I veckan har jag besök av bästa Barbro, mirakelhunden Humlan och lusitanon Eneias som är på träningsläger (mest Barbro och Eneias, Humlan myser). Jättekul att ha någon att surra häst med och jag känner att inspirationen börjar komma tillbaka. Barbro har tillsammans med Lina Zacha gett ut triologin Kreativ Ridning (Roligt bommar och koner, Inspiration på ridbanan och Ett med hästen i naturen. Finns att köpa deras hemsida www.brightmare.se

Väldigt bra böcker med roliga övningar för alla nivåer.

Hon kom i lördags och det var lite halvkaos på gården då rond 1 av vinskördningen pågick. Man känner sig som en riktig lantis vilket är helt underbart. Denna lördag kommer det ännu fler folk som ska ta resterande druvor. Väldigt härlig stämning.

Jag har haft våra ettåringar inne en vecka så de inte ska förvandlas till vildhästar. De har varit så duktiga och kan nu gå fint i grimma, gå på volt och lyfta på hovarna. Supermysiga killar som jag tror kommer bli riktigt fina hästar i framtiden. Däremot så har en av dem varit en rymmare. Jag har inte sett vart han har kommit ut, men jag och Barbro gick ett varv i hagen (eltråd) i eftermiddag och jag blev inte förvånad när jag såg hur det såg ut. Jag vet att min praktikant Maja Forsell pratade om att skriva en handbok till portugiserna hur man bygger hage. Dags för en sådan! Barbro var tvungen att föreviga med en bild och vi skrattade en hel del åt detta..

Renato är en affärsman och förra veckan gjorde han ett byte med några körsaker som vi har haft liggandes mot en ettårig lusitanohingst som ser fin ut. Den är inte alls hanterad så han får bo inne och tämjas några dagar innan han går ut med de andra.

Idag bokade jag resa till Örebro i slutet av oktober där jag ska ha träningar. Känns väldigt roligt och ska även göra ett besök hos "mina" gamla hästar Falcao och Cauteloso. Längtar!

Ha en bra vecka allihopa!

Instagram: astridhedman

Vinskördning, vindima på portugisiska.

This is how we do it...

Småpojkarna <3

Vackra Altivo

Alla bilder tagna av Barbro :)

Efter förra tävlingen har jag känt mig väldigt trött och omotiverad. Jag rider på, men känner mig lite lost då jag inte riktigt har någon tävling att träna till. Det har varit väldigt högt tempo under en lång tid så jag antar att det har kommit ikapp mig. Har försökt hitta på roliga övningar och ridit ut mycket. Altivo har fått ett par lugna veckor och nu är han barfota igen. Vill att han ska få nöta hovarna så som han har dem naturligt och nästa tävling är inte förrens i november så vi har tid. Dessutom jobbar han obekymrat utan skor så vi kan fortsätta träna som vanligt.

Jag och Ernst hade ett fantastiskt pass mellan vinrankorna i fredags. Ni vet ett sånt pass som man kan leva på i veckor. Han fick så fin framåtbjudning och vinrankorna hjälpte till med rakriktningen. Där jag brukar rida sluttar det lätt så de får dessutom lite backträning. En vända släppte på när det gick uppför och Luke var med mig förstås. Luke och Ernst började kapplöpa i backen, riktigt härligt! När jag sedan kom på rakt spår med vinrankor på båda sidorna gjorde vi seriebyten och han var sååå fin. När det sluttade lätt nerför gick vi in i passage och vi fick ett härligt häng. Ska försöka behålla den känslan och sträva efter att hitta den igen!

Jag har lite färre hästar nu vilket är väldigt skönt. 9 istället för 12. Aquario är ju hos sina nya ägare i Sverige och Hospedeiro har fått åka tillbaka till sin ägare. Tänkte att jag skulle göra en kort presentation av mina fina arbetskollegor någon dag framöver. Nu när jag har lite mindre att göra har jag bestämt mig för att börja yoga på morgonen igen. Hoppas kunna få mer energi av det. Något jag ser fram emot otroligt mycket är att både mamma och bästa Maria Eriksson kommer och hälsar på mig i början på oktober. Då kommer jag garanterat att få motivation :)

Kram på er,

Astrid

Instagram: astridhedman

Fighting face på både mig och Altivo

Tjohooo!

Jag är inte så mycket för hjälptyglar, men det finns en hjälptygel som jag tycker är underskattad och fungerar för ändamålet i vissa situationer. Den heter martingal! Det är vanligast att använda sig av martingal i hoppning för att hästen inte ska slå upp med huvudet. Men den är även bra att använda sig av på yngre hästar vid tex uteritter. Då har man dessutom en halsring att hålla i sig i vid behov.

