Hästliv

Hej,

Jag vill börja med att tacka! Tack för bemötandet jag fick i samband med mitt förra blogginlägg. De gånger jag bloggat om något som är jobbigt för mig har jag blivit bemött av respekt och omtanke. Några dåliga äpplen finns det alltid, men då har ni stått upp för mig och sagt ifrån. Jag ser det och uppskattar det otroligt mycket. Personer i min närhet, både familj, vänner och personalen på kliniken har alla stöttat och försöka göra denna smärtsamma del av livet lite lättare. 

Livet på gården fortsätter. I hjärtat känns det som att det saknas en puzzelbit och jag kommer på mig själv gå och titta efter hästarna, fast jag vet att de inte finns här. Just Cajza saknar jag extra mycket, kommer på mig själv att vilja gå och smeka hennes mule, men vänder åt andra hållet när jag inser att hon står inte där i hagen. 

Någon som helt klart märkt att matte varit lite "off" är min unghäst, Rose. Varje gång hon ser mig passera gnäggar hon. Varje morgon välkomnar hon mig lite extra och det var nog därför jag skrev det där smset. 
Jag satt i soffan en dag och skrev till min man, som då var på golfbanan, "I dag ska jag rida på Rose". Sagt och gjort. Jag menar, jag köpte mig ju en ny sadel dagarna innan (men inte hunnit uppdatera färgen på övrig utrustning...) 

Ner till stallet gick vi, hela familjen, när Per kommit hem. Jag sadlade, ledde ut och satt upp. Sen skrittade jag iväg. Då slog det mig och jag tittade bakåt samtidigt som jag skrattande sa "Just det, unghästar brukar man longera några varv innan man sitter upp på". Ni skulle sett hans ansikte, ren skräck. Men jag fortsatte skritta iväg. Sen har vi gjort så, jag rider ut och Rose blir starkare och starkare i kroppen. Vi betäckte ju henne under sommaren, efter treårstestet, men hade (the story of my life), sån otur. Två dagar efter ens ovulationen fick hon en sån galen hovböld. Hade så ont stackarn att hon fick sova inne på kliniken. Det blev inte direkt någon dräktighet efter det... Sen hade vi en chans kvar och då tog hon sig inte heller. Då avslutade jag försöken, för ett alldeles för sent föl ville jag inte ha. Nu får hon bli min ridhäst istället. 


Första ridturen på min egen uppfödning <3

Under hösten ska jag bygga upp min häst. Målet är en stark, välmusklad och sund individ som kommer hålla många många år framåt. Egentligen bör hon hoppas in under ryttare, om man ser till vad många andra gör med sina unghästar. Jag tänkte dock inte ha så bråttom med det. Jag fokuserar på att rida ut, varvat med träning av Karin Engström. Hon kommer upp till gården några minuter från oss, och är duktig på tömkörning. Rose gick sitt första pass för henne i veckan, och wow. Man glömmer lixom bort, men vilken fin häst vi har!


Rose och Karin in action!

Som ni ser så fortsätter vardagen framåt. Vi hästfolk är ju lite programmerade så. Man måste hela tiden fortsätta, djuren kräver det och någonstans finns det en tröst i det. En tröst i att man ska fortsätta arbeta, fortsätta älska och bry sig om hästarna. 
Hemma på gården har det både kommit och gått kundhästar. Vi har haft karantänhästar, importerade hästar, som nu åkt hem till sina nya ägare.
Nytt i stallet är en difus hälta, som vi troligtvis funnit orsaken till. En "rygghäst", som jag arbetar med från marken för att mjuka upp och stärka. En fånghäst som står på boxvila, en sårskada som även den står på box, och en unghäst som är på tillfälligt besök när matte tävlar med deras äldre hästar.


Spark på hasen ger stort gips! Under läker det dock superfint.


Arbetskamrat - Equibandet!


Parallellt med hästarna så ska gården förberedas inför hösten. Vi ska stänga våra sommarhagar, tömma lösdriften på andra gården och gå igenom allt här hemma. När vintern kommer har man lixom ingen andra chans på att ordna, då får saker vänta till våren. Och det är ju alldeles för tråkigt!
Nästa sommar ser jag fram emot att inte ha dubbla jobb, utan att "bara" vara hemma på gården. Känns som att man kan ordna det väldigt fint och bra när man har hela dagar på sig! Längtar!



Elwira säger god morgon <3

Hoppas ni får en fin söndag!

Och återigen, stort tack för bemötandet i samband med mitt förra inlägg. 

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 7589 ggr Kommentarer Kommentera

Jag kommer för alltid minnas din päls mot min hud, din andning och dina mjuka näsborrar.


