Saras vardag - Rehab
DEC
27
2021

Hej! I onsdags var det dags för operation av min menisk. Jag har ju skadat mig ganska mycket genom åren, men aldrig så att jag har behövt opereras, det har alltid läkt av sig självt. Så det var lite nervöst, men jag var också väldigt taggad!

Jag anlände till Mölndals sjukhus 9:30 och fick först prata med en sköterska, svara på en del frågor osv. Sedan fick jag byta om till sjukhusskjortan och lägga mig i en säng med ett täcke direkt hämtat ifrån värmeskåpet. Mysig början!

Sedan kom sköterskan tillbaka och skulle ge mig dropp. Jag tycker inte att det gör ont att ta sprutor osv, men jag tycker det är väldigt obehagligt att se på, så att se den där infarten i armen gjorde mig lite illamående till en början, men det gick över. Hon kom sedan med en mugg med massor av piller och sa att det var smärtstillande och bedövning som jag skulle få precis innan det var dags för operation. Jag hade ännu inte fått någon information om jag skulle vara sövd eller inte, så när hon sa "bedövning" tolkade jag det som att jag skulle vara vaken under operationen (jag frågade henne alltså inte). Fick lite panik men tänkte att det är ju bara att göra.

Jag låg sedan i sängen och pillade med mobilen och bara väntade. Då visar det sig att en annan läkare på avdelningen hade testat positivt för corona under morgonen, så då blev det lite hey baberiba då alla som hade varit i kontakt med honom var tvungna att gå och göra snabbtest. Hon som låg mittemot mig i rummet skulle ha opererats av den här läkaren, så den stackaren fick åka hem istället :(



Jag var då ensam kvar i rummet och låg längst in och timmarna gick, så jag blev lite orolig att de hade glömt bort mig. Ringde på klockan för att dubbelkolla, och som tur var hade de inte glömt bort mig, men det blev väl lite mer väntan än vanligt med tanke på det som hade hänt på morgonen. Efter 4,5 timmar kommer narkossköterskan Martin. När han presenterar sig som NARKOSsköterska känner jag en otrolig lättnad. Jag ska få sova mig igenom detta, hurra!

Min läkare, Sebastian, kommer också in och vi går igenom vad som ska hända nu. Han säger återigen att det är inte säkert att det går att laga menisken då den kan vara alldeles för trasig, men han ska göra vad han kan. Jag får ta min mugg med piller, gå och kissa och sedan rulla iväg för operation. Jag frågade Martin om han någonsin hade hoppat fallskärm eller bungyjump. Nej, det hade han inte, men jag sa att det är precis den känslan jag har i kroppen nu. Innan man kastar sig ut. Hjärtat slår i 110 och det är skräckblandad förtjusning som rusar genom kroppen.

Vi rullar in i operationssalen och tre andra som ska hjälpa till under operationen är där. Eftersom jag som sagt har lite svårt för att se på sånt som har med operationer m.m. att göra så har jag ju aldrig kollat på sjukhusserier, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men det var TOPPEN! De fick mig att känna mig helt lugn, de snickesnackade, spelade julmusik i bakgrunden och allt var bara så trevligt!

De tog mitt blodtryck, kopplade på EKG och sedan skickade de in lite smärtstillande samtidigt som de desinficerande hela benet. Jag frågade hur lång tid operationen skulle ta och de sa ungefär 30 minuter. Klockan var nu strax 14:30. Fick lite lustgas och Martin sa att jag skulle bli lite gött lullig. Efter en stund frågade han hur jag kände mig, men jag kände mig precis som vanligt, så då sa han att nu kör vi och efter det minns jag inget förrän jag vaknade.



Jag vaknade upp och det första jag frågade var "vad är klockan?". 15:30! Snabbt jobbat, svarade jag! Jag har hört att väldigt många mår illa när de vaknar upp efter att de blivit sövda samt att man kan vara väldigt groggy, och det värsta jag vet är att må illa så det hade jag sagt innan och när jag vaknade upp mådde jag hur bra som helst och var helt klar i huvudet! Ena sköterskan sa "herregud, du sprudlar verkligen".

