Saras vardag
DEC
03

Färdigtävlat

Hej! Förra helgen blev sista starten för i år. Ratzia och jag hoppade en 120cm och testade nya bettet, som vi hade haft på träningen några dagar tidigare. Då fungerade det toppen, och även på tävlingen gick det bra. Vi var felfria i båda faser och blev placerade. Skönt att få avsluta säsongen med en bra runda :) Dessutom var det KM i den klassen, och Ratzia och jag blev bästa ekipage bland Kungsbackaryttarna. Bonus!

Titta på filmen nedan och även filmen från träningen i samma vecka. Visst ser det väldigt annorlunda ut mot tidigare? Känns som att det flyter på på ett annat sätt och inte är en dragkamp mellan oss. Hoppas hoppas att jag hittat ett bett som kan fungera i hoppningen med henne. Dock är det nog något för litet. Är 11,5, men skulle kanske behöva 12,5. Är det någon som har ett sådant att sälja eller byta?? Köpte mitt på Hööks för massor av år sedan, men nu hade de inte kvar dem vad jag kunde se och hittar inte på annat ställe heller... Vore ju typiskt om detta ska fungera och storleken inte är helt hundra.












Var i måndags hos veterinären med lille SnubbelBill. Förväntade mig det värsta och hade i princip dömt ut honom själv hemma innan. För det första så skötte han sig exemplariskt (förutom att han trampade av mig min ena sko på gången en gång ((tusen tack för stålhätta))). För det andra så var han FRISK. Inget på böjprov. Inget på volten. Inget på koordinationstesterna. Inget på röntgen! Bara en gänglig unghäst som har väldigt långa ben och fortfarande växer så det knakar (när slutar det?). Jag pratade med Lennart dagen innan och han var övertygad om att det inte skulle vara något fel på honom. Hans teori är nog som vanligt rätt ;) Men den pratar vi om någon annan gång. Huvudsaken är att jag nu kan andas ut och fortsätta träna vidare med Lille Bill. Han har haft en lugn vecka då jag haft mycket på jobbet osv, men nu fortsätter vi ett tag till innan någon vecka vintervila.



Vivi på Svensk Hästrehab var och behandlade både Bill och Ratzia med djupvåg i torsdags. Så gott för dem.



I onsdags var det återbesök med Marco. Gick inte som hoppats, men var ändå väntat.. Han var bättre än sist, men inte bra. Veterinären hade funderat och när han såg honom i onsdags tyckte han att pusselbitarna föll på plats. Han tror att han trampat igenom i hagen och är 99% säker på att det är en mjukdelsskada i hoven, och 99% säker på att det är djupa böjsenan. 100% säkra blir vi först efter 11 december. Då är det dags för magnetröntgen i Ängelholm. Efter det kommer vi äntligen få svar. Behöver han vila 3, 6 eller 9 månader för att bli bra, eller går det ens att läka? Oavsett vad röntgen säger så ska det bli skönt att få svar.. Håller tummen stenhårt på att det är något som går att läka. Får ta hur lång tid som helst, bara han blir bra <3

Och pissAgria säger jag bara. Kunde gjort den här magnetröntgen för länge sedan och fått svar, men nä, då tyckte deras veterinär på Agria att han kunde behandlas i blindo fler gånger och vila längre, det skulle inte gå att göra någon magnetröntgen på försäkringen. Både veterinär ett och två ville skicka honom på magnetröntgen då man inte såg något på vanlig röntgen och ultraljud, men var säker på att det satt inne i hoven. Nu får vi bekosta magnetröntgen själva och försäkringen har känts helt meningslös, så nä, nu är det nog dags att säga upp försäkringen hos Agria på våra hästar. Det har även att göra med hur de behandlade ärendet när Marco hade blodbrist, som ni kunnat läsa om tidigare..




Hur vacker får man lov att vara? Marcobus! <3

Hopptränade på eftermiddagen med Ratzia för Lennart. Kändes jättebra! Hade på det här bettet igen och det var första gången Lennart såg det, och han tror nog också att det kan fungera. Tränar vidare med det i vinter och så ser vi vad som händer.

Gjorde en väldigt bra övning som jag ska bygga upp själv hemma eller i manegen. Hade på ena snett igenom en kub och sedan 12m fram till ett räcke och på andra snett igenom en kub och 12m fram till en oxer. Får inte älga iväg över kuben, för då blir det snortrångt fram till det riktiga hindret. Måste ligga kvar och vänta, och det vi alla att det inte är Ratzias starkaste sida. Än.

Åkte själv, så har ingen film, men ska visa när jag gör den nästa gång.



Hö överallt :)


Läst 9563 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
25

Ljusglimtar

Hej! Som ni vet så har det varit en jobbig höst så här långt med skador och dippar på tränings- och tävlingsfronten. Sedan förra inlägget har det i alla fall varit några ljusglimtar :)

Var på återbesök med Hedda hos Christine för att röntga hennes bakknä igen. Fick börja med att skritta några gånger fram och tillbaka på gången och sedan trava. Hon travade då utan markering och Christine sa att hade detta varit besiktning vid tävling hade hon gått igenom, och att detta verkligen var mer än vad hon hade vågat hoppats på. Röntgade som sagt också och allt såg ut som hon ville. Man ser fortfarande att det är en fraktur, men inget har flyttat på sig, det ligger som det ska och förhoppningsvis kommer det fortsätta så! Vilka otroligt goda nyheter! Det har vi inte haft gott om det senaste, så det var på tiden :) Hon ska fortfarande gå i sin lilla sjukhage i sex veckor till, sedan ska jag promenera med henne på plant underlag och den andra januari är det återbesök igen för att röntga. Hoppas på fortsatt fin läkning <3

Marco har skrittat sedan förra besöket och idag fick han börja trava lite smått på långsidorna. Ska tillbaka på onsdag. Känns nästan som vinna eller försvinna då. Måste visa att han svarat på behandlingen, annars är det katastrof..

