Portugal-bloggen
JUN
06

Video på Giesta

Tror solen har dragit till Sverige. Vi har haft riktigt kallt och tråkigt väder de senaste dagarna. Idag hade jag mössa! Den 5:e juni. Skandal! Vi har iallafall inga flugor om man nu ska tänka positivt. Men jag ska inte klaga, det är bättre än 35 grader varmt. I helgen ska jag och Altivo göra vår första tävling efter VM. På torsdag åker vi ner till Santarém där det är nationell we-tävling. Ska bli roligt att tävla och han känns fantastiskt fin. Bara att finlira nu.

De andra hästarna går också bra, den enda fördelen med att Ernst åkte är att jag nu har lite mer tid för varje häst. Vi filmade Giesta som jag ska lägga ut på annons igen. Hoppas få napp nu när hon är mer utbildad och bytena börjar sitta. Har funderat på att testa starta någon we-tävling med henne. Tror hon skulle fungera bra för det och hon är modig. Om någon skulle vara intresserad av Giesta så hör gärna av er på min mejl, astrid_hedman@hotmail.com

Juni är fullspäckad med tävlingar så jag kommer ha fullt upp vilket känns skönt. Semester för sommaren är bokad i Piteå i slutet på juli och jag kommer även ha träningar i Tisenhult första helgen i augusti. Mycket roliga saker att se fram emot och även om det har varit jobbigt med Ernst så tror jag att det var någon mening med att han åkte. Jag är lyckligt lottad som har hans fina helbror i stallet. Horus tror jag kommer bli en väldigt bra häst i framtiden.

Följ gärna mig på instagram, där finns lite fler videos på Giesta om någon vill se, astridhedman är kontot.

Visst är hon fin? :)


Läst 20724 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
02

VM i bilder

Det har varit några tuffa dagar för mig då jag varit sjuk. Hostan är värst, men har även haft feber och stannade till och med hemma från jobbet(!). Vi hästmänniskor är inte så bra på att ta hand om oss själva medans våra hästar får allt de behöver. Jag försöker bli bättre på att lyssna på kroppen och vila när jag är sjuk. Men det är inte så lätt då man tänker att man rider bara några och longerar några. Sen så råkade man rida alla i bara farten och på kvällen är man död. Nyårslöfte för 2018 check!

Men idag tänkte jag inte skriva ett monsterlångt inlägg utan istället bjuda på massor av bilder från VM. Here we go!

Väldigt glad över att få vara i samma lag som dessa två härliga människor, Johanna Nygren och Åsa Salétros. Vi hade roligt och jag tycker vi alla var bra på att stötta varann. Dessutom bondade våra hästar, de förstod att de var ett lag. Altivo tyckte att han var lagledare, det tyckte även LappGlans. Violino var mest glad att få hänga med.

Bästa pappa var på plats och hejade på mig och Altivo.

Jag och Johanna chillar på läktaren.

Mysigt för hästarna att få ha fönster och kunna titta ut alternativt bita på folk.

Motljus. Just sayin...Fick hålla i Altivo så han inte skulle bita mig eller pappa.

Min vackra mamma var stark supporter. Dessa t-shirtar var lite skämmiga, men roliga om man vet historien bakom.

Sista ärevarvet. Altivo tycker vi ska göra fler ärevarv, det är nog det bästa han vet. Jag var mest glad att vi överlevde. En tysk hoppade över podiumet med sin häst så en fotograf fick slänga sig. Behöver jag säga mer?

Jag och den nyblivne VM-mästaren Gilberto Filipe Silva med sin fantastiska häst Zinque das Lezirias.

På väg in mot kossorna som vi inte gjorde. Vi stod stilla och tittade på överdomaren i 3 minuter. Lite rebelliskt men kan faktiskt tycka att de åtminstone borde göra någon förändring på detta moment. Kanske bara ha 2 ryttare från varje lag som får göra det. Lång dag för kossorna.

Glad tjej med världens finaste häst.

Piffiga inför finmiddag. Japp that is right, jag har klänning!

Så jag kanske måste berätta historien om The Astrid. När jag åkte till Portugal och skulle jobba för en killa som heter Pedro blev mitt flyg försenat. Jag hade givetvis inte tagit hans telefonnummer (burra!) så jag bad min mamma och kusin skriva till honom på mejlen. På portugisiska så använder de ofta "o" när man kallar på någon. Typ o Astrid. Direkt översatt till engelska blir det "the". Pedros engelska var mestadels översatt via google translate så varje gång han skrev mitt namn blev det the Astrid. Så han skrev till mamma och Carro att "Don't worry, I will take care of the Astrid." Därav mitt interna smeknamn med dessa två brudar.

Hökögat Maria gjorde ett fantastiskt jobb med oss.

Glad 12:a efter dressyren.

Bästa teamet! Min kusin Carro, jag, mamma och Maria. Och Altivo såklart! Pappa bakom kameran.

Så glad att jag får ha denna kvinna som min tränare <3

Bästa <3

Speed

Dressyr

Vi var väldigt fina inför vetchecken som alla 3 hästarna dansade igenom.

Laget med lagledaren Kajsa Ekedahl.

Mer dressyr.

Nu ska jag sova skiten ur denna sega hosta.

Kom ihåg att följa mig på instagram astridhedman


Läst 18429 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
25

VM, skratt och tårar

Det känns som att det har hunnit hända ett helt liv sedan jag bloggade sist. Gör er redo för ett långt inlägg!

VM var förstås superhäftigt och jag är så glad att jag fick chansen att åka och rida i Tyskland. Altivo tog resan utan problem, han var pigg och fin i hull. Jag hann rida en sväng på tisdagen, onsdag kom Maria så vi red ett pass på förmiddagen. Då var han jättefin så det kändes lovande. Vi veterinärbesiktade på eftermiddagen. Jag var rätt nervös, inte för att jag inte trodde han skulle gå igenom. Men man vet aldrig. Jag var nervös helt i onödan för Altivo sprang igenom lätt som en plätt och skötte sig förvånansvärt bra. Inget kastande med huvudet.

Torsdag var det dags för dressyren, jag red efter lunch så vi tog ut honom ett pass på morgonen. Han var verkligen i storform och även inne på banan var han otroligt fokuserad och med mig. Jag gjorde en miss i ena piruetten och hamnade inte i fas med musiken. Men jag var ändå överlycklig när jag kom ut. Hästen var helt fantastisk, misstagen tog jag på mig. Jag trodde inte på det, men Johanna i laget sa att det är annorlunda med mästerskap. Det händer något med stämningen och trycket. Hon hade rätt för innan dressyren kände jag mig rätt spänd, men det var samtidigt en häftig känsla. Vi fick ihop 64 % i dressyren och en 12:e plats av 45 ryttare så det var jag väldigt nöjd med såklart. På kvällen hade vi svenskmiddag. Det var roligt att så många rest ner för att heja på oss. Många har jag haft som vänner på facebook länge, men aldrig träffat i verkligheten så det var kul att lära känna alla lite bättre. 

Fredagen var det dags för manövertest. Eftersom han var så fin dagen innan gick vi bara på promenad efter att jag hade gått banan. På framridningen kändes han super och jag kände ingen nervositet denna dag. Jag var mest laddad på att få rida och kände mig fokuserad på ett bra sätt. Jag fick startsignal och satte igång. Innan jag kommer fram till första hindret ringer överdomaren i klockan och säger att jag är utesluten. Jag förstod ingenting och hon förklarade att jag ridit igenom ett hinder efter startsignal. I internationella klasser får man inte rida igenom hinder man ännu inte genomfört efter startsignal. Jag hade alltså ridit på fel sida om en stolpe i parallellslalomen precis innan startlinjen. Ett riktigt skitmisstag kan man lugnt säga och jag grämer mig ännu. Jag kommer däremot aldrig mer att göra om samma sak, men det var tufft. Alla var helt fantastiska och stöttade. Väldigt glad för mina lagkamrater som förstod att jag ville vara ifred och bryta ihop. Även andra ryttare kom och beklagade och delade med sig av egna historier då de gjort samma eller liknande saker. Det fick mig att må bättre, men jag kände mest att jag hade svikit Altivo som var så otroligt fin och verkligen ville visa upp sig. Men han var kanske lika nöjd att få komma in 1 minut och få massor med applåder.

Lördag hade jag tagit mig samman och målet var att gå in och rida så fort jag kunde och ha roligt. No pressure då vi redan var körda pga uteslutningen. Han var taggad på framridningen, han visste vad vi skulle göra. Även fast vi inte hade ridit några hinder dagen innan så stod han inte emot på någonting. Han tog för sig och vi hade skitkul inne på banan! Jag var kanske lite ofokuserad och missade ringen (-5 sekunder) och hade jag tagit den hade vi klättrat ytterligare någon placering. Nu blev vi 17:e vilket jag också var nöjd med. Även om vår slutliga placering inte alls blev vad jag tänkt mig så har vi fått så mycket med oss från denna vecka. Vi är många erfarenheter rikare, vi har lärt känna många nya människor och en boost för vårt självförtroende. Nu ställer vi siktet på EM om 2 år ;)

Det har tagit lite tid för mig att återhämta mig efter mästerskapet. Man blir rätt utpumpad mentalt, speciellt när det gick både upp och ner för min del. Altivo har sett hur pigg och fräsch ut som helst. Han har fått 2 veckor med hage och skritturer i skogen. Han tycker det är rätt tråkigt och säger att han kan göra ett mästerskap till på en gång. Efter att han kommit hem har han gått och blivit en riktig diva, tycker att han ska ha all uppmärksamhet hela tiden.

