Kajsa Boström
FEB
27

Amazing, del 5: Vi avslutar projektet med galopp

Det händer ofta bra saker på måndagar. Som idag, snö och isfritt, ingen styv kuling och hela ridbanan var över vattennivån. Då gäller det att passa på för det har verkligen varit motigt det sista. Vädret har inte visat någon samarbetsvilja alls och vi vill bli färdiga! Det står en nybliven treåring och stampar i kulisserna, fast den får nog stå och växa ett tag till. Igår dök det upp ett nytt projekt som är 4 år och då får den gå före i kön.

Fördelen med att vänta in hyggligt väder är att allt hinner sjunka in, ridningen och hantering blir en vanlig vardag för hästarna och vad gör det om det tar några veckor extra. En treåring har rätt att ta tid.

Idag blåste det en vänlig medvind och då blev det galoppremiär. Alltid spännande med första fattningen, det kan hända vad som helst. Men som den klippa Amazing är så fattade hon snällt galopp, även om de första sprången var något "bromsiga".

En gång är ingen gång tänkte Eva så hon fattade om igen och då gick det hur fint som helst. Hästen har en trevlig galopp och är mjuk i ryggen, det lovar gott för framtiden. Höger galopp blir det nästa gång, det brukar inte vara några problem men det ena varvet är oftast lite krångligare, så hon får vila på detta någon dag.

Nu har jag visat, i det lilla formatet, hur Eva och jag hanterar den första utbildningsperioden med en 2½-åring. Hästen går att rida i alla gångarter i båda varven. Hon har accepterat bettet, går i en ändamålsenlig form samt är styrbar så de enklaste vägarna fungerar. Fyrkant, 20-metersvolt och hörnpasseringar som är acceptabla. Hon kan göra halt och stå stilla med ryttare på ryggen och står stilla vid hantering och naturligtvis vid upp- och avsittning.

Amazing är van att var ute i terrängen, hon har varit i ett ridhus och hon är lätt att lasta, köra samt sko. Hon är van vid att världen rör sig, hundar, barn och bilar är vardagsmat och nu tycker vi att hon är inriden. Lilla "Amy" åker snart hem till sina uppfödare, jag tackar henne för gott och givande samarbete.

Det är alltid lika fascinerande att se hur den unga hästen tar till sig sitt nya ridhästliv och jag är väldigt glad varje gång det går så här bra!

Amazing f -14 e Ampere - Sandro Hit

Uppf: Helene Kellerman-Johansson & Anders Johansson


Läst 48158 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
21

Youngsters på arenan

Swedish Warmblood Trophy, 5, 6 och 7-årsdressyr. Det har jag sett idag på Gothenburg Horse Show. Det var glest med publik på läktarna och det var nog egentligen bra för de unga atleterna som skulle uppföra sig och trava fint nere på arenan.

Vilka duktiga unghästar! Visserligen var det inga riktiga blåbär för de har varit med förr, en del både på Breeders och Elmia 2016. Vinnaren i den yngsta gruppen var dessutom godkänd hingst, så den var van att visa upp sig.

Poängen hamnade säkert rätt och det är alltid roligt att höra hur domarna tänkt när de satt sina betyg.

Mycket positiva omdömen om både ridningen och hästarna och Christoph Hess tysk huvuddomare hittade alltid något bra.

Jag tänker inte ge mig in i vem som gjorde det och vem som inte gjorde detta. Jag hade någon favorit i varje klass och den vann inte alltid. Jag tyckte alla hästarna var duktiga och de ryttare som inte hängde bakåt i tyglarna gillade jag också.

Det var faktiskt en av de få negativa saker Hess påpekade för flertalet ryttare: "Ride less with your hands!" Bra påpekande tycker jag.

Alla hästarna klarade av den tuffa miljön bra, det var egentligen bara en som tyckte att han hellre ville gå hem. Men den ryttaren hanterade situationen så himla bra och fick med sig hästen igenom hela programmet.

Ryttaren som också är min kompis och kollega Stefan Jansson får det största priset av mig för gott genomförande. Tror han behöver det för han såg ganska besviken ut efter ritten. Och Stefan, Zidney visade att han kan piaffera och det lovar gott för framtiden!

Jag hade inte kameran med idag så det får bli några ögonblicksbilder fångade med mobilen...


Läst 42696 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
19

Häst köpes! Puh...

"Aha! En hopphäst med bra gångarter!"

Sådär svarar många av mina kontakter då jag preciserar vad jag söker. Det är aldrig, aldrig någonsin någon som säger:

"Åh, du söker en dressyrhäst som hoppar lite!"

Varför är det så?

Jag letar efter en häst som ska ridas av en junior och hon ska klara av att rida den själv, utan hjälp vid ringside 24/7. Hästen ska ha hoppat lite och det ska gå att galoppera ut i terrängen och hoppa över en stock. En typ av häst som helt klart är en bristvara...

