Saras vardag - Rehab
DEC
27
2021

Hej! I onsdags var det dags för operation av min menisk. Jag har ju skadat mig ganska mycket genom åren, men aldrig så att jag har behövt opereras, det har alltid läkt av sig självt. Så det var lite nervöst, men jag var också väldigt taggad!

Jag anlände till Mölndals sjukhus 9:30 och fick först prata med en sköterska, svara på en del frågor osv. Sedan fick jag byta om till sjukhusskjortan och lägga mig i en säng med ett täcke direkt hämtat ifrån värmeskåpet. Mysig början!

Sedan kom sköterskan tillbaka och skulle ge mig dropp. Jag tycker inte att det gör ont att ta sprutor osv, men jag tycker det är väldigt obehagligt att se på, så att se den där infarten i armen gjorde mig lite illamående till en början, men det gick över. Hon kom sedan med en mugg med massor av piller och sa att det var smärtstillande och bedövning som jag skulle få precis innan det var dags för operation. Jag hade ännu inte fått någon information om jag skulle vara sövd eller inte, så när hon sa "bedövning" tolkade jag det som att jag skulle vara vaken under operationen (jag frågade henne alltså inte). Fick lite panik men tänkte att det är ju bara att göra.

Jag låg sedan i sängen och pillade med mobilen och bara väntade. Då visar det sig att en annan läkare på avdelningen hade testat positivt för corona under morgonen, så då blev det lite hey baberiba då alla som hade varit i kontakt med honom var tvungna att gå och göra snabbtest. Hon som låg mittemot mig i rummet skulle ha opererats av den här läkaren, så den stackaren fick åka hem istället :(



Jag var då ensam kvar i rummet och låg längst in och timmarna gick, så jag blev lite orolig att de hade glömt bort mig. Ringde på klockan för att dubbelkolla, och som tur var hade de inte glömt bort mig, men det blev väl lite mer väntan än vanligt med tanke på det som hade hänt på morgonen. Efter 4,5 timmar kommer narkossköterskan Martin. När han presenterar sig som NARKOSsköterska känner jag en otrolig lättnad. Jag ska få sova mig igenom detta, hurra!

Min läkare, Sebastian, kommer också in och vi går igenom vad som ska hända nu. Han säger återigen att det är inte säkert att det går att laga menisken då den kan vara alldeles för trasig, men han ska göra vad han kan. Jag får ta min mugg med piller, gå och kissa och sedan rulla iväg för operation. Jag frågade Martin om han någonsin hade hoppat fallskärm eller bungyjump. Nej, det hade han inte, men jag sa att det är precis den känslan jag har i kroppen nu. Innan man kastar sig ut. Hjärtat slår i 110 och det är skräckblandad förtjusning som rusar genom kroppen.

Vi rullar in i operationssalen och tre andra som ska hjälpa till under operationen är där. Eftersom jag som sagt har lite svårt för att se på sånt som har med operationer m.m. att göra så har jag ju aldrig kollat på sjukhusserier, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men det var TOPPEN! De fick mig att känna mig helt lugn, de snickesnackade, spelade julmusik i bakgrunden och allt var bara så trevligt!

De tog mitt blodtryck, kopplade på EKG och sedan skickade de in lite smärtstillande samtidigt som de desinficerande hela benet. Jag frågade hur lång tid operationen skulle ta och de sa ungefär 30 minuter. Klockan var nu strax 14:30. Fick lite lustgas och Martin sa att jag skulle bli lite gött lullig. Efter en stund frågade han hur jag kände mig, men jag kände mig precis som vanligt, så då sa han att nu kör vi och efter det minns jag inget förrän jag vaknade.



Jag vaknade upp och det första jag frågade var "vad är klockan?". 15:30! Snabbt jobbat, svarade jag! Jag har hört att väldigt många mår illa när de vaknar upp efter att de blivit sövda samt att man kan vara väldigt groggy, och det värsta jag vet är att må illa så det hade jag sagt innan och när jag vaknade upp mådde jag hur bra som helst och var helt klar i huvudet! Ena sköterskan sa "herregud, du sprudlar verkligen".

