Hästliv




Hej, då var den gjord.
Tävlingsdebuten på hästen som alltid gör sitt bästa för mig. Tänk att man varit med och dragit fram henne till världen. Krokiga ben och en förvirrad blick hade hon när hon reste sig. Men sen blev hon ett fint föl, en fin åring, en ful tvååring, men återigen en fin treåring som hoppade hem diplom på sitt test. Och nu, några månader senare än vad planen var, så har hon debuterat även på tävlingsbanan under ryttare.

8 fel blev det i vår debut. Bakbenen var inte riktigt med ur sväng och en bom föll, då blev hon nog förvånad själv så nästa bom föll också, men på hindret efter det - banans sista hinder var hon med på spåret igen. Supernöjd och jätteglad över min häst! Resultatet hade jag inte brytt mig om oavsett. Jag hade två mål med tävlingsdagen 1. att sikta mellan alla hinderstöd och ta oss över 2. att fika. Vi gjorde båda med bravur!! :-) 

Det blev ju även min tävlingsdebut. Hela 5 år sedan jag hade på mig kavaj och ljusa ridbyxor. Dock var nog ingen av oss direkt imponerad över höjden på hindren. 80 cm klarar vi. Nästa start blir det 90 med hopp om 1 meter innan vintervilan kommer. Hemma hoppar vi det, men tävling kan det ju finnas mycket att titta på, så hellre lågt med fin känsla och framförallt - att vi bygger upp hennes tillit, glädje och hopp. 

Bilden tog min dotter Towe medan jag ordnade Rose man. Alla närvarade, om vi säger så. haha!


Margaretha, min favvohöna <3

Här hemma på gården rullar allt på. Jag har tagit emot lite nya hästar från vårdavdelningen på Mälaren Hästklinik i Sigtuna. Två är maghästar för lite observation. De har vårdats för kolikkänningar och ibland gör vi ett litet stopp här hos mig för att bevaka dem i miljön "hemma", där jag är med och håller ett vakande öga nästan hela tiden. Blir lite enklare för både stall- och hästägare om det är en som är ansvarig inte att alla ska försöka titta och hålla koll, för då blir det så lätt att någon missar. Båda killarna sköter sig galant, så det är kul! 

Nu när hösten är annalkande så börjar även operationshästar höra av sig. En del planerade operationer, såsom lösa benbitar på unga hästar, men jag har även fått lite "trauman", som väntar på OP-tider. Ligament/senskador kommer löpande och jag har fått en förfrågan om ett öga också. Helt klart lite "smått och gott". 
Vinterhästarna börjar också bokas in, semesterhästar där ägarna drar till värmen och jag gosar med deras hästar. Ändå bra deal tycker jag :-) 

Avslutar dagens blogg med dagens jogg (rimmade ju!) för Rose. 

Jogga i grimma på stoooor volt. Se hästen röra sig naturlig, granska och tänka. Är den spänd, avslappnad, ren i gången, tittar den ut i något spår eller känns den balanserad?

Nyttigt att stämma av, för den dagen något känns knasigt kommer man snabbt se om det inte är som vanligt. 
Rose är van vid joggen och avslappnad. Ibland slår hon över i korsgalopp, det är när hon växer och är trött. Ju starkare hon blir i kroppen , desto färre korsgalopper blir det. Nästa år som femåring hoppas jag vi kan galoppera ”normalt”




Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 2207 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Jag är just nu mer aktiv på instagram än blogg tyvärr. Men jag tänkte att jag kastar in lite från instagram är i bloggen. Vi börjar med två inlägg, sen har jag en nyhet längre ner. 

Ridhus, volter och ensidig träning…
Måste man det? Svar nej!
Jag ogillar ridhus, älskar natur och naturlig bjudning!
Om några veckor ska lilla Rose tävlingsdebutera och jag jobbar på kondition, rakriktning och styrka på närliggande rakbana.
Vid varje vändning blir det en volt, där stämmer jag av hur hon känns, sen fokuserar jag framåt, har hästen mellan hand och skänkel och voilà så har jag en väl genomriden häst med glada öron! 🙌🏼
Hösten är här - ut och njut! 🍁





_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 

Sedan skrev jag ett inlägg om att jag har lediga boxplatser på gården, och samma dag fick jag flera samtal, men tre av dem fick jag tacka nej till. 




Lediga boxar betyder inte att alla hästar är välkomna ❤️

🍂 Hösten är här och jag är i ett skifte med att friska hästar ska lämna gården. Det kommer göra att jag får ett gäng boxar lediga i månadsskiftet.

Men i mitt yrke ingår det att ta hästar från kliniker, hästar med sårskador och hästar med speciella behov. Redan denna vecka har jag tackat nej till 3 hästar.
Det är inget personligt menat mot någon eller för att jag inte bryr mig. Det är snarare tvärtom - för att jag bryr mig ❤️

Hästarna som kommer till min gård vill jag ge 110% för. Känner jag att en skada/sårskada är för mäktig så kommer jag tacka nej. Hör jag ordet ”feber” om en häst eller häst som stått nära andra hästar på vårdavdelning så kommer jag också tacka nej.

