Text: Åsa Pernes
  
När vi ringer upp Marie Friberg Jacobsson berättar hon att hon har köpt och sålt ett tiotal hästar genom åren, och har varit med om det här vid två olika tillfällen.
– Första gången skulle jag köpa en häst via ett försäljningsstall, där skulle jag få välja mellan tre olika kliniker här i Skåne. Jag förklarade för säljaren att jag ville åka till ”min” veterinär, men när jag sedan sa att det var Saxtorps hästklinik och Anne Haglund menade de att det fick jag inte, berättar hon. 
Marie valde till slut att gå med på att använda en av de kliniker säljaren föreslog. Allt gick bra tills de kom till longeringen.
– Hästen longerades på mjukt underlag och det såg fint ut. Men de tänkte inte longera på hårt underlag så jag bad om det. Hästen var tydligt halt på det hårda underlaget och vid böjprov reagerade den kraftigt. Det var till och med så att veterinären sa ”oj då”. Där avbröt vi besiktningen och jag valde att inte köpa hästen, berättar hon.
Andra gången Marie råkade ut för det här hade hon ringt på en annons som en hästhandlare hade lagt ut.
– Fast då ställde jag frågan om besiktning redan vid första samtalet. Säljaren frågade vilken klinik det var och sa sedan nej. Så den hästen åkte jag inte ens och provred. 
  
Olika åsikter om röntgenbilder
Det Marie har varit med om har även Eva, som vill vara anonym, upplevt. Hon fick också välja mellan tre kliniker. Även Eva frågade om hon kunde få åka till Anne Haglund på Saxtorps hästklinik, säljaren sa först nej och menade att det var de här tre klinikerna som gällde.
Till slut, efter en del diskussioner, fick Eva åka till Saxtorp. Fast säljaren hade ett krav, Eva var först tvungen att försäkra hästen eftersom den var oförsäkrad, det här var en importhäst.
Eva och hästhandlaren hade kommit överens om att röntgenplåtarna som fanns skulle skickas till Anne innan de kom dit. Den kliniska besiktningen, tillsammans med vissa röntgenförändringar, visade saker Eva tyckte var av betydelse. Så hon valde att tacka nej till hästen.
Säljaren menade däremot att andra veterinärer hade ”godkänt” plåtarna och sagt att hästen var okej, han tyckte att de skulle göra en ombesiktning. Eva berättar hur hon senare fick ett brev från honom.
– Jag fick ett brev där säljaren skrev att tre veterinärer kunde godkänna hästen, så det skulle inte vara några problem alls med försäkringen. Jag skulle kunna försäkra denna häst i valfritt belopp, skrev han. 
Eva fortsätter:
– Men det var inte det jag var ute efter. För mig handlade inte besiktningen om att jag skulle kunna försäkra hästen, det viktiga för mig var att köpa en frisk häst. Sedan vet jag att alla hästar har brister och svagheter. Det är väl bland annat det man ska se på besiktningen?
Utifrån det veterinären eventuellt hittar gör köparen en bedömning.
– Passar den här hästen mig och det jag vill göra? Jag ville ha en frisk häst, inte en häst som gick att försäkra för ett visst belopp. Det här var och är en kärnfråga för mig. Hästen hade avvikelser som min veterinär bedömde kunde få negativa konsekvenser för hoppning i högre klasser, så vi tackade nej, säger hon.
  
Stort fokus på försäkringssystemet
När vi frågar Marie och Eva om de har hört talas om fler som har varit med om liknande händelser i samband med besiktning av häst, då svarar båda ja. De är rörande överens om att det här inte handlar om att hänga ut försäljningsstall eller hästhandlare, för det finns både bra och dåliga sådana. Däremot upplever de att det är mycket fokus på att hästen ska gå att försäkra. Det blir nästan det viktigaste, hästen tappas bort när man bara gör den till ett försäkringsvärde.
– Då har man inte hästens bästa för ögonen, konstaterar Eva.  
Ibland är kostnaden för besiktning av hästen redan inräknad i köpesumman. Om köparen vill välja en annan veterinär minskas inte priset, det blir inget avdrag, så var det i Evas fall.
Marie, som också har hört talas om det här, tycker att man som köpare kan fundera på om den som säljer hästen kanske har specialpris hos veterinären. Hur påverkar det i så fall besiktningen?

"Hästförsäljarna tycker nog att jag är för noggrann”
  
Vi ringer upp veterinär Anne Haglund på Saxtorps hästklinik, för att fråga vad det är hon gör som vissa hästförsäljare inte gillar.
 
Hej Anne, varför får inte köparna besiktiga sin häst hos dig?
– Jag har haft en del hästar som har kommit från hästhandlare och som har varit halta vid besiktningar. De har haft tydliga hältor och jag tror att det är detta som är grunden till det hela. Hästförsäljarna tycker nog att jag är för noggrann.
– Men jag ser det som att jag varudeklarerar hästen. Det finns ingen perfekt häst och min uppgift är att förklara det jag ser – dels vid den kliniska besiktningen, dels vid eventuella röntgenfynd. Det är inte alltid veterinära fel utan kan handla om exteriöra avvikelser som jag tycker att jag bör nämna. Detta eftersom jag av erfarenhet vet att de kan orsaka problem senare i livet för hästen.
  
