Veterinärbloggen
AUG
31

Hästens smärtbeteende och snabbskola i bilddiagnostik, del 1!

 Hej!
 
 Jag är tillbaka! Efter semester och nu full fart igen! Igår hade jag och equiterapeuten Helene Stridbeck en föreläsning om hästens smärtbeteende och hältor på Johannesbergs slott utanför Rimbo. Det var såå kul att föreläsa igen och ffa ihop med Helene! Man får en sån kick och ett sådant bra utbyte av att möta intresserade hästägare. Vi måste bara fortsätta med detta! Extra kul också att vi fick så bra respons och feedback! Efter föreläsningarna så hade vi med två hästar live som uppvisade hälta. Vi tränade hästägarna i hur man såg/hittade hälta och vad man kollar efter. Vad bra ni var!!!!
 
 
 Nedan en bild från Helenes Power-point igår:
 

Helene har jobbat som veterinärassistent i över tio år och arbetar nu på heltid med fysioterapi på häst och har ett nära samarbete med veterinärer, ffa eftersom hon alltid kollar om hästarna är halta. Många gånger är hästarna spända i sin rygg på grund av att de är halta, då måste veterinär och fysioterapeut jobba tillsammans för att lösa problemet.
 

Här gör jag ett lågt böjprov på en av hästarna som vi hade demonstration på. Vi kommer förmodligen forsatta med denna typ av föreläsningar, håll utkik här om ni är intresserade!
 

 
Här kommer lite efterlängtad fakta om bilddiagnostik. Inlägget kommer delas upp på flera.
 
Många gånger så skriver jag om olika typer av bilddiagnostik i bloggen, och eftersom jag jobbar med det varje dag så blir det lätt så att man antar att alla förstår, men så är det inte alltid. Jag lovade mig själv innan jag började jobba att jag inte skulle bli en sån veterinär som bara babblar och antar att alla termer och tekniker är självklara för hästägarna. Därför tänkte jag nu ha en snabbskola i bilddiagnostik. Vi ska reda ut vad de olika teknikerna används till (OBS mycket översiktligt) och varför man ibland väljer en teknik framför en annan.
 
 1. Röntgen: Den vanligaste och mest använda tekniken på häst idag. När man röntgar så skickas röntgenstrålar från röntgenmaskinen genom hästens ben eller kropp och avbildas sedan på en röntgenfilm som vi kan läsa av. Beroende på vilken typ av vävnad som strålarna går igenom så släpps olika mycket strålar igenom och avbildas på filmen.
Ben och mjukdelar släpper ej igenom strålning på samma sätt, ben blir därför vitt på röntgenfilmen. Röntgen används i första hand för att kolla på skador/förändringar i ben och eftersom hästar har mycket problem med just ben så är det en väl använd teknik. På röntgen kan man även se konturer av mjukdelar och får sig en aning om hur de ser ut, men tekniken är ej optimal för det. Ibland kan röntgen dock vara till hjälp även vid mjukdelsförändringar på häst, t.ex vid specifika sjukdomstillstånd i lungor och buk. Röntgenstrålning kan vara skadlig i högre dos och det gäller därför att man skyddar sig själv med blyförkläde och man ska helst inte röntga i "onödan" bara för att.
 
Nedan en bild på röntgen av en hov. Lägg märke till att endast ben är synligt, ej mjukdelar. Dessa kan man enbart se konturerna av. Denna bild är något snett tagen från sidan, ej helt optimal. Vi har också en nål stucken rakt in i hoven eftersom man vid denna undersökning skulle kolla nålens position så man skulle injicera Strålbensbursan. Hade endast denna bild på lager i tel så det fick bli den.
 

 2. Ultraljud: vid ultraljudsundersökning skickas ultraljudsvågor ut från maskinen och proben som man håller mot hästen, och reflekteras sedan tillbaka mot skärmen som man kollar på. Tekniken är helt ofarlig och liknar det som bl.a fladdermöss, valar, delfiner och ubåtar använder för att lokalisera föremål och omgivning. Beroende på typ av vävnad, så rör sig vågorna olika långt innan de reflekteras tillbaka och blir synliga på skärmen. Med ultraljud kan man ffa få en mycket god uppfattning om mjukdelar inne i kroppen, men det kräver stor kompetens av den som läser av bilden. Beroende på hur man håller proben (den lilla manicken som man har mot hästens ben eller kropp) så kan det se väldigt annorlunda ut på bilden, och det kan därför vara lätt av "övertolka" en förändring och se en skada som egentligen bara beror på vinkeln. Det kan därför bara bra att jämföra med ett friskt ben om hästen inte har en stor uppenbar skada. Ultraljud används alltså speciellt för att hitta senskador och andra typer av mjukdelsskador. Man kan dock även kolla på benytor och brosk.
 
