Saras vardag - Rehab
DEC
27
2021

Hej! I onsdags var det dags för operation av min menisk. Jag har ju skadat mig ganska mycket genom åren, men aldrig så att jag har behövt opereras, det har alltid läkt av sig självt. Så det var lite nervöst, men jag var också väldigt taggad!

Jag anlände till Mölndals sjukhus 9:30 och fick först prata med en sköterska, svara på en del frågor osv. Sedan fick jag byta om till sjukhusskjortan och lägga mig i en säng med ett täcke direkt hämtat ifrån värmeskåpet. Mysig början!

Sedan kom sköterskan tillbaka och skulle ge mig dropp. Jag tycker inte att det gör ont att ta sprutor osv, men jag tycker det är väldigt obehagligt att se på, så att se den där infarten i armen gjorde mig lite illamående till en början, men det gick över. Hon kom sedan med en mugg med massor av piller och sa att det var smärtstillande och bedövning som jag skulle få precis innan det var dags för operation. Jag hade ännu inte fått någon information om jag skulle vara sövd eller inte, så när hon sa "bedövning" tolkade jag det som att jag skulle vara vaken under operationen (jag frågade henne alltså inte). Fick lite panik men tänkte att det är ju bara att göra.

Jag låg sedan i sängen och pillade med mobilen och bara väntade. Då visar det sig att en annan läkare på avdelningen hade testat positivt för corona under morgonen, så då blev det lite hey baberiba då alla som hade varit i kontakt med honom var tvungna att gå och göra snabbtest. Hon som låg mittemot mig i rummet skulle ha opererats av den här läkaren, så den stackaren fick åka hem istället :(



Jag var då ensam kvar i rummet och låg längst in och timmarna gick, så jag blev lite orolig att de hade glömt bort mig. Ringde på klockan för att dubbelkolla, och som tur var hade de inte glömt bort mig, men det blev väl lite mer väntan än vanligt med tanke på det som hade hänt på morgonen. Efter 4,5 timmar kommer narkossköterskan Martin. När han presenterar sig som NARKOSsköterska känner jag en otrolig lättnad. Jag ska få sova mig igenom detta, hurra!

Min läkare, Sebastian, kommer också in och vi går igenom vad som ska hända nu. Han säger återigen att det är inte säkert att det går att laga menisken då den kan vara alldeles för trasig, men han ska göra vad han kan. Jag får ta min mugg med piller, gå och kissa och sedan rulla iväg för operation. Jag frågade Martin om han någonsin hade hoppat fallskärm eller bungyjump. Nej, det hade han inte, men jag sa att det är precis den känslan jag har i kroppen nu. Innan man kastar sig ut. Hjärtat slår i 110 och det är skräckblandad förtjusning som rusar genom kroppen.

Vi rullar in i operationssalen och tre andra som ska hjälpa till under operationen är där. Eftersom jag som sagt har lite svårt för att se på sånt som har med operationer m.m. att göra så har jag ju aldrig kollat på sjukhusserier, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men det var TOPPEN! De fick mig att känna mig helt lugn, de snickesnackade, spelade julmusik i bakgrunden och allt var bara så trevligt!

De tog mitt blodtryck, kopplade på EKG och sedan skickade de in lite smärtstillande samtidigt som de desinficerande hela benet. Jag frågade hur lång tid operationen skulle ta och de sa ungefär 30 minuter. Klockan var nu strax 14:30. Fick lite lustgas och Martin sa att jag skulle bli lite gött lullig. Efter en stund frågade han hur jag kände mig, men jag kände mig precis som vanligt, så då sa han att nu kör vi och efter det minns jag inget förrän jag vaknade.



Jag vaknade upp och det första jag frågade var "vad är klockan?". 15:30! Snabbt jobbat, svarade jag! Jag har hört att väldigt många mår illa när de vaknar upp efter att de blivit sövda samt att man kan vara väldigt groggy, och det värsta jag vet är att må illa så det hade jag sagt innan och när jag vaknade upp mådde jag hur bra som helst och var helt klar i huvudet! Ena sköterskan sa "herregud, du sprudlar verkligen".

Sedan kom min läkare och berättade att han var jättenöjd med operationen, att han faktiskt hade lyckats sy ihop menisken ändå. Eftersom han lyckats med det så sa han att han verkligen, verkligen vill att vi opererar mitt korsband också, och jag inser ju också att det är det bästa i längden, så jag kommer att göra det. När det blir vet jag dock inte än, för nu måste menisken få tid att läka helt först, men jag ska på återbesök om sex veckor till läkaren och då kommer vi väl bestämma när nästa operation blir.



