Text: Natalie Lindholm
Foto: @miak_photos och Privat

När Rainy föddes fanns det inga planer på att hon skulle bli tävlingshäst. Familjen Fasth ville mest ha ett minne efter avelsstoet Trixie 23575.
– Trixie har varit med mig hela livet. Jag började rida på henne innan jag fick egen ponny och tanken var att ta ett föl för att bevara en bit av henne, minns Ann-Ida.
Ann-Ida, som red in Rainy, hade egentligen en annan tävlingshäst. Men stoet var knepigt att både träna och tävla och Ann-Ida bestämde sig för att börja rida Rainy vid sidan om. Det tog inte lång tid innan hon upptäckte att det fanns mycket mer än hon hade räknat med i den lilla hästen. 
– Rainy är väldigt positiv, arbetsvillig och tycker att allt är roligt. Hon är lättlärd, smidig och försöker alltid göra det man ber om, ofta tar hon faktiskt i för mycket.

Hoppar väldigt gärna
Ann-Ida beskriver Rainy som en häst som aldrig har en dålig dag. Ekipaget tävlar Lätt A-dressyr och tränar på Medelsvår C-nivå för att så småningom komma till start även där. Det är dock hoppningen Ann-Ida brinner mest för och där tävlar ekipaget 90 centimeter.
– Rainy hoppar allt! Hon verkligen suger mot hindren, löser de flesta situationer och river sällan.

Ann-Ida och Rainy tävlar Lätt A-dressyr.

Målet för i år är att starta en meter och att bli placerade i 90 centimeter. I terrängen är Rainy ännu nybörjare, men hon hoppar glatt fasta hinder upp till 90 centimeter och är även startad i sportkörning i par och i bruksridning.
– Hon går dessutom med på lektioner och turridning med både nybörjare och tävlingsryttare. Och så drar hon hem timmer från skogen på vintern.

Många som tittar
Det lilla stoet är minst sagt en mångsidig tävlingskompis och på tävlingsplatsen drar ekipaget blickarna till sig.
– Vissa ser lite skeptiska ut, andra ler och kommenterar att hon är söt eller fin. När jag ska hoppa fram till 90-klasserna är det speciellt många som kollar.
Rainy är lite rädd för låga hinder och kan tvärstanna eller riva. Så det är kanske inte så konstigt att andra ryttare undrar hur hon ska klara en bana på 90 centimeter, om hon tvekar på 40.
– Men, så snart de har sett henne hoppa fram på högre hinder tittar de på ett helt annat sätt.
I dressyren var Ann-Ida beredd på att få orättvisa bedömningar, men hittills har det inte hänt alls. 
– Jag tror faktiskt inte att rasen spelar någon större roll i dressyr.
Rainy kommer långt med sin positiva attityd och ridbarhet, men hennes lite tyngre kropp är ibland en utmaning. Hon är inte lika vändbar och bärig som lättare hästar och hon får snabbare mjölksyra i hoppningen. Däremot är hon stark och orädd och blir aldrig avskräckt inne på banan, inte ens när hon råkar hamna mitt i hindret.
– När hon river märker jag bara att hon tar i mer nästa gång. Och hon stannar nästan aldrig utan hoppar hellre lite konstigt. Typiskt nordsvensk att ta i mer när det blir tyngre, i stället för att lägga ner!

Ska inte säljas
I dressyren har Rainy inte lika lätt för sig med bärighet och samling, men hon är lättlärd och försöker alltid vara till lags.
– Hon är väldigt mjuk i sidorna vilket faktiskt kan vara en nackdel när hon tar i för mycket i skolorna.
Ann-Idas och Rainys kanske bästa tävlingsminne hittills är nordsvensk-SM i dressyr som för första gången gick av stapeln sommaren 2019.
– Vi var ett av tio ekipage som hade kvalat in och det var jätteroligt att se andra som red sina nordsvenskar på samma nivå.
Efter tävlingen fick Ann-Ida och familjen bud på både Rainy och eventuella avkommor, men tackade så klart nej.
– Rainy ska inte säljas och jag tror att hon har mycket mer att ge innan hon går in i aveln.
I år ska Ann-Ida söka in till hippologprogrammet. Hon har fått godkänt att använda Rainy i sin ansökningsfilm och kommer hon in så åker Rainy med. Till dess njuter ekipaget av våren.
Favoritsysselsättning just nu?
– Det härligaste är nog att ta en skogstur bara hon och jag, gärna barbacka med hunden vid sidan.