Okej, nu mina vänner är det dags för det ni alla väntat tålmodigt på i snart en månad. Jag är inte helt säker på att det är ok, så ni får bläddra och memorera fort ifall att jag måste ta bort det. Vi ska nu dyka allra längst ner i min skattkista, där det bästa och mest värdefulla ligger, dvs mitt telefonminne.
För nu har det blivit dags att presentera alla mina bilder från Rio, behind the scenes. Klicka på bildspelet & enjoy!
| Läst 84283 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Att det kan vara fruktansvärt hjärtskärande att säga hej då till en häst vet alla som någonsin älskat en. Tänk dig då att det är en häst som du spenderat större delen av dygnets alla timmar med i över ett halvår. Och att det är en häst som är så gullig att du knappt kan kolla på den utan att le som ett fån och få glittrande ögon. Och att den alltid alltid alltid är en stjärna och du dagligen går och är så stolt så du nästan spricker. Ni vet en sån häst? Att säga hej då till en sån häst är som att säga hej då till en del av sig själv.
I samma veva som vi åkte till Rio fick jag säga ett sådant hejdå till min allra bästa fyrbenta vän, Ponnyn. Även om det är ett tag sedan kan jag inte hjälpa att känna att vi måste ha ett riktigt farväl-inlägg fyllt av bara massa (och då menar jag massa!) bilder på honom, det förtjänar han väl? Även om han drev mig till vansinne from time to time när han vände upp och ner på hela sin box när det skulle fodras, när han envist skulle bajsa på gången på vägen in när han nyss gått en timme i skrittmaskinen, och när han retade gallfeber på de andra hästarna på lastbilen med sitt ständiga tjat under väggarna, så saknar jag honom varje dag. Så här kommer ett helt inlägg dedikerat till min bästa buddy!
Vår första tävling tillsammans! I London i december. 🎁
Firade nyårsafton ihop 🎉
Vardagsstunder ❣️
Firade påsk bara han & jag i Göteborg 🐥
Den där gången då han provade ha flätor (han rev så de blev bortröstade)
Hittar på hyss 🙈
Provar olika huvudbonader. En skönhet klär i allt!
Vår allra sista selfie 🤓
Tack lilla gubben för alla roliga minnen du har gett mig, dags för dig att irritera någon annan nu- och gör det ordentligt. Puss!
| Läst 86435 ggr | Kommentarer | Kommentera |
WE'RE BACK! I Sverige, i Norrköping, på Jonstorp och ni anar inte hur skönt det är. Vilket äventyr det har varit men aldrig har jag varit gladare över att komma hem. Att kunna gå utanför gården utan militäreskort, att kunna spola ner toalettpappret i toan, att kunna betala med ett Mastercard och att kunna ta på sig sina jeans igen. Det är en speciell känsla det där med att springa runt i träningsbyxor i stallet – oavsett hur snygga de är. Den enda trösten är ju att ALLA har på sig mjukisbyxor, det är väl det som gör det så speciellt med ett OS.
Det har varit okristligt varmt, runt 35 grader (någon dag närmare 38) och alla som känner mig vet att jag inte fungerar särskilt väl i den sortens hetta, jag är mer av en vår/höst-tjej. Glad att jag överlevde och ännu gladare att Gullan gjorde det. Det måste dock erkännas att hästarna större delen av tiden hade det fantastiskt, trots att det var så varmt var det alltid svalt i boxarna! De har verkligen byggt stallen för hästarnas välbefinnande. Sen gick det ju inte att undgå den gassande solen och bastun uppe vid banan.
Vi ska också skatta oss väldigt lyckliga som genom hela mästerskapet hade ett helt friskt hopplag, det var ganska många kolikhästar och hästar som på ett eller annat sätt skadade sig och inte kunde starta. Värt att notera är att både Frankrike & Tyskland tog lagmedalj med sina reserver i laget, ett bevis på vilka starka nationer de är. Och åh, vad mycket fina hästar det finns! Man blir lite "WOW!" när man går runt och inser att det inte finns en enda plats i just den sekunden där det finns mer talang, att this is it, det här är det bästa som finns. Det spelar ingen roll hur bra en häst hoppar i en 5* GP, banorna på ett OS är byggda för att slå ut majoriteten av världens bästa ekipage. All respekt till Peder & Allan som var det enda paret som hoppade sex rundor och inte rev en enda bom. Det är stort, så stort. Fanns ingen annan som var mer värd den där medaljen!
