Text: Jennie Börs
Foto: Carina Pettersson/Distriktsveterinärerna

En sarkoid, eller ink som vi ofta säger i vardagligt tal, är en hudtumör som bedöms vara godartad. Hästar kan drabbas av ett antal olika typer av sarkoider, vilka kan se ut på lite olika sätt. I cirka 50 procent av fallen sätter de sig i ansiktet på hästen – men sarkoider är också vanligt förekommande på ben, i armhålan eller på insidan av låret, runt skapet eller juvret samt under magen.
– Gemensamt är som sagt att sarkoider bedöms vara godartade och att de inte sprider sig till inre organ. De kan dock ha en väldigt snabb tillväxt och bete sig aggressivt lokalt, vilket ibland kan skapa problem, säger Carina Pettersson.

Carina Pettersson tog sin veterinärexamen i januari 2008 och började då arbeta hos Distriktsveterinärerna i Kristinehamn, där hon i dag är klinikchef.

Inte så speciellt smittsamt
Alla hästar kan inte få sarkoider, det krävs flera faktorer för att tumörerna ska kunna utvecklas. Det är vanligare bland vissa raser, som exempelvis quarter och arabiskt fullblod, och sarkoider uppkommer vanligtvis på unga hästar upp till sju år. Utifrån vad forskarna vet i dag verkar det finnas en viss ärftlighet, men det är ännu inte helt kartlagt.
– Jag brukar säga att hästen behöver ha en genetisk defekt för att kunna utveckla sarkoider. För att en sarkoid ska utvecklas krävs dessutom att viruset tillförs till en hudskada eller ett sår på hästen.
I dag är forskare ganska säkra på att sarkoider är kopplat till bovint papillomvirus, det vill säga kossans vårtvirus. Exempelvis tror man att viruset kan spridas till hästen via flugor eller utrustning.
– Sarkoider anses dock inte vara speciellt smittsamma, i och med att det är så många olika faktorer som spelar in för att en sarkoid ska kunna utvecklas. Det finns inte så mycket man kan göra för att motverka spridningen, mer än att man inte bör låna utrustning till eller från en häst med sarkoider, säger Carina och fortsätter:
– Sedan är det så klart viktigt att använda handskar när man vidrör en sarkoid, alternativt att man tvättar händerna noggrant efteråt. Detta för att minimera risken för vidare spridning.

Flera olika behandlingsmetoder
En sarkoid kan ibland diagnostiseras utifrån utseendet. Veterinären kan även ställa frågor till hästägaren kring om man till exempel vet att hästen har haft sarkoider tidigare, eller om det är känt att det finns genetiska anlag hos föräldrarna. Ålder på hästen och lokalisation kan också vara vägledande.
– Men för att vara helt säker på om det är en sarkoid måste en biopsi, alltså ett vävnadsprov, göras. Det finns alltid en risk med det, eftersom sarkoiden kan börja växa mer aggressivt när den utsätts för trauma, säger Carina och fortsätter:
– Så när en biopsi görs måste man alltid vara beredd på att behandla om provsvaret är positivt.
För att behandla sarkoider finns en rad olika metoder. Bland annat kan konventionell kirurgi användas, men även laserkirurgi eller kryokirurgi (det vill säga att man fryser bort tumören, reds anm.). Det finns också olika former av cytostatikabehandlingar, metoder där vaccin används samt ett antal olika salvor. Immunoterapi är i dag en attraktiv behandlingsmetod, speciellt eftersom ett virus är inblandat i utvecklingen av sarkoider.
– Det finns ingen universell behandling som passar alla sarkoidtyper. Vilken metod som används beror exempelvis på var sarkoiden sitter, samt på dess storlek och utbredning. Ibland kan olika behandlingsmetoder kombineras.

Finns en stor återfallsrisk
Sarkoider är dessvärre en tumörtyp med hög återfallsrisk. Carina upplever dock att hästen påverkas förhållandevis lite av sarkoiderna.
– De gör sällan ont och trots att de ibland kan vara stora är hästen ganska oberörd. Undantaget är om de sätter sig på något knepigt ställe eller om de växer sig väldigt stora. I vissa fall kan vi tyvärr inte få bukt med problemen, då kan hästen behöva tas bort.

Fakta: Olika typer av sarkoider



Ockult sarkoid
Detta är den mildaste och minst aggressiva formen som växer förhållandevis sakta, den kallas även för plattink. Den här formen är helt platt och ser oftast ut som en hårlös fläck initialt, då misstolkas den lätt för ringorm. Efter ett tag blir det som en liten förhårdnad i huden, som även kan bli lätt skorvig. Till vänster här ovan syns sarkoiden i ett tidigt stadium, respektive i ett senare stadium till höger.
 

---

 
Verrukös sarkoid
Också en mildare typ som sällan växer speciellt fort. Den har ett mer vårtliknande utseende, med tydligare hudförhårdnad samt ofta mycket hudflagor. Basen kan vara både smal och bred.
 

---

 
Nodulär sarkoid
Ser ut som en solid knöl liggandes under huden och är oftast helt pälsklädd. På grund av sitt utseende kan den ibland vara lite svår att diagnostisera med blotta ögat.
 

---

 
Fibroblastisk sarkoid
Karaktäriseras av sin överdrivna granulationsvävnad, utseendet kan liknas vid svallkött då ytan är köttig och ofta sårig. Sarkoiderna kan växa ganska aggressivt och fort, ibland börjar de blöda. Basen kan vara såväl bred som smal. En mildare sarkoidtyp som traumatiseras kan omvandlas till en fibroblastisk sådan.
 

---

 
Mixad sarkoid
Ett uttryck för när flera olika typer av sarkoider hittas i samma område.
 

---

Malevolent sarkoid
Den mest aggressiva formen som finns, dock är den ännu inte rapporterad i Sverige (därav saknas bild). Växer väldigt fort och intensivt, kan även delvis sprida sig in i kroppen genom lymfkärlen.
 

Serien "I hästhälsans tjänst" 
(i samarbete med Distriktsveterinärerna)
Under året publiceras en serie där erfarna hästveterinärer ger sin syn på akut- och friskvård. De bjuder även på konkreta tips inom sina respektive specialområden – som främjar hästhälsan. 
Detta görs i samarbete med Distriktsveterinärerna som är en del av Jordbruksverket och som har 500 veterinärer, djursjukskötare samt djurvårdare anställda och som finns på cirka 80 platser i Sverige.