Portugal-bloggen
FEB
08

Gästinlägg av Anna Lindberg

Hej hej,

 

Jag heter Anna Lindberg och jag har idag fått äran att gästblogga på min allra bästa Astrids fantastiska Portugalblogg.

 

Precis som Astrid är jag också baserad i Portugal, men det blir inga Lusitanos, dressyr eller WE för mig, utan bara hoppning. Jag jobbar som beridare på heltid och har tillsammans med min pojkvän just nu ca 12 hästar i träning. Vi tar emot allt från helt o-inridna unghästar, problemhästar till redan välutbildade hästar som ska ut och tävlas. Av alla dessa hästar har jag just nu 4 stycken som är ’mina’ superstars och som jag tävlar regelbundet på olika nivåer från 1.20m till internationell 1.60m GP. Resten är antingen min pojkväns superstars eller tillhör olika elever som de själva tävlar, men som vi tränar dagligdags.

 

Jag flyttade hit för lite över 6 år sedan efter att först kommit hit på en ridsemester tillsammans med min mamma, och fallit pladask för detta underbara land. Vill man rida på heltid året om är detta helt klart ’the place to be’!

 

Hoppning är som sagt min passion i livet och jag har haft den enorma turen att jobba och träna med en av Portugals absolut bästa hoppryttare, Antonio Portela Carneiro.

 

Innan jag åkte hit på min första ridsemester hade jag inte rört en häst på 7 år, inte ens klappat en. Min sista häst jag hade i Sverige fick jag avliva pga. en väldigt allvarlig ryggskada och jag tappade helt stinget för ridningen. Jag spenderade 7 år på resande fot, tog en Bachelor i Marketing och jobbade inom modebranschen i London.

Innan jag tog min paus från ridningen red jag på 1.40m nivå i Sverige, men inte särskilt bra. Jag var glad om jag bara kom igenom banan och var inte alls redo att rida så högt då.

Såå jag var minst sagt rostig när jag började rida igen, men Antonio har hjälpt mig otroligt mycket, och jag rider nu stadigt på 1,60m nivå med min bästa häst Tresor du Dalot.

 

Jag tänkte att jag här i bloggen skulle berätta lite mer varför vi (jag, Astrid och ett gäng andra Skandinaver) valt att bo här, och hur livet som hoppryttare fungerar.

 

För oss i Sverige tror jag att Portugal, iaf inom hoppvärlden, fortfarande är väldigt okänt och de flesta tänker ungefär så långt som Tyskland, Holland, Belgien eller kanske Frankrike om man överväger att fortsätta sin ridning, eller skicka sin häst på utbildning i ett annat europeiskt land. Men man ska inte underskatta Sydeuropa!

 

Det de flesta associerar Portugal med är bra väder, och det är helt klart en av de största anledningarna att bo härnere. Jag har precis kommit tillbaka från en 10 dagars semester hemma i Sverige och jag säger bara hatten av till er alla som orkar hålla igång era hästar och er ridning under den otroligt låånga, kalla, mörka, isiga och snöiga vintern! Ni förtjänar en medalj allihopa. Personligen är jag absolut inget fan av vinter och kyla, och att helt obehindrat kunna hålla igång hästarna året om är en de många förmånerna med att bo här. Visst har vi några månader på vintern med lite regn, men kommer solen fram kan det fortfarande bli upp emot 20 grader i januari, och med vår 75-30m täckta ridbana kan vi hålla hästarna i toppform 12 månader om året (om vi vill, de måste ju såklart få vila lite ibland också).

 

En annan positiv sak med att bo här är prisnivån i landet generellt. Det är helt enkelt mycket billigare att leva och bo härnere, och vad det gäller priser för uppstallning, träning av häst etc. kan man nästan inte jämföra det med Sverige. Ett exempel är att kostnaden för att ha en häst i träning hos mig kostar ca 3000kr per månad jämfört med upp mot 12 000kr+ hos svenska ryttare på samma nivå. Kostnaden för stallhyror, skoningar etc. är också mycket lägre.

 

Nivån på ridningen, och framförallt hoppningen, var något jag inte hade en aning om när jag kom hit. I ärlighetens namn hade jag verkligen aldrig kunnat tänka mig att de hade så många duktiga ryttare och fantastiska tävlingar som de gör. Portugals poster girl, och kanske den enda vi i Sverige nånsin hört talats om vad det gäller portugisiska hoppryttare på toppnivå, har länge varit Luciana Dinis. Luciana är absolut helt fantastisk, men det finns så många fler duktiga ryttare här, som för oss i norr fortfarande är helt okända.

 

Vidare har vi helt otroligt bra tävlingar härnere. Du kan i princip tävla nästan varje helg året om på fantastiska anläggningar (mycket finare än många av de svenska). Och eftersom det är ett så geografiskt litet land jämfört med Sverige är det lätt att ta sig till alla tävlingar landet om. Vi har över 20 internationella tävlingar per år, de flesta 1,2 och 3* så alla kan anmäla sig och vara med så länge man har en licens och ett FEI pass, och inte bara 4 eller 5* tävlingar som Falsterbo eller Sweden Horse Show, som bara är öppna för speciellt inbjudna. Vi har även stora internationella meetings som Nations Cuptävlingarna i Lissabon och Global Champions Tour i Estoril. En annan favorit är Vilmoura touren som nu drar igång igen i februari. Till denna 6 veckor långa touren kommer ofta många svenskar ner som bla. Douglas Lindelöw, Erika Lickhammer, Irma Karlsson, Alexander Zetterman mfl.

 

Och eftersom antalet ryttare fortfarande inte är lika många som i Sverige har man ofta tävlingar med alla olika nivåer på samma tävling, allt från 50cm-1.45m GPs, och t.o.m. upp till 1.60m på de största internationella tävlingarna.  Detta är otroligt bra för oss som alltid har hästar på olika utbildningsnivåer och kan då ta med dem allihopa till samma tävling.

