Stalldrömmar - Vårstädning
APR
19

Vårstädning

Brrrr....! Jag skriver till er från ett kallt och blåsigt Skåne. Vi har haft vinterjackor, vantar och mössor på oss sedan någon gång i slutet av förra veckan! Men imorgon ska det visst sluta blåsa och bli lite vårlikt igen. Inte en dag för tidigt om du frågar mig!

I helgen fick vi massor av bra saker som jag väljer att gruppera under namnet "vårstädning" eller kanske ska man kalla det "vårinventering" gjorda? Vad är det med våren som gör att man per automatik plötsligt vill putsa fönster och sopa ned spindelväv? Så är det i alla fall för mig. Plötsligt drabbas jag av en icke-försumbar städlust som lyser med sin frånvaro hela vintern. Nåväl - man får mycket gjort i alla fall! Förutom att städa har vi släpat bort ris som blåst- eller kapats ned. Min granne har en hittat en aktör som kommer ut med en griparm och flismaskin och flisar både ris och hela stockar på plats - gratis (mot att han får flisen förstås)! Så jag passade på att fråga om han inte ville ha vårt ris också - och det ville han gärna. Så då blev vi av med det! Men ingen fara - vi har fortfarande massor av ris kvar att bränna på Valborg, om någon nu oroade sig för den saken....

En annan del i "vårinventeringen" var att se över hagarna. Vi har tryckt ned hörnstolparna lite extra med lastaren, så att de verkligen sitter. Och gått över de andra stolparna för att se om det är någon som tryckts upp av tjälen som behövde tryckas till lite. Vi har också spänt trådarna och kollat över isolatorerna. Fler stängseltips hittar ni på Djurgårdens Ridsport & Stängsels här.
  


En sådan här manick kostar inte många kronor, men sparar mycket tid och kraft när man ska sätta upp många isolatorer!
  
Mina föräldrar (som kom i lördags kväll) har ägnat delar av tiden till att sätta upp isolatorer på det som ska bli de nya hagarna (beteshagen där stona ska gå och den nya rasthagen). Jag hittade en liten manick som man fäster på skruvdragaren och sedan drar i isolatorerna med - lätt som en plätt! Den kostade 27kr och känns som en väl värd investering när man har många isolatorer att sätta upp...
  

  
Förutom det så har vi också hunnit färdigt med "projekt-grov-utpytsning-av-bärlagret". Nu väntar jag med spänning på att det ska bli torsdag för då kommer en entreprenör som ska hyvla till bärlagret så att det blir helt jämt - och sedan pytsa ut och jämna till även nästa lager som kommer att bestå av 10cm stenmjöl 0-5. Det hela kräver en hel del koordinatin mellan entreprenör och grusföretag (och eftersom jag betalar entreprenören per timme så vill jag ju inte att han ska stå sysslolös. Samtidigt får det inte komma för mycket grus på en gång för lastbilarna är för tunga för att köra över dräneringsrören och allt grus måste därför tippas i början av banan). Jag har därför ringt runt en massa samtal för att koordinera det hela. Mellan kl 07:00 och 07:30 kommer entreprenören. Vid 11-12 tiden bör han vara redo för första lasset stenmjöl som ska vara på ca 37 ton med lastväxlare. Dock kan det ta mindre/längre tid lite beroende på kvalitén på vårt underarbete(...) så jag får ha gruskillarna på stand-by ifall något ändras i planen... Börjar verkligen känns mig som en riktig projektledare på hög nivå. Om den här dressyrgrejen går åt skogen kan jag ta jobb på en byggfirma! Haha!
  


Så här ser ridbanan ut just nu efter vår grovutpytsning med lastaren och några varv med släpan.
  
Ett bra tips som jag fick av entreprenören var att alltid räkna lite extra när man beställer grus. Han menade att när gruset packas så "tar det mindre plats" (verkar ju logiskt). Och vill man då ha ett lager på till exempel 10 cm så får man räkna på ett lager som är kanske 11-12 cm i opackat tillstånd. i mitt fall innebär det att jag får beställa 150 ton stenmjöl istället för 126 ton. Han tyckte inte heller att man ska behöva packa det extra med en padda eller vält eftersom det packas naturligt när man kör över det med maskin och hyvel. Och även om man vill ha en fast bana - så ska den ju inte vara för hård - då tappar den sina dränerande egenskaper kan i värsta fall bli så hård att den inte känns bra att rida på.
  
Vi har också hunnit påbörja "projekt-dränering-av-markerna". Dvs börjat gräva ett öppet dike som skall gå hela vägen längs markgränsen mellan vår och grannens mark - och sedan dras rätt ned i bäcken. Vi hann väl gräva en 50 meter av de 150 meter som ska grävas (med grävarmen på lastaren förstås - ett sådant jobb gör man inte för hand!!), och ska fortsätta med det nästa helg. Min man är ledig på fredag så vi borde hinna klart med hela diket. På lördag ska vi gå och se Apassionata i Malmö. Det ska också bli kul!
  

     
Min man gräver dike. Det blir ett smalt, ca 50 cm djupt öppet dike, som ska gå längst hela "tomtgränsen".
  
Igår var jag iväg och tränade med Domingo igen! Min tränare sa att det citat "Var som att bläddra i en ridhandbok" att se oss tillsammans. Och menade att det verkligen har lossnat för oss sedan han såg oss sist (alltså förra sommaren - inte för två veckor sedan). Jag tar det som en komplimang! Vi jobbade bland annat med samling, steglängd och kadens, och fick vid ett par tillfällen till en helt underbar början-till-passage-liknande trav, och så fick vi bra hjälp med slutorna! Jag vet att jag är lite tjatig - men jag är så vansinnigt glad för mina fina hästar just nu!
  
Och nu ropar pappa att maten är klar (en STOR lyx med att ha sina föräldrar på besök är att man kan få maten serverad och klar)! Så klart slut för den här gången, jag ska försöka uppdatera snart igen så ni inte missar några av framstegen med ridbanan och allting annat som händer på gården just nu!
  

taggar


liknande webbartiklar


Läst 27580 ggr





Fler inlägg

NOV
23

Fix och trix på gården!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er! Det har varit en hektisk tid med hästarna, gården, elever, kurser och bebisförberedelser om vart annat. Lägg sen till att jag är både trött och hungrig nästan jämt (så som man är när man är i slutspurten på en graviditet), då blir det inte mycket tid över till annat. Äta, sova, jobba… 

Men som tur var så har jag haft lite hjälp i veckorna. Mina föräldrar var här en vecka i början av november och min svärfar håller som bäst på att installera elen och värmekablarna till vattnet i gamla stallet (mer om det i kommande inlägg). Lagom till att kylan kommer verkar det som. Prognosen lovar frostnätter inom kommande vecka.

Just nu har vi mest fokuserat arbetet på diverse lagningar och små förbättringar som kan underlätta arbetet på gården som höggravid och småbarnsföräldrar. Min pappa har satt upp redskapshållare både i trädgårdsförrådet och vid ridbanan, så att var sak har sin plats, och är lätt att hitta och komma åt. Jag älskar ju ordning och reda! Jag kommer ha liknande "stationer" för sopkvastar/skyfflar/grepar mm på två-tre platser i nya stallet när det blir färdigt (bara lite mer fancy). Det ska aldrig vara långt bort till närmsta sopkvast!
 
Han har också satt upp en liten hasp så jag kan stänga porten till ladan inifrån de dagar det blåser på fel håll, så jag slipper lägga upp halm och hösilage i motvind... Dessutom har han bytt ut och lagat några murkna/trasiga bräder på gödselrampen, satt upp en släplist under porten till ladan så att det inte ska regna in (vi måste dock gjuta en liten plint på ena sida och bila bort överflödig betong på andra sidan innan det blir helt tätt), och så har han gjort en jättefin hängare till mina tömkörnings- och longergjordar. Under tiden som pappa snickrat så har mamma rensat ogräs mellan kullerstenen, krattat löv och fixat lite i trädgården.


Måttbeställd och hemmagjord hängare för tömkörnings- och longergjord, tömmar och linor. Visst blev den fin?

Och den här veckan har jag alltså mina svärföräldrar här som hjälper till och avlastar mig lite. Min att-göra-lista som under flera månaders tid bara har blivit längre och längre, trots långa arbetsdagar, har äntligen börjat bli kortare! Vi har köpt det mesta (eller i alla fall det viktigaste), som vi behöver innan bebisen kommer.
  
Jag är i god fas med allt kontorsarbete och administration. Jag har pratat med försäkringskassan om föräldraledighet och skickat in de papper som behövs. Jag har köpt ett parti hösilage så det räcker till hela vintern/våren. Vi har sett över hagarna och bytt isolatorer på kortsidorna, som är de som är mest utsatta för väder och vind, samt grusat upp där det behövs så nu klarar de både skitväder och vinterstormar, och jag slipper oroa mig för att antingen jag eller hästarna ska halka och skada sig...


Sådana här isolatorer har vi innan bara haft i hörnen, men i höst har jag bytt ut även varannan isolator längs kortsidorna av hagarna. Det gör att bandet inte står och slår i vinden, och vi slipper oroa oss för att de ska gå sönder – även när det stormar rejält.

Får vi bara ordning på de där värmeslingorna till vattnet i stallet så tror jag faktiskt att vi är så redo som man nu nånsin kan bli – både på bebis och på vinter. Bring it on!


Läst 69694 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
29

One small step...

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ibland tar man stora steg framåt. Ibland lite mindre... Jag har länge tänkt att jag skulle vilja ha en permanent stationerad uppsittningspall nere vid ridbanan. Jag har hittills haft en IKEA-pall, och det har fungerat ok. Men den är i trä och behöver en del underhåll för att klara väder och vind (måla, limma, skruva...). Eftersom vi har gjutit mycket i betong de senaste åren, så har tanken på en uppsittningspall i betong vuxit fram. Och nu hade vi äntligen lite tid (och lite betong) över.

När vi beställde betong till vår platta (som ni kan läsa om i det här inlägget), så ville vi förstås vara helt säkra på att det skulle räcka och beställde därför en liten skvätt extra. Och istället för att låta den gå till spillo tänkte jag att det kunde vara läge att gjuta den där pallen!

Sagt och gjort! Med Ikea-pallen som mall, snickrade min pappa ihop en gjutform av överbliven formplywood. Betongen som blev över från plattan räckte till ungefär 2/3 av pallen, resten fick vi blanda till och hälla på själva. Som armering har vi använt hönsnät. Betongen från plattan var lite tjockare och hade inte fyllt ut alla hörn när vi öppnade formen, så vi fick också blanda till lite lagningsbetong och fylla i hålen. Den är lite, lite mörkare i färgen än den vanliga betongen, men med tidens tand och slitage kommer det inte att synas.

Men nu står den där! Stabil, väderbeständig, funktionell och snygg (tycker jag själv). Vad tycker ni? Under har vi lagt ett lager makadam. Dels för att leda bort fukt, och förhindra frostskador, och dels för att den inte ska luta, utan stå rakt och stabilt. Jag är så nöjd! Tack pappa, Jan och Jörgen för hjälpen! Det må vara "one small step" i det stora hela, men ändå ett litet steg närmre min drömgård, och faktiskt, två små steg enklare att hoppa upp på hästryggen! 

Nästa projekt (och antagligen det sista lite större projektet innan vintern och bebis kommer), är att lägga in värmeslingor till vattenkopparna i gamla stallet, samt byta ut de gamla och installera nya vattenkoppar i alla boxarna. Det påbörjades i helgen, och kan förhoppningsvis avslutas i början av november. Efter det ska vi ägna lite tid inne i huset och göra iordning det som ska bli barnrum, och så bara njuta av vårt kommande föräldraskap!


Läst 85373 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
24

Världens bästa jobb!

När jag var liten så drömde jag om en egen ponny. Det stod högst upp på önskelistan varje jul och varje födelsedag. Det var nära några gånger. Som när min sköthäst, en vit B-ponny med mörkgrå man och svans, som var lite svårriden och inte passade sin lite yngre ägare skulle säljas. Jag letade runt efter billiga stallplatser och gjorde kalkyler och visade för mina föräldrar, och de sa inte tvärt nej! Men så var det det där med tävling... Jag älskade ju att hoppa på den tiden och tävlade flitigt på ridskolans ponnyhästar. Om vi gick och köpte en B-ponny så skulle jag ju bara kunna tävla den under max ett år till... Det var ju låååång tid för mitt unga jag, men mina föräldrar som tänkte lite mer långsiktigt kom fram till att det var en dålig idé.

Det var det närmsta jag kom en alldeles egen ponny. Några år senare, när jag sen gått ut gymnasiet, längtade jag som bara den efter en alldeles egen häst. Eftersom jag jobbade och bodde hemma så kunde jag spara undan rätt mycket, och det gjorde jag! Varje månad växte summan på sparkontot och jag var ett steg närmre min alldeles egna häst. Trodde jag då... Livet tog en annan inriktning och pengarna lades på studier istället (inte en dålig investering på något vis). Det skulle visa sig dröja rätt länge innan jag äntligen fick möjlighet att köpa min alldeles egna första häst. Under tiden utbildade jag mig, hade eget företag och arbetade i tävlingsstall. Ponnydrömmen tog mig hela vägen från arbete som hästskötare i Sverige, till en beridartjänst i Tyskland, till en alldeles egen hästgård i Skåne (drömmar och så lite blod, svett och tårar)...

Och nu – många år efter att jag drömde mina ponnydrömmar, har jag förmånen att få jobba med att utbilda små ponnyryttare i ridningens ädla konst! Det är förstås alltid roligt när elever gör framsteg (oavsett ålder och storlek på häst). Att få hjälpa någon till en aha-upplevelse, och att se hur häst och ryttare börjar synka och förstå varandra är bland det bästa som finns. Men det är något alldeles speciellt med ett barn och dennes ponny. Glädjen som glittrar i ögonen när man lyckats med något som känts svårt, och stoltheten över sin fina ponny är så äkta och oförstörd. Barn är så bra på att vara här och nu, och fastnar inte lika mycket i prestationsångest och tvivel som vi vuxna kan göra.

Kanske borde vi försöka lära oss lite mer av våra barn? Att vara lite mer här och nu. Att njuta av det vi har och av alla små framsteg som görs (och tänka mindre på vad vi fortfarande inte kan). Kanske är det bara gravidhormonerna som pratar? Oavsett vilket så är jag så glad för att jag får ha världens bästa jobb! Som får hjälpa både barn och vuxna att fördjupa kommunikationen med sina älskade djur. För visst lever vi alla för de där stunderna i perfekt harmoni med våra hästar? När allting flyter och man dansar fram tillsammans, och allting känns enkelt och rätt! I know I do!


Det här är jag ute på Bisslinge Gård på min sköthäst, B-ponnyn Bonny. Jag tror att året är 1991 och jag är 10 år gammal.


Läst 89171 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv