Detta blogginlägg återpubliceras eftersom det var det näst mest lästa, i sin kategori, på Hippson.se under 2016.
Hej.
Jag hasar mig fram med benen lite isär och armarna ut. Träningsvärken från h-vetet! Har ridit två dagar i rad och tränat med Hanna PT som jagar mig uppför backen och ber mig göra fler utfall. Vill sluta hela tiden.
Men ridningen i alla fall, jag har en klar bild och känsla i huvudet när jag rider. Jag vet ju hur det ska kännas. Jag vänder upp på oxern, positionen i språnget (som var ganska bra ändå...) och i landningen rider jag lite framåt. Jag sitter till och samlar galoppen, lägger på lite ben, känner hur hästen samlar sig och aktiverar bakbenen. När jag känner att ”nu bär han sig” ger jag efter lite på handen. Jag vänder, galopperar, samlar. Sitter säkert i sadeln. Där har ni min inre bild.
Jag kan tala om att det är så långt ifrån verkligheten just nu. Herregud! Jag sitter upp ganska rutinerat, skrittar iväg. Det jag känner kommer naturligt, handställningen, kontakten med hästens mun. Så börjar jag trava. Det är vingligt. Jätte-ostadigt och jag känner hur lite kontroll jag har. Vänder han nu åker jag av! Nä, eller rättare sagt... Saktar han av nu så åker jag ner och fram på halsen!
Jag travar i alla fall två varv. Sedan börjar jag känna hur smalbenen darrar lite. Av utmattning! Vi pausar en stund. Lätt sits och galopp går bättre. Jag tittar på hindret på andra långsidan. Jag kan inte känna hur jag ska göra! Jag tror helt ärligt att om jag styr på hindret kommer inte min kropp veta vad den ska göra. Så lång tid har gått.
Jag hoppar över att hoppa tills jag känner att jag har kontroll. Här och nu känner jag hur svårt det är och hur viktigt det är att ha en trygg, pålitlig skolhäst för att lära sig rida!
/Lisen
Fyra år sedan knappt. OS i London.
Härligt att rida i solen. Här på hingsten "Sigge", fem år.
Kommer inte i några ridstövlar, så jag kör lindor.
Läst 116680 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Just nu befinner sig vår ryttare Stephanie Holmén, eller Steffi som vi kallar henne, i Belgien med några av våra hästar. Här gästbloggar hon om tävlingarna hittills. /Lisen
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Hej!
Just nu är vi i Zangersheide. Jag har med mig sju hästar. Med så många hästar och tre tävlingsbanor som är igång samtidigt är jag väldigt glad över att ha Mikaela, Julia och Michelle här som hjälper till. Utan er hade det aldrig gått!
Första utomhustävlingen för i år och hästarna älskar det, de hoppar superfint allihopa. Vi hann inte hoppa så mycket utomhus hemma innan vi åkte eftersom våren inte riktigt ville komma förrän det var dags att åka. Vi ställde dock ut vattengraven och vattenmattor på utebanan så att vi kunde träna på det innan vi åkte.
Det som är så roligt med att komma ner hit och rida på dessa stora fina banor är ju såklart atmosfären, alla duktiga ryttare med sina fina hästar, men sen också framförallt banorna. Banbyggarna bygger så fantasifulla, långa och trevliga banor. De utnyttjar verkligen hela ytan i varje klass.
Det byggs väldigt mycket relaterade avstånd "på varandra" och med det menar jag att det kan vara 3-4 hinder på rad som sitter ihop med relaterade avstånd. Lite mer fantasifulla bågar än vad man är van vid att se hemma i Sverige. I nästan varje klass har man också minst en "tillbaka-sväng" eller skarp "U-sväng" antingen när man vänder upp mot ett hinder eller i en landning. Fortfarande väldigt rytmiskt.
Hittills har jag hoppat 31 rundor, från 115 cm till 145 cm, och alla rundor har haft minst 12 hinder med 13 språng. Det tycker jag är jättebra, att hästarna verkligen får långa banor i kroppen. Alla A:0 är alltid 12 hinder och alla med två faser är ofta 1-7, 8-13 där alla får rida omhoppning (totalfel).
Vad som också är väldigt kul är att så många av världens bästa ryttare kom hit direkt efter Göteborg. Bl.a. Steve Guerdat, Simone Delestre, Rolf-Göran Bengtsson, Marco Kutcher, Christian Ahlmann för att bara nämna några.
Här kommer lite bilder från veckan som gått:
Vår nya stjärna Yagudin har hoppat jättefint.
Uncle Blue njuter i solen efter en felfri 145 klass.
Blixten myser med Mikaela, Michelle och Julia.
Mikaela gör alltid en plan på kvällen inför morgondagen för att veta hur vi ska lägga upp dagen.
Hela gänget på promenad!
De dagar vi inte tävlar kan vi rida ut i skogen.
....och då kan man möta duktiga svenska junior- och yr-ryttare på löptur!
Läst 91003 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Lisen Bratt Fredricson är en av våra absolut bästa hoppryttare, och dessutom en fantastisk entreprenör och hästföretagare. Tillsammans med maken Peder driver hon Grevlundagården, och Lisen är också drivande inom Swedish Select Horse Sales och Ryttargalan AB.
På Lisens blogg får du följa vardagens späckade schema med daglig träning och ett intensivt tävlingsprogram. Både med landslaget och i internationella sammanhang.
Följ även LitoVet på:
Facebook.com/LitoVetGOPOnypon
Hippovitae.se
Här hittar du alla våra husbloggare
Arkiv
- Juni 2018
- Maj 2018
- April 2018
- Mars 2018
- Januari 2018
- December 2017
- Juli 2017
- Maj 2017
- April 2017
- Mars 2017
- Februari 2017
- December 2016
- November 2016
- Oktober 2016
- September 2016
- Augusti 2016
- Juli 2016
- Juni 2016
- Maj 2016
- April 2016
- Mars 2016
- Februari 2016
- Januari 2016
- December 2015
- November 2015
- Oktober 2015
- September 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- Maj 2015
- April 2015
- Mars 2015
- Februari 2015
- Januari 2015
- December 2014
- November 2014
- Oktober 2014
- September 2014
- Augusti 2014
- Juli 2014
- Juni 2014
- Maj 2014
- April 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Januari 2014
- December 2013
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012