Hästarna här hemma på gården går före allt! Jag är, ”peppar peppar”, besparad från smittor och tror att det är min magkänsla och envishet att inte tumma på mina egna regler som gör att jag klarat mig.

Det är dumt som egenföretagare att tacka nej till kunder 💸 Men jag har alltid jobbat långsiktigt och litar på mig själv. Så för er- , hästarnas- och min skull tar jag fortsatt endast hästar jag vet jag kan hjälpa ❤️

Mvh Annelie
📸@studioskold

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 

Nu till nyheten! 

Två nya chipmärkare i stan! 🙌🏼
Lördag 16/9 genomförde jag och en av mina bästa vänner Anna Skowron kurs och examen för att få id-märka hästar med chip. Planen är att under 2024 kunna hjälpa hästägare med passtillverkning och tilläggsregistrering av hästar. Bor ni på norra sidan av Stockholm så finns jag - bor ni på södra sidan så finns Anna. Hur bra? :-)


Jag och Anna efter en rolig kursdag!


Det får vara nog av tankar från mig i dag. Hoppas ni alla har en härlig vecka. 

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram

Läst 8204 ggr Kommentarer Kommentera

Hej. 

Strax rullar vi in i den tredje månaden utan vår bästa vän, pappa och make.
Sommaren har varit en mardröm på alla sätt.

Jag kommer aldrig skjuta under stolen med att plötsligt förlora sin närmaste är en mardröm. De som känner mig sedan innan ser att jag både tappat 18 kg, och att leendet inte räcker hela vägen upp längre. Men jag kämpar. Jag såg ett citat häromdagen, som var så himla träffande.

”Being a good mother while my world fell apart was the hardest role I’ve ever played”.


De finaste vi skapade, Per och jag. 

Sommaren är en dimma av sorg, praktiskt lösningar med jurist, begravningen från mina mardrömmar och att försöka komma tillbaka till någon typ av vardag.
Begravningen var ljus, vacker och med kärlek. Kyrkan i Gottröra var fullsatt och temat var sommar. Barnen hade fått välja nya klänningar och var de vackraste jag skådat. Men när en kyrka är knäpptyst och lilla Elwira ropar efter pappa… Sånt sätter spår i hjärtat hos alla som var där.

Men detta är en ridsportsajt, inte en personlig sorghantering. Men för att vara med i min historia framåt måste ni förstå - jag må le på bilderna, men när tystnaden och mörkret faller sträcker jag mig efter hans sida på sängen och saknar något så otroligt. 
Dock är det barnen som driver upp mig varje morgon. Barnen och hästarna. Jag är nog starkare än vad jag trodde också. Det betyder inte att jag inte går i terapi, har tätkontakt med min läkare och faktiskt fick läggas in på psyket några dagar efter Pers bortgång. Saknaden blev för svår, sorgen ohanterlig och jag minns att jag skrek att jag inte ville dö, men att jag inte ville leva utan honom. Så man välkomnade mig för att med hjälp av tabletter få sova. Det är ingen svaghet att erkänna detta - utan hoppas att någon ser att jag öppnar en dörr. Att en lycklig person kan plötsligt bli helt utom sig av sorg att man bara ser mörker och upplever de första ångestattackerna i livet. Men där har de funnits, mina vänner och min fantastiska familj. Alla har lyft, stöttat och hållit i mig. Låtit mig skrika, gråta och skratta. Två tillfällen under sommaren har jag lämnat bort barnen och faktiskt supit mig aspackad. Ena gången grät jag och var arg på världen. Andra gången var jag glad över att jag lever och tog det som ett steg framåt. Men jag är 38 år nu... Så mycket alkohol på en kväll klarar jag inte av, dagen efter blir så jobbig. Så det är färdig supet nu ;-) 


När jag behöver ladda batteriet drar jag ut på en galopprunda med min fyraåring. 

Och hur går det då i stallet?

Här på gården har det börjat rulla in vardag på riktigt. Lilla Elwira är åter på förskolan, och Towe har stolt börjat riktiga skolan. Vilken dag det var, minns själv hur pirrigt det var!

Jag skrev ut på instagram (@stallsteningeby) 17 juli att vi skulle börja släppa in hästar i stallet. Hade tänkt mig en mjukstart med totalt 6 hästar. Har haft 3 kundhästar under sommaren. Sen la jag ifrån mig telefonen. När jag tittade på den en kort stund senare hade jag 26 (!!) Hästar som ville komma. Hej och hå, stopp i galopp!

Så det blev inte riktigt en mjukstart, men det blev inte 26 hästar ;-)


Lastbilen fortsätter att göra sitt jobb!