Jag är så stolt över Gullan, hon har hoppat med så stort hjärta i alla rundor – som hon alltid gör, och resultatmässigt var det kanske inte vad någon hade förväntat sig, men jag tycker det låter värre än vad det var. Alla hennes rundor hade lika gärna kunnat vara felfria. Och alla ni som tror er veta bäst efter att ha studerat resultatlistan och bara seglar dit vinden tar er – vänta ni bara, hon kommer putta omkull hela er båt.
Foto: Tomas Holcbecher
| Läst 85963 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Dagen är här. Ni vet vilken dag jag menar. Dagen vi väntat på i ett halvår. Den är här nu. Vi är på väg till Rio! Eller ja, just nu är vi på väg till Liege, Belgien, men vi har åkt hemifrån i alla fall. Jag och Gullis lämnade Norrköping vid fyra i morse (fredag) och körde ner till Grevlunda för att möta upp Malin och Allan. Jag hann med att träffa min mamma (som verkar övertygad om att jag inte kommer överleva den här resan) och min bror, och hängde hela dagen på underbara underbara Grevlunda.
Nu sitter jag på passagerarsätet i lastbilen, har hunnit med en liten powernap, massa godisätande och lite bankärenden. Så himla effektivt att inte köra!
MAGISK Öresundsbro ikväll. (Malin H är för övrigt höjdrädd och tycker det är läskigt att köra över här – hur kan jag ha missat det?)
Vi har en lång natt framför oss så det är bäst att vara förberedd! (Det här är bara min del av det hela.)
Annars då? Läget känns under kontroll. Är väldigt mycket lugnare än jag trodde att jag skulle vara. Är väldigt förberedd för resan känner jag, har pratat med varenda flygvan groom jag känner och taktikat fram och tillbaka om allt möjligt. Vad behöver Gullan ha med sig? Hur mycket ska hon äta? Hon är frusen – är det kallt på planet?
Jag kommer vara med henne på flygplatsen imorgon kväll, men måste åka till mitt eget flyg redan vid 4.00 på söndag morgon, majoriteten av oss måste vara i Rio före hästarna så att vi kan ta emot dem när de kommer fram. Bara Malin kommer vara kvar med hästarna tills deras plan har lyft. Dr Johan kommer dock också vara på plats redan när hästarna anländer i Liege och se till att de får allt de behöver med dropp och så, och flyger med dem sen. Plus att det är massor med rutinerade groomar på planet också, så hon är i väldigt goda händer!
(Men jag ska inte ljuga – det hugger lite i hjärtat att inte kunna vara med henne och ta hand om henne som jag brukar. 😇)
Hennes sammanlagda packning:
- Plastskåp med all hennes utrustning.
- Stor aluminiumlåda innehållande allt man kan tänka sig – täcken, krokar, maskot, Malins kavaj osv.
- En plastlåda med hennes tillskott och liniment.
- 5 fodersäckar.
- Hennes flightbag med täcken för resan, mash och morötter (färdigpacketerade i zip-påsar så att de på flyget bara kan hälla på vatten), hink+krubba+hönät.
- En väldans massa papper!
Jag måste tyvärr göra er besvikna nu och tala om en liten en grej som jag glömt tala om – jag får inte blogga från OS. Supertråkigt, jag vet, men det bryter mot regler gällande sponsorer och så eftersom det är reklam här på bloggen. Men oroa er inte, jag och Hippson-Annelie ska se till att ni får veta vad som händer på ett eller annat sätt!
Under tiden kan ni följa vårt "lilla" äventyr på instagram – natalieanettejansson heter jag där. Hoppas ni hejar ordentligt på oss!
Puss och kram
| Läst 89518 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hästskötarbloggen
Madelen jobbar som hästskötare åt Douglas Lindelöw. I denna blogg berättar hon om sin innehållsrika vardag – under och mellan tävlingarna.
Här hittar du alla våra husbloggare
Arkiv
- Mars 2018
- Februari 2018
- Januari 2018
- December 2017
- Oktober 2017
- September 2017
- Augusti 2017
- Juli 2017
- Juni 2017
- April 2017
- Mars 2017
- Februari 2017
- Januari 2017
- December 2016
- November 2016
- Oktober 2016
- September 2016
- Augusti 2016
- Juli 2016
- Juni 2016
- Maj 2016
- April 2016
- Mars 2016
- Februari 2016
- Januari 2016
- December 2015
- November 2015
- September 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- Maj 2015
- April 2015
- Mars 2015
- Februari 2015
- Januari 2015
- December 2014
- November 2014
- Oktober 2014
- September 2014
- Augusti 2014
- Juli 2014
- Juni 2014
- Maj 2014
- April 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Januari 2014
- December 2013
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