Sedan kom min läkare och berättade att han var jättenöjd med operationen, att han faktiskt hade lyckats sy ihop menisken ändå. Eftersom han lyckats med det så sa han att han verkligen, verkligen vill att vi opererar mitt korsband också, och jag inser ju också att det är det bästa i längden, så jag kommer att göra det. När det blir vet jag dock inte än, för nu måste menisken få tid att läka helt först, men jag ska på återbesök om sex veckor till läkaren och då kommer vi väl bestämma när nästa operation blir.



Nu har jag på mig en ortos på benet (en jätteställning) som är inställd på 0-90 grader. Den ska jag ha i tre veckor 0-90 grader, sedan om tre veckor ska jag plocka bort stygnen och då även ställa in ortosen på fri rörlighet och ha den i ytterligare tre veckor. Jag frågade läkaren givetvis när han tror att jag kan rida igen och förhoppningsvis, om allt går som det ska, så kanske jag kan sitta upp igen om sex veckor när vi plockat bort ortosen.

Nu är jag 100% sjukskriven och han sa först att jag skulle vara det till 20 februari (!!!!) men då fick jag panik och då sa han att jag måste i alla fall vara det dessa tre veckor innan jag tar stygnen, sedan KANSKE jag kan få gå tillbaka om det ser bra ut. Hoppas!

Eftersom jag mådde så bra direkt efter operationen åkte jag hem på studs. Fick först en genomgång av en sköterska om vilka mediciner jag ska ta (tre olika smärtstillande, lösning för magen och blodförtunnande sprutor) och en tid till fysio redan dagen efter.

Så dagen efter operationen, i torsdags, åkte jag tillbaka till sjukhuset för att träffa en fysioterapeut. Jag fick massor med olika övningar som jag ska göra 3-5 gånger om dagen.

Innan operationen kunde jag inte räta mitt ben helt, eftersom menisken låg i kläm, och jag kände direkt efter operationen att jag kunde räta det, vilket är fantastiskt. Sedan känner jag så klart att de varit inne och "grävt" och stundtals gör det ganska ont, men tabletterna jag har fått hjälper verkligen! Nu är det också svullet efter operationen, vilket gör att rörligheten är sämre än innan, men jag kyler i princip all min vakna tid och jag märker redan skillnad i min sjukgymnastik.

Jag har fått mängder med lyckönskningar, hejarop och folk skriver att jag är bland de starkaste de känner så att jag kommer greja detta galant. Det värmer verkligen mitt hjärta <3 Jag hoppas verkligen att allt kommer läka som det ska nu och att jag inte kommer bli galen av att vara sjukskriven. Jag uppdaterar dagligen på min InstaStory om ni vill följa med där (aamaziingsara). Nu dröjer det ju innan jag kommer rida igen, men Ratzia, Marco och Bill är anmälda för kurs nästa vecka för Nina Fox Stark där de kommer att tömköras ena dagen och ridas andra dagen (mamma och Lovisa rider), så självklart kommer jag att uppdatera er om det här i bloggen :)

Ha nu ett fantastiskt avslut på 2021 och så hoppas vi att 2022 blir TOPPEN! Kram


Läst 40848 ggr



Fler inlägg

Hej! I början på veckan blev det mest uteritter för hästarna. I torsdags hoppträning med Bill för Lennart. Han hoppade riktigt fint! Hade flera olika linjer, både på böjt och rakt spår, och utmaningen var att ha rätt tempo in på linjen då vissa var åt det korta hållet, andra flyta på. Väldigt nöjd med Bills hoppning och känsla :) Jag försökte även tänka på att hålla min underskänkel still, som Rolf-Göran sa till mig. Det är svårt, men han sa att det bara är att ha disciplin och tänka på det hela tiden. 

