Text: Frida Bank
Foto: Malin Palm

Hej Klara, berätta om din bakgrund?
– Jag började rida på ridskola när jag var sex år gammal och hade egen häst från att jag var elva år. Jag läste på Bollerup naturbruksgymnasium med inriktning häst under gymnasiet. Sedan läste jag idrottsvetenskap vid Göteborgs universitet, då sålde jag min häst för jag hann inte med både häst och studier. Jag är uppväxt på landet så hästar har alltid funnits runtomkring mig.

Har du tidigare forskat om ridsport?
– När jag läste idrottsvetenskap vid Göteborgs universitet var det flera ämnen som var intressanta. Vi läste allt från psykologi till biomekanik och sociologi, så man fick ett brett perspektiv på idrottsvetenskap. Jag blev intresserad av forskning och hade en handledare som fångade upp mig. När jag läste min master var jag med i ett projekt som forskningsassistent, där vi kollade på fotbollsskador bland ungdomar. Det är därifrån mycket av inspirationen till mitt nuvarande projekt kommer.
– Jag hade en tydlig bild av att jag ville skriva mer om ridsporten. Under min kandidatuppsats skrev jag om träning för ryttare. Då gjorde jag intervjuer och en enkät där jag undersökte hur många av ryttarna som utförde någon form av kondition-, styrke- eller rörelseträning utöver ridträningen.

Vad kom du fram till?
– Det var en del som gjorde det, men främst kom jag fram till att det fanns en vilja hos många ryttare men att de kanske inte hade tid eller att man helt enkelt prioriterade hästens välbefinnande över sitt eget.

I dag är du doktorand vid institutionen för idrottsvetenskap vid Malmö universitet, hur hamnade du där?
– På Malmö universitet är idrottsvetenskapen bred och man arbetar med idrottsrelaterade frågor från många olika perspektiv, vilket passar bra för mitt projekt där jag undersöker skador utifrån flera aspekter. Jag sökte tjänsten som doktorand med mitt projekt och jag fick den! Som doktorand är du både student och anställd, jag utbildar mig till forskare kan man säga.

Ditt projekt handlar om rid- och hästrelaterade skador hos unga, berätta mer?
– Syftet är att förstå och förebygga skador bland unga ryttare. Åldersgruppen jag inriktar mig på är 12 till 19 år och avser ryttare i Sverige. Jag har gjort en enkätinsamling där ryttare löpande under några veckors tid svarat på hur mycket de rider, hur mycket tid de tillbringar i stallet och om de har haft några hälsobesvär, ont eller skador. På så sätt får jag reda på om och hur de har varit skadade, men jag kan också se på det i förhållande till hur mycket de belastar kroppen när de utför sin sport.
– Inom skadeforskningen ser man att om man haft en tidigare skada så är det en riskfaktor till att man får en ny skada. Om du belastar kroppen mycket, som exempelvis elitidrottare gör när de tränar jättemycket, ökar också risken att skada sig. Är man i stallet en timme i veckan kanske risken inte är så hög, men rider du flera gånger i veckan och dessutom utför stallarbete skulle man kunna tänka sig att det blir fler skador.

Du undersöker också kulturen kring skador hos unga ryttare, hur då?
– Jag studerar sociala medier, där jag följer hashtaggen #ridingfails på Tiktok. Det är en extremt stor hashtagg med miljontals inlägg. I och med att jag har valt att studera ungdomar så känns det som en naturlig del att inkludera sociala medier, för att försöka förstå kulturen kring skador bland ungdomar inom ridsporten. Jag observerar attityder och beteenden kring innehållet i inläggen.
– Den sista delen av projektet består av gruppintervjuer, där jag träffar ryttare mellan 12 och 19 år och ställer frågor som de diskuterar. Där ska vi ta upp frågor om just skador, skadeförebyggande och hashtaggen ridingfails. Då får man en inblick i kulturen och hur man diskuterar kring ämnena.

Vad hoppas du att din forskning kommer att bidra med?
– Jag hoppas kunna bidra till att antalet skador minskar och att vi blir bättre på att förebygga skador genom att förstå hur ungdomar inom ridsporten ser på skador, och kulturen kring skador. Genom enkäten hoppas jag också att vi lär oss mer om det finns något specifikt som leder till att skador uppkommer. Inom ridsporten finns ju dels de akuta skadorna som exempelvis när någon trillar av och slår i huvudet, men sen finns också överbelastningsskador. De sker över tid när kroppen belastas på ett sätt som kan leda till en skada.
– Många av skadorna som är undersökta inom ridsporten är akuta skador. Jag har en teori om att många av ryttarna som trillar av och slår sig rejält åker till sjukhuset, men när det inte är livshotande eller när man kan fortsätta rida, så åker man inte till sjukhus. Sådana skador hamnar därmed inte i någon typ av statistik, som många av de befintliga studierna bygger på. Det leder till att det är de allvarliga skadorna som kommer med, men det betyder inte att överbelastningsskador eller mindre akuta skador inte existerar. Det är den gråzonen jag hoppas fånga genom mitt val av metod. Jag hoppas också nå en bredare grupp av ryttare. De som rider och vistas i stall som inte är en riksanläggning eller en ridskola med utbildad personal och krav på att de måste se till elevernas säkerhet.

När ska det vara klart?
– Tanken är vid årsskiftet 2025/2026. Det kommer resultat under arbetets gång också, innan avhandlingen är helt färdig. Enkäten är färdig och hashtagg-delen snart också. Det ska bli jättespännande att få skriva ihop allt och få ett resultat. Nu under hösten arbetar jag med gruppintervjuerna. Jag söker fortfarande ryttare som vill vara med.

Är du mellan 12 och 19 år och vill vara med i fokusgruppen? Skicka ett mejl till:
klara.boije-af-gennas@mau.se

Klaras handledare är Susanna Hedenborg, som forskat kring ridsport i över 20 år, och idrottshistorikern Daniel Svensson.