Hästskötarbloggen
JUL
24

Lyckopiller 💋

Hej alla fina! Tack för era snälla kommentarer om allt på sista tiden, det gör mig glad! 

Den största nyheten sen sist är att min älskade bruna vän- Mamma Mu (Indiana, Indianen, Indie, Mamma Mu, Big Mama osv osv) har gjort comeback på tävlingsbanan efter nästan ett halvårs uppehåll. 🕺🏼 Som jag har saknat henne! Hon drog på sig en onödig liten skada i början av året och har chillat på hemmaplan sen dess. Som hon har släpat runt på oss under så kallade promenader i -15 grader, hon har terroriserat katterna, bockat i sin box så spånet flugit runt i hela stallet,  blivit besatt av rutinerna (som hon nog aldrig egentligen förstått innan) och gallskrikit så alla i närheten fått tinnitus så fort hon vetat att det är dags för mat. Men det allra allra värsta under de här månaderna har varit hennes blick och desperata gnäggningar när lastbilen lastats och åkt utan henne. Eller när man kommit hem och sett henne titta ut genom sitt fönster och hon igen insett att vi varit borta utan henne. Allt är glömt och förlåtet ganska fort för hon är varken klok nog eller har minne nog att vara långsint, men i just de stunderna skär det i hjärtat. 

Med det sagt så förstår ni ju hur glad och förväntansfull jag var när jag gick upp tidigt i fredagsmorse och bara längtade efter att få se hennes reaktion. 

Hjärtat smälter ju❤️

Jag, den vilda bruna och bästa lilla Doris styrde lastbilen mot Göteborg och Åby travbana. Det är nog Sveriges bästa tävlingsplats, för säg mig- vad finns inte där? Hästarna har det sååå bra i permanenta, fräscha och luftiga stallar. Massor av spolspiltor (med varmvatten!), en bänk så man kan sitta ner när man fyller vattenhinkarna (kan ju vara till för något annat ändamål egentligen, men den är perfekt för det med), permanenta toaletter, skottkärror som man inte ens behöver tömma själv. Och så behöver man inte mocka ur boxarna när man åker. Jag kan verkligen inte säga det här för ofta- för det är ett jävla påhitt att man ska behöva hålla på med den där skiten i Sverige. Nämner man det för en utländsk groom så tittar de på en som att man  är dum i huvudet och skrattar högt. Finns liksom inget mer orimligt för dem än att tömma boxarna när man lämnar en tävling. 

Och så har vi det här andra svenska påhittet med att man ska ha ett träns på när man tar ut sin häst. Förlåt, men jag måste verkligen lite kortfattat få ta upp frågan. Hur kan det på något sätt överhuvudtaget vara "säkrare" att lilla Lisa leder sin häst i hackamore & tyglar än att jag leder min i grimma, kedja och ett flera meter långt grimskaft eller longerlina? Ska vara helt ärlig och säga att när ex Indie (som är en rätt så rejäl häst) får lite sinnesförvirring och vill lämna planeten har jag INGENTING att säga till om när jag leder henne i ett tränsbett. Jag får däremot stopp varje gång jag har en kedja. Och det här med att leda i tyglar? Det tar ungefär en halv vindpust i fel riktning så har du tappat din häst om du leder den i tyglar, oavsett vad du har för bett i munnen. Så ska vi inte stryka den där regeln snart? Den gör absolut ingenting för säkerheten på en tävlingsplats. Ingen VILL ju tappa sin häst, så det är ju upp till var och en att avgöra vad som krävs för att se till att hästarna inte kommer lösa. De som har dåligt omdöme kommer ha dåligt omdöme oavsett vad som står i regelboken. 

Lyckopiller 1 & 2 glada i sina fina boxar på Åby❣️

Vattenfyllar-bänken!

Påfyllning önskas. 🙄

Jag tror inte jag insåg hur mycket jag saknat att hänga med den här underbara pärlan, eller så hade jag förträngt det. Älskar henne! Hon är så rolig, har så mycket humor och gör så mycket roliga saker. Och så är hon helt galet talangfull. Och galen. Mycket av allt. 😂

Väl hemma från två dagars hoppande på Åby sprang jag in till Gullis som med ens dök ner i min famn och fick mig att förlänga betestiden med ytterligare 5 min dagen efter. Hon vet precis vilka knappar man ska trycka på. 💁🏼

4 veckor till EM i Göteborg. Är vi redo? Är ni redo? Så många frågor.

Men vilket kalas det kommer bli. 

HEJA SVERIGE ✊🏼


Läst 6413 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
16

Nedräkning –43

I dag är det 43 dagar kvar. 43 dagar innan jag packar min väskor och lämnar hela det liv jag byggt upp under 23 år för ett annat. 43 dagar innan jag lämnar mina kollegor, Malin, Gullan och alla mina andra älskade hästar & vänner. Det är alltså bara 43 dagar kvar innan jag krossar mitt eget hjärta. 

Jag har bestämt mig för att sluta, det har varit ett tufft och väl genomtänkt beslut. Jag älskar det här jobbet, älskar livet och allt som kommer med det- men det räcker inte längre. Jag ser framemot nästa steg i mitt liv, det gör jag verkligen! Tror jag kommer ha så roligt, och det är dags nu. Men bara tanken på att lämna allt jag har är väldigt väldigt jobbig. 

I Falsterbo träffade jag mina fina fina vänner som jag har lärt känna genom åren, bättre bunt människor går inte att hitta. Ni är starka, omtänksamma, hjälpsamma och stöttande. Ni säger precis rätt saker- även de saker som jag inte vill höra. Ni förstår alla situationer jag lyckats försätta mig själv i- för ni har vid något tillfälle alla varit med om samma sak. Vi kan gnälla, skratta tills vi kiknar, ha fula smeknamn och internskämt. Vi håller ihop. Vi är så rysligt starka tillsammans. 