Vivi från Svensk Hästrehab var här och behandlade honom igår, eftersom veterinären tyckte att han var stel i vänster sida halsen och höger sida länden.



Kollar som vanligt med värmekameran också :)

Ratzia har haft jättejobbig mugg på ena bakbenet. Hon är sååå känslig på sina vita bakben.. Har försökt hålla rent och smörja in, men tyckte inte att det blev bättre så åkte till Christine med henne och ville då även göra en vetcheck för att se så hon inte var halt med tanke på att det känns kasst det senaste. Hon var frisk som en nötkärna, så det är alltså bara att inse att man rider som en kratta och inget annat ;)



Innan veterinärbesöket. Nu har är det renrakat och lättare att hålla efter :)

Hopptränade för Amanda i onsdags och testade då ett nytt bett. Tror att det heter kombinationsbett? Är ett tvådelat gummibett, ingen nosgrimma, utan istället som ett hackamore samt kedja. Vet att jag köpte det för hundra år sedan men har inte använt det på någon, så det var som nytt. I början när vi värmde upp var hon väldigt frustrerad på mig och höll på att vifta med huvudet och visade totalt missnöje. Hade med babypelhamet fall i fall, och trodde nästan jag skulle få byta, men försökte bara hålla en mjuk hand och hoppades att hon skulle acceptera det. När vi väl började hoppa tyckte jag faktiskt att det fungerade riktigt bra. Ingen dragkamp. Ska testa det på tävlingen imorgon, så får vi hoppas vi kommunicerar lika bra då! :) Hade varit väldigt skönt att hitta ett bett som fungerar i hoppningen.






Största ljusglimten har min lille Bill varit. Han har skött sig så bra och tyckt att livet varit så roligt. Förra helgen blev det lite hoppning både på lördagen och söndagen. På lördagen hoppade vi lite studs, vattenmatta och en serie hemma i paddocken. Han skötte sig strålande och var jätteduktig! På söndagen mötte vi upp Ewa i manegen för lite hoppning tillsammans. Till en början var han otroligt spänd då det var några andra hästar i manegen när vi kom. Tog honom på linan först och han var lite halvgalen. Väldigt spänd när jag satt upp också, men började trava på volten och till sist slappnade han av och vi kunde trava och galoppera lugnt och fint innan vi började hoppa. Även då var han superduktig!





Hoppning hemma





Hoppning i manegen





Så tänkte jag "yes, nu är vi äntligen på G, lille Bill och jag", men nä, kanske inte. På måndagen skulle vi rida för Kajsa. Allting gick superbra och utvecklingen med honom går framåt, men så var det det där med hans långa ben. Han snubblade till ett par gånger i början. Då pratade vi om att det kanske var fibersanden. Men så snubblade han till igen. Och sedan några gånger till. Det blev liksom för många snubblingar under ett träningstillfälle för att man ska kunna skylla på "unghäst med långa ben". Och detta är inte första gången han snubblar mycket. Så ja, gissa vem som ska till veterinären på måndag igen? Kan jag få klippkort där snart?

Hoppas, hoppas det inte är något allvarligt, men har redan pratat med Christine och röntga/ultraljuda hals och nacke kommer vi att göra. Har hört så många de senaste åren som har haft snubbelhästar och när de har kollat upp det så har det bara varit tack och hej. Fasar inför detta, men måste kolla upp det innan en olycka händer..



Ratzia, Fia och jag på en skön runda i skogen idag :)


Läst 21006 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
14

Träningar, återbesök och tävling

Hej! På en vecka har det hunnits med tre träningar, ett återbesök och en tävling. Förra veckan var det Ratzia som först fick gå en dressyrlektion för Kajsa och en hopplektion för Amanda. Båda två gick väldigt bra :) Då hade man hoppats att det skulle visa sig på tävlingen, men icke. Hoppade en 130cm, med tre ner! Inte det roligaste resultatet. Hon blev stark och framtung för mig. Känner att jag inte orkar hålla ihop henne och få upp huvudet, men får kämpa lite till, annars är det nog dags att hon får en annan ryttare på ryggen faktiskt. Har ju gått väldigt bra innan och vi har flera felfria rundor och placeringar i 130 och gjort bra rundor i 135 och debuten i 140 var toppen, men sedan augusti tycker jag bara det gått dåligt. Får försöka vända det med 2018.




Hoppträning förra veckan



I torsdags var det återbesök med Marco hos veterinären. Fast den här gången hos en annan veterinär, som vi inte varit hos tidigare. Tänkte det kunde vara bra med en second opinion.
Jag tyckte han såg mycket bättre ut på volten på det mjuka underlaget jämfört med tidigare, men på det hårda haltade han mycket igen. Han röntgades på båda framhovarna, halsen samt sadelläget. Ultraljudades i vänster karled och på vänster sida halsen. Behandlades sedan i båda hovlederna fram (tidigare bara i vänster) och även i halsen. Veterinären ringde även vår bästa hovslagare och bad honom sko Marco på ett annat sätt för att avlasta det här området, vilket han var här och gjorde igår. Måste bara säga att vår hovslagare, Per Nilsson, är en riktig klippa. Så himla duktig OCH trevlig. Jätteglad att han skor våra hästar!

