Kajsa Boström
AUG
21

Den som är utan synd må kasta den första stenen

EM i Rotterdam och de bästa dressyrhästarna i Europa-eliten visas upp. Igår under den andra halvan av lagtävlingen var de bästa hästarna kvar till sist. De bästa ekipagen ska jag säga, ingen vinner medalj i ridsport om de inte har med sig sin häst.

De bästa ryttarna vinner inte alltid de första priserna, men de är likväl de skickligaste och oftast världsbäst på att träna, tävla och ta hand om sina tävlingshästar. De återkommer mästerskap efter mästerskap med gamla hästar de förvaltar väl eller nya de lotsat fram.

Diskvalificeringen av Charlotte Dujardin och hennes Mount St John Freestyle efter avslutat ritt igår, damp ner som en bomb. Hästen hade en liten skada orsakad av sporren, i skinnet i vänster sida. Detta upptäcktes vid veterinärkontrollen efter avslutad ritt. 

Nolltoleransen mot skador/blodspår på tävlingshästar är något jag välkomnade när FEI kom med regeln för några år sen. Hästarnas välfärd är alltid det viktigaste, vi har ett stort ansvar och behöver tänka på hur vi hanterar hästarna i alla situationer.

Att uppsåtligt eller i affekt skada sin häst är i min värld oförlåtligt. Det finns hästar som far illa när okunnighet eller jagande efter framgång kommer före god ridning och hästhållning. Det gäller elit såväl som nationell, regional och lokal nivå på tävlande.

Det som hände Charlotte igår var ett olycksfall i arbetet, otur eller vad man nu har för ord. Det vågar jag sätta min heder som människa och tränare på. Alla, vågar jag påstå, har otur ibland. Jag minns fortfarande hur det lät när jag råkade stänga dörren med min lilla dotters fingrar emellan. Någon som skulle kalla mig barnmisshandlare?

Med tillfredsställelse tycker jag att tonen i media varit till största delen nyanserad. Det tyder på att det goda omdömet är förhärskande. Kasta ingen sten, tyck vad du vill men det förändrar inget.

Med 50 års hästliv och ridande varav 40 år som yrkesarbetande är jag väldigt svårimponerad och ytterligt kritisk när jag studerar hur människor hanterar hästar. Det finns ett fåtal ryttare/tränare jag beundrar. Jag ser och framför allt hör mycket som händer utanför allmänhetens och mediers bevakning. (Jag har till och med frågat en vän med privat insikt i vad som händer på Hesters yard, om allt verkligen är så bra som det verkar. Ja, utan tvivel var svaret på det.)

Jag hoppas att åskådare, professionella tyckare och andra har den goda smaken att hålla en sansad nivå på det som eventuellt måste uttryckas om saken. Fyra ryttare eliminerades under två dagar, varav tre under deras pågående ritt. En för blod i hästens mun och två för hälta. Så sist Charlotte som hade ett sporrmärke i hästens sida vilket upptäckes efter avslutad ritt.

Med det kan vi säga att kontrollen är så gott som vattentät, vi behöver idag inte oroa oss för att hästar får fortsätta tävla om de inte är ok. 

Jag såg Charlottes ritt igår och slogs som vanligt av hur skickligt hon tar med sig den känsliga och fortfarande orutinerade Freestyle runt i programmet. Det tyckte även de sju domarna för de gav höga poäng.

 Hon har fått sitt straff och accepterade direkt, utan invändning och är säkert förkrossad. Det brittiska laget blev av med sin medalj och själen hos Charlotte är i gungning, hon är en genuin hästälskare. Hästen lider inte idag, det är det viktigaste.

Att en häst får ett skavsår av utrustning är nog det vanligaste förekommande och det kan hända oss alla. Vi är människor och gör misstag eller drabbas av olyckliga tillfälligheter. Tänk på det innan eventuell lust att yttra negativa omdömen kommer fram.

Med dessa ord har jag sagt mitt i frågan. Jag tar fortsatt av mig hatten för Charlotte, hennes ridskicklighet och hästhållning.

                                          Vänlighet varar ...      /Kajsa


Läst 35110 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
14

Vi saknar en ...

