Portugal-bloggen
APR
29

Förberedelser

Det har varit fullt fokus på Altivo senaste veckan. I söndags förra helgen var vi iväg till en regional dressyrtävling och red en S:t Georges mest för att komma ut och lufta oss innan VM. Han var väldigt avspänd och jag gled mest runt utan att sätta så mycket press på honom. Vi gick faktiskt och vann klassen utav fyra ryttare så det var jättekul.
  
I onsdags var det working equitation i Braga. Jag fick rida mitt program till musik. Tävlingen var inomhus och Altivo var väldigt spooky i ett hörn så det blev pannkaka i galoppen så fort vi kom nära. Det var inte alls vad jag ville ha för känsla inför VM, men samtidigt tror jag att det var en bra erfarenhet.
Han var fin och avspänd på framridningen så jag satte inget tryck i honom. När jag sedan kom in på banan och behövde ha honom mer mellan hand och skänkel så spände han till istället för att lyssna på mig. Vi fick bara 60 % så det var surt, men jag fick bra kritik om mitt program.
Till tekniken red jag igenom hjälperna mer på framridningen och då var han mycket mer ridbar inne på banan. Vi hade några riktigt bra stunder och ett par missar, men vi landade på 67 %. I speeden red jag lugnt och han gav mig så härlig känsla. Vi fick ingen topplacering, men vi var där för att träna och det var en nyttig dag.
  
I fredags kom min tränare Maria Eriksson hit och vi har tränat igår och idag. Vi hinner köra ett pass med Altivo imorgon på morgonen innan hon flyger hem. Hästarna har gått så bra och Altivo är i storform. Vi har givetvis fått massor att jobba med som alltid när Maria kommer. Mina skänklar ska vridas om, jag måste få hästarna mjuka som sockor, kontrollera händerna, krama i tyglarna istället för att ta/släppa, pumpa upp den svaga sidan osv osv. Jag har fått massor med verktyg och idag var Altivo helt fantastisk. Får ibland nypa mig i armen över att jag får rida en så fin häst som han. Maria ska med på VM och det känns väldigt tryggt att ha med henne. Hon kan både mig och hästen och vet vad vi ska fokusera på.
  
Nu ska vi gå och käka en Francesinha, ni kan ju googla på det. Ledtråd: Portugisisk skräpmat!
  
Kom ihåg att följa mig på Instagram: astridhedman


Altivo kanske borde bli hopphäst istället? :)


Läst 25927 ggr Kommentarer Kommentera

APR
16

München here we come!

Antar att de flesta av er redan läst nyheten om att jag kommer ingå i Sveriges lag på VM i maj! Working equitation är en fantastiskt rolig gren och jag är så stolt och glad att få göra denna resa med Altivo. När jag började rida honom satte vi som mål att en dag rida ett internationellt mästerskap och nu är vi där. Men jag tar inte ut något i förskott. Som alla vet kan det hända saker på vägen, men vi ska göra vårt allra bästa för att vara väl förberedda och i toppform. Ska även bli superkul att få rida i lag. Här i Portugal är de inte så mycket för lag förutom när det är internationella mästerskap. När jag bodde hemma tävlade jag i lag på både ponny och häst. Vi hade alltid bra stämning och hejade på varandra. Jag tror att jag och mina lagkompisar Johanna Nygren och Åsa Salétros kommer ha samma härliga stämning.

Min plan var att tävla dressyr idag, mest för att komma ut med honom och ha ett par till tävlingar i kroppen. Tyvärr flyttades tävlingen in pga regnet som varit i veckan. Vi laddar om för nästa söndag istället och onsdagen (som är helgdag) blir det regional we. Sedan kommer Maria hit sista veckan i april och har en genomkörare med oss. Altivo har även fått träffa en spansk fysioterapeut och veterinären har raspat tänderna i veckan. Även jag har träffat min fysioterapeut och varit till tandläkaren så vi är båda genomkollade inför resan. Nu när jag har hjälp i stallet av finska Isa Kautto så har jag mer tid och ork. Vi har börjat yoga på morgonen innan frukost och det gör stor skillnad i ridningen. Känner skillnad efter 10 dagar så ska verkligen hålla i den vanan även efter Isa åker tillbaka till Madeira där hon bor.