 

Slutligen är det en väldigt glad och avslappnad stämning mellan oss ryttare härnere. Det är fortfarande en relativt liten hästvärld där alla känner alla, och det är väldigt lite prestige inblandat. Även de allra bästa ryttarna är otroligt down to earth, och rider ofta sida vid sida av ryttare på nybörjarnivå utan några som helst problem.  Det roliga är också att ridsport härnere är framförallt en kill-sport vilket gör saker och ting betydligt mer avslappnat och easy going än hemma.

 

Nu känner jag att jag babblat på alldeles för mycket, och får väl hoppas att jag får gästblogga igen och berätta allt jag inte hunnit här;). Men om det är någon som har frågor eller skulle vilja veta mer om livet härnere, hör bara av er! Lättast är kanske via min instagram @annashowjumping.

 

Kämpa genom vintern nu, och om någon är sugen på att byta ut snön mot solsken är det bara att höra av sig!


GP i Nations Cup med Tresor i Lissabon.


Utsikten mellan klasserna i Vimeiro. En av Portugals klart bästa internationella tävlingar!


Bor man i Portugal måste man passa på att rida dessa underbara lusitanos.


Tresor i vår första 1,60-hoppning, Grand Prix, i Vilamoura.


Xanana (som lärde mig allt efter min paus från ridningen) i Vimeiro.


En av de allra bästa sakerna med vår nya anläggning är dessa underbara galopper på stranden i solnedgången.


Geronimo, en av mina superstars som jag ridit in själv och som nu hoppar stadigt i 1,30-klasser.


Billy en annan av mina up coming superstars i Lissabon.


Tresor på väg mot en fin placering i GP:n i Pedras Salgadas, en annan favorittävling härnere med en alldeles underbar publik.


Min nyaste stjärna Véron hoppar lite hemma i vår helt fantastiska arena.


Xanana i Golega.


Läst 9218 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
05

Provridning, lite tips från en säljares perspektiv

Nu när vi har flera hästar till salu har det börjat ramla in några klienter som har/ska provrida. Att köpa häst är en stor sak och har man möjlighet är det givetvis bra att åka och provrida hästen man är intresserad av. Jag har även sålt flera av våra hästar osedda och det har också blivit bra. Det kan vara svårt att få fantastisk känsla första gången man sitter upp på en ny häst och hitta rätt kemi. Därför tror jag ibland det kan vara lika bra att köpa osett om man har en bra relation till säljaren. Har man däremot inga referenser på säljaren rekommenderar jag att åka och se hästen för att kontrollera att allt verkar som det ska. Efter att ha hört så många historier skulle jag nog även ta ett blodprov vid besiktningen för att kontrollera att hästen inte har fått smärtstillande eller lugnande.

Något som jag tycker är tråkigt och faktiskt blir väldigt irriterad på, är när köpare kommer och direkt börjar leta fel på hästen. Detta är vanligt här i Portugal, men även utländska köpare har fått för sig att det är ett bra sätt för att få ner priset. De kommenterar allt som inte är bra hos hästen och försöker sedan att pruta. Säljarna vet om hästens svagheter och har oftast anpassat priset efter dessa. Jag sänker mycket hellre priset till en klient som kommer och är positiv till hästen, berömmer för att den är fin att rida och är allmänt glad och trevlig. Jag kan ta att någon kritiserar min ridning eller säger att jag har en ful mössa, men att förolämpa mina hästar, där går gränsen!

Tycker man inte om hästen kan man artigt säga att det inte var det man letade efter och åka hem. Jag föredrar att klienterna är ärliga när man rider och avstår från att sitta upp om de redan vet att de inte kommer köpa hästen. Men är man intresserad ska man givetvis rida. Jag förstår att många blir nervösa när de ska sitta upp på en helt ny häst inför människor de inte känner. Extra mycket om man inte har så mycket erfarenhet av att rida andra hästar och då kan det vara skönt att ha med någon man litar på. En tränare, en familjemedlem eller en kompis som mentalt stöd och rådgivare. Gärna om någon mer kan sitta upp på hästen och ge ett andra utlåtande. Sedan får man komma ihåg att en provridning inte är ett tillfälle att flasha runt och testa olika rörelser. Det är till för att känna om hästen är något som kan passa en. Visst kan man testa någon rörelse, speciellt om det är en högt utbildad häst. Men de svåra grejerna kan man jobba på när man har köpt hästen. Några övergångar/tempoväxlingar, flytta undan för skänkeln, någon volt för att kontrollera styrningen och länga formen för att se om hästen är i balans brukar vara min checklista. Tar inte mycket mer än 20 minuter.

Nu kanske jag låter ganska hård, men det är levande djur vi håller på med och i slutändan vill alla att hästarna ska komma till rätt hem. Men ni vågar komma och provrida hos mig, jag är väldigt snäll. Så länge ingen förolämpar mina hästar... ;)

Ha en bra vecka!

/Astrid

Instagram astridhedman

Har gjort några nya filmer på 5-åringarna. Mejla astrid_hedman@hotmail.com ifall ni skulle vara intresserade.


Läst 12362 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
31

Årets första tävling

I söndags var det äntligen dags för årets första tävling! Det var rätt spännande med många debuter. Fandi skulle göra sin första start i working equitation. Vi red debutantklass (motsvarande medelsvår i Sverige, alltså tvåhandsfattning och galoppombyten). Min elev Ana och hennes häst Falcao gjorde debut båda två i we. De har tävlat dressyr tidigare så de är inte helt gröna på en tävlingsbana. Men att tävla we är lite annorlunda mot för dressyr, speciellt när vi red alla 3 moment på samma dag. Sedan var det även debut för mig att ha en elev att tävla. Det var jätteroligt och väldigt nervöst! Jag förstår bättre nu när alla säger att man är mer nervös när man står på sidan och tittar. Ana red preliminar (en klass som funnits ett par år, motsvarar LA i Sverige och innehåller enkla byten istället för i språnget) då hennes häst inte är så befäst i bytena ännu. Jag är så glad över vårt grymma team som gjorde det möjligt för mig att hjälpa Ana till 110 % och även ha tid att fokusera på mina egna ritter. Nuno och Catarina är inkluderade i det såklart och även Anas familj är helt fantastiska. När jag skulle in på dressyren hade jag en person på varje ben som tog av benskydd. Värsta rallyteamet!