Nu har jag på mig en ortos på benet (en jätteställning) som är inställd på 0-90 grader. Den ska jag ha i tre veckor 0-90 grader, sedan om tre veckor ska jag plocka bort stygnen och då även ställa in ortosen på fri rörlighet och ha den i ytterligare tre veckor. Jag frågade läkaren givetvis när han tror att jag kan rida igen och förhoppningsvis, om allt går som det ska, så kanske jag kan sitta upp igen om sex veckor när vi plockat bort ortosen.

Nu är jag 100% sjukskriven och han sa först att jag skulle vara det till 20 februari (!!!!) men då fick jag panik och då sa han att jag måste i alla fall vara det dessa tre veckor innan jag tar stygnen, sedan KANSKE jag kan få gå tillbaka om det ser bra ut. Hoppas!

Eftersom jag mådde så bra direkt efter operationen åkte jag hem på studs. Fick först en genomgång av en sköterska om vilka mediciner jag ska ta (tre olika smärtstillande, lösning för magen och blodförtunnande sprutor) och en tid till fysio redan dagen efter.

Så dagen efter operationen, i torsdags, åkte jag tillbaka till sjukhuset för att träffa en fysioterapeut. Jag fick massor med olika övningar som jag ska göra 3-5 gånger om dagen.

Innan operationen kunde jag inte räta mitt ben helt, eftersom menisken låg i kläm, och jag kände direkt efter operationen att jag kunde räta det, vilket är fantastiskt. Sedan känner jag så klart att de varit inne och "grävt" och stundtals gör det ganska ont, men tabletterna jag har fått hjälper verkligen! Nu är det också svullet efter operationen, vilket gör att rörligheten är sämre än innan, men jag kyler i princip all min vakna tid och jag märker redan skillnad i min sjukgymnastik.

Jag har fått mängder med lyckönskningar, hejarop och folk skriver att jag är bland de starkaste de känner så att jag kommer greja detta galant. Det värmer verkligen mitt hjärta <3 Jag hoppas verkligen att allt kommer läka som det ska nu och att jag inte kommer bli galen av att vara sjukskriven. Jag uppdaterar dagligen på min InstaStory om ni vill följa med där (aamaziingsara). Nu dröjer det ju innan jag kommer rida igen, men Ratzia, Marco och Bill är anmälda för kurs nästa vecka för Nina Fox Stark där de kommer att tömköras ena dagen och ridas andra dagen (mamma och Lovisa rider), så självklart kommer jag att uppdatera er om det här i bloggen :)

Ha nu ett fantastiskt avslut på 2021 och så hoppas vi att 2022 blir TOPPEN! Kram


Läst 43478 ggr



Fler inlägg

Hej! Nu var det riktigt länge sedan jag skrev här. Det blir så när jag inte har någon egen dator och hästarna och jobb tar upp nästan all tid. Men nu har jag lånat Fredriks dator och passar på att uppdatera!

I senaste inlägget hade vi varit på tävling på Kungsbacka Ridklubb och det blev sista tävlingen för 2023, sedan blev det snö och dåligt väglag så då fick säsongen vara över. Hästarna fick ta det lite lugnare när det var som värst snöoväder och vi inte kunde åka iväg med transporten, men annars höll vi igång under vintern. Fredrik och jag åkte till värmen en vecka i januari, sedan drog vi igång tävlingssäsongen 2024!

Började med att åka till Grevagården i mitten på februari med Marco. Hoppade 125cm första dagen och 130cm andra dagen. Första tävlingen när det gått ett tag är alltid lika spännande. Kommer han vara lugn eller som en exploderande bomb? När jag red fram kände jag att han var supertaggad och han skuttade iväg någon gång. Det resulterade i att jag satt och tjuvhöll inne på banan så jag red riktigt dåligt i undertempo. Marco hoppade jättefint, men i omhoppningen vände jag upp lite snävt på näst sista hindret och med för dålig galopp så stannade han så klart. Red an igen och hoppade de två sista hindren. Besviken på mig själv att jag red med handbromsen i, men kände att det kommer bli bättre dag två! Sagt och gjort, i 130cm dagen efter red jag som vanligt och hade bra galopp. Marco hoppade en superfin runda med ett nedslag, men jag var jättenöjd!

Två helger senare åkte vi till Lidköping och då blev det säsongspremiär för Bill också. Hoppade först 120cm och han kändes sååå fin, men var lite sprallig och taggad, så petade ner två hinder. Efteranmälde honom till 130cm och där hoppade han en klockren, felfri runda. Så roligt!! Marco gjorde också en fantastisk runda och var även han felfri och knep andraplatsen! 