Vår skatt, vår vän och själsfrände.

Jag och Per kan inte minnas vårt liv utan dig i det. Så länge har du varit en del av vår familj. Älskade Cajza.

Det är med respekt och kärlek vi ser dig djupt i ögonen och ser det där vi egentligen inte vill se.
Ser hur du hamnar på efterkälken, ser du du inte orkar hålla fanan lika högt som du brukar, ser den matta blicken i annars så pigga ögon, och framförallt känner värmen i det där frambenet.
Men så har det kommit glimtar under sommaren där jag tänkt att du är inte redo. För vi är inte redo.

Men vi älskar ju dig. Du har lagt hela grunden för det liv vi lever, för miljön våra barn växer upp i och lärt mig känna kärleken till hästen och att lita på min magkänsla.

Jag minns när vi pensionerade dig. Hur veterinären sa att det var för tidigt, men jag stod på mig om röntgen. Hur förvånade vi blev av att se förändringarna och hur lätt valet blev att sitta av. Med det i bakhuvudet vet jag att du drar upp din sköld och visar inte hur ont du egentligen har.

Dagens beslut att låta dig somna in med din son Concorde är det tuffaste jag tagit. Med så fullt av respekt och kärlek för det känns som att bröstkorgen ska explodera.

Jag var inte redo. Jag hade aldrig blivit redo. Men alla tecken visade mig att du var.

Att säga tack går inte. Jag kan inte tacka dig för allt du gett mig. Känslorna ryms inte i det ordet. Men jag försöker. Tack, jag älskar dig och lovar att ingen någonsin kommer kunna mäta sig med dig. ❤️

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

När solen sjönk över Gottröra bjöd vi Concorde "Conny" och Cajza på godis och morötter. De har haft en härlig dag ute med sina vänner och med den största av respekter fick de sedan somna in. Att säga att vi är ledsna är inte ens i närheten av våra känslor. Vi känner sorg över sagan med Conny som vi inte ens fick påbörja. Vi känner tomheten efter Cajza. De gnäggar identiskt och jag kommer nog för alltid gå här hemma och lyssna efter de båda.


En dag kommer jag berätta varför vår 2:åring efter Cajza behövde avlivas, istället för att påbörja inridning. Men jag är inte redo ännu. Jag har inte kommit över smärtan att om jag blivit informerad om hans fraktur så hade jag kanske kunna rädda livet på honom. Nu fick jag upptäcka det själv, alldeles alldeles för sent, och trots att så många veterinärer engagerat sig, både i Sverige och utomlands så var svaret samma från alla. "Det går inte". Jag har skrikit, gråtit och bönfallit dem. Ta alla pengar jag har, men rädda livet på honom. Men det fanns ingen utväg som gjorde mig lycklig. 

Jag kommer minnas detta som mitt livs förlust och aldrig någonsin kommer jag släppa någon av våra hästar utanför gården. Låt mig läka och komma över chocken. Sen ska ni få veta. 


Våra älskade hästar, mor och son. Jag hoppas ni går på det eviga sommarbetet tillsammans nu <3 


Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram

Läst 41410 ggr Kommentarer Kommentera

Hej, 

Som jag skrev i föregående blogginlägg så väljer vi att avsluta vårt avelsprojekt här på gården. Vi har alltid kallat det projekt, för det var aldrig menat att vara något permanent. Det finns många uppfödare ute i landet, som år efter år jobbar med sina ston, föl och unghästar. Jag hade aldrig förhoppningen eller tanken att bli en av dem. Jag såg helt enkelt en del av hästvärlden som jag inte kunde något om - och valde att gå all in för att lära mig mer. 

Jag har jobbat fyra säsonger på Stockholm Seminstation och lärt mig MASSOR. Jag känner min otroligt trygg i rollen som assistent till veterinären och avslutade min anställning där med att undersöka mitt eget sto. (Detta självklart med överseende av veterinären!) Mallig var jag när jag snabbt fann allt han bad om ;-)


Älskade Chippen ställde snällt upp!

Hemmavid om våren har jag tagit hand om fölningar med allt vad det innebär. Min första fölning var ett rejält felläge där fölet redan var död, pga brusten navelsträng. Är inte det en start på avelskarriären så vet jag inte... Därefter har det varit enkla fölningar och svåra fellägen. Allt har vi ordnat. Och fram till fölen kommer handlar allt, året runt faktiskt, om stoet. Jag har vårdat mina avelsston med fint foder, tandvård, hovvård. Hyrt en gigantisk lösdrift för att ge dem friheten att röra på sig med en stoooor ligghall att gå in och sova i. Om sommaren vandrar de glatt på otroliga 10 hektar mark som ligger inbäddad i skog för underbar skugga de varmaste dagarna. Jag har verkligen gjort allt för att maxa mina chanser till att få föl på ston som är välmående och i fertil ålder.



