Saras vardag
JAN
15
2022

Hej! Nu har jag varit hos fysio igen, två gånger till och med. Jag träffade en fysioterapeut direkt dagen efter operationen för att få en bedömning, gå igenom vad jag skulle göra för sjukgymnastik hemma samt visa mig hur ortosen fungerade. Sedan skulle jag göra denna sjukgymnastik i två veckor innan jag skulle tillbaka.

Var väldigt nervös inför det besöket, som var i fredags förra veckan. Jag är extremt otålig och vill att saker ska hända NU! Kände att sjukgymnastiken gick lättare för varje dag, men var extremt besviken att jag fortfarande inte kunde gå utan kryckor. Var rädd att fysio skulle säga att jag låg efter, att jag inte var där jag borde vara.

Som tur var blev det inte så. Han sa att jag hade jättebra rörlighet och muskelkontroll för att bara vara två veckor efter operation. Att gå utan kryckor efter mitt ingrepp skulle inte vara normalt nu. Vi gick igenom min sjukgymnastik och han tyckte att jag gjorde den helt utan problem, så fick två övningar till för att utmana mer. Vi gick sedan in i gymnastiksalen för att träna på att gå.

Gick först med båda kryckorna och fick verkligen vara noga med att gå korrekt. Sedan tog vi bort vänster krycka så att jag bara gick med en, och det gick också jättebra. Så då testade vi att gå i den där "korridoren" med räcken på sidan. Fick släppa kryckorna och gå fram och tillbaka i korridoren och hålla i räcket. Sedan fick jag släppa räcket. Så läskigt!! Tog några korta, stapplande steg. Kände att det faktiskt inte gjorde ont?! Fick testa några steg till och det blev bättre. Självklart halt fortfarande, men han sa att detta var jättebra och att jag verkligen skulle vara nöjd!

Fick en ny tid på onsdagen, så körde mitt program plus de nya övningarna lördag-tisdag och gick nästan bara med en krycka hemma. Han sa att jag även kunde testa några få steg här och där utan kryckorna, men bredvid en bänk eller liknande så jag hade något att ta tag i om det skulle behövas.

Allt gick bra de dagarna och i onsdags var det alltså dags för nytt besök. Det var även under detta besök dags att ändra läget på ortosen. Den har tidigare varit inställd på max 90 grader och nu ändrade han till 120 grader. Vi tog av ortosen och stödstrumpan (den behöver jag inte ha längre då svullnaden är borta) och jag fick böja mitt ben så mycket jag kunde. Böjde det till cirka 110 grader, vilket var 18 grader mer än besöket innan, fem dagar tidigare! Kändes så bra!

Körde lite övningar igen och fick ytterligare två att lägga till på mitt program. Han sa även att när jag gör min sittande sjukgymnastik kan jag ta av ortosen och göra utan. Annars ska den alltid vara på, dygnet runt.

Gick in i gymnastiksalen och fick gå i korridoren igen utan kryckor. Fortfarande väldigt halt, men ändå mycket bättre än på fredagen. Jag måste lära mig gå korrekt igen. Jag gick trots allt med ett böjt knä i nästan åtta veckor, pga av att jag inte kunde räta det, så dels har jag vant in det rörelsemönstret, plus att det sitter mentalt. Jag tror att det ska göra ont att räta ut benet, men det gör det inte längre. Träna, träna, träna!

Fick även testa på crosstrainer, vilket fungerade bra. Nämnde att vi har en hemma, så nu har jag fått lägga till det i programmet också. Tanken är att jag ska köra 10 minuter tre gånger om dagen, men eftersom jag inte gjort någon fysisk aktivitet på två och en halv månad så sa han att jag får börja lugnt och sedan trappa upp. Nämnde jag att jag är otålig? Så det gick inte så bra, så klart. Testade direkt samma kväll efter fysion. Tänkte att nu kör jag bara fem minuter och en gång. Det gick bra, jag var så klart svettig efter dessa fem minuter, men nöjd. Det kändes i knät när jag trampade på, men jag skulle inte säga att det var smärta. Gick i alla fall över direkt när jag var klar.

Så i torsdags var jag supertaggad och tänkte att nu kör jag fullt ut. För som den idiot jag är så tycker jag att lugn upptrappning är ett pass på fem minuter. Så konstigt. Jag skulle ALDRIG göra så med mina hästar när de är under igångsättning, så varför gör jag så mot mig själv?

Körde tio minuter crosstrainer på morgonen och sedan mitt program med sjukgymnastik (som är ganska långt nu). Efter lunch körde jag tio minuter crosstrainer igen och min sjukgymnastik. På eftermiddagen började jag få ont och jag insåg att jag kört på för hårt. Riktigt besviken på mig själv. Så igår vilade jag HELA dagen. Ingen crosstrainer, ingen sjukgymnastik. Det kändes bra hela dagen, så på kvällen testade jag några steg utan kryckor och det gick bra. Så idag kör jag igång igen, men LUGNT. Jag är extremt tålmodig när det gäller mycket, men inte det här. Får träna på det :)

Tog även bort stygnen i torsdags. Det har inte blött igenom plåstret någon gång, så jag har inte sett hur det ser ut under. Inte haft en aning om hur många stygn det är. Både sköterskan och jag blev lika förvånade när hon drog bort plåstret. TRE små stygn fanns där under. Två på vänster sida om knäskålen och ett på höger. Pyttesmå och fina! Hon sa att det såg jättefint ut :) Skönt! Fick på stripes och vattentäta plåster, så nu får jag äntligen duscha och bada igen.

