Stalldrömmar - Hingstval!
MAR
30

Hingstval!

Så var påsken över för den här gången. Vi har haft en väldigt lugn och skön påsk med familj och vänner (och hästar förstås). Men lite har det jobbats på gården! Min duktiga pappa har gjort stolphattar till mig! Eller till ridbanestaketet kanske jag ska säga? Jag skickade lite inspirationsbilder och sen har han designat och snickrat ihop dem helt egenhändigt. Snygga va?!


  
De är gjorda av impregnerat trallvirke och fastsatta med två skruvar genom toppen för att sitta stabilt på plats. För att få ett snyggt borrhål så har han förborrat hattarna innan de skruvades fast på stolparna. Eventuellt (om jag hittar något som passar) så kommer jag sätta knoppar på hörnstolparna och som inramning vid de två ingångarna. Pappa föreslog att man använder t.ex. boulekulor i trä. Men det fungerar ju bara om man målar staketet.
  
Det var min tanke att måla det vitt från början – men nu är jag inte helt säker. Jag gillar hur fint det smälter ihop med naturen i omålat skick. Jag får tänka lite på saken... Innan staketet kan målas måste det impregnerade virket stå ute ett par månader (gärna ett år), så jag har gott om tid att bestämma mig.

Hur som helst jag tänkte skriva lite om "mina" ston som kommer till oss om ca en månad och ska betäckas. Nu till helgen är det hingstvisning på Tullstorps och Blue Hors och nästa helg på Gränsbo! Och ikväll ska vi på föredrag om fölning på Saxtorps Hästklinik. Jag har som sagt några hingstar i åtanke, och har väl mer eller mindre bestämt mig. Men ni får gärna komma med era tips på hingstar och skriv gärna varför ni gillar/tror på just den hingsten! 
  
Vi börjar med Doriz. Doriz är ett äldre selektionssto som haft 4 föl tidigare. I sin ungdom fick hon dubbeldiplom i både hoppning och dressyr. Hon är efter Zorn x Matador II. Hon är välbyggd och korrekt i benen och hade kunnat vara helt perfekt om hon bara varit en sex-sju centimeter högre i mankhöjd. Hon är nämligen bara ca 161 cm och behöver därför en hingst som lämnar lite större avkommor. Hon är av ovanligt sportig modell för sin ålder och behöver därför inte lättas upp jättemycket i typen, men en hingst som lämnar moderna, lätta sporthästar är förstås att föredra.
  
Dock vill jag här säga att jag personligen inte är så förtjust i dessa alltför spindellika, långbenta, överrörliga hingstar (även om de är fantastiskt vackra) eftersom min personliga erfarenhet är att de har svårt med hållbarheten. Jag vill hellre ha en lite kompaktare, men ändå lätt häst som har ett lite distinktare rörelsemönster. Som känns rörligt - men inte överrörlig! Men det beror förstås på vad man har för sto också. Hur som helst - Doriz har tre bra gångarter med extra plus för hennes fantastiska skritt. Hon har dessutom ett superpsyke och en arbetsglädje och framåtbjudning som jag verkligen gillar. Att hon hållit sig frisk långt upp i åren är också ett gott tecken och något jag hoppas hon kommer föra vidare till sina avkommor.
  

Doriz har en fantastisk skritt! Vägvinnande, energisk och taktfast.

"Vårt" andra sto är Prinsessan, eller My Princess. Även hon är ett selektionssto som dessutom har gångartsdiplom. Som föl och åring blev hon högst bedömd i sin årgång, och som treåring vann hon Kungakannan. Hon beskrivs av ägaren som extremt känslig och lyhörd häst med hög ridbarhet och vilja att alltid göra rätt.
  
Hon behöver en hingst som med bra psyke (eftersom den där känsligheten lätt slår över om man blandar in för mycket blod - lagom är bäst), och gärna en hingst som lämnar lite åt det mindre hållet (hon har tidigare fått fler stora avkommor). Förr var idealet en mankhöjd på runt 172, men nu för tiden känns sådär runt 167 som idealet! Då kan både långa och korta ryttare känna sig bekväma och "lagom" på ryggen.
  