Veckan efter hade min hemmaklubb, Kungsbacka Ridklubb, sina stora tävlingar. Jag jobbade på helgen, men kunde vara med på torsdagen och fredagen. Hoppade 130cm på torsdagen och båda grabbarna levererade felfritt och Marco tog hand om fjärdeplatsen. Så roligt! På fredagen blev det 135cm med båda. Bills debut på den höjden och sist Marco hoppade 135cm var på sista tävlingen innan hans fraktur, alltså november 2022. Bill gjorde en riktigt bra runda. Tre bommar i backen, men inga grova rivningar och han gav en härlig känsla. Han behöver bara ställa om höjden ;) Marco gjorde en superfin runda med ett litet pet. Så så fin!

Efter Kungsbacka blev det några helger tävlingsfritt och under påsken åkte vi till Lidköping igen. På långfredagen hoppade båda grabbarna 130cm och återigen var de båda felfria och Marco 2:a!! Jättekul! På lördagen hoppade bara Bill och gick 130cm igen. En jättefin runda med ett "skitpet". Så roligt att han tar sig an dessa 130-banor så fint och med gott självförtroende. Ska bli kul när utomhussäsongen börjar och se vad som händer då! På söndagen hoppade bara Marco och då 130cm bedömning A:1a. Han gjorde en fantastisk grundomång felfritt och sedan även en jättefin omhoppning som även den var felfri, men tyvärr var vi inte tillräckligt snabba för placering, men vad gör det när han hoppade så fint!

Förra veckan var pappa och jag på restaurang på torsdagen, och på fredagen blir vi båda dåliga. Kräks och blir riktigt jäkla sjuk. Tror nog aldrig jag varit så dålig faktiskt, och det höll i sig länge. Skulle åka till Laholm den här helgen och tävla på fredagen och söndagen, men strök mig på fredagen då jag kände att kroppen fortfarande inte var helt återställd. Siktade på att åka idag och hoppa två klasser. Mamma fick hålla igång hästarna när jag låg inne och hulkade, men på torsdagen började jag rida själv och kände att nog skulle jag orka på söndagen. Tror ni inte att jag då på fredagen, när jag äntligen känner mig återställd efter magsjukan, åker på en dunderförkylning. Nu har jag varit sjuk för resten av det här året hoppas jag. Vaknade i morse och kände mig riktigt risig, men tänkte att jag åker ner och hoppar en klass i alla fall. Så så fick det bli, åkte ner till Laholm och möts av fullkomlig storm. Marco och Bill var sjövilda i blåsten och jag kände mest att jag bara ville gå och lägga mig. Ingen av dem kunde uppföra sig varken när vi gjorde i ordning dem, besiktigade eller red fram. Marco betedde sig som en riktig vildhäst som aldrig blivit hanterad och man kunde inte tro att det var en 16-årig, erfaren tävlingsherre. Att rida fram kändes som ett självmordsuppdrag och jag var bra nära att åka i backen ett flertal gånger (framridning och framhoppning var utomhus). När vi äntligen fick komma in på banan kunde jag pusta ut. Då lugnade han ner sig och skötte sig som den stjärna han är. Det var 125cm och tidshoppning. Han kändes otroligt fin, men petade tyvärr ner en bom på slutet, vilket var synd då det inte var många felfria. Men känslan var toppen! Sedan var det Bills tur, och honom kunde jag åtminstone värma upp ordentligt då han inte var riktigt lika vild som Marco. Skönt! Bill gick sedan in och levererade en jättefin och felfri runda som gav honom tredjeplatsen! Riktigt kul då han inte brukar vara så snabb, men idag var han både snabb och felfri och det var inte många nollor :)

Efteråt var jag helt slut och jag har legat på soffan sedan vi kom hem och kurerat mig. Hoppas detta drar över snabbt!

Som vanligt kan ni hänga med på min Instagram - aamaziingsara och ni kan även se filmer från tävlingarna på min YouTube https://www.youtube.com/@aamaziingsara 

Tidningen Ridsport var även här i början på mars och gjorde ett otroligt fint reportage om min MirakelMarco där de skrev om hans skada och vägen tillbaka. Tidningen kom ut nu i veckan, så kanske har ni läst :)

Vi hörs snart igen, förhoppningsvis ska det inte dröja lika länge till nästa gång!