Det känns skönt att ha fullt i stallet och något att verkligen arbeta med om dagarna. Tyvärr har jag ännu inte återfått korrekt matlust, men min läkare skickade mig till dietist som förstod var jag behövde. Puttar i mig näringsdrycker för att hålla orken uppe och tar powernap för att hålla huvudet på skaft.

Allt går bara man vill. Och jag fick en fråga förra veckan. Frågan löd om jag gjorde det för att visa alla att jag kunde, eller om jag tyckte att det var roligt. Svaret blev ”Från djupet av mitt hjärta, det bästa jag vet”. 


Just denna morgon vet jag inte om det var kul dock... haha!

På ett personligt plan så skrev jag på mina sociala medier för några veckor sedan, vad jag önskade om man ville hjälpa till. Tänkte att jag kanske kunde få in någon tusenlapp som sponsring för höautomater till boxarna. Drömmen är att de släpper foder klockan 06, så att jag kan börja jobba med hästarna när jag lämnat barnen. Och sedan klockan 17, så att jag kan äta middag med tjejerna utan att springa ner till stallet. Har kameror i hela stallet, så kan snabbt se att alla blivit fodrade och äter. 

DÖM MIN FÖRVÅNING!!! När det aldrig slutade plinga i telefonen. På några få dagar hade det trillat in drygt 100.000 kronor. Alldeles för mycket pengar! Men nu när automaterna är betalda så tar jag överskottet till mitt framtida projekt - automatiskt vatten i hagarna <3
En elfirma som jobbat med Per såg insamlingen ”för sent” och erbjöd sig istället att komma hit och dra elen till allt. Det är sånt här som värmer mitt hjärta och ger en skjuts framåt. Fan vad fina människor är. <3 


Uppskruvad och läskig, så även för en polishäst!

Hästarna vi har här rullar på och rullar hemåt. Har en härlig blandning av nyopererade, långtidsvilor och semesterhästar. I veckan ska jag faktiskt göra ett inlägg på min Instagram där jag pratar om vad vi har just nu. Följ om ni vill se! (@stallsteningeby)

Nu är det dags för bad och söndagsfix med barnen, sen ner till stallet igen och göra det sista för dagen. Avrundar bloggen med lite bilder. 

Mvh Annelie


Cattis! Älskad ridskoleponny som fick gå i pension hos oss. Flickorna är så glada!


Mr Wright, min uppfödning. Såld till satsande familj, men får bo kvar här till inridning. 


Sommaren har varit blöt! Här intag i störtskur!


Hönsen... Våra älskade höns! De är verkligen en del i familjen och går runt fritt på gården.


Boxvila hos oss blir aldrig tråkigt ;-)



Läst 33412 ggr Kommentarer Kommentera

Hej,

Under min tid som bloggare, både innan och efter jag arbetade på Hippson så har jag varit väldigt ärlig. Berättat om mitt liv, om saker som händer i mitt hästliv och bjudit in er på gott och ont i min vardag. Det här blogginlägget är bland det svåraste jag skrivit, men jag gör det. För det är också ett kapitel i min bok, boken som kallas livet.  

Den härliga sommarmorgonen i tidiga juni upphörde mitt liv som jag känner det. Min make Per dök inte upp på golfen som han var förväntad. Vi åkte inte heller på födelsedagskalaset vi skulle den eftermiddagen. Istället fick jag ringa 112, men inse att hans hjärta gav upp innan helikoptern ens kom till gården. Ett hjärtfel vi vetat om länge, men bevakat tillsammans med sjukvården. Jag har aldrig upplevt en sådan smärta.

I 14 år var han min bästa vän, ända sedan han bjöd mig på sushi under vår första dejt och flyttade in hos mig två dagar senare. Vi har varit ett sammansvetsat team, både i livet, som föräldrar och på gården. 6 år hann vi vara gifta och bäst av allt är de underbara barnen vi skapat tillsammans. Och det är för barnen jag nu går upp på morgonen. Towe och Elwira betyder allt och för dem har jag tagit fram urkraften som mamma. 



Men att förlora sin man, bästa vän och barnens pappa är som ni alla förstår en bottenlös sorg för vår familj. Vi fick snabbt hjälp av våra närmaste vänner och familj, ett stöd jag inte hade klarat mig utan.

Ganska direkt insåg jag att om gården blir helt tom på hästar bryter jag ihop ännu mer, jag behövde något som tar mig upp ur sängen, precis som jag gjort alla 9 år på gården.
Jag bad två hästägare om lov att behålla 3 hästar, samt instruerade vänner samt behandlande veterinär om att hålla ett öga på hästarna, för brister mitt ansvar minsta lilla ska de direkt åka från gården. Att Claes och Jennie gav mig fortsatt förtroende i denna situation är jag evigt tacksam för.

