Text och foto: Linnea Lindahl

Hippson har tidigare rapporterat om händelserna kring den virusdrabbade tävlingsplatsen i Valencia, där ett stort utbrott av den neurologiska formen av EHV-1 härjade i våras. Hoppryttaren Carl Walter Fox var på plats med fem hästar och utsågs att föra ryttarnas talan på tävlingsplatsen. Det innebar att han, utöver att ta hand om sina egna hästar som alla drabbades av viruset, höll kontakt med myndigheter och veterinärer samt deltog vid dagliga möten för att hantera krissituationen som uppstod. Viruset drabbade hästar från över tio nationer som befann sig på tävlingsplatsen och 17 hästar dog. 
Från att inte veta om Carls hästar skulle överleva eller inte är nu samtliga av hans hästar återställda. Flera av dem är med och tävlar vid årets Falsterbo Horse Show.

Hamnade på klinik
Carl är i Falsterbo med sju hästar varav fem rids av honom själv och två av hans kollega Zack Aujalay. Han rider unghästklasser och startar även i de internationella trestjärniga klasserna i slutet av veckan. Stoet Catalina Lee var en av hästarna som hamnade på klinik i Valencia med neurologiska symtom. Nu startar hon i de internationella klasserna i Falsterbo. 
– Planen med henne var från början att hon skulle tävla i Spanien i åtta veckor från februari och vara väl förberedd för att kunna gå 7-star-serien, som går över 1,50-hinder. Målet var att rida 7-star-finalen, säger Carl.
Men istället för att börja tävla i februari blev stoet drabbat av den neurologiska formen av EHV-1-viruset och hamnade på klinik i Valencia. Det gjorde även ytterligare en häst, stoet Dior. De båda hästarna ägs av familjen Erlandsson.  
– Istället för att börja tävla i februari så fick hon börja tävla i maj. Det är klart att man tappar mycket där och all den erfarenheten försvann. Men nu har hon gått bra och även vunnit upp till svår hoppning, så då fick jag en inbjudan att rida här. Vi ska inte rida Grand Prix, men hon får vara med och gå kringklasserna för att förbereda sig och känna på det. Det ska bli jätteroligt, säger Carl.
Vissa av Carls hästar som var med i Valencia återhämtade sig fortare än andra.
– Catalina återhämtade sig ganska snabbt. Hon var lite neurologiskt påverkad och fick åka till kliniken, men det blev aldrig så farligt som vi först trodde. I början var vi väldigt försiktiga under igångsättningen och kände efter hela tiden. Vi hade kontakt med vår veterinär, Rasmus Westergren, under hela processen. Vi fick hela tiden ta det steg för steg, förklarar Carl.

Kvalat till final
Han kom hem från Valencia med sina hästar i slutet av mars månad.
– Men vi var kvar i Valencia ett tag efter det att hästarna hade blivit friska. Vi satt i karantän där också så jag red en del där nere, så att hästarna var igång. Sedan kom vi hem och fortsatte igångsättningen i lugn takt. I maj månad kändes Catalina så pass bra att hon kunde komma ut och hoppa på tävling igen. Hon var den första som jag kände var redo för att börja tävla på nytt. Hon har känts hundra procent bra sedan dess, vilket är otroligt skönt.
Den andra hästen på kliniken, Dior, behövde längre tid för återhämtning.
– Så hon är inte med i Falsterbo i år. Men hon är igång och har gjort två tävlingar för två veckor sedan. Vi har helt enkelt fått ta det lite individuellt och fått känna efter hur hästarna fungerar och att det känns bra.
I Falsterbo rider han även tre sexåringar som även de var med i Valencia. Nu är de kvalade till sexåringarnas final på söndagen.

Var rädd att inte få med dem hem
Carl var orolig över sina hästar när de var i Valencia. Han såg kollegors hästar insjukna och var rädd att han skulle bli en av dem som inte skulle få ta med sig alla hem till Sverige igen.
– Dior var också med på kliniken. Hon mådde sämst och jag var helt övertygad om att hon skulle dö. Då var jag orolig, säger Carl.
Dior klarade sig och kom hem till Sverige.
– Hon känns helt återställd, men vi har inte tagit med henne hit. Det är klart att det är tråkigt att missa Falsterbo med en bra sjuåring, men vad gör det egentligen i det stora hela? Jag tror att hon är en topphäst och kommer förmodligen kunna tävla i Falsterbo något annat år. Vi hoppas att hon ska vara redo att gå Breeders som sjuåring i höst istället. Det ser riktigt bra ut just nu, säger Carl hoppfullt.