Återbesök för Marco om tre veckor, och är han inte bättre då så får vi nog göra en magnetröntgen på honom som vi får bekosta själva eftersom Agria inte vill ta det. Vi får se vad som händer, men kan ni inte alla bara be en liten bön för att han kommer vara bra vid nästa återbesök? Är så tråkigt när han är skadad :( Han är ju min bästa häst och faktiskt den som är roligast att rida. Kommer ihåg när jag hade varit och provridit honom som fyraåring, då skrev jag att jag äntligen hade hittat min drömhäst. Vi passar ihop och jag saknar att inte kunna rida honom ordentligt :(



<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3


Någon som hjälper till att lyfta humöret lite är min lille BillieBus. Han har, peppar peppar, skött sig jättebra efter att jag kom hem från semestern. Vi har hoppat lite studs och småhinder hemma i paddocken och igår tog jag honom till Kajsa. Det var andra gången, och det var enorm skillnad! Första gången var han ganska spänd, vinglig och kroppsdelar överallt och ingenstans ungefär. Igår var han super! Det måste betyda att vi gjort hemläxan ganska bra :)



Nöjda alla tre! :)


Läst 35951 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
05

Tillbaka till verkligheten!

Hej! Då var man tillbaka till verkligheten efter en skön semester i Texas och kryssning till Mexico, Grand Cayman och Jamaica. Bilder från resan hittar ni på Instagram, aamaziingsara :) Har haft det väldigt härligt och bara ätit massor av gott och laddat batterierna. Behövs nu när det är mörkt och grått.

Har redan hunnit med en hel del, så som hoppträning för Lennart och Pay and Jump på Store Vrå :) Båda hoppningarna var med Ratzia, då hon är den enda som är riktigt igång. Hoppträningen för Lennart gick bra och det var roligt. Jag har ju fått börja rida henne på ett annat sätt mot tidigare, och nu är det lite mer action. Lite svårt dock när hon ibland blir för på och stark, samt ibland framtung. Försöker jobba på att få upp henne och inte trilla ner på bogarna.




Fattar inte varför typ hela videon blev i slowmotion?!?! :@



Trötta efter hoppträning :)

Dagen efter träningen fick hon välförtjänt massage av Vivi på Svensk Hästrehab. Himla skönt med djupvågsbehandling tyckte Ratzia :)




Idag klippte jag Ratzia och efteråt skulle vi åka till skogen och rida. Då visade det sig när vi kom fram att de hade någon aktivitet, typ tipspromenad, så parkeringen var helt ööööverfull. Fick vända och åka hem igen och rida i paddocken :( Så synd att vi inte har ordentliga ridvägar hemma.. Fick i alla fall ridit ut tidigare i veckan. Skönt att komma ut i skogen :)




Lille Bill började jag med att longera efter semestern några dagar. Som jag sagt tidigare, jag lärde mig efter förra årets semester ;)
Han har har varit jättelugn när jag longerat och inte hittat på något bus alls, så när jag skulle rida honom för första gången igår tänkte jag att detta blir nemas problemas. Började ändå longera, och vad händer? Hästen är TOTALT sjövild. Bjöd på diverse konster och var yster till tusen. Funderade starkt ett tag på att endast longera och inte sitta upp, men så plötsligt kom han till ro och travade runt som en gammal pensionär.

Satt upp och red en stund, och han var så lugn och snäll. Fattade höger galopp utan problem varje gång :) Försökte tänka på vad Kajsa sagt, lugnt och balanserat, hitta takten. Meeeen jag vill så gärna rida på framåt. Får hejda mig själv hela tiden. Pro, pro, prooo. Det är svårt att växla ner, men det ska gå.




Idag var han lika snäll igen och vi travade och galopperade över bommar på marken och sedan red vi över vattenmattan i skritt, trav och galopp. Var riktigt avslappnad och när vi skrittade satte han ner hovarna på den. Bra, den är inte farlig! :)





Lille Bill över vattenmattan :)




Hedda går fortfarande i liten hage och nu är det cirka två veckor kvar till återbesök. Hoppas verkligen det går åt rätt håll och att det ser bättre ut på röntgen.

Marco ska på återbesök på torsdag. Den här gången till en annan veterinär. Nu har vi varit hos samma tre gånger, och hon ville skicka honom på skiktröntgen till Helsingborg eftersom han inte blivit bättre. Dock ville inte Agria ta det på försäkringen, utan de tycker att han ska behandlas fler gånger innan en sådan röntgen är aktuell. Suck.. Då sa vi att vi vill testa en annan veterinär. Inte för att jag inte känner mig trygg med hon som jag har haft, men för att få en second opinion och den här veterinären kanske har haft en annan patient med liknande symptom och sätter fingret på det direkt? Vem vet.. Han har i alla fall känts bra nu när jag har skrittat honom sedan jag kom hem och både igår och idag har jag travat honom lite utan att han har markerat, så hoppas..





Förresten är jag lite arg på Agria och den veterinären vi var hos i somras på Särö Hästklinik när Marco kändes väldigt trött och matt. Ni kommer ihåg, va? Marco som är en väldigt pigg häst var inte alls sig själv och var väldigt matt och gick inte fram. Gav honom lite vila och trodde att han bara behövde ett break, men när det fortfarande var samma trötta häst åkte jag till veterinären som jag varit med honom hos flera gånger tidigare för att få hjälp. Veterinären tar ett blodprov och ringer mig dagen efter på morgonen och säger att Marco har blodbrist. Det finns en skala med hur många röda blodkroppar de ska ha, och han låg under detta. Hon säger att han inte är döende, men att det är allvarligt och hon vill att jag snarast ska åka till Ale Djurklinik där det finns en specialist. Hon börjar prata om magsår, blod i urinet m.m. och jag tänker "hjälp"!