Som avslutning på detta inlägg tänkte jag höra om någon skulle vara intresserad av att köpa en jättetrevlig palomino? Det är en cruzado (mamman och pappan är inte godkända för avel så därför räknas den som cruzado istället för lusitano). Den är 7 år, valack sedan november och 158 cm hög. Var och red den för ett par veckor sedan och ägaren vill bli av med den snabbt. Det är lite att jobba med, men den är väldigt snäll även om den är känslig att rida. Med några månaders jobb så kommer den bli jättefin och den är vacker som en dröm! Bra pris. Ni kan mejla mig om ni eller någon ni känner skulle vara intresserade på astrid_hedman@hotmail.com

Snyggingen Galomino. Jag vet även fler hästar till salu så vill ni ha hjälp tveka inte att höra av er :)

Jag och Altivo letar sponsorer inför VM. Vi har fått några stycken som jag kommer presentera snart. Ett av de företag som sponsrar oss med deras produkter är Mustcare Pro. De har tillskott för hästar och Altivo har fått testa deras Fenilpro med MSM och jag tycker att jag känner skillnad efter 3 veckors användning. Speciellt i uppvärmningen är han mjukare och har lättare att böja i haserna i samlingen. Sedipro innehåller magnesium och hjälper hästen att koncentrera sig vilket jag också märker skillnad på. Kolla in deras hemsida om ni vill läsa mer www.mustcarepro.se

Kom ihåg att följa mig på instagram astridhedman

Så laddad för 25 grader och sol nästa vecka!

Kram på er och hoppas ni får en fin vecka <3


Läst 26547 ggr Kommentarer Kommentera

APR
12

Att rida med spänning

Hej på er!

I fredags fick jag en riktig aha-upplevelse med Altivo. Passet gick inte alls bra, men det var otroligt nyttigt och jag är tacksam för min kloka lilla häst. Det regnade (vilket verkar vara standard i detta land nu för tiden) och jag red i ridhuset. Min groom höll på att fylla luft i däcket på traktorn som stod en bit ifrån. Detta ljud tyckte Altivo påminde om sabeltandade tigrar som väntar på att attackera. Han blev superspänd och jag tänkte att detta är ett gyllene tillfälle att rida honom som om vi vore på tävling. Jag bestämde mig för att vi minsann skulle rida exakt där jag ville, no matter what. Jag fick hålla i tyglarna och klämma om med skänklarna för att han skulle hålla galoppen. Ibland petade jag på med spöt för att han skulle gå framför skänkeln så att vi kunde rida nära kortsidan där han var som mest spänd. Efter ett par varv kunde vi vända upp och göra en 8-volt med galoppombyten och flera andra rörelser från we. Altivo var fortsatt spänd och när vi var klara var han blöt i svett. När vi kom in i stallet såg han inte alls nöjd och harmonisk ut som han brukar göra. När osteopaten kom på eftermiddagen var han sur när jag skulle hämta honom i boxen. Jag fick dåligt samvete och började tänka på varför jag tyckte att jag behövde rida på ett sätt som gör min häst missnöjd.

Det handlar helt enkelt om tävling, om att få poäng för att man genomför ett moment. Jag klarade av att göra de momenten på förmiddagen, men det var inte med någon kvalité eller känsla. Inte heller blev han mindre spänd, snarare tvärtom. Vad är då vitsen med att rida på detta viset? Ingen alls faktiskt. Det är inte roligt att rida en spänd häst där man måste RIDA varje steg. Även om jag på tävling kanske skulle få bättre poäng för att jag kan genomföra övningen så känns det helt värdelöst om hästen är spänd. Jag tävlar för att se om hästen, trots yttre faktorer, kan fortsätta vara med mig och lita på mig. Alltså måste jag lära mig att hitta en strategi, som inte innebär kraftigare hjälper, där jag kan få honom att slappna av. Jag kanske inte kommer hitta det under Altivos livstid, kanske inte ens under min livstid, men det är då fasiken så mycket roligare att rida om man har det som mål istället för att tävla bara för poängens skull. Jag har fortfarande dåligt samvete över att jag svek min kompis förtroende. Måndag red jag ett väldigt lätt pass och eftersträvade enbart att han skulle slappna av. Det var långa tyglar och många klappar. Altivo spände till lite på "traktorsidan" även fast det inte var något farligt där, men det släppte efter ett par varv. Efter passet såg han precis så nöjd och kaxig ut som bara han kan. Världens bästa häst <3

Jag är väldigt glad och tacksam för allt mina fina hästar lär mig. Jag tror att jag känt mer press på att prestera höga poäng inför VM, men jag måste hålla mig till min linje och filosofi. No matter what! Däremot kan jag bara tänka mig hur stor press man ska känna om man rider ett OS, kanske laget har medaljchans. Då är det nog lätt att tappa bort sig själv på vägen och bli för prestationsinriktad. Man börjar gå över gränsen för vad som är etiskt okej och intalar sig själv att det är vad som krävs för att göra bra resultat. Men som sagt, vad vet jag.

