Hippson Lifestyle

Moraltestet: Matz Hammarström

Under vinjetten "Moraltestet" ställer vi på Hippson mer eller mindre kända profiler inom häst-Sverige inför kniviga, moraliska frågor och dilemman. Deras svar utvärderas sedan av Petra Andersson, lärare och doktorand i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet.

Petra bedömer inte de intervjuades åsikter utan hur de argumenterar för sina åsikter. Mer om Petra och hennes utgångspunkter kan du läsa längre ner i texten.
Idén att moraltesta kändisar och opinionsbildare kommer från radioprogrammet Christer i P3. Lyssna gärna på deras klassiska moraltester här!
 
 

Djurskyddsmyndigheten har fått motta en hel del kritik. Varför tror du att motståndet mot flera av era förslag, inte minst bland hästägare, har varit så stort?

- När det är fråga om att uppdatera föreskrifter i enlighet med befintlig forskning, vilket är det vi har gjort, kan det finnas ett avstånd mellan tidigare praxis och det vi vetenskapligt vet om djurs behov och beteende. Hos vissa djurägare väcks ett motstånd eftersom den nya praxisen gör att man behöver agera och tänka på ett nytt sätt. Man kanske till och med måste göra ekonomiska investeringar för att bättre tillfredsställa djurens behov. På grund av detta har det varit viktigt för oss på Djurskyddsmyndigheten att det finns övergångsregler i de fall en föreskrift innebär större investeringar för djurhållaren.
- Ibland har inte det här med övergångsreglerna kommit fram i debatten. Vi har aldrig förespråkat ett omedelbart förbud mot till exempel spiltor, utan tycker att det är rimligt med övergångsperioder i de fall investeringar och förändringar måste göras. Därför har vi till exempel landat i att vi inte vill förbjuda befintliga spiltor, men att vi tycker att det är olämpligt att bygga spiltor vid nyproduktion. Föreskriften har utformats på det sättet av hänsynstagande till dem som bedriver hästverksamhet. 
 

Anser du att djuren i Sverige, på kort eller lång sikt, kommer att missgynnas av att Djurskyddsmyndigheten läggs ner? I så fall på vilket sätt?

- Jag ser att det finns en viss risk för det nu när djurskyddsfrågorna läggs över på Jordbruksverket. Dels för att djurskyddet går miste om den tydliga profil det haft med en självständig myndighet. Dels, och framför allt, genom de ekonomiska nedskärningar när det gäller djurskyddet som regeringen har annonserat. Det handlar om att gå från 90 miljoner till 60 miljoner i budget första året. Sedan finns det signaler om ytterligare nedskärningar år 2008. I och med de minskade resurserna försvåras möjligheten för Jordbruksverket att hålla en hög nivå på djurskyddet.
 

Varför är det acceptabelt att djur föds upp och slaktas inom livsmedelsindustrin, samtidigt som det finns en mängd regler för hur sällskapsdjur ska tas om hand?

- Det finns en mängd regler också för hur djur i livsmedelsindustrin ska tas omhand. Det är ingen skillnad. Att vi sedan har ett samhälle där köttkonsumtion är en del i livsstilen, och att vi därmed anser det vara tillåtet att slakta och äta djur, är en annan sak. Men även själva slaktförfarandet är omgärdat av regler för att se till att djuren tas omhand väl in i det sista. Vi har även regler när det gäller avlivning av sällskapsdjur, även den typen av avlivning är reglerad.
 

Kan det överhuvudtaget berättigas att vi använder djuren i vår tjänst? Eller skulle de ha det bättre utan oss människor?

- Ja, det går att motivera att vi tar oss rätten att använda djur i vår tjänst. Men det är viktigt att vi har regler som styr hur och för vilka syften djur får användas. Till exempel finns det regler som säger att det är okej att använda djur för vetenskapliga ändamål som till exempel att få fram nya mediciner. Där bedöms samhällsintresset som vägande tyngre än lidandet för djuren. Det finns också regler för att minimera lidande, till exempel finns en skyldighet att använda alternativa metoder till djurförsök om sådana metoder finns.
- Det går att argumentera på samma sätt när det gäller att ha djur som sällskap eller för tävling. Det viktiga ur ett djurskyddsperspektiv är att vi, när vi använder djur för dessa ändamål, ser till att hålla dem i en god djurmiljö och sköta dem på ett sätt som främjar hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

 

Varför anser du att russen på Lojsta hed, och andra utegångsdjur, ska ha tillgång till ligghall? Är inte russen på Gotland så pass anpassade till ett fritt liv att de kan hitta sina egna liggplatser?