Ska tillbaka till fysio nästa vecka och om cirka tre veckor ska jag träffa läkaren igen. Då ska han så klart titta på hur allt ser ut, om vi kan ta av ortosen eller inte, och så ska vi prata om korsbandsoperation. Känns jobbigt att veta att jag ska behöva gå igenom det här igen, men nu har jag ändå ställt in mig på det och vet att det är bäst i långa loppet. Men det här är väldigt tufft för mig mentalt. Från att vara fysiskt aktiv, hitta på massor med saker och träffa människor varje dag, till att nu sitta hemma ensam. Alla andras liv fortsätter medan mitt är på "paus". Ska inte gnälla, för det finns så klart de som har det mycket värre, men vill ändå säga att det är tufft. Är extremt tacksam för de vänner som har hört av sig och även människor som jag inte ens känner som skickar stöttande meddelanden <3

På måndag ska jag i alla fall gå tillbaka till jobbet. Egentligen sjukskrev han mig till 20 februari, men jag sa att det kommer jag absolut inte må bra av, så då kompromissade vi. Jag var tvungen att vara hemma till jag hade tagit bort stygnen, sedan kunde jag få gå tillbaka på två villkor. Första villkoret att jag är 100% ärlig med mig själv och känner att jag klarar av det och att benet känns bra. Andra villkoret att jag endast sitter i kassan och att jag där har möjlighet att variera ställning. Det har jag. Kan både stå och sitta, och när jag sitter kan jag ändra höjd för fötterna så att jag ibland kan ha benet böjt och ibland sträckt. Så händer inget oväntat i helgen så ska jag ääääntligen börja jobba på måndag igen. Håll tummen så hörs vi när jag har något nytt att berätta :)




Läst 9601 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
05
2022

Hej! I söndags och måndags har hästarna tränat för Nina Fox Stark. Hon kommer var tredje vecka till Lerbergs Equestrian och då kan man båda tömköra och rida för henne. Den här gången hade även Lerberg anordnat en clinic för henne i tömkörning vilket var toppen! Det var många som kom och tittade. Hon hade två hästar på clinicen som hon tömkörde och den ena var Ratzia :) Hon skötte sig fint!

Innan clinicen red mamma ett dressyrpass för henne på Bill. Mamma har inte ridit Bill speciellt många gånger och bara ridit dressyr på honom en gång tidigare. Hon brukar klaga på att han är så stor och att han inte står still när hon ska sitta upp, så hon brukar aldrig vilja rida på honom, men den här gången fick hon för sig att hon skulle göra det. Det gick jättebra och Bill såg verkligen fin ut, så det var roligt att se. Har lagt upp en video på min Instagram (aamaziingsara) om ni vill kika. Mamma sa efteråt att han var riktigt trevlig att rida och att hon kan tänka sig att rida dressyr på honom lite oftare, så det var ett gott betyg :)

Efter clinicen åkte vi hem för att hämta Marco då mamma skulle rida ett dressyrpass även på honom. Jag stannade kvar hemma då Thiago från Golden Teeth kom för att ta en titt i Bills mun. De andra hästarna kollas upp var tionde månad, men Bill har haft en större hake som Thiago har jobbat med för att få ner, så han har blivit kollad lite oftare, men nu är den äntligen borta, så nu kan han också kollas var tionde månad :)




Thiago är jättefin med hästarna <3 De andra sköter sig toppen, men Bill är rätt brötig och jobbig, men han har enormt tålamod och löser det jättebra!

Fick sedan meddelande från mamma att Marco hade kastat av henne på träningen! Eller ja, de hade knappt hunnit börja träna. Han hade varit väldigt spänd och på tårna och när hästen som hade tränat innan skulle gå ut så tänkte mamma att nu kommer han väl äntligen lugna ner sig. Tji fick hon! Då hade han gjort ett bocksprång och sedan vänt på en femöring direkt när hästen innan lämnade manegen, så då flög hon som en vante. Som tur var gick det bra och hon hoppade upp och red hela lektionen. Hon sa att det hade gått bra men att han var väldigt laddad hela tiden.

På måndag morgon var det dags igen. Mamma började med att rida lektion på Ratzia. Det såg jättefint ut! Blivit stor skillnad sedan de började träna för Nina. Roligt att se :) Ratzia gör alla skolor fint och är väldigt arbetsvillig, vill alltid göra rätt.

Sedan var det dags för Marco att bli tömkörd av Nina. Han var lite småbusig, men höll sig för det mesta på mattan och jobbade på fint och avslappnat. Riktigt bra för honom att bli jobbad på töm, så när jag kan gå igen ska jag absolut fortsätta med det. Längtar!

Sist ut var Bill som idag reds av Lovisa. Det gick jättefint även för dem och det var kul att se Bill så avslappnad och tillfreds båda dagarna. Börjar komma ut lite mer med halsen och upp med ryggen. Jättetrevligt!



Mamma och Marcobus <3



Lovisa och Billieboy <3

Ni anar inte hur mycket jag längtar till jag kan rida igen! Idag har det gått två veckor sedan operationen och det går såååå seeegt! Jag trodde att det skulle kännas mycket bättre vid det här laget, men jag måste fortfarande gå med kryckorna. Igår testade jag att röra mig runt inne med bara en krycka och det gick ändå hyfsat. Hoppas att jag snart kan släppa dem, för då kan jag gå tillbaka till jobbet.

På fredag ska jag träffa fysio igen och då hoppas jag att hon tycker att jag ligger "i fas". Jag gör min sjukgymnastik varje dag och tycker att det blir lättare och lättare att utföra övningarna, så det känns positivt.

Nästa vecka på torsdag ska jag till vårdcentralen och ta bort stygnen och då även ändra inställning på ortosen så att jag får full rörlighet i benet. Nu är den inställd på max 90 grader. Ska bli spännande att se hur det ser ut, men det borde se bra ut. Sköterskan efter operationen sa att det eventuellt kan blöda lite och jag kan behöva lägga om "plåstret" (jätteplåster), men plåstret har suttit fint hela tiden och varit helt och rent så jag har inte behövt byta. Om allt går som det ska så är det en månad kvar med ortosen på benet.




Marco <3

Och det går jättebra för Cooper hos Frida. Väldigt glad att han hamnat där! De tränar uppsittningar både från pall och från backen. Ridningen går jättebra och de har ridit ut själva och nu när det har tinat ska de börja hoppa lite. Så roligt! Har bett henne visa honom på fyraårs om hon tycker att han är redo, så det siktar de på :)


Läst 17324 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
27
2021

Hej! I onsdags var det dags för operation av min menisk. Jag har ju skadat mig ganska mycket genom åren, men aldrig så att jag har behövt opereras, det har alltid läkt av sig självt. Så det var lite nervöst, men jag var också väldigt taggad!