Jag har lovat mig själv att vad jag än gör i framtiden så måste jag alltid vara sann mot mig själv och mina hästar. Jag ska aldrig sitta av med ångest i magen för att jag varit orättvis mot min häst. Ingen är perfekt, alla gör misstag och tappar tålamodet. Det viktigaste är att man är medveten om när man gör fel och att det inte blir en vana. Det kan vara nyttigt att reflektera varför man tävlar och vilken väg man ska gå. Ni läsare kanske kan kommentera varför ni tävlar/inte tävlar, skulle vara intressant att läsa era funderingar.

Mästaren Guérinière skriver:

"Gracen (den vackra, behagfulla gesten) är ett så vackert ornament för konsten. Utan grace finns inte fin ridning ; och utan finess kan man inte drömma om konst. Hårdhet och kraft ör ensamrätt för de medelmåttiga som aldrig vill vara sanna."

Från Nuno Oliveiras bok. Oliviera skriver också om piaff, men jag tycker det är applicerbart på ridning i största allmänhet. Om det finns spänning i hästen kan det aldrig se lätt och vackert ut.

Dressyren måste vara till för hästen, inte tvärtom.

Följ gärna mig på instagram: astridhedman

Min kloka, vackra och lite knäppa Altivo <3


Läst 18620 ggr Kommentarer Kommentera

APR
02

Föllycka

Vi har fått vårt andra föl för detta år. En liten hingst blev det igen, e. Altivo, u. Galiza.

Han är så vacker och jag hoppas det kan bli en framtida stjärna i stallet. Altivo har fått en lugn vecka efter tävlingen, men han blir fort uttråkad så vi har börjat med vår miljöträning. Rida runt med fladdrande plastpåsar har gått riktigt bra så vi ska fortsätta med lite svårare saker snart.

Horus har gått riktigt kanon denna vecka, han börjar växa upp till en stor pojke. Jag längtar till min tränare Maria kommer hit i slutet på april. Jag känner att jag behöver vägledning hur jag ska fortsätta med de flesta hästarna. Jag känner att jag har kommit till en platå nu där hästarna går bra, men jag behöver hjälp hur jag ska gå vidare till nästa steg. Tills dess får jag klura själv och jag kan verkligen skatta mig lycklig som har ridning som arbete. Rida är faktiskt det bästa som finns!

Första gången ute i hagen. Väldigt nyfiken och social kille. Namnförslag som börjar på bokstaven O? :)

Ha en fin vecka. Kom ihåg att följa mig på instagram, astridhedman


Läst 18869 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
28

Årets första we-tävling!

Full rulle som vanligt! I torsdags lämnade jag Ulrika på flyget, vi har haft väldigt roligt ihop och hon har varit till stor hjälp. Torsdag kväll hämtade jag nästa working student som är en finsk tjej, men som har bott på Madeira i 2,5 år. Isa heter hon och ska vara med mig till maj. Hon rider på Madeira och vill utveckla sin ridning och komma igång med working equitation på ön. Ska bli bra att få fortsatt hjälp då jag har lite för många hästar just nu. Våra småpojkar är kastrerade nu så om någon vill ha ett par 4-åriga valacker hojta till!