"En ridskolehäst!" sa någon och ja, om mina krav är kriteriet för en sådan. Jag vill ha tag i en välriden svensk halvblodshäst med normalt temperament, hyggliga gångarter och utbildad som man ska kunna förvänta sig av en häst mellan 7-11, jag letar alltså inte efter en häst för internationella mästerskap. Men, ridskolehäst? Nja...

Det finns gott om "unghästar" till salu, alltså de mellan 2-5 år. I det åldersspannet kan utbildningsnivån vara samma oavsett ålder, alltså inridna men sparsamt utbildad. Det finns ganska många "unghästar" i 4-6 års ålder som: "Säljes till ryttare med unghästvana! Hästen är pga tidsbrist lite efter i sin utbildning." Där luktar det problem.

Sen finns nästa avdelning hästar, 6-år och uppåt. Där är de flest utvecklingsbara utan gränser, utbildningsnivå Msv C och byten påbörjade. Så här kan det stå: " Född -03. Hästen är rolig att rida varje dag, och har en arbetsmoral av guld! Den är tävlad tom msv C och är kvalad till msv B. Säljs väldigt förmånligt då denn inte är tävlad på ett tag men fullt igång och skulle med rätt ryttare kunna klättra långt upp i klasserna! 

Jag tänker, hästen är 14 år, hur långt upp i klasserna tänker de att han ska hinna? Och vad har han gjort de senaste 10 åren om han inte kommit längre i sin utbildning?

Jaja, detta är hur jag tänker och alla är vi olika. En luttrad hästägare jag fått kontakt med tycker det är synd att så få letar häst norr om Stockholm och den inställningen kan jag förstå. Där finns säkert många fina hästar MEN, det är trots allt lika långt mellan Göteborg och t ex Boden som det är mellan Göteborg och Bryssel. Det är en bit att åka så att säga.

En annan sida av saken påpekade en annan kontakt jag har i hästsäljarkåren. Hon menade att många uppfödare inte längre annonserade ut sina hästar då de fick så mycket merjobb p g a oseriösa köpare. Det låter i mina öron fantastiskt tråkigt om det är så.

Vi kanske behöver equidejtingsajter som matchar köpare och säljare?

Elitsinglar för de som letar svårklassämnen.

E-Darling för de sofistikerade hästsökarna

Academic Singles för de högskoleutbildade hästköparna

Osv, osv...  Som alla förstår är jag trött på att läsa annonser.


Läst 52659 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
16

Ingen stjärnhimmel precis...

Gothenburg Horse Show....  

Nu är det dags igen och hoppryttare, shoppare och mingelsugna ligger i startgroparna. Läste ett tips för mässbesökare, "Gör en inköpslista så inte förköper dig!" Klokt, för om man studerar de enorma berg av påsar som den genomsnittlige GHS-besökaren släpar runt i shopping-labyrinten förstår man att det finns mycket attraktivt hos utställarna.

Labyrint ja, det är precis vad jag tänker varje gång jag förirrar mig in på mässområdet. Jag lär mig aldrig hur det är uppbyggt och det slutar med att jag hamnar i fiket vid en trappa. Missar säkerligen över hälften av utställarna men det gör inte mig något. Jag är sällan på jakt efter något just där och då. Och nej jag behöver ingen karta, vill jag ha något speciellt ringer jag en vän, jag känner några som har riktig koll på gatorna i köptemplet. 

Saxat ur Göteborgs Posten 2017 02 15

Vad jag däremot saknar är de riktigt stora namnen på dressyren startlistor. Det har blivit tunnare och tunnare med världsnamn de sista åren. Läser i dagens GP att arrangören inte ens fått full klass i år. Det var tänkt att det skulle vara 18 ekipage men blev bara 12 varav 6 är svenska. Av dessa 12 får väl Isabell Werth bli den som räknas som favorit. Hennes meritlista är längre än vad Gothia Towers (hotellet granne med Mässan) är höga. 

Det får väl visa sig vilka hästar stjärnorna tar med sig, det är nog inte självklart att första-hästarna får ut och åka just denna helgen.

Vad är det som gör att Sverige verkar mindre lockande för världseliten att åka till? För lång resa, risken att bli insnöade eller kanske erbjuds de usla ryttarhotell?

Det var likadant i Stockholm i höstas. De sena återbuden från Europaeliten gjorde att dressyren på Friends Arena mer liknade en klass på SM...

Mitt tips till dressyrsugna, om du kan så utöka besöket och lägg till föreställningen på tisdag eftermiddag. Då blir det unghästdressyr och det är säkert lika trevligt att se på dem som att se de stora elefanterna dansa senare i veckan.