Väldigt omgående behövde jag även ta ett beslut - bo kvar på gården eller inte?
För mig var det inget att fundera över, vi ska bo kvar. Det är så klart helt en ekonomisk fråga som ensamstående mamma och egenföretagare. Men får jag ihop det samt kan hitta hjälpmedel i stallet för att underlätta min vardag - då stannar vi i många år till! (Till exempel funderar jag på höautomater så hästarna kan ha ätit klart sin frukost i lugn och ro medan jag lämnar barn på morgonen).

Vår familj älskar verkligen gården, företaget och alla hästar. Jag och Per har sedan dag ett velat bo här och låta tjejerna växa upp på landet. Vi har tillsammans byggt upp Mälardalens populäraste konvalescentstall, något vi alltid varit stolta och arbetat hårt för. Barnen trivs och Towe ser fram emot att börja riktiga skolan till hösten. Så mammahjärtat har talat.

Denna vecka tar vi farväl i en fullsatt kyrka, därefter vill vi landa ännu en stund i vår nya vardag innan jag släpper in fler hästar. Men målsättningen är att börja jobba igen i augusti. 🌻 Dock kommer jag endast ta hästar där jag känner 120% att jag kan ge bästa omvårdnad. Till exempel kommer jag avstå stora sårskador där man behöver vara två för omläggning, ögondroppar mitt i natten och liknande. För hästens skull.

Jag hoppas innerligt att jag har ett fortsatt förtroende att ta hand om era älskade hästar, även utan min parhäst. För på den här gården kommer det ur detta växa en familj om tre starka och sammansvetsade tjejer som alla älskar djur 💜

(Och ja, numera bor det även 5 höns på gården, till flickornas stora glädje, så kör sakta 🐣)


Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 62661 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Livet snurrar på och jag kom ut till lösdriften en härlig fredag morgon för 10 dagar sedan. Det som skiljde denna härliga morgon var att det stod ett FÖL och tittade på mig i skogsbrynet. 
Jag åldrades 7 år på två sekunder och skrek rakt ut. Min stackars vän Agnes som var med i telefonen fick helt klart vakna till liv med ett ryck. (Och ja, visst är det roligt att man har teamsmöten kl 06.45 bara för att man är hästfolk, båda ute på språng)



Varför föddes han då helt utan vår vetskap? Jag kan summera det helt enkelt med att stoet grundlurade oss. Jag hade sett henne ge första tecken på "något" samma dag, men var helt säker på att fölet enbart la sig i position i magen. Juver fanns det inte så mycket att skryta om. Bäckenbanden hade hon släppt sedan flera veckor tillbaka, men där hade inget heller förändrats och hon åt, hängde med flocken och busade som vanligt. 
Klockan var 22.30 när vi tittade till henne i hagen. Jag sa till Per att det kommer nog dröja till nästa vecka innan vi får något föl.
Men ett föl fick vi. 

En välskapt herre, pigg, glad och perfekt!
Hon hade gått in i ligghallen och fölat, för där fann jag efterbörden som såg fin ut. Sedan hade hon lotsat ut honom till skogsbrynet för bättre kontroll på sin omgivning och där hjälpte de andra hästarna henne att stå vakt. Den scenen i morgonsolen var helt underbar. Naturligare än så går det inte att få, men jag som har fem kameror i stallet, ett föllarm och "dygnat" de senaste 6 åren under föltider blev helt klart chockad. 



Prinsen fick komma in med sin mor på box, där i halmen somnade han gott medan den stolta mamman fick både extra mat och mash.

Vi har döpt honom till Mr. Wright. Vi döper våra hästar på "flygplanstema" och modern Chipotle HH har "starka profiler inom flyget" som tema. Bröderna Orville och Wilbur Wright var två flygpionjärer som, bland annat konstruerade "The Flyer I". Det var ett amerikanskt motordrivet biplan och räknas som världens första fungerande motorflygplan.

"Wilbur", "Wille", "Oskar"... Ja, kärt barn har många namn.

Han är efter vårt nu sålda sto Chipotle HH, som gått 1,60-hoppning och är efter hingsten Tenor du Gue, som Jonna Ekberg tävlade i världscupen etc. 
Man kan verkligen säga att jag varit med hela vägen i tillverkningen av detta föl. Jag höll i AV:n (artificiell vagina), när hingsten tappades på sperma. Var med i matchningen mellan sto och mottagarsto. Fick åka upp med båda hästarna för att stå med när vi spolade ur honom för att sedan göra en Embryotransfer in i hans amma. 

Embryotransfer delar ofta upp åsikterna, men jag känner mig priviligerad att få vara med hela vägen och det har varit lärorikt, roligt och gett ett enormt fint föl <3

Dock lovade jag Per att om det blev en hingst så skulle vi sälja honom... Så han är till salu. <3










Bilderna ovan är han knappa 20 timmar gammal <3 


I dag provsmakade han på min näsa när jag fodrade <3

På återseende! Jag är bättre på instagram än blogg tyvärr. @stallsteningeby på instagram.

Mvh Annelie


Läst 77955 ggr Kommentarer Kommentera


Varje vecka uppdateras tavlan, annars glömmer jag kanske något.