Ana gjorde en strålande debut, hon fick 63 % i dressyren och 60 % i tekniken (vilket jag tyckte var lågt) och vann speeden så hon vann sin klass totalt. Det bästa var att hon tyckte det var så roligt, vilket för mig är det viktigaste. Hon kommer bli grym dendär tjejen.

Jag var även supernöjd med Fandi. När vi red på banan lördagkväll så var han helt prillig och jag var lite orolig över hur det skulle gå. Dressyren gick riktigt bra. Givetvis fanns det en hel del att förbättra och jag tog inga risker. Men han var med mig och inga missar. Vi fick 64,75 % och 3:a utav 10 stycken ryttare. Roligt när det är några fler i klassen, då kan det hända rätt mycket i resultatlistan. I tekniken, som jag trodde skulle bli vår största utmaning, var han så fin! Jag tror verkligen han tyckte det var roligt och även om vi hade några mindre missar så var jag så glad. Vi fick 65 % och en delad andraplats! Ägaren Catarina var så lycklig. Det blir såklart en annan press när man tävlar andras hästar, man vill inte göra någon besviken. Jag tror att det är viktigt att ha en öppen kommunikation så hästägarna vet vad de kan förvänta sig. Catarina var väl medveten om att hästen har mycket huvud så det kunde lika gärna gå åt skogen, men det är klart det är roligare när man kan prestera ett bra resultat. Det är dock något jag försöker att inte tänka på under tävlingsdagen, utan istället fokusera på uppgiften och hålla sig till planen.

Inför speeden var min plan att försöka vända snabbt, men inte öka på för mycket utan känna av hästen så att han inte skulle bli för spänd. Det gick väldigt bra, han blev lite lost ibland så jag fick verkligen hålla om honom och visa att jag var där. Jag vet faktiskt inte vilken plats vi hamnade på i speeden, men det måste ha varit bra för vi kom tvåa totalt :) Det började bli mörkt när vi red speeden så alla fick inte rida och direkt efteråt var det prisutdelning så jag missade helt enkelt att fråga placering i speeden.

Här kommer lite bilder och ett filmklipp på Fandi från tekniken.

Dressyren

Bangång med Ana

Tekniken. Det var för mörkt för att fota i speeden. Som ni ser hoppar han dubbelt så högt som han behöver. Det är varje gång!

Jag tycker vi säger att det var meningen att vi skulle göra en liten levad på framridningen ;)

Ha en fortsatt bra vecka!

Instagram astridhedman


Läst 15130 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
25

Positiva reaktioner och ökad trav

Jag är så glad över all positiv respons jag har fått sedan jag släppte nyheten om att jag ska starta eget. Många har skrivit och skickat lyckönskningar. Jag känner mig dock lite stressad över att sälja hästarna. Det är bara en månad kvar och jag har lagt ut småpojkarna. Det har varit stort intresse så jag tror att de ska kunna hitta nya hem innan jag slutar. Vi har sänkt priset till 10 000 euro och vid snabb affär kan min chef gå ner lite till. Det verkar gjort susen och jag tror även att de fyller 5 iår är något som tilltalar fler än att köpa en 4-åring. Altivo och Horus är inte lika stressigt med. Min chef kan tänka sig ha de hos mig i träning tills vi hittar rätt ägare. Imorgon ska vi filma Jupiter, Jasmim och Justica. Jag ska lägga ut på annons och här på bloggen när jag har redigerat filmerna.

Jag skulle vilja prata om något helt annat nu. Det var min kompis Ginnie som tyckte jag skulle skriva om detta ämne. På instagram ser jag många proffsryttare lägga ut bilder på travökningar som är väldigt inkorrekta. De får tusentals med likes, men hästarna är helt i två delar och bakbenen kilometer efter. Jag är medveten om att en bild bara är ett ögonblick och att alla har mindre bra ögonblick. Men att lägga ut en sådan bild medvetet förstår jag inte syftet med. Mindre erfarna ryttare tror förmodligen att det ska se ut så om deras idol lagt ut en sådan bild. Det är otroligt viktigt att hästen "sitter ihop" i travökningen och inte faller isär. Att kasta fram frambenen är inte att öka traven. Steget ska längas så hästen måste skjuta på bakifrån, inte släpa bakbenen efter sig. Detta står skrivet i TR om ökad trav.

"Hästen ska vinna så mycket mark som möjligt. Utan att öka takten ska stegen längas till det yttersta som ett resultat avkraftigt påskjut och fjädring från bakdelen. Ryttaren ska tillåta hästen att länga formen och att vinna mark utan att nackens eftergift går förlorad. Framhovarna ska sättas i marken på den punkt vilken de är på väg mot. Fram- och bakbenen ska sträckas lika långt framåt i utsträckningsmomentet. Hela rörelsen ska vara välbalanserad och övergången till samlad trav ska utföras mjukt genom att hästen tar mera vikt på bakdelen."

Det finns några saker man enkelt kan titta efter för att bedömma om det är en korrekt längning eller inte.

– Bakbenets skenben har samma vinkel som underarmen på det diagonala frambenet.
– Bakbenen kliver på lika mycket som frambenen. Det är alltså samma avstånd mellan bakbenen som mellan frambenen.
– Diagonala fram- och bakben lämnar marken ungefär samtidigt.
– Hästen är i "uppförsbacke".
– Bakbenen rör sig in under ryttarens tyngdpunkt (inte 1 kilometer bakom).

Att öka traven är inte lätt och hästen måste vara väldigt stark för att orka skjuta på och samtidigt hålla upp sin ryttare. Vissa hästar har lättare för att skjuta på och andra har lättare att samla upp sig. De iberiska hästarna får man ofta träna mer på att hitta schwung och påskjut, jämfört mot halvbloden som ofta har ett naturligt påskjut. Men med träning och styrka kan även lusarna göra häftiga längningar. Hade en härlig långsida på Altivo idag där han kändes helt perfekt i den ökade traven. Det är en underbar känsla och man nästan sugs ner i sadeln.

