Paradressyr – bakom kulisserna - Julen är tid för reflektion

Under julen har jag tagit ett steg tillbaka - läst en hel del, reflekterat och visualiserat min egen kropp hållning och effekt i sadeln. OCH på båda mina hästar!

Och det har varit en ren lyx att läsa så inspirerande artiklar av:

  • Därför sitter det i sitsen av Malle Kivikas Ankarcrona, läs den fantastiska artikeln om Bruno Degreef.
  • Och vägen till perfekt sits med Bitte Vogeltius skriven av Annika Grundberg

Jag har i detta inlägg direkt lånat citat och inspiration från deras artiklar som finns att läsa här på Hippson!

  1. Jag får utgå från det ”material” jag har, dvs mina bästa vänner hästarna.

Dux har ett otroligt brett  rörelsemekaniker och är mycket svår att sitta på. Han är lugn, tålmodig och en intelligent Gentleman. Men han kan testa gränserna likt en tonåring!

Sadel: Equiline Contest

Romeo är en utmaning i humöret och är enormt stort o kraftfull men har ett mer markbundet rörelsemönster - vilket i vissa fall är enklare.

Sadel: Prestige D2 KZero

  1. Sen får jag utgå från mina förutsättningar- vad har jag i ryggsäck som jag kan eller inte kan påverka. Obs, dessa två ger varsitt vägskäl som behöver planeras!

Jag försöker att fokusera på  min egen sits och hållning dvs  kroppsmedvetenhet.

Jag läser mycket om centraliserad ridning och får hjälp med att visualisering av ridningen.

Medicinska kortet avgör vilka hjälpmedel som jag tillåts använda förutom de generella.

I artikeln: Sitt rätt upp och ner, så att du kan vara följsam, så ökar du dina möjligheter till en bättre ritt och högre procent.

Jag försöker att sitta så rakt som möjligt, det är mycket svårt med att hålla balansen då min kropp är i olika delar.
Jag får växla mellan att sitta ned och rida lätt.
Det är även här två olika vägskäl jag behöver ha planer för.

Båda är påfrestande och skadligt för mig.

Men jag försöker att rida lätt så mkt kroppen klarar, detta för att avlasta mina hästars ryggar.

Så här tänker jag in mig själv i det jag har läst och reflekterat av i artikeln där Annika Grundberg intervjuer Bitte Vogelius.

”Hur närmar man sig den perfekta sitsen och känslan”

  • Bitte: Att ha korrekt rörelse i bröstkorg och höft.
    Höftskadorna på mig är ett direkt hinder. Denna del av min kropp är rejält trasig på insidan.
    Jag har under alla år lärt mig att bita ihop. Dels är jag uppfostrad så, Jante- och Lutherlagen.. men så har det också vart och är en ren överlevnadsstrategi.

Mina förutsättningar:

  • Bröstryggen är det område som stelnar till hos alla människor med åren skrev Bitte, men för mig är det de musklerna i bröstryggen de som till stor del bär upp min stabilitet. Dock är det tidsbegränsat pga muskelatrofin. Och nedsättning går sakta nedåt. Eller ökar beroende på hur man vill se de, hmm ja det blir en försämring för mig iaf.

När man har lärt sig att »tala med sin fot«, kan hitta stortåleden samt fått huvudets position rätt är man en bra bit på väg.

  • Jag hamnar på tå i stigbygeln och får ha snoddar eller magnetiska stigbyglar som medicinska hjälpmedel.
  • Underkroppen tappar känseln vid kraftig ansträngning och det gör att underkroppen blir ”tom”, känselbortfallet är verkligen tung 😔

För att få ett starkt säte måste man ha starka muskler i magen och på ryggens framsida.

  • Jag har muskelatrofi så mina muskler kickar inte igen som de ska.
  • Alla omfattande operationer och bortfall innefattar att jag har organ i mellandelen av min kropp, de flesta ligament/muskler o annat såsom nerv är borta eller skadat.

När ryggen kan hållas i en neutral position under ridning är sätet starkt.

  • jag som saknar stabilt säte fokuserar på att hålla ryggen rak, känner hur snöret drar mig uppåt ⬆️ genom huvudet.
  • Jag är inte så kvick och inte kraftfull i min sits och dess effekt av den. Det är en utmaning och nästan omöjligt för mig att komma till avspänning.

Det som skiljer en toppidrottare från

Vad är det vanligaste »felet« som ryttare gör?

  • Det är dels att mina axlar roterar framåt.
  • Jag har stela höftleder och höftböjarmuskeln och SI lederna har blivit kroniskt inflammerade

De här två av tre skapar en mosaik av problem för ryttaren som inte går att rätta till i sadeln enligt Bitte Vogelius artikeln.