Hennes enda lilla minus enligt ägare är att hon är lite, lite inåttåad (men hon fick ändå en 7:a på sitt treårstest så det är ingen katastrof). Jag vill dock gärna ta det säkra före det osäkra och välja en hingst med minst en 8 på extremiterterna (där går t.ex. Zack bort). Jag har bokat transport åt henne från Uppsala med Marilla Hästtaxi som ägs av en vän till mig. Det ska bli så himla roligt att få hem båda stona så vi kan börja vårt avelsarbete på riktigt! Tänk att om ett års tid (give-or-take några månader) så kan vi om allt går som det ska ha två små föl här på gården!
  

Princessan visar upp sig från sin bästa sida som 3-åring!

I övrigt så vill jag undvika linjeavel - vilket tyvärr gör att ytterligare några heta kandidater går bort. Jag vill också välja "säkra kort". Dvs hingstar som redan har ett antal avkommor och helst ett BLUP-index eller annan statistik att visa upp. De får gärna ha egna tävlingsprestationer att visa upp.
  
Som jag sa innan så är det för mig mest intressant att se vad hingsten förärver - inte hur flashigt den själv kan trava. Att den har visat prestationer på tävlingsbanan säger mycket om dess hållbarhet och psyke - vilket är minst lika viktigt (eller kanske viktigare?) än snygga framben och snärtiga bakben. Jag har nästan, nästan bestämt mig redan. Men det hade ändå varit kul att höra hur ni resonerar kring det här med hingstval - eller ska jag kanske skriva hingstkval??
  

 

Avslutar det här inlägget med en liten privat vädjan. Jag vet att det finns många hundälskare därute som också läser bloggen! Det här är min kusins hund Kayla. Hon har under ett par månader utretts för lite diffusa symptom utan att man hittat orsaken. Nyligen blev problemen akuta och då upptäckte man äntligen orsaken som var delvis inflammation i njurarna och delvis förstorad mjälte (ev tumör).
Antibiotika har satts in och njurarna är redan bättre, men för mjälten behövs en operation och det ganska omgående. Pga den utdragna processen är försäkringstaket nått och ägarens besparingar tömda. Därför vädjar vi nu till allmänheten. Om alla som läser den här bloggen bidrar med 10-20 kr var så kan det räcka för att rädda Kayla och ge henne och hennes matte ytterligare ett par friska år tillsammans. Ni kan läsa mer här. Tack på förhand!!!
  

taggar


liknande webbartiklar


Läst 20144 ggr





Fler inlägg

NOV
23

Fix och trix på gården!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er! Det har varit en hektisk tid med hästarna, gården, elever, kurser och bebisförberedelser om vart annat. Lägg sen till att jag är både trött och hungrig nästan jämt (så som man är när man är i slutspurten på en graviditet), då blir det inte mycket tid över till annat. Äta, sova, jobba… 

Men som tur var så har jag haft lite hjälp i veckorna. Mina föräldrar var här en vecka i början av november och min svärfar håller som bäst på att installera elen och värmekablarna till vattnet i gamla stallet (mer om det i kommande inlägg). Lagom till att kylan kommer verkar det som. Prognosen lovar frostnätter inom kommande vecka.

Just nu har vi mest fokuserat arbetet på diverse lagningar och små förbättringar som kan underlätta arbetet på gården som höggravid och småbarnsföräldrar. Min pappa har satt upp redskapshållare både i trädgårdsförrådet och vid ridbanan, så att var sak har sin plats, och är lätt att hitta och komma åt. Jag älskar ju ordning och reda! Jag kommer ha liknande "stationer" för sopkvastar/skyfflar/grepar mm på två-tre platser i nya stallet när det blir färdigt (bara lite mer fancy). Det ska aldrig vara långt bort till närmsta sopkvast!
 
