Text & foto: Anki Yngve
  
Rolf-Göran Bengtsson red två ston på Flyinge, som båda var helt nya bekantskaper för honom. Dels Maria Gretzers Fecybelle (född 2010, e. Carambole – Sjapoo), dels Sandra Carlssons Brenda Lee (född 2008, e. Camargue – Cardento). Den senare utsågs som bekant till Morgondagens stjärna på Ryttargalan i slutet av november.
Dessutom tränade vår svenska hoppkung tre olika grupper på olika nivåer, se faktaruta med ekipagen längst ner.
  
Enligt Rolf-Göran och clinicens konferencier Maria Gretzer åstadkoms uppemot 95 procent av utvecklingen hos hopphästen genom dressyrarbete. Här nedan sammanfattar vi därför OS-medaljörens bästa råd för uppvärmningen och markarbetet. Hans hoppövningar kommer i en senare artikel – håll utkik efter den här på Hippson.se!
  
1. Var petig med detaljerna
Maria Gretzer påpekar gång på gång under clinicen hur imponerad hon blir av Rolf-Görans noggrannhet. Både när han själv rider och när han instruerar andra.
– Generellt behöver vi ryttare jobba mer med oss själva. Det handlar om att vara på plats i rätt tid, att reagera snabbt nog och om att följa hästen så att vi inte hindrar den. Sedan behöver du vara konsekvent och följa planen, säger Rolf-Göran.
Maria påminner om att disciplin och konsekvens faktiskt inte har med ridtalang att göra, så det är något alla kan förbättra. Dessutom skulle många ryttare behöva jobba med sin egen kroppskontroll, den kan du träna upp både med och utan häst.
– Om du inte har balans i din egen kropp är det svårt att få hästen i balans, säger hon.
  

Har du bestämt dig för att komma mitt på bommen, då är det detta som gäller. Här Niklas Lindbäck på Cendrillon.
  
2. Gå inte rakt på ”det läskiga”
Rolf-Göran inleder clinicen med att själv sitta upp på Maria Gretzers fina Fecybelle (e. Carambole – Sjapoo), som blir sex år i år och som kom femma i Scandinavian Open i Falsterbo i somras.
Även om Fecybelle har varit ute på en del äventyr hör det inte till hennes vardag med en så här stor publik, då är det naturligt att vara lite spänd i början.
– På ett sätt är det positivt, det visar att de är vakna. Om hästarna är ointresserade av allt när de är unga blir det svårt att hålla dem motiverade i längden, säger Rolf-Göran, och menar att det krävs en del ”blod” i dagens hästar för att de ska klara de moderna banorna.
När Fecybelle blir tittig för något i ridhuset gör han ingen stor sak av det.
– Jag rider inte direkt in i det hon tycker är läskigt. Håll lite distans, i stället för att tänka att ”nu jäklar ska du in i hörnet”. Kom först i gång och värm upp, sedan kan du smyga dig närmare bit för bit, förklarar OS-medaljören.
Och efter en lite stund travar, galopperar och hoppar stoet helt avslappnat överallt på banan. 
  
3. Skynda långsamt
Rolf-Göran poängterar att en unghäst inte måste gå alla årgångschampionat, det är inte kört bara för att den kommer i gång sent.
– Man behöver inte överdriva med en fyra- eller femåring. De har ett långt liv framför sig. Ta en paus med unghästarna då och då, kör inte bara vidare och vidare. Ingen har glädje av en trött unghäst, säger han.
Maria Gretzer berättar att Fecybelle fick vila en månad efter Falsterbo. Sedan har de bara tävlat några enstaka gånger under hösten.
– Eftersom hon har varit så fin har jag inte tävlat mycket alls, jag har inte känt att jag har behövt det. Du behöver inte tävla för tävlandets skull, säger hon.
Medan Rolf-Göran avslutar passet på Fecybelle kan matte inte låta bli att inflika:
– Det är inte varje dag man får sin häst tillriden av en OS-medaljör. Det här var min riktiga julafton!
  
4. Små tempoväxlingar
När han själv rider gör Rolf-Göran hela tiden små, korta tempoväxlingar fram och tillbaka i både trav och galopp. Det får även eleverna göra, oavsett nivå.
– Jag tycker ofta att man ser ryttare rida i lite jämntjockt tempo. Antingen med kortkorta steg eller med älgkliv, samma hela tiden, kommenterar Maria Gretzer och fortsätter:
– Rolf-Göran aktiverar och fångar sedan upp, det är så små växlingar att det knappt syns.
Ryttaren själv förklarar att syftet med tempoväxlingarna är att få i gång bakdelen på hästen. Dessutom förfinar du signalsystemet och kommunikationen. Variera gärna sitsen också, så att du ibland sitter ner och ibland står upp och låter hästen gå lite friare.
Den rutinerade gruppen med Peder Fredricson, Sandra Carlsson och Stephanie Holmén får även varva sina tempoväxlingar under uppvärmningen med skänkelvikningar.
– Våga utmana bakbenen! uppmuntrar Rolf-Göran.
  

Tempoväxling à la Sandra Carlsson och Vera Wang.
  

Peder Fredricson aktiverar Joli Coeur med skänkelvikningar.
  
5. Framför skänkeln
Inte minst för ungdomsgruppen – där Dennis Johansson, Alexandra Jönsson och Tilda Eldh rider – poängterar Rolf-Göran hur viktigt det är att hästen är framför skänkeln. De får rida sina hästar ordentligt framåt i uppvärmningen, till en stilla men stadig hand, för att få fart på bjudningen och bakbenen.
– Ni är alltför försiktiga, våga rida i gång dem, säger han.
Går hästen ”på framfötterna”, alltså på bogarna, måste den aktiveras baktill så att den lättar fram. Annars kommer den att hänga mer och mer i handen, då kan den inte vara kvick nog från marken i hoppningen sedan.
  
6. Yttertygeln är primär
En röd tråd genom hela clinicen är att Rolf-Göran vill att ryttarna har hästen runt innerskänkeln och ordentligt ut på yttertygeln på alla böjda spår.
– Yttertygeln är den primära tygeln, det är den hästen ska ha stöd på och som den följer, förklarar han.
Ungdomsgruppen får börja sitt pass på en stor volt runt Rolf-Göran, först i trav och sedan i galopp. Inledningsvis får de ha nästan raka hästar även på volten, för att få fatt på yttersidan. Sedan övergår de till att ha dem lika böjda som spåret.
– Hästarna ska ut på yttertygeln, du ska när som helst kunna släppa efter på inner. 
  
7. Stadig hand som hästen vågar följa
När ryttarna tar fram handen vill Rolf-Göran att hästen följer med bettet framåt, att den sträcker ut halsen och sänker sig.
– Så ska det fungera även mot hinder, när du har hittat distansen ger du efter så att hästen kan komma framåt-nedåt med nacken. Detta för att du ska få en så rund språngkurva som möjligt, säger han.
En förutsättning för detta är att hästen känner sig trygg med handen och vågar ta stöd. Då kan inte ryttaren ”såga” eller ta för kraftiga tygeltag.
– Ha en lugn och stadig hand och försök hitta din hästs mun, instruerar Rolf-Göran en av ungdomsryttarna.
När han senare rider Sandra Carlssons Brenda Lee kommenterar Maria Gretzer hur stilla toppryttarens händer är.
– Jag försöker att kommunicera med henne med fingrarna, genom att bara krama om tygeln. Oftast behöver inte en förhållning vara mer än några millimeter, det räcker för att hästen ska känna av det, säger Rolf-Göran.
Apropå att vi svenskar ofta blir beskyllda för ”handridning” ber Gretzer alla på läktaren att se och lära:
– Lägg på minnet att när Rolf tar och ger rör det sig bara om några millimeter!
  
8. Rak häst som följer vägen
Ungdomsryttarna uppmanas att värma upp lite innanför spåret, för att kontrollera att hästarna är raka och bjuder fram till båda tyglarna.
– Var inte rädd för att lämna fyrkanten. Vi ljuger ibland för oss själva när vi klistrar fast oss vid väggen, och tror att hästen går bra där. Men när vi väl lämnar spåret går den som om den hade svalt en mask…
Samma ryttare får även rida serpentiner i trav över medellinjen under uppvärmningen.
– Redan här har ni lite svårt att få hästarna att följa linjen. Och då har vi inte ens bett dem att gå mot ett hinder ännu, kommenterar Rolf-Göran.
Med andra ord: Kan vi inte hålla våra hästar på det spår vi har tänkt oss i markarbetet, då kan vi inte heller begära det i hoppningen.
Maria Gretzer utvecklar detta senare under passet, när ekipagen har hoppat en stund och har gjort stora framsteg.
– Ni ser hur viktigt det är att hålla hästarna raka, då kommer de felfria sprången! 
  
9. Halvhalter bakifrån och fram
Rolf-Göran menar att många ryttare har missförstått det här med halvhalter. De bromsar hästen framtill så att den tappar bakbenen, sedan ”sparkar de i gång” igen.
– Inled halvhalten med att aktivera bakbenen. Det är så du skapar kraft för att hästen ska orka bära upp sig när du förhåller.
Han förtydligar med att prata om halvhalten innan ett hinder. Skulle du göra den framifrån, enbart med handen, kommer hästen att stannar upp. Det blir stopp i framåtbjudningen och språnget blir allt annat än optimalt.
– Sedan får man förstås ta det här med halvhalter successivt med unghästen, precis som allt annat. Den måste vara stark nog för att kunna ”sätta sig”, begär du för mycket kommer den att kämpa emot handen.
Senare under clinicen rider fälttävlansryttaren Niklas Lindbäck sin EM-häst Cendrillon (född 2003, e. Milan – Ragtime Band xx). Hästen briljerar i dressyren och går fint i terrängen, men har hon någon svaghet är det just banhoppningen. Rolf-Görans lösning blir en fortsättning på halvhaltsarbetet, Niklas får tänka att han ska aktivera och rida in hästen mer under sig.
– På så sätt kommer den att kunna lyfta dig upp i luften kvickare och rundare. Öka frekvensen i galoppen, blir sprången för långa tappar du höjd.
  
10. Fram med ”näsan”
Erika Lickhammer har till publikens förtjusning kommit hem till Sverige från Holland för att rida clinicen. Hon har dock inte med sig någon egen häst utan har lånat valacken Djibouti (född 2010, e. Saint Amour – Cardento) av Stall Lagerfelt. Det är en trevlig individ, men den vill gärna dra in nosen lite mycket och hamnar då bakom hand. Rolf-Göran instruerar henne att försöka få fram ”näsan”.
– Om den gräver ner sig för djupt hamnar den bakom skänkeln. Tar hästen fram nosen lite grann kommer den även att hoppa bättre.
Och mycket riktigt, när Erika får ordning på formen hoppar valacken riktigt flott och ekipaget får applåder!
Även Sandra Carlssons härliga Vera Wang (född 2009, e. Ludwigs Champion – Corland), som rids i en senare grupp, vill gärna komma bak lite med nosen.
– Håll näsan framme så söker den sig lättare fram till nästa hinder, förklarar Rolf-Göran under hoppningen.
Och det funkar, bjudningen och sprången blir ännu bättre. Visste ni förresten att Vera Wang har samma mamma, Tarusa, som Meredith Michaels Beerbaums Fibonacci (före detta Fendi)? 
  

När Erika Lickhammer har fått fram nacken på honom hoppar "lånehästen" Djibouti alldeles lysande.
  
11. Undvik stolsits
Flera ryttare får uppmaningen att komma fram med den egna höften och bak med skänkeln, detta för att inte hamna i stolsits och därmed i bakvikt.
Med den baktunga stolsitsen följer nämligen en allmän obalans i ryttarens kropp. Kanske blir handen ostadig och följer med upp och ner i lättridningen. Eller så blir skänkeln instabil.
– Om du är korrekt kan din häst vara stilla i formen, det blir mycket bekvämare för den, säger Rolf-Göran.
En annan sitsdetalj han påpekar är att ryttaren inte ska följa med hästen framåt med överlivet när den söker sig framåt-nedåt, det är en vanlig syn. Sitt i stället kvar i position.
– Och skänkeln ska inte klämma, bara ligga lätt intill hästen och förmedla signaler vid behov.
  
12. Förbered bytet
Maria Gretzers nyblivna sexåring Fecybelle, som Rolf-Göran alltså inledde clinicen med att rida, har haft lite svårt att lära sig byta galopp. Bytena sitter bättre nu, men de är inte hundraprocentigt befästa.
– Hon är mycket häst och har växt en hel del på kort tid, så jag har faktiskt inte haft någon panik med bytena. För vissa hästar får saker ta mer tid, säger matte.
Rolf-Göran tipsar om att man kan ta hjälp av det som står framme i ridhuset vid bytesträningen. Till exempel kan man rida in mellan hinder, mot spåret, för att få en naturlig ”urgröpning” av den nya innersidan.
– På så sätt ställer man hästen i beredskapsläge inför bytet, då blir det mycket lättare.
Första gången han ska byta galopp reagerar stoet med att kicka mot skänkeln. Andra gången använder han den försiktigare, och Fecybelle byter perfekt.
– Det kommer inte att vara några som helst problem att byta med henne i framtiden, hon ska bara bli stark nog i bakbenen. Man får ta det bit för bit, gör inte 25 byten samma dag när ni lär era hästar. Då blir det bara spänningar som inte ger något, säger Rolf-Göran till publiken.
Han berömmer Gretzers häst som han menar har stora kvaliteter och som dessutom är väldigt välriden för sin ålder. 
 

Rolf-Göran Bengtsson byter galopp på Fecybelle.
  
13. Övning ger färdighet – använd fantasin!
En person i publiken undrar hur man ska göra för att öva upp sin avståndsbedömning.
– Det är något du tränar upp med tiden, jag har övat ett par år, skämtar Rolf-Göran och fortsätter:
– Om man rider många hästar varje dag ser man många avstånd och med tiden vänjer man sig.
Samtidigt påpekar han att känslan absolut går att träna upp även om man bara har en häst.
– Lägg ut en bom och öva över den. Eller hitta något, kanske en plastbit på marken, som du använder som riktmärke. Bestäm att du ska få in ett galoppsprång mitt över den, eller mitt för en viss buske vid ridbanan. Det går att öva utan att slita på hästen, man får ha fantasi.
  

Anki Yngve

redaktion@hippson.se