Ni tre som låtit mig bli er högra hand genom åren- Stina, Steffi & Malin. Ni har också gjort mig stark. Ni har fått mig att ta ansvar- över mig själv, över hästarna, över er. Ni har på olika sätt fått mig växa och ni har fostrat mig till att bli en människa jag faktiskt själv är stolt över, även om ni kanske inte själva vet hur ni gjorde det.

Malin, som jag hade stannat en livstid hos om det hade varit nog för mig. Jag tycker så hemskt mycket om vårt lilla team. Hur vi faktiskt inte behöver prata så mycket, hur vi kan lita på att den andra dyker upp där den ska, hur vi kan vara oense och lägga fram våra åsikter- och sen tillslut komma fram till en överenskommelse utan att vi egentligen har pratat något mer om det. Jag är så glad över alla fina minnen du gett mig, att du gett mig så många stunder att vara stolt över att ha varit en del av. Jag är så glad att du en gång i tiden bestämde dig för att ge mig chansen. 

Av alla fina själar jag träffat i mitt liv så finns det faktiskt en som ingen annan ens kan komma i närheten av. Jag kan ibland skratta åt mig själv för att jag är så svag för henne. Jag förstår inte hur hon nästlade sig in så fruktansvärt djupt i mig. Jag kan inte längre tänka ens en halv tanke på henne utan att bryta ihop fullständigt. Det finns ingen på den här planeten som jag tycker så mycket om som Gullan. Hon dök upp i mitt liv och förstörde allt. Hon rev ner väggarna till allt som skulle skydda mig känslomässigt. Jag spenderar nästan varje dag med henne och om jag inte är på samma ställe som henne så mår jag på riktigt dåligt.
Hon är den bästa jag vet.

Hon kan lägga huvudet i min famn och få alla känslor jag någonsin känt bli helt oviktiga, för jag har henne. Hon kan ge mig en endaste blick och jag vet exakt vad det är hon vill. Hon är det absolut klokaste, ärligaste och lojalaste i mitt liv. Den som får träffa och lära känna henne är den lyckligaste människan på jorden, och det finns faktiskt inga ord som kan beskriva hur det känns att behöva lämna henne. 

Vi har 43 dagar kvar tillsammans, och jag hoppas att vi på de dagarna kan ta oss till EM. Att vi får avsluta den här tiden på bästa tänkbara sätt. Att jag får göra en sista tävling på hemmaplan med mina underbara lagkamrater och med den svenska flaggan i topp. Att jag, Malin & Gullan kan köra den där girlpower-grejen en gång till och att vi kan leva stolta över det för alltid. 

Och det var nog allt jag hade att säga för tillfället. 


Läst 47581 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
16

Sommaräventyr☀️

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er! Nyss hemkommen från Falsterbo sitter jag här redo med bilder & berättelser från de senaste två veckorna på turné. De senaste halvåret har ju laguppställningen kort och gott varit Gullan & Märta, men den här gången fick ÄNTLIGEN Doris följa med! Vi har alla väntat på den dagen, för vi älskar Doris. Med vi menar jag alla i hela världen som någonsin träffat Doris. Glad i hågen gick hon upp mitt i natten och åkte på äventyr med de andra två (som dock ignorerade hela hennes existens de första dagarna). G & M är vid det här laget så vana vid att vara själva att de nog inte ens noterade att hon var där. Jag, Malin och inte minst Pelle uppskattade åtminstone hennes närvaro och hon tillförde väldigt härlig ny energi. För att lyfta upp stämningen ytterligare så gjorde vi detta äventyr i våra nya lastbil, så humöret var verkligen på topp. Nya truckisen hade dock inte än fått installerat de delar på mellanväggarna som gör att hästarna inte kan sticka in huvudet till varandra, så jag var beredd på att de skulle stå och skrika, pipa och vara irriterade genom hela Europa, men chockerande nog så hade de jättemysigt. Jag kände mig nästan lite lurad, speciellt av Märta som ju brukar skrika så fort man tittar 1 sekund för länge åt hennes håll. Gullan stod typ med huvudet inne hos Märta hela resan, och hon tyckte det var helt okej. Man blir ju inte klok på den tjejen.  

Första stoppet på turnén blev i belgiska Knokke. När jag anlände där tidig morgon och såg alla stall så tänkte "HJÄLP, det här kommer bli kaos". Med tre banor, extremt många hästar och därmed väldigt mycket pågående samtidigt blir det ju väldigt lätt rörigt. Men det var inte det! Välorganiserat och med gott om plats, lugna stall med breda stallgångar, många spolplatser med bra tryck, och allting flöt på så fint. Visst, jag hade bara tre hästar men det kändes liksom ändå som att man lätt hade kunnat ha fler.  

Doris som ju gjorde sin internationella debut fick kliva rakt in i 3* 135, vilket kanske är lite i största laget för henne, men hon kämpade på så fint hela helgen och fick tillslut sin felfria runda på söndagen. Hon har nog lärt sig både det ena och det andra under den veckan. Och hon har haft sååååå roligt! Hon tycker att allting är väldigt spännande. Man kan dra med henne in i ett annat stall och göra ett ärende hos någon vän, man kan stå och beta, man kan longera eller gå på promenad och hon pinnar på & har toppenroligt! Men samtidigt har hon inga problem med att stå still och hänga, för hon hittar på egna saker att göra ändå. Har blivit så kär i henne! Bästa lillla Doris. 