Jag ringer Ale och får en tid en vecka senare. Då ringer veterinären vi varit hos först tillbaka till mig och säger att hon har flyttat min tid så att jag får komma om bara några dagar istället, för hon tycker det är bra om vi kommer iväg så snart som möjligt. Detta gör mig ännu mer orolig, då känns det som att det verkligen är allvarligt.

Som ni vet så gick allt bra hos Ale och även om han låg i det nedre spannet på blodprovet så låg han inte längre under och alla andra prover såg bra ut. Den troliga förklaringen var att han hade haft en infektion i kroppen som sedan gått över av sig självt. Jättebra tyckte jag och efter det har han (peppar peppar) varit pigg.

MEN så kommer då svar från Agria, att inga av dessa besök går på försäkringen. Jag blir bara så trött. De menar på att på första besöket när han hade för lågt värde, så kan de inte lita på det. Men alltså, varför har man då en skala om den ändå är opålitlig?? Och varför vill veterinären i princip akut skicka oss vidare för ytterligare undersökning?? När vi frågade denne om detta och sa att Agria inte skulle ta det så tog det EN MÅNAD innan vi fick svar tillbaka att ja, kanske skulle vi lugnat oss och tagit några fler prover innan han skickades vidare. Eh, okej?! Hästen var inte döende, men det lät som att det inte var långt därifrån.. Alltså hältor har man ju lite koll på, men en sådan här typ av "sjukdom" har jag absolut ingen erfarenhet av och då måste jag lita fullt ut på att min veterinär vet vad denne håller på med. Så om denne absolut vill att han ska vidare till ett annat ställe för vidare undersökning, då är det inget jag ifrågasätter, men uppenbarligen borde jag ha gjort det?

Suck.. Som sagt, huvudsaken är att han blev bra, men eftersom pengarna inte växer på träd och dessa besök kostade en herrans massor av pengar så är man inte glad. Betalar ju hutlöst med pengar varje år för att ha hästarna försäkrade, men jag undrar om det i slutändan lönar sig? Tåls att fundera på.. Och en läxa fick vi lära oss av detta. Ringa försäkringsbolaget INNAN vi åker vidare om veterinär nr 1 rekommenderar det..


Läst 38828 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
16

Höstvila

Hej! Nu får hästarna lite höstvila, några dagar tidigare än planerat. Vaknade upp mitt i natten, alldeles kallsvettig, med en tjock hals och en näsa som rann och var igentäppt om vartannat. Hur typiskt? Åker på semester på torsdag, hållit mig frisk på jobbet när alla andra varit krassliga, och nu när det närmar sig och man börjar slappna av så kommer den där förkylningen som ett brev på posten. Tackar.. Stoppar i mig mängder av Treo, gurkmeja, ingefära och andra saker, fast nu när det väl brutit ut är det kanske ingen idé, men inbillar mig att jag ska bli bättre snabbare. Vi får se!

Skulle egentligen tränat dressyr för Kajsa idag med Ratzia, men det blev att avboka. Hade även tänkt hoppträna på onsdag, men får nog hoppa det också. Bäst att ta det lugnt nu så jag inte är sjuk hela semestern. Hade känts trist.

Var i alla fall på hoppträning förra veckan för Amanda med Ratzia. Var borta hos Måsel (Sven Ingvarsson) och hade banhoppningsträning. Fick hoppa fram på ett räcke och en oxer, sedan bana direkt. Ratzia hoppade väl över hindren, så jag fick svårt att nå fram på distanserna i början. Hon har stor galopp och det brukar inte vara ett problem, men nu hoppade hon lite försiktigare än vanligt, och det tog några steg innan jag var i balans efter hindret, så istället för att rida fram då så la jag in ett extra steg. Fick träna på att vara med direkt i landningen och rida fram, för att sedan kunna sitta upp framför hindret. Efter att ha gjort de två första linjerna några gånger och hittat rätt galopp så blev det bättre och nästan lite trångt istället. Så himla viktigt att ha rätt galopp från början!

Lite tittig var hon också. Sven har lite badleksaker i manegen, bland annat ett par stora hajar/delfiner. Förra gången vi var där stod de som infångare bredvid några hinder, men den är gången låg de mitt på backen och Ratzia tyckte inte riktigt att de hörde hemma där ;) Väldigt bra träning, om det mot förmodan skulle dyka upp badleksaker på någon tävlingsplats. Gäller att vara beredd på det mesta!






Lille Bill får också vila nu till jag kommer hem igen


Läst 50960 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
10

Roligheter & Tråkigheter

Hej! Förra veckan bjöd på både roliga och tråkiga händelser. Låt oss börja med det roliga!

Hopptränade Ratzia för Lennart hade på det "vanliga" hoppbettet, alltså babypelham med deltatygel. Gick tusen gånger bättre än träningen veckan innan. Ratzia hoppade bra och jag fick försöka ha lite mer "snurr" på henne. Jag har blivit rätt duktig på att vara lugn nu, så nu är det nästan lite fööör lugnt. Fick rida på fram efter hindren och sedan fånga upp henne. Inte bara smygrida genom svängarna och sedan hitta på något i sista sekund fram till hindret (även om jag brukar klura ut det bra fram till avsprånget, som Lennart sa :)).

Gjorde sedan intervallövningen med hinder i lördags igen. Den här gången blev det lite intensivare då jag gjorde det lite högre. Första intervallen hade jag planken på 100cm, andra intervallen 110cm och tredje intervallen 120cm. Ratzia kämpade på bra, men kände att mjölksyran kom på intervall nummer tre.