Quimby på sommarbete som föl. 

Men har jag då fått föl?

Svaret blir nja. Jag summerar detta projekt med siffrorna 18 mot 4 (6). Det betyder att jag har försökt få 18 föl, men slutar med 4 stående avkommor. Vi har 2 föl på bakning, så jag hoppas vi slutar på 18 mot 6. Av dessa stående avkommor har vi sålt 2. Men! Vill jag ändå slå in här! De fyra avkommor vi fått är helt fantastiskt fina. Så stolt över dem!

Vi bedriver arbetet här på gården i ett företag. Därför får jag det ganska bra på papper hur det går, rent nummermässigt. Om man gör det privat så är det lätt att man blundar för siffrorna och kör på. Därför har jag varit hård mot mig själv. Jag har tagit till sägningen "kill your darlings", titta på företagets olika delar med granskande ögon och ta bort de delarna som kostar mer än de ger.

För oss blir det avelsdelen.


Mary Ellis och Rose Bay sommaren 2019.

Det blir naturligt på något vis. Jag känner mig lite "klar" med den delen av mitt liv. (just nu). Jag stänger inte dörren helt för att ta föl i framtiden. Men just nu är det inte där mitt hjärta slår en extra volt. Vi har därför sagt upp arrendet på lösdriften och den gruppen av hästar splittras. Det är unghästar som flyttar hem för inridning, Chippen är såld, Warona flyttar hem till sig etc. 
Ur gruppen kommer vi ha de två dräktiga mottagarstona och Lunatic. Just nu håller vi på att ordna en egen liten lösdrift hemmavid som de kan bo i. 

Att ha hästar på lösdrift på gården bredvid tar sin tid. Jag lägger ner mycket tid varje vecka på att ta hand om dem och istället frigör det tid och kraft för mig att lägga här hemma på gården. Det känns bra!


Concorde som föl 2020 <3 


Den här resan har öppnat så otroligt många dörrar för mig. Jag har inte bara lärt mig hela reproduktionsdelen utan även lärt mig hantering av föl och allt det administrativa med att ordna pass till dem, avmaskning, vaccinationer etc etc. 
Vi har varit på fölvisningar, fölauktion, unghästtest och varit med vid inridning. Jag ser inte tillbaka på denna resa med känslan av misslyckande - tvärtom! 
Utan denna resa hade jag inte suttit med i styrelsen för SWB Mälardalen, där jag lärt mig ännu mer. Min målsättning där är att tillsammans med salugruppen försöka skapa möjlighet och en fönster ut för uppfödare att kunna sälja sina fina avkommor. 



Projektet gav oss också Rose! Och för det är jag evigt tacksam <3 Om en månad är sommarlovet färdigt för henne och hon är min nya ridhäst.
Som jag väntat så många år på att hon ska växa upp :-) 



Mvh Annelie

@stallsteningeby på instagram


Läst 46024 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Nedan bild är från 20 april, då vi inleder vår resa för att göra Embryotransfer på vårt sto Chipotle HH. Det har varit en rolig, lärorik och väldigt slitsam resa. Det slitsamma kommer jag inte sticka under stolen med ;-) Oj vad jag kört, trixat och fixat!


Chippen <3

Här finns mitt första blogginlägg, daterat 20 april: https://www.hippson.se/blogs/hastliv/drottningen-ar-redo-for-et.htm . Därefter kommer ett inlägg 10 maj, dagen efter vi spolade ur vårt första embryo. https://www.hippson.se/blogs/hastliv/embryo-uttaget-check.htm Därefter har jag inte hunnit blogga om det, så tänker att det blir ett längre inlägg denna gång. Kanske med ett litet oväntat slut?

Vi har gjort ET på Myrsjö Gård, det ligger cirka 90 minuter från oss. När man gör hos dem så köper man ett "paket" med tre sköljningar, dvs tre chanser att få embryo insatt i mottagarsto. Vi gick in i "projektet" med två egna mottagarston. "Hulda" och "Grisen", två ston som vi tidigare på året köpte av travtränare Peter Norrman i Sigtuna. Tyvärr drabbades Grisen av förstoppning på stationen och fick sova över på kliniken en vända. Då blev vi lite ur fas med stona och till första sköljningen fick vi låna ett annat sto. Det stoet resorberade tyvärr embryot vid dygn 19. 