Eftersom Marco hade hoppat för Roffe på lördagen så hoppade han inget under veckan. Däremot blev det dressyrlektion på fredagen för Görel med både Marco och Bill, för att rida igenom dem inför lördagens tävling. Båda hästarna kändes mjuka och lösgjorda :) 

Så i lördags åkte vi ner till Halmstad för tävling. Bill hoppade två klasser, 115cm och 125cm, och Marco hoppade 125cm. När vi kom ner såg vi att vi hade fått punktering på ett av hjulen på transporten!! Som tur var hade vi ett reservhjul hängandes längst fram på transporten och i bilen fanns domkraft m.m. Så mamma och jag lastade ur hästarna och Fredrik bytte hjul snabbt och lätt. Skönt att han var med :) 

Sedan var det dags att börja rida fram Bill. Red och hoppade fram i paddocken ute. Han kändes fin och inne på banan var han felfri i grunden och rev näst sista i omhoppningen. Synd, men var en bra runda! 

Till 125cm hade det börjat snöa. Red fram inne i manegen den här gången och Bill kändes fortfarande fin. Det var väldigt tight mellan hans starter då han startade sist i 115cm och sedan som nummer fyra i 125cm, men det var inga problem. Inne på banan kändes han ännu finare än i 115cm och den här gången gjorde han en felfri runda. Superkul!

Sedan var det dags för Marcobus. Han var taggad, men fokuserad. Kändes jättefin inne på banan och gjorde en felfri runda som räckte till en fjärdeplats! :) <3

Snöade en del när vi lämnade Halmstad, men hemma var det lugnt. På söndagen blev det en tur i skogen för Marco och Bill, så fick de vila igår istället, för då kom snön hit! När jag åkte hem från jobbet igår kväll snöade det rejält och det var KAOS på vägarna. Många som säkert inte bytt däck än.

Idag skulle jag tränat för Görel, men paddocken var oridbar och vi vågade inte ut och åka med transporten på morgonen då det var glashalt. Fick tyvärr ställa in träningen, hoppas att det här töar bort så vi kan träna nästa vecka istället :)

Efter lunch vågade vi ut och köra med transporten, så då åkte vi bort till Kungsbacka Ridklubb och red i en av manegerna. Fortsatte att träna så som vi gjort för Görel de senaste veckorna och Marco kändes extremt fin!! Med Bill var det dock liiite kämpigare. Precis när jag började rida honom så tog de in ridskolehästarna utanför och när de galopperade förbi utanför skvätte det upp på väggarna, så då var han väldigt spänd och på tårna. Så det tog lite längre tid än vanligt att få honom helt avslappnad, men efter det gick han fint :)

Beroende på vädret imorgon så får vi se om det blir manegen igen eller om vi förhoppningsvis kan rida ute. Jag broddade hästarna idag, men de har inga snösulor, så är det kramsnö kvar får vi hålla oss inne.

Cooper vilar denna veckan också, men nästa vecka ska jag börja sätta igång honom så smått igen. Några veckors vila har förhoppningsvis gjort honom gott :)



Bill i Halmstad i lördags <3



Finaste Marco efter prisutdelningen <3

Filmer från helgens rundor finns som vanligt på min Instagram - aamaziingsara :)


Läst 7628 ggr Kommentarer Kommentera

Hej! Igår var det dags för clinicen "Från start till mål med Rolf-Göran Bengtsson" på Kungsbacka Ridklubb, och Marco och jag hade äran att få vara med att rida. Så roligt!
Vi träffades på klubben ett tag innan clinicen skulle börja och jag var först på plats. Såg att Roffe satt vid ett bord, så tänkte att nu måste jag gå dit och göra en "confession" innan jag ska rida. Vi fick nämligen ett infomail för några dagar sedan om bl.a. clinicens upplägg, tider osv, och där stod det bland annat att vi i vår grupp skulle sitta av våra hästar inne i manegen och gå banan tillsammans som vi sedan skulle hoppa. De som känner mig vet att jag inte går banan och skulle jag någon gång göra det så stegar jag inte, utan kollar bara hur hindren står. Har liksom aldrig från början lärt mig det där med att stega och hittills har det ändå fungerat hyfsat. Så fick erkänna det för Roffe att det jag var mest nervös för inför kvällen var att gå banan. Han skrattade bara och undrade hur jag gjorde på tävling om jag var först i klassen, men eftersom banbyggarna idag är så smarta så står ju i princip alla hinder på samma plats under hela dagen, så för det mesta går det att titta på klassen innan och banskissen så brukar det lösa sig :) Han tyckte det var intressant! 