Hej!
Världens sämsta bloggare här... Men det händer så otroligt mycket hela tiden, att det hinns inte med att öppna datorn. 

Senaste tiden har varit som alla andra tider. Jag hjälper till att ta hand om skadade hästar och vi skickar hem dem när de mår bättre. I år har vi två ston som inte kommer hålla för sporten, därför hjälper vi ägarna att få dem seminerade innan hemgång. Känns helt ok att få vara lite kvar i uppfödarvärlden, även om det inte blir våra föl. 

På tal om föl. Inom en månad kommer vårt föl. Griselda är rejält runt om magen och går ute med sina vänner på lösdriften. Jag försöker ha is i magen och låta henne vara där ute så länge det går. Hon är trygg i sin flock och jag är rädd för att ta in henne på box om nätterna, vet att det kommer stressa henne. Just nu går hon och lägger sig i vindskyddet och njuter av de lite varma dagarna. Nöjd och en bit kvar innan det närmar sig förlossning. 


Vid morgonfodringen i morse <3



Här är det från vänster Ryana, 9 månader, Rose 4 år och dräktiga Griselda 5 år som snarkar gött. 

På tal om uppfödning - vår egna fyraåring Rose Bay går från klarhet till klarhet. Hon har fått åka iväg tre gånger på hoppning. Hinderna är nedgrävda, men hon tar sig an allt på samma sätt som hon gör hemma. Med förtroende och en nyfikenhet. Superroligt!


Rose <3 


Stolt husse och avslappnad häst efter vårt ridpass. 

Och vad gör vi hemma på gården då?
Jo, nu när våren är på ingång tar vi oss an arbete som legat i dvala under vintern. Dels krävs det att gården vårstädas och fixas fint. Det kliar i fingrarna och man vill åka till blomsterhandeln och fylla upp med färggranna växter, men det blir säkert minusgrader nästa vecka, så lite får man hålla sig ;-) 

Vi har fått tillgång till mer mark via vår granne, så där är det mer stolp beställt och Per har börjat stolpa upp. Ser fram emot att låta våra hagar närmast stallet vila i sommar.
Inne i stallet har vi haft en blandad kompott med hästar under månaderna som gått. Det har varit allt från ligamentskador, gaffelbandsfästen, fissurer (dvs inte benbrott utan sprickor i benen), hovbensfrakturer och några hästar som är här för att vila. 


Vår travhäst har läkt fint och ska strax tillbaka till tränaren igen. Om vi säger så här - han är pigg och glad ;-) 


Vi har åkt en period till Lövsta för vattenbandsträning. En morgon fick Towe åka med och hålla koll <3

För två år sedan tänkte jag att vi behövde bygga ut så att jag skulle slippa tacka nej till kunder. Nu är jag i vägskälet där jag inser att jag skulle kunna bygga 10 boxar till och fortfarande ha fullt på gården. Snacka om en boost, men också ett stort ansvar det förtroendet ger. 
I dag anländer en nyopererad häst, i morgon ska jag in till kliniken med en häst "från norr" som jag är ganska säker på inte behöver någon större åtgärd. Det ska bli lite spännande att se om magkänslan stämmer. 

På tal om magkänsla - jag och veterinärerna på kliniken har börjat med en ny sak. Inte med alla, men de flesta. Igen säger till mig vad de tror eller hur mycket bättre en hälta blivit. Jag får säga "jag tror 70 procent bättre", till exempel och sen får jag se om vi är på samma plan. Hittills har jag inte gjort bort mig helt i alla fall. Det är väldigt bra att träna sitt öga, speciellt när man tittar på hästarna så där löpande på samma underlag under flera omgångar. 

Nu får vi avrunda här, jag ska dra med lilla Elwira ut och starta morgonrutinerna. Hon är hemma sjuk från förskolan, men tillräckligt pigg för att vara med mamma ute i stallet. 

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 78440 ggr Kommentarer Kommentera


Hästen på bilden har inget med inlägget att göra, blev bara en passande bild på mig ur vardagen.

Hej!

Hoppas ni alla njuter av timmar i stallet, pussar på era mular och låter era hästar ha en omväxlande vardag. Försök att inte fastna enbart i ridhuset, trots is, lera eller hårda underlag. <3

I dag tänkte jag författa ett inlägg som jag tänkt på många gånger om. Det här med att be om en Second Opinion. Hua, det är säkert någon som läser och ryser av bara tanken. Just ordet second opinion har nästan fått en negativ klang - som att det är något dåligt. För mig är det helt tvärtom. Jag får många hästar till mitt stall, ofta som rest långt för att ge en hästen en andra chans. Kanske bor man lite "off" och enbart har en veterinär att vända sig till, och ingen ordentlig klinik. Jag har själv valt att byta klinik med häst för att jag tror att just denna skada kan någon annan veterinär sätta fingret rätt på. Jag har själv lämnat min trygga hamn för att åka till den veterinär ägaren önskar och fått tips om. Och jag har helt klart tänkt till när det gäller mina veterinärval beroende på vilken häst/skada jag åkt med. Ja jisses, för mig med min egna älskade Conny så kändes det som att jag drog in hela Europa för second opinion. 