Nästa vända gick det fort, och då snackar vi speed!
Jag kommer nog aldrig glömma hur vi åkte upp till stationen för en koll inför nästa försök och Chippen står med ett perfekt ägg som är på väg att gå. Nej nej nej! PANIK och jag vet att hingsten Caracas var fullbokad på fredagen. Ringer hem till min chef Linda på Sthlm Seminstation och panikar. Så här i efterhand kanske det känns lite dramatiskt, men sommaren är relativt kort och man vill inte missa en bra brunst. 
En normaldos skick-semin ligger på cirka 15-20 ml. Chippen seminerades hemma på Sthlm med 1,5 ml. Vi tog verkligen alla droppar vi hade. 

Om vi säger så här, ingen av oss hade så höga förhoppningar när vi 8 dagar senare skulle spola ur och se om vi hittade något embryo... Men där var det! Helt otroligt! Men som vi själva säger mest hela sommaren - "man behöver bara en spermie".
Inget av våra mottagarston låg bra i tid, så vi fick använda Odessa Face, som stod på Myrsjö. Hon är i dag dräktig med Chipotle HH - Caracas - bebis på 92 dygn <3.


Odessa i framkant med vår flock. <3

Inför vårt sista försök valde jag att byta hingst. En av hemmahingstarna på Sthlm är Tenor du Gue. Som jag älskar honom. Han är vacker, vänlig och haft en finkarriär med Jonna Ekberg. Denna gång kände jag mig lite matt på alla körningar upp till Myrsjö, så vår hemmaveterinär på stationen samarbetade med Myrsjös veterinär och vi tajmade allt här. När det väl var dags åkte jag upp med Chippen och "Grisen" för att se om det kunde finnas något att spola ur. Och JA DÅ <3 Det kom ut ett embryo som vi satte in i vår lilla travare. Helt otroligt, tre embryo på tre chanser. Nu var vi spända för att se så att det skulle "fastna" i unga "Grisen", som är 4 år. En vecka senare jublade jag och veterinärerna, helt otroligt! Vi har två föl på bakning efter vår älskade Chippen. 


Ett litet kollage över glada ägare och stolta föräldrar ;-) 


Döttrarna berömde Grisen med äppelkalas <3

I och med det var vi klara på Myrsjö, och måste ju påstå att vi fick en full pott, även om ett sto resorberade. Vad gjorde vi då med vårt egna travsto "Hulda"? Hon var på väg in i fin brunst, så vi lånade ut henne till Lövsta stuteri. Där kunde hon tajma med ett annat sto och har i dag ett foster som växer i magen. Superglada är vi att hon också får bli mamma, och extra glad är jag över att det är bra ägare som kommer ha hand om henne. Vi leasar ut henne under tiden hon går dräktig och sedan med fölet. 

Vad gör vi då med vår älskade Chippen? Hon kommer få flytta hemifrån. Det är med blandade känslor vi släpper taget om henne, men detta är vår sista avelssäsong och efter fölen som föds 2023 kommer vi inte längre hålla på med avel. Därför valde vi att sälja Chippen och jag visste direkt att någon annons kommer hon inte komma ut på. Det handlade om rekommendationer och magkänslan. Glädjande nog har jag hittat det perfekta hemmet! Hon flyttar till Spanien <3 En svensk familj lämnar Skåne för värmen utomlands och Chippen kommer få gå med hennes avelsston och fortsätta sin karriär inom aveln. 


Jag kommer sakna våra kramar <3

Nästa inlägg tänker jag ska handla om varför vi slutar med avelsprojektet (som vi kallat det) och hur jag ser på mitt företagande här på gården. 

Mvh Annelie

@stallsteningeby på instagram


Läst 44418 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Klockan är efter midnatt här, men ibland får jag feeling att blogga lite. Skriva ner mina känslor i just den stunden jag känner dem. Så here we go! (vid köksbordet, precis inkommen från stallet). 



När jag för trettio minuter sedan satt i maskinen för att förbereda alla hagar med vatten till morgondagen, slog det mig. Jag firar snart 30 år med kärleken till hästen. För mig började resan med en far inom det militära. Han skulle på en av sina utlandsuppdrag, tror det var fredsbevarande arbete i Bosnien eller Kosovo denna gång. Inte lätt att minnas för det blivit en del vändor genom åren. Jag började på ridskolan med skräckblandad förtjusning, för att ha lite "tidsfördriv". Min ingifta "moster" har berättat att mamma någonstans funderade när "hästfasen" skulle gå över... Hon erkände att hon svarat att intresset avtar nog snart. 