Fredag morgon red jag och vi packade för helgens tävling. Efter lunch kom vi iväg, bästaste polaren Nuno körde sin jeep och transport med mig, Isa och Altivo. I Porto var det en olycka så det tog oss cirka 45 minuter extra för att komma ut på motorvägen. I Aveiro var det full storm och det regnade massor så vi kunde bara ligga runt 60 km/h. En timme innan vi var framme i Mafra gick bilen upp i temperatur. Lyckligtvis så kom det en mack på en gång där vi kunde svänga in och se vad som är fel. "En grej" som har att göra med vattnet hade gått sönder (bilkunskaperna är på topp som ni hör) och vi kunde inte köra längre. Som tur var fanns det fantastiska människor 10 minuter bort som kom med jeep. På med trailern på deras jeep och jag, Isa och hästen hängde med till Mafra, lämnade hästen och körde tillbaka till deras hus där Nuno redan väntade. En mekaniker hade tagit bilen och skulle fixa den till söndag. Boa! Vi däckade i säng klockan 1 på natten. Vi skulle egentligen sova hos bästa Barbro men efter allt strul och ingen bil så fick vi övernatta hos denna ryttare som också skulle tävla. Tack Catia och Faustino <3

Lördag morgon var det vet check och Altivo skötte sig riktigt bra. Inga viftande framben och skakande på huvudet. Han kände nog att det inte var läge efter allt kaos kvällen innan. Jag tog red en sväng efteråt och han var fin. Vi startade dressyrtestet runt 14 och han var väldigt avspänd på framridningen. Banan var blöt efter nattens storm och det var mest gegga. Det fortsatte att blåsa men Altivo skötte sig bra ändå. Det var lite äckligt när staketet gungade och gnällde av blåsten, men han kunde passera och vi hade en hyfsad runda. Det var 3 internationella domare, en tysk, en svensk och en portugis. Jätteroligt att få nya ögon på sig och jag fick många bra tips med mig från alla 3. Tyskan höll mig på förstaplats i dressyren och det är jag otroligt glad för. Vi fick totalt 64,8 % och en sjätteplats av 9 starter (alla utom 1 som är professionella ryttare). Det var väldigt tight mellan placeringarna så det kändes lite surt att hamna så långt ner. Men men, bara att rida bättre nästa gång!

Söndag fm var det dags för teknik och Altivo har aldrig gått så bra på framridningen som han gjorde då. Tekniken red vi på en superfin gräsbana och jag tänkte att "nu jäklar sätter vi den". Altivo var inte på samma humör som jag och spände till så fort vi red från framridningsdelen in på banan. Vi tog oss igenom och vissa saker kunde vi göra riktigt bra, andra mindre bra. Speciellt på parallellslalomen som vi har tränat så mycket var det några reklamskyltar i plast som blåste omkring 10 meter ifrån, så hälften av bytena blev bajs. Så tråkigt. I protokollen hade vi allt mellan 8,5 till 4. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra när han spänner till så för han blir väldigt svårmanövrerad. Nu är han betydligt mer ridbar än för något år sedan, men jag blir lite less att han inte kan ta det lugnt och lyssna på mig. Han är en självständig hingst och jag tror att han inte alltid litar på att jag vet vad jag håller på med. Han måste ha koll på allting och han stänger mig ute när han tror att något är farligt. Men... det finns massor av potential i detta lilla krutpaket och trots detta så får vi ändå rätt bra procent. Jag vet ingen annan som rider en Veiga häst och det kanske finns en anledning. Men man har det man har och jag får lära mig otroligt mycket med Altivo. När han är bra är han fantastisk, men vi måste höja våran lägstanivå för att vara i klass med portugiserna. Vi fick 64,8 % igen i tekniken, vilket är en bra poäng, men de andra rider på 70. Jag har bett om råd men portugiserna säger att det är svårjobbat med sådana hästar och att det är omöjligt att få de helt med sig. Jag har tänkt bevisa motsatsen så nu ska vi miljöträna massor fram till VM!

Eftersom WAWE, den internationella working equitation organisationen, har som kvalregel för att rida VM måste man rida på 58 % och genomförd speed på nationell tävling med internationell domare var detta ett tillfälle för oss att kvala. Jag fick skarpa tillsägelser av flera (som vet hur jag brukar rida i speeden) att rida säkert och eftersom jag låg 8:a totalt efter att ha hamnat 8:a i tekniken, fanns det ingen chans för mig att ta någon placering. Därför valde jag att rida säkert och bara släppa på när det var raksträckor. Altivo var djupt upprörd över att han inte fick göra det han är bäst på, springa fort! Nu var det minsann inga spänningar, han bara låg och väntade på att jag skulle låta honom gå. Han var lite nöjdare när han sen fick gå in på prisutdelning, även om vi inte fick ta emot något pris så ville jag passa på att rida honom en sväng till inne på banan. Det var som ni förstår en nyttig tävling och vi klarade kvalet vilket var målet. Men jag vill upp i procenten och göra stabilare rundor. Träna träna träna...