Vackra Princess som 5-åring i en mellantrav. Inte så mycket uppförsbacke men det kan man inte förvänta sig av en så ung häst. De måste vara väldigt vältränade för att kunna sänka bakdelen och skjuta på.

En till ung häst i en mellantrav. Man vill ha svävmomentet i traven och hans högra fram och vä bakben är kvar i marken så det är inte optimalt. Detta gör att höger bak slår i höger fram. Man säger att hästen slår i skorna. Man vill alltså inte höra "klonk klonk" i ökningar. Detta är vanligt för unga hästar som växer och har svårt med balansen. Men i övrigt ser han ut att vara bra i kontakten och verkligen skjuter på framåt. Gammal bild, ursäkta bristen på hjälm! Nu för tiden rider jag alltid med hjälm.

Ännu en ung häst. Detta sto har ett jäkla påskjut för att vara lusitano! Ger "uppförsbackskänsla" med sänkt bakdel, dock skulle bakbenet kunna vara mer under ryttarens tyngdpunkt och nosen lite längre fram. Men som sagt, på en 5-åring kan man inte förvänta sig att det ska vara perfekt. Det tar lång tid att träna upp en häst. Ett annat ämne jag snart ska skriva om.

Hittade denna bild som jag tyckte var rätt intressant att se en häst röra sig fritt vid hand. Jade som jag tror var 2 då denna bild togs. Skulle kunna sträcka mer på frambenet men gillar hur hon rör sig uppåt och framåt.

En 7-årig Enjeitado. Längre avstånd mellan frambenen än bakbenen vilket tyder på dåligt påskjut. Bakbenet är också nedtrampat rätt långt bakom kroppen och han är inte framme till handen. Trots detta tycker jag ändå han sitter ihop rätt ok. Tacksamt ibland med korta ryggar ;)

Samma häst, bättre bakben som kliver in under kroppen. Skulle kunna vara mer framme med nosen och skjuta på bättre. Det är synd att jag inte har film eller bilder på honom från sista halvåret. Han lärde sig att öka till slut!

Här kommer ett gäng bilder på Altivo som gör en mer korrekt ökad trav. Han är också äldst och mest tränad av de hästar jag haft så det är naturligt att han gör de bästa ökningarna. Denna bild är dock 4 år gammal, men jag tycker den är ganska korrekt. Han skulle kunna kliva in mer under kroppen och sänka bakdelen mer, men i övrigt finner jag inte alltör mycket att klaga på.

Detta var nog 3 år sedan. Tycker det är en ganska korrekt bild. Höger bak är inte riktigt nere i marken som vä fram och han gapar nog lite vilket han tyvärr har som vana sedan tidigare erfarenheter trots att det blir bättre med styrkan. Nacken skulle definitivt kunna vara mer som högsta punkt, men på hingstarna med mycket hals är det ibland svårt att få till. Avståndet mellan fram och bak är väldigt lika.

Denna bild är från samma tävlingshelg som ovan och här är han inte i lika bra balans. Trampar hö bak väldigt långt bakom sig, vinkeln från vä baks skenben och hö fram underarm är inte parallella. Han är bakom lod och jag ser ut att ha rätt stark kontakt.

Här är samma tävling igen men mycket bättre nu. Vä bak skena och hö fram underarm är nästan helt parallella. Bakbenet är mer in under kroppen och han är bättre i formen. Fortfarande skulle man önska mer känsla av uppförsbacke. Och att ryttaren kunde titta upp någon gång! Men något som jag gör bra i ökningarna är att jag inte lutar mig bakåt. Det är lätt att ta till om man skumpar, men då sitter man bara ner ryggen på hästen. Man får tänka lite tvärtom, nästan luta sig framåt och sitta lätt. Detta för att hjälpa hästen att hålla upp ryggen och kliva in under kroppen. Det är bättre att rida lätt om man skumpar mycket, speciellt på unga hästar bör man alltid rida lätt i längningarna när man tränar hemma.

En annan vinkel. Det ser ut som att han är i fin balans här och verkligen använder sin kraft att skjuta på framåt uppåt.

Bild från VM i Tyskland maj 2018. Det är en väldigt kort sträcka att öka på så det gäller att komma igång snabbt (20*40 bana). Här skulle jag vilja säga att han är näst intill perfekt. Parallell, fin i formen även om nacken inte riktigt är högst. Ungefär samma avstånd mellan fram- och bakben. Öronen vridna lite bakåt så han är fokuserad på ryttaren, som hör och häpna, faktiskt ser ut att titta framåt! Det man skulle kunna önska är lite mer uppförsbacke. Tror jag fick rätt bra poäng på den ökningen om jag minns rätt. Fotot är taget av Marie Pettersson.

Nu har jag tjatat tillräckligt om detta. Sov gott på er!

Instagram: astridhedman


Läst 20919 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
14

Nytt kapitel

Jag har stora nyheter att berätta för er. Jag har funderat länge på detta och det har alltid varit min dröm. Jag trodde att jag alltid skulle vara nöjd på min nuvarande arbetsplats, men på sistone har jag känt att jag vill mer. Långt bak i mitt huvud hade jag en vision att jag skulle driva eget innan jag fyllt 30 år. Detta ska nu bli verklighet. Jag har inte kunnat dela med mig till er tidigare då jag ville prata med min chef först.
   
I torsdags sa jag upp mig som beridare hos Renato Piairo. Det är 5 år vi har jobbat ihop i mars och det har varit en fantastisk tid. Så många hästar som jag har fått äran att utbilda och tävla, avel och fina föl, min resa med Altivo hela vägen till VM i Tyskland och mycket mycket mer. Jag är så tacksam för allt jag har fått vara med om och att jag har fått vara en del av deras familj.
   
