Hej på er!
  
Förra helgen var jag iväg med Fandi och tränade för en ny tränare. Det var väldigt bra och jag kände igen mig mycket i systemet. Fandi var ganska spänd och jag fick inte riktigt den känslan jag hade velat ha samt att tränaren sprutade information så jag hade svårt att ta till mig alla instruktioner.
I veckan har jag känt mig som en nybörjare och tappat lite vad jag ska ha fokus på. Jag tror det är ett ganska vanligt problem när man rider för en ny tränare och ska börja ändra på saker, även om de är små. Det jag försöker göra är att fokusera på mig själv och tänka igenom vad jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt.
Jag tror också att man ska ha lite is i magen. Ibland tar det några gånger med de nya förändringarna för att man ska få en bra känsla. Man får testa sig fram helt enkelt! Sedan är det såklart viktigt att man rider på ett sätt som man känner är ok för både sig själv och hästen. Jag har ridit för tränare som jag inte alls håller med eller att det stämmer för hästen. Men när man är på plats brukar jag följa instruktioner och göra som tränaren säger. När jag sedan är hemma kan jag plocka och välja som jag vill. Men det är varken schysst mot sig själv eller tränaren att börja ifrågasätta och inte göra som man blir tillsagd (om det inte strider mot hästens välfärd givetvis).
  
Eftersom Fandi var rätt spänd fick jag jobba med att hitta en bra rytm och kontakt. Vi var nästan bara på volt, öka och minska volten och att rida exakta vägar. Jag fick jobba med att ha händerna lite längre fram på tyglarna för att ha en stadigare hand och inte vara så flaxig. Eftersom Fandi inte är den starkaste hästen fick jag ha lite mer kontakt för att hjälpa honom att trycka på mer in i tyglarna. Jag blir ofta för lös och då tappar han sig och blir vinglig. På söndagen fick vi jobba rätt mycket sidvärts för att han ska sätta in bakbenen mer under sig och jag fick väldigt härlig känsla i traven efteråt. I galoppen var han för trött för att komma till bra arbete men vi fick med oss mycket att jobba vidare med.
  
Annars rullar allt på här hemma. Jag saknar redan att tävla men jag hoppas det kommer finnas någon regional tävling i januari. Samtidigt är det roligt med vinterträning och förbereda hästarna för en ny nivå till nästa år. Jag har en ny elev med häst, Ana och Falcao som tränar för att tävla i working equitation nästa år. Hon är junior och det ska bli så spännande att ha en elev som tävlar. Jag kommer vara så nervös!
En annan häst i stallet är en fyraårig dotter till Altivo. Jag tror att hon heter Justica men vi ska försöka ändra till Jamaica (mycket coolare namn). Jag satt in henne förra sommaren så nu ska hon äntligen börja tränas för att bli en ridhäst. Hon är så duktig och lugn med ryttare. Än så länge rider jag på lina, men hon är snart klar att ridas själv. Hon kommer vara ute till försäljning. Tyvärr kan vi inte behålla alla hästar.
  
Kram på er,

Astrid, instagram astridhedman

Fina Fandi kämpade på bra i helgen. Gammal bild!

Vackra Giesta är såld och på väg till Sverige och sin nya ägare Ann Wickberg. Stort lycka till och jag är så glad att få ha jobbat med detta fantastiska sto <3
  

Det känns helt sjukt, men jag började räkna och detta var mitt åttonde år i Golega. Sedan jag kom till Portugal har jag inte missat en enda feira. Jag blir fortfarande lika fascinerad av atmosfären och dessa fantastiska hästar som är så långt ifrån deras naturliga miljö och ändå är så coola. Iår var det en hel del diskussioner då det kommit en regel om att man inte får rida mellan 2.00 till 7.00 på natten. Många var upprörda över detta och tyckte att det var deras rätt att rida vilken tid som helst. En del tyckte det var bra då det kan vara en hel del fulla ryttare som rider i timmar på sina hästar. Jag tycker varken för eller emot, men jag tycker att de skulle kunna fokusera på de verkliga problemen. Denna regel var till för hästarnas välfärd, men jag såg vid ett flertal tillfällen under dagtid/eftermiddag hästar som blödde av serreta (används främst i den spanska utrustningen, en taggig metalldel som man spänner under nosgrimman. Ibland är de klädda i läder och blir som en kapson, men när det inte är klädda och dessutom hårt spända trycker det in i hästens nosrygg. Vidrigt enligt mig. Hamnade nästan i bråk med en spanjor då jag försökte plocka bort den då hans häst nästan blödde för den var så hårt spänd.) och en häst som drog vagn och blev piskad av kusken. Dessa problem är vad organisationen borde ta tag i, oberoende av vilken tid det är på dygnet. Istället för att ha massor med extra poliser skulle de kunna ha ett par veterinärer som patrullerar i skift och kan ta tag i dessa problem för att jobba med hästarnas välfärd. Dessutom fungerade deras regel sådär. Första kvällen respekterade alla det ganska bra men under veckan gömde de sig när polisen kom och när de var utom synhåll kom de tillbaka. Förbjuda taggiga serretas borde också införas! 
  