Vi har förlorat och saknar en i gänget... 

Han klev in i ridhuset för 15 år sen, uppvisad av sin nya ägare och framtida ryttare Pernilla. Då var han två år och redan jättestor. Faktiskt inte så vacker men svart och det är alltid en bra färg.

" Det här är A Box of Chocolate och jag har köpt honom på Blocket"

Så presenterade Pernilla stolt honom för mig och med något litet undantag (livet med hästar) har hon varit lika stolt över sin häst genom alla år.

Under arbetsnamnet "Svarten" har han varit en duktig häst. Han älskade att hoppa men det var dressyr som blev hans livsuppgift. 

Det har inte varit friktionsfritt glidande på en räkmacka. Svarten visade sig på grund av sin storlek och en del exteriöra svagheter vara lite skör. Därför har vi under ganska många år tränat och tävlat med "silkesvantarna" på.

Han fick avsluta sin blygsamma hoppkarriär ganska tidigt, veterinären sa att han var för tung för sina frambens-leder. Däremot klarade han fint att galoppera runt i naturen och visa upp sig på dressyrbanan.

Med tålamod och uppfinningsrikedom hann Svarten bli en svårklasshäst. Det var ingen mästerskapshäst eller gångartskanon men han var välriden och välgymnastiserad. Så med klart godkända resultat i Intermediere I gick han i princip i pension förra året. 

Nu efter sommaren var livet inte längre bra för Svarten så därför saknas han nu i gänget.

Jag var i hans ridhus igår, det var en märklig känsla. Nu är det nya hästar igång men jag saknar de "gamla rävarna". Jag sparar minnet av dem varsamt, de är mina kollegor och Hjärtehästar.

                                                 /Kajsa


              A Box of Chocolate f. 2002 e. Acacio - Okänd       


Läst 54799 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
08

Vi tänker utanför lådan.

Träning med hästar består att en del praktiskt arbete och 37 delar tankearbete. I alla fall när de gäller de där hästarna som är lite utanför det vanliga. Hästarna som har lite för mycket eller ibland lite för lite av det vi vill ha.

Ett moment där man kan stöta på patrull i hästarnas utbildning är galoppombyten. Funkar det inte hyggligt från början kan det lätt byggas på spänning, frustration och allmänt trassel. Hästen på filmen, Delores en av mina tvåhundra favoriter hade från början jättestor galopp. Lägg till en del avvikelser från den för en dressyrhäst ideala exteriören så vips uppstod meningsskiljaktigheter. Vi har tränat ... 

Vi har tränat på att ta kontroll över språnglängden, att behålla balans och tajming i hjälpgivning. Själva bytena har vi bara testat nån gång då och då. Vi har närmat oss med små steg och det var i hoppningen jag första gången såg att hon enkelt kunde byta. Alldeles själv som en duktig hopphäst bytte hon rent utan att skena iväg.

Där var det, "kan själv". Jag gick hem och funderade ... och funderade ...

Sen gjorde jag en övning med hinder fast utan att hon skulle hoppa dem och hon bytte lugnt och fint åt bägge hållen. Sen testade vi utanför ridbana och manege, för att avdramatisera. Det funkade till och med att göra flera i rad. Visst, hon blir laddad men kontrollerbart laddad, stort framsteg.

Igår skruvade jag upp svårighetsgraden och det funkade! Då hann jag inte filma men jag fick en snutt förra veckan när vi var på gärdet i hagel och storm.

Tänk utanför det vanliga när det är svårt. Det är ett hett tips från mig!

                                         Hej hopp / Kajsa


Läst 39365 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
03

I all enkelhet

Jag har drabbats av en viss vinterförlamning/skrivkramp och har som alla vintrar innan lite svårt med motivationen. Tankar finns om vad jag ska skriva men det kommer inte ner på "papper" (skärmen). Jag gillar snö men fryser så in i hoppsan så ingenting blir riktigt roligt.
  