Jag anlände till Mölndals sjukhus 9:30 och fick först prata med en sköterska, svara på en del frågor osv. Sedan fick jag byta om till sjukhusskjortan och lägga mig i en säng med ett täcke direkt hämtat ifrån värmeskåpet. Mysig början!

Sedan kom sköterskan tillbaka och skulle ge mig dropp. Jag tycker inte att det gör ont att ta sprutor osv, men jag tycker det är väldigt obehagligt att se på, så att se den där infarten i armen gjorde mig lite illamående till en början, men det gick över. Hon kom sedan med en mugg med massor av piller och sa att det var smärtstillande och bedövning som jag skulle få precis innan det var dags för operation. Jag hade ännu inte fått någon information om jag skulle vara sövd eller inte, så när hon sa "bedövning" tolkade jag det som att jag skulle vara vaken under operationen (jag frågade henne alltså inte). Fick lite panik men tänkte att det är ju bara att göra.

Jag låg sedan i sängen och pillade med mobilen och bara väntade. Då visar det sig att en annan läkare på avdelningen hade testat positivt för corona under morgonen, så då blev det lite hey baberiba då alla som hade varit i kontakt med honom var tvungna att gå och göra snabbtest. Hon som låg mittemot mig i rummet skulle ha opererats av den här läkaren, så den stackaren fick åka hem istället :(



Jag var då ensam kvar i rummet och låg längst in och timmarna gick, så jag blev lite orolig att de hade glömt bort mig. Ringde på klockan för att dubbelkolla, och som tur var hade de inte glömt bort mig, men det blev väl lite mer väntan än vanligt med tanke på det som hade hänt på morgonen. Efter 4,5 timmar kommer narkossköterskan Martin. När han presenterar sig som NARKOSsköterska känner jag en otrolig lättnad. Jag ska få sova mig igenom detta, hurra!

Min läkare, Sebastian, kommer också in och vi går igenom vad som ska hända nu. Han säger återigen att det är inte säkert att det går att laga menisken då den kan vara alldeles för trasig, men han ska göra vad han kan. Jag får ta min mugg med piller, gå och kissa och sedan rulla iväg för operation. Jag frågade Martin om han någonsin hade hoppat fallskärm eller bungyjump. Nej, det hade han inte, men jag sa att det är precis den känslan jag har i kroppen nu. Innan man kastar sig ut. Hjärtat slår i 110 och det är skräckblandad förtjusning som rusar genom kroppen.

Vi rullar in i operationssalen och tre andra som ska hjälpa till under operationen är där. Eftersom jag som sagt har lite svårt för att se på sånt som har med operationer m.m. att göra så har jag ju aldrig kollat på sjukhusserier, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men det var TOPPEN! De fick mig att känna mig helt lugn, de snickesnackade, spelade julmusik i bakgrunden och allt var bara så trevligt!

De tog mitt blodtryck, kopplade på EKG och sedan skickade de in lite smärtstillande samtidigt som de desinficerande hela benet. Jag frågade hur lång tid operationen skulle ta och de sa ungefär 30 minuter. Klockan var nu strax 14:30. Fick lite lustgas och Martin sa att jag skulle bli lite gött lullig. Efter en stund frågade han hur jag kände mig, men jag kände mig precis som vanligt, så då sa han att nu kör vi och efter det minns jag inget förrän jag vaknade.



Jag vaknade upp och det första jag frågade var "vad är klockan?". 15:30! Snabbt jobbat, svarade jag! Jag har hört att väldigt många mår illa när de vaknar upp efter att de blivit sövda samt att man kan vara väldigt groggy, och det värsta jag vet är att må illa så det hade jag sagt innan och när jag vaknade upp mådde jag hur bra som helst och var helt klar i huvudet! Ena sköterskan sa "herregud, du sprudlar verkligen".

Sedan kom min läkare och berättade att han var jättenöjd med operationen, att han faktiskt hade lyckats sy ihop menisken ändå. Eftersom han lyckats med det så sa han att han verkligen, verkligen vill att vi opererar mitt korsband också, och jag inser ju också att det är det bästa i längden, så jag kommer att göra det. När det blir vet jag dock inte än, för nu måste menisken få tid att läka helt först, men jag ska på återbesök om sex veckor till läkaren och då kommer vi väl bestämma när nästa operation blir.



Nu har jag på mig en ortos på benet (en jätteställning) som är inställd på 0-90 grader. Den ska jag ha i tre veckor 0-90 grader, sedan om tre veckor ska jag plocka bort stygnen och då även ställa in ortosen på fri rörlighet och ha den i ytterligare tre veckor. Jag frågade läkaren givetvis när han tror att jag kan rida igen och förhoppningsvis, om allt går som det ska, så kanske jag kan sitta upp igen om sex veckor när vi plockat bort ortosen.

Nu är jag 100% sjukskriven och han sa först att jag skulle vara det till 20 februari (!!!!) men då fick jag panik och då sa han att jag måste i alla fall vara det dessa tre veckor innan jag tar stygnen, sedan KANSKE jag kan få gå tillbaka om det ser bra ut. Hoppas!

Eftersom jag mådde så bra direkt efter operationen åkte jag hem på studs. Fick först en genomgång av en sköterska om vilka mediciner jag ska ta (tre olika smärtstillande, lösning för magen och blodförtunnande sprutor) och en tid till fysio redan dagen efter.

Så dagen efter operationen, i torsdags, åkte jag tillbaka till sjukhuset för att träffa en fysioterapeut. Jag fick massor med olika övningar som jag ska göra 3-5 gånger om dagen.

Innan operationen kunde jag inte räta mitt ben helt, eftersom menisken låg i kläm, och jag kände direkt efter operationen att jag kunde räta det, vilket är fantastiskt. Sedan känner jag så klart att de varit inne och "grävt" och stundtals gör det ganska ont, men tabletterna jag har fått hjälper verkligen! Nu är det också svullet efter operationen, vilket gör att rörligheten är sämre än innan, men jag kyler i princip all min vakna tid och jag märker redan skillnad i min sjukgymnastik.

