Veterinärbloggen
JAN
29

Hästen med 9 liv? Vél.

Hej!

Nu ska jag berätta för er om en speciell häst, en häst som hittills förvånat mig 4 ggr, och som har en otrolig förmåga till återhämtning när sjukdom uppkommer. Jag skriver om islandshästen Vél från Fors som idag hunnit bli 16 år gammal. Jag har många ggr funderat på om Vél har 9 liv. Hon har i alla fall minst 4. Om ni läser inlägget kommer ni förstå vad jag menar. På bilden ser ni Vél med sitt första föl Valiant, några år innan hon blev sjuk första gången.

Vél och jag träffades för första gången våren 2014, för snart 3 år sedan. Vél ägs av min svärmor Helena som vid tillfället hade lånat ut henne för träning och tävling. Under utlåning blev Vél akut halt på ett bakben efter ett bråk i hagen med en annan häst. Vél åkte till en veterinär som misstänkte att felet kom från höftleden. Hon blev därför behandlad där med kortison, men trots vila och behandling blev Vél inte ohalt. Vél kom till mig då jag jobbade på Hästsjukhuset Stav och vid undersökning var hon mellan 2 och 3 grader halt på vänster bak rakt fram. Hon hade inga svullnader eller tydliga tecken på varifrån hältan kom så det var bara att börja leta. Helenas son Micke och jag hade precis börjat träffas då och han hade sagt följande till sin mamma "det här löser Izabella, inga problem". Vid det tillfället kände jag ABSOLUT ingen press på att hitta felet;)

Jag började att bedöva Véls bakben och efter att jag lagt varenda bedövning som går att lägga förutom höften så var vi sådär lagom peppade efter en lång dag på kliniken. Jag röntgade hela benet men kunde inte hitta något. Helena var såklart lite besviken att vi efter en hel dag på kliniken inte kunde säga vad felet var, men samtidigt ville hon att vi skulle göra allt för Vél. Den enda bedövningen som bättrat lite var när jag lagt en nervblockd ovanför hasen, även om inte heller den släckte hältan helt.

Efter en lång diskussion beslutade vi att Vél skulle få åka på scinfigrafiundersökning i Uppsala. Jag var lite orolig att vi inte skulle hitta något på scinten och Micke hade ju ändå sagt till sin mor att jag skulle hitta felet. OM en skada enbart sitter i mjukdelar får man inget upptag på scinten så det scenariot fanns. Som "tur" var fick vi jackpott på scinten, dessvärre var det ingen rolig skada. Det visade sig att Vél hade en cysta i ett ben i hasen, troligen uppkommen på grund av ett trauma. Man kunde även lokalisera en måttlig skada i ytliga böjsenan, nära cystan i skelettet. På bilden nedan ser ni en scintbild från Véls undersökning där det "lyser" på vänster hasspets men inte på höger. Detta indikerar ökad benaktivitet på grund av cystan.

Via en speciell projektion på röntgen kunde man se cystan som en urkalkning i skelettet. Kolla längst ut på hasspetsen så ser ni.

Prognosen var oviss och avvaktande men vi bestämde oss för att göra "allt". Jag sputade in kortison i cystan via ultraljudsguide eftersom man kunde lokalisera cystan med ultraljud då man klippt bort all päls på hasspetsen. Vi stötvågade (shockwave) också senan ovanför hasen 3 gånger. Det häftiga var att Vél "redan" vilat flera månader när vi inledde behandling utan att bli ett dugg bättre, men redan 3-4 veckor efter första behandlingen sågs tydligt minskad hälta. Vél rehabiliterades i nästan ett år innan hon sattes igång igen men blev ohalt redan 2-3 månader efter inledd behandling. Fantastiskt! Jag trodde knappt mina ögon vid återbesöket. Jag hade redan haft ett snack med Helena om att hästen kanske inte skulle bli ohalt och att prognosen var dålig eftersom senskadan vid hasen inte heller såg så rolig ut. Men Vél trotsade mina och flera kollegors tankar och blev frisk! Vél fortsatte vara ridhäst men gick nu i verksamhet hemma hos Helena istället.

Vél var frisk ända tills i höstas då Helena ringde och sa att hon stod på 3 ben och vägrade belasta höger bak. Jag hörde på Helena i telefonen att läget var akut och allvarligt. Nej, nu är det väl skadan på vänster bak som gått upp tänkte jag, men Helena var säker på att det var höger bak som hon inte ville belasta. Mycket riktigt. Jag och Micke åkte ut akut till Vél som hoppade på tre ben hemma i stallet och var halt på höger bak. Ingen hovböld i sikte men däremot en kraftig ömhet och svullnad i kotsensidan. Efter ultraljudsundersökning konstaterade jag att Vél hade en kraftig inflammation i senskidan och en skada i ytliga + djupa böjsenan samt ringbandet. Hon hade trampat snett under en uteritt och detta var resultatet. Jag sa till Helena att detta kunde vara slutet. Skulle man få detta bra skulle man sannolikt behöva operera senskidan och läget var ovisst och mycket dålig prognos som fortsatt ridhäst. Vi beslutade oss dock för att gipsa en klack så hon ej behövde trampa igenom med böjsenorna och ställa henne på boxvila och Finadyne (antiinflammatorisk medicin). En vecka senae när jag kom dit var Vél ohalt i skritt(!). Eftersom Helena ej ville utsätta henne för en operation så beslutade vi oss för att spruta senskidan med kortison för att få ner inflammationen och se hur pass "ohalt" hon kunde bli.

Till min förvåning när jag kommer två veckor senare är hästen bannemig ohalt. Skadorna på senorna är kvar men hästen haltar inte och står ej på mediciner längre. Vél får en långtids skrittplan och påbörjar en ny rehab för sina senskador. Denna häst alltså, tänkte jag. Men oavsett hur trasig hon är, så mår hon bra och är inte halt, det är det viktigaste.

Några veckor senare åker Helena bort på semester och medryttarna i stallet har hand om hästarna inklusive Vél. Plötsligt får jag ett samtal en sen kväll där jag får veta att Vél är blockhalt i hagen och har svårt att gå. Vilket ben frågar jag misstänksamt? Vänster fram svarar personen. Är du säker på att det inte är bak? Nej, det är fram säger personen igen. Detta kan inte vara sant tänker jag......jag ringer min sambo Micke (Helenas son) som åker dit och letar hovböld (han är hovslagare). Jag själv var på helt andra sidan stan och väntade på att Micke skulle ringa och säga att det var en hovböld.

Micke konfirmerar att hästen är halt på vänster fram men att den minsann inte har någon hovböld. Den har inget fel alls på benet som han kan se och han är precis på väg därifrån när jag frågar om han inte bara kan tempa hästen också. Javisst säger han.....sen blir det tyst i tel. Hmm, hästen har 39,9 i temp. Va??? Svarar jag. Tempa igen! Hmm, den har fortf. 39,9 oavsett hur många ggr jag tempar.

Som veteriär i detta läge tänker man att hästen måste ha ett sår sågonstans längs med benet, spiktramp, infekterad led eller liknande som gör att den både har feber och är halt. Jag insåg att vi inte kunde lämna Vél i stallet utan bad Micke köra upp henne till Mälaren Hästklinik i Sigtuna där jag nu jobbar. Jag var fortf. på andra sidan stan så jag lämnade över problemet till mina kollegor på jouren.

Dagen efter hade Vél undersökts av 3 olika veterinärer. Hon hade feber, höga inflammationsvärden, var halt vänster fram, men inget fel på benet kunde hittas. Inte heller någon anledning till febern kunde fastställas. Jag åkte själv upp till Sigtuna för att undersöka henne och vi röntgade och ultraljudade hela vänster fram inklusive bogen, bogbladet, muskler, senor, ligament - allt! Jag tom bedövade hoven om vi skulle missat något där ändå. Inga svar fick vi och fallet "Vél" förbryllade hela kliniken. Jag ringde till Helena och sa att läget var dystert. Fortfarande hög feber och kraftig hälta och vi kunde ej ge några svar.

Till slut annordnade jag en "grupphältutredning" där jag, veterinär Axel Wallman och veterinär Gustaf Croon skulle kolla på Vél tillsammans. Jag sprang med Vél själv på gången när de båda veterinärerna och kollegorna skrattade lite och sa till mig att jag skulle sluta noja. När jag till slut lyckats ordna gruppexpertis var hästen inte halt längre (!!!) Vél hade gått från att halta i skritt och ej vilja belasta benet, till att nästa dag vara ohalt. Huruvida Vél svarat på de mediciner vi satt in eller om hon av en ren händelse blivit ohalt får vi nog aldrig svar på. Vår bästa teori är att Vél hade någon form av infektion högt upp vänster fram, kanske en böld eller liknande bakom bogbladet. När man palperade muskulaturen kring bogen kunde man få fram vissa smärtreaktioner på denna sida jämfört med andra. Helena fick ett försiktigt glädjande besked att hästen var bättre, om än inte frisk från sin infektion.