Jag har en häst som kan dra iväg och då vänder han halsen ut och in. Inte jättelätt att styra eller bromsa då det händer. Med en väl anpassad martingal kan hästen inte komma upp så högt med huvudet och jag har mer kontroll. Samtidigt är det inga extra tyglar att hålla i (som tex graman) och den verkar enbart när hästen slår upp huvudet. Annars är den bara där och nu behöver jag inte rida med den längre för hästen vet att jag har mer kontroll.

Jag har även haft lite problem med samma häst och även en utav unghästarna (båda dessa hästar kom till mig redan med dessa ovanor. Ingen som jag har ridit in själv) som ibland har rest sig i olika sitationer. Främst vid uteritt då de inte vill gå förbi något då de ställer sig samtidigt som de vänder om. Det är inte så mycket rädsla utan mer som en olydnad. Jag har vant mig, men det är klart att jag vill undvika dessa situtaioner i allra högsta grad. En dag kanske de tappar balansen och slår över. Fick tipset av min hoppkompis Anna att testa fast martingal. Det innebär att istället för att tyglarna löper genom ringarna så fäster man ringarna i nosgrimman. Fungerar alldeles utmärkt! En gång testade hästarna, när de kände att de inte kunde komma upp tillräckligt för att resa sig så gick vi vidare lugnt och fint. Nu använder jag det inte längre för det behövs inte. Det som är bra med den fasta martingalen är att även den inte stör hästen så länge den inte försöker slå upp huvudet och jag har tyglarna helt fria att korrigera vid behov.

Så martingal är inte bara bra för hoppning, det kan vara bra vid korrigering också. Men det är som sagt en hjälptygel så målet är alltid att kunna rida utan. Om ni har vilda hästar vid tex uteritt så testa byta ut gramanen mot martingal, löpande eller fast. I mitt stall finns det ingen graman och jag har skrivit ett inlägg för ganska länge sedan om min åsikt om den hjälptygeln... 

Hoppas ni får en bra helg! Jag har min första hästfria söndag på lääänge :)

Kom ihåg att följa mig på instagram, astridhedman

Kram,

Astrid

Martingal

Fast martingal. Denna är ganska tight, men denna bild var bara för att visa hur det ser ut. För att anpassa korrekt ska man se att hästen kan ha huvudet i normal lyft position utan att tygeln verkar.

Vilka helger jag har haft med världens bästa hästar och team.

Förra helgen var det regional final i working equitation med Enjeitado. Jag låg i ledning då de 4 bästa omgångarna räknades. Dock så hade jag en annan ryttare (min f.d. chef från första året jag var i Portugal) hack i häl så det fanns inte mycket utrymme för misstag. Om han vann och jag kom tvåa skulle jag ändå vinna, men blev jag trea skulle jag bli tvåa totalt. Jag var dock väldigt taggad på att vinna finalen då Enjeitado har gått från klarhet till klarhet detta år och vem vill inte vinna? :)

På framridningen till dressyren var Ernst ganska laddad och spänd. Han höll sig dock inom ramarna så jag hade bra känsla när jag red in på banan. När vi red upp på medellinjen kändes det plötsligt som en helt annan häst. Väldigt avspänd och nästan inte gick fram ordentligt. Jag var ganska passiv i traven, skritten och början på galoppen. När första bytet var på gång bestämde jag mig för att börja rida! Då vaknade han till och gick superfint hela galopprogramet och vi satte alla byten. Det blev 70 % och en förstaplats så det kändes kalas. I manövertestet hade vi ett bra flyt, men på tjuren blev Ernst plötsligt rädd och ville inte gå förbi. Han har ju bara passerat den tjuren på varje tävling i 2 års tid... Hästar alltså. Vi fick ändå 62 % och kom 3a. Inför speeden visste jag att jag var tvungen att vinna för att ta hem tävlingen. Ernst är inte världens snabbaste, men jag kände mig trygg efter Ponte de Lima då jag har "kommit på" hur jag ska rida honom fort. Altivo kan jag bara lätta av i tyglarna och han drar på. Gör jag det med Ernst tror jag att han känner sig övergiven och blir bara stressad. Därför har jag försökt behålla stödet och rida fram honom till så han känner att jag är där.

I speeden hade vi ett fantastiskt flyt och vi lyckades vinna klassen och slog till och med banrekord av alla deltagare. Vi vann omgången och championatet totalt. Total lycka att få göra det med min fina Ernst som har utvecklats så mycket.