1:a mars kommer jag flytta med 4 hästar till Esposende (stad vid havet, norr om Porto) där min hoppkompis Anna Lindberg står med sina hästar. Det är en kanonfin anläggning med två ridhus, utebana, hagar och det går att rida till stranden. Jag kommer hyra boxar och till en början ska jag bo med Anna och hennes portugisiske pojkvän så jag behöver inte göra några stora investeringar i början. De hästar som flyttar med är Indio (Nunos häst), Fandi (Catarinas), Falcao (Anas) och Fagote (Ginnies). Jag håller också på att leta två hästar till klienter som vill ha hästar i utbildning för försäljning. Eventuellt flyttar någon till med, men det får vi se.
   
Min chef vill sälja nästan alla hästar, enbart behålla några ston för att fortsätta med avel i mindre skala. Vi fortsätter som goda vänner, han har varit toppen hela tiden och vi kommer förhoppningsvis fortsätta sammarbeta med några unghästar.
Givetvis känns det jobbigt att Altivo ska säljas. Jag siktade på ett till mästerskap med honom, men samtidigt är jag glad att han inte blir ståendes i en box. Nu får jag dessutom möjlighet att vara med och se till att han kommer till ett bra hem. Han blir 14 år nu och ska min chef få några pengar för honom är det bäst att sälja nu. Han är fräsch och pigg så om någon av er läsare skulle vilja ha en välskolad we/dressyrhäst att tävla/träna på så hör gärna av er på min mejl astrid_hedman@hotmail.com
  
Det bästa hade givetvis varit om det fanns någon som kunde köpa honom och ha kvar honom i träning med mig till nästa mästerskap. Sedan kunde han bli läromästare eller användas till avel. Men det händer nog mest i hästböcker, verkligheten ser inte ut så och det är jag väl medveten om. Horus hoppas jag får en köpare som vill ha kvar honom i utbildning ett tag till. Han har så mycket potential och det skulle vara kul att få fortsätta jobba med honom. Sedan är det våra småpojkar Jupiter och Jasmim som skulle behöva säljas rätt omgående. De blir 5 år nu och är underbara bägge två. Deras halvsyster (e. Altivo) har jag nyss börjat rida utan lina och hon är en väldigt smart liten häst. Kan bli riktigt fin med rätt ryttare, hon är också till salu. Sedan har vi 4 stycken blivande 3-åringar som också kommer söka hem. Mejla mig om något av detta låter intressant. Om inte alla hästarna är sålda till första mars kommer jag åka mellan några dagar per vecka så ingen häst blir ståendes.
   
Blandade känslor, men mest av allt känner jag mig exalterad för ett helt nytt kapitel i mitt liv. Min familj har varit otroligt stöttande och skulle det inte gå ihop är det värsta som kan hända att jag får söka nytt jobb. Men jag har en bra känsla inför detta projekt och det ska bli så roligt att vara på ett ställe där det är mer liv och rörelse samt att få rida varje dag med mina vänner. Jag ska försöka åka lite oftare till Sverige och ge träningar så skulle ni vara intresserade av att ordna helgträningar får ni gärna skicka ett mejl. Kommer lansera min nya hemsida som min fantastiska kompis Hanna Larsson har fixat. Funderar om jag borde ha något namn till mitt nya projekt. Förslag tas gärna emot!
  
Kommer förhoppningsvis ha en del tid över i början på mars då jag inte kommer ha så mycket hästar. Min plan är att åka och titta på lite hästar så är någon i hästköpartankar kan ni också höra av er då jag kommer titta på lite allt möjligt. Då vet ni att det också finns ett bra ställe att lämna hästen på träning i någon månad. ;)
  
Ha en bra vecka!
  
Instagram astridhedman


Det har varit en grym resa med denna häftiga häst. Kommer bli kämpigt att ta farväl, men jag ska se till att han kommer till bästa möjliga hem där han gärna får fortsätta tävla.
  


Läst 28721 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
09

Kära Piteå

Det har varit en underbar semester i min hemstad Piteå. Det började med lite spänning då flyget från Lissabon till Stockholm blev drygt 2 h försenat pga dimma vid avfärd. Jag hade knappa 2 h tills planet mot Luleå skulle gå, så trodde jag hade missat det. Tack och lov var det också rejält försenat, så jag hann möta upp min kusin, farbror och fru på terminal 4 och ta en bärs. Det var härliga dagar under julen med mycket god mat och dryck, träffa familjen och mysig uteritt på julaftonsmorgon.

Piteås gran blev framröstad som Sveriges finaste gran 2018!

Julklappsinslagning med underbara kusinen Caroline.

Promenad på isen en bitig morgon.

Middag med kusiner och härliga kusinbarn

Uteritt med mamma julaftonsmorgon.

Bus på isen med fasters flat coat retriver Sammy

27-28 december var jag i Råneå och hade träningar i working equitation. Roligt att se nya ekipage och man märker att intresset för we växer även i norr. Väldigt bra organiserat och mysig kväll på byns pizzeria där alla som ville fick komma. Ett bra sätt att få gemenskap och lära känna varann bättre. Grymt stort tack Anna Semrén och Maja Forsell för allt <3

Duktiga elever i Råneå. Tack gode gud för uppvärmda ridhus. Runt -20 dessa dagar men frös inte ett endaste dugg.

28e kom Nuno och Catarina från Portugal. Så himla kul att få visa Piteå för dessa två underbara människor som har ställt upp så mycket för mig. Kändes bra att få ge tillbaka lite och vi gjorde massor med roliga aktiviteter. Isbrytare, promenad med alpackor, skoter, pimpla, se renar, slädtur m.m.

Finaste paret. Här på isen när vi åkte isbrytare

Maffig båt!

Jag och mamma

Jag och morbror Lasse som är kapten på isbrytaren. Detta var en klar höjdpunkt på veckan. Väldigt mäktigt, så glad över att få ha gjort detta.

Vi hälsade på några vänner till mina föräldrar som har 3 alpackor. Otroligt häftiga djur.

Catarina fick också en att leda.

Hur söta?