  • En av mina andra utmaningar pga nedsattheten är att överarmen hamnar före eller efter lodlinjen.
    Det gör att jag hamnar i obalans och i vanliga fall med funktion i benen framkommer en spänning.
    I sadel tappar mina ben kraft och känsel. De hänger och fladdrar likt ”sillar”.
  • Det gäller att hamna i lod med sin torso. Vilket också pga muskelatrofi är mkt svårt. Med över 30% försämring så blir det ännu mer kraftlöst. Vilket innebär att händer checkar ut av sig själv på olika sätt, och konsekvens blir att tyglarna går inte att grepp och då glider de ut händerna och stödet mellan mig och min häst förloras/glappas.

Jag kan VERKLIGEN rekommendera er att läsa Hippsons artikel om Bitte Vogelius arbete med ryttarens fysiologi.

Jag läser den om och om igen, reflekterar utifrån vart jag är för stunden men också vart mål och delmål är.

Kram på er!


Läst 7268 ggr



Fler inlägg

TACK alla ni som läser, följer bloggen och hör av er på Instagrams DM.
ALLTSÅ passerat 12 TUSEN läsare!!!!!!!!! NI ÄR FANTASTISKA!!!!!!

Jag har haft en liten timeout eller rent ut sagt ett mentally breakdown. Rätt skönt att tillåta sig själv att faktiskt bryta samman för att sen resa sig upp igen. 
Klassificeringen tog otroligt hårt på kroppen. De tänjde på min kropp i positioner som inte är möjliga för mig då jag saknar vissa leder, ligament och delar i bäckenet. 
Jag sa aj såklart eftersom att förböja en del som är stopp gör ont. I efterhand skulle jag sagt stopp istället för ett aj. 

Men nu är den klar. Jag fick korrigeringar på mitt medicinska kort. Och trots att jag har massor med underlag på min skadehistorik så behövs mer in.
Nu har jag x antal tusen röntgenbilder att sortera ut samt inväntar kompletterande intyg att skicka in. 

Klicka här för att komma till regelverket: FEI paradressage compensating aids guidelines

- Hårt handtag på sadeln. 
För att förhindra att jag tappar balansen
Min tolkning av FEI: Materialet av ex läder, stabilt. Max höjd 10 cm från framvalv. Och 30 cm bredd. 3 cm från min magdel. 


- Snoddar på stigbyglarna
Jag köper vanliga breda gummiband

- Läderrem mellan stigbyglar till sadelgjord
För att stabilisera fot och nedre del av kroppen
Dessa måste användas tillsammans med säkerhetsstigbyglar. 
Läderremmen (sporrem) får ej kortare än 5 cm från sadelgjord till stigbygel. 

- Kardborreband över låren

- Knut på tyglarna
För att få grepp om tyglarna som glider. Dessa knutar skadar min artros mer än gör nytta. Dock gick ej handtag igenom. Så därav kommer troligt mina tyglar tyvärr fortsätta att glida ur greppet.

- Växla mellan att rida lätt eller sitta ner
- 2 spön 
För att underlätta då benen är kraftlösa och tappar känsel. 
Dock är min ena häst inte alls förtjust i att jag har spö, så där kämpar vi på att hitta en ergonomisk positionering av mig istället. Och arbeta med ett annat språk. 
Max 120 cm långa


- Nicka vid halt
- Padd ovanpå sadeln

Har fått några frågor på Instagram, DM:
"Hej, jag tycker du är superduktig och rider dina hästar sååå mjukt och fint!!!!! Men varför var inte du med i enköping? ska till starta sm?"

Vill börja med att säga tack, vad glad jag blir att du tycker om det du ser. :-)
Jag valde att inte starta OBS klasserna i Enköping som är  uttagning/mönstring till Svenska Paradressyrlandslaget,
då den kom alldeles för nära inpå klassificering och min kropp var helt ur fas. 
Dalgaards Dux och jag är kvalade för SM 2024 men kommer troligt avstå detta år. 
Möllegards Romeo har möjlighet att kvala under kommande månad men får se. Han har nerverna på utsidan i främmande miljöer vilket gör det osäkert för mig som har benen "fast" i sadeln.
Självklart lossnar spännen vid ett fall men ändå. För mig är säkerheten A och O vid all hantering med dem så att flänga runt utan kontroll bara för att vi "kan" är inte min grej. 
Vi ska ha en hitta tillbaka till det som är roligt år är tanken. Är flera utmaningar med kroppen och grunden i allt är att ha roligt. Och det ska vi ha :-) 
Sen vilka klasser det kommer att bli är en annan sak. Galoppen och skolor är svårast för mig så det tränar vi extra mycket på. Det gör att kroppen är ännu mer sliten efter ett pass. Men men skam den som ger sig!