I tisdags fyllde jag år och hade en trevlig kväll med mina svenska/norska tjejkompisar. Däremot fick jag världens sämsta födelsedagspresent. Enjeitado är såld och åkte för någon dag sedan för att börja sin resa mot USA. Jag har gråtit oavbrutet sedan i onsdags när jag kom och såg hans tomma box. Jag kanske är mer känslig än andra, men han var verkligen en speciell häst och jag kommer alltid att vara tacksam för allt han har lärt mig. Trodde aldrig det skulle vara såhär tufft, inbillade mig att jag var mer förberedd då detta varit på tal i över ett år. Ibland suger det att jobba med hästar, men jag är säker på att jag inte är ensam om att vara i denna sitaution. Men på 4 år hinner man fästa sig och vi har så många minnen tillsammans. Med tiden hoppas jag att det ska bli lättare men just nu är det tungt. Min älskade Ernst <3

Nästa gång får det bli bilder från VM men just nu vill jag bara grotta ner mig i Ernst bilder. Vilken resa vi har gjort och jag kommer vara evigt tacksam för allt denna fantastiska häst har lärt mig.

Kram,

Astrid (instagram astridhedman)


Läst 18416 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
06

Äventyret är påbörjat

Idag körde jag Altivo till Golega där transporten mot Tyskland avgick. Nu har vårt äventyr börjat på riktigt! På tisdag flyger jag till München och onsdag är det veterinärbesiktning. Sedan rullar det på med dressyr torsdag, teknik fredag och speed lördag. Jag är väldigt nöjd med vår uppladdning. Altivo gick super för Maria förra helgen, vi åkte och tränade hinder på bortaplan i onsdags. Det gick jättebra och även om han var lite trött efter alla pass med Maria så var han väldigt fokuserad på mig. Torsdag och fredag har han fått ta det lugnt med mycket skritt och lätt arbete. Blir en nyttig erfarenhet att se hur denna plan fungerar.

Jag är väldigt glad över mina sponsorer som har bidragit till att vi kunnat förbereda oss på bästa sätt. Tusen tack för att ni tror på mig och Altivo! Stort tack till:

Bilhallen

http://bilhallen.se/

Bästa bilförsäljarna i Piteå med serviceminded personal. Perfekta modeller för hästfolk, bla Subaru.

Brightmare Productions

http://brightmare.se/

Böcker med inspirerande övningar att göra både på ridbanan, avsuttet och i skogen. Köp hela triologin på deras hemsida!

Gallerian Piteå

http://www.gallerianpitea.se/

Bästa shoppingen i Piteå!

Mustcare Pro

https://www.mustcarepro.se/

Tillskott för häst. Kolla in deras produkter på hemsidan. Jag känner skillnad på Altivo som äter Fenilpro och Sedipro.

Under VM kommer jag att posta på Hippsons Instagram så följ mig och resten av det svenska gänget där. Kommer nog inte kunna blogga då datorn får stanna hemma, men jag ska försöka uppdatera så mycket jag hinner på andra sociala medier. Varning för ett monsterlång inlägg när jag är hemma igen ;) Ni kan också gå in och följa mig på instagram astridhedman om ni vill veta hur det går under VM. Clipmyhorse kommer också att sända live på https://www.clipmyhorse.tv/de_DE/events/2057/pferd-international

Jag hoppas verkligen, oavsett resultat, att detta VM ska få fler att öppna upp ögonen för working equitation. Att denna underbara disciplin kan bli mer erkänd och få fler ekipage att testa på. Ska se om jag hinner skriva ett kort inlägg innan jag åker, om inte... Håll tummarna!

Kram

/Astrid

Jag och Altivo i Golega idag <3


Läst 27704 ggr Kommentarer Kommentera

APR
29

Förberedelser

Det har varit fullt fokus på Altivo senaste veckan. I söndags förra helgen var vi iväg till en regional dressyrtävling och red en S:t Georges mest för att komma ut och lufta oss innan VM. Han var väldigt avspänd och jag gled mest runt utan att sätta så mycket press på honom. Vi gick faktiskt och vann klassen utav fyra ryttare så det var jättekul.
  