Sedan kom min läkare och berättade att han var jättenöjd med operationen, att han faktiskt hade lyckats sy ihop menisken ändå. Eftersom han lyckats med det så sa han att han verkligen, verkligen vill att vi opererar mitt korsband också, och jag inser ju också att det är det bästa i längden, så jag kommer att göra det. När det blir vet jag dock inte än, för nu måste menisken få tid att läka helt först, men jag ska på återbesök om sex veckor till läkaren och då kommer vi väl bestämma när nästa operation blir.



Nu har jag på mig en ortos på benet (en jätteställning) som är inställd på 0-90 grader. Den ska jag ha i tre veckor 0-90 grader, sedan om tre veckor ska jag plocka bort stygnen och då även ställa in ortosen på fri rörlighet och ha den i ytterligare tre veckor. Jag frågade läkaren givetvis när han tror att jag kan rida igen och förhoppningsvis, om allt går som det ska, så kanske jag kan sitta upp igen om sex veckor när vi plockat bort ortosen.

Nu är jag 100% sjukskriven och han sa först att jag skulle vara det till 20 februari (!!!!) men då fick jag panik och då sa han att jag måste i alla fall vara det dessa tre veckor innan jag tar stygnen, sedan KANSKE jag kan få gå tillbaka om det ser bra ut. Hoppas!

Eftersom jag mådde så bra direkt efter operationen åkte jag hem på studs. Fick först en genomgång av en sköterska om vilka mediciner jag ska ta (tre olika smärtstillande, lösning för magen och blodförtunnande sprutor) och en tid till fysio redan dagen efter.

Så dagen efter operationen, i torsdags, åkte jag tillbaka till sjukhuset för att träffa en fysioterapeut. Jag fick massor med olika övningar som jag ska göra 3-5 gånger om dagen.

Innan operationen kunde jag inte räta mitt ben helt, eftersom menisken låg i kläm, och jag kände direkt efter operationen att jag kunde räta det, vilket är fantastiskt. Sedan känner jag så klart att de varit inne och "grävt" och stundtals gör det ganska ont, men tabletterna jag har fått hjälper verkligen! Nu är det också svullet efter operationen, vilket gör att rörligheten är sämre än innan, men jag kyler i princip all min vakna tid och jag märker redan skillnad i min sjukgymnastik.

Jag har fått mängder med lyckönskningar, hejarop och folk skriver att jag är bland de starkaste de känner så att jag kommer greja detta galant. Det värmer verkligen mitt hjärta <3 Jag hoppas verkligen att allt kommer läka som det ska nu och att jag inte kommer bli galen av att vara sjukskriven. Jag uppdaterar dagligen på min InstaStory om ni vill följa med där (aamaziingsara). Nu dröjer det ju innan jag kommer rida igen, men Ratzia, Marco och Bill är anmälda för kurs nästa vecka för Nina Fox Stark där de kommer att tömköras ena dagen och ridas andra dagen (mamma och Lovisa rider), så självklart kommer jag att uppdatera er om det här i bloggen :)

Ha nu ett fantastiskt avslut på 2021 och så hoppas vi att 2022 blir TOPPEN! Kram


Läst 39981 ggr



Fler inlägg

MAJ
19
2022

Hej! För drygt två veckor sedan var jag iväg på öppen bana med Cooper på Höglanda Hästgård. Han var superduktig och lugn och hoppade runt felfritt. Hoppade fram på ettan några gånger och testade sedan vattenmattan en gång. Hoppade hela banan och efteråt gjorde vi en lite kortare version. Hur duktig som helst!! :)




Förra helgen åkte vi på öppen bana igen på Alexandra Emanuelssons fina anläggning. Då hade jag även med mig Bill, så då fick Bill stå kvar på transporten medan jag red Cooper, så att han fick träna på det också. Han gnäggade och var lite yvig, men inte alls farligt. Han var jätteduktig även denna gång och hoppade alla titthinder. Han fick även testa trekombination för första gången! Första gången smet han ut på sidan mellan A och B, men sedan gjorde han det jättebra! Så roligt! Hade även flera hinder utan bommar som infångare då han kändes väldigt "hindersugen" :)





Igår hopptränade vi för Amanda och även då var det bana. Skulle hoppa Marco i gruppen efter, så han stod kvar på transporten och förde världens liv. Cooper var lite småstissig till en början när vi red fram, men sedan när vi började hoppa var han fokuserad! Hoppade jätteduktigt runt banan och sedan när det var Marcos tur stod han som ett ljus på transporten.





Marco var otroligt taggad på träningen igår, men hoppade så fint! Idag har han varit hos Svensk Hästrehab och gått på vattenbandet.



Marco på hoppträning förra veckan i ÖSREGN.



Cooper i skogen i måndags :)



På öppen bana för två veckor sedan



Bill på hoppträning för två veckor sedan





Djupvågsbehandling :)

Mer filmer och bilder som vanligt på Instagram - aamaziingsara


Läst 31083 ggr Kommentarer Kommentera

Hej! Det har hänt mycket de två senaste veckorna. Började med att tävla på hemmaplan, Kungsbacka Ridklubb, på långfredagen. Hoppade 115cm med Ratzia, 125cm med Bill och 130cm med Marco. Det blev lite stolpe ut med alla hästarna, men de hoppade riktigt fint! Ratzia var felfri i grunden och sedan satsade jag lite väl mycket i omhoppningen så då blev det två rivningar, men annars en bra runda. Hennes första tävling sedan förra sommaren. Både Bill och Marco petade en bom, men kändes väldigt fina! :)

Dagen efter så lät de banan stå kvar så vi medlemmar kunde anmäla oss till öppen bana. Jag åkte dit med Cooper. Vi gjorde ju vår allra första hoppträning några dagar tidigare vilket gick superbra, så tänkte att nu testar vi öppen bana och gör det bara pyttelågt. Han var hur cool som helst och jätteduktig! Hoppade fram på hinder ett tre gånger och sedan hoppade vi en grind en gång. Efter det tog vi oss an hela banan och han hoppade allt positivt på första försöket. Så himla duktig! Avslutade med att bara ta en lite kortare runda och han hoppade lika fint då. Jätteroligt <3






På måndagen kom Nina till Lerbergs Equestrian och höll dressyrträning, så då var jag med på Cooper och Marco. Var tre veckor sedan sist och det var redan stor skillnad på Cooper. Kändes riktigt fin och stadig i traven :) Galoppen är svårare, men det är inte så konstigt. Bara att träna på och stärka. Blir sakta men säkert bättre för varje ridpass! Och Marco gick sin bästa dressyrträning någonsin skulle jag nog vilja säga. Han var lugn från början till slut och kunde vila på steget och komma ut mer med nosen i både trav och galopp. Han blir gärna snabb och kort och krullar ihop sig, men nu fick jag honom precis som jag ville <3



På torsdagen åkte jag till Lerberg igen med Bill och Marco på öppen bana inför helgens utomhuspremiär. Båda grabbarna kändes otroligt fina!
På fredagen byggde jag upp studs och en serie som jag hoppade med Ratzia och hon kändes också väldigt fin.











I torsdags blev det även en uteritt med Cooper och mamma hängde med på Ratzia. Vi höll igång bra i både trav och galopp och Cooper går gärna först :)



I söndags åkte vi till Hermanstorp på årets första utomhustävling. Bill och Ratzia hoppade 120cm och Marco 130cm. Bill hoppade en fin och felfri runda och blev 4:a i klassen! Så himla kul! Ratzia hoppade riktigt bra och var felfri i grunden, men med ett ner i omhoppningen.







Marco kändes superbra i sin 130cm och hoppade felfritt och blev 2:a!! Otroligt vilken dag! :)






Efter tävlingen i söndags åkte vi till Stall Phem med Cooper för vårens sista löshoppning. Han gjorde sin bästa löshoppning någonsin och fick jättefina lovord från Tord. Känns som om det finns mycket hopp i honom, blir spännande att se hur han utvecklas :) Film från löshoppningen kan ni se på min Instagram - aamaziingsara




I tisdags åkte vi till Spelmansgården med Cooper för att hoppa för Lennart för första gången. Hoppade tillsammans med en annan grön unghäst, så det var perfekt att bara vara vi två. Han var jätteduktig och lugn, hoppade med gott mod och kändes väldigt positiv. Lyckades även att få till två galoppombyten för hjälpen!! Det var första gången vi provade det. Båda bytena blev från höger till vänster. Försökte även en gång från vänster till höger, men lyckades inte. Detta ska vi träna mer på när vi rider i paddocken/manegen.