Jag har fått mängder med lyckönskningar, hejarop och folk skriver att jag är bland de starkaste de känner så att jag kommer greja detta galant. Det värmer verkligen mitt hjärta <3 Jag hoppas verkligen att allt kommer läka som det ska nu och att jag inte kommer bli galen av att vara sjukskriven. Jag uppdaterar dagligen på min InstaStory om ni vill följa med där (aamaziingsara). Nu dröjer det ju innan jag kommer rida igen, men Ratzia, Marco och Bill är anmälda för kurs nästa vecka för Nina Fox Stark där de kommer att tömköras ena dagen och ridas andra dagen (mamma och Lovisa rider), så självklart kommer jag att uppdatera er om det här i bloggen :)

Ha nu ett fantastiskt avslut på 2021 och så hoppas vi att 2022 blir TOPPEN! Kram


Läst 22019 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
21
2021

Hej Kan med glädje meddela att rubriken gäller mig och ingen häst. Dagen efter mitt förra inlägg, för drygt sju veckor sedan, skadade jag mitt vänstra knä. Samma knä som jag skadat tidigare (drog av mitt främre korsband och en liten bit av menisken 2016 och opererade inte). Det har fungerat bra och jag har levt som vanligt, men nu blev det ett ordentligt vridningsmoment i knät och knäskålen hoppade ur led (givetvis var detta hästrelaterat, vad annars ;)). Åkte direkt till akuten och gjorde slätröntgen där allt såg bra ut. Fick remiss till magnetröntgen och fysio. När jag skadade mitt knä sist gjorde det så klart redigt ont, men det blev ändå successivt bättre hela tiden, men nu har det stått still. Därför har jag inte velat blogga, för jag har velat invänta svar så jag kan berätta exakt vad som är fel.

De sa först att väntetiden för magnetröntgen skulle vara cirka fyra veckor, men det slutade med sex veckor. Sist fick jag vänta tre månader, så detta var snabbare än jag hoppats på i alla fall. Fick tid hos fysio efter två veckor. Pratade med en jag känner och förklarade mina "symptom" och hon tyckte det lät som att menisken var i kläm då jag inte blev bättre. Föreslog detta för fysio innan han skulle undersöka mig.

Han klämde, kände, slet och drog i benet. Han tyckte att det ändå kändes stabilt och han trodde inte menisken var i kläm då han menade på att jag skulle flyga i taket av smärta av det han gjorde. Sa att jag har en väldigt högsmärttröskel, men han var ändå skeptisk. Han trodde att det var svullnad inne i knät som tog emot och gjorde att jag inte kunde räta på det. Däremot var han 100% säker på att ligamenten på insidan knät som håller knäskålen på plats var helt sönderslitna, men att de opererar man sällan utan de brukar läka av sig själv på cirka 6-8 veckor.

Min fysio var toppen och jätteengagerade och höll koll på när jag fick remissen till magnetröntgen. Direkt när han såg att jag hade fått tiden så bokade han in mig hos en ortoped några dagar senare för att gå igenom svaren från MR.

Så lördag den 11 december var det dags för magnetröntgen. I kallelsen stod det att de jobbade extra denna lördag för att korta ner köerna. Han som tog hand om mig på MR var också toppen. Jag hade ju gjort det en gång innan och tycker inte att det är obehagligt. 20 minuter och sedan var det klart. Hur smidigt som helst.

Torsdag den 16 december var det dags att träffa läkaren och få veta domen. För mig fanns det två mardrömsscenarion och ett drömscenario.

Mardrömsscenario 1:
Att det endast skulle vara dessa ligament runt knäskålen som var trasiga som ska läka av sig själva och att rehab skulle göra det bättre. När det blivit så himla lite bättre på sju veckor så känns det som att det skulle ta år av rehab för att bli som förut.

Mardrömsscenario 2:
Att det skulle vara heltrasigt där inne så det skulle krävas mängder med operationer och ta hur lång tid som helst att bli bra.

Drömscenario:
Att menisken är i kläm och att de "bara får den ur kläm".

Kommer in till läkaren och vet ni vad han meddelar mig? Att menisken är trasig OCH I KLÄM. Jag grät av lycka. Mamma var med mig och hon sa att läkaren först såg alldeles förskräckt ut, som att han hade meddelat mig något alldeles fruktansvärt, men jag förklarade att jag grät av lättnad och glädje.

Han sa att detta måste opereras (titthålsoperation). Jag tänkte att väntetiden är säkert jättelång och frågade vad han trodde. Nej nej, detta måste göras snart säger han, så här kan jag inte gå längre. Funderade på om jag skulle kunna ha sådan tur att få göra detta i början på januari. Han säger nej nej igen, detta måste vi göra nästa vecka, nu är det brådis. Pratar med operationskoordinatorn och får tid på ONSDAG! VILKET ÄR IMORGON I SKRIVANDE STUND!

Börjar lipa igen och en sköterska kommer in i rummet. Hon tittar med medlidande blick på mig och frågar om jag har mycket ont. Återigen säger jag att det är glädjetårar. Äntligen ska detta bli bra och snart ska jag kunna rida igen (hoppas jag verkligen).

Idag har jag varit på ortopedimottagningen och tagit covidtest, och det visade som tur var negativt. När jag kom hem gjorde jag min första descutanskrubb och ska göra en till ikväll och en imorgon bitti. Ska infinna mig imorgon kl 9:30 för att påbörja förberedelserna. Jag är såååå taggad och hoppas verkligen att operationen blir av (kan bli uppskjutet om någon kommer in akut t.ex.)

Så vad ska läkaren göra imorgon? Det vet vi inte exakt än. Först och främst ska de ju fixa så att menisken inte ligger i kläm, men vad som händer sedan är ett beslut de får ta där och då. Läkaren sa nämligen att på magnetröntgen ser man att menisken är ordentligt trasig, så han vet inte om det kommer gå att laga den eller om den måste tas bort, det ser de först när de går in. Jag sa att jag litar 100% på dem och att de får göra vad de tror blir bäst.

Vi pratade även om mitt korsband och han sa att eftersom jag levt utan det i fem år och det har gått bra så behöver jag inte ta något beslut om det nu. Skulle jag vilja operera det så är det ändå inget de gör samtidigt som det de ska göra imorgon, utan det skulle ändå få bli i ett senare skede. Men han sa att jag får känna efter och det är bara att säga till om jag skulle uppleva instabilitet, men både han och fysio tycker ändå att det är bra stabilitet, så det känns positivt.