I onsdags var det working equitation i Braga. Jag fick rida mitt program till musik. Tävlingen var inomhus och Altivo var väldigt spooky i ett hörn så det blev pannkaka i galoppen så fort vi kom nära. Det var inte alls vad jag ville ha för känsla inför VM, men samtidigt tror jag att det var en bra erfarenhet.
Han var fin och avspänd på framridningen så jag satte inget tryck i honom. När jag sedan kom in på banan och behövde ha honom mer mellan hand och skänkel så spände han till istället för att lyssna på mig. Vi fick bara 60 % så det var surt, men jag fick bra kritik om mitt program.
Till tekniken red jag igenom hjälperna mer på framridningen och då var han mycket mer ridbar inne på banan. Vi hade några riktigt bra stunder och ett par missar, men vi landade på 67 %. I speeden red jag lugnt och han gav mig så härlig känsla. Vi fick ingen topplacering, men vi var där för att träna och det var en nyttig dag.
  
I fredags kom min tränare Maria Eriksson hit och vi har tränat igår och idag. Vi hinner köra ett pass med Altivo imorgon på morgonen innan hon flyger hem. Hästarna har gått så bra och Altivo är i storform. Vi har givetvis fått massor att jobba med som alltid när Maria kommer. Mina skänklar ska vridas om, jag måste få hästarna mjuka som sockor, kontrollera händerna, krama i tyglarna istället för att ta/släppa, pumpa upp den svaga sidan osv osv. Jag har fått massor med verktyg och idag var Altivo helt fantastisk. Får ibland nypa mig i armen över att jag får rida en så fin häst som han. Maria ska med på VM och det känns väldigt tryggt att ha med henne. Hon kan både mig och hästen och vet vad vi ska fokusera på.
  
Nu ska vi gå och käka en Francesinha, ni kan ju googla på det. Ledtråd: Portugisisk skräpmat!
  
Kom ihåg att följa mig på Instagram: astridhedman


Altivo kanske borde bli hopphäst istället? :)


Läst 26080 ggr Kommentarer Kommentera

APR
16

München here we come!

Antar att de flesta av er redan läst nyheten om att jag kommer ingå i Sveriges lag på VM i maj! Working equitation är en fantastiskt rolig gren och jag är så stolt och glad att få göra denna resa med Altivo. När jag började rida honom satte vi som mål att en dag rida ett internationellt mästerskap och nu är vi där. Men jag tar inte ut något i förskott. Som alla vet kan det hända saker på vägen, men vi ska göra vårt allra bästa för att vara väl förberedda och i toppform. Ska även bli superkul att få rida i lag. Här i Portugal är de inte så mycket för lag förutom när det är internationella mästerskap. När jag bodde hemma tävlade jag i lag på både ponny och häst. Vi hade alltid bra stämning och hejade på varandra. Jag tror att jag och mina lagkompisar Johanna Nygren och Åsa Salétros kommer ha samma härliga stämning.

Min plan var att tävla dressyr idag, mest för att komma ut med honom och ha ett par till tävlingar i kroppen. Tyvärr flyttades tävlingen in pga regnet som varit i veckan. Vi laddar om för nästa söndag istället och onsdagen (som är helgdag) blir det regional we. Sedan kommer Maria hit sista veckan i april och har en genomkörare med oss. Altivo har även fått träffa en spansk fysioterapeut och veterinären har raspat tänderna i veckan. Även jag har träffat min fysioterapeut och varit till tandläkaren så vi är båda genomkollade inför resan. Nu när jag har hjälp i stallet av finska Isa Kautto så har jag mer tid och ork. Vi har börjat yoga på morgonen innan frukost och det gör stor skillnad i ridningen. Känner skillnad efter 10 dagar så ska verkligen hålla i den vanan även efter Isa åker tillbaka till Madeira där hon bor.

Som avslutning på detta inlägg tänkte jag höra om någon skulle vara intresserad av att köpa en jättetrevlig palomino? Det är en cruzado (mamman och pappan är inte godkända för avel så därför räknas den som cruzado istället för lusitano). Den är 7 år, valack sedan november och 158 cm hög. Var och red den för ett par veckor sedan och ägaren vill bli av med den snabbt. Det är lite att jobba med, men den är väldigt snäll även om den är känslig att rida. Med några månaders jobb så kommer den bli jättefin och den är vacker som en dröm! Bra pris. Ni kan mejla mig om ni eller någon ni känner skulle vara intresserade på astrid_hedman@hotmail.com

Snyggingen Galomino. Jag vet även fler hästar till salu så vill ni ha hjälp tveka inte att höra av er :)

Jag och Altivo letar sponsorer inför VM. Vi har fått några stycken som jag kommer presentera snart. Ett av de företag som sponsrar oss med deras produkter är Mustcare Pro. De har tillskott för hästar och Altivo har fått testa deras Fenilpro med MSM och jag tycker att jag känner skillnad efter 3 veckors användning. Speciellt i uppvärmningen är han mjukare och har lättare att böja i haserna i samlingen. Sedipro innehåller magnesium och hjälper hästen att koncentrera sig vilket jag också märker skillnad på. Kolla in deras hemsida om ni vill läsa mer www.mustcarepro.se

Kom ihåg att följa mig på instagram astridhedman

Så laddad för 25 grader och sol nästa vecka!

Kram på er och hoppas ni får en fin vecka <3


Läst 26734 ggr Kommentarer Kommentera

APR
12

Att rida med spänning

Hej på er!

I fredags fick jag en riktig aha-upplevelse med Altivo. Passet gick inte alls bra, men det var otroligt nyttigt och jag är tacksam för min kloka lilla häst. Det regnade (vilket verkar vara standard i detta land nu för tiden) och jag red i ridhuset. Min groom höll på att fylla luft i däcket på traktorn som stod en bit ifrån. Detta ljud tyckte Altivo påminde om sabeltandade tigrar som väntar på att attackera. Han blev superspänd och jag tänkte att detta är ett gyllene tillfälle att rida honom som om vi vore på tävling. Jag bestämde mig för att vi minsann skulle rida exakt där jag ville, no matter what. Jag fick hålla i tyglarna och klämma om med skänklarna för att han skulle hålla galoppen. Ibland petade jag på med spöt för att han skulle gå framför skänkeln så att vi kunde rida nära kortsidan där han var som mest spänd. Efter ett par varv kunde vi vända upp och göra en 8-volt med galoppombyten och flera andra rörelser från we. Altivo var fortsatt spänd och när vi var klara var han blöt i svett. När vi kom in i stallet såg han inte alls nöjd och harmonisk ut som han brukar göra. När osteopaten kom på eftermiddagen var han sur när jag skulle hämta honom i boxen. Jag fick dåligt samvete och började tänka på varför jag tyckte att jag behövde rida på ett sätt som gör min häst missnöjd.

Det handlar helt enkelt om tävling, om att få poäng för att man genomför ett moment. Jag klarade av att göra de momenten på förmiddagen, men det var inte med någon kvalité eller känsla. Inte heller blev han mindre spänd, snarare tvärtom. Vad är då vitsen med att rida på detta viset? Ingen alls faktiskt. Det är inte roligt att rida en spänd häst där man måste RIDA varje steg. Även om jag på tävling kanske skulle få bättre poäng för att jag kan genomföra övningen så känns det helt värdelöst om hästen är spänd. Jag tävlar för att se om hästen, trots yttre faktorer, kan fortsätta vara med mig och lita på mig. Alltså måste jag lära mig att hitta en strategi, som inte innebär kraftigare hjälper, där jag kan få honom att slappna av. Jag kanske inte kommer hitta det under Altivos livstid, kanske inte ens under min livstid, men det är då fasiken så mycket roligare att rida om man har det som mål istället för att tävla bara för poängens skull. Jag har fortfarande dåligt samvete över att jag svek min kompis förtroende. Måndag red jag ett väldigt lätt pass och eftersträvade enbart att han skulle slappna av. Det var långa tyglar och många klappar. Altivo spände till lite på "traktorsidan" även fast det inte var något farligt där, men det släppte efter ett par varv. Efter passet såg han precis så nöjd och kaxig ut som bara han kan. Världens bästa häst <3

Jag är väldigt glad och tacksam för allt mina fina hästar lär mig. Jag tror att jag känt mer press på att prestera höga poäng inför VM, men jag måste hålla mig till min linje och filosofi. No matter what! Däremot kan jag bara tänka mig hur stor press man ska känna om man rider ett OS, kanske laget har medaljchans. Då är det nog lätt att tappa bort sig själv på vägen och bli för prestationsinriktad. Man börjar gå över gränsen för vad som är etiskt okej och intalar sig själv att det är vad som krävs för att göra bra resultat. Men som sagt, vad vet jag.

Jag har lovat mig själv att vad jag än gör i framtiden så måste jag alltid vara sann mot mig själv och mina hästar. Jag ska aldrig sitta av med ångest i magen för att jag varit orättvis mot min häst. Ingen är perfekt, alla gör misstag och tappar tålamodet. Det viktigaste är att man är medveten om när man gör fel och att det inte blir en vana. Det kan vara nyttigt att reflektera varför man tävlar och vilken väg man ska gå. Ni läsare kanske kan kommentera varför ni tävlar/inte tävlar, skulle vara intressant att läsa era funderingar.

Mästaren Guérinière skriver:

"Gracen (den vackra, behagfulla gesten) är ett så vackert ornament för konsten. Utan grace finns inte fin ridning ; och utan finess kan man inte drömma om konst. Hårdhet och kraft ör ensamrätt för de medelmåttiga som aldrig vill vara sanna."

Från Nuno Oliveiras bok. Oliviera skriver också om piaff, men jag tycker det är applicerbart på ridning i största allmänhet. Om det finns spänning i hästen kan det aldrig se lätt och vackert ut.

Dressyren måste vara till för hästen, inte tvärtom.

Följ gärna mig på instagram: astridhedman

Min kloka, vackra och lite knäppa Altivo <3


Läst 18852 ggr Kommentarer Kommentera

APR
02

Föllycka

Vi har fått vårt andra föl för detta år. En liten hingst blev det igen, e. Altivo, u. Galiza.

Han är så vacker och jag hoppas det kan bli en framtida stjärna i stallet. Altivo har fått en lugn vecka efter tävlingen, men han blir fort uttråkad så vi har börjat med vår miljöträning. Rida runt med fladdrande plastpåsar har gått riktigt bra så vi ska fortsätta med lite svårare saker snart.

Horus har gått riktigt kanon denna vecka, han börjar växa upp till en stor pojke. Jag längtar till min tränare Maria kommer hit i slutet på april. Jag känner att jag behöver vägledning hur jag ska fortsätta med de flesta hästarna. Jag känner att jag har kommit till en platå nu där hästarna går bra, men jag behöver hjälp hur jag ska gå vidare till nästa steg. Tills dess får jag klura själv och jag kan verkligen skatta mig lycklig som har ridning som arbete. Rida är faktiskt det bästa som finns!

Första gången ute i hagen. Väldigt nyfiken och social kille. Namnförslag som börjar på bokstaven O? :)

Ha en fin vecka. Kom ihåg att följa mig på instagram, astridhedman


Läst 19061 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
28

Årets första we-tävling!

Full rulle som vanligt! I torsdags lämnade jag Ulrika på flyget, vi har haft väldigt roligt ihop och hon har varit till stor hjälp. Torsdag kväll hämtade jag nästa working student som är en finsk tjej, men som har bott på Madeira i 2,5 år. Isa heter hon och ska vara med mig till maj. Hon rider på Madeira och vill utveckla sin ridning och komma igång med working equitation på ön. Ska bli bra att få fortsatt hjälp då jag har lite för många hästar just nu. Våra småpojkar är kastrerade nu så om någon vill ha ett par 4-åriga valacker hojta till!


Fredag morgon red jag och vi packade för helgens tävling. Efter lunch kom vi iväg, bästaste polaren Nuno körde sin jeep och transport med mig, Isa och Altivo. I Porto var det en olycka så det tog oss cirka 45 minuter extra för att komma ut på motorvägen. I Aveiro var det full storm och det regnade massor så vi kunde bara ligga runt 60 km/h. En timme innan vi var framme i Mafra gick bilen upp i temperatur. Lyckligtvis så kom det en mack på en gång där vi kunde svänga in och se vad som är fel. "En grej" som har att göra med vattnet hade gått sönder (bilkunskaperna är på topp som ni hör) och vi kunde inte köra längre. Som tur var fanns det fantastiska människor 10 minuter bort som kom med jeep. På med trailern på deras jeep och jag, Isa och hästen hängde med till Mafra, lämnade hästen och körde tillbaka till deras hus där Nuno redan väntade. En mekaniker hade tagit bilen och skulle fixa den till söndag. Boa! Vi däckade i säng klockan 1 på natten. Vi skulle egentligen sova hos bästa Barbro men efter allt strul och ingen bil så fick vi övernatta hos denna ryttare som också skulle tävla. Tack Catia och Faustino <3

Lördag morgon var det vet check och Altivo skötte sig riktigt bra. Inga viftande framben och skakande på huvudet. Han kände nog att det inte var läge efter allt kaos kvällen innan. Jag tog red en sväng efteråt och han var fin. Vi startade dressyrtestet runt 14 och han var väldigt avspänd på framridningen. Banan var blöt efter nattens storm och det var mest gegga. Det fortsatte att blåsa men Altivo skötte sig bra ändå. Det var lite äckligt när staketet gungade och gnällde av blåsten, men han kunde passera och vi hade en hyfsad runda. Det var 3 internationella domare, en tysk, en svensk och en portugis. Jätteroligt att få nya ögon på sig och jag fick många bra tips med mig från alla 3. Tyskan höll mig på förstaplats i dressyren och det är jag otroligt glad för. Vi fick totalt 64,8 % och en sjätteplats av 9 starter (alla utom 1 som är professionella ryttare). Det var väldigt tight mellan placeringarna så det kändes lite surt att hamna så långt ner. Men men, bara att rida bättre nästa gång!

Söndag fm var det dags för teknik och Altivo har aldrig gått så bra på framridningen som han gjorde då. Tekniken red vi på en superfin gräsbana och jag tänkte att "nu jäklar sätter vi den". Altivo var inte på samma humör som jag och spände till så fort vi red från framridningsdelen in på banan. Vi tog oss igenom och vissa saker kunde vi göra riktigt bra, andra mindre bra. Speciellt på parallellslalomen som vi har tränat så mycket var det några reklamskyltar i plast som blåste omkring 10 meter ifrån, så hälften av bytena blev bajs. Så tråkigt. I protokollen hade vi allt mellan 8,5 till 4. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra när han spänner till så för han blir väldigt svårmanövrerad. Nu är han betydligt mer ridbar än för något år sedan, men jag blir lite less att han inte kan ta det lugnt och lyssna på mig. Han är en självständig hingst och jag tror att han inte alltid litar på att jag vet vad jag håller på med. Han måste ha koll på allting och han stänger mig ute när han tror att något är farligt. Men... det finns massor av potential i detta lilla krutpaket och trots detta så får vi ändå rätt bra procent. Jag vet ingen annan som rider en Veiga häst och det kanske finns en anledning. Men man har det man har och jag får lära mig otroligt mycket med Altivo. När han är bra är han fantastisk, men vi måste höja våran lägstanivå för att vara i klass med portugiserna. Vi fick 64,8 % igen i tekniken, vilket är en bra poäng, men de andra rider på 70. Jag har bett om råd men portugiserna säger att det är svårjobbat med sådana hästar och att det är omöjligt att få de helt med sig. Jag har tänkt bevisa motsatsen så nu ska vi miljöträna massor fram till VM!

Eftersom WAWE, den internationella working equitation organisationen, har som kvalregel för att rida VM måste man rida på 58 % och genomförd speed på nationell tävling med internationell domare var detta ett tillfälle för oss att kvala. Jag fick skarpa tillsägelser av flera (som vet hur jag brukar rida i speeden) att rida säkert och eftersom jag låg 8:a totalt efter att ha hamnat 8:a i tekniken, fanns det ingen chans för mig att ta någon placering. Därför valde jag att rida säkert och bara släppa på när det var raksträckor. Altivo var djupt upprörd över att han inte fick göra det han är bäst på, springa fort! Nu var det minsann inga spänningar, han bara låg och väntade på att jag skulle låta honom gå. Han var lite nöjdare när han sen fick gå in på prisutdelning, även om vi inte fick ta emot något pris så ville jag passa på att rida honom en sväng till inne på banan. Det var som ni förstår en nyttig tävling och vi klarade kvalet vilket var målet. Men jag vill upp i procenten och göra stabilare rundor. Träna träna träna...

Någon av er läsare som har tips på spända/tittiga hästar? 

Min kära vän Hanna Larsson tog riktigt fina bilder och även om jag kan bli galen på Altivo så är han otroligt snygg <3 Enjoy! Kom ihåg att följa mig på instagram astridhedman

Dressyren. Gegga men fin häst!

Världens härligaste människor! Catarina, Catia, Nuno och Hanna bakom kameran <3

Teknik

Speed

Seriösa klubben..

3 kort tagna av Sabine Rolfs från speeden.

Prisutdelning. Klart vi var tvungna att ha vårt snygga Sverige-täcke vi fått av Maria. Älskar det sista fotot med alla hingstarna, ljuset och de häftiga träden i bakgrunden! Proffsfotografen Hanna Larsson mina damer och herrar.


Läst 16161 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
23

Gästblogg med Ulrika

Olâ!
  
Jag heter Ulrika Jonsson har nu gjort tre veckors praktik hos Astrid på Lusopiario i norra Portugal. Hemma i Sverige går jag en YH-utbildning till ridlärare på Vreta Utbildningscentrum utanför Linköping. Framåt senhösten är jag klar med plugget och ser fram emot att få jobba med det bästa jag vet – hästar och ridning.
  
Av alla fantastiska hästar i världen har jag fastnat för lusitanon, rasen som avlats i tusentals år för ridning och strid till häst. Portugiserna kallar dem för ”vindens söner” och sägnen säger att vinden från Atlanten svepte in över landet och gjorde stona dräktiga. Jag förundras varje dag över lusitanons temperament, arbetsvilja och deras önskan att behaga ryttaren. Så när chansen dök upp att få göra en del av utbildningens praktik utomlands sökte jag mig genast till Portugal och hamnade hos Astrid för att få möta en annan kultur, lusitanos och lära mig mer om working equitation.
  
Det har varit tre lärorika veckor här och jag har bombats med nya intryck högt och lågt. Häromdagen frågade en vän vad jag lärt mig och jag blev mållös. Efter att ha grunnat lite på frågan så kan jag säga att jag fått ett helhetsintryck med mig. Ett helhetsintryck över hästhållning, horsemanship och skolning av hästar. Både grundutbildning av unghästar och träning av tävlingshästar upp till högsta klass i WE. Föga förvånande är det alltid grunderna som man jobbar med, att träna hästen så att den med lätthet kan bära upp sig själv och ryttaren. Hästen är inte skapt för ridning, vi måste träna den för det och det ska ske på hästens villkor.
  
Hästar är hästar överallt i världen men hästhållningen i Sverige och Portugal är ganska olika. Hästar som rids här i Portugal står på stall och det är inte så vanligt med rasthagar. Hästar som inte rids går ute på de fält som inte duger till vinodling eller annat jordbruk. För en svensk som kommer hit är det bra att ha det i bakhuvudet, hästarna i hagarna ser inte alltid så fina ut och det kan tyckas hemskt att hästarna står på box alla dygnets timmar förutom när de arbetar i ridhus eller på bana. Men så funkar det här och det är bara att gilla läget. Astrid är mycket noga med att hennes hästar i träning ska få komma ut alla dagar som hon jobbar. Det finns tyvärr ställen där hästarna inte kommer ut så ofta.
  
Jag har varit i Portugal en gång förut på en ridresa med Rotbrunna Häst och Kursgård. Då prövade jag för första gången att rida WE och jag tycker det är så roligt. Portugiserna är bäst i världen på WE och Astrid som ständigt tävlar mot dem möter alltid värsta motståndet. Jag har spanat en del när hon och Altivo tränar inför VM i maj och fått rida på hinder själv. Tyvärr så blev WE-tävlingen som jag skulle följt med på i Trofa inställd. Men en hel del tips och tricks har jag med mig i bagaget med hem. Och jag är riktigt sugen på att köra igång WE-träning med mina egna hästar och med alla som vill testa på denna häftiga gren med samspel, lydnad, förtroende och speed. Det är inte så lätt som det ser ut!
  
Dagarna i ett utbildningsstall är sig lika men ständigt skiftande. Hästar är individer likväl som människor. Under mina tre veckor har vi haft regn nästan varje dag i varierande mängd. Det är bara de sista dagarna som varit riktigt fina. Dessutom har det blåst ordentligt vissa dagar. Omständigheter man inte rår över och då får man anpassa sig. Det får bli lösgalopp i stället för att rida unghästarna och om det inte har regnat in för mycket i ”ridhuset” då får det bli longering.
  
Men trots väder och vind har jag fått förmånen att rida många fina hästar alla med något att lära mig. Jag har fått minnen och erfarenheter som jag kommer att bära med mig för resten av mitt hästliv. Som häromdagen när jag red Enjeitado och han plötsligt stannar upp i traven och bjuder mig på en spontan piaff. Eller fyraårige Jasmim, med en vilja av stål och hjärta av guld, som jag blir så glad av att rida.
  
Om du vill läsa mer om mitt Portugaläventyr så har jag bloggat, nästan varje dag, på www.devote.se/stallkatt  Nu blickar jag framåt mot nästa praktik på en svensk ridskola för att sedan fixa min ridlärarexamen. Hoppas vi ses framöver på WE-banan, någon ridskola. Eller varför inte på Svenska Lusitanosällskapets Feira som hålls varje år i september?
  
//Ulrika
   
Ps. Håll tummarna för Astrid, Altivo och hela svenskgänget på VM!
WE-träning med Enjeitado.
Ibland sken solen så man kunde rida ut!
 
Feira i Trofa. Working equitation blev inställt, men de kunde genomföra modell- och gångartstävlingen.
Astrid och Altivo tränar WE.
 
Fyraåriga Jasmim blev en av mina favoriter.

Läst 17008 ggr Kommentarer Kommentera



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen



Mest lästa


Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Gästbloggen: "Stukat självförtroende hämmar inlärningen"

Gästbloggen

Tömkörning - varför är vi så rädda för volter?

Stalldrömmar

Marcobus!

Saras vardag

Till Husbloggarna