Super-Märta har återigen varit en sann stjärna och var på prisutdelning efter varje start hon gjorde. Inga ord för henne. Eller jag har många ord men det skulle bli väldigt tjatigt 😂 Hon är så fruktansvärt bra på sitt jobb. Märta fick också axla ansvaret som teamets enda representant under Falsterbo efter att Gullan dragit på sig en liten sträckning i ryggen och fick åka med unghästarna hem till Norrköping. 🤕 Att vara utan Gullan är för mig väldigt ovanligt och väldigt jobbigt. Vi spenderar i stort sett varje dag ihop, och där hon befinner sig är också jag. Så att hänga runt en hel vecka i Falsterbo, en av de viktigaste tävlingarna vi gör varje år, UTAN henne var faktiskt lite sorgligt. Hon har gått hemma och betat med tjejerna och haft det toppen, så hon var nog nöjd ändå. Pelle hade dessutom skickat ut henne på sin egen gräsmatta imorse "för det är nog godare gräs där". Hon är nog i toppform igen i raketfart! 😎 

Resten av den här berättelsen får ni uppleva i bildspelet, så glöm inte klicka in där! 

Tack för alla krya på dig-hälsningar till Gullis, hon uppskattar det! ❤️


Läst 48530 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
12

Grevlunda ❤️

Hej på er! Jag har återvänt från en vecka i paradiset, dvs Grevlunda. Jag hade bara med mig Doris & Gullan och vi hade en så härlig vecka. Doris som aldrig varit så långt hemifrån hade tydliga protester mot den EXTREMT långa tiden hon var tvungen att spendera i lastbilen både dit och hem! Jag & Gullis tittade på henne, himlade med ögonen och kände lite att hon kan komma igen om några år, när resorna på riktigt är långa. 

I övrigt är ju Doris en fantastisk kul kuse att hänga med. Hon är i stort sett alltid glad och social. Hennes enda laster är att hon är överenergisk och hungrig dygnet runt, vilket kan bli ganska enerverande. Jag hade stora problem med deras dieter under veckan, båda två är lätt runda om magen året runt och går på någon slags konstant diet. Men har ni sett gräset på Grevis? Det är ju i princip djurplågeri att neka dem det. Så där stod vi dagligen och varje gång det kom förbi någon som "står ni fortfarande här?!" så fick jag lite snyggt försöka "oj vad fort klockan gick, vi ska gå in nu". Jag är som ni hör väldigt konsekvent och tuff med det här bantandet...

70 dagar till EM- det klarar vi Gullan! 💪🏽

Dagliga turer på odlingarna 😍

Doris älskar Grevis.

Grevis-Mickan älskar Doris.

 Jag älskar den där 👆🏽😍 Steffis hund Ellie!

Har hängt massor med älskade Mickis (mest samtidigt som hon gjort annat..)

Prinsessan Lilly, som är en av få av mina gamla älsklingar som fortfarande är kvar på Grevlunda. 🎀

Där är de, min topp 3 på de bästa groomarna i Sverige! (Och så är de väldigt fina vänner också 😙) 

Att återvända till Grevlunda är alltid väldigt känslosamt. För er som inte vet det så jobbade jag där innan jag fick jobbet hos Malin. Allting kommer tillbaka när jag är där. Hur jag spräckte min första telefonskärm på toaletten i stallet, alla rostmackor med smör & marmelad på gemensamma frukosten varje dag,  hur det kändes att för femtioelfte gången gå uppför backen från skrittmaskinen, hur Steffi kramade min hand så sjukt hårt när hon kom ut från banan i Norrköping när Dragonlady vann GPn på vår första tävling tillsammans, våra extrema leenden och over-the-top-klappande på Erik när han kvalade till Falsterbo. Tiden med Steffi var verkligen en av de absolut lyckligaste i mitt liv. Vi hade så roligt ihop! Hon fick mig att känna mig som att jag var bäst i hela världen, och det är en så fantastisk känsla att vara så uppskattad och respekterad. Dessutom är Steffi en av de mest kompletta ryttarna vi har i Sverige. Hon är så rysligt duktig, och jag blir fortfarande alltid så extremt stolt och glad när det går bra för henne. Så tack Steffi, Mickan och resten av Grevlunda-gänget för att jag fick ta en liten del och känna allt det igen i helgen. Jag saknar er redan!

Bilder från min tid i Team Steffi 👑

Carlo, Steffi & jag 👩‍👩‍👦

Farbror Charlie i Varberg 🌟

Extens aka Dragonlady i sin box hemma på Grevlunda ❤️

Danny!! 😍 (Cash In)

Älskade Erik 🐻

En viktigt del av vårt lilla team som tyvärr inte finns längre. Min fina lilla Dixie, som var bästis med Steffi  🐶❤️

Main Road- gör internationell succé med Shane Sweetnam nuförtiden. Träffade & pussade på honom Rom. (Main Road alltså..)

Carlo aka Prettyface aka Ken. Kärt barn har många namn. 💁🏼‍♂️

Hip Star 🎩🌟

Den där gången när Malin H hade nya chaps. Teamwork at its best. 

Alltså den här trion❣️ Vi delade i stort sett bara lyckliga stunder med Erik. 😙

Danny ❤️

Den där gången när hon inte fick följa med övriga teamet på tävling. Försök ignorera en blick som den där... Jag & Steffi blundade och sprang därifrån. 💔

Charlie charmören 👅

Dolly 🎀 (Heter Splashdance men blev ofta presenterad som Slapdance när speakern läste lite för fort)

Den dagens hjälte- Danny 🎉

Killen med många namn som också har många talanger 🙌🏽

Och inte minst, Mr Grevlunda himself. Det spelar ingen roll vem du är eller hur många hästar du älskar, det finns ALLTID plats för Sibon❤️ Det är den gulligaste hästen i heeeeeela världen, och det är verkligen ingen underdrift. (Men det är också den smutsigaste, vilket är det enda som gör att man inte kidnappar honom på studs.) 