Hjälp mig här - vad tycker ni? Är det rätt eller fel att be en annan veterinär titta på din häst?

Jag skulle säga att i samtliga fall som jag bett om hjälp med nya ögon så har vi fått fram mer information om varför hästen har återkommande hälta, varför den reagerar som den gör eller liknande. I några av fallen har vi fått samma svar som tidigare veterinär gett - och då med säkerhet kunnat veta att beslutet om att låta den somna in varit det bästa för någons älskade vän. Här vet jag av egen erfarenhet att när dagen är kommen och knivarna hugger i ens hjärta. Då vill man med säkerhet veta att det inte fanns något man kunde göra för att ändra den tråkigaste utgången av alla.

Något som i samtliga fall varit helt säkert är att hästägaren får ångest över att "överge" sin veterinär. Eller inte själva saken att någon annan ska få titta på hästen, utan snarare att man ska berätta det för nuvarande veterinär. Det gör mig konfunderad. 

Jag har inga problem att åka hem från ett klinikbesök, känna efter i magen om jag tror att vi är på rätt spår eller inte. Efter 9 år med min verksamhet och mer veterinärbesök på en vecka mot vad en "vanlig" hästägare gör på ett år, så vågar jag påstå att jag i alla fall har lite koll på saker och ting. Jag kommer aldrig någonsin ens vara i närheten av det veterinärayrket, så tro inte att jag sitter här och bröstar upp mig! Men om jag kommer hem och känner att det gnager lite i mitt huvud, då ringer jag upp ägaren och berättar det. Vi bollar tankar fram och tillbaka, och för dem som har samma känsla blir det ett lätt val. Vi visar hästen igen, denna gång för någon som inte sett den tidigare. Det bästa är då att ha med hästens tidigare journaler så att den nya veterinären får bra information från branschkollegan. Och här kan de bli lite tufft... 
Du som hästägare vet väl att du äger dina egna journaler? När som helst kan du begära ut allt från din veterinär/klinik. 

Det verkar vara jobbigt att behöva ringa det samtalet, nästan som att den på andra sidan luren kommer bli arg. Så kan ju fallet vara, men för mig, om en veterinär blir arg för att man försöker göra det bästa för sin häst... Då vet jag inte om jag vill vara hos den veterinären längre. Ingen kan ju allt, men alla kan massor och tillsammans får man ett oändligt hav av kunskap.
Mitt tips är att, oavsett om du besöker veterinären en gång vart tredje år, eller en gång i halvåret - begär alltid ut journalen från ditt besök. Det är alltid bra att ha all dokumentation om din häst på samma plats, gärna hemma i din dator. Tänk om du akut måste åka till en annan klinik, eller om du flyttar och viktig information finns i någon av dessa journaler? Då hade det ju varit superbra att ha dem.

För mig går det att summera mitt arbete med de skadade hästarna på följande vis:

Hästar är ömtåliga, stora, tunga och klumpiga djur. Deras tunna tunna ben ska bära upp denna stora massa och även vara aktiva sporthästar, samtidigt som vi önskar att de inte springer in i en liten pinne i hagen eller slår i hoven i en sten. När våren kommer vore det underbart om de undvek att slicka i sig sand, det är så tråkigt att skölja magen på kornen sen. Om vintern broddar vi upp för att slippa halkskador, då tusan trampar de sig själva med brodden. Runt oss som hästägare finns veterinärer redo att hjälpa till när olyckan eller klumpigheten varit framme. Alla har gått sin utbildning, tagit sin examen med en gemensam nämnare - kärleken till hästen. Så det är väl just hästen som ska stå i centrum när skadan är framme? Så låt mig upprepa mig igen: "Ingen kan ju allt, men alla kan massor och tillsammans får man ett oändligt hav av kunskap". 

Jag är i stallet 14-15 timmar om dagen, jobbar outtröttligt tills jag somnar på soffan med att försöka upprätthålla veterinärens önskan. Följa hemgångsråden slaviskt till nästa återbesök. Medicinerar, promenerar och stretchar till punkt och pricka. Inte för en enda sekund känner jag mig orolig för att om jag ber om en second opinion på en av hästarna i mitt stall, så kommer det trampa någon på tårna. Jag gör det ju för hästens skull. Många gånger har flera veterinärer varit inblandade på samma häst, med vilje och känslan av teamwork. Och det är just de gångerna som det har blivit succé! Då snackar vi att oddsen varit riktig dåliga på en skada, att man anser att det är 30 % chans att hästen återhämtar sig igen. Men man sätter in sin målmedvetenhet, drar i trådar som finns och försöker hitta det där teamet som är bäst på just sin sak. Just en av de hästarna som vi gjort en sådan resa med vet jag snart är uppe på högsta nivå i dressyren igen. Kanske skriver jag ett inlägg om hans väg åter till tävlingsbanorna snart. En av mina mest utmanande kundhästar, helt klart för han förstod inte att han var skadad.