Läst 45813 ggr Kommentarer Kommentera

Hej! I fredags åkte vi till Lidköping med Bill och Marco för tävling i två dagar. Bill gick 120cm båda dagarna och Marco 130cm. Det blev verkligen två fantastiska tävlingsdagar och grabbarna presterade på topp!



På fredagen var Bill felfri. Otroligt laddad och tyckte det var hur kul som helst! :)




Marco var också felfri på fredagen och slog till med en andraplats! Så himla roligt, han hoppade verkligen jättefint <3






På lördagen överhoppade sig Bill väldigt mycket på framhoppningen. Så svårt när han gör sådana jättehopp, men försökte hoppa fram några varv på raken så han skulle tagga ner lite. Inne på banan blev det som tur var mycket bättre och han hoppade igen en fin, felfri runda och knep även en placering! Så duktig!






Marco hoppade superfint igen i 130cm på lördagen och blev även denna gång 2:a!! <3 Helt otroligt! Minst sagt en lyckad tävlingshelg. Alltid lika roligt att vara i Lidköping och tävla, en av mina absoluta favorittävlingsplatser under inomhussäsongen :)






På söndagen fick grabbarna vila och jag koncentrerade mig på Cooper istället. Red ett bra pass i paddocken, travade över lite bommar och fortsätta att träna på att flytta honom lite i skänkelvikning.



I måndags åkte mamma och jag till de riktiga ridspåren med Cooper och Bill. Jag har bara ridit ut hemma på Cooper innan, men det är bara en kort stig i skogen ovanför paddocken så det blir ju ingen "riktig" uteritt. Nu kände jag att vi var mogna för riktiga skogen, så vi lastade och åkte dit. Det gick bra att sitta upp när vi kom fram och sedan traskade vi iväg och Cooper tog täten. Öronen spikrakt fram och marscherade på i en himla fart. Det var bara en gång som Bill fick gå före där det var en stor lerpöl som han inte var så förtjust i. Men när han såg att Bill gick utan problem så vågade han också. Men just pölar tittade han lite snett på under hela turen. Eftersom vi bor i Sverige är det bara att vänja sig ;) Det blev en lagom promenad i både skritt och trav och han var jätteduktig! Träffade på andra hästar under turen och även fotgängare.



På tisdagen fick han vila, och igår, då var det äntligen dags för PREMIÄREN. Vår allra första hoppträning! Vi hoppade för Amanda på Lerbergs Equestrian och det var utomhus. Hade absolut ingen aning om hur han skulle vara. Nytt ställe (han har bara varit i manegen på den anläggningen), hinder, en annan häst i paddocken samtidigt osv.

Det gick 100% över förväntan och det var magiskt! Skrittade och travade fram i paddocken och han var väldigt cool. Sedan skulle vi börja hoppa. Sa till Amanda att vi endast hoppat några sockerbitar hemma. Hon är superbra med unghästar och la bommar som infångare på alla hinder. Fick börja att travhoppa en planka och jag kände när jag kom mot den första gången hur han liksom ökade på traven och ville hoppa. Så himla roligt! Hoppade den fint typ tre gånger. Sedan gick vi över till en liten mur och en grind. Fanns ju bara titthinder, så det var bara att köra på direkt. Även dessa hoppade han på första försöket!

Sedan var det dags att hoppa som en liten bana! Han var superduktig och bjöd så fint. Till och med en liten kombination fick vi hoppa. Otroligt roligt att det gick så bra och härlig känsla att han var positiv och tyckte det var kul. Amanda tyckte han såg jättefin ut, så det var kul att höra :)










Idag var Vivi från Svensk Hästrehab här och gav Cooper och Bill välförtjänt djupvågsbehandling. Marco och Ratzia var hos henne i måndags och gick på vattenbandet :)




Fler filmklipp och bilder som vanligt på Instagram - aamaziingsara :)


Läst 55519 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Saras vardag »



Här hittar du alla våra husbloggare

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.



Maila Sara

Till bloggen

Saras senaste



Arkiv

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.