Bill 130cm på Kungsbacka. Foto: Zahlo



Marco 135cm på Kungsbacka. Foto: Jonsving



Marco 2:a i 130cm i Lidköping under påskhelgen :)


Läst 5733 ggr Kommentarer Kommentera

Hej! Det har varit tre framgångsrika helger sedan förra inlägget :) Först susade vi ner till Helsingborg över dagen lördag den 11/11 för att hoppa 125cm med både Marco och Bill. Det var två faser med totalfel och Marco var först ut av grabbarna. Han kändes jättefin på framhoppningen och inne på banan gjorde han en lugn och sansad runda! Sist vi var i Helsingborg var han ju så otroligt överladdad första dagen men toppen andra dagen. Nu var han lugn och fokuserad direkt och hoppade felfritt och kom dessutom tvåa!! Jättekul! :)
Bill hoppade fantastiskt förra vändan vi var i Helsingborg och den här gången kändes han också jättebra. Ett ner i omhoppningen, men jag var hur nöjd som helst och sa att även om han inte var felfri så kändes det nog som hans bästa runda i 125cm så här långt! Han har ju under lång tid hoppat väldigt stort över hindren och det har då blivit lite svårt för mig att hänga med och hålla rytmen, men nu börjar han hitta sin "stil" och hoppar med ett annat självförtroende. Otroligt roligt!





Bill fick hämta Marcos rosett i Helsingborg :)







Fredagen efter åkte vi till Grevagården och jag hade anmält Marco till 130cm och Bill till 120cm och 130cm. Tränade med Marco för Lennart innan och berättade att jag tänkte testa 130cm med Bill igen (hoppade ju 130cm i Helsingborg i höstas för första gången inomhus). Han tyckte jag skulle strunta i 120cm och gå rätt in i 130cm. Sagt och gjort! Strök oss från 120cm och åkte upp med båda grabbarna för att bara starta 130cm. Det var två faser och Bill var först ut. Hade som mål att få till en bra runda med bra rytm och en bra känsla. Sedan hoppas att bommarna skulle ligga kvar så klart, men med tanke på att vi inte har någon rutin på höjden så var det inget jag förväntade mig.

Han kändes fin på framhoppningen, men inne på banan... WOW! Han går in och gör sin livs runda! Hoppar superfint, är inte i en bom, ger en fantastisk känsla och håller rytmen fint genom banan. Han sätter dubbelnollan och blir dessutom placerad!! Glädjen visste inga gränser!! Kändes helt otroligt! Som ni vet så har det ju varit otroligt mycket jobb, slit och svett med den här hästen, och nu kom guldkvittot! 

Marco kändes toppen på framhoppningen och går in och gör en jättefin runda. Över hinder fyra svänger vi dock i luften så jag slår i hinderstödet med foten så att bommen trillar ner. Retligt! Men han hoppade riktigt fint och kändes väldigt fräsch :)




Foton: Pernilla Hägg. Bill i 130cm på Grevagården :)








Första felfria rundan och placeringen i 130cm för Bill! <3

Igår var det tävling på hemmaklubben och eftersom Bill gjorde en så fin runda i 130cm förra veckan så valde jag att gå direkt in i 130cm igen. Det var två faser den här gången också och Marco var först ut. Hoppade fint på framhoppningen men inte riktigt den där snärtiga känslan som han brukar ge. Kommer in på banan och då är den där, känslan! Hoppar en kanonrunda och är dubbelt felfri och slår till med en tredjeplats!!!

Bill hoppar otroligt bra igen och ger samma härliga känsla som veckan innan. Får ett litet pet på näst sista räcket i grunden där jag känner hur han sneglar lite mot läktaren och inte är 100% fokuserad, men jag är ändå fantastiskt nöjd. Nu har han hoppat tre stycken 130cm inomhus och vilken utveckling från den första för ett par veckor sedan. Jättekul! 



Foto: Jonsvings Foto. Dimarco 130cm <3




Foton: Jonsvings Foto. Bill i 130cm igår <3





Nu har vi en sista tävling kvar för i år, v.50 i Helsingborg, men det beror så klart på vädret om vi åker eller inte :) 

Som vanligt kan ni följa vardagen på min Instagram - aamaziingsara


Läst 105296 ggr Kommentarer Kommentera
NOV
05
2023

Hej! Nu var det några veckor sedan förra inlägget och det är fullt ös som vanligt :) Sist jag skrev hade vi varit i Helsingborg med båda grabbarna och nästa tävling blev i Halmstad. Vi åkte dit en dag och Bill hoppade 120cm och Marco skulle gå sin första 130cm sedan skadan. Bill kändes huuuur fin som helst och gjorde en jättefin felfri runda! :) Sedan var det dags för Marco och jag var riktigt, riktigt nervös faktiskt. Både han och jag har ju varit borta från den höjden länge. Men som han hoppade! Vi rev bakbommen på första hindret då jag pga nervositeten hade lite dålig galopp i svängen till första hindret, men sen så! Hoppade runt lekande lätt och kändes fantastisk! Hörde ju om en del när han var skadad och stod i hängmatta som skrev att deras hästar aldrig blev sig lika efter att de hade stått i hängmatta, så jag har ju varit rädd för det, att han inte skulle vara sig själv, men peppar peppar så känns han lika fin som innan skadan och då börjar han ju även bli lite till åren, min lille gubbe.