Bästa kompisar! Deras labradoodle är helt underbar.

Det fanns även får och höns på gården. Jättetack till Katarina och Rob för besöket <3

Kärt återbesök! Icaro trivs så bra hos Maja. Jag gav lektion och sedan blev det skoter och pimpelfiske. Tycker Maja har ridit in sig väldigt snabbt och de ser redan ut som ett par. Så glad att det blev lyckat och att Maja är nöjd med sin häst.

Portugiserna på skojtern

Onsdagen åkte vi på en fantastisk slädtur i Jävre. -15 grader och stjärnklart. Detta är Elvira, jättefin nordis och sedan körde även ett tvåspann en större släde.

Vi fick stanna i en jättemysig stuga för att värma oss, äta gröt och limpa. Vilken upplevelse! Tyvärr väldigt svårt att få någon bild eller film från själva slädturen. Det är sparat på min alldeles egna hårddisk istället.

Kall morgon på isen för en sparktur.

På vägen till flyget stannade vi till och kollade på renar. Hur söta???

Kärt återbesök då vi stannade en natt hos familjen Briese utanför Stockholm. De köpte nämligen Nunos förra häst Aquario som jag tävlade 2017 i working equitation. Lördagsmorgon åkte vi ut till stallet där de fick träffas igen. Många känslor, men det är så underbart när det blir rätt när man säljer en häst. Aquario har världens bästa liv och är älskad av sin nya familj.

Min kusin plockade sedan upp oss på centralen och hade sightseeing i Stockholm innan det var dags att åka ut till Arlanda.

Underbara dagar som ni kan förstå, men det är inte så dumt att vara tillbaka i Portugal där det är toppenväder (om än lite kallt på nätterna) och hästarna verkar glada över att vara tillbaka i arbete. Visst är Fandi fin i sin nya frisyr som han fick när jag var borta?

Ha en bra vecka alla!

Instagram astridhedman


Läst 30334 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
20

Bildbomb

Alltså jag älskar mitt jobb och hästarna, men jag har längtat så mycket efter att åka hem på julsemester och träffa min familj. Imorgon händer det! 6 på morgonen, men jag och Ginnie ska bo på hotell nära flyget så vi behöver iallafall inte kliva upp 3.30 imorgon. Ska bli så härligt att komma upp till Piteå och snön. Kommer garanterat att längta tillbaka till mina hästar och Portugal efter två veckor ;)
  
Tänk vad fantastiskt det är med ridning. I veckan har inte vädret varit med oss, men igår var en helt okej dag, däremot var underlaget rätt blött. Det fanns en volt i mitten så jag jobbade mest där med övergångar och tempoväxlingar. Alla hästarna var väldigt fina och jag tänkte på hur häftigt det är att göra "svåra grejer" som byten och piaff. Men man kan bli minst lika lycklig när en övergång från skritt till trav är helt perfekt eller man kan göra en tempoväxling i galopp bara med kroppen. Är inte det rätt ballt? Jag hade tänkt ut en julutmaning med Altivo, men då det har varit så blött på banan har jag inte kunnat träna på det så får bli 2019. Utmaningen var att rida byten i vartannat och göra 4 serpentinbågar. Hade varit coolt om man klarade det. Vi har kunnat göra två serpentiner med byten, det svåraste är när man byter riktning och klara att ha hästen tillräckligt i balans för att fortsätta byta. Nåja, utmaningar ska inte vara lätta.
  
För ett par veckor sedan hade vi upp en fotograf som heter Carolina Duarte (ni kan kolla hennes instagram carolina_duarte_photography) och hon var så duktig! Vi tog några porträttbilder och givetvis ridna bilder. När jag rider tänker jag inte ens på att någon fotar, men när jag ska stå på marken och posera... Gaaah! Jättesvårt och jag känner mig så fånig. Carolina var väldigt duktig på att guida och säga hur man skulle stå för att få rätt ljus osv. Det är nyttigt att träna på saker utanför sin komfortzone och jag måste säga att resultatet blev strålande!
  
Jag använde Horus då jag har så många bilder med Altivo och jag måste säga att Hompis är en natural framför kameran. Han bara strålar, helt otroligt att jag får rida en så fin häst. Jag ser faktiskt också rätt avspänd ut framför kameran, mycket bättre än vad jag trodde det skulle bli. Fast jag kan säga att innan hon kom hade jag mockat 10 boxar, fodrat, ridit, badat Horus och Ginnies häst Fagote. 10 minuter innan de kom slängde jag på mascara, bytte skjorta och tog bort höet från håret. Hästlivet är inte så glammigt som det kan verka på bild.
 
Jag ska försöka blogga när jag är hemma, men lovar inget. Ska försöka njuta av ledigheten till max och planera 2019 som jag tror kommer bli ett väldigt spännande år. Om någon av läsarna är i norrbotten får ni jättegärna komma förbi i Råneå där vi ska ha we-träningar 27-28 december. Varmt välkomna som deltagare eller fotfolk.
  
Ha en riktigt god jul!

Kram
Astrid
 
Instagram astridhedman


Läst 36768 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
11

Duktiga småpojkar och julkänsla

Den 21:a december åker jag hem för två veckors semester till älskade Piteå. Jag längtar väldigt mycket efter min familj just nu och det ska bli skönt att vila upp sig. Tänk om dygnet hade några fler timmar, det hade löst så många problem.
Vi har haft fantastiskt fint väder senaste dagarna med 20 grader varmt och strålande sol. Har tagit fram min lilla julgran och tittar på julkalendern (Superbra! Vad tycker ni?) vid frukosten för att få julfeeling. Man tager vad man haver. När jag är hemma kommer jag ha träning i working equitation 27–28 december i Råneå. Det finns någon plats kvar så om någon läsare från norr skulle vara intresserad är ni välkomna att höra av er till: Majaelisabethforsell@hotmail.com
 
Det är Anna Semrén och Maja Forsell som har tagit initiativet. Maja har jag haft både som praktikant och hästägare. Hon är väldigt nöjd med Icaro som åkte till Sverige för cirka 2 månader sen. Maja hade ett kul förslag att göra en afterride första kvällen med pizza och hästprat. Man kan komma och vara med på afterride även om man inte rider och fotfolk är varmt välkomna att komma och titta på träningarna. Anmälan till afterride görs till ovanstående mejladress.
  
