Text: Linnea Lindahl
Foto: Theres Hubner och Privat

Stefan Rödjare jobbar som elektriker till vardags och hade aldrig ridit innan han fyllde 43 år. Hans ena dotter, Elin, gick på ridskola och det var tack vare henne som han fick upp ögonen för sporten.
– Livet var ganska tungt just då. Min fru och mina två äldsta döttrar var allvarligt sjuka och låg en längre tid på sjukhus. Så jag kände att jag var tvungen att göra något som var kul. Jag tänkte att ridning verkar roligt, säger Stefan.
Han började ta privatlektioner och gick på ridskola. Det var svårt i början.
– Det tog mig flera privatlektioner att bara lära mig att rida lätt, jag bara skumpade. Samtidigt såg jag hur alla barn på ridskolan bara satt upp och red iväg, säger han med ett skratt.
Han fick lära sig att rida både på ridbana och ute i skogen. En dag fick han följa med en grupp elever till Täby galoppbana och det var där som intresset för galoppsporten tog fart.
– Jag hade ingen erfarenhet av det sedan tidigare, men så kul det var och vad fort det gick, säger han.

Lärde sig att vara noggrann
Så småningom blev Stefan medryttare och när han hade ridit i två år köpte han sin första egna häst, ett nioårigt fullblod.
– Det var en fantastisk häst som älskade att bli fotograferad. Han var helt rätt för mig och samtidigt helt fel. Han tolererade inte att man hade dålig balans, så jag flög av en massa. Vi red hubertusjakt flera gånger och i terrängen visste jag att jag kunde lita på honom till hundra procent. På ridbanan stannade han på 70 centimeter, men det berodde ju bara på mig, säger Stefan.
Det var en häst som han lärde sig mycket på.
– Han hade krångliga hovar och var känslig, så man fick snabbt lära sig att om man inte skötte allt på ett bra sätt så gick det inte. Om man inte red bra så åkte man av. Om man inte tog hand om ett litet sår ordentligt eller hade rätt foderstat så blev det problem, så man lärde sig att vara noggrann. Jag älskade den hästen.

”Jag älskar när det går fort”
År 2011 köpte familjen en egen hästgård utanför Stockholm. I dag är Stefan amatörtränare inom galopp och på gården finns flera egna hästar varav tre är galoppörer.
– Nu är livet bättre och familjen har tillfrisknat, berättar han.
Stefan har startat i några lokala hopptävlingar i klasser upp till en meter.
– Det är jättekul. Jag älskar att hoppa, men jag behöver träna mer på det, säger han.
Att galoppera är det roligaste han vet.
– Jag älskar när det går fort. Att rida amatörlopp är något speciellt. När man går in i startboxen och både en själv och hästen är på tårna. Man har korta stigläder och det skramlar när hästarna trampar omkring. Sedan klickar det till och så är det ett kort ögonblick när det är tyst innan grindarna öppnas. Det ögonblicket är speciellt. Sedan är det full fart framåt, jättekul, säger han.
Stefan har även ridit hubertusjakt på Gärdet i Stockholm flera gånger.
– Det är roligt och socialt. Ibland kan jag uppleva att hästfolk kan vara ganska oförlåtande mot varandra och att allt måste vara på ett visst sätt, men på en jaktritt är det aldrig några sura miner. Där rider alla tillsammans och det är bara framåt som gäller, säger han.

Nya mål
Han menar att hästlivet ger honom mycket energi i vardagen.
– Det är något med utsidan av en häst som gör gott hos insidan av en människa, säger han och fortsätter:
– Jag kan komma hem från jobbet och vara lite småirriterad. Men så går jag ut i stallet och börjar mocka och då rinner allt bara av en. Man kan inte vara på dåligt humör då. Men visst är det annorlunda mot hur livet såg ut tidigare. Jag måste gå upp tidigt och vara noggrann med att planera för att hinna ta hand om och rida alla hästar på en dag.
Han har satt upp flera mål för år 2023.
– Jag skulle vilja bli bättre inom hoppning och ska träna mer för tränare i år. Jag skulle även vilja ta min första seger inom galopp, än så länge har jag endast kommit tvåa.

”Att vara ett med hästen”
Han menar att det aldrig är för sent.
– Sporten är verkligen för alla och jag skulle vilja peppa andra medelålders män till att också våga prova. Även om man inte sitter i sadeln så finns det en massa saker man kan göra, jag har även gått en tömkörningskurs till exempel. Det är samspelet mellan häst och människa som allt handlar om. Att vara ett med hästen, säger han.
När han ser tillbaka på sitt liv innan han började med hästar är det stora kontraster.
– I dag rider jag en till fyra hästar om dagen och det påverkar ju hela livet, man håller sig i form. Om man ska komma ikapp och hinna bli bra när man börjar rida som vuxen så måste man få många timmar i sadeln. Så jag försöker se till att rida så mycket jag kan för att bli en så bra ryttare som möjligt.

En uppmaning till papporna
Han hyllar sin dotter, som är den stora anledningen till att han hittat sitt intresse.
– Hon är en riktigt kunnig hästtjej och jag hade aldrig kommit dit jag är i dag om det inte vore för henne. Nu är hon 25 år, men vi har haft det här intresset gemensamt när hon vuxit upp. Jag tycker att alla pappor, som har barn som rider, också ska börja rida. Det är fantastiskt att ha ett gemensamt intresse och att vara ute på träning och tävling tillsammans, säger Stefan.