I söndags åkte Bill, Fredrik och jag på en liten utflykt. Åkte till Alingsås för att löshoppa hos Sandra Björneland. Sist vi skulle löshoppa honom hemma hoppade han ju ut ur paddocken x antal gånger ;)

Bill tyckte det var superkul och skötte sig verkligen exemplariskt. Sandra sa att det var som att trycka på en startknapp, han visste precis vad som gällde. Och varje gång han hade hoppat väntade han längst ner med mig medan de andra höjde, sedan sa jag bara galopp så satte han fart igen. Han var verkligen jätteduktig och han fick ta två språng på en större oxer, så högt har han aldrig hoppat förut :O Men det gjorde han utan tveksamheter och utan att bli spänd och överhoppa sig. Efteråt sänkte vi ner så han fick hoppa ett lågt räcke två gånger, så det skulle kännas extra lätt. Kändes väldigt sunt!







Ratzia i skogen i fredags :)



Min sparkade armbåge, men den känns otroligt mycket bättre nu :)


Sedan till de tråkiga sakerna.. Var på återbesök hos veterinären i tisdags med Marco, och han var NOLL bättre. Så himla trist. Fick en till behandling i hovleden, men ser det inte bra ut på nästa återbesök får vi nog en remiss till skiktröntgen i Helsingborg. Vi får se vad som händer. Fick ett tips av min nära vän som haft samma symptom på sin ena häst, så ska testa det. Fungerar det berättar jag vad det var :)

Det kanske tråkigaste av allt var att min älskade Hedda fick följa med till veterinären också. Som ni kommer ihåg så blev hon sparkad och röntgad. Syntes inget på röntgen och på återbesöket var hon jättemycket bättre. Skulle skritta henne i två veckor, sedan börja jogga igen. Märkte dock förra helgen när vi skulle börja trava att hon var rejält halt i traven, så bad att få ta med henne till veterinären också. Detta var min vanliga veterinär, Christine, och inte samma som tog hand om Hedda akut. Christine tittade på plåtarna och ultraljudet från första besöket och tyckte det såg bra ut, men efter att vi tittat på Hedda på gången, på volten och böjt, bedövat och haft oss så beslutade vi för att röntga igen. På dessa röntgenbilder syntes krosskador på skelettet i knät. Fick kämpa för att inte bryta ihop där och då, då min första tanke var att hon inte skulle få följa med mig hem igen. Som tur var verkar prognosen ändå god. Det är liksom inga bitar som flugit och farit, utan allt ligger ändå på plats, men det är som sagt "krossat". Det är vila och stillhet som gäller, och kanske kan hon aldrig hoppa igen, men händer inget annat nu så ska hon i alla fall kunna få ett skönt pensionärsliv med härliga turer i skogen. Både Hedda och mamma får läka ihop ordentligt nu, så får de sedan tillsammans ut och röja i skogen <3


Läst 54741 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
02

Tränar vidare

Hej! I onsdags var det hoppträning för Amanda med Ratzia. Det var helt KATASTROF. Jag skojar inte, jag har inte gjort en så dålig träning på... jag inte ens komma ihåg senast?! Grejen var att när jag hoppade veckan innan för Lennart så kändes det plötsligt som att bettet blev för skarpt för henne och Lennart och jag pratade om att testa att betsla ner. Har ridit henne på babypelham i cirka två år i hoppningen nu och det är det som har fungerat bäst. Dessförinnan hade jag ett ploppbett, så tänkte att jag skulle testa att gå tillbaka till det och se om det fungerade bättre nu.
  
Dåligt val. Men tur att jag testade på träning och inte tävling ;) Det var som sagt helt katastrof och vi hade noll kommunikation med varandra. Bromsen var icke fungerande och gasen var inte heller speciellt bra, vilket sällan är ett problem. Amanda tyckte jag skulle gå tillbaka till babypelhamet och testa att sätta ett ludd runt kedjan.
  
Hoppade henne hemma i lördags, intervallträning med hinder som jag fick som tips av Lennart. En övning som Douglas gör med sina hästar. På ena långsidan en studs på sex hinder och på andra långsidan tre räcken med 6,5 meter mellan. Jag hade första och sista hindret på 90cm och mittenhindret på 100cm, men de kan vara upp till 120cm.
  
Då hoppar man först runt tre gånger åt ena hållet, sedan vila 1-2 minuter, byt håll och hoppa tre varv till, vila osv (se video nedan). Lennart trodde Ratzia skulle vara helt slut efter två intervaller, men faktiskt inte. Körde 3x3 nu första gången, en minut vila mellan. Ratzia var jätteduktig, och kändes helt som vanligt med babypelhamet :) Satte ludd runt kedjan som Amanda föreslog. Till helgen kör vi detta igen!



Efteråt var det Lille Bills tur. Inte att intervallträna, men att leka lite med bommarna också och lära sig sätta fötterna på rätt ställe. La bommarna snett och travade först över dem, vilket han gjorde jättefint. Inget snubbel alls. Kom sedan i galopp på studsen, men tog bort en så att han fick fem kuber (Ratzia hade sex) och längde avståndet lite. Ratzia hade 2,5 meter mellan och Bill fick 3 meter. Eftersom han skötte sig så bra och hade koll på sig så fick han även hoppa igenom trekombinationen på låg höjd. Var jätteduktig!