Allt detta kom till mig i kväll. När jag satt där i maskinen och funderade varför den inte rörde sig framåt. Jag hade glömt lägga ur det neutrala läget, och verkade i min värld bestämt kunna tro att den skulle drivas framåt med tankens kraft. Min arbetsdag började strax innan klockan 06 i morse, och slutade som sagt vid midnatt. Det känns ändå helt okej att vara lite trött då. I samma veva såg jag att mina skor gått sönder. Kan konstatera att mina fötter klarar mer än 30.000 steg om dagen - skorna not so much. 

Hur som helst, jag svamlar. För jag är lite trött, men stolt. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv och vad ridsporten gett mig. Den har fostrat mig till en person som inte tittat på klockan (eller lönekontot...) ;-) Den har disciplinerat mig så pass att dagens uppsatta uppgifter ska utföras, oavsett tid på dygnet. Hästarnas har gjort mig nyfiken och format mig i roller som tvingat mig att gå på magkänsla och söka information på samma gång. 
I företaget Stall Steninge By är jag vd, ekonomichef, marknadschef, PR-avdelning, inköpsansvarig, anläggningsansvarig, kvalitetsansvarig, säljare, personalchef, förare och projektledare. Alla dessa roller har jag antagit utan utbildning, anställningsintervju eller meriter. Det har helt enkelt bara varit uppgifter som stått framför mig och som skall lösas. Lite roligt när man tänker på det. Och det gör jag sällan. 


När jag ser denna bild minns jag känslan av stolthet och glädje. Mäktig känsla! (Foto: Sofie Sköld)


Min make, Per, håller just nu, tillsammans med vår Sofia på Ludvig & co, kvinnan som på riktigt har koll på vår bokföring och kan alla regler, på att starta ett Aktiebolag. Han informerade mig för någon vecka sedan att jag är satt i rollen som vd. Mitt direkta svar var "nej, det kan jag ju inte vara". Ni skulle sett blicken! Han stirrade på mig som att jag sagt att jag inte ville ha häst längre. Och när han hämtat sig och informerat mig om att jag haft rollen i 8 år redan, men i en bolagsform där det inte behövt vara utskrivet, då fick jag ge med mig. 

På fredag firar vi 8 år på gården. 8 år som har format mig till den jag är i dag. 8 år där jag haft ovanstående roller på gården, men inte tänkt en enda dag på att det är mitt jobb. För är det bland det roligaste man vet i världen, då kan det ju inte vara ett jobb? Det känns i alla fall inte så. Det känns bara som att jag har roligt om dagarna. 

Vilken lycka! Och allt för att ridskoleponnyn Roxette charmade mig med sin stubbman för alla dessa år sedan. <3

Mvh Annelie


Läst 49127 ggr Kommentarer Kommentera


Sommarens väder skapar magi på himlen. Energi tankar jag hos Concorde - min 2 åring e. Cascari. <3

Hej!

Jag har inte hunnit blogga alls denna sommar. När jag summerar högsäsongen om någon vecka så kommer jag dela med mig av vad jag pysslat med. Då kommer ni förstå varför det inte funnits tid att sitta vid datorn.
Det jag dock tänkte göra just nu är att blotta mig själv lite. Förra veckan stod det klart att en häst, som jag verkligen gett allt och lite till för att försöka hjälpa ägarna att rehabilitera, fick somna in. Att låta hästar somna in är inget jag tar lätt på, aldrig någonsin. Jag har sagt till mig själv att den dagen jag inte blir ledsen över en avlivning, då ska jag sluta med mitt arbete. 
Men. Jag brukar klara av att hålla mig professionell tillsammans med hästägare och hålla skenet uppe för hästen. Tårarna brukar komma ute i lastbilen när allt är klart. 

Denna gång klarade jag dock inte det. När jag själv tittade över axeln på veterinären och ultraljudet så fullkomligt bröt jag ihop. Det är så många aspekter i detta som gjorde mig så himla himla ledsen. Och med världens gulligaste ägarfamilj. Som jag skrev till min bästis senare på kvällen, jag ville verkligen att vi skulle laga hästen och ge dem en fortsättning på sagan. Men så blev inte fallet och det tog så himla hårt. Det jag dock tar med mig är värmen från veterinären som stannade kvar på jobbet en fredag kväll för att jag var på väg in. Att hon var med hela vägen och hämtade ner vår andra veterinär som varit inblandad i fallet. Det var inga tvivel om vad som var bäst för hästen och det gick vi självklart på <3

Jag kanske ofta framställer mig i bloggen som en positiv och glad person, det är jag! Jag älskar mitt jobb. Men på kvällen när detta hände kände jag ett behov att få dela med mig av baksidan på yrket. Hästarna blir ju inte bara mina inackorderingar, de blir mina arbetskamrater.