Roligt hade säker alla i publiken på Billdals ridklubb igår när Patrik Kittel gästade för att tala om ridning ur hans synvinkel. Jag var inte där men det är trevligt med lite energikickar för alla ryttare så här i kalla februari. Hade på morgonens träning med två av de som varit publik och de hade med sig god inspiration att träna vidare samt att "alla gör fel ibland" och att grundridningen är viktig.
  
Hoppas verkligen inte att detta är någon nyhet för någon, utan att detta är några av alla de saker som ständigt behöver påminnas om fast alla VET.... Vem reser takstolar till huset utan ha gjort en gedigen grund? 
  
Mitt tema på jobbet den senaste veckan, på förekommen anledning!, har varit hörnpasseringar. Det är avgörande att kunna vända sin häst på en avvägd yta och med korrekta hjälper, att ha hästen med sig. Jag kan säga att denna "enkla" övning ställt till det för i princip alla, hopp- som dressyrryttare. Varför är det så?
  
Jo, för att det slarvas! Av någon underlig anledning tror ryttare att hästen ska kunna räkna ut, alternativt vara född med kunskapen att bära runt en ryttare på ryggen i olika situationer. Gör hästen "fel" finns det en handfull förklaringar till varför: 
  
Den går emot handen.

Den tar inte skänkeln.

Den skiter i mig (denna kommentar kan få mig att gå i taket).
  
Det handlar inte om att göra snygga hörnpasseringar bara för att, det handlar om att ge hästen de bästa förutsättningarna att utföra det vi vill. Oavsett gren behöver hästen för små hjälper kunna byta riktning med påskjut och balans i behåll. Den måste också ha möjligheten att alltid bära sin ryttare mitt på ryggen och vara trygg i att få information om vad den ska göra, i rätt ögonblick.

På tal om Kittel, han har på sin turné runt landet sagt att alla kan rida Grand Prix. Möjligheten att klara detta ökar markant om du kan vända din häst på ett enkelt sätt, alltså göra fina hörnpasseringar.
  
Så ut och öva! 
/Kajsa


Läst 61466 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
05

Fler berikande egenskaper?

Nu är det snart slut på alla helgdagar, den sista i raden trettonhelgen är som gjord att packa ner tomtar och strippa gran på. Det ligger en ny säsong och väntar i startgroparna, nästan alla "mina" hästar har fått vila över helgerna och det är dags att sätta fart på julskinkestinna ryttare.

Det vill säga, de som har en häst! Att köpa en häst är inte det enklaste precis. Jag och många med mig letar med ljus och lykta efter Hästen med stort H. Det kan vara en tidskrävande process och ibland också lite deprimerande. Fast jag letar åt andra, inte åt mig.

"Alla andra hittar ju en".. eller "Varför har inte jag råd att köpa en sån som jag villa, alla andra har ju?" eller "Varför hittar inte jag en frisk häst?" Frågorna hopar sig hos den sökande ryttaren. Annonsmarknaden scannas av 35 gånger om dagen, bekanta och obekanta kontaktas men ändå står det ingen häst i boxen. Himla tråkigt är det.

Som sagt, jag har alla mina sökmotorer igång och nätverket är stort men att hitta en lämplig tävlingshäst åt en junior (inom ramen för den familjens ekonomi) är verkligen väldigt svårt. Jag har en annan elev, inte junior som också letar med ljus och lykta. Hon söker en häst att utbilda och tävla men den ska vara inriden och klar, samt inte för stor. Det hästen verkar inte heller finnas inom ramen för en förvärvsarbetande småbarnsmammas ekonomiska ram.

Men, den som söker den finner. Marknaden är ju på något vis full med hästar, sägs det. Jag tog i mitt senaste inlägg upp, med en humoristisk vinkling, egenskaper som tillskrivs hästar av olika sort. En god vän skickade en annons, Häst till salu, till mig, där en verkligt annorlunda "egenskap" hos hästen premierades. Duktig häst, eller?