I fredags blev det en skön runda i skogen med Ratzia :)


Vivi från Svensk Hästrehab var här och gav Bill djupvågsbehandling häromveckan :)
  
Förresten. I torsdags blev jag SPARKAD av Marco! Han är som ni vet behandlad och ska skrittas fram till återbesöket, antingen för hand eller uppsuttet. I torsdags ledde jag honom och allt var frid och fröjd, han skrittade lugnt bredvid min sida. När vi nästan är klara så kommer det en väldans vindblåst. Det blåser till ordentligt och en gren eller liknande trillar ner på hinderbodens plåttak och det låter som bara den. Marco blir väldigt överraskad och tar ett rejält skutt framåt så att han hamnar framför mig. När han landar gör han även en bakutspark som träffar mig rätt på underarmen. Fyyyy i Hälsingland vad ont det gjorde!! Jag har fortfarande inte (peppar peppar) brutit något i min kropp, så jag vet inte hur det känns, men jag var helt övertygad om att jag hade brutit armen. Satt helt stilla en stund för att hämta mig, sedan kollade jag om jag kunde böja armen, vilket inte var några problem. Puuuh!
  
Gör väldigt ont när man tar på området som blev träffat och det är lite svullet, så tänker att antingen blev det bara en rejäl smäll eller så kanske det blivit en spricka någonstans. Pratade med en kund på jobbet som jobbar på sjukhus och hon sa att ibland gör man ingenting åt sprickor och ibland gipsar man, beroende på var de sitter, men jag vill ändå inte ha något gips eftersom jag måste ta hand om stallet och hästarna själv nu. Och nu gör det som sagt bara ont när man tar på underarmen, och hur ofta gör man det? Så nä, det blir nog bra snart :)


Börjar bli lite blå nu.



Och till sist! Jag har en dressyrsadel till salu! En County, 17 M. Har inte använt den på flera år då de hästarna vi har nu har andra dressyrsadlar. 3000 kronor skulle jag vilja ha för den och är ni intresserade kan ni maila mig saraekman_@hotmail.com eller skicks sms på 0709-491278 :)







Instagram & Snapchat - aamaziingsara.


Läst 56189 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
25

Fullt ös medvetslös!

Hej! Ni kanske trott att jag gått i ide, men nej då, här har det varit fullt ös medvetslös. Har hänt en del sedan jag skrev sist. För två veckor sedan var det tävling med Ratzia, första inomhus för säsongen. Hoppade en 130cm på lördagen och en 130cm på söndagen. Första dagen var vi felfria i grunden och rev näst sista i omhoppningen och andra dagen rev vi sista hindret, vilket var himla synd, då vi hade vunnit annars. Sånt som händer ibland, kändes väldigt bra annars :)

För två veckor sedan åkte jag även till Kajsa Boström för första gången. Känner att jag måste få hjälp med markarbetet med hästarna. Har tidigare tränat dressyr för Eva, men har inte riktigt passat med mina jobbtider så de senaste åren har det inte blivit mycket dressyrande för tränare. Jag behöver någon att åka till kontinuerligt som berättar vad jag måste träna på. Nu när jag kommit upp lite i klasserna måste allt sitta. Vet vad jag vill, men vet inte hur jag ska göra, och det håller nu Kajsa på och lär mig! :)

Första gången tog jag Ratzia. Ratzia är väldigt känslig och arbetsvillig, men hon blir för mig lätt framtung och älgar iväg. Första gången fokuserade vi på att få upp nosen och jag fick göra mycket tempoväxlingar. Svårt att inte låta henne dyka iväg. Idag var vi där igen och det kändes väldigt bra. Jag måste lära mig att rida långsammare. Jag vill väldigt mycket fram, fram, fram. Nu ska jag programmera om till långsamt, fast ändå aktivt!

Förra veckan tog jag Bill till Kajsa. Gänglig tonårspojke som inte har helt koll på sina långa ben var första intrycket. Har sååå mycket att träna på där. Behöver hitta balansen, göra tempoväxlingar, rida ut över stock och sten så han får tänka var han sätter benen. Känner att det kommer ta väldigt lång tid med Bill, men det har jag inga problem med. Han får ta den tid som behövs, för jag hoppas ändå att det i slutändan kommer bli en trevlig häst :)




Ratzia efter dressyrträningarna :)

Var på återbesök med Hedda som blev sparkad för ett tag sedan. Såg så otroligt mycket bättre ut! De sa att hon ska skrittas i två veckor, sedan kan vi så smått sätta igång igen. Skönt!!

Marco skrittas också för tillfället. Hovslagaren hittade ingen böld på honom, så åkte till kliniken för att röntga och utesluta fraktur i hoven. Såg inget på röntgen och eftersom detta ändå var liknande symptom som förra året när han hade en inflammation i strålbensbursan så misstänkte jag att det var det som kunde spöka igen. Han är nu behandlad i strålbensbursan och hovleden och ska tillbaka på återbesök nästa vecka. Kan säga att veterinären, Christine Svanholm, sa att Marco slog rekord i bock och bus när vi var där ;) Fick först springa på gången, vilket gick bra, men när vi sedan gick ut på volten var det full rodeo. Han hade ju stått på box länge, så inte så konstigt.. Nu ska han som sagt skrittas/ledas fram till återbesöket, så fram till nu har jag lett honom i paddocken. Han har varit väldigt yster och visat alla möjliga konster, så förhoppningsvis har han inte ont längre och är bättre på återbesöket. Imorgon börjar jag skritta honom uppsuttet istället, känns säkrare så ;)



Hos veterinären

Som ni vet så skadade sig mamma ordentligt (inlägget nedan) och fick först opereras en gång för att räta upp knät som förflyttat sig i sidled. Några dagar senare fick hon göra en till operation för att laga allt som var sönder där inne, vilket var väldigt mycket mer än vad läkaren först hade trott. Hade tydligen varit som att lägga ett pussel när de skulle lappa ihop alla trasiga delar. Hon har nu 14 skruvar och två titanplattor i knät. Hon fick komma hem dagen efter sista operationen och har snart varit hemma i två veckor. Sitter i rullstol då hon just nu inte får belasta det benet överhuvudtaget. Usch och fy..