När jag väl trodde att Vél räddats för tredje gången uppkom nästa problem. Vél har blivit sjuk av sin vistelse på kliniken då hon inte ätit som hon skulle. Eftersom hon hemma går med andra hästar hade vi svårt att få henne att trivas ensam på isoleringen. Hon matvägrade vilket ledde till att hennes kropp började bryta ner fett som ansamlades i blodet. Vél hade fått vad vi kallar för hyperlipemi.

På bilden nedan ligger Vél i boxen på Mälaren Hästklinik, en av de stunder då det såg väldigt mörkt ut - igen.

Man behandlar hyperlipemi genom att ge glukos direkt i blodet eller via munnen. Vi fick nu börja behandla ett problem som uppkommit på grund av att Vél inte ville äta på kliniken. Hon behövde dock stå kvar på sjukhuset på grund av medicinering, så avvägningen var svår. Hon var inte längre halt, feberfri, men hade hyperlipemi. En av mina kollegor sa då: Skicka hem henne. Sannolikt börjar hon äta direkt hemma så har vi löst det problemet.

Jag ringde Helena och bad henne hämta Vél trots att hon var sjuk (lite på chansing) och fortsatt medicinering hemma. Helena som litar på mig fullt ut efter alla turer med Vél hämtade henne direkt. Och vem tror ni började äta direkt hon kom hem om inte Vél? Vél fick komma ut i hagen hemma direkt, Helena gav de sista medicinerna nästkommande dagar och det fanns inte ett spår av varken matvägran, feber eller hälta.

Idag, ca 3 månader senare. Gjorde jag en koll på Vél hemma i stallet. Senskadan på bakbenet behövde kollas och tro det eller ej men hästen är nu ohalt på ALLA ben och senskadan har mer eller mindre mirakulöst läkt ihop! Jag slutar aldrig och förvånas över denna häst och jag har nu börjat säga till folk att denna häst har 9 liv, och att minst 4 nu är förbrukade. Ibland ska man helt enkelt hålla ut och inte sluta hoppas trots att det ser dystert ut!

Nedan en bild från idag på fina friska Vél i hagen med ägare Helena. Nu är det dags att börja rida igen, eller hur Helena? <3

/Izabella


Läst 142160 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
23

Häng med på en veterinär jourhelg!

 Hej och hallå! Det var ett tag sen vi hördes och mycket har hänt! Att vara hästveterinär innebär ständigt nya händelser och upplevelser. Ingen dag är den andra lik och man vet aldrig riktigt exakt vad som väntar. Jag tänkte att ni i detta inlägg skulle få hänga med mig en helg på jouren! Hur funkar det egentligen och vad gör en veterinärer på hästsjukhus under helgerna?

Jourhelgen för mig börjar 16:30 på fredagseftermiddag. Jag är då redo att vårda inneliggande patienter samt hästar som kommer in akut hela helgen fram till måndag morgon. Hästarna är ständigt övervakade och omhändertagna av en annan veterinär, en så kallad intern som gör en specialtjänst vid namn "internship". Det är en tjänst där man som extra hästintresserad veterinär kan få jobba under begränsad tid på ett mycket intensivt sätt med hästar för att utvecklas och lära sig mer (dessa tjänster är vanligare utomlands men har nu börjat växa fram även i Sverige). Om det är ”lugnt” i stallet på natten är det intern som övervakar och behandlar hästarna under kväll och natt (men efter plan och beslut från mig som är ansvarig veterinär). Behövs speciell behandling eller om akuta hästar anländer, kommer jag in även kväll och natt. Helgmorgon börjar kl 08:00 med att vi har möte. Jag och intern under helgen börjar med att göra en plan för dagen. Vi går igenom listan med alla inneliggande hästar och diskuterar varje häst enskilt. Vi bestämmer vad som ska göras, vilken ordning det ska göras och vem som ska göra vad.

Nedan en bild från vårt lilla "frukostmöte" innan dagens arbete drog igång. På mobilen kan hästarna i stallet övervakas via kameror som är uppsatta i boxarna.

Efter strategimöte får hästarna sina morgonmediciner och man undersöker sedan häst för häst och tar en så kallad ”status”. Efter detta utför man behandlingar tillsammans. Kolikhästar ska rektalundersökas och vissa sonderas med vatten, olja och eller salt. Hästar med sårskador ska få sina sår undersökta, rengjorda och bandage ska bytas. Vissa hästar ska promeneras och motioneras. Hästar med andra åkommor ska undersökas och behandlas efter individuell plan. Är det många hästar inne får man prioritera dem som är mest sjuka först. Mycket sjuka hästar, till exempel hästar som buköppnats eller har allvarlig kolik har intensivövervakning, det betyder att man hela tiden är nära hästen och observerar den och är redo att snabbt sätta in åtgärder om plan behöver ändras. Hästarna har som jag skrev ovan en kamera monterad i sin box så man kan se dem hela tiden även om man går iväg och hämtar något eller går in till en annan häst.