Först fnissade jag lite men snabbt fastnade fnisseti halsen. Hur ser människor på dressyr i allmänhet och konsten att dressera i synnerhet? Vill du läsa, finns annonsen här:

http://www.eurodressage.com/2018/10/18/fei-dressage-horse-sale-ceasar?fbclid=IwAR1guG4Wl6sDzmmueRmetWZhz_vtXG5qGBbJ6VwBVz_-UUjwMk3lB3g1Y5s

Här är ett annat exempel på en "självgående" häst. Den lär inte springa bättre om du viftar med pisken. Den springer om du förstår vad din insats i det hela är. Att hantera ett spö är en konst det också.               

                                                Vifta lugnt! /Kajsa

                              


Läst 71096 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
28

Hade månne Tomten en häst i säcken?

Tomtesäckens eventuella hästinnehåll har jag undrat över sen jag var 10 år. Min Tomte har aldrig haft den goda viljan att ta med en häst till mig. Fast nu för tiden önskar jag mig andra saker, hästen skaffar jag själv om jag vill ha den. 

På tal om att få eller köpa sig en häst har jag funderat över oseriöst hästhandleri och en del annan ohederlighet vi har att hantera i vår hästvärld. En kvinna med ett mindre hästföretag  skadades allvarligt i en ridolycka  p g a att ingen upplyste henne om att hästen hon tagit emot för utbildning/försäljning var farlig. Hästen hade varit inblandad i fler incidenter tidigare, men det förtegs. Hästen skulle också enligt ägaren varit u a veterinärt vilket också visa sig vara helt fel. Med anledning av det och den senast uppmärksammade affärsidkaren, den som var med i TV4:s inslag innan jul undrar jag om vi har en tystnadskultur inom ridsporten att ta itu med, kanske ett #horsetoo?

Enligt uppgift i media ska den TV-aktuella hästhandlaren hos Helsingborgs tingsrätt ha 45 mål från 2009 fram till i dag som avser honom och hans båda företag. Mål där alltså missnöjda eller "lurade" köpare har ställt anspråk på återgång eller liknande.

10 år av märkliga hästaffärer och allt bara fortsätter? Visst kan det gå fel i hästhandlandet ibland men det går inte fel gång efter gång efter gång. Dessutom pratar vi inte om lågbudgethästar, det är mycket pengar det handlar om.

Hur skulle det vara om vi höjde ribban på hederligheten? För det är inte bara människan och hennes bankkonto eller hälsa som råkar i kläm, hästarna far illa och det är riktigt tråkigt.

Nu är det inte så att jag tar parti för någon, jag ser helt objektivt på saken. Jag vill ha korrekt information om de hästar jag ska hantera, köpa eller utbilda. Jag förväntar mig att mötas av ärlighet, av kunder eller försäljare och handlar naturligtvis likadant själv.

Vi är inte så många i vår sport, rykten löper snabbare än elden och oftast vet jag vem som vanligtvis är ärlig och vem som inte är det. Så är det men att öppet prata om saken, det ses inte med blida ögon. Där finns helt klart en förbättringspotential.

De som blir lurade, för att de är godtrogna, "starstrucked" eller helt enkelt förda bakom ljuset får stå där i den tysta skammen. Är det rätt? Ska den som inte kan, den som litar på eller inte har förstånd att ifrågasätta bli lurad? Det känns inte rätt.

Men alla, både köpare, säljare och nyttjare har rättigheter OCH skyldigheter. Att vara ärlig mot sig själv och andra kräver en stunds eftertanke och ett ansvarstagande. Möt andra som du vill bli mött själv, det är ett bra första steg. Tala öppet om erfarenheter, de roliga men även de tråkiga så kommer vi kanske en bit på väg mot en ärligare hästkultur.

För att komma tillbaka till Tomten och hans säck såg jag en häst idag som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att skriva på min önskelista nästa jul. Det var en häst som tävlade för Portugal i dagens World Cup-kval i belgiska Mechelen. En fin häst med en duktig ryttare, faktiskt en kvinnlig portugisisk ryttare. Minns inte vad hästen hette men ryttaren hette Maria Caitano och placerade sig i dagens Grand Prix. 

Inte bästa bilden men Tomten vet hur hästen ser ut till nästa års packning av säcken.