Mvh Annelie



Läst 24861 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Nu är sommaren här. Juni har officiellt startat och det är faktiskt sommar då. Oavsett vad någon annan säger ;-) 
Här i Stockholm har det varit blött, blött och lite mer blött. Jag har dock hållit humöret uppe och sagt att det är bra för gräset. Något det inte varit bra för är dock stonas brunsten. Det växlande vädret har gjort det svårt för dem att komma in i riktigt bra vårbrunster. Jag hoppas på ändring nu när värmen kommer. 

På avelssidan får vår del så resorberade mottagarstoet Chippens embryo, men vi har ett nytt embryo i ett annat mottagarsto som vi håller tummarna för. Koll om det växer i nästa vecka! Vår Cajza var inte dräktig vid första försöket, men är omseminerad. 
Unga Rose har inte fått någon stark brunst att seminera på ännu, så vi avvaktar och väntar på värmen.


Ett sto från seminstationen får sova över när ägarna är upptagna på tävling.


Ett annat sto sov över - inseminerad med Vitalis.


Med alla brunstiga ston hemma på gården så har vi släppt iväg Conny och Lunatic på sommarbete. 
Conny kastrerades för drygt 3 veckor sedan. Allt har läkt ihop superfint, och han har landat lite i att vara valack, men ibland tänder han till lite på damerna ;-) Så de får gå i skogsängen där de kan äta gräs och inte bli distraherade. Conny är nu 2 år och Lunatic 24, åldersskillnaden märks dock inte nämnvärt!


Conny får öka farten för att hinna med Luna!


Här var Conny mindre, senhösten 2020. Tillsammans med Lunatic som var "nanny" vid avskiljningen. 

Hemma i stallet så har det varit full rulle denna vecka. Vi har både släppt hem hästar, men också med kort varsel fått in nya hästar. Hem släppte vi semesterhästar och den läkta frakturen. in kom en uppskuren och gipsad hov pga hålvägg, en kotfraktur och två seminston. Full rulle med andra ord. För att göra saken lite mer spännande så har Elwira, 2 år, varit med mamma hela veckan. Smått febrig och lite snorig gör att man får leka med mamma istället för kompisarna på förskolan. 


Glada miner och mammas mössa på seminstationen.

Vi gör även vårt yttersta för att hinna med Towes onsdagar på ridskolan. Det är så härligt att se gruppen bli kompisar och barnen får känna spänningen med att få en ponny tilldelad, pirret att göra iordning och sedan rida. I veckan fick de hoppa, superroligt tyckte alla och ponnyerna är ju världens snällaste <3


Towe har hittat Kiwis favoritställe att bli kliad på. 

Denna helg är jag ensam hemma med alla hästar och barnen. Per är på svensexa i Berlin fredag - söndag, så det är bara att köra på. I dag skiner dock solen, så det blir en mysig dag utomhus!


Elwira morgonfodrade och släppte ut med mig. 

Nu är barnen otåliga här och vill gå ner till stallet. Får fortsätta blogga en annan dag!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 31765 ggr Kommentarer Kommentera

Hej,

Det är dags för en liten uppdatering här på bloggen. Tiden springer verkligen iväg, så jag har inte hunnit med att sitta vid datorn. 
Vad har hänt de två senaste veckorna här hos oss? 

Som jag avslutade senaste inlägget så har vi hämtat hem vår hingst Concorde, 2 år, e. Cascari - Cortzana - Cortez - Maraton. Han har bott nere i Värnamo från att han skildes från sin mor. Haft det superbra med ett gäng smågrabbar i härliga hagar och njutit av att leka och äta om dagarna. Nu har vi dock fått tillång till mer mark hemma för en egen lösdrift och tiden var inne för att kastrera honom. Så jag åkte för att hämta hem honom. Och OJ vad jag har saknat honom. Varit en dålig hästägare för jag har inte hunnit hälsa på honom, men jag vet att han haft det super så jag har inte "behövt" åka dit. Nu njuter vi dock i fulla drag över att ha honom hemma. Han kom hem söndag, fick ett bad måndag, åkte till klinik måndag eftermiddag för röntgen och sedan sov över för kastrering tidig tisdag morgon. Jag hämtade honom sedan tisdag eftermiddag och nu har allt läkt ihop fint och nästa vecka ska han få gå ut på bete med Lunatic :-)


Han har ärvt sin mammas långa öron <3

I höst rider Josefin in honom, och vi kör samma upplägg som med Rose. Målet är treårstest om han är redo!