Himla mycket skrot i benet nu!


Har hunnit hoppträna Ratzia två gånger sedan sist. En gång för Amanda, då vi körde mycket gympa och styrka, och en gång för Lennart då vi körde banhoppning borta hos Sven Ingvarsson på hans superfina bana! Perfekt!




Träning för Amanda





Träning för Lennart



Hoppade fint!

Den här hösten/vintern kommer bli en riktig träningsperiod för Ratzia och mig. Vi ska verkligen lägga manken till och fokusera på kondition, styrka och få till allt i dressyren och bli samspelta. Har strukit de tävlingarna jag hade planerat nu i september och oktober och ska inte tävla igen förrän i mitten på november. Nu är det träna, träna, träna som gäller! Igår var vi borta i nya ridspåret och konditionstränade. Är en lång backe med lagom sluttning. Galopperade upp för den tre gånger på maxfart. Redigt svettig efteråt och tog en bra stund innan hon kom ner i normal andning, men kändes ändå inte trött i kroppen sista vändan. Trodde hon skulle kännas mör idag för Kajsa, men hon pinnade piggt på :)

Har även fått en bra hoppkonditionsövning av Lennart som man gör i intervaller. Ska göra den i slutet på veckan, så berättar mer då!



Svalkade benen i sjön direkt efter intervallträningen igår :)

Lille Bill fick också åka till skogen igår, men ingen intervallträning för honom. Blev mest skritt och trav och fokusera på att sätta benen på rätt ställe. Och att i traven inte springa på för fort, utan hitta balans och takt.





Fia fick också följa med till skogen :)

Nu hoppas jag inte det dröjer lika länge till jag skriver nästa gång. Har varit så himla trött nu när jag sköter hela stallet och alla hästarna själv (tusen tack till pappa och Fredrik som hjälper till så gott det går) plus jobbar, men nu börjar jag hitta en bra rutin. Blir ju en liten omställning när vi innan varit två som hjälpts åt att båda fixa stallet och rida hästarna. Tur att kropp och knopp vänjer sig snabbt vid förändringar, för det lär dröja läääänge innan mamma kan mocka en box igen, för att inte tala om rida. Att rida pratade hon om idag, men jag tror nog att hon ska hålla sig till att jobba hästarna från marken när hon är frisk igen ;)


Läst 49071 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
07

Nu börjar vi med schack iställlet!

Hej! Vad sjutton är det som händer? Det går inget bra för stall Ekman för tillfället... :O

Först blev Hedda sparkad förra veckan, som jag skrev i inlägget nedan. Som tur är går hon bättre och bättre, så det är otroligt skönt. Återbesök nästa vecka.

I tisdags däremot skulle det bli kaosartat igen. Mamma brukar träna dressyr på tisdagar och åkte i vanlig ordning iväg med Ratzia för kvällens träning. När hon skulle sitta upp vid transporten stod hon på pallen som vi alltid har med oss. Ratzia stod av någon anledning inte still och cirkulerade runt pallen. När mamma försöker sitta upp rycker Ratzia till och mamma tappar balansen. Stuper med vänster ben i backen först och det blir en så rejäl smäll att mamma inte ens kan röra benet. Hon får upp mobilen och ringer dressyrEva som i all hast kommer ner till transporten. Matvraket Ratzia stod snällt och betade bredvid, lyckligt ovetandes om vad som hade hänt.

Ambulans tillkallades och det blev att åka till Mölndals sjukhus (Fredrik åkte och hämtade hem Ratzia och pappa åkte med till sjukan). Röntgen visade att knät hamnat två centimeter i sidled och att en benbit lossat högst upp på underbenet. Hur det ser ut med korsband och ledband får de ta sedan. En sak i sänder!

Så det blev provisoriskt gips på tisdagskvällen och ligga kvar på sjukhuset till onsdagen för att vänta på operation. Igår fick hon veta att hon skulle opereras på eftermiddagen, men att de sedan måste göra ytterligare en operation om en vecka, och under tiden vill de ha kvar henne på sjukhuset. Jisses, vilken otrolig otur!

Och som om det inte vore nog med mammas olycka! Jag skulle samma kväll hoppträna med Marco för Amanda. När jag tar in honom från hagen märker jag direkt att han inte går normalt. Tar upp honom på linan, först i vänster varv och ser ingenting. Byter till höger och blir vrålhalt! Näääeee! Nu lägger vi ner det här med hästar och börjar med schack istället...

Snällaste hovis kommer dagen efter och känner efter om det kan vara en hovböld. Fick en reaktion på vänster fram, men det kom inget när han skar lite. Har lagt jodopaxomslag och ser om det kommer fram något. Han trampade ju av sig skon på den hoven i lördags och gick utan på lördagen och söndagen, så kanske att han fått en böld om han trampat på något när han var utan skon? Annars är detta också samma hov som han hade inflammation i strålbensbursan förra året, så kommer det inte fram någon hovböld så ringer jag veterinären vi var hos förra året (Johan Lenz) och ber om att få en tid..