Och hästarna då? Mamma har fått hålla igång Marco åt mig och Lovisa har fått hålla igång Bill. När det blev världens snöoväder passade vi på att ge dem lite vintervila, men annars är de igång. Och lilleman Cooper har fått åka till fälttävlansryttaren Frida Andersén för fortsatt utbildning och det går jättebra! Han har varit där några veckor nu och häromdagen la Frida ut en film hur hon galopperade på ett fält med Cooper och hoppade över en stock! Är det en framtid fälttävlanshäst tro? Han har trots allt fina gångarter :)

Ha en riktigt fin jul nu allihopa så hörs vi av efter operationen och förhoppningsvis är jag tillbaka i sadeln snart igen, redo för 2022!



Bill längtar efter hoppning och tävling igen <3


Instagram: aamaziingsara


Läst 23317 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
30
2021

Hej! För två veckor sedan var vi i Lidköping med Bill på meeting. Det var första gången han fick åka själv på meeting. Hade tänkt ta med Marco också, men det hade redan hunnit bli fullt när jag skulle anmäla honom. Det är en populär tävling och helt klart en av mina favorittävlingar inomhus. De brukar ha ett meeting på våren och ett på hösten och jag försöker alltid åka på båda då det är så bra tävlingar och dessutom är staden Lidköping så himla mysig.

Vi hoppade 120cm på fredagen, 120cm på lördagen och 125cm på söndagen. På fredagen gjorde han en superfin runda och var felfri och placerad. Hade en toppenkänsla och det var en av hans bästa rundor någonsin! Så roligt!
På lördagen hoppade han också jättefint, men när vi hade två hinder kvar i omhoppningen schabblade jag bort det. Typiskt! Blev väl lite för ivrig helt enkelt ;) Men han hoppade fint!
På söndagen däremot kändes han lite trött i både kropp och knopp och fick tre nedslag. Inga grova rivningar, men den där extra lilla snärten saknades helt enkelt. Han är ju inte van vid meeting och att hoppa tre dagar på raken, så vi får helt enkelt träna upp hoppkondisen i vinter :) Men överlag väldigt nöjd med helgen och han skötte sig fint!




Förra veckan åkte jag på öppen bana med Marco hos Lerbergs Equestrian eftersom han inte fick åka med på tävlingen. Det var en bana inspirerad från ett av kvalen på Breeders :) Marco kändes jättefin och lugn!





I söndags red jag Cooper i paddocken. Hade tömkört honom dagen innan över upphöjda bommar på volt, så tänkte vi skulle ta oss an det med mig på ryggen. Hade även travbommar på marken på rakt spår, två galoppbommar med studs och även en studs på lägsta kuben med två bommar. Tänkte att jag i galoppen skulle galoppera över de två bommarna som låg på backen, men innan jag visste ordet av så hade han tagit studsen. Inte med mening alltså, haha! Hade studsen innanför spåret, och när vi skulle galoppera förbi på spåret så trängde han in då det var något utanför paddocken han tittade på. Då var studsen "i vägen" så då tog han den glatt. Roliga lille häst! Det gick i alla fall toppen med de upphöjda travbommarna på volt. Märks tydligt att vänster är hans lätta varv och höger är svårare. Där vill han gärna ställa sig utåt, så att trava över bommarna på volten var jättebra.





I torsdags kväll hopptränade jag både Marco och Bill för Lennart (filmer på Instagram). Hade en väldigt bra övning på böjt spår där man först hoppade en oxer, sedan tre galoppsprång fram till en kub och sedan tre galoppsprång på böjt spår in i en kombination. Hoppade även åt andra hållet också. Inte det enklaste! Viktigt att planera tempo och väg och för mig att inte släppa kontakten över kuben. Rolig övning och vi avslutade med att hoppa en liten bana. Både Marco och Bill hoppade fint! :)



Bill med sin rosett i Lidköping :)







Uteritt med Marco :)





Bill på vetcheck hos Hästklinik Florian Lackner där han fick MVG :)



Marco <3



Vivi på Svensk Hästrehab var hemma i torsdags och gav Marco och Hedda djupvågsbehandling :)


Läst 48627 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
14
2021

Hej! Som jag skrev i förra inlägget så blev tävlingen i Helsingborg inställd, men Borås hade tävling samma helg, så då åkte jag dit med Bill både lördag och söndag och hoppade 120cm båda dagarna. Första dagen var han lite spänd och "vaksam" och jag fick inte riktigt fram honom som vanligt. Det blev två nedslag och han hoppade inte igenom kroppen lika bra som vanligt då det kändes som att han fokuserade mer på väggarna och saker runtomkring, men inte så konstigt när det var första starten inomhus kände jag :) Dag två var stor skillnad och han hoppade mycket bättre! Fortfarande något spänd, men som sagt mycket bättre och jag var nöjd med rundan! Han sprang på sidan på ett räcke som han fick för sig var farligt, men annars bra runda :)




Efter tävlingen både på lördagen och söndagen red jag Cooper i paddocken en liten stund. Båda dagarna satt jag upp utanför stallet och det gick jättebra!
Första dagen tränade jag styrning och galoppfattningar. Har gjort tre serpentiner över medellinjen när jag har tömkört, så nu testade vi det när jag satt på och det förstod han fint och följde bra. Sedan behöver vi träna på galoppfattningarna. Han fattar (än så länge) ALLTID rätt galopp, men ibland fattar han inte för hjälpen utan det tar lite tid, vilket inte är så konstigt med tanke på hur lite riden han är. Så varje ridpass försöker vi göra fem fattningar i varje varv. Så fattar galopp och sedan kanske vi galopperar ett halvt till ett varv för att sedan bryta av och göra en ny fattning. Använder rösten mycket när jag longerar och tömkör, och det hjälper till när jag sitter på också :)




Dag två hade jag lagt ut bommar i paddocken som Hippson hade tipsat om. En evighetsövning för rakriktning. Så roligt! Det märks att han tycker det är kul när det händer grejer hela tiden. Och väldigt kul när vi skulle vända över ridbanan första gången, mellan två bommar, över en bom och sedan mellan två bommar igen. Då var det lite halvvingligt och han visste inte riktigt hur han skulle gå, men nästa gång vi vände över visste han precis, så det känns ändå som att han har väldigt lätt för sig (bara jag visar rätt, no pressure) och Nina har även sagt det när vi har tömkört att han förstår snabbt vad han ska göra :) Kul!