Någon av er läsare som har tips på spända/tittiga hästar? 

Min kära vän Hanna Larsson tog riktigt fina bilder och även om jag kan bli galen på Altivo så är han otroligt snygg <3 Enjoy! Kom ihåg att följa mig på instagram astridhedman

Dressyren. Gegga men fin häst!

Världens härligaste människor! Catarina, Catia, Nuno och Hanna bakom kameran <3

Teknik

Speed

Seriösa klubben..

3 kort tagna av Sabine Rolfs från speeden.

Prisutdelning. Klart vi var tvungna att ha vårt snygga Sverige-täcke vi fått av Maria. Älskar det sista fotot med alla hingstarna, ljuset och de häftiga träden i bakgrunden! Proffsfotografen Hanna Larsson mina damer och herrar.


Läst 15988 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
23

Gästblogg med Ulrika

Olâ!
  
Jag heter Ulrika Jonsson har nu gjort tre veckors praktik hos Astrid på Lusopiario i norra Portugal. Hemma i Sverige går jag en YH-utbildning till ridlärare på Vreta Utbildningscentrum utanför Linköping. Framåt senhösten är jag klar med plugget och ser fram emot att få jobba med det bästa jag vet – hästar och ridning.
  
Av alla fantastiska hästar i världen har jag fastnat för lusitanon, rasen som avlats i tusentals år för ridning och strid till häst. Portugiserna kallar dem för ”vindens söner” och sägnen säger att vinden från Atlanten svepte in över landet och gjorde stona dräktiga. Jag förundras varje dag över lusitanons temperament, arbetsvilja och deras önskan att behaga ryttaren. Så när chansen dök upp att få göra en del av utbildningens praktik utomlands sökte jag mig genast till Portugal och hamnade hos Astrid för att få möta en annan kultur, lusitanos och lära mig mer om working equitation.
  
Det har varit tre lärorika veckor här och jag har bombats med nya intryck högt och lågt. Häromdagen frågade en vän vad jag lärt mig och jag blev mållös. Efter att ha grunnat lite på frågan så kan jag säga att jag fått ett helhetsintryck med mig. Ett helhetsintryck över hästhållning, horsemanship och skolning av hästar. Både grundutbildning av unghästar och träning av tävlingshästar upp till högsta klass i WE. Föga förvånande är det alltid grunderna som man jobbar med, att träna hästen så att den med lätthet kan bära upp sig själv och ryttaren. Hästen är inte skapt för ridning, vi måste träna den för det och det ska ske på hästens villkor.
  
Hästar är hästar överallt i världen men hästhållningen i Sverige och Portugal är ganska olika. Hästar som rids här i Portugal står på stall och det är inte så vanligt med rasthagar. Hästar som inte rids går ute på de fält som inte duger till vinodling eller annat jordbruk. För en svensk som kommer hit är det bra att ha det i bakhuvudet, hästarna i hagarna ser inte alltid så fina ut och det kan tyckas hemskt att hästarna står på box alla dygnets timmar förutom när de arbetar i ridhus eller på bana. Men så funkar det här och det är bara att gilla läget. Astrid är mycket noga med att hennes hästar i träning ska få komma ut alla dagar som hon jobbar. Det finns tyvärr ställen där hästarna inte kommer ut så ofta.
  
Jag har varit i Portugal en gång förut på en ridresa med Rotbrunna Häst och Kursgård. Då prövade jag för första gången att rida WE och jag tycker det är så roligt. Portugiserna är bäst i världen på WE och Astrid som ständigt tävlar mot dem möter alltid värsta motståndet. Jag har spanat en del när hon och Altivo tränar inför VM i maj och fått rida på hinder själv. Tyvärr så blev WE-tävlingen som jag skulle följt med på i Trofa inställd. Men en hel del tips och tricks har jag med mig i bagaget med hem. Och jag är riktigt sugen på att köra igång WE-träning med mina egna hästar och med alla som vill testa på denna häftiga gren med samspel, lydnad, förtroende och speed. Det är inte så lätt som det ser ut!
  