Som ni förstår så blev det ingen hoppträning med Marco, men jag var så himla träningssugen och det var ett tag sedan jag hoppade för Amanda, så jag ringde henne och frågade om jag kunde komma med lille Bill istället. Inga problem, och Bill fick åka på sin första hoppträning efter sommarvilan. Tänkte att det går nog åt skogen idag eftersom allt annat redan gjort det, men tänka sig, då ville Bill muntra upp mig genom att vara superduktig! Det var nytt ställe för både honom och mig, men han skötte sig jättebra. Lite spänd i början när han kom in och de andra hästarna värmde upp, men efter en stund slappnade han av. Fick hoppa fyra små kuber på långsidan där de andra skulle variera mellan tre och fyra galoppsprång, men Bill och jag fick gå på tre hela tiden. Det gjorde han jättefint.

Skulle sedan hoppa en kombination snett igenom med räcke ett galoppsprång räcke. Under första räcket var en stor sockerbit och på andra räcket var det ett rosa vågplank, fast istället för vågor var det kantigt, hänger ni med? Sa till Amanda att han varit så himla tittig under våren och sommaren, så fick komma i trav på bara B-hindret först, alltså plankan. Första gången stannade han och tittade, men nästa gång fattade han galopp emot och hoppade glatt. Tog sedan hela kombinationen åt båda håll :)

På andra långsidan var två oxrar med bara bommar, men eftersom jag berättat att han blivit tittig satte Amanda en stor sockerbit i varje oxer så vi skulle få träna. Han tittade ingenting och var verkligen såå duktig och verkade själv väldigt nöjd och glad. Jättekul!! Det gjorde att dagen plötsligt inte kändes riktigt lika tung och ledsam. Tack för det Bill :) Synd bara att jag åkte själv och inte hade någon som filmade nu när han skötte sig så bra, men jag lovar, det är sanning ;)




Stackars mamma får åka ambulans. Nog för att jag fotar det mesta, men den här gången var jag inte med och pappa kände för att föreviga detta ;)



Provisoriskt gips samma kväll som det hände.



Lille Bill, otroligt nöjd med sig själv efter tisdagens träning! :)



En röntgenbild där man ser att knät flyttat sig två centimeter i sidled samt att upp till höger ser ni att en trekant saknas, ska egentligen vara ben där.



Värsta ställningen efter operation nummer ett som blev klar i natt. Stackars mamma!!! :( Plötsligt blev ju min knäskada jag fick i vintras en piss i Mississippi :O


Läst 61171 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
05

Min älskade Hedda

Hej! I slutet på förra veckan hände en hemsk sak. Min älskade Hedda blev sparkad i hagen på bakknät och blev rejält halt. Det var nästan så hon hoppade på tre ben och det såg inte bra ut. Vi åkte upp till kliniken på Höglanda, fem minuter hemifrån, för att få röntga och ultraljuda. Det var knappt så hon klarade av att backa ur transporten. Fruktansvärt hemskt att se och jag bara grät och grät inne hos veterinären. Jag var helt övertygad om att min finaste ögonsten hade fått en fraktur eller liknande och inte skulle få följa med hem igen. Känslan går inte att beskriva, det gjorde så himla ont.

MEN! Veterinären kunde inte se något på röntgen just den dagen. Eftersom det var så färskt sa de att det kan vara svårt att se exakt, så vi ska tillbaka på tisdag nästa vecka och se om det är någon skada på skelettet, men inget såg ut att vara helt av eller liknande. Tack Gud! Jag hoppas verkligen det ser bra ut om en vecka också.

Ultraljudade också och på två av de tre patellasenorna hade hon fått blödningar, vilket veterinären sa gör ordentligt ont och förmodligen var anledningen till hennes väldiga hälta. Veterinären sa ändå att hon verkar ha haft tur i oturen, och jag hoppas det är så. Hon får inte försvinna från oss redan, vår älskade Hedda. Kommer aldrig vara redo för det, men nu är alldeles för tidigt.

Pigg och glad är hon i alla fall. Går i hage själv nu och ser ut att må bra. Haltar fortfarande mycket, men ser bättre ut på kvällen när hon varit ute och rört på sig hela dagen. Hoppas, hoppas det läker fint!



Själva såren blev bara ytliga som tur var, men blev en ordentlig smäll. Stackars Hedda :(


Nu till något roligare: I lördags åkte vi till manegen med Ratzia och Bill för lite hoppning. Bill har inte varit i manegen på bra länge. Han har varit väldigt snäll och lugn hemma det sista, men tog med longerlinan för säkerhets skull, och tur var väl det. Han blev väldigt på tårna när vi gick in i manegen, blåste upp sig och gjorde drakljud. Bockade och for runt som en galen på linan :O När jag hade longerat en stund och han hade lugnat sig kunde jag sitta upp och då var han snäll. Skötte sig utmärkt och vi travade över bommar, travhoppade små hinder och avslutade med några hinder i följd i galopp. Var väldigt kul att han var så positiv och inte visade några tveksamheter på hinder. Guldstjärna!!




Hoppade sedan några språng med Ratzia som kändes väldigt fin. Blir spännande med inomhussäsongen med henne nu :)






I söndagskväll åkte Fredrik och jag till skogen med Bill. Fredrik sprang medan Bill och jag red på ridspåren. Höll igång bra i både trav och galopp och han tyckte det var riktigt kul. Måste börja få upp kondisen nu :)



Fia var också med :)



Blev en härlig kvällstur :) Kolla min Instagram aamaziingsara för att se lite galopp upp för backen med lille Bill.



Marco med hela pannluggen full av tistlar...


Läst 60086 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Saras vardag

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Saras vardag
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.



Maila Sara

Till bloggen



Mest lästa


Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Gästblogg: "Att vara med räknas också"

Gästbloggen

Kvällshoppning!

Therese

En helt ljuvlig grundkurs

Kajsa Boström

Till Husbloggarna