- Det är ett naturligt beteende för djur att söka skydd mor väder och vind. Så länge vi begränsar deras rörelsefrihet bör vi se till att de antingen har skyddet i naturmiljön eller genom ligghallar, vindskydd eller liknande. I fallet med korna på Revingehed har vi inte ansett att djuren haft möjlighet till sådant skydd i naturmiljön. I fallet med russen på Lojsta hed har vi inte bestämt oss, vi håller på att utreda fallet. Men det är viktigt när vi talar om att djuren levt där "sedan urminnes tider" att tänka på att man på den tiden det refereras till inte hindrade djurens rörelsefrihet. Dessutom fanns det inget aktivt skogsbruk på Lojsta hed då, så som det finns nu. Förutsättningarna för att söka skydd förändras hela tiden.  
 

Det pratas en hel del om förmänskligandet av djur, det vill säga att vi behandlar våra djur som om de vore människor. Ser du något problem med detta eller kan det till och med vara bra?

- Jag tycker att man ska betrakta djur som djur, det är så vi gör på Djurskyddsmyndigheten. Vår vision är att alla djur som hålls av människor ska få leva ett gott djurliv. Vi använder oss av vetenskaplig forskning som underlag och vill utfärda föreskrifter som möjliggör att visionen blir verklighet.
- Något förmänskligande handlar det inte om, det tror jag att man ska akta sig för. Däremot måste vi öka kunskapen om att djur är kännande varelser. De är inte människor, men de är kännande varelser. Att de har känslor är i sin tur moraliskt förpliktigande för oss människor, som använder oss av djuren.
 
 

I Djurskyddsmyndighetens förslag till föreskrifter för hållning av hundar och katter finns en paragraf om att hundar och katter inte ska få användas som vinster i lotterier, tävlingar eller dylikt. Det förekommer idag tävlingar, bland annat ett lotteri under Göteborg Horse Show, där hästar lottas ut som vinster. Anser du detta vara fel?

- Vi på myndigheten har upplevt att det finns ett problem när det gäller hundar och katter som lotterivinster, eftersom "vem som helst" kan ha benägenhet att ta emot en hund eller en katt. Det krävs nog lite mer för att ta emot en häst... Jag tror också, utan att riktigt veta, att själva upplägget när det gäller hästlotterier är annorlunda än när Carolas kattungar lottas ut som vinster på radio. (Ja, det har hänt! Reds. anm.)
- Att äga djur är ett stort ansvar och generellt sett är det olämpligt att ett djurägande startar med att man överrumplas av en lotterivinst. Det innebär ett stort ansvar och man bör känna sig mogen innan man tar på sig att vara djurägare. Generellt sett tycker jag att det är olämpligt med djur som lotterivinster, men det kan bero på hur man lägger upp själva lotteriet eller tävlingen.

 

Djurskyddsmyndigheten har fått kritik för att vilja detaljreglera i sina föreskrifter, till exempel genom att skriva in hur ofta hundar ska få gå ut och hur ofta katter ska få tillsyn. Finns det inte risk att djurägare bryter mot sådana föreskrifter trots att deras djur faktiskt tas väl omhand och har det bra?

- I många fall behövs det detaljerade regler, inte minst för att djurhållarna efterfrågar ett tydligt regelverk. Det får vi höra under många av de träffar vi har med djurägare. I de båda exemplen som nämns i frågan, med hundarna och katterna, svarar jag "ja" på att det behövs detaljregler. Det finns till exempel klara vetenskapliga belägg och forskning som visar att hundar inte mår bra om de lämnas för länge ensamma eller inte får komma ut. En stor del av de anmälningar som kommunerna får in handlar just om hundar som far illa. För att djurskyddsinspektörerna ska kunna följa upp och kräva förändringar i det enskilda fallet behövs föreskrifter att falla tillbaka på.
- Föreskrifterna är också en tydlig signal till hundägare om att det är olämpligt för den som inte har tid för hunden, eller inte hinner rasta den, att skaffa hund. Att bli hundägare handlar om att ta på sig ett stort ansvar.
- Tyvärr har en hel del av kritiken mot oss, som lyfts fram i debatten, kommit från personer som tycks ha åsikten att det i lagen inte ska stå mer än att "djur ska hållas och skötas på det sätt som den enskilde djurägaren finner lämpligt". Det är inte en speciellt bra inställning ur ett djurskyddsperspektiv eftersom det skulle leda till totalt godtycke. Djurskyddslagen är en typisk ramlag och är utformad på ett sådant sätt att den behöver kompletteras med en förordning och med föreskrifter för att kunna användas i praktiken, både av djurägare och av inspektörer.
 