 Nästa gång pratar vi om MRI och CT! Kram I


Läst 26089 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
15

Ruptur av Peroneus Tertius

Hej!

Fördelen med att jobba på ett hästsjukhus och inte bara en mindre klinik som enbart gör hältor är att man får se en hel del akutfall. Vi har en extrem bredd på de olika fallen som kommer in.

För en tid sedan fick vi en en häst som rupturerat en speciell sena på bakbenet vid namn Peroneus Tertius. Denna sena förbinder knäleden med hasleden och spelar en viktig roll i hela bakbenets funktion, och framförallt vid böjning av knä och has.

Om man drar bakbenet bakåt som på bild 1 nedan, så är det ej möjligt att sträcka hasen samtidigt som man böjer knäet, eftersom senan Peroneus Tertius håller emot och stabiliserar hela bakbenet. Om det ser ut som på bild nr 2, så går hasen att sträcka bakåt fast knäleden är böjd. SER NI?
 

När hästen kom in så kom den till min kollega. Jag blev ombedd att hålla benet för att en bild skulle tas, men jag visste inte alls vad som var felet med benet. OJ! utbrast jag, är det verkligen??? JA det är det, sa min kollega. Jag har tidigare aldrig sett en sådan här häst, endast läst om det! Har man världens mest spännande jobb eller vad....

De goda nyheterna är att majoriteten av dessa hästar blir bra, men det kräver ofta upp till 3 månaders boxvila, sedan försiktig igångsättning. I en studie som jag nyss kollat upp återgick 71% av hästarna (17/21) till full atletisk funktion med en medel total konvalescentperiod på 41 veckor.

Diagnos ställs framförallt på det klassiska utseendet ovan. Hästarna är ofta svullna och ömma mellan knä och has på utsidan i akutskedet. Man kan hitta skadan med ultraljud och man kan monitorera läkningen med ultraljud. I akutskedet kan man ofta se att hasen sträcks mer än normalt i skritt, och i trav är den ofta kraftigt halt med långsam framåtförande fas av benet eftersom hasen blir översträckt.

Som vanligt har jag liite för mycket att göra för tillfället, därav lite färre uppdateringar, men vet ni vad. Nästa v ska jag vara ledig. Jag ska till Mallorca med min arbetskollega Linda. Då tänkte jag ligga på en solstol och blogga. Jag har fått önskemål att reda ut lite om de olika typer av bilddiagnostik som vi använder - skillnad på Röntgen, MRI, Scint och CT. Det ämnet gillar jag - coming up! Sen ska Vovva också flytta till nytt stall imorrn och jag håller på och kollar tävlingar. Wiho! Ps. Lycka till alla som är på ponny och junior-SM. Satt nytt och kollade på resultaten. O snart är det VM - vilken period vi har framför oss. Go go go!

C ya:)

/Izabella


Läst 31602 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
07

Hästen som är allergisk mot HÖNS!

Godkväll!

Ni har säkert hört att hästar kan vara allergiska mot saker. Här kommer dock en liten udda story.

Den 23-åriga islandshästen Ljufur inkom till mig på Stavkliniken i vintras pga extrem klåda och håravfall på flera ställen på kroppen. Se bilder:

När många veterinärer hör ordet "HUD" blir i hemlighet skräckslagna eftersom många anser att hudproblem på djur är ett av de svåraste områden man kan syssla med. Kanske finns den uppfattningen också för att veterinärer genrellt kan för lite om hudproblem.

Hur som helst - Ljufur var min svåraste och mest utmanande hudpatient hitills och jag var tvungen att läsa på om utredningsgången i stora tjocka böcker för att inte missa något. Jag försökte göra enligt skolboken vilket resulterade i en rad olika tester.

Jag inledde med att leta parasiter. Jag tog hårprov och skrapprov som jag tittade på i mikroskop, jag skickade även in dessa till parasitologexperter på SVA i Uppsala. Alla prover kom tillbaka negativa. Jag tog sedan lite allmänna blodprover för att försöka se om det fanns någon sjukdom som pågick i kroppen, och som eventuellt skulle kunna ge hudproblem. Jag fick heller ingen stor napp där. Vi tog många prover och kollade även om Ljufur kunde lida av PPID (Cushings sjukdom) även om det normalt sett inte ger dessa problem. Alla prover var dock negativa.

Efter det tog jag 3 st hudbiopsier som skickades på analys. Jag skar alltså ut en bit av huden på 3 ställen på kroppen, så att experter kunde kolla på hudens alla lager i mikroskop. Men tyvärr - inte heller detta gav en tydlig diagnos! Nedan en bild där jag tagit en biopsi och "sytt ihop" hålet i huden igen.