Bill felfri 120cm Halmstad





Marco i sin första 130cm sedan november förra året :)


Nästa tävling blev i Lidköping, en av mina favorittävlingsplatser. Älskar att åka dit! Då var tanken att både Bill och Marco skulle gå 120cm, men det slutade med att jag bara åkte med Bill då Marco trampade sin ena baksko snett. Hade tid med hovslagaren på måndagen och han var inte hemma när detta hände, men som tur var kunde hans sambo som också är hovslagare ta av skon och sätta den till rätta igen :)
Men Bill presterade återigen en jättefin runda och var både felfri och placerad i 120cm. Superkul! 










Bill placerad i Lidköping :)

Veckan efter var det dags för fina tävlingen Billdal Horse Show och Marco startade två stycken 130cm. Första dagen var han tooookladdad! Kändes som att han skulle explodera när som helst på framridningen och inne på framhoppningen taktade han omkring hela tiden. 15 år och fortfarande lika pigg och glad som när han var fyra! Det blev två nedslag första dagen, men många fina språng och jag var ändå nöjd med rundan då det var den svåraste vi ridit efter skadan. Eftersom han var så otroligt pigg så satt jag och tjuvhöll lite och det är svårt att få till rytmen, så jag hoppades att han skulle vara lite mer chill dagen efter. Så dagen efter fick han ha dubbla luvor och han hade taggat ner lite så vi kunde kommunicera bättre :) Han gjorde en kanonrunda och kändes hur fin som helst! Ett retligt nedslag, men var supernöjd!

Efter Billdals tävlingar har vädret varit lite kallare och Marco har verkligen varit yster! Hade tänkt att raka honom igen inför nästa tävling, men jag vågade inte då han varit extremt på tårna ;) Så när vi förra helgen åkte till Grevagården var Bill nyfriserad från topp till tå och Marco kom som en isbjörn till tävlingsplatsen. Kändes säkrast så!

Bill hoppade 115cm och 125cm och Marco 125cm. Bill gjorde en jättefin och felfri runda i 115cm och blev placerad! :) I 125cm kändes han också jättefin men fick två små nedslag. Marco däremot hoppade felfritt i 125cm och blev placerad! :) Jag trodde han skulle vara heltossig eftersom det var riktigt kallt den dagen, men han höll sig på mattan och var 100% fokuserad! :)





Marco felfri och placerad i 125cm :)




Bill med sin superfina rosett :) Tävlingen hölls på Grevagården men det var Trollhättans Sportryttare som var arrangör :)




Marco med sin jätterosett :)




Foton: Pernilla Hägg


Mellan tävlingarna försöker jag rida ut så mycket som möjligt. Det blir svårare nu när det blir mörkt tidigt, så jag passar på de dagar jag börjar jobba sent eller så får jag skynda mig hem från jobbet om jag slutar 15 så hinner man än så länge en kortare runda i alla fall. Mamma, som bara jobbar en dag i veckan, får äran att rida ut på Marco lite då och då :) Bill vägrar hon rida på, fastän jag själv tycker han är "snällare" att rida ut på.
Varje vecka är det dressyrträning för Görel och båda grabbarna utvecklas och gör framsteg, men på förra träningen i torsdags var det verkligen en WOW-upplevelse med Bill! Han bar sig själv på ett helt annat sätt mot tidigare och kändes inte alls tung i handen. Han är ju en stor häst och han har mycket att hålla ordning på, men nu kändes han superlätt att rida. Verkligen kul med sådana framsteg! 
Igår var jag borta i manegen och gympahoppade lite med grabbarna och idag fick de gå en lugn promenad i skogen. Började även klippa Marco. Rakade hals, bog och framben och imorgon efter jag har ridit klipper jag klart resten :) Så imorgon blir det markarbete med honom och Bill ska ut och galoppera i skogen. På onsdag blir det hoppträning för Amanda och till helgen åker vi en dag till Helsingborg på tävling :) 

Ha en fin vecka och glöm inte att följa mig på Instagram (aamaziingsara) för mer uppdateringar :) 


Läst 125562 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Saras vardag »



Här hittar du alla våra husbloggare

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.



Maila Sara

Till bloggen

Saras senaste



Arkiv

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.