Nu ska jag inte skrämma upp er som inte varit i Golega med de dåliga sakerna. Det är som att vara i en annan värld. Jag var där i 10 dagar med Altivo och det tar några dagar innan man kommer tillbaka till verkligheten när man väl är hemma. Jag bodde för andra året i rad tillsammans med Nuno och Catarina (ägare av Fandi och Indio) och typ 15 andra personer. Det är världens bästa gäng, äldsta är Amilcar som är runt 65-70 år och yngsta Ana är 17 år. Alla kommer så bra överens, det blir som en stor familj. Alla hjälps åt med matlagning, städning osv. Ibland kommer det vänner över på middag eller lunch och det kan vara 25 personer vid matbordet. En av kvällarna hade vi fadokväll och det var nästan 40 pers i huset! Det var en underbar kväll med fantastisk musik. Sök på youtube om ni undrar vad fado är.
  
Så över till ridningen och tävlandet. Första helgen var det typ portugisiska mästerskapen. Det var 6 portugiser, 6 spanjorer och jag i min klass. Altivo var jättefin i dressyren där vi kom 4a på 68 % så jag var väldigt glad. Lördag i tekniken red vi när det var mörkt så strålkastarna var på. Jag vet inte om det var därför eller om det var för den stökiga uppvärmingen i mangan (ett spår runt arenan) som han var så spänd. Vi tog oss igenom helt okej och vi fick 68 % men hamnade på 7:e plats vilket kändes onödigt då vi låg så bra till efter dressyren. Söndag regnade det rätt ordentligt när vi skulle rida speed. Återigen fick vi rida med strålkastare och han vägrade faktiskt på hindret vilket chockade mig. Jag fumlade bort mycket tid också, det är rätt stor skillnad när allt blir blött och halkigt. Men det var lika för alla så jag kan inte klaga. Vi blev 10a i speeden och slutade på 7:e totalt. Inte så illa när det var 13 ryttare men jag var ändå lite besviken då jag ville ha en bättre slutplacering. Andra helgen var det final i det nationella championatet då det bara var jag och portugiserna. Jag hade höga förhoppningar i dressyren då han varit så fin helgen innan. Det var 5 domare och alla hade varsitt solparasoll som fladdrade på bra då det blåste mycket. Altivo var helt hysterisk och det var det värsta performance vi någonsin gjort. Jag kunde inte kommunicera med honom även om jag försökte. Jag tänker inte ens skriva vilken procent vi fick, det är skämmigt. Vi kom sist, men nästan alla hästar var spända och en utgick till och med. På lördagen red vi på en annan bana, spänningarna satt i från gårdagen men jag kunde rida igenom det på framridningen. Inne på banan var han lite spännig, men jag var väldigt nöjd med vår ritt då vi nästan inte hade någon miss och stundvis fick jag riktigt bra känsla. Domarna höll inte riktigt med då vi fick 64 %. Jag hade förväntat mig högre, men vi kom 6:a av 7 då nästan alla andra red på 70 %. Jag gissar att domarna hade dressyren fortfarande på näthinnan och att det påverkade vårt resultat. På söndagen regnade det massor. Jag valde att stryka mig då jag låg näst sist och vi hade en lång resa hem och vi kunde passa på att åka tidigare. Med mig hem tar jag första helgens dressyr och andra helgens teknik. Nu ska vi träna på i vinter och förhoppningsvis vara väl förberedda för nästa säsong.
  
Jag träffade många svenskar, tänk vad hästar kan föra ihop människor. Jag tycker alla borde uppleva Golega iallafall en gång i livet. Se till att boka resa till nästa års feira ;)
  
Kram,
Astrid
  
Instagram astridhedman

En del av vårt husgäng till häst <3

Anna på sin hingst i grimma och barbacka. Jepp...

Första helgen red vi i vår svenska outfit.

Piteå är överallt i världen. Eva, Maggan och Ulla-Carin var på plats i Golega och det var så roligt att träffas <3

Jag var otroligt dålig på att fota men jag har gjort en del korta filmsnuttar som jag ska ladda upp och lägga ut i nästa inlägg.