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram.


Läst 63539 ggr Kommentarer Kommentera

Hej, 

Snacka om att man kan försvinna i två månader. Men det har helt enkelt varit fullt ös, så jag har inte haft tid att öppna datorn.


Nyligen ankommen unghäst för en kort vistelse när familjen är på sportlov.

Natten till i dag lördag sov jag 12 timmar, helt enkelt något som var väldigt behövligt! Varje dag denna vecka har jag varit på kliniken, två av dagarna dubbla besök. Så man kan helt enkelt säga att jag kan vägen mellan vår gård och kliniken i Sigtuna... ;-) 

Varje gång jag är där springer jag in på vårdavdelningen och pussar på blogg-Saras Marco <3. Som ni säkert läst så står han i hängmattan, men jag kan glädjande informera om att han hälsar på mig med glada öron och på godisjakt när vi ses. Snart är han hemma i sin hage igen! 


Marco bjuds på godis <3

Att gå tillbaka nästan 2 månader orkar jag inte. Så jag tänker att detta får bli en bildblogg. För på Instagram är jag väldigt aktiv (@stallsteningeby), så bilder har jag. Häng med nedan!


Vi inledde året med att min man halkade och bröt benet. Han blev fast på sjukhuset i väntan på operation en hel vecka... Det var tufft hemma ensam!
Nu är dock både han och kryckorna med ute på gården och hjälper till så gott de kan ;) 




När det stora trädet blåste omkull i skogshagen ringde jag min killkompis, han kom snabbt med motorsågen och räddade mig!


Ryana och Rose i väntan på hovslagare <3 Älskar verkligen vårt föl jag och min vän köpt tillsammans <3 Och på tal om föl...



Så har vi tappat ett föl. :-( Odessa har kastat embryot/fölet efter Chipotle HH - Caracas. Jag har anat det en stund, men inte velat erkänna det för mig själv. Ett blodprov bekräftade dock vad jag misstänkte. Nu är hon på seminstationen igen, eftersom vi endast lånade henne - och ska betäckas med en travhingst. 



Ryana är väldigt trygg med sina äldre barnvakter!


"Får det lov att vara lite mat?"


Ser ni vem det är? Vår Rose Bay - nu 4 år och min ridhäst. Jag älskar henne lika mycket i sadeln som jag gjort bredvid!


Rider även en äldre häst som är på besök medan hans matte fött barn. 


Efter några dagar på klinik med MRI, behandlingar och sjukbeslag på hovar är det skönt att få komma "hem" igen :-)


Vår katt Grace Kelly. Inget konstigt här. haha!


Granngården i Rimbo skänker sina osålda granar till oss och våra hästar. Så fin gest varje år!


Det blir några varv med borstarna varje dag, kan man lugnt säga!


Jag la ett hovgips - omedveten om att man man några dagar senare...



...skulle få ett alldeles eget gips!


Spånbrist och prishöjning har gjort att vi bytt ut till krossad halmpellets, för att slippa höja våra hyror. Fungerar jättebra måste jag säga! Vi köper på storsäck för att slippa få så många småsäckar att kasta.


Jag har investerat i långkalsonger med värmeslingor och en värmeväst. Drömmen!


Gladast blev jag när jag fick denna bild! Lisa och Saul, vår veterinär från seminstationen men bor i Spanien sammanstrålade och han undersökte vår sålda Chippen. Så himla roligt att han hjälpt mig med henne här under säsongen 2022 och sedan tittar på henne i Valencia säsongen 2023. Blev väldigt glad för bilden!


Läst 41138 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan som jag skriver i rubriken. Det är i all välmening från de som undrar, inget snack om saken. Men för mig är det ganska enkelt. Jag får så mycket information om hur hästarna mår i den dagliga mockningen och kan reagera ganska snabbt på om något är märkligt, såsom ”rörig” box, torrhet i bajset eller färre högar än vanligt. Om ett sto gått in i brunst kan de förklara en eventuell ändring i hennes temperament, och inget som ska tolkas in som reaktion på något annat. 

Sen är min affärsidé och plan att vara ”det lilla stallet på landet”, med grunden i att det är jag och min familj som är här. Om jag lejer bort hälften av jobbet, vad ska jag göra då? Rulla på tummarna eller skaffa fler boxplatser? Båda alternativen känns fel.

Så jag mockar gärna, både för stunden när man kommer på sina bästa idéer och för att hålla koll på hästarna!



Notera mina stallskor, Moon Boots är grejen så slipper man frysa. Stallskorna står vid elementet medan hästarna är i hagen.