Det var allt jag hade att bjuda på idag. Ska genast åka hem och pussa på mina hästar nu, för oavsett vad jag gjort tidigare i mitt liv och vad jag kommer att göra senare, så är jag såååå lyckligt lottad som får hänga med det där gänget varje dag. Gullan är mitt livs stora kärlek, hon är halva jag. Det är hemskt jobbigt hur mycket man kan älska en häst.

Håller ni inte med?


Läst 78198 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
03

Rom 🇮🇹

Hej igen, har ni hunnit ikapp med er läsning? För nu fortsätter historieberättandet där det slutade. Vi tog oss hela vägen upp i bergen, jag & tjejerna, och väl där tog vi en veckas semester. 

Jag fick dra på mig mina ridbyxor och motionera prinsessorna så gott jag kunde. Det fanns en tid då jag kunde rida ganska hyfsat, men den episoden i mitt liv passerade sitt bäst före-datum för länge sen... Det var några smärtsamma dagar upp och ner för backen mellan stallet och lastbilen efteråt vill jag lova.

På söndagen landade äntligen ordinarie ryttare i Geneve och jag fick låna en bil för att hämta henne. Jag vet inte om ni kommer ihåg det här- men jag måste tidigare ha klagat över hur FRUKTANSVÄRT krångligt & omständigt det är att köra in med lastbil i Schweiz? När vi åkte till St Gallen förra året tog det nog 2 h för oss på gränsen med alla papper, och då hade vi förberett allt vi kunde innan vi kom dit. Förstå då min irritation när man med personbil inte ens behöver stanna och visa sina ID-handlingar. Det är bara att köra in. Jätteskönt för alla pendlare givetvis, men ändå väldigt irriterande. 

Utöver det lilla irritationsmomentet gick det förvånansvärt smidigt att hitta till flygplatsen, det finns ju visserligen inget som är bättre skyltat längs vägarna än just flygplatser (och möjligtvis sjukhus). Det var princip raka vägen tyckte jag, övertygad om att jag skulle hitta hem igen. Vilket jag inte gjorde. Så vi tog en liten tur runt i Frankrike... Hade verkligen inget bättre för oss egentligen ändå... 🙄 Dagen efter när jag körde samma sträcka igen, men rätt väg hem så gick det väldigt mycket fortare. 

Till slut blev det dags att ta sig över bergen ner till Italien. Anlände i Rom på tisdagskvällen, glad i hågen över att se min allra bästa kompis Madde som kommit dit tidigare OCH redan hjälpt mig spåna mina boxar så hästarna kunde komma av lastbilen direkt. ❤️ 

Vi var alla glada groomar i Rom (IGEN!!), för vi har så härligt lag! Det var återigen så härlig lagstämning, det är ju så roligt när man får vara i lag med alla sina vänner! 

Sofie, jag och den fortfarande väldigt tomma arenan. 

Märta var bokstavligen talat nr 1 hela helgen! 🌟

Innan det dras igång och ska tävlas får man ju göra någon slags ansträngning att turista lite. Jag säger ansträngning för att jag har som livsmotto att i största möjliga mån försöka undvika folk. Stora, långsamma folksamlingar mer specifikt. Och Rom består endast av folksamlingar. De kan ta sig fram till fots, på moped, i bil. Men det är människor ÖVERALLT. Vad man absolut inte gör i Rom är cyklar. Vilket vi inte förstod förrän vi själva hade provat. (Tips från coachen- gör aldrig det!) Att cykla i Rom är förenat med absolut livsfara, och det är min enda kommentar. 

När klockan slog torsdag fick vi släpa våra överhettade fötter till banan för då skulle det tävlas. Gullan älskar nog Rom för hon var nästan lika grym här i år som hon var förra året.  Hoppade bara en liten klass första dagen där hon var felfri, och sen laget på fredagen. Hon var FANTASTISK! Hoppade 0+4 (bromsen var lite dålig efter vattnet i andra rundan) och jag blir så stolt över henne. Världens bästa ❤️

Någon som verkligen fick guldstjärna var Zacke som ju var dubbelnolla i laget! Det är så så så bra!! 🌟

Zackemannen & Maddis ❤️

Märta som slapp går parad den här helgen, gjorde många andra bra saker men var lite följd av otur. Hon är alltid så duktig, så man blir lite ledsen när det inte riktigt lönar sig. Sista dagen fick hon i alla fall tillslut en välförtjänt felfri runda! 

Märta sista dagen, lite trött och väldigt redo för att åka hem till sin hage! 

Vi avslutade tävlingen redan på lördagen och bestämde att tjejerna förtjänade att få åka hem, så det var vad vi gjorde. 2400 km senare rullade vi in i Norrköping, knappt solbrända men rysligt fräscha. Tjejerna är så glada över att vara hemma igen! Sladdade i vanlig ordning ut i hagen, rullar sig som galningar och trycker i sig det lilla lilla gräs som finns.

Home sweet home som man brukar säga!  

Lycklig återförening med Mamma Mu ❤️

Och om G blev glad av att träffa Indie igen så var det ingenting i jämförelse med vad jag blev! ❤️

Både jag & tjejerna har njutit av några lediga dagar, jag har fikat alldeles för mycket och Gullan har antagligen ätit alldeles för mycket gräs. Vet ni att det är inte alls långt kvar till EM nu? 😳 Vi får nog göra en gemensam uppryckning och börja extramotionera jag & G. Intervallträning i Grevlunda-backen nästa vecka ? 💪🏽 (Det är inte ett löfte!)

Tills vi hörs igen, ha det så fantastiskt bra. Glöm inte ställa frågor om ni har några. Eller bara kommentera något snällt om ni har något på hjärtat, det är så bra för självförtroendet (som jag egentligen redan har väldigt gott om egentligen- så gör vad ni vill 😂). Bäst jag avslutar nu. PUSS på er! 

 


Läst 86514 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
02

La Baule 🇫🇷

Hej på er (idag igen!! Måste vara något slags rekord)! Hoppas ni uppskattade uppdateringen från Versaille 👇🏽 för nu går vi raskt vidare till nästa stopp på vår turné- La Baule. 

Vi anlände där på måndagen, tidigt eftersom vi åkte direkt från Versaille, så de enda som var där då var de groomar som också åkt direkt från en annan tävling. 

Vi spenderade med andra ord våra första dagar i La Baule under väldigt lugna och avspända omständigheter, om man bortser från alla traktorer, maskiner och människor som jobbade på att färdigställa hela evenemanget, för de for runt i ett hisnande tempo. 

B1 och B2 ❤️

B2 som vägrar äta höet i sin box men mer än gärna äter av det som är utanför, antagligen för att hon tror att det är förbjudet och kommer göra mig sur. #rulebreaker 

Och så njöt vi av att det ÄNTLIGEN var lite sol och fint vårväder! ☀️

På onsdagen var hela svenska laget på plats med vår nya förbundskapten och veterinär. Vi saknade dock (och saknar fortfarande!) Annika, våra förbundsklippa. Hoppas på att få se henne snart! 

Det visade sig vara födelsedagarnas helg så redan på onsdagen var det tårtkalas och hurrande för bästa lilla Jonna! 🎉🎈

Allt för lagandan- gemensam laddningsstation.

 

Torsdag och tävlingsdags, jag minns inte ens hur det gick om jag ska vara helt ärlig. Mest en varsin runda att känna lite på gräset och Gullan skulle nog framförallt checka broms och styrning inför Nationshoppningen 😅

Finally friday och vad som skulle kunna refereras till som "Pikétröjornas dag" utöver Nations Cup-day. På några deltävlingar  är man traditionella och tycker det är fantastiskt roligt med en parad innan laghoppningen. Den som är först ut i laget slipper delta eftersom det i högsta grad blir ett väldigt störigt avbrytande av framhoppningen. Men övriga lagmedlemmar måste snällt ställa upp. Ingen vill ju gärna ta in den häst som ska hoppa i laget, för det är ju sällan en häst blir lydigare och mer koncentrerad av att skritta runt hela arenan i grupp om tre med en viftande flagga och nationalsången sprakande ur högtalarna. Vi som var nummer 2 ut i laget behövde då alltså påbörja någon slags framridning och göra paraden på en annan häst samtidigt. MEN det är därför man uppfunnit en 5:e lagmedlem och därmed en 5:e groom. Så Sofie från Jonna ställde snällt upp och hängde med lilla Märta uppklädd i svenska kläder för första gången i sitt liv, så att Malin snabbt kunde byta häst till paraden. Teamwork!  💪🏽

Gullan var fantastisk (som vanligt ❤️) och hoppade 0+4 och hjälpte därmed vårt härliga lag till en 2:a plats efter hemmanationen Frankrike. Vi var sååååå nära att vinna, och hade förtjänat det! Men hatten av för fransmännen som bara hade tre ryttare (och därmed behövde räkna alla sina resultat) och ändå lyckades avancera sig till en vinst på hemmaplan. Väldigt starkt jobbat! 

Fredagsfin 🎀

Team Sweden- Peder, Chrille K & Malin, Henrik, Malin, Gullis & jag, Henrik, Copper & Tiia, Hallon, Abbe & Ellie. 🇸🇪❤️

Ska jag vara helt ärlig så går luften ur en lite efter Nationshoppningen, det känns som att helgen är slut. Och så är den inte det. Lördag var i alla fall en ledig dag för de grå sessorna, så jag passade på att cykla till stranden, något jag försökt klämma in lite här och var i mitt schema. Det finns något inget mer skrämmande men samtidigt rofyllande som havet. Jag älskar att titta på vågorna. Hade världens mysigaste springturer på stranden nästan varje kväll, det är livet det. 

Mina rofyllda timmar på stranden resulterade dock i två sönderbrända fötter och anklar som utöver deras illröda, fruktansvärd svidande yta dessutom svullnade upp till två stockar. Den ena var lite bättre än den andra, men den passade Märta på att stampa lite på dagen efter så den blev blå istället. 😂 Där får man för att man tar ledigt!

Söndag betydde ytterligare ett födelsedagsfirande, och inte vilken liten födelsedag som helst utan Malin Hs 30-årsdag!! Det har gått några veckor nu, men stort grattis igen Mallan! 🎂🎉

(På flygplatsen innan OS när Malin bestämde sig för att prova Allans flyghatt. Det är sånt här som grävs fram ur arkivet när man fyller 30 år! 😂) 

Söndagkväll var det dags att packa ihop livet och förbereda en lång natt on the road. Next stop- Viry. Vad finns i Viry undrar ni då? Jo, allas favorit Charlotte Mordasini såklart, och vad som har blivit vår lilla fristad varje gång vi ska på utflykt söderut. Det är ett litet himmelrike, men det minns ni kanske från tidigare besök? Oavsett så blir det mer om det i nästa inlägg. 

