Text: Ida Röök
Foto: Privat
  
Jennie Harrysson är dressyrdomare och tävlingsryttare, men får nog ses som en amatör när det gäller att visa häst på unghästchampionat. Hon har visserligen tävlat i Falsterbo med A Coltines helbror, men det är första gången hon är på plats och ska rida Breeders Trophy.
– Det känns väldigt roligt att vara här även om man känner sig lite som en nybörjare bland alla proffs, säger Jennie.
Hemma på gården, ett par mil norr om Bollnäs, har hon flera hästar. A Coltine (e. Sir Oldenburg ue. Cortez) köpte hon som treåring.
– Jag har hennes helbror hemma också, han är sju nu men var inte riktigt redo att kvala hit. A Coltine är väldigt lugn, sansad och trygg i sig själv. Det känns bra i den här miljön.
  
Jobbar som kokerska
Tillsammans med en vän har Jennie nu kört nästan 90 mil till Flyinge, för att delta i dressyrens femårsklass med sitt fina sto.
– Det är långt att köra men jag tycker absolut att det är värt det. Även om jag bara får göra en start tycker jag att det här är ett fint tillfälle att se om min häst är där hon ska vara utbildningsmässigt. Och så blir det ju ett minne för livet. Går vi inte vidare stannar vi ändå kvar till på lördag och njuter av att titta på andra fina hästar.
Till vardags jobbar Jennie som kokerska och hon har nu fått ta ledigt för att kunna tävla på Flyinge. Plus att hennes sambo har stalljour för att ta hand om hästarna på hemmaplan.
– De är väldigt schyssta på mitt jobb och har förståelse för att mitt intresse tar mycket tid. Det känns skönt så klart. Och min sambo axlar ansvaret på gården. Det är härligt med många som ställer upp runt omkring, så att jag ändå kan göra det här.
  
En fin upplevelse
När vi pratar har Jennie precis visat A Coltine tävlingsbanan.
– Hon var väldigt lugn och ridbar. Jag sa till mina vänner efteråt att har jag bara samma känsla under tävlingsritten som hon gav mig i dag är jag nöjd. Jag har inga förväntningar alls på att komma till final eller så, särskilt inte med tanke på alla andra ”storfräsare” som springer runt här. Det jag vill är att vi ska få en fin upplevelse tillsammans med en bra känsla, och att jag kan känna att vi blir rättvist bedömda, förklarar ryttaren.
Vägen fram till Breeders har varit ganska tuff för A Coltine. Hon har nämligen stått med en skada i en hov, som innebar att man var tvungen att karva av en stor bit av själva hoven.
– Det har tagit lång tid för henne att bli frisk. Hon har stått skadad nästan ett år och jag satte i gång henne i mars. Så bara att komma hit är en seger i sig tycker jag, säger Jennie.

A Coltine har varit skadad länge, det tog tid för hoven att läka.

Ida Röök

redaktion@hippson.se