Läst 43974 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
10

Idel ädel adel, eller avel blir det med Kyrklunds genomtänkta blandning.

Fick en film från en kompis idag och japp nu har hon gjort det igen, tagit fram en ny begåvad Grand Prix-häst. Jag pratar om Kyra Kyrklund...

Inget nytt under solen skulle jag kunna säga, hon är en flitig utbildare av svårklasshästar, men då har jag fel! För det finns fler riktiga nyheter i detta.

Tiphany är det första stoet Kyra rider i Grand Prix och det är första egna uppfödningen hon startar i Grand Prix.

Dessutom har Tiphany bara gjort tre starter i sitt liv, varav denna på 71.7 i GP är den tredje...

Möt Tiphany f- 2006 e. Tip Top ue. My Surprice e. My Sherif - Elizar. Uppmärksamma läsare kanske räknar ut att Tiffanys mamma är helsyster till Matador II. Den Matador som tillsammans med Kyra kommit femma i OS, vunnit silver på VM 1990 samt vunnit Volvo World Cup.

My Surprice flyttade med Kyra och Richard till England från Sverige och Tiphany är alltså född och uppvuxen i England.

Så med de generna i blodet, bra utbildare och goda piloter är det inte konstigt alls att det finns en ny liten Grand Prix-häst!

Här är ett litet klipp från deras GP-debut och jag önskar teamet Tiphany, Kyra K och Richard White fortsatta framgångar!


Läst 53588 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
09

Ja, hur är det egentligen?

När jag är ledig försöker jag hålla mig på avstånd från hästar och ridning, vila hjärnan. Så idag åkte jag inte till tävlingarna i Borås, Gina Tricot Grand Prix. Tävling förresten, det känns mer som en uppvisning, endast sex deltagare i varje klass. Men grattis till vinnarna!

Nej, idag på min lediga dag körde jag istället ett morgonpass på det lokala gymmet. Precis som hästarna behöver jag bli liksidig, stark(-are) och få bra balans.

När jag som bäst höll på med utfall, infall, upp-och-ner och balansplatta kom jag att tjuvlyssna på en pt som hjälpte en knäskadad kille med ett rehabpass.

Det är så vansinnigt lätt att träna fel. Det ska vara foten här, inte där. Vinklat knäet mindre och håll det framåt. Gör färre upprepningar med mer vikt eller fler upprepningar med mindre vikt...Lite fel position vid lyft och belastning så är det positiva med träningen puts väck.

De hade ett helt papper med övningar killen skulle klara och tränaren var med hela tiden och frågade hur det kändes. De resonerade, la till och tog ifrån allteftersom. Hela tiden väldigt noga att fötter och knän skulle vara på exakt rätt ställe. Gjorde killen fel blev det slitage istället för uppbyggnad.

Det var där ledigheten tog slut och jag började fundera på hur vi gör med hästar som ska stärka sig i allmänhet eller rehab-träna. Där är det svårt att säga exakt hur hästen ska förhålla sig. Hästen vet ju knappt att den har ont, eller har haft ont...

Någon gång har jag fått lära mig att en häst som haft ont länge, varit halt och "sparat" på det onda benet, den  kan fortsätta att  röra sig ojämnt av bara farten, även när den är behandlad och frisk. Att muskelminnet skulle spela in och liksom fortsatt styra rörelsen ojämnt. Likadant skulle det vara med tandproblem, hästen vet inte att den är "åtgärdad" i munnen och det kan ta någon vecka innan smärtminnet anammat att problemet är borta.

Jag har förstått att det är en ganska utbredd "kunskap" för jag hör det ofta i samband med utredningar, behandlingar och efterföljande igångsättningar.

Det där tror inte jag på nu... För om en häst är halt och veterinären bedövar bort det onda travar den vid lyckosamt resultat rent som en klocka efter 10-15 minuter. Inte kommer det där muskelminnet ihåg att hästen skulle halta? Det finns många skrönor.

Tillbaka till stärkande träning för hästben. Vad kan vi egentligen påverka när det gäller hästens sätt att röra sig och belasta sina ben? Intressant fråga tycker jag. Jag vet hur lång tid det har tagit att få denna hästen att dämpa sin galopp och då har vi inte bett om ett ben i taget utan språnget som helhet. Och denna hästen är frisk

Så, jag tror inte att man kan stärka ett ben i taget vid ridning. Det blir som det blir, allt eller inget liksom.


Läst 49672 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
04

Amazing, del 4: Unghästutbildning i microformat, nu är hon lös och ledig.

Jag är fascinerad och jag menar det ärligt! Varje gång vi får en häst att förstå och acceptera att bli ridhäst blir jag lika imponerad av att det är möjligt. Faktiskt nästan lite rörd, trots alla års rutin.