Tre dagar senare red jag honom igen och hade kvar den här övningen i paddocken så då passade vi på att göra den igen och även lägga upp bommen på medellinjen på en liten kub så att han fick trava över den upphöjd. Tränade sedan även på galoppfattningarna och att svänga in i bomkorridoren och över bommarna som då blev som studs. Så himla duktig!!



Förra veckan hopptränade jag med Bill för Amanda. Jättebra träning där vi bland annat hoppade en oxer och sedan galopperade på böjt spår ner till en studs och där man fick rida lite fram och hästarna sedan fick träna på att backa av och hålla koll på benen över studsen. Eftersom Per hade varit hos oss samma dag och skott alla hästar ville jag inte ta Marco på träningen, men vi lät hindren stå kvar i manegen och två dagar senare åkte jag dit med honom och gjorde samma övningar. Han kändes jättefin och han kan ju gärna bli lite snabb över kuber och ibland då missa med bakbenen, så tänkte att det här kommer bli riktigt nyttigt för honom att hoppa oxern och sedan flyta på ner till kuben och inte "fuska" och lägga in ett extra steg för att hjälpa honom, utan nu får han hålla koll på benen själv. Det roliga var att han hade stenkoll och var inte i och tallade på kuberna någon gång. Så himla kul!





Förra veckan blev det även premiär för skutt över vattenmattorna för mig och Cooper!!! Kändes helt fantastiskt! Jag har ju haft vattenmattorna (har en lite smalare och en normalbred) när vi har löshoppat honom och jag har även haft dem utslängda i paddocken när jag har longerat och tömkört bara för att han direkt från start inte ska tycka att det är några konstigheter. Så nu hade jag lagt en vattenmatta på varje långsida och efter att jag hade ridit en liten stund och kände att styrning och framåtbjudning fungerade så testade vi oss på att skutta över dem och det gick toppen! Det var ett lyckorus utan dess like som gick genom kroppen <3





Den här veckan var det träning för Nina Fox Stark i måndags på Herreds Gård. Jag har ju tömkört Cooper för henne några gånger nu, vilket varit jättebra, och den här gången tog jag med Cooper och även Bill. Inte för att tömköra Bill, utan för att rida markarbete för henne. Superkul! Vi började tömköra Cooper och han utvecklas verkligen för varje gång. Nina kommer var tredje vecka och varje gång går han bara bättre och bättre, vilket är så roligt! Hon frågade till och med om jag hade bytt bett på honom då han var så lugn i munnen nu, men nej, vi har samma tredelade som alltid :) Sedan red jag Bill och det gick också jättebra, så nästa gång tar jag båda två igen!




På träning för Nina på Herreds Gård :)




Lite hoppning med Marco för några veckor sedan borta på KRK :)



Bill redo för inomhuspremiär i Borås :)



Nöjd Cooper efter ett lyckat ridpass :)



Åkte till Vivi på Svensk Hästrehab en dag med både Marco och Cooper. Båda två fick djupvågsbehandling och Marco gick även på vattenbandet. Passade även på att mäta Cooper när vi var där. Vi mätte honom någon gång innan betet och då var han 160cm i mankhöjd. Nu var han 162cm. Får gärna växa lite till ;)



Var på öppen bana med Marco och Bill på Lerbergs Equestrian för ca två veckor sedan. Båda hoppade fint!





Rökigt när Per är och varmskor :)



Fina Marco <3


Läst 55887 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
24
2021

Hej! I söndags åkte jag bort till Kungsbacka för lite hoppning med Marco och Bill. Byggde upp en studs och två enkelhinder. Var ju ett tag sedan Marco hoppade, så han var supertaggad och tyckte det var jättekul!

I tisdags kom Nina Fox Stark hit för att hålla tömkörningslektion för Cooper och mig :) Har tömkört honom ett par gånger nu efter betet och det har inte varit helt lätt. I början av passen har han varit ganska tjafsig i munnen och inte riktigt velat ta stöd, men sedan när jag har jobbat honom ett tag har det släppt och han har tuggat på bettet och varit nöjd.

På lektionen däremot gick det toppen från start! Cooper var verkligen jätteduktig och det var så roligt! Är verkligen toppen att få sådan proffshjälp som går bredvid hela tiden och förklarar på ett bra sätt. Nina tyckte att han såg fin ut i kroppen och att han var lättlärd. Vi introducerade skänkelvikning för honom och de två första gångerna gick han mest vägen, men nästa gång flyttade han sig fint och förstod vad jag menade. Jättekul! Nina kommer var tredje vecka, så nästa gång ska jag tömköra Cooper igen men även rida för henne på Bill. Spännande!



Löshoppning med Cooper i förra veckan :)

Igår skulle vi egentligen åkt till Helsingborg med Bill för att tävla. Skulle tävla fredag, lördag och söndag så vi skulle åkt ner igår eftermiddag. På förmiddagen fick vi meddelande om att tävlingarna blev inställda då de hade haft en sjuk häst på anläggningen :( Tråkigt, var så taggad på att åka iväg på meeting, men så kan det bli. Åkte och hopptränade på kvällen för Lennart och Bill kändes fin. Har efteranmält till en annan tävling i helgen. Ska bli kul att starta inomhussäsongen nu :)



Rakade Bill i början på veckan. Ska ta Marco någon dag också, men det är verkligen sååå tråkigt tycker jag. Tar sådan tid :P