Glada efter vinst!

Altivo fick också pris fast han inte var med. Det var inte så många som red alla omgångar i hans klass så vi kom tvåa i championatet trots att vi inte red finalen.

Denna helg åkte jag, Nuno, Jesus, Catarina och Altivo ner till Lissabon för nationell we-tävling. Tävlingen hölls på vackra Companhia das Lezirias som också är ett stuteri. Vi körde ner 5.00 på lördagmorgon, anlände 9.08 och gick direkt med hästen för vetcheck som hölls mellan 9-10. Det gick finfint och vi hade till 15.30 på att vila upp oss inför dressyren. Altivo var väldigt lugn i boxen, nu har han så pass mycket erfarenhet att han inte stressar upp sig även fast han är hingst. När vi red fram så blåste det ordentligt och domarkurerna hade plasttak som levde om en hel del. Altivo är väldigt ljudkänslig men även om han spände till så gick han förbi och inne på banan kändes det knappt av. I första skrittvolten satt jag till lite för mycket med ytter sittben så han trodde vi skulle galoppera. Ibland är det ett problem med för lydiga hästar ;) En bit in i skritten och under traven la han tungan över bettet. Han blev inte så rörig i munnen, men jag hade inget sug och kunde inte ha det tryck jag ville i traven. I slutet av travdelen rättade han till det och galoppen kändes riktigt bra. Vi fick 66,3 %. En domare höll oss som etta, men vi landade på en fjärdeplats med bara 2 % till förstaplatsen. Lite irriterande nära, men det är bara att rida bättre nästa gång. I min klass var vi 5 stycken. 3 av dem har varit med på internationella mästerskap varav en är EM-vinnare från förra året, Eduardo Almeida. Den fjärde ryttaren har också varit med mycket på stora tävlingar och har en fin häst. Så det var med andra ord tuff konkurrens! Inför söndagens manövertest, som gick på gräs, var jag superladdad. Jag har aldrig tävlat på gräs förut och behövt brodda osv så det var en nyttig erfarenhet. På vissa ställen av banan var det rätt blött så i fållan och klockan gick jag ner till skritt för att inte riskera att halka. Altivo var något spänd på den stora banan så jag hade mer i handen än vad jag hade velat. Jag kunde ändå ha honom med mig hela tiden och vi hade inga större missar. Enda stora missen, som helt var mitt fel, var hindret. Han bjuder normalt bra på hinder, men jag tror inte han förstod att vi skulle hoppa förrens vi nästan var framme. Jag borde ha lättat av i handen och ridit framåt, men hamnade i "backa-av-läge". Då blev det ett litet travsteg just innan så det drog givetvis ner poängen rejält. Men resten var bra så vi fick 68 % och tredjeplats. Återigen med 2 % till förstaplatsen. Hade jag inte haft missen framför hindret kanske vi hade kommit 2a iallafall.

Efter lunch var det dags för speed och jag hade 5 svenskar som hejade på mig vilket peppade lite extra. Det var en lång bana och vi skulle hoppa nerför en bank. Roligt fast lite spännande att se hur hästen skulle reagera då vi aldrig gjort det tidigare. Jag visste att jag var tvungen att rida fort för att bli topp 3 och det gjorde vi. Första 4 hindrena kändes lite vimsigt då Altivo var väldigt på. Banken gick kalas och sedan väntade han lite mer på mig. Då kunde jag svänga mer för vikthjälperna istället för att använda tygeln. Vi hade inga missar och kom tvåa i speeden vilket gav oss en tredjeplats totalt! Vi vann över Eduardo (som för övrigt är en av mina förebilder inom we) vilket kändes väldigt stort. Dessutom var alla så trevliga och gratulerade då de såg hur glad jag blev. Känner mig lite mer som en i gänget nu när jag visat att jag minsann kan vara med och slåss i toppen. Inte helt lätt att komma in som ung, svensk och tjej ;) Det var en lätt resa hem på 4 timmar då stämingen var på topp.

Nästa tävling med Altivo blir i Golega i november. Då jäklar ska vi vinna!

Hanna Larsson tog fina bilder och filmade speeden.

Vackerhästen! Ser ut som en staty.

Denna bild hade varit så fantastisk om jag inte hade suttit som en varmkorv och tittat upp. Hästen är ju amaziiiing <3

Världens bästa team <3

Kom ihåg att följa mig på instagram: astridhedman

Ha en supervecka!