Har tränat muskler 
För att säkerställa att hästarna var redo för uppgiften behövde de genomföra igångsättningen stegvis och anpassa efter individen.
– Grundkonditionen fanns ändå kvar, den tappade de inte lika snabbt. Men musklerna tog det tid att bygga upp igen. Mycket av den muskulaturen som hopphästarna använder byggs ju upp av att hoppa banor. Visst kan man hoppa studs och vara ute och galoppera, men vi behöver också den muskulaturen som byggs upp av att träna banhoppning. Därför måste man ta det i lite lagom mängd, kanske hoppa lite lägre, men längre banor hemma och bygga upp det succesivt. Det har ändå känts som att de har kommit tillbaka med muskulatur och kondition förhållandevis snabbt, givetvis beroende på det stadie som de varit i när de varit sjuka, säger Carl.

Använt olika stall
– När vi kom hem fick hästarna bara gå i gräshage till en början och gå in för att vila på natten. Sedan satte vi igång dem lite försiktigt. Ridhästar överlag mår ju bra av att röra sig, men man får såklart känna efter och inte göra för mycket, säger Carl. 
De har även använt sig utav vattenträning.
– Vi är lyckligt lottade med en stor anläggning med flera separata stallar. Vi har ett utestall med tio boxar som i princip brukar stå tomt. Det använder vi när det kommer nya hästar eller om någon annan behöver stalla upp sina hästar hos oss. På det sättet har vi kunnat använda två olika stall till olika hästar.

"Många reagerade utifrån känslor och stress"
Carl fick en minst sagt annorlunda upplevelse när tävlingsstallarna i Valencia förvandlades till karantänsstall med sjuka hästar. Genom sitt ansvar som ryttarrepresentant lärde han sig mycket.
– Någonstans får man inse att vart man än befinner sig i livet så får man problem – och det är bara att lösa det. Det finns alltid en lösning, man får bara se till att hitta den. Sedan finns det lättare och svårare lösningar, men allt går att lösa och det är en sådan inställning man måste ha vid sådana tillfällen, säger han.
Genom händelserna i Valencia fick han lära sig att acceptera situationer och försöka göra det bästa utav dem.
– I den situation vi var i handlade allt om det liv som alla byggt upp kring hästarna. De betyder mycket, både känslomässigt och ekonomiskt. Därför uppstår det såklart en stress. Många reagerade utifrån känslor och stress, istället för att agera efter förstånd och vad som är bäst för alla, inte bara för en själv. Det blir en svår situation och det är väl det man får lära sig.
Det enda positiva som kom ur situationen är ju att man lärde känna flera olika människor och fick nya kunskaper, men det som betyder mest är hästarnas hälsa. Man var tvungen att lära sig att vara diplomatisk och att utveckla den sidan hos sig själv.

Tacksamhet istället för att peka finger
När viruset började sprida sig på tävlingsplatsen behövde en organisation snabbt startas upp. Flera veterinärer anlände och både företag och privatpersoner från hela världen skickade pengar, foder och andra nödvändigheter till hästarna.
– Man kan alltid peka finger och klaga på vems fel det var att smittan spreds. Men man får inte glömma att det här var en helt ny situation. Vem hade kunnat ana att ett dödligt virus skulle slå till så pass hårt? I slutändan gjorde alla så gott de kunde. Sedan kunde många saker skötts bättre, men det kunde även ha gott väldigt mycket sämre. Det får man inte glömma bort, säger Carl.
– Jag är väldigt tacksam över att jag fick med mig alla hästar hem. Kanske ska man fokusera på de som hjälpte till och vara tacksam över det, istället för att fokusera på att klaga på de små grejerna.

Är mer försiktig i vardagen
Virusutbrottet påverkade den förebyggande hanteringen av smitta hos häst på flera sätt runtom i världen. Numera är det standard att ta tempen på hästen innan en tävlingsstart och att skriva ner tempkurvan för att visa upp på tävlingsplatsen.
– Jag har ett fantastiskt bra team runt mig som är väldigt noga med hästarna och flera av dem var med mig i Valencia och såg vad som hände. Det har blivit standard hos oss att alltid tempa hästarna inför tävling. Detsamma gäller när vi köper in nya hästar så hamnar de direkt i karantänsstallet. Det är likadant för folk som kommer och tränar. Vi vill gärna att folk ska ha möjlighet att träna hos oss, men det är viktigt att hålla våra stall och hagar separerat från dem. Även om risken är liten så har man kanske ett par extra rutiner nu som man inte hade innan. Givetvis är man lite mer försiktig nu.