"Hej hopp i galopp! Kan du tipsa om en bra övning för min ponny springer mest med huvet i luften eller kröker mycket på nacken så den rullar ihop sig"
Jag tränar mina hästar mycket i skritt, det är fantastiskt vad givande det är! Lilla och stora fyrkanten, nyttjar varje hörn, varje bokstav. När det sitter utan spänning så tar vi det i trav, samma sak där, sen galopp. 
Om något inte fungerar så går vi tillbaka till skritt, gör om och gör rätt. 
Min filosofi är att fungerar det inte så nöt inte på, gå tillbaka till skritt, ha inte för bråttom. 

"Vad har du för underlag på din fina ridbana?"
Jag har sand. Men har offerter på olika former av underlag. Det lutar åt textil, men inget klart. Finns andra planer med som innefattar bygglov. Men jag vill hitta tillbaka till glädjen först. 

"Varför galopperar du om det är dä du har svårt för??"
För att inga program jag tävlar är utan galopp. Så det är enda alternativet att göra så att jag kan med det jag har utifrån de förutsättningar jag har idag.



Det var allt för idag!

Njut av vårsolen! Och kram på er!

FOTO: Privat, Årsdebut LA:3 Dux och Marie 70,396%


Läst 795 ggr Kommentarer Kommentera
MAR
13
2024

Ja då var vi på Finlänsk mark!

Resan med båt över har gått sjukt galet över min förväntan! Jag är extremt åk/sjösjuk då mina balanssinnen inte är vid sina fulla bruk…

Som det kontrollfreak jag är så var jag med facit i handen alldeles för tidig till Värtahamnen. Först på plats i kö.

Lägger upp bilder när jag kommer hem så ska ni få se delar av en fantastisk buffé. 

Svensk tid är kl. 04:00 och här är vi en timma före. 

Så om 30 min öppnar frukosten och vi har ca 40 min på oss innan vi måste vara vid bilen. Nu har jag fått min bil i direkt anslutningar till hissarna tack o lov!

Hytten är jättestor! Sängen var stum och efter den långa dagen så kändes det som att ligga på tusen nålar. Sover bättre i min hästburna… 

I min hytt har jag 4 sängplatser, plattTV fri minibar. 

Renée och jag åt i går sen var vi iväg till taxfree och handlade lite och så satt vi i min hytt efter o prata lite om förväntningarna på denna dag. 

Jag är otroligt tacksam över att ha fått tilldelad rullstol och nästa gång har jag rött bil och kan ta med el- rullstolen istället.

Tack arbetsterapeut för din envishet!

Om en stund påbörjar vi turen upp till Ypäjä och klassificeringen. 
Skriver mer ikväll :-) 


Läst 5293 ggr Kommentarer Kommentera

Ett års väntan och längtan är snart över!

imorgon åker jag och en av mina Parakompisar till Ypäjä för internationell klassificering.

Timmarna av läkarbesök och ett gediget tjatande efter rätt dokument som ska till FEI för godkännande innan man blir tilldelad en tid. 
En internationell klassificering står högre i rang än den Svenska. 
Klicka gärna in på FEI och vad klassificeraren bedömer 

imorgonbitti har jag ett läkarbesök innan det är dax för att påbörja resan upp mot Stockholms båtterminal.

Älskar mina nya tyglar, de hjälper mig en hel del, svårt är det ändå men det glider inte fullt lika❤️

Synd man inte får tävla med dem .

Så här fäster jag snoddar på mina stigbyglar och som ni ser är min fot placerad långt in men det behöver vara så för att hjälpa mig med balansen. 
När ryggslutet krossades och var tvunget att sågas av så innebar det att nerverna som löper genom ryggraden och ner till Sakrum kapades med 😔

Det är många pararyttare har magnetsstigbyglar vilket verkar supersmidigt!

Tänk att kunna slippa de fula snoddarna! Men de hjälper att ha fötterna på plats men när benen tappar känseln är jag maktlös. 

Hemma på gården har vi elrullstolsträning. Dux är lite skeptisk än men det kommer. Det är viktigt att de båda får den tid de behöver.

Den vanliga lilla rullisen funkar jättebra med dem. Jättemysig att komma ut på långrullenad 😍



Dux och jag åkte till Sanna i söndags, alltid lika mysigt där! 
Vi lyckades lossa på lite spänningar och vi alla tre var mycket nöjda med passet. 
Pga mina skador är enormt svårt för mig att rida ihop en häst och man får gott andra mjuka vägar. 
Jag önskar att det vore enklare att komma iväg men nu är ju livet så här. Bara att acceptera. 



Världens bästa vänner! Utan hästarna hade jag nog inte klarat mig tillbaka, livet är nyckfullt 💕


Läst 5568 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Paradressyr – bakom kulisserna »



Här hittar du alla våra husbloggare

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.