En annan rolig grej när jag är hemma i Piteå är att mina vänner och hästägare Nuno och Catarina kommer upp andra veckan. Det ska bli så roligt att få visa dem Piteå och riktig vinter! Håller på att fundera ut lite roliga aktiviteter som vi kan göra. Kommer vara intressant att turista i sin egen hemstad.
  
Hästarna har gått väldigt bra nu. I förra inlägget så var jag mest förvirrad och kände mig rätt värdelös på att rida. Nu har det sjunkit in mer och både jag och hästarna har tagit till oss det nya. Jag har inte hittat rätt känsla på Altivo än, men tror inte jag ska experimentera för mycket med honom då han gått bra tidigare och har sina skavanker. Men nu känner jag mig inte helt kass, utan som att jag faktiskt har lite koll på vad jag håller på med. Det går upp och ner i denna sport. Man får passa på att njuta när det går bra för man vet aldrig när det kommer gå neråt igen.
  
Småpojkarna (Jupiter och Jasmim) har tagit stora steg framåt i sin utbildning. De är otroligt trevliga att ha och göra med. Båda hästarna är till salu, för mer info kan ni mejla mig på: astrid_hedman@hotmail.com
   
Ha en bra vecka!

Kram
Instagram astridhedman


Läst 32207 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
30

Förvirrad tjej

Hej på er!
  
Förra helgen var jag iväg med Fandi och tränade för en ny tränare. Det var väldigt bra och jag kände igen mig mycket i systemet. Fandi var ganska spänd och jag fick inte riktigt den känslan jag hade velat ha samt att tränaren sprutade information så jag hade svårt att ta till mig alla instruktioner.
I veckan har jag känt mig som en nybörjare och tappat lite vad jag ska ha fokus på. Jag tror det är ett ganska vanligt problem när man rider för en ny tränare och ska börja ändra på saker, även om de är små. Det jag försöker göra är att fokusera på mig själv och tänka igenom vad jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt.
Jag tror också att man ska ha lite is i magen. Ibland tar det några gånger med de nya förändringarna för att man ska få en bra känsla. Man får testa sig fram helt enkelt! Sedan är det såklart viktigt att man rider på ett sätt som man känner är ok för både sig själv och hästen. Jag har ridit för tränare som jag inte alls håller med eller att det stämmer för hästen. Men när man är på plats brukar jag följa instruktioner och göra som tränaren säger. När jag sedan är hemma kan jag plocka och välja som jag vill. Men det är varken schysst mot sig själv eller tränaren att börja ifrågasätta och inte göra som man blir tillsagd (om det inte strider mot hästens välfärd givetvis).
  
Eftersom Fandi var rätt spänd fick jag jobba med att hitta en bra rytm och kontakt. Vi var nästan bara på volt, öka och minska volten och att rida exakta vägar. Jag fick jobba med att ha händerna lite längre fram på tyglarna för att ha en stadigare hand och inte vara så flaxig. Eftersom Fandi inte är den starkaste hästen fick jag ha lite mer kontakt för att hjälpa honom att trycka på mer in i tyglarna. Jag blir ofta för lös och då tappar han sig och blir vinglig. På söndagen fick vi jobba rätt mycket sidvärts för att han ska sätta in bakbenen mer under sig och jag fick väldigt härlig känsla i traven efteråt. I galoppen var han för trött för att komma till bra arbete men vi fick med oss mycket att jobba vidare med.
  
Annars rullar allt på här hemma. Jag saknar redan att tävla men jag hoppas det kommer finnas någon regional tävling i januari. Samtidigt är det roligt med vinterträning och förbereda hästarna för en ny nivå till nästa år. Jag har en ny elev med häst, Ana och Falcao som tränar för att tävla i working equitation nästa år. Hon är junior och det ska bli så spännande att ha en elev som tävlar. Jag kommer vara så nervös!
En annan häst i stallet är en fyraårig dotter till Altivo. Jag tror att hon heter Justica men vi ska försöka ändra till Jamaica (mycket coolare namn). Jag satt in henne förra sommaren så nu ska hon äntligen börja tränas för att bli en ridhäst. Hon är så duktig och lugn med ryttare. Än så länge rider jag på lina, men hon är snart klar att ridas själv. Hon kommer vara ute till försäljning. Tyvärr kan vi inte behålla alla hästar.
  
Kram på er,

Astrid, instagram astridhedman

Fina Fandi kämpade på bra i helgen. Gammal bild!

Vackra Giesta är såld och på väg till Sverige och sin nya ägare Ann Wickberg. Stort lycka till och jag är så glad att få ha jobbat med detta fantastiska sto <3
  


Läst 25716 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
20

Mitt åttonde Golega

Det känns helt sjukt, men jag började räkna och detta var mitt åttonde år i Golega. Sedan jag kom till Portugal har jag inte missat en enda feira. Jag blir fortfarande lika fascinerad av atmosfären och dessa fantastiska hästar som är så långt ifrån deras naturliga miljö och ändå är så coola. Iår var det en hel del diskussioner då det kommit en regel om att man inte får rida mellan 2.00 till 7.00 på natten. Många var upprörda över detta och tyckte att det var deras rätt att rida vilken tid som helst. En del tyckte det var bra då det kan vara en hel del fulla ryttare som rider i timmar på sina hästar. Jag tycker varken för eller emot, men jag tycker att de skulle kunna fokusera på de verkliga problemen. Denna regel var till för hästarnas välfärd, men jag såg vid ett flertal tillfällen under dagtid/eftermiddag hästar som blödde av serreta (används främst i den spanska utrustningen, en taggig metalldel som man spänner under nosgrimman. Ibland är de klädda i läder och blir som en kapson, men när det inte är klädda och dessutom hårt spända trycker det in i hästens nosrygg. Vidrigt enligt mig. Hamnade nästan i bråk med en spanjor då jag försökte plocka bort den då hans häst nästan blödde för den var så hårt spänd.) och en häst som drog vagn och blev piskad av kusken. Dessa problem är vad organisationen borde ta tag i, oberoende av vilken tid det är på dygnet. Istället för att ha massor med extra poliser skulle de kunna ha ett par veterinärer som patrullerar i skift och kan ta tag i dessa problem för att jobba med hästarnas välfärd. Dessutom fungerade deras regel sådär. Första kvällen respekterade alla det ganska bra men under veckan gömde de sig när polisen kom och när de var utom synhåll kom de tillbaka. Förbjuda taggiga serretas borde också införas! 
  