Dagarna i ett utbildningsstall är sig lika men ständigt skiftande. Hästar är individer likväl som människor. Under mina tre veckor har vi haft regn nästan varje dag i varierande mängd. Det är bara de sista dagarna som varit riktigt fina. Dessutom har det blåst ordentligt vissa dagar. Omständigheter man inte rår över och då får man anpassa sig. Det får bli lösgalopp i stället för att rida unghästarna och om det inte har regnat in för mycket i ”ridhuset” då får det bli longering.
  
Men trots väder och vind har jag fått förmånen att rida många fina hästar alla med något att lära mig. Jag har fått minnen och erfarenheter som jag kommer att bära med mig för resten av mitt hästliv. Som häromdagen när jag red Enjeitado och han plötsligt stannar upp i traven och bjuder mig på en spontan piaff. Eller fyraårige Jasmim, med en vilja av stål och hjärta av guld, som jag blir så glad av att rida.
  
Om du vill läsa mer om mitt Portugaläventyr så har jag bloggat, nästan varje dag, på www.devote.se/stallkatt  Nu blickar jag framåt mot nästa praktik på en svensk ridskola för att sedan fixa min ridlärarexamen. Hoppas vi ses framöver på WE-banan, någon ridskola. Eller varför inte på Svenska Lusitanosällskapets Feira som hålls varje år i september?
  
//Ulrika
   
Ps. Håll tummarna för Astrid, Altivo och hela svenskgänget på VM!
WE-träning med Enjeitado.
Ibland sken solen så man kunde rida ut!
 
Feira i Trofa. Working equitation blev inställt, men de kunde genomföra modell- och gångartstävlingen.
Astrid och Altivo tränar WE.
 
Fyraåriga Jasmim blev en av mina favoriter.

Läst 16793 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
20

Back home

Nu är jag tillbaka hemma efter en helg i Örebro/Västerås. Har bott hos min kusin och hennes familj fredag till lördag och sedan söndag till idag. Så mysigt att få träffa mitt grymt söta kusinbarn Alice. Tänker att det kan bli en hästtjej av henne. Lite dåligt med hästfolk i min släkt, det är bara jag och mamma så vi behöver förstärkning i nästa generation. Lördag åkte jag till Linnea Lycke i Örebro där vi körde working equitation två dagar. De flesta som var med på träningen red i höstas när jag var dit, men det var även några nya ryttare med. Intresset för we ökar hela tiden, kul att fler och fler hittar till denna fantastiska sport. Hoppas att deltagandet i VM iår ska ge sporten mer respekt bland de andra disciplinerna. Nu får man ofta förklara för andra ryttare vad we är och många tror att det är någon form av ghymkana. Min kortaste förklaring brukar vara "dressyr med hinder och en klick adrenalin". Det är så roligt att tävla i och hästarna älskar det. Blir tydligt när man har tunnor och stolpar att svänga runt. Det kräver både precision och förtroende mellan häst och ryttare. Man kan tro att det är superlätt att öppna och stänga en grind, men det krävs en hel del sammarbete och att man kan kontrollera sin häst.

Jag satt även upp och red på några av elevernas hästar och det är bra att göra det då och då. Jag har inte tränat andra i så många år, därför sitter jag gärna upp ibland för då kan jag känna saker som jag mitt öga ännu inte är tränat att se. Fast ibland är hästarna så roliga att rida att jag inte vill sitta av! Men mitt mål är att jag ska klara av att guida eleven genom svårigheter från marken. Jag sitter upp för att kontrollera om det jag ser stämmer med det jag känner. Jag kan också sitta upp för att visa, så eleven kan få en bättre förståelse för vad jag menar. Förr satt jag upp på allt utan att tänka efter så mycket. Nu är jag mer försiktig och skulle inte sitta upp på världens vildhäst. Det är helt enkelt inte värt att ramla av och riskera att vara borta från ridningen en längre period. Men givetvis vill jag kunna hjälpa mina elever vid behov, men fram tills nu har jag aldrig hamnat i en situation där jag känner att jag inte vill sitta upp för hästen är så vild. Hoppas att det fortsätter på det spåret.

Nu ska jag gå och sova, var uppe vid 4.30 för att åka med bussen till Arlanda imorse. Mellanlandade i Munchen där det var snö. Nästa gång jag ska dit blir i maj för VM i working equitation. Galet!