Det ska till ett visst mått av hängivenhet för att kliva ut på ridbanan en "ledig" lördag för att supporta och dokumentera, precis när det blir ljust. Kallt var det också...

Det har gått en och en halv vecka sen sist. De dagar underlaget tillåtit har Amazing vid 4 tillfällen snällt skrittat och travat i linan några minuter med ryttare på. Lite "rund i ryggen" vid något tillfälle men i det stora hela tar hon övningarna med upphöjt lugn.

Idag var det dags för nästa steg, fri från linan. Nu har hon fattat att hals och huvud ska hållas rakt framför henne och att resten av kroppen ska gå i samma riktning, det går alltså hjälpligt att styra. Hon kan starta och stanna så det var bara att pröva. Vi vill att det ska gå att RIDA, inte fara runt som getingstucken eller som en humla i en papperspåse hit och dit när linan är borta.

Det gick alldeles lysande! Delexamen med betyg stort A skulle jag vilja säga. Nu får hon smälta detta, öva på denna nivån och invänta nästa mildväder. Sen blir det galopp!

Vi har roligt på jobbet, det hörs...


Läst 42925 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
02

Reflektion från en "grusvändare"

Januari är nog den tråkigaste månad jag vet. November är den värsta månaden för då blir det bara mörkare och mörkare, sen kommer januari med tråkrekord. Jag letar efter inspiration och väntar på februari eller hellre mars...  

Januari var roligare förr när vi hade ponnyhästar, snö och annan äventyrslusta.

På sociala medier är det långt ifrån vinterstiltje. Folk skriver precis som alltid och kommenterar, med humor och ibland utan. Ett inlägg jag läste på fb handlade om att rida hästarna med lindade ben eller inte. Enligt någon forskning kunde det vara rent skadligt att använda lindor då det blev för varmt för senorna... Enligt skribenten till inlägget var det företrädesvis eller kanske bara dressyrhästar som tränade med bandagerade ben.

Ajdå tänkte jag som70-talet på  arbetade som hästskötare åt en hoppryttare, vilken red med lindade ben på varenda häst. Elastiska lindor som knöts fast med snöre. Det tog en hel vinter att lära sig göra den där knuten på rätt sätt och sen gömma den under ett varv bandage. Det var lindor med underlägg eller lindor utan underlägg men med strykkappor över. Vi hade ingen häst med senskador, men jag var väldigt trött på att tvätta och rulla lindor!

Men, det är ju så himla länge sen så den globala uppvärmningen har kanske ställt till det även i hästbenens värld. Överhettade senpaket låter inte kul! Skämt åsido, forskning är bra även om resultaten av den emellanåt kan kännas lite...udda.

Nu rider verkligen många dressyrryttare med lindor, ofta med tjock, tjock paddning under. Lindorna går ibland nästan över hasen bak och knäna fram och längst ner avslutas alltihop med pälsklädda boots.

Jag vet faktiskt inte om de där superbandagen hjälper om hästen fotar till sig själv med kraft, men nån liten touch tar de säkert emot.

Författaren jag nämnde ovan representerade som förstått en annan gren, hoppningen och de ryttarna rider gärna med andra benkläder på hästarna. Frågan kan ställas om de alltid är till för att skydda mot slag, de finns i olika utföranden.

Det var nu inte lindornas vara eller icke vara som fångade mitt intresse utan ett nytt ord jag såg i inlägget. "Grusvändare", någon benämnde dressyrryttare i allmänhet så och det har jag aldrig hört förut.

Jag har funderat på det där ordet några dagar för jag begriper inte riktigt kopplingen. Denna någon ser dressyrekipagen som plogar eller harvar. "De harvar runt..." tja, fast i min värld blir det större hål och ojämnheter i underlagen efter hoppning än efter dressyr.  En riktigt skolad dressyrhäst går PÅ underlaget, den lufsar inte runt utan lyfter på fötterna.

Värst på att ställa till underlagen är nog cowboyhästar (sorry, westernhästar ) med sina slidestops och snurror. Men de har säkert aldrig bandagerade ben så de är nog ingen bra jämförelse.

På tal om lindade ben, det senaste i den vägen är att låta bandageunderläggen hänga ner under lindorna, över hovarna. Som eleganta fotsida och slitsade kjolar. DET undrar jag lite över, så dressyrryttare/grusvändare jag är.

För övrigt hoppas vi på mjuk mark igen så vi kan rida vidare på Amazing, det går lite trögt nu.


Läst 39389 ggr Kommentarer Kommentera



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Populära taggar


Mest lästa


Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Pigga hästar

Saras vardag

Vilket avslut på tävlingssäsongen 2018!

Therese

Duktiga småpojkar och julkänsla

Portugal-bloggen

Till Husbloggarna