det finns ett öppet sår intil frakturen (såret kan behöva behandlas separat först) eller om frakturen ligger väldigt högt upp, eftersom den då har en funktion som stabilisering i framknät (carpus) och hasleden.
Då kan man istället behandla med antibiotika,bandage och boxvila för att det ska läka av sig självt.


Om man väljer att operera gör man det oftast i fall där frakturen/fissuren är i den 2/3 delen av griffelbenet och då kapar man helt enkelt av en bit ovanför skadan för att undvika framtida skador på gaffelbandet.


Detta är som vanligt generellt, det finns alltid andra omständigheter som gör att man inte alltid gör på samma sätt.


Den första bilden är av en häst som inte är opererad eftersom den hade en fraktur som satt väldigt högt upp mot hasleden. Häst nr 2 hade en fraktur långt ner på benet. Den hästen opererades och den nedre delen av griffelbenet togs bort.


Bild 1:



Bild 2:


PS - en extra sak som ni borde se över. I helgen ska vi ha en clinic med John Ricketts som handlar om lastning. Det är så extremt vanligt (som bekant) att hästägare inte får in sina hästar i transporten. Eftersom vi ser detta problem varje dag så har vi kontaktat John som jobbar med hästens beteendeproblem, och ffa lastning. Kolla in bilden nedan och KOM. Detta är ett unikt tillfälle! För närvarande behöver vi fler anmälda om det ska bli av. Kommer bli supernyttigt! Jag är taggad:)


Nu måste jag skynda till jobbet! KRAM!



Läst 39906 ggr Kommentarer Kommentera



Veterinärbloggen

Izabella jobbar som hästveterinär och har som mål att bli hästspecialist.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen
Gästbloggen Välj

stäng

Izabella Granswed arbetar som hästveterinär. I bloggen får ni följa hennes vardag på kliniken och ta del av ny och gammal kunskap kring hästvård. Hon är även en återkommande skribent i kunskapsmagasinet Hippson.

Till bloggen




Arkiv




Aktuella samarbeten

Ridsportens Innovationer
Hållbara ryttare
Patrik Kittel Dressage Tour

Senaste numret

Hippson nr 1
Special: Bli bäst på helheten. I årets första nummer djupdyker vi i Pether Marknes vinnande system. Tidningen innehåller även unika planeringsmallar för häståret.
Läs mer om innehållet

Dessutom:

  • Rid din häst med takt och schuvung
  • John Hickey tömkör över hinder
  • Rakriktad häst rör sig balanserat
  • Planera ditt foderår
  • Så lägger du ett sårbandage 
  • Fyra dagliga stretchövningar
  • Professorn om träningsfria perioder
  • Tips för ett systematiserat hingstval

Och mycket, mycket mer...

Bli prenumerant!
Tecknar du en prenumeration skickar vi specialnumret till dig direkt, utan extra kostnad. Därefter får du ytterligare sex utgåvor. Allt som allt sparar du 198 kronor jämfört med lösnummerpris.

Till erbjudandet




Galleriet på Hippson Market