                 Tänk på att ärlighet varar längst     /Kajsa


Läst 80956 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
12

Påverka, inverka eller bara leva på hoppet att det blir bättre

"Vänd själv och ta hästen med" sa min gamle ridlärare Bengt till oss. Ett av mina starkaste minnen från ridskolan, minnet väljer vad som ska fastna. Just i detta fallet var det bakdelsvändningen men i stort gällde det alla vändningar. 

Senare i karriären när jag var i händerna på mästaren i sits och inverkan, Richard White utvecklade han för mig mer förfinat hur det skulle gå till. Pedagogiken har gått framåt, nu får vi lära oss hur, förr var det mest gör. 

Kort beskrivning av ryttarens position vid vändning: Axlarnas linje ska alltid bilda en rät vinkel mot hästens ryggrad. En förlängning av axellinjen löper då in till cirkelns mitt, om du rider på en volt. Senast i morse fick en av mina elever en fin aha-upplevelse av hur lätt och fint hästen vänder på det böjda spåret, för att hon fick med sig kroppen på rätt sätt. "Han vänder ju!!"

Att ryttarna vänder sin häst korrekt, i balans, på den tänkta linjen och att den spårar är inget jag ser varje dag tyvärr. Ska hästen kunna gå på böjda spår med energi och framåtdriv behöver den gå på det viset, ett bakben bakom varje tygel. En bakdel på fel ställe gör inga underverk, den gör egentligen inget vettigt. Det är ingen skillnad på hopp- och dressyrhästar, alla behöver få lära sig.

När jag ser "mina" unga dressyrhästar hoppa på fredagsmornarna blir det näsan smärtsamt tydligt hur alla svagheter spelar samma roll. Kan hästen inte ställa och böja korrekt får den svårt att klara en övning som ligger på böjt spår. 

En riktig klassiker i det som kallas markarbetsövningar är "Klockan". Läser jag om den övningen så ska hästar som hoppar 1,10 klara den, alltså ingen raketforskarnivå. Fyra bommar, en i varje kvart, på en volt som ska passeras i jämn rytm med samma antal steg emellan. 

Övningen kan se enkel ut men jag kan sätta mitt huvud på att var och varannan häst får problem, både hopp-och dressyrhästar. Mät ordentligt när du bygger, det är viktigt att ge hästen en riktigt uppbyggd övning. Se det sen som en utmaning, Klockan-challenge. Filma när du lyckas med övningen, ett helt varv i både trav och galopp. Du kan skicka filmen till mig, snyggast vinner. Priset är att få skänka en slant till Min stora dag, så har du gjort en god gärning inte bara för hästen utan för mänskligheten också.

På tal om att göra en god sak. Klicka på länken nedan och titta om du orkar. Skriv sen på protestlistan som Hippson länkar till i artikeln. I Sverige kan tjafset gå i sociala medier om det är plågsamt för hästen att ha på sig ett täcke, gomedda... Här kan du som vill göra skillnad och inte bara babbla för att göra din röst hörd förhoppningsvis bidra med något.

Häst död efter kapplöpning på torget i Siena

Nu ska jag fundera vidare på andra märkliga saker som kommer i min väg.

                       Hej hopp och sväng ordentligt! /Kajsa
  


Läst 81893 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
17

Ridlära rakt av skulle jag säga.

Carl Hester har förmågan att underhålla med klassisk Ridlära. Precis som sin "svenska" kollega Kyra Kyrklund får han med humor och glimten i ögat publiken att timmevis hålla publikens uppmärksamheten till 100% på vad han har att säga om de olika hästarna. 

Tänk er, 1420 åskådare sitter tysta och lyssnar på vad som är god ridning. De uppfattar snabbt humorn i kommentarerna till ryttarna och applåderar på rätt ställe. Inga applåder alls när det var ängsliga 4-åringar och mycket mer när en av ryttarna efter några försök lyckades göra en "Charlotte-övergång".

Själv fick Carl dånande, stående applåder när han var klar, det var det minsta vi kunde ge honom. Tack för att du kommer hit och påminner oss om det som är viktigt i bra ridning Carl!

Av respekt för det totala förbudet att fota eller filma under clinicen blev det bara denna bilden. Den gode Carl är inte så vidlyftig när han står och undervisar. Han trampar till en cirkel på några meter...