Idag åkte jag bort till KRK igen med Marco och hoppade i stora paddocken. Så himla härligt och han är verkligen laddad. Längtar till det blir tävling igen :) När vi kom hem tränade jag uppsittning på Cooper. Som jag skrev i förra inlägget har jag ridit på honom en gång sedan han kom hem från betet, och då satt jag upp på stallgången och red upp till paddocken, som jag gjorde hela tiden i våras. Dock märktes det att han blivit lite större ändå, för det var inte lika lätt att rida ut ur stallet som innan betet. Det gick bra, men kändes lite trångt, så vill inte göra det igen just in case något händer och han blir rädd. Så nu måste vi helt enkelt träna uppsittning utanför vår trygga zon om det ska bli någon ridning! Så idag gjorde vi så att jag satt upp och av på honom inne i stallet tre gånger för att känna av läget, och allt gick toppen. Tog ut honom ur stallet och ställde upp honom framför Marcos hage där det är en grind och sedan trådar på sidorna, så det ändå blev lite inramning. Lovisa stod med slickeburken som han smaskade på och jag kunde sitta upp utan problem. Otroligt skönt! <3



På träning för Lennart igår. Lägg märke till kepsen! Pensionär. Dock har Bill och jag sagt att han absolut inte får gå i pension :)


Läst 63737 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
16
2021

Hej! För snart två veckor sedan hämtade vi hem Cooper från betet :) Han var där i drygt två månader och gottade sig med andra unghästar. Har tömkört honom några gånger sedan han kom hem, ridit på honom en gång samt löshoppat (film på Instagram - aamaziingsara). Blir spännande att se hur utvecklingen går den här hösten. Han är fortfarande högre bak, så hoppas han bygger på lite mer fram snart.



Han kom ihåg det där med att åka transport i alla fall. Kunde lasta honom själv när vi hämtade honom :)





Bill är glad att ha sin brorsa hemma igen så han kan bossa runt och busa med honom <3


Bill och jag har varit på två tävlingar sedan förra inlägget. Först var vi i Hermanstorp och hoppade 120cm. Då hoppade han fantastiskt fint och kändes superbra! Var en tidshoppning och jag vågade svänga lite snävt med honom och kände att han var med i alla svängar. Det blev en felfri runda och vi kom fyra!!









Helgen efter var det sista utomhustävlingen för i år, på vår hemmaplan Kungsbacka ridklubb. Då hoppade vi både 120cm och 125cm. Även här kändes han jättefin i 120cm och hoppade återigen en felfri runda och blev placerad. Så roligt!!




I 125cm gjorde han också en toppenrunda men han smet faktiskt på sidan på första hindret!! Vet inte vad han fick för sig där, men kände när jag vände upp mot ettan att han inte var med mig och bara flöt ut i svängen. Sedan hoppade han som sagt jättefint, petade ner uthoppet ur kombinationen men känslan var riktigt bra. Tidigare har han ju hoppat så stort och väldigt mycket uppåt, vilket så klart gör det jobbigt för både honom och mig. Jag har försökt supporta honom ordentligt fram men utan att det ska bli forcerat, vilket inte alltid är lätt. Men nu de senaste tävlingarna har han varit mycket mer avslappnad i sin hoppning och hoppat mer normala språng, så jag hoppas utvecklingen fortsätter åt det hållet! :)




Nu har det varit mycket fokus på Bill det senaste. Marco har känts fantastisk hela året och hoppat jättefint, men för ett tag sedan fick jag en känsla när jag red i paddocken att han inte var helt som vanligt. Bokade in en tid hos veterinären för att kolla upp honom men då var han hur fräsch som helst!! Men eftersom han har ett dåligt ben med en gammal skada så gav vi honom en boost med vita blodkroppar. Det har han inte fått sedan i mars förra året, så gjorde honom gott :)



Trim i manegen häromdagen :)

Förra veckan tog jag Hedda på banhoppningsträning för Amanda. Har hoppat henne lite hemma, studs och serier, för att hålla igång och för att hon tycker det är så himla roligt. Nu fick hon åka och hoppa fina hinder och hon tyckte det var huuur kul som helst! Bara lågt och för skojs skull. Pensionärshoppning <3






Läst 44134 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
27
2021

Hej! Nu var det ett tag sedan sist och det har hänt lite grejer senaste veckorna. Var och tävlade i Lilla Edet med lille Bill, samma dag som det skulle avgöras i laghoppningen i OS. Gud så dramatiskt. Mamma och jag satt i bilen på väg till tävlingen när sändningen började och lyssnade på radion. Vi kom precis fram när det var Henriks tur och satte på i mobilen så vi kunde titta. Hann även titta på Malins runda innan det var dags för mig att gå och besiktiga Bill och sedan börja rida fram. Var så nervös för våra svenska stjärnor att jag inte ens kommer ihåg vad jag själv pysslade med. Ville bara få min egna tävling överstökad så jag inte skulle missa Peders runda, haha! Det är ju trots allt inte varje dag det är OS-final och guldet är inom räckhåll.

Hoppade min runda med Bill på 120cm och han gjorde en jättefin och felfri runda! :) Travade av honom och precis lagom till jag skulle sitta av var det Peders tur! Märktes att alla på tävlingsplatsen tittade och när han rev sista hindret vrålade alla NEEEJJJ!!! När Penelope sedan red bort sig och det skulle bli omhoppning om guldet så kunde vi så klart inte åka hem utan stannade kvar så att vi kunde titta på mobilen. Har nog aldrig varit så nervös och när det sedan stod klart att Sverige vann grät jag av lycka. Blir tårögd bara jag tänker tillbaka på det. De var verkligen BÄST hela vägen igenom och nu blev det GULD!




Var sedan och tävlade med lille Bill inne på Åby denna helgen och då var det också dramatiskt. Hoppade 120cm på lördagen och Bill kändes fin på framhoppningen. Var extremt mycket fel på banan, jättemånga hästar som stannade och folk flög av höger och vänster. Främst var det hinder nummer två och fyra som ställde till det. Bill hoppade toppen över de fyra första hindren, så då tänkte jag att det här går ju fin fint. Skulle jag inte ha tänkt, för efter det gick det verkligen utför! På hinder fem ser jag framåtläget och driver på honom. Här brukar han i vanliga fall svara fram bra och inte ha något problem med att ta av lite stort, men han var inte alls med mig och rev i princip hela hindret. Hoppade sedan sex och sju fint men på hinder åtta, nästa kombination, så gör han samma sak på B-hindret. Känner på A-hindret att han tappar fokus och inte är med mig fram, så istället för ett galoppsprång så klämmer den här jättehästen in två och river självklart hela räcket ut. Hoppar sedan nio och tio fint och river sista hindret, men river det "normalt". Kände mig väldigt förvånad efter den rundan då han aldrig gjort så innan, men någon gång ska väl vara den första att mosa ner lite hinder också ;) 

Lennart var där och såg eländet så var skönt att diskutera lite med honom efteråt och istället för att hoppa 125cm på söndagen ändrade vi till 120cm igen. Då skulle det bli ännu mer drama!