 Man har också jourtelefonen på sig som ofta ringer med kort intervall samtidigt som man gör allt annat. Det ringer allt ifrån ägare som vill ha råd, till veterinärer som vill ha råd, till ägare som vill veta mer om sin häst som är inne för behandling.

 När hästarna är undersökta och behandlade ska ägare ringas och det blir en del tid i telefonen. Efter detta ska alla journaler skrivas och det börjar bli lagom till ny medicinering. Någonstans under dagen klämmer man in lite lunch. Har man tur så kommer nya akutfall först på eftermiddagen så man hinner klart med inneliggande patienter på förmiddagen. Annars får man springa emellan. Är det många hästar inne och det samtidigt kommer många akuta så kan det bli lite körigt men då har man som tur är extra personal som kan komma till undsättning. Varje veterinär har också en så kallad ”bakjour” som är kirurg. Skulle en häst behöva opereras, t.ex. buköppnas pga kolik så rings kirurgen in som också är max 30 min bort från kliniken. Man har också en så kallad ”sövbak”, en djursjukskötare som söver hästar och är på ”stand by” om vi behöver söva under helgen, när som helst, oavsett om det är julafton, midsommar eller nyår! Vi är helt enkelt minst 4 personer som mer eller mindre arbetar och eller är på stand by hela helgen dygnet runt.

Det är ganska fascinerande hur snabb denna kedja av människor kan vara när något akut händer. Jag kan också bli imponerad av hur mycket vi hinner göra på en helg med alla hästarna! Det händer ofta att man jobbar från 08 på morgonen till sent på kvällen/natten. Men vad gör egentligen det när man har ett så spännande jobb:) Tiden går fort! Sen är det också kul att få träffa så många olika hästar. För mig händer det varje jourhelg att jag känner ett sånt där ”klick” men någon häst och önskar att jag kunde ta med den hem;) Hästar är fantastiska djur och jag har känslan av att de allra flesta verkar förstå när vi försöker hjälpa dem!

Nedan kommer lite fler bilder från helgen:

Mycket kaffe går åt!

Denna helg va lite extra rolig eftersom vi hade bestämt som extra utbildning för våra interns att jag skulle undervisa dem i ultraljud om det hanns med. Dessa veterinärer är så otroligt ambitiösa. De mer eller mindre bor på sjukhuset för att ta till vara på alla tillfällen de kan att vårda hästar och lära sig mer. När de för en gång skull var lediga kom de in på en lördag, hjälpte oss med de inneliggande patienterna, för att jag skulle få loss tid att hjälpa dem med ultraljud. Veterinär och intern Cecilia Ekeberg fixade så att en av hennes hästar kom dit och jag kunde undervisa på den. På bilden har jag ritat en skiss på hur det ser ut när man ultraljudar senorna och hur man ska tänka med anatomin i området. Vi fick även med oss en ambitiös veterinärstudent – Julia Söderström som hängde med och tränade på ultraljud. Julia hängde även med på nattjänst när vi behövde rycka ut på 03:00 på morgonen. När man får ett sånt där samtal mitt i natten om att en häst behöver akut hjälp är det inte som när "vanliga" väckarklockan ringer och man är seg och trött. Man liksom blixtvaknar direkt och hjärnan börjar genast tänka. Häftigt! Och kul att vi var ett sånt roligt gäng i helgen, man ville liksom inte åka därifrån;) Vi är nog lite arbetsskadade hela bunten;) Eller bara hästnördar!

Anna Holmstedt och Julia Söderström tränar på ultraljud:

Min handritade skiss till ultraljudsträningen, blev lite nöjd i efterhand även om det kan se lite avvikande ut för någon som inte är insatt:)

Ha det gott och ta väl hand om era hästar i dessa koliktider! Motion och tillräckligt med vatten!

Nu är det måndag morgon, jag åker tillbaka hem och ska ta en tupplur, är kompledig idag efter helgens och nattens jobb. SOV GOTT!

Kram från Izabella


Läst 131666 ggr Kommentarer Kommentera



Veterinärbloggen

Izabella jobbar som hästveterinär och har som mål att bli hästspecialist.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Izabella Granswed arbetar som hästveterinär. I bloggen får ni följa hennes vardag på kliniken och ta del av ny och gammal kunskap kring hästvård. Hon är även en återkommande skribent i kunskapsmagasinet Hippson.

Till bloggen




Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Duktiga småpojkar och julkänsla

Portugal-bloggen

Catch up!

Therese

Är du helt bakom?

Kajsa Boström

Till Husbloggarna