Det var på Strömsholm, liksom på de flesta dressyrclinics väldigt duktiga och meriterade ryttare som ställt upp som "guinea pigs". Heder åt dem för även om du är en bra ryttare med en fin häst krävs det mod att visa upp sina svagheter inför resten av ryttarsverige. 

En sak jag tänkte på under lördagen, eller jag tänker på det nästan varje dag, är varför det rids så himla fort här i Sverige? Ja, det rids lika fort på några fler ställen...

Carl har alla tre gångerna jag sett honom hålla clinics här sagt samma sak till i princip alla deltagande ryttare:

1. Rid inte så fort

2. Rid med lättare kontakt i handen, längre hals och nosen lite längre fram.

 Risken är att ju fortare du rider ju fortare går saker och ting åt skogen. Jag fattar inte varför man ska rida i auktionshästtrav, alltså som om man hade eld i rumpan? Om ni någon gång sett filmer från tyska hästauktioner så vet ni vad jag menar

Filmerna visar den aktuella hästen i ett klipp från varje håll där den spettar på duktigt med sin ryttare i lätt bakvikt. Swish, swish liksom. Hur många meter ökningar vs arbetstempo, samling och piaff/passage gör en dressyrhäst i sitt liv? 

Springa kan alla hästar, gå med korrekt samling med egenbalans är vansinnigt mycket svårare och vägen dit blir hopplöst lång om du jagar din häst runt i livet.

"Rid inte så fort, sträva efter bättre balans i hästen för en lättare kontakt i handen."

Så sammanfattade jag lördagen med Carl Hester. Mina förebilder och lärarei tränaryrket har lärt mig samma sak så jag fortsätter jobba som jag alltid har gjort. Det hänger inte på farten, god framåtbjudning och hög fart är inte samma sak.

Generellt verkar det vara en god idé att anamma vad Carl Hester och några med honom säger, det har ju visat sig ett otal gånger vara ett framgångsrecept. Att bli framgångsrik tränare och ryttare kan vara något att sträva efter, att bli framgångsrik med hästvänlig ridning är och har alltid varit min dröm och mitt mål.

                                Rid lugnt!  /Kajsa


Läst 60285 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
08

Breedersveckan och de fina unga hästarna.

Snipp, snapp snut så var Breeders slut. Nu är nog Springbank II VH och alla andra unghästar hemma igen och jag hoppas att de får lite ledigt nu, det är en tuff vecka för dem.

Ryttarna har svettats, skrattat och någon grät också hörde jag. Det är tungt när det inte går som man tänkt, alla ryttare vill ju rida väl och visa sitt bästa.

Ibland hjälper det inte hur bra du än rider och det hjälper absolut inte när man inte ens kommer till start och det gjorde inte vi. Vi är hästen Zig Zauer SWB med Eva Swanberg i sadeln och jag som tränare.

Efter vinsten i vårens treårs-test gick Zigge ut på bete. Trots torkan växte gräset frodigt och det gjorde Zigge också. Han växte på bredden, på höjden och i den fasen var han kvar när vi ville börja förbereda honom för höstens tävling. Vi tog ett gemensamt beslut och att han skulle stå över årets Breeders för att få växa i sin nya större kostym i lugn och ro. Det är härligt att jobba med kloka människor!

Så här såg vårt sammanträde ut när vi bestämde att Zig Zauer skulle få ledigt ända till hösten.

Zig Zauers uppfödare tillika ägare fick åka till Flyinge utan oss. Där fick de fick ta emot SWB:s finaste utmärkelse Elite för Zig Zauers mamma Zsa Zsa Gabor!

Fast jag i år valde att inte alls vara på Breeders så vet jag vad som hände på Flyinge under den gångna veckan. Eller jag vet en del av vad som hände, till exempel att Springbank II VH vann sin klass, precis som förväntat. Bästa 4-åring som världens bästa testryttare Charlotte Dujardin någonsin ridit, enligt vad hon själv sa efter hon suttit av. Klart att den vann!