 

Anser du att så kallade hästpratare (djurkommunikatörer) kan tillföra något meningsfullt till djurhållningen?

- Det är svårt att svara ett klart ja eller nej eftersom jag antar att det finns ett stort spektrum av utövare, mer och mindre seriösa. Jag tror inte att man ska döma ut möjligheten att vissa människor har förmåga att läsa djurs kroppsspråk på ett inkännande sätt. Men jag tror i så fall snarare att det handlar om skicklighet i att läsa kroppsspråk än om någon form av telepatisk kontakt.  
 

Hästar verkar generellt trivas bättre i box än i spilta. Av säkerhetsskäl vill många ridskolor dock hellre ha hästarna i spilta än i box. Anser du att ridskolehästar bör stå i box, även om det kan innebära en otryggare miljö för barnen i stallet?

- Först skulle jag vilja säga att jag har svårt att acceptera att det skulle vara mindre tryggt för barnen med box än med spiltor. Hästen är ett flyktdjur, den står uppbunden i spiltan och barnen kommer in bakifrån. I en box kan hästen ha mer koll på läget.
- Jag tycker att det är rimligt att ifrågasätta att man har hästar uppbundna stora delar av dygnet därför att elever kommer för att rykta och rida dem under korta stunder. Då borde det vara bättre att ha hästen i box och binda upp den under de stunder den ska skötas.

 

Enligt djurskyddslagen ska djur hållas på ett sätt så att de ges möjlighet att bete sig naturligt. Anser du att det har forskats tillräckligt för att vi ska kunna avgöra vad som är naturligt för det enskilda djuret? Och är "naturlighet" alltid något bra?

- Jag vill börja med att säga att det alltid behövs forskas mer, men det finns redan nu en hel del forskning som ger oss kunskap om djurens behov. Ur djurets perspektiv är det alltid bra att ha möjlighet att utföra sitt naturliga beteende. Annars leder det till att djuret får en lägre välfärdsnivå och riskerar att få beteendestörningar.
- Eftersom det varit mycket diskussion om det här vill jag understryka att vi med naturligt beteende inte menar ursprungsartens beteende i det vilda. Vad som är naturligt måste tolkas utifrån den situation djuret lever i idag. Huvudfrågan är: Hur kan vi utforma djurmiljön idag så att djuren får möjlighet att utföra beteenden som de är starkt genetiskt programmerade att utföra? Ett konkret exempel rör värphönsen. Baserat på etologisk forskning har man kommit fram till att de behöver sittpinne, möjlighet till ströbad och tillgång till rede för att må bra. Det är inte samma sak som att säga att de behöver leva precis som vilda höns. Men just de tre betingelserna eller resurserna behövs för att de ska må bra, annars kan de utveckla stereotypier, ett slags tvångsmässigt upprepade ersättningar för de naturliga beteendena. 
 

Hur tror du att man kommer att se tillbaka på dagens djurhållning i Sverige om säg 100 år? Finns det något eftervärlden kommer att förfasas över?

- Jag tror att eftervärlden kommer att förfasas över det sätt på vilket vi har hållit minkar för pälsproduktion. Vi på Djurskyddsmyndigheten tycker inte att de regler som finns idag tillgodoser att minkar behandlas i enlighet med djurskyddslagens intentioner, men det har varit svårt att få till en förändring.
- Sedan tror jag också att de förslag vi kommit med idag om hästars behov av social kontakt, fri rörelse och så vidare, kommer att betraktas som självklara långt innan det har gått 100 år. Jag tror att man kommer att förundras över att flera olika djurslag fick stå uppbundna så stor del av sin tid. Och jag tror också att man kommer att förvåna sig över att vi la ner en väl fungerande Djurskyddsmyndighet!