Vissa tänker bara försäkring
Anne menar att hennes uppgift inte är att säga till en köpare att han eller hon ska eller inte ska köpa hästen.
– Jag säger vad jag ser och sedan diskuterar vi det. Är hästen halt på ett bakben eller sned i bäckenet säger jag givetvis detta. Och visst händer det att en del köpare vill ha hästen i alla fall, trots eventuella fel. Men då kan jag inte skriva ett ”rent” intyg till försäkringsbolaget och det är ibland det största problemet, säger hon.
Veterinären upplever nämligen att en del av de som ska köpa häst inte vill veta allt det här. De vill ha ett ”rent” papper som de sedan kan skicka in till försäkringsbolaget.
– Det är väldigt tydligt, man kan säga att vi veterinärer är lite gisslan. Vissa köpare vill inte ha besiktningen egentligen. De har redan bestämt sig, deras mål med besiktningen är att få hästen försäkrad och inget annat.
  
Kan vara för bra för att vara sant
Det här Anne nämner om ”rena papper”, så att hästen går att försäkra, är det flera som Hippson har varit i kontakt med som berättar. Inte så sällan handlar det om importerade hästar, eftersom en hel del av dem är oförsäkrade vid försäljningen.
– Absolut finns det många bra importhästar, men en del av dem som kommer hit är utsorterade. Det är inte alltid de bästa hästarna som kommer till oss, säger Anne Haglund.
Hon konstaterar att hästköparna ibland borde tänka till lite extra. 
– Om man får köpa en sjuårig häst som hoppar 1,30 med väldigt fin härstamning för 70 000 kronor. Då undrar jag som veterinär vad som är fel. Du får ingen sådan häst för den summan, hästen borde kosta mer, säger hon.
  
Kan du ge exempel på exteriöra svagheter du brukar se och diskutera med köparen?
– Vid hästbesiktningar måste man ta hänsyn till vad köparen har för målsättning. Är det en junior som ska köpa en äldre tävlingshäst som får gå ner i klasserna, ska hästen bli promenadhäst eller avelssto? Är hästen ung eller gammal och vad ska den användas till?
– Säg att jag ska besiktiga en hopphäst till en satsande junior. Hästen är 15 år och tävlar med bra resultat i höga klasser, nu ska den ner i klasserna och fungera som läromästare. Då blir besiktningen utifrån de förutsättningarna. Men ska samma junior i stället köpa en fyraåring som förväntas gå höga klasser i hoppning i framtiden, då blir man lite noggrannare. Den unga hästen får inte ha några fel.
Anne tar ett exempel för att förklara hur hon menar.
– Säg att hästen har björnfot och veka bakkotor, vilket gör att den trampar igenom djupt, tillsammans med kraftig rakhas. Då vet jag att risken för gaffelbandsskador är stor. Vill någon köpa den som hopphäst, då upplyser jag personen om att hästen med stor sannolikhet kommer att få gaffelbandsproblem senare i livet. Hästen är inte halt på besiktningsdagen och är det en 15-åring som ska bli promenadhäst, då är det säkert inga problem.
  
Blir en diskussion med köparen
Anne fortsätter att räkna upp olika exteriöra avvikelser hon brukar se.
– Ser jag en häst som är inåttåad, lindrigt eller måttligt, förklarar jag att belastningen inte blir jämn. Men jag tror inte att hållbarheten blir sämre av det. Jag upplyser köparen om det här och säger att det är ett minus, men jag kan inte avråda från köp.
Det är enligt henne det som är det viktiga. Som veterinär måste man våga säga det man ser och om du tror att det kan bli problem i framtiden för hästen.
– Jag har nog till exempel aldrig sett en hjulbent häst som inte har ont i framknäna. Har jag en häst som ska besiktigas och som är hjulbent, då måste jag upplysa köparen och det.
Enligt Anne är det inte svart eller vitt, ingen häst är ”perfekt” utan alla har fördelar och svagheter.
– Det är svagheterna man måste värdera, för att se om de har betydelse för det köparen ska ha hästen till. Jag ska se det som kunden inte ser.
Snett bäcken brukar hon ibland också upptäcka på hästar vid besiktningar, då diskuterar hon eventuella betydelser med köparen.
  
Täta tornutskott diskvalificerar inte hästen
Anne tar även upp ”kissing spines” eftersom det är väldigt många hästar som har det.
– När vi ser sådant på röntgen finns det kunder som genast säger att de inte vill ha hästen. Men jag kan säga att massor av hästar som har detta fungerar jättebra, jag vet många svårklasshästar som tävlar och fungerar med kissing spines. Fast sedan finns det hästar med detta som inte mår bra, säger hon.
Återigen är det kunden som bestämmer, det är därför det måste vara ett resonemang. Köparen har sin uppfattning och sin känsla.
En viss tystnad uppstår, sedan säger Anne lite dröjande.
– Det är många hästar som rids och tävlas, men alla är inte 100 procent fräscha. För alla hästar säger inte ifrån. En häst som är halt vägrar inte alltid att hoppa och det är ett problem för mig som veterinär.
  
Det du berättar om exteriöra avvikelser kräver ganska mycket kunskap och erfarenhet. Tror du att alla veterinärer har det?
– Nej, alla har inte det, kanske är det därför man åker till vissa veterinärer? Ta det här när man besiktigar hästen hemma på gården, visst finns det specialister som åker ut och gör besiktningar lika bra som på en klinik. Men det finns även veterinärer som bara ser en häst en gång i veckan, då kan det inte bli på samma sätt, säger Anne och fortsätter:
– Vi kanske skulle ha det som i vissa andra länder, med särskilda besiktningsveterinärer? Som har specialistutbildning på just besiktningar.
Slutligen betonar Anne att en besiktning ska tas på allvar, veterinären ska våga säga det han eller hon ser. Men beslutet är alltid köparens.
– Jag kan aldrig vara tyst när jag ser något jag vet att hästar blir halta eller går sönder av, säger hon.