Puss & kram


Läst 55279 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
01

Versaille 🇫🇷

Hej på er! Vi är hemma igen! 😎 Som förvarnat var det ett tag sedan det skrevs något här på bloggen, vi har nämligen varit väldigt upptagna med att kånka runt i Europa på senaste tiden. Eftersom bara det bästa är gott nog har vi tagit vara på alla de bästa sakerna med Frankrike:

1. Slotten (Versaille)

2. Stränderna (La Baule)

3. Bergen (Viry)

Och efter det har vi mött Italienarna i Rom. För att jag inte ska missa att berätta alla roliga delar från vår resa så känner jag att varje stopp får ett eget inlägg, så ni kan få alla smaskiga detaljer. Så håll tålamodet uppe, allt kommer dyka upp inom den närmsta framtiden! 

----------------------------------------------------------------

Första stoppet på vår resa blev som sagt i Versaille. Jag som i normala fall anser mig vara ganska allmänbildad hade ju ingen aning om att Versaille faktiskt är en egen liten stad. Jag trodde att Versaille bara var ett slott, och att det låg i Paris. Till mitt försvar ligger det ju i princip i Paris och det är ju faktiskt ett slott. Ett väldigt väldigt väldigt gigantiskt slott. Skulle tro att den lilla staden helt enkelt är uppbyggd efter slottet, men det har jag inga källor på. Helt fantastiskt fint var det. 

Jag & Mickis (med Peders hästar) kom fram på onsdagen, glada i hågen var vi. Vi packade upp alla saker, parkerade lastbilarna och allt det där som vi alltid gör när vi kommer fram till en tävling. Sen började det regna. Alltså verkligen ösa ner. Stallen som var på asfalt förvandlades på 2 minuter till en sjö, och boxarna som vi precis strött upp till våra hästar var plaskblöta. Vattnet som forsade i stallgången gick över kanten på mina sneakers och att försöka hålla sig torr var inte längre ett alternativ. När det efter några timmar äntligen slutat regna fick vi helt enkelt bara tömma alla boxar och strö upp dem igen med nytt torrt spån, innan vi äntligen kunde gå och lägga oss. Inte precis drömstarten på en fyra veckor lång resa med alla saker blöta redan första dagen... 

Känslan efter den där första eftermiddagen, när vi var inne på vårt andra försök att hålla boxarna torra. 

MEN vad Versaille förlorade första dagen vann det snabbt tillbaka resten av helgen. Hästarna var helt fantastiska, arenan var helt magisk, omgivningarna var underbara. Torsdag morgon var jag och Mickis ute och red, och en enda liten fågel sjöng så det ekade mellan väggarna och de första solstrålarna var på väg upp över taken. Det var en så mysig morgon, kommer aldrig glömma den. 

Gullan i en ganska behaglig vetcheck-kö 💁🏼🏰

Tävlingsmässigt var hästarna riktiga stjärnor som vanligt, Märta var inne på prisutdelning och åt upp dekorationerna redan första dagen. Hon var 5a i den inledande 145-klassen och sen 3a i en 150. 🌟

Skötte H&M We love horses snapchat under helgen, utmärkt tillfälle för alla att få vara med lite behind the scenes och få ta del av mitt skrytande om två grå prinsessor på ytterligare en social media-kanal 💁🏼

Är det en väl vald pose eller är hon fullt upptagen med att flirta med Christian K? 

Strategisk vald placering på prisutdelningen, gäller att hamna så nära en växt som möjligt. 

Apropå Märta har vi ju en ganska speciell relation jag & hon. Hon kan vara min vän ett litet tag, tills Malin kommer. Då beter hon sig som att jag misshandlar och mobbar henine dagligen. Så när man gör lite extra snälla saker för hennes skull, så spelar hon svår och kör "som om jag bryr mig"-attityden. Hon börjar dock inse att hon är fast med mig, efter fyra veckor med bara mig och Gullan har hon nog lite insett att det här är vad hon får. Babysteps! 😉

Hon ville så hemskt gärna se längre ut i stallgången hela tiden och så jag tyckte jag var snäll och satte upp en boxguard till henne så hon kunde se ut mer. Då var hon otacksam nog att stänga dörren igen, och hänga där istället. #aldrignöjd

Världens bästa Gullan då? Hon var 5a i den stora klassen under spotlights på lördagen, helt fantastisk!

Den fantastiska arenan!

Hon var verkligen on fire! Men med lite otur ramlade det en bom i söndagens GP så ingen omhoppning för henne.. 😒

Med bara två kusar hade jag tid att cykla omkring lite i Versaille, vilket var såååå mysigt. Hittade en av alla parker runt slottet som visade sig vara perfekt för en springtur, och att därmed springa vilse i. Jag överdriver inte när jag säger att min "lilla runda" som jag tyckte verkade perfekt till en början ALDRIG tog slut. Och kära medmänniskor, backarna i den där skogen var inget att skratta bort. Jag kunde ha dött av en hjärtattack där ute i skogen, och ingen hade hittat mig på flera dagar, om ens då. Men toppen Natalie att du är ute och motionerar så helhjärtat! 💪🏽

Utöver allt jag nämnt ovan som gjorde Versaille till en väldigt drömmig plats att vara på (och utöver att det var en lyckad tävling för oss personligen) så är jag väldigt glad att meddela att Starbucks låg 2 minuters gångväg från stallen. Och något som alla borde veta innan de gör sig bekanta med de internationella groomarna är att det inte finns något på denna jord som gör dem lyckligare än Starbucks.  

Med det sagt är det dags att runda av historien om Versaille. Klicka in snart igen för att läsa om vad som hände i La Baule  och vår första Nationshoppning för den här säsongen! 

Världens bästa hästar och Mickis, som snällt fick ställa upp och hålla i 🤗


Läst 47599 ggr Kommentarer Kommentera

APR
25

April april och lite mer april.

Hej på er! Jag är besviken. Jag har alltid ansett att april är den bästa månaden på hela året. Jag har bestämt fått för mig att april är full av solsken och lite krispiga vårdagar, ni vet när luften är så där kylig och klar men solen värmer i kompensation? När folk då har börjat prata om knepigt april-väder och att vad som helst kan hända så har jag verkligen inte förstått vad de menar. Förstå då min besvikelse det här året. VAD GICK FEL? Mina drömmar är krossade. Jag kommer aldrig mer kunna tro att jag förstår mig på april, och nu måste jag hitta en ny månad att drömma om. Blir det maj? Blir det någon alls? Så förvirrad just nu. 

Mitt i denna förvrirring har jag hunnit med massa saker, jag har hunnit glömma saker, tagit sönder saker osv. Så idag- min sista lediga dag på vad som verkar bli ungefär 5 veckor har jag en hel del att hinna med. Jag måste inhandla nödvändigheter till min månadslånga turné jag snart inleder, jag ska en sista sväng till naprapaten, jag ska på yoga osv. Jag har spräckt skärmen på min telefon, så den är just nu på lagning- vilket innebär att jag inte har några bilder till detta inlägg. Men eftersom detta är en produktiv dag tänker jag att det är ett utmärkt tillfälle att ge er några smakprov och uppmaningar att klicka er in på Instagram, för där kan ni hitta massa små godsaker- inte bara från mig, utan från alla medlemmar i vårt team. Mer om det längst ner i det här inlägget! 

Den här veckan är ganska fullspäckad och ser ut ungefär så här:

Idag (tisdag)- är jag ledig och ska som sagt göra vad som känns som 100 saker. Hovslagar-Chris är här och skor Malins hästar. (Vi har hästarna uppdelade i två grupper för att lättare kunna flytta runt skoningarna på Malins hästar anpassat efter när de ska tävla.) 

Onsdag- jobbar vi alla tre, vi har 9 hästar som ska tävla på torsdag så vi ska bada, packa, organisera lastbilar och allt annat man behöver göra. På kvällen ska jag & Bea på någon slags boxnings-pass på gymmet och jag är lite rädd för vad det innebär. 

Torsdag- åker vi allihop till Sundbyholm. Med dubbla banor finns det klasser för i stort sett alla våra hästar, men vi ska nog lyckas pussla ihop det på något vis. 

Fredag- unghästarna är hemma och vilar upp sig, jag hänger med tanterna som ska rasta sig på Sundbyholm igen. 

Lördag- småkidsen, Sandra & Bea ska på tävling, jag och övriga hästar är hemma och hänger i hagen. 

Söndag- jag ska packa för en månad on the road, tjejerna ska göra allt annat 💪🏽 Note to self: Glöm inte rota fram alla Sverige-kläder och storhandla! 

Måndag- sista packningen, göra hälsopapper, lasta tanterna och brumma hemifrån. 

Och sen lämnar vi Sverige och hela maj månad bakom oss. Låter väl roligt? 😎

(Apropå Team Baryard och våra hektiska scheman, vi förtjänar en liten klapp på axeln faktiskt (får man ge en sån till sig själv?). Vi jobbar ungefär 6.30-17.30 varje dag, och sen gymmar vi. Varenda en av oss, ryttare och hästskötare. Vi springer, yogar, går på pass, styrketränar. Jag tycker vi är rätt så grymma faktiskt. Heja oss! 👊🏽)

Jag ska verkligen försöka få till några blogginlägg under turnén men det kan vara lite svajigt med internetuppkoppling, och det är därför jag råder er alla att hänga med på Instagram under tiden ni väntar.

Mig kan ni följa på @natalieanettejansson och jag tycker ni borde följa Sandra & Bea också för de gör mycket roliga saker med kidsen nuförtiden, varenda dag är ett äventyr!  🤦🏼‍♀️ Ni hittar dem på @sandraalicejacobsson och @bealandin  📸

Avslutningsvis får ni en kort sammanfattning av vad vi gjort på senaste tiden:

PS. Sista bilden är för gullig för att inte få vara med på ett litet hörn! Det är Doris som blivit mamma 😍 hon är ju lite i på gång i sin egen karriär nu så hon har lämnat över själva födseln och uppfostran av ungen på någon annan, men det är i alla fall hennes gener och gullighet som syns där på bilden. En dotter till Super-Doris kan ju knappast bli något annan än en stjärna. 🌟

Förhoppningsvis hörs vi snart igen, men tills dess får ni ha det så bra. Ta hand om varandra! Puss & kram


Läst 49789 ggr Kommentarer Kommentera

APR
09

Vår-trenden!

Hej alla solstrålar, hur härligt är det inte att våren är här nu? Jag sitter hemma i Norrköping och väntar på bättre tider, MEN ni vet Madde (min bästa kompis som jobbar hos Douglas Lindelöw?) har full rulle nere i Italien med massor av kusar. Och såhär på vårkanten brukar det ju alltid spridas lite nya trender nere i Europa, och eftersom vi inte vill vara sämre här uppe i Norden så har Madde helt enkelt skickat hit den senaste trenden bland groomarna så vi kan hänga på direkt. Hon vill dock också att jag påpekar att hästen som modellar på bilderna INTE tävlar den här helgen och att vi därför ska ha överseende med att den har smutsig man 😎 

Ni vet att vi ganska ofta tofsar manen på hästarna för att manen ska ligga på en sida? Ibland i förebyggande syfte och ibland för att situationen helt enkelt kräver det. Det här kanske inte ens är en ny grej, men vi har i alla fall inte fattat fören nu att man kan göra tofsarna med en snygg liten twist. Se och lär:

Och här har ni en hel man 🤗 

Vad tycker ni? Superfräscht tycker jag. Helt rätt 2017 👌🏽🤓😅


Läst 77928 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
30

Springbreak!