Han har också satt upp en liten hasp så jag kan stänga porten till ladan inifrån de dagar det blåser på fel håll, så jag slipper lägga upp halm och hösilage i motvind... Dessutom har han bytt ut och lagat några murkna/trasiga bräder på gödselrampen, satt upp en släplist under porten till ladan så att det inte ska regna in (vi måste dock gjuta en liten plint på ena sida och bila bort överflödig betong på andra sidan innan det blir helt tätt), och så har han gjort en jättefin hängare till mina tömkörnings- och longergjordar. Under tiden som pappa snickrat så har mamma rensat ogräs mellan kullerstenen, krattat löv och fixat lite i trädgården.


Måttbeställd och hemmagjord hängare för tömkörnings- och longergjord, tömmar och linor. Visst blev den fin?

Och den här veckan har jag alltså mina svärföräldrar här som hjälper till och avlastar mig lite. Min att-göra-lista som under flera månaders tid bara har blivit längre och längre, trots långa arbetsdagar, har äntligen börjat bli kortare! Vi har köpt det mesta (eller i alla fall det viktigaste), som vi behöver innan bebisen kommer.
  
Jag är i god fas med allt kontorsarbete och administration. Jag har pratat med försäkringskassan om föräldraledighet och skickat in de papper som behövs. Jag har köpt ett parti hösilage så det räcker till hela vintern/våren. Vi har sett över hagarna och bytt isolatorer på kortsidorna, som är de som är mest utsatta för väder och vind, samt grusat upp där det behövs så nu klarar de både skitväder och vinterstormar, och jag slipper oroa mig för att antingen jag eller hästarna ska halka och skada sig...


Sådana här isolatorer har vi innan bara haft i hörnen, men i höst har jag bytt ut även varannan isolator längs kortsidorna av hagarna. Det gör att bandet inte står och slår i vinden, och vi slipper oroa oss för att de ska gå sönder – även när det stormar rejält.

Får vi bara ordning på de där värmeslingorna till vattnet i stallet så tror jag faktiskt att vi är så redo som man nu nånsin kan bli – både på bebis och på vinter. Bring it on!


Läst 68907 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
29

One small step...

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ibland tar man stora steg framåt. Ibland lite mindre... Jag har länge tänkt att jag skulle vilja ha en permanent stationerad uppsittningspall nere vid ridbanan. Jag har hittills haft en IKEA-pall, och det har fungerat ok. Men den är i trä och behöver en del underhåll för att klara väder och vind (måla, limma, skruva...). Eftersom vi har gjutit mycket i betong de senaste åren, så har tanken på en uppsittningspall i betong vuxit fram. Och nu hade vi äntligen lite tid (och lite betong) över.

När vi beställde betong till vår platta (som ni kan läsa om i det här inlägget), så ville vi förstås vara helt säkra på att det skulle räcka och beställde därför en liten skvätt extra. Och istället för att låta den gå till spillo tänkte jag att det kunde vara läge att gjuta den där pallen!

Sagt och gjort! Med Ikea-pallen som mall, snickrade min pappa ihop en gjutform av överbliven formplywood. Betongen som blev över från plattan räckte till ungefär 2/3 av pallen, resten fick vi blanda till och hälla på själva. Som armering har vi använt hönsnät. Betongen från plattan var lite tjockare och hade inte fyllt ut alla hörn när vi öppnade formen, så vi fick också blanda till lite lagningsbetong och fylla i hålen. Den är lite, lite mörkare i färgen än den vanliga betongen, men med tidens tand och slitage kommer det inte att synas.

Men nu står den där! Stabil, väderbeständig, funktionell och snygg (tycker jag själv). Vad tycker ni? Under har vi lagt ett lager makadam. Dels för att leda bort fukt, och förhindra frostskador, och dels för att den inte ska luta, utan stå rakt och stabilt. Jag är så nöjd! Tack pappa, Jan och Jörgen för hjälpen! Det må vara "one small step" i det stora hela, men ändå ett litet steg närmre min drömgård, och faktiskt, två små steg enklare att hoppa upp på hästryggen! 