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 50301 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Först - god fortsättning! Här har vi en "slappardag" i dag. Det betyder iofs att vi är hemma och inte har några "måsten" utöver gårdsuppgifterna. Men det betyder också att jag och Per varit uppe sedan tidig morgon. Jag har varit till ridhuset och rört på hästar, medan Per hjälp mig med markservice här hemma. 


Årets julkort tog vi tillsammans med vår unghäst Rose Bay <3 

I dag assisterade tjejerna vid hemgång av en häst. De tyckte att ägarna skulle lasta fort, inte för att hästen frös, utan för att de väntat i fleeeera timmar (om du frågar dem, 20 minuter om du frågar oss) ;-) På att få gå ut i skogen med varm choklad. 


"Ska jag hjälpa dig att stänga?" Spana in termosen som Elwira har i ryggsäcken ;-) 

När hästen åkt gick vi ut till skogshagen och visiterade staketet. När vi kommit halvvägs var det dags för fika! Varm choklad och pepparkakor. Mycket uppskattat för de små, som inte insåg att de lurades med i arbete, även när det var så kallt. 



På tal om barnen... Jag tror att de flesta vet att vi har två döttrar. Towe fyller 6 år den 5 januari och Elwira fyller 3 år den 14 januari. Och ja, de är välplanerade januaribarn, för under december månad och fram till respektive förlossning hade jag räknat ut det så bra. Jag kunde få hjälp av Per i stallet och sedan var barnen ju så små och man ammade ju ändå om nätterna = perfekt för fölvakningarna.
Helt klart en hästtjej till mamma som även håller på med avel, som planerar in det så. 

När barnen varit hemma med mig nu inför julen har de fått hjälpa till i stallet. En kväll skulle jag även till kliniken, tyvärr så vältajmad dag så Per var inte hemma. Det betyder att båda barnen fick åka med mig och hästarna. Men det finns inget som inte en iPad, saft, pepparkakor och godis inte kan lösa ;-) Snällt satt de på stolarna och väntade på sin mamma. Hjälmar har de alltid på sig, för säkerhetsskull, och när de undrade vart mamma tog vägen så behöver de inte undra länge. Personalen är de näst intill uppväxta med, så vem som en kliver fram känner de sig otroligt trygga med. 


Här satt de så snällt och väntade. Deras hembakade pepparkakor bjöd de personalen på innan de åt upp resten.


Hjälper mamma i stallet <3

I två veckor har jag även dragits med en irriterande och smärtsam ögoninflammation. Den kom via barnen/förskolan och smittade Per först, men han klarade sig lindrit undan. Om man sedan tittar på hur det gick för mig... Jo tjena! Det var en rejäl ögoninflammation som jag drabbades av och till slut fick jag ögonkräm med antibiotika för att få bukt på det hela. 
Innan krämen börjat verka så kan man lugnt säga att jag fick märkliga blickar - för vem bär solglasögon inomhus i december...
Jag skrattade mest när jag åkte till ögonspecialist med kundhäst och först inne i undersökningsrummet tog jag av mig mina glasögon, efter att jag varnat teamet på plats om hur hemsk jag såg ut. 


"Life is a party - dress for it!" Eller? 

På hemmaplan är det mycket rehabilitering som gäller just nu. Vi har en stor blandning mellan ligamentskador, magsår, semesterhästar, hovskada och hästar som behöver sjukgymnastik. 
En av våra kundhästar behöver bygga på ryggmuskulaturen, så honom åker jag med till ridhuset och under täcket har jag ett equiband, detta för att få honom att dra upp magen och höja ryggen. Vi jobbar på och jag ser framsteg, om än små. 


Det handlar om att arbeta avslappnat och rätt. 

I veckan hämtade jag en häst som har hovgips på. Han ska på återbesök mot slutet av veckan, och för att förflytta honom utan att gipset skulle bli blött tog jag med min bästa vän, Gaffatejpen!



Jag ser fram emot nästa vecka. Den är fullbokad med både tandläkarbesök för Rose, återbesök på kliniken och ny häst anländer. 
På tal om ny häst... Nästa vecka kommer en ny häst och innan jag kan släppa på att ta in fler nya hästar står det 11 hästar på listan.

Det är helt sjukt! 11 hästar är bokade för att komma in. Tror det kan vara rekord på antalet hästar som står på vänt.
Och här trodde jag i november att jag inte skulle få en enda häst in i stallet för att jag tog semester i en vecka. :-)

Jag avrundar detta inlägg med en bild jag tog på julafton. Vilket underbart väder vi hade!
(Hästen på bild medicineras i ögat, och därför skyddar vi det mot ljus)



Ha en härlig sista vecka på 2022, snart är 2023 här - och personligen så längtar jag!

Mvh Annelie

Ps. På instagram uppdaterar jag massor, så följ där om du inte redan gör det @stallsteningeby


Läst 43601 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa » sista » 

Här hittar du alla våra husbloggare


Mest lästa



Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.