Hoppade fram och han kändes fin. Mer fokuserad än dagen innan. Går in på banan och Bill hoppar bra! På hinder fyra, utsprånget ur första kombinationen, hoppar han till lite och jag känner i landningen att jag är alldeles sned i sadeln. På den korta sträckan mellan hinder fyra och fem rusar tankarna i huvudet. Glömde jag spänna sadelgjorden? Har sadeln nu åkt på sned? Nej, jag är 100% säker på att jag spände den. Tittar ner på sadeln och mycket riktigt ligger den mitt över honom. Fattar ingenting, men nu är nästa hinder här så det är bara att klamra sig fast, för något är det ju som är fel med utrustningen, och då är kanske inte Bill den roligaste hästen att sitta på ;)

Fortsätter hoppa och jag börjar förstå att något hänt med stiglädret på högersidan. Min fot är fortfarande i stigbygeln, men lädret är jättelångt och mitt ben liksom bara hänger på sidan, vilket förklarar varför jag kände mig sned. På hinder 11 smäller det till och stiglädret går av helt, så stigbygeln hänger och slänger på stackars Bill. Har sista hindret kvar, en kombination, så smackar på och tar ett rejält mantag. Tänker att har jag klamrat mig fast så här långt så får jag klara två hinder till, hoppas bara han inte blir störd av den där jäkla stigbygeln nu. Det gick toppen och Bill tog oss felfritt i mål och det slutade till och med med en fjärdeplats!! Helt otroligt! :)

Och ja, det var alltså stiglädret som gick sönder. Köpte dessa stigläder nya 30 april, och använder inte ens den sadeln varje dag, så det var minst sagt ett måndagsexemplar. Åkte förbi butiken på vägen hem och personalen var också chockade över hållbarheten och självklart fick jag ett par nya. Så nu hoppas jag att de håller lite längre ;)








Läst 49660 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
23
2021

Hej! För tre veckor sedan var vi på meeting i Mantorp med Marco, Bill och Ratzia. Det var på Mantorp Hästarena och det var toppenbra. Hade ett eget litet stall med tre boxar, uppbindningsplats med dusch och massor av utrymme. Så himla lyxigt! :)



Bill hoppade 120cm första dagen och gjorde det jättefint med en felfri runda och blev 3:a! Hoppade "normala" språng och kändes avspänd. Så är målet att alltid ha honom, men det är inte det lättaste. Andra dagen gick han 125cm och då blev han tyvärr spänd på framhoppningen så då blev det att han hoppade för stora språng, mer upp än fram. Men han kämpade på så himla bra inne på banan ändå! Kom helt galet in i första kombinationen. Klarade A-hindret trots omtramp, men då var det omöjligt att hoppa B-hindret, så fick helt enkelt styra på igen och då gick det utan problem :)










Foto: Pernilla Hägg

Marco hoppade 135cm första dagen och var dunderladdad. Reagerade mycket på ljud och kändes som en exploderande bomb, hehe. Det blev tre räcken ner då han helt enkelt var för ivrig, men annars kändes hans hoppning riktigt bra och jag hoppades att han skulle lugna ner sig lite.



Foto: Pernilla Hägg

Det gjorde han och dag två hoppade han 140cm bedömning A:0. Första 140cm sedan september för oss och det var en mastig bana. Var till och med en mur med på 150cm. Han hoppade helt magiskt med ett nedslag och jag kunde inte vara nöjdare. Han kändes superfin!






Foton: Pernilla Hägg

Hoppade 140cm sista dagen också, som var bedömning A:0+A:0 med totalfel. Även här hoppade han toppenbra! Var felfria i grunden och i omhoppningen fick vi ett stopp där vi tappade galoppen helt i svängen upp till en oxer. Resten kändes så himla bra! <3






Foton: Pernilla Hägg

Ratzia däremot gick det inte alls bra med. Detta var tredje tävlingen sedan vi fick börja tävla igen och även denna gång blev det flera rivningar, så nu bokade vi en tid hos veterinären. Vet ju att man inte alltid kan vara på topp, men när man river flera hinder tre tävlingar på raken, vilket hon inte brukar, då är det nog något som inte stämmer. Så vi fick en tid redan på måndagen hos veterinären och nu är hon behandlad båda fram. Faktiskt första gången i hennes 13-åriga liv hon blir behandlad. Hon har skrittat sedan behandlingen och nästa vecka är det återbesök.

Sedan tävlingen i Mantorp har Bill, Hedda och Marco gått i skogen och Bill har även gått en dressyrlektion och förra veckan blev det hoppträning för Lennart. Marco gick en trimlektion denna veckan för Amanda. Han var så besviken när han såg alla hinder i paddocken och sedan bara fick trava och galoppera över bommar på marken, haha.

I måndags var Marco hos Vivi på Svensk Hästrehab och fick djupvågsbehandling samt gick på vattenbandet. Och förra veckan var Thiago hemma och gjorde den årliga tandkollen på Marco, Bill och Hedda. Han tog Ratzia några veckor innan.



Läst 52653 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Saras vardag

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Belöningsbaserad hästträning Välj
Saras vardag
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.



Maila Sara

Till bloggen



Mest lästa


Arkiv




Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 6

– TEMA: Kom längre med tekniken
– Porträtt: Louise Romeike
– Hjärngympa för ryttaren

– Tips från fotografen
– När är hästens karriär över?
– Sissela Smiths favoritövning
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

När är vaccinet mot eksem på marknaden?
Mälaren Hästklinik svarar
Är det farligt att spruta igång stoets brunst?
Mälaren Hästklinik svarar
Rutinerad häst som plötsligt vägrar hoppa vattengrav
Lennart Lindelöw svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.