Nästa projekt (och antagligen det sista lite större projektet innan vintern och bebis kommer), är att lägga in värmeslingor till vattenkopparna i gamla stallet, samt byta ut de gamla och installera nya vattenkoppar i alla boxarna. Det påbörjades i helgen, och kan förhoppningsvis avslutas i början av november. Efter det ska vi ägna lite tid inne i huset och göra iordning det som ska bli barnrum, och så bara njuta av vårt kommande föräldraskap!


Läst 84571 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
24

Världens bästa jobb!

När jag var liten så drömde jag om en egen ponny. Det stod högst upp på önskelistan varje jul och varje födelsedag. Det var nära några gånger. Som när min sköthäst, en vit B-ponny med mörkgrå man och svans, som var lite svårriden och inte passade sin lite yngre ägare skulle säljas. Jag letade runt efter billiga stallplatser och gjorde kalkyler och visade för mina föräldrar, och de sa inte tvärt nej! Men så var det det där med tävling... Jag älskade ju att hoppa på den tiden och tävlade flitigt på ridskolans ponnyhästar. Om vi gick och köpte en B-ponny så skulle jag ju bara kunna tävla den under max ett år till... Det var ju låååång tid för mitt unga jag, men mina föräldrar som tänkte lite mer långsiktigt kom fram till att det var en dålig idé.

Det var det närmsta jag kom en alldeles egen ponny. Några år senare, när jag sen gått ut gymnasiet, längtade jag som bara den efter en alldeles egen häst. Eftersom jag jobbade och bodde hemma så kunde jag spara undan rätt mycket, och det gjorde jag! Varje månad växte summan på sparkontot och jag var ett steg närmre min alldeles egna häst. Trodde jag då... Livet tog en annan inriktning och pengarna lades på studier istället (inte en dålig investering på något vis). Det skulle visa sig dröja rätt länge innan jag äntligen fick möjlighet att köpa min alldeles egna första häst. Under tiden utbildade jag mig, hade eget företag och arbetade i tävlingsstall. Ponnydrömmen tog mig hela vägen från arbete som hästskötare i Sverige, till en beridartjänst i Tyskland, till en alldeles egen hästgård i Skåne (drömmar och så lite blod, svett och tårar)...

Och nu – många år efter att jag drömde mina ponnydrömmar, har jag förmånen att få jobba med att utbilda små ponnyryttare i ridningens ädla konst! Det är förstås alltid roligt när elever gör framsteg (oavsett ålder och storlek på häst). Att få hjälpa någon till en aha-upplevelse, och att se hur häst och ryttare börjar synka och förstå varandra är bland det bästa som finns. Men det är något alldeles speciellt med ett barn och dennes ponny. Glädjen som glittrar i ögonen när man lyckats med något som känts svårt, och stoltheten över sin fina ponny är så äkta och oförstörd. Barn är så bra på att vara här och nu, och fastnar inte lika mycket i prestationsångest och tvivel som vi vuxna kan göra.

Kanske borde vi försöka lära oss lite mer av våra barn? Att vara lite mer här och nu. Att njuta av det vi har och av alla små framsteg som görs (och tänka mindre på vad vi fortfarande inte kan). Kanske är det bara gravidhormonerna som pratar? Oavsett vilket så är jag så glad för att jag får ha världens bästa jobb! Som får hjälpa både barn och vuxna att fördjupa kommunikationen med sina älskade djur. För visst lever vi alla för de där stunderna i perfekt harmoni med våra hästar? När allting flyter och man dansar fram tillsammans, och allting känns enkelt och rätt! I know I do!


Det här är jag ute på Bisslinge Gård på min sköthäst, B-ponnyn Bonny. Jag tror att året är 1991 och jag är 10 år gammal.


Läst 88378 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv