Portugal-bloggen
SEP
29

Full rulle

Det har varit en späckad vecka med klienter och hästvisningar. I torsdags kom Zorros ägare/kompis till Georgia och Paulo, på besök från England. Hon heter Becky och är supertrevlig. Hon kommer även hit under feiran så det blir roligt.

 

Idag kom det ett gäng från norra Portugal, dem har ett ställe som heter Hippokos och söker efter en läromästare till lektioner. De provade Zastraz, Pirata och Diabrete (Diabrete är som ni vet ingen läromästare, men de köper in unghästar då och då). Eftersom Zastraz inte har varit igång mer än en vecka så var han ganska laddad med den första tjejen (elev) som provade. Jag tror inte jag har berättat vad som hänt med Z.

 

Då jag var hemma i Sverige hade Rosanna hittat honom med ena bakbenet fastkilat mellan gallren som vi har mellan boxarna. De har ingen aning om hur han hade lyckats med det, som TUR var blev det ingen större skada. Han har haft rätt fula sår efter det och varit svullen. Nu är det så gott som läkt och svullnaden har gått ner massor. Han är inte halt och benet är röntgat, vilket visade ok. Men bara en veckas lättare jobb var inte den bästa uppladdningen inför en provridning. Efter tjejen hade ridit satt en av instruktörerna upp och då gick det bättre mot slutet. Det är en fantastisk häst med mycket power och utstrålning. Frågan är bara om dem tycker han blir för svår för eleverna, men med invänjning och mer jobb så tror jag han skulle passa utmärkt. Pirata behöver ett litet lugnare än hem än vad de kunde ge honom. Han pallar inte två lektioner per dag/5 dagar i veckan. Jag fick visa Diabrete som är såååå himla fin nu. Som sagt så var han inte riktigt vad dem var ute efter, men de tyckte om honom (hur kan man låta bli???).

 

Klart är iallafall att den första kvinnan som var här och provred köper en häst genom Paulo. Det är en 4-årig helbror till Apolo (som Georgia tävlar). Paret som var här förra helgen har bestämt sig för att köpa B-saphire och de tar dessutom en av 2-åringarna vi har ute på betet. Så på en vecka har de sålt 3 hästar! B-Saphire ska besiktas, men jag har svårt att tro att det skulle vara något problem med honom. Brorsan till Apolo är vetcheckad och klar, han ska komma till oss några veckor innan han åker till England. Så det händer rätt mycket nu. Dessutom ska de sätta igång att bygga fler boxar på Paulos sida för att så småningom ta över all verksamhet dit. Jag kanske redan har skrivit att Uglands, som äger den andra gården, har beslutat att sälja.

 

Annars har vi jobbat på som vanligt. Igår kväll åke vi till en pizzeria med Becky då Georgia och Paulo var på bröllop. Fredagslyx. Ikväll har jag och Laura lagat grymt god mat och tagit oss ett glas vin. Lördagslyx :)

 

Men det känns riktigt bra med ridningen nu. Är svårt att tänka tillbaka att för två månader sen kändes det som att jag inte kunde rida lätt. Har dessutom fått veta att om allt går enligt plan med transport osv kanske jag får tävla Sado i november. :) Hur glad tror ni jag blev då jag fick höra det? Så nu tränar vi för fullt på övergångar, skolor och uppridningar. Längtar oerhört mycket till feiran. Klart är även att Sanna och Moa kommer några dagar. Vi kommer att ha kul tillsammans och det blir spännande att visa dem allt. Det är motsatsen till säkerhets-Sverige. På gott och ont. Men jag trodde knappt mina ögon då jag var där förra året. Längtar längtar längtar...

 

Sov gott och var snälla mot varandra!


Astrid

 


Läst 21431 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
25

Kallt!?!?

Idag har det varit riktigt busväder, inget regn dock, men blåsigt och kallt. Huvva, man vill bara gosa ner sig i sängen med en tekopp och sova. Men icket, här ska det arbetas!

 

Idag blir det dock en lugn dag, imorse hade vi en ny kund som kom för att prova B-saphire. Jag tror hon blev fäst vid honom och vi håller tummarna att han blir såld (även om jag skulle vilja att han stannade). I eftermiddag ska vi longera några hästar då Georgia och Paulo måste åka för att titta på fler hästar. Känns ganska skönt att inte rida idag då detta väder gör en slö.

 

Vi hade en toppentripp till Amelia, förutom liten miss med tåget, men vi kom fram till slut :) Vi mötte upp Manuel, Carlos och Fernando i restaurangen på classical equines. De firade 1 år och det var fullt med folk som hade trevligt och sjöng kareoke. Senare på kvällen tog vi med Laura ut på hennes första klubb i Portugal och dansade till 3 på morgonen. Söndag tog vi det lugnt på förmiddagen, åt god lunch och åkte sedan för att hälsa på "mina" hästar. Det var ganska många nya, men Urque fanns kvar och hade jag bara kunnat skulle han fått följa med tillbaka.

 

Igår red jag Diabrete som var en miljon! Jag har alldeles för lätt att kära ner mig i hästar. Red även Crystal som var fin efter att ha fått spralla av sig och vi avslutade dagen med en uteritt.

 

Nu är det dags för jobb igen, på med jackan och ett stopp på cafét bredvid oss för en kaffe så man vaknar till. :)

 

Ha en bra dag!

 

Astrid


Läst 20226 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
22

Åker till norr

Efter jag och Laura är klara i stallet idag ska vi speeda hemma för att sedan ta tåget till norr. Vi ska hälsa på Amelia och åka en sväng till Classical Equines, som är min gamla arbetsplats. Det ska bli kul att göra en utflykt och jag tror Laura kommer uppskatta att få se en annan del av Portugal. Jag hoppas att Urque är kvar så jag får träffa min prins.

 

Dagen har varit lugn. Vi ska rida ut och longera lite när vi åker tillbaka efter lunchen. Igår provred en kvinna Diabrete. Jag fick visa honom och som vanligt skötte han sig :) Hon verkar väldigt kunnig så jag hoppas faktiskt att hon köper honom. Då får han åka hela vägen till England. Min pojke!

Det kommer nya klienter imorgon som också ska prova D. Vi håller tummarna att någon bestämmer sig för att köpa honom. Under tiden försöker jag få iväg B-Saphire till Piteå Ridklubb. Enda orosmolnet är att han är hingst och måste kunna gå i flock. Men jag är övertygad om att han kommer fungera bra när han är kastrerad. Han skulle passa helt perfekt till ridskola och det är bra pris på honom. Vi får se :)

 

Ha en bra helg alla!!

 

 

Amelia och hennes fina Caramelo på hoppkurs


Läst 21510 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
19

Love my life :)

Igår lämnade Rosanna oss med en stor resväska och tårar. Som tur är ligger feiran i november inte långt bort så vi ses snart igen :)

 

Jag och Laura har haft vår första heldag tillsammans och jag tycker vi har klarat av den alldeles utmärkt. Det blev en rätt lång dag (skyller mest på Paulos obefintliga tidsplanering), jag har hunnit rida tre hästar och är nu rätt slut. Men det har gått riktigt bra att rida idag. Började med B-Saphire innan lunch, traven kändes kalas och slutet av galoppen fick jag härliga luftiga språng. Drog även till med ett snyggt byte som avslut.

 

Efter lunch red jag Sado samtidigt som Georgia red Apolo. Det var rätt bra att rida honom lite mer självständigt och Georgia kommenterade när det behövdes. Sado var som en lusitaniansk Tootilas (typ..) och jag hade ett stort leende på läpparna efter passet. Avslutade dagen med Crystal som, pga en tappsko, inte har blivit riden på tre dagar. Han hade lite åsikter, men efter att ha fått galoppera av sig några varv kändes han riktigt fin. Fick riktigt bra känsla i någon öppna i trav. Det är en rolig häst och nyttig för mig att rida. Jag måste ta fram min envisa sida, vilken jag inte behöver använda särskilt ofta.

 

Efter passet med Crystal gjorde jag klart ena sidan för kvällen medans Laura och Paulo drog till Uglands sida. När jag sopade och hörde hästarna tugga på sitt hö tänkte jag på hur tur jag har som har hamnat på detta toppenställe, att jag är i Portugal, är omgiven av snälla människor, det är varmt, bilen är hel och ridningen går bra. Vad mer kan man begära? 

 

Hoppas ni hade en lika bra dag som mig :)

 

Kram

/Glitterpinnen Astrid

 

 

 

Rosanna och favoriten Lost.


Läst 21608 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
16

Instruktör sökes..

Pratade med mamma i telefon igår. Som ni kanske redan vet är hon ridskolechef på Piteå Ridklubb. De söker en vikarierande ridinstruktör för att senare ge en eventuell fast tjänst. De har haft svårt att hitta någon och eftersom jag har en del läsare tänkte jag hjälpa till. Om någon skulle vara intresserad av tjänsten kan ni för vidare kontakt gå in på www.prk.nu.

 

Piteå Ridklubb är den första traditionella ridskolan i Sverige som har byggt lösdrift åt ridskolehästarna (hippologbloggen gjorde ett inlägg om lösdriften tidigare iår). På den nybyggda/renoverade anläggningen finns ca 30 ridskolehästar, 15 privatuppstallade, ett ridhus, tre utebanor och nybyggd cafeteria, kontor och gymnastiksal. Det rider omkring 350 elever i veckan på ridskolan. Piteå har en bred tävlingsverksamhet med tre elitlag och störst antal licenserade ryttare i Norrbotten. Prk håller även på att få igång working equitation och hade idag en klubbtävling.

 

Jag har i princip vuxit upp på den ridskola och det har alltid varit en bra stämning och trevliga människor.

 

Så se till att söka om ni tycker det låter som ett jobb för er :)


Läst 20908 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
16

Förändringar i teamet

Efter tjurfäktningsdebatten har jag inte riktigt haft tid till att uppdatera er om vad som händer i mitt vardagliga liv. Vi har ju fått en ny medlem i QRP-teamet. Laura kom till Portugal förra söndagen och kommer i framtiden att jobba som groom med mig. Laura är 27 år och har lämnat en hel del i England för att komma hit och uppleva sin "flickdröm". Jag tror vi kommer ha roligt tillsammans och att hon trivs i Portugal.

 

Baksidan med Lauras ankomst är att Rosanna kommer att lämna oss. På tisdag kväll åker hon hem till England och jag kommer sakna henne massor. Det som gör det lite lättare att säga "hej då" är att hon kommer tillbaka och jobbar under feiran i november. I torsdags hade vi en avskedsmiddag, jag och Georgia hade gjort en låda med saker för att minnas hennes tid med oss. Bland annat en salva mot getingstick, foton, ett diplom för bästa passagerarförare, kommentarer som hon dagligen använder, chockladmousse och annat smått och gott. Det var en uppskattad present och jag tänker tillbaka på min avskedsfest som Amelia ordnade.

 

På hästfronten har vi fått två nya hyresgäster (kanske jag redan har nämnt..?), Rocky och Nobby ägs av ett äldre par. Vi står endast för stallskötsel och hantering, men dem rider hästarna själva. Både ägarna och hästarna är trevliga och det är roligt med lite fler folk i stallet. En av Paulos klienter har lämnat sin nya häst för tillridning, det är en vacker häst som behöver jobba en hel del med grunderna. Jag tror han kommer bli jättefin, namnet är Xelim (bild kommer!). Annars är läget oförändrat, det kommer två kunder från England i veckan för att se Diabrete. Det blir tråkigt att skiljas från honom då jag har fäst mig vid honom. Det har varit roligt och lärorikt att se den enorma utvecklingen han har gjort och hamnar han i rätt händer kommer han att komma långt. Paulo har lovat att det kommer nya hästar som jag kommer tycka om, jag tror han har rätt.

 

Min ridning har gått lite upp och ner. Dagen efter jag hade kommit tillbaka från Sverige fungerade ingenting. Denna vecka har gått bättre och jag har (ÄNTLIGEN) hittat knapparna på Sado som jag nu kan rida med lätt kontakt och få honom aktiv bakifrån. Har fått kämpa en hel del med denna häst, som inte är den lättaste, jag har fått honom i handen och känslan av att han är ute och springer med mig. Det är roligt att saker börjar fungera med honom, tror jag hade det största leendet efter passet igår.

 

Georgia och Paulo spenderar helgen i England där dem ger lektioner. Vi tjejer bor med hundarna och jag har haft en riktigt slappardag då jag är ledig idag. De är tillbaka imorgon kväll så då återgår vi till det vanliga.

 

Jag längtar otroligt mycket till feiran, nu är det inte långt kvar! Dessutom är det så gott som klart att två av mina bästa vänner kommer några dagar. Det kommer blir grymt :D

 

Angående debatten som uppstod på grund av mitt inlägg om tjurfäktning så kan jag bara säga tack. Jag har lärt mig så mycket från er alla, jag tycker det är helt fantastiskt vad man kan åstadkomma med ord. Däremot så tycker jag det är tråkigt med alla negativa kommentarer, jag förstår att många blir upprörda. Men det jag har tagit åt mig är de kloka och stöttande kommentarerna, positiv energi är så mycket starkare.

 

Nu pratar jag inte bara om tjurfäktningsdebatten, utan i det vanliga livet. Om man endast tänker negativt kommer man omges av dålig energi och dessutom alla runt omkring er. Jag tror att om man försöker omvandla de negativa tankarna till positiva kan man göra mycket större skillnad, både för sig själv och andra. Det kan vara att ge en blomma till någon man tycker om, säga något snällt till en okänd person, importera en tjur från Portugal eller en annan god handling. Många kanske tycker det låter flummigt, men det blev väldigt tydligt i denna situation. Så än en gång, även om ni tycker om det eller inte, tack för att ni har lärt mig så mycket. Och ni behöver inte vara oroliga över att jag ska sluta blogga, jag är inte nedslagen och kommer att fortsätta dela med mig av mina äventyr i Portugal :)

 

Peace and love!

Astrid

 


Läst 19046 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
12

Viktigt med debatt

Trodde aldrig att det skulle bli en sådan uppståndelse över mitt inlägg om tjurfäktningen.

 

Jag tänkte klara ut några saker då 80 (!) kommentarer har fällt på hippsons facebook-sida.

 

För det första så har aldrig jag eller hippson sagt att vi stöttar tjurfäktning. Jag har visserligen blivit bjuden på en biljett för att gå och se en, så tekniskt sett kan man väl säga att jag har stöttat tjurfäktningen med 40 euro. Det står jag för. Däremot tycker jag att en bojkottning av hippson i någon form är absolut onödig.

 

Jag är ingen journalist, jag är en bloggare som skriver om mina upplevelser i Portugal vilka jag delar med mig till er läsare. Vill man läsa mina inlägg eller inte är helt upp till var och en. Jag uppskattar att mina läsare har åsikter, även om jag kan tycka att kalla mig för en icke-djurvän är lite drastiskt. Jag är tacksam till dem som har förståelse för det jag har skrivit och även stöttat mig i sina kommentarer.

 

Till fullo håller jag med om att tjurfäktning är en form av djurplågeri och jag vet att det förekommer skador/dödsfall även för människor och hästar.

 

Efter att ha fått höra mycket om mina "splittrade tankar" omkring detta, kan jag säga att jag håller med om att det borde förbjudas. Däremot så var min upplevlse av den tjurfäktningen jag såg något som jag aldrig varit med om förut. Den fantastiska ryttartekniken, de fina hästarna och stämningen i arenan var otrolig. Samtidigt tyckte jag självklart synd om tjuren som utsätts för smärta och stress. Därav splittrade känslor. Jag gick inte dit för att titta på en tjur som får lida, utan för att se ryttarna och deras samspel med sina hästar. (Om man vill kan man väl gå och se på en bra dressyrtävling gissar jag att många tycker, fast det är inte riktigt samma sak).  

 

 

Men jag är glad att debatten har kommit upp och det visar hur mycket ni bryr er om djur. För dem som vill engagera sig vidare i frågan har hippson lagt upp en länk till djurrättsorganisationer som jobbar mot ett tjurfäktningsfritt Europa. Det är viktigt att ha en debatt, det är så demokrati går till och skapar utveckling. Tänk bara på att personliga påhopp och falska fakta inte hör till.

 

 

Det var nog allt jag ville ha sagt. Tills vidare..

 

Tack alla för att ni är med och tycker till!

Astrid


Läst 19209 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
11

Bilder från tjurfäktningen

Ni kan börja med att läsa inlägget nedan innan ni tar en bättre titt på bilderna

 

Matadoren uppehåller tjuren medans ryttaren byter häst

Farligt nära!

Förstafurcadon utmanar tjuren (jag skulle inte vilja göra det!)

 

Mission accomplished


Läst 22041 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
11

Tjurfäktning

I torsdags var jag alltså på min första tjurfäktning. Jag kände att det var dags att se en live efter ett år i landet. Det är många splittrade åsikter om tjurfäktning, jag vet inte riktigt själv vad jag tycker. Det har en lång historia och är en stor tradition i Portugal, den har även bidragit till att lusitanons egenskaper har bibehållts. Å andra sidan är det såklart ett minst sagt otrevligt moment för tjuren. När jag kom till Portugal visste jag väldigt lite om hur det fungerade och trodde det var likadant som i Spanien (vilket jag för övrigt aldrig vill se). Jag tror inte heller att så många av er läsare vet hur det går till i den portugisiska tjurfäktning, därför ska jag berätta.

 

Inne i arenan finns alltid matadorerna närvarande. De är obeväpnade och har endast som uppgift att uppehålla tjuren och placera den. Deras hjälpmedel är en rosa mantel som ska fånga tjurens uppmärksamhet. Matadoren spelar en stor roll i tjurfäktning, dock så har dem inte samma status som i Spanien där matadoren är huvudpersonen.

 

I Portugal är det ryttaren som är tjurfäktare. Under en show brukar vanligtvis tre ryttare deltaga och det finns både kvinnliga och manliga tjurfäktare. Ryttaren börjar att möta tjuren tillsammans med matadorerna (det finns tre stycken redo att hoppa in vid behov, men oftast en eller två inne på arenan samtidigt). Ryttarens mål är alltså att så konstnärligt som möjligt, träffa tjuren med ett spjutliknande föremål i manken. Ryttaren kan byta häst två eller tre gånger mot samma tjur, de brukar inte hålla på mer än 10-15 minuter totalt. Publiken dömer ryttaren efter hur skicklig hon/han är i mötet med tjuren och även hur modig häst och ryttare är. En tjurfäktare som gör misstag, är feg eller på något sätt är ojust mot tjuren kan bli utbuad. Ryttarna lär ofta sina hästar tricks för att imponera på publiken, terra terra, spansk skritt och levade är vanligt att se. Ryttaren får max använda sig av fem knivar, om dem är riktigt bra och publiken nöjd förekommer det att dem får en till. De allra skickligaste ryttarna kan knäppa fast tyglarna i ett midjebälte för att försöka träffa tjuren med två knivar. Då behöver man ha en lydig häst och använda sig av extremt lätta hjälper!

 

När ryttaren har avslutat sin uppvisning är det dags för en grupp som kallas furcados. Den består av nio män eller kvinnor (det finns en berömd kvinnogrupp!) som ska stoppa tjuren, enbart med hjälp av sina gemensamma kroppskrafter. Det finns en förstafurcado som står längst fram i ledet. Bakom honom formaterar övriga medlemar en linje, första försöket står den andra personen ganska lång bakom förstafurcadon. Det är självklart på grund av ökad svårighetsgrad, lyckas gruppen stoppa tjuren på första försöket är det förstafurcadon som blir ordentligt hyllad. Först i ledet ska alltså utmana tjuren, det gör han genom att sakta gå fram till tjuren och ropa "torro" (portugisiska för tjur). Om tjuren inte attackerar kan förstafurcadon behöva "springa" riktigt nära för att få sin motståndare att sätta fart. Då tjuren anfaller gäller det för furcadon att ta tag om huvudet och hålla i tills kamraterna möter upp och förhoppningsvis får stopp. Den sista i ledet ska ta tag i svansen och då gäller det att hålla i, för när tjuren väl står still och gruppen släpper taget är det den sista stackaren som ska hålla kvar i svansen så att tjuren måste snurra runt och kan därmed inte jaga de övriga. När tjuren har lugnat sig kan sista man slutligen släppa och förhoppningsvis promenera iväg. Självklart händer det ibland att gruppen inte lyckas på första försöket och det händer att folk dör. För att minska skaderisk för alla inblandade har tjurarna i Portugal skydd på hornen (inte i Spanien). Kan tilläga att en furcado inte får någon ersättning utan enbart går hem med publikens hyllningar eller haltar hem med krossat ego.

 

Som avslutning ska tjuren ut från arenan vilket går till som så att en flock med kor kommer in för att locka tjuren. Två män ska manövrera flocken att omringa tjuren och gå ut igen. Tjuren dödas alltså inte inne i arenan och kan i vissa fall leva vidare som avelstjur.

 

Portugiserna har stor respekt för tjuren och om det kommer in en tjur i dåligt skick eller om ryttaren på något viss inte följer "reglerna" buar och visslar publiken för fullt. Det viktiga är att ryttaren gör snygga anfall och i dem fallen blir de hyllade till skyarna. Då tjuren är ute ur arenan kommer ryttaren och förstafurcadon in för ett "ärevarv". Då kastar publiken blommor och kläder till deras ära. Om det har gått dåligt kan de välja att avstå. Under en kväll är det vanligaste att sex tjurar är inne. Ryttarna möter alltså två tjurar var och kan rida mellan 6-8 hästar under en kväll. En duktig ryttare som drar publik får riktigt bra betalt för ett framträdande, jag vågar inte säga hur mycket då jag inte vet de exakta summorna. Jag tyckte iallafall att det var en häftig upplevelse, vi fick se en fantastisk ryttare. De övriga två var duktiga, men spanjoren bjöd på konst. Det gick inte att se hans signaler till hästarna, det var som att häst, ryttare och tjur var ett. Såklart var det blandade känslor och jag är osäker på om jag vill gå igen. Isåfall måste det vara en toppryttare. En sak som är säker är att jag inte kommer konvertera till tjurfäktare! Att möta en tjur på 600 kilo är ingenting som lockar mig, däremot har jag fått bättre förståelse för dem som är hängivna och stämningen inne i den arenan (som för övrigt har över 200 år på nacken) var helt otrolig.

 

Jag fotade såklart och jag kanske borde varna om ni är känsliga. Det är svårt att fånga känslan på bild, men såhär såg det iallafall ut.

 

 

Mäktig inledning

Längst bort är en portugisisk tjurfäktare och i vinröd kavaj är den spanska Pablo

Den tredje ryttaren som var portugis.

 

Den skickliga spanjoren

 

 

Här gäller det att inte släppa taget!


Läst 31251 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
08

Back in Portugal

Då var man tillbaka i värmen och i det land som jag tycker så mycket om.

 

Veckan har flutit på bra, jag har fått bekanta mig med en ny person som har jobbat extra. Han heter Telmo och han har jobbat lite med hästar förr, men är inte så erfaren. De tog in honom när jag åkte bort och framöver kommer han förmodligen att rycka in då och då när det behövs. Han har varit bra med hästarna och väldigt hjälpsam, även om han inte är så snabb på att mocka. Jag tror faktiskt att han är förtjust i Rosanna, synd att hon åker hem till England snart :P

 

 

På söndag kommer Laura som ska ta över efter Rosanna. Vi kommer vara tre personer en vecka innan Rosanna drar. Jag gruvar över att säga hej då, tur att hon kommer och jobbar under feiran i november! Medans jag var hemma kom det en ny häst till stallet, han heter Xamal (inte helt hundra på namnet) och ägs av en tjej som dem har hjälpt förr. Hästen ser trevlig ut och verkar ha en bra inställning till arbete.

 

Min första arbetsdag efter jag hade kommit tillbaka var rätt hektisk och jag fick rida tre hästar. Den sista bestämde sig för att vara Mr. Bronco och for omkring den första halvtimmen. I slutet av passet var han fin, men jag var rätt slut. Tur att hans bockförsök inte är särskilt svåra att sitta kvar i. Under dagen lyckades jag bli sparkad i låret, inte särskilt hårt, men ett fint blåmärke har jag fått. Det var bara för att hästen skulle vifta bort en brems och jag hamnade i vägen. Nu låter det som att våra hästar är helt vilda, men jag lovar att så är inte fallet. Det var bara en sån dag då allt ska hända. Avslutade dagen med punka på bilen på väg hem och stackars Paulo fick rycka ut till vår undsättning. En metallbit hade fastnat i däcket och luft pyste ut. Lyckligt nog hade garaget i Azinhaga öppet klockan 8 på kvällen (love Portugal!) så vi fick på ett reservdäck tills vidare. Förutom alla dessa händelser var det en bra dag och det var kul att vara tillbaka. Även om 43 grader var lite to much efter att ha varit en vecka i Sverige.

 

Torsdagkväll åkte jag, Rosanna och Georgia på tjurfäktning i Lissabon. Jag har aldrig varit på någon förr och kände att det var dags efter ett år i Portugal. Jag tänkte skriva om det i nästa inlägg och jag vet att det är många åsikter om det ämnet. Jag vill bara förbereda är och skriva att den portugisiska tjurfäktningen är annorlunda än den spanska. När jag kom hit trodde jag att tjurfäktning betydde att en man i tajta kläder ska viftade omkring med en röd duk och se till att tjuren är död innan uppvisningen kan sluta. Så är inte fallet, i Portugal dödas aldrig tjurarna inne på arenan. De tjurar som visar stort mod kan behandlas och får gå till avel. Vissa av tjurarna avlivas efter uppvisningen. De är inne på arenan i ca 10-15 minuter och under den tiden hinner tjurfäktaren (som är en ryttare) komma in med 2-4 olika hästar, samt en grupp som kallas furcados vars uppgift är att stoppa tjuren (enbart med sina kroppar). Tjurfäktning är en stark tradition och det känns som en lång väg innan det förbjuds. Efter att ha sett en show är jag väldigt splittrad. Vi hade tur och fick se en spanjor som ska vara en av dem bästa. Hans ridning var helt otrolig och hästarna gjorde allt för honom. Då kunde man kalla det konst och jag fick en helt annan förståelse, det var vackert och jag blev väldigt berörd. Samtidigt kan jag inte förneka att det är en form av djurplågeri att sticka knivar i ett djur. Även om dem har fått en bra uppväxt ute på fält och är otroligt välskötta så är dem 10 minuterna där inne en obehaglig upplevelse för tjurarna. Som sagt, jag är splittrad men måste erkänna att det var en otrolig upplevelse som jag inte ångrar. Däremot är jag osäker om jag vill gå igen. Efter att ha sett så högklassig ridning måste det vara någon som är minst lika bra för att man inte ska bli besviken. Men som sagt, jag ska förklara mer ingående om hur det går till. Jag förstår att vissa kan bli upprörda, men ni får komma ihåg att det ligger mycket kultur och tradition i tjurfäktning. När man är i ett nytt land är det viktigt att ta del och lära sig så mycket som möjligt. Ha ett öppet sinne helt enkelt, fast det borde man alltid ha.

 

 

Ha en trevlig dag!!

Astrid

 

Suddig bild på mig och Bobo


Läst 19927 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 nästa  sista  



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen




Arkiv