Sov gott :)

Kom ihåg att följa mig på instagram: astridhedman

Alla var så otroligt välmatchade denna helg. Här är Gertrud med sitt fina connemarasto som gjorde några fina byten.

2 fina lusar, Maria och Johanna som rider.

Linnea med sin fantastiska lusitano Tremoco (togge).

Mycket motljus... Söt Linnea!

Mellanlandning i Munchen. Jobba våren!

Ulrika hämtade mig på flyget och sedan åkte vi till Porto för lunch. Underbart i solen, lite kontrast mot Sverige och Tyskland.


Läst 15688 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
11

Effektiv vecka

Regnet fortsätter ösa på, men det har inte varit så farligt som förra veckan. Vi har till och med kunnat rida ut mellan skurarna och träna på utebanan. Igår tränade jag och Altivo hinder och han kändes superfin. Min praktikant Ulrika fick också testa på we-hinder med Enjeitado. Jag hoppas att hon sen som ridlärare ska sprida working equitation mer bland ridskolorna. Har tänkt att hon ska få gästblogga innan hon åker hem till Sverige. Jättefint initiativ i Uppland där man har gjort en ridskolecup. Vore kul om fler tog efter den idéen för att få igång motivationen hos eleverna.

Om någon skulle vilja ha mer we-träningar på sina lektioner, men känner sig osäker på hur de ska ridas så rekommenderar jag att gå in och kolla TR. På svenska ridsportförbundets hemsida finns TR X som är för working equitation. Det finns även en bilaga där det står väldigt utförligt om hur varje hinder för varje nivå ska ridas. Är även bra att kolla om man själv rider eller tränar. Jag ska iväg och träna i Örebro nästa helg om någon vill komma och kolla (gratis för fotfolk). Går även att klämma ett par till ryttare. Om någon är intresserad av att vara med och träna för mig så kan ni mejla på astrid_hedman@hotmail.com .

Småpojkarna Jupiter och Jasmim gör stora framsteg varje dag. Jag och Ulrika har kört på litegrann varje dag och de utvecklas i stormfart. Jupiter är så otroligt cool och härlig attityd. Jag tror han skulle göra vem som helst lycklig, han anpassar sig efter varje människa. Jasmim ger otroligt fin ridkänsla, Ulrika testade honom i fredags och han skötte sig utmärkt med en ny ryttare. Jag börjar bli sugen på att behålla honom, han kommer bli en galet fin we-häst och är lite mer nerv i än Jupiter. Men.... man kan tyvärr inte behålla alla så jag ska jobba för att hitta bra hem till båda småpojkarna.

Till veckan är planen att göra en ny video på Giesta. Den gamla försäljningsvideon är bara i skritt, trav och galopp. Nu gör hon mer "grejer" så tänker uppdatera hennes annons. Annars händer inget speciellt förutom Örebro till helgen. Har ni några frågor får ni gärna bomba. Har dåligt med inspiration i regnet.

Ha en fortsatt fin söndag,

Kram

Kom ihåg att följa mig på instagram: astridhedman

Solen visar sig emellanåt. Jag sitter på Fandi och Ulrika framför på Giesta.

Längtar som tusan till tävlingarna kommer igång igen. Här är fina Indio som vann sin första start.

Lillkillen Jupiter går som tåget <3

WE är så himla roligt!


Läst 15493 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
08

Inget Trofa och en häst mindre

Som väntat blev working equitation i Trofa inställt så jag och Altivo laddar för sista helgen i mars. Då är det första nationella för året i Mafra och vi ska få rida kür vilket ska bli roligt. Eftersom Trofa blev inställt kommer jag rida en regional första helgen i april också och sedan hoppas vi komma hela vägen till München och VM.

Det är inte så lätt att träna när det regnar så mycket. Jag har aldrig varit med om så dåligt väder under en så lång period. Min stackars praktikant Ulrika får uppleva Portugal från sin allra värsta sida. Jag hoppas solen tittar fram snart för jag är så less på detta väder. Denna vecka har varit helt ok även om det regnat en hel del. Är otroligt glad för plastduken som täcker ena långsidan på ridhuset. Utan den hade det troligen varit en swimingpool därinne.