Nu ska jag inte skrämma upp er som inte varit i Golega med de dåliga sakerna. Det är som att vara i en annan värld. Jag var där i 10 dagar med Altivo och det tar några dagar innan man kommer tillbaka till verkligheten när man väl är hemma. Jag bodde för andra året i rad tillsammans med Nuno och Catarina (ägare av Fandi och Indio) och typ 15 andra personer. Det är världens bästa gäng, äldsta är Amilcar som är runt 65-70 år och yngsta Ana är 17 år. Alla kommer så bra överens, det blir som en stor familj. Alla hjälps åt med matlagning, städning osv. Ibland kommer det vänner över på middag eller lunch och det kan vara 25 personer vid matbordet. En av kvällarna hade vi fadokväll och det var nästan 40 pers i huset! Det var en underbar kväll med fantastisk musik. Sök på youtube om ni undrar vad fado är.
  
Så över till ridningen och tävlandet. Första helgen var det typ portugisiska mästerskapen. Det var 6 portugiser, 6 spanjorer och jag i min klass. Altivo var jättefin i dressyren där vi kom 4a på 68 % så jag var väldigt glad. Lördag i tekniken red vi när det var mörkt så strålkastarna var på. Jag vet inte om det var därför eller om det var för den stökiga uppvärmingen i mangan (ett spår runt arenan) som han var så spänd. Vi tog oss igenom helt okej och vi fick 68 % men hamnade på 7:e plats vilket kändes onödigt då vi låg så bra till efter dressyren. Söndag regnade det rätt ordentligt när vi skulle rida speed. Återigen fick vi rida med strålkastare och han vägrade faktiskt på hindret vilket chockade mig. Jag fumlade bort mycket tid också, det är rätt stor skillnad när allt blir blött och halkigt. Men det var lika för alla så jag kan inte klaga. Vi blev 10a i speeden och slutade på 7:e totalt. Inte så illa när det var 13 ryttare men jag var ändå lite besviken då jag ville ha en bättre slutplacering. Andra helgen var det final i det nationella championatet då det bara var jag och portugiserna. Jag hade höga förhoppningar i dressyren då han varit så fin helgen innan. Det var 5 domare och alla hade varsitt solparasoll som fladdrade på bra då det blåste mycket. Altivo var helt hysterisk och det var det värsta performance vi någonsin gjort. Jag kunde inte kommunicera med honom även om jag försökte. Jag tänker inte ens skriva vilken procent vi fick, det är skämmigt. Vi kom sist, men nästan alla hästar var spända och en utgick till och med. På lördagen red vi på en annan bana, spänningarna satt i från gårdagen men jag kunde rida igenom det på framridningen. Inne på banan var han lite spännig, men jag var väldigt nöjd med vår ritt då vi nästan inte hade någon miss och stundvis fick jag riktigt bra känsla. Domarna höll inte riktigt med då vi fick 64 %. Jag hade förväntat mig högre, men vi kom 6:a av 7 då nästan alla andra red på 70 %. Jag gissar att domarna hade dressyren fortfarande på näthinnan och att det påverkade vårt resultat. På söndagen regnade det massor. Jag valde att stryka mig då jag låg näst sist och vi hade en lång resa hem och vi kunde passa på att åka tidigare. Med mig hem tar jag första helgens dressyr och andra helgens teknik. Nu ska vi träna på i vinter och förhoppningsvis vara väl förberedda för nästa säsong.
  
Jag träffade många svenskar, tänk vad hästar kan föra ihop människor. Jag tycker alla borde uppleva Golega iallafall en gång i livet. Se till att boka resa till nästa års feira ;)
  
Kram,
Astrid
  
Instagram astridhedman

En del av vårt husgäng till häst <3

Anna på sin hingst i grimma och barbacka. Jepp...

Första helgen red vi i vår svenska outfit.

Piteå är överallt i världen. Eva, Maggan och Ulla-Carin var på plats i Golega och det var så roligt att träffas <3

Jag var otroligt dålig på att fota men jag har gjort en del korta filmsnuttar som jag ska ladda upp och lägga ut i nästa inlägg.


Läst 28383 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen



Mest lästa


Arkiv




Aktuella samarbeten

Ridsportens Innovationer
Hållbara ryttare
Patrik Kittel Dressage Tour

Senaste numret

Hippson nr 1
Special: Bli bäst på helheten. I årets första nummer djupdyker vi i Pether Marknes vinnande system. Tidningen innehåller även unika planeringsmallar för häståret.
Läs mer om innehållet

Dessutom:

  • Rid din häst med takt och schuvung
  • John Hickey tömkör över hinder
  • Rakriktad häst rör sig balanserat
  • Planera ditt foderår
  • Så lägger du ett sårbandage 
  • Fyra dagliga stretchövningar
  • Professorn om träningsfria perioder
  • Tips för ett systematiserat hingstval

Och mycket, mycket mer...

JUST NU – bok på köpet!
Tecknar du en prenumeration får du just nu inte bara vårt specialnummer skickat till dig direkt, utan även succéboken "Träna hästen från marken" utan extra kostnad. Starta året med en riktig inspirationsboost!

Till erbjudandet

Redan prenumerant? Köp Träna hästen från marken för halva priset.




Galleriet på Hippson Market