Hej alla fina, ville bara meddela alla att jag lever! Dagarna har rullat på sen sist och helt plötsligt har dagarna blivit till veckor. Pensionen närmar sig med stormsteg! 

Om vi ska ta det från början så så får vi väl backa några veckor till där vi avslutade historien sist- på väg till Paris. Det gick så bra att åka dit, jag var så nöjd! Fick köa lite såklart men hittade rätt hela tiden, var stencool och inte ens nära att köra på någon! Eftersom tempot hade en medelhastighet på ungefär 10 km/h under en period fick jag chansen att turista lite och se saker som jag inte alls märkte av sist, Stade de France till exempel. 

Väl framme på tävlingen fick man köa lite igen eftersom de bara kan lasta av en eller MAX två lastbilar åt gången, men jag hade tur med bara en lastbil före. Vissa som kom senare köade i flera timmar. Man har ungefär 10 minuter på sig att hitta boxarna, spåna, lasta av hästar och alla saker, och snabbt som attan slänga ut den värsta skiten från lastbilen innan man måste stänga igen och ta med sig sin lilla guide till parkeringen. Och ja, parkeringen är ju ett helt eget kapitel.... Men att ta sig till den där platsen- med en lastbil. Mindre roligt. Ni vet att man brukar säga typ att kärleken till ett nyfött barn är så stark för att man ska glömma hur jobbigt det var att trycka ut det? Lite samma tänk här. Man står jättefint med nosen mot Seine och varje kväll under telefontiden satt jag där i passagerarsätet, pratade i telefon och stirrade på alla båtar som åkte förbi och satt som trollbunden varje klockan slog jämn timme och Eiffeltornet glittrade i några minuter. HELT MAGISKT! Paris är magiskt. Men vägen dit- fruktansvärt okul. 

Jag har en enda sak att tillägga, och det är att jag hoppas ni noterar farthindret. 

Den stora frågan är ju- ÄR DET VÄRT DET? 😍

Själva tävlingen är ett helt fantastiskt event, man får samma WOW-känsla varje gång man går in i arenan. 

Tjejerna var duktiga i vanlig ordning, Märta hade lite otur den här helgen men vi kan ändå inte vara gladare och stoltare över henne. Vilken inomhussäsong hon har haft! Jag tror inte hon gjort en enda tävling utan att vara placerad i minst en klass. Gullan hoppade helt fantastiskt i de stora klasserna, GPn på söndagen var rysligt svår. Bara 3 av 47 starter var felfria, 13 (!) ekipage utgick i första rundan. Gullan hade fyra fel, men fick med sig en placering i alla fall. Hon hoppade återigen helt strålande, så inte mycket att klaga på egentligen.

Att jag var galet snabb att packa ihop och göra klart hästarna inför hemresan hade jag inget för, fick ändå spendera 3 h i kö innan jag kom fram för att lasta på. Eftersom jag var en av de första som anlände på torsdagen så hamnade jag naturligt långt bak i kön att lämna parkeringen, så t ex Marlen som jobbar hos Bertram Allen som hade både omhoppning och prisutdelning (och därmed naturligt borde varit klar att hämta sin lastbil senare än jag..) hamnade ändå före mig i kön för hon kunde smita in längre fram. 

När jag väl kommit iväg hade jag ungefär 8,5 h körning tills jag var framme hos just Bertrams ställe i Tyskland.

Där möttes jag av det här. 🤔 Vad som nog inte framgår på den här bilden är att den här fantastiska bulldogen är i supersize. Mankhöjden är minst i midjehöjd på mig, och då är ju huvudet utöver det gigantiskt. Och jag vet inte vad jag ska säga mer än- FÄRGEN? 😂 Den här fina skapelse står alltså parkerad utanför stalldörren. Love it! 

Hemma i Norrköping var vi igen på tisdagskvällen, och nu har tjejerna välförtjänt semester innan utomhussäsongen drar igång. 

Under tiden har småtjejerna äntligen fått komma ut och lufta sig igen! Vilda och glada har de varit i Linköping och hoppat runt, de fick sällskap av Manne också. Att vara på dagtävling är ju ingen höjdare men just den dagen var faktiskt så mysig. Solen lyste och det var säkert 16-17 grader, under de varmaste timmarna,  hästarna knallade runt utan täcken och alla var glada. 

Jag hade hjälp av vår älskade praktikant Paulin, som är hos oss 2-3 dagar i veckan. Så gullig tjej!

Manne ♥️

Selda solar ☀️

Och hemma på gården är det bara allmänt chill just nu. Det var fantastiskt väder även i måndags, och sen åkte jag hem till Skåne några dagar. Här regnar det, och i Norrköping fick jag höra att det var snö. Kontraster i vardagen.

Hoppas det är sol igen när jag kommer tillbaka! 

 


Läst 87789 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Hästskötarbloggen

Häng med Natalie Jansson bakom kulisserna hos en av Sveriges största ryttarstjärnor – Malin Baryard Johnsson.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Hippologbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen
Gästbloggen Välj

stäng

Hästskötarbloggen

Natalie Jansson jobbar som hästskötare åt Malin Baryard Johnsson. I denna blogg berättar hon om sin innehållsrika vardag – under och mellan tävlingarna.

Till bloggen



Mest lästa


Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Lite film och annat!

Therese

All rost ska bort!

Stalldrömmar

Lyckopiller 💋

Hästskötarbloggen

Till Husbloggarna