På tal om Rose - vad gör hon? 
Hon ska tillbaka till seminstationen på onsdag och kommer högst troligt semineras denna vecka. Blir superspännande att se om hon vill bli dräktig och därmed få njuta av långledigt innan hon blir ridhäst. Hon har fått hedersplatsen på vår vägg i stallet <3

På tal om dräktigheter så har Cajza (Concordes mamma e. Cortez - Maraton) ovulerat i dag. Dräktighetskoll om några veckor så får vi se om vi kanske kan få ett sista föl från henne :-)

Chippen, som vi gör Embryotransfer på, ska in till stationen i morgon. Vi ska se om det finns ytterligare ett embryo att föra över. Det förra resorberade tyvärr mottagarstoet. Supertråkigt, men sånt som händer! Nya tag!


Att vara avelssto är jobbigt, även när man knappt är dräktig ;-) Powernap på Belle!

I dag har vi två hästar som åker hem, två fina valacker som varit här på semester medan ägaren varit i USA. Ytterligare en häst åker hem nästa vecka, ett sto som stått här med fraktur. Samtidigt så kommer en ny valack. 


Qulan och Harry har verkligen funnit sin plats i stallgänget. Härligt med lite semester <3


Fina Pride ska snart åka hem till ridskolan igen. Superskönt att frakturen läkt och hon kan leva många många år till! 

På tal om ridskolor! Towe har börjat på ridskola en gång i veckan. Även om hon har en ponny här hemma så ville vi att hon skulle få vara med i kamratskapen och gemenskapen som finns på ridskolor. Jag älskade att växa upp på ridskolan, så har sett fram emot att hon ska få börja där. Nu har hon ridit två lektioner och är redan sammansvetsad med tjejerna i sin grupp. Superkul!




I går stod jag och Per i regnet och fixade en av hagarna. Det ska alltid vara superväder när vi fixar med staket ;-) Sätt ljud på när ni lyssnar, han är helt klart inspirerad av Elitloppshelgen, haha!


Oj! Snacka om spretigt inlägg... Men det känns lika spretigt i mitt huvud ;-) Snacka om fullt ös med andra ord. Så ber om ursäkt för en lite dålig uppdatering, hoppas på att kunna skriva något lite mer matigt nästa gång :-) <3

Mvh Annelie, @stallsteningeby på instagram

Ps. Avslutar med en bild jag tog i veckan. Stallet är verkligen mitt happy place!




Läst 28990 ggr Kommentarer Kommentera


Världens bästa Rose <3

FOTO, samtliga bilder utom den med rosetter: Sofie Sköld (https://fotografsofieskold.pixieset.com)

Hästen jag bloggar om i detta inlägg: 
Rose Bay
född 2020
Efter hingsten Cascari, undan stoet Carnella Z, som i sin tur är efter Caritano Z - Chellano Z. 
Uppfödd och ägd av oss, Stall Steninge By.


Hej!

Gud vilken underbar lördag vi hade på Strömsholm! När vi satt i lastbilen på väg dit vad jag inte nervös. Jag hade lixom förlikat mig med tanken att "det går som det går". Jag har gjort mitt yttersta att föda fram och ta hand om Rose på bästa sätt ända sedan hon föddes ute i hagen här på gården. Hon blev röntgad och fick vargtänder tagna innan inridningen och jag försöker tänka "enligt skolboken" på sådana saker. 

Väl på plats i boxen på Strömsholm var hon taggad och lite "dryg". Lite som att hon väntade på sin stund att få glänsa. Vi gick in i ridhuset och hon kändes hur cool som helst. Och så släppte vi henne. Då var det som att hon tog tillfället i akt och förstod vad det handlade om. Den galoppen hon drog i väg i alltså. "jisses, lugn", tänkte jag samtidigt som jag skrattade "show off" ;-) 

Sen hade vi 15 minuter som var riktigt roliga! Rose var på hugget och med gott självförtroende tog hon sig an uppgiften att löshoppa. Helt sjukt egentligen att våra treåriga hästar med största självförtroende flyger över oxrar som är 130 cm höga. Rose gjorde detta och bockade glatt på långsidan efter. 

Efter att hon hoppat sitt sista språng gick vi fram till henne för att ta av benskydd och visa upp henne exteriört. Sofie fångade på bild... Tror ni vi var nöjda? ;-) 


Från vänster: Josefin Enarsson, Stall JE Hästutbildning, som ridit in henne. Min bästis My Almqvist som gjorde OS-knopparna ;-), Rose som vill äta på staketet... och jag. 