I 3-årsklassen Dressyr var det sex placerade och fem av dem var ston, det är väldigt intressant. Bra med ston i tävling, vi vill ju för framtidens avelns inte bara ser hingstarna prestera! Vi vill om några år ha många små Springbank II VH, eller hur?

När det gäller seger i hoppklasserna lyste stona med sin frånvaro. Där var det fyra valacker och en hingst som delade på segerrosetterna i de respektive årgångarna. Det nya med en testryttare i fem-årsklassen verkade ha fått ett ljumt mottagande. Glest i publikleden och till en början tyst på läktarna. Undrar vad Dubbeldam, den inhyrde holländske guldmedaljören från VM och OS tänkte när han klev in i arenan?

Tillbaka till dressyrens testryttare och publikfavorit Charlotte Dujardin, hon känner säkert att hon är både beundrad och älskad av oss svenskar. Enligt min åsikt är hon världens nu bästa ryttare, hon kan rida på alla nivåer och det ser lika enkelt, funktionellt och elegant ut oavsett.

Har tittat flera gånger på filmklippet där hon rider Springbank II VH. Hon gör det väldigt enkel, fullständigt choosefritt och framförallt hästvänligt. Hon har koll.

   "I touch, I breath and he goes..."

Detta är Charlottes egen beskrivning av vad som hände när hon bad hästen om att länga på travsteget. Det är något att ta med sig upp sadeln! Alla hästar är inte så känsliga som Springbank II VH, tur är väl det,  men å andra sidan rider ingen annan som Charlotte.

Det måste vara världens bästa mål att sträva efter, att försöka rida som hon Lätthet, balans, smidighet, fin kommunikation, börja där så kommer resten att gå lättare. 

Do it the Charlotte way, liksom.   

Lycka till med resan mot målet!       /Kajsa


Läst 79439 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
14

VM -dressyr när den är som bäst (och sämst).

Där var medaljerna fördelade i dressyrens lagtävling. Det har varit två intressanta dagar och väldigt många fina ekipage och faktiskt ännu fler duktiga och begåvade hästar.

I ett VM kommer det ryttare jag aldrig sett, de kommer från länder som Marocko, Indien, Brasilien och Sydafrika. De kommer med personbästa som ligger på en mycket lägre nivå än den övriga internationella eliten.

De kämpar sig igenom sina program och gör heder åt uttrycket att: "Det viktigaste är inte att vinna utan att delta." Hatten av för alla de ryttarna och hoppas de kan utvecklas vidare.

Isabelle Werth lämnar banan lyckligt storgråtande efter avslutad ritt. Hon gjorde en magnifik come back efter att Bella Rose haft fyra års skadeuppehåll och Tyskland vinner övertygande och som väntat lagguldet.

Några ryttare, bland annat svenskarna Juliette Ramel och Patrik Kittel överträffar sig själva och sätter nya personbästa. Starka insatser av det svenska laget.

Min egna favoritryttare, team Hester/Dujardin kom med varsin ny orutinerad ung häst och visar upp ridning i absolut toppklass. Det hjälper till att ge bronset till UK.

Sist i klassen dansade Laura Graves och hennes Verdades hem silvermedaljen åt värdlandet USA.

Men så kommer det också en ryttare, som faktiskt representerar toppen i Europa, som rider så jag skäms i min soffhörna. Skäms, lider med hästen och ifrågasätter domarkåren som inte vågar sätta ner foten. 

Det kan inte vara rätt en enda dag i veckan att det ska gå att få över 72% för en uppvisning där ryttaren hänger i stången och bär runt hästen. Det finns inte ett uns av lösgjordhet, lätthet eller egenbalans, uppvisningen är förfärlig. Den stackars hästen borde få en egen medalj, en för tapperhet i fält.

Så länge domarna premierar ridningen fortgår eländet. Nu är jag upprörd på riktigt och undrar varför det är så här med just detta ekipaget? Varför är det ingen som reagerar? 

Smolk i den annars så fina dressyrbägaren från VM i Tryon.    

                                              / Upprörd Kajsa


Läst 106236 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Populära taggar


Mest lästa


Arkiv