En stor nyhet är att jag har en häst mindre. Invictus ägare har flyttat honom till en annan ryttare där han ska tränas i portugisisk equitation. Vi är fortfarande vänner och hon är väldigt nöjd med mitt arbete. Invictus hade fått toppbetyg från sin nya ryttare på första ridturen idag. Även om man har ett bra sammarbete så kan man vilja gå olika vägar i hästens utbildning. Jag önskar de båda stort lycka till och hoppas få se Invictus på någon stor uppvisning i framtiden.

Vi har kört på med unghästarna som gör framsteg varje dag. Jupiter och Jasmim är fortfarande till salu så hör av er på min mejl astrid_hedman@hotmail.com om ni är intresserade. Det är två väldigt trevliga killar. Vi kommer att kastrera de inom några veckor och det ingår i priset.

Kom ihåg att följa mig på Instagram: astridhedman

Ha en fin helg allihopa!

/Astrid

Stencoola Indio i regnet.

Lycka till Invictus!


Läst 14956 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
28

Träning, skåne och regn

Det har varit några händelserika dagar så jag känner mig rätt utpumpad. Tisdag till onsdag åkte jag och Altivo till Pedro Torres för att träna working equitation. Träningen gick bra men min gamla lastbil hade det kämpigt. Ett elfel gjorde att den fick åka bärgningsbil hem på onsdagen. Jag hade märkt att något var galet på vägen ner så jag försökte inte köra hem utan vi var kvar på Pedros gård. Nuno och Catarina kom och hämtade oss mitt i natten, vilka hjältar! Klockan 5 på morgonen var vi hemma på gården. Man märker hur fantastiska vänner man har i dessa situationer. Även Hanna Larsson och Kicki Linell var otroligt fina och ställde upp. Det är något att vara tacksam över, fina vänner <3

Torsdag sov jag typ 3 timmar innan jag åkte och jobbade igen. Ville hinna med alla hästar eftersom jag skulle till Sverige på fredagen. Det var kämpigt, men det gick! Hann även rida 3 hästar fredag morgon innan flyget gick. Gissa om jag sov bra på planet! Lördag och söndag var det jag som skulle ge lektioner i working equitation. Så roligt att se de elever som har varit med från början och få följa deras utveckling. Alla har tagit ett steg framåt och är otroligt ambitiösa med sin träning. Det var även några nya ekipage som var duktiga och tog åt sig bra av instruktionerna. Jag var glad att jag inte hade fler lektioner för man var rätt genomfrusen efter att ha stått 8 timmar i ett oisolerat ridhus.

Söndagkväll sov jag hos Maria och Björn. Fick även träffa Ellinor Bjerkliden som jag inte har sett på år och dar. Så kul! Vi åt palt, pratade häst och såg dokumentären Harry and the Snowman på Netflix. Se den om ni är hästnördar, fin historia. Vi började prata om hur konstigt det är att man aldrig hört talas om denna häst som verkligen blev en superstar. Hade ni hört talas om honom innan dokumentären?

Ganska kul att kolla på hur de red på den tiden, fascinerande hur karln satt kvar i sadeln.

Jag hade tur som missade snökaoset med en dags marginal för jag hade en lugn hemresa på måndagen. Jag hade tid att rida några hästar på eftermiddagen. Tisdagmorgon fick jag göra en till resa till flygplatsen och hämta upp min nya praktikant Ulrika som läser till ridlärare. Perfekt att ha extra hjälp nu när jag har så många hästar. Däremot så är det riktigt skitväder och ska fortsätta så de närmaste 10 dagarna. Hoppas vädret vänder så Ulrika får lite värme. Verkar som att vädret i hela Europa har gått bananas. I helgen ska det vara tävling i Trofa men jag har svårt att tro att det blir av med allt detta regn. Tråkigt när vädret ställer till det. Vi har iallafall fått upp en plastduk på ena långsidan och det verkar fungera bra.


Instagram: astridhedman

Härlig aktionbild på Carina som anordnar dessa träningar med mig. Här rider hon sin fina lusitano Heroi.

Troligen inget Trofa för oss iår. Så tråkigt, älskar denna feira men med mycket regn är det svårt.

Kram,

Astrid


Läst 14735 ggr Kommentarer Kommentera



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen



Mest lästa


Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Tufft för arrangören när mobila boxar avbokas

Gästbloggen

Tankar om kontakt

Portugal-bloggen

Falsterbo, från mitt lite nordliga perspektiv.

Kajsa Boström

Till Husbloggarna