Rose belönades med poängraden 8 - 8- 8- 8 - 8,5 - 8,5 vilket gav 49 poäng och HOPPDIPLOM!




Några av de fina orden domarna sa var: 
"Rose Bay är ett väldigt modernt sto med många styrkor. Hon har en rytmisk och vägvinnande galopp. Hon är intresserad av att hoppa, har en positiv inställning och hoppar försiktigt."

När domare Marianne Leffler inleder med "Hon har en frambensteknik som är "to die for"! Då fick jag gåshud. 


Här har jag precis fått höra alla fina ord och tänker "shit, vi gjorde det! HON gjorde det!!"

Sen brister det totalt och jag börjar gråta en skvätt av glädje. Har även fått höra att jag inte var den enda som lät några tårar falla inne i ridhuset, även domare och funktionärer kände glädjen i mitt hjärta. 





Älskade, ÄLSKADE häst <3

Utanför väntade Per med godis och vi fick både fina rosetter, gehäng och presenter. Superkul och vilken start på vårt första treårstest som uppfödare!!



Nu måste jag springa ner till stallet. Jag hämtade Rose´s halvbror (samma hingst) i går, han ska iväg till klinik för röntgen och kastrering i morgon :-) För Rose är det nu vila, en lång vila! Hon ska nämligen få gå på sommarlov, bli mamma och efter detta långa uppehåll bli min ridhäst. 

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 28271 ggr Kommentarer Kommentera

Hej,

I går var vi uppe på Myrsjö Gård och träffade veterinär Gonzalo Ortiz Centeno. Alla stod förberedda i jakt på ett embryo ur vårt sto Chipotle HH. Jag var lite nervös, just för att hon historiskt sett inte tagit sig på första brunsten om våren, men skulle hon ha gjort det i år? Känslan de senaste två dagarna har varit att hon är lite "mysig", dvs dräktig. 

Att "spola ur" ett embryo var inget man gör på "femton minuter, en kvart" utan det var mycket att hålla reda på och ordna. Renlighet på utrustning och sto var en sak. Vi hade hemma på Stockholm seminstation fullt upp så jag kastade mig iväg mitt i arbetspasset, hämtade hästen på lösdriften och åkte direkt. Självklart var hon nyrullad och snygg när jag kom ut i hagen... Men som tur var räknas det inte, utan de viktigaste delarna tvättar man ju ändå på plats.  (Och tur för mig att vi var ensamma där, så jag behövde bara skämmas lite över min dammiga dam ;)


Gonza spolar ur embryon, Anders sitter på huk och bevakar mängden som kommer ut (och håller ett vakande öga så filtret embryot landar i står säkert.)

Vi fick stå med och titta under processen och Gonza berättade om varje steg och visade oss hur det gick till. När det väl var dags att gå in i labbet kände jag att vi väntar utanför så han får arbeta i lugn och ro. Det var en nervös väntan må jag säga! Men ut tittade ett glatt ansikte sen som bad oss hämta mottagarstoet.



Hej embryo med både mor och far som gått 1,60-hoppning <3

In kom mina kompisars sto som stod till förfogande som mottagarsto. Henne känner vi väl, så att hon ställde upp som reservsto åt oss kändes superkul! Våra egna mottagarston tajmade inte denna brunst, det visste vi, men stationen är väldigt lösningsorienterade, så vi körde på och de ordnade häst som tajmande väl. 


Fina Noora får embryot placerat i sin livmoder <3

Efter att själva överföringen var gjort fick vi komma in i labbet för att titta hur det hade gått till. Det var helt klart ett "pilligt" jobb, och imponerande att se. I bilen på vägen hem så tänkte jag på hur galet det vore om detta fungerar. Om stoet Noora vill behålla embryot i sin kropp. Då har jag varit delaktig i att ta hand om mitt sto, varit den som hjälpte till med tappning av hingsten och sen även sett den lilla föras över mellan två hästar. Närmare full insyn än så kommer man nog inte som stoägare inom avel. 

Sen vet jag att det varit omskriver om Embryotransfer och hur stona mår som "blir av" med sitt embryo. Jag har haft det i åtanke att jag ska hålla mig vaksam på Chippens mående under denna resa. Dock brallade hon glatt i hagen i morse, snodde hö av ponnyn Persilja och rullade sig innan lunchfodringen så hon återigen är dammig. Just nu mår hon med andra ord som en stjärna. Viktigt att hålla koll på det tänker jag. 

I morgon seminerar vi ett av våra andra ston, går mot treårstest med Rose på lördag och hämtar upp vår tvååring på söndag. Det är helt klart full rulle här ute på landet. Kul!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram 


Läst 18762 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa » sista » 

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.