Clinicen började med en intervju med Roffe, sedan var det dags för första gruppen där det var tre stycken femåriga hästar som reds med fokus på grundridningen och mycket bommar. Jag hann se en liten stund innan jag var tvungen att åka hem och hämta Marco. Efteråt red Roffe själv tillsammans med Pontus Hugosson och då var det också fokus på grundridning men även en del hoppning. Väldigt kul att se Roffe in action på en häst som han aldrig tidigare ridit. 

Sedan var det dags för min grupp där jag red tillsammans med Clara Lindgren och Sussie Blomqvist. Denna sista del av clinicen kallade de för "Tävlingsmomentet" och vi gick banan tillsammans (men Roffe skötte stegandet, haha). Det var en lång bana med 18 hinder och 20 språng. Många olika linjer, både på böjt och rakt spår, och hinder som kom väldigt fort ur sväng, så det gick inte att fundera på annat under tiden, om man säger så. Fullt fokus! 

Vi hade travat och galopperat lite i lilla manegen innan vi kom in i stora, så efter att vi hade gått banan travade och galopperade vi lite till så att Rolf-Göran fick en uppfattning av oss ryttare och hästar. Vi började sedan att hoppa fram på ett räcke och sedan en oxer, precis som på tävling, och han berättade lite hur man kan tänka när man hoppar och rider fram. Hoppade sedan banan och Marco kändes superfin och fokuserad. Laddad och pigg så klart, men skötte sig utmärkt! Jag har laddat upp film på min Instagram, aamaziingsara, där ni kan se när vi hoppar banan samt även höra Roffes kommentarer efteråt. Jättekul och inspirerande, och jag tar med mig tips och trix för framtiden! :)

Allting var jättefint och proffsigt ordnat av Riders Event och Kungsbacka Ridklubb. 350 personer kom och tittade och det var verkligen en lyckad kväll!



Så roligt att få rida för en sådan legend!! 


Läst 15760 ggr Kommentarer Kommentera
NOV
07
2022

Hej! I lördags tränade jag dressyr med Bill och Marco för Görel och kände att de blev ordentligt lösgjorda och mjuka inför söndagens tävling :) Efteråt blev de badade och knoppade och jag gjorde i ordning all utrustning m.m. På söndag morgon bar det av till Ängelholm. Hade aldrig tävlat där tidigare, men det var väldigt bra. Två utebanor att rida fram på, bra framhoppning och bra tävlingsbana. Dessutom uppsutten veterinärbesiktning. Blir fler och fler tävlingar som har det och jag gillar verkligen det. Känns säkrare :)

Bill hoppade 120cm, bedömning A:0+A:0 med totalfel. Han kändes fin på framridning och framhoppning. När vi kom in på banan var han något spänd, men han hoppade en fin och felfri runda! Väldigt nöjd! :)

Sedan hoppade Marco 140cm, också bedömning A:0+A:0 med totalfel. Han hoppade helt fantastiskt på framhoppningen och inne på banan var han superfin!! Hoppade otroligt bra och spänstigt, men in i andra kombinationen låg vi mitt emellan och istället för att driva på började jag backa, så då blev det ett stopp. Red på på nytt och fick till en bättre distans och hoppade klart resten av banan superfint. Så det blev 4 fel (och ett tidsfel) men var supernöjd med hans hoppning! :)

Filmer på Bill och Marcos rundor finns på min Instagram, aamaziingsara <--

Idag fick de gå en lugn promenad i skogen och även Cooper fick gå en liten tur i skogen i skritt och trav. Han har vilat 1,5 vecka nu, så han var pigg och framåt :)

Den här veckan väntar hoppträning med Bill för Amanda och på lördag är det dags för clinic för Rolf-Göran Bengtsson på Kungsbacka Ridklubb där Marco och jag ska få vara med. Ska bli superkul!! Har ni inte köpt biljetter än kan ni göra det här https://nortic.se/dagny/event/40680 :)





Foton på Marco från 140cm i Ängelholm igår. Eisengarten Photography.


Läst 21255 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Saras vardag »



Här hittar du alla våra husbloggare

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.



Maila Sara

Till bloggen

Saras senaste



Arkiv

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.