Portugal-bloggen
APR
13

Nu är vi i Esposende!

Det har ju hänt så mycket sedan jag bloggade sist men jag har varken haft tid eller internet förrän nu. Jag, Fandi, Indio, Falcao och Fagote flyttade alltså till det nya stallet söndag för två veckor sedan. Jag kommer inte ihåg ifall jag skrev här att eventuellt en häst till skulle följa med från min gamla chef, men det slutade med att vi fick hämta två hästar från honom.
  
Horus gick igenom besiktningen så nu är Katharina från Tyskland ägare till denna vackra häst. Det hade inte kunnat bli bättre för mig då hon bestämde sig för att behålla honom i träning med mig några månader innan hon tar hem honom till Tyskland, så vi får fortsätta jobba tillsammans. Jag har tänkt att det är ett koncept jag vill försöka promota. Det är en otroligt stor omställning för en häst att resa hela vägen till ett annat land, byta ryttare, mat, rutiner och kompisar.
  
Jag vet vilka rutiner och hur de flesta svenskar rider och hanterar sina hästar. Om man köper häst och sedan lämnar den för utbildning några månader, kommer och hälsar på för att lära känna och rida, tror jag övergången blir mycket smidigare. I stället för att de åker direkt till Sverige från en portugisisk ryttare där den kanske aldrig gått ute i hagen.
  
Sidospår, hur som helst blev även Jasmim såld till en svensk kvinna som heter Johanna. Hon och hennes familj har flyttat till Frankrike så Jasmim ska stå kvar i utbildning tills de har kommit i ordning och hittat stall. Johanna ska också komma hit och rida lektion på sin häst för att lära känna honom bättre.
  
Jasmim kom hit i tisdags så han har inte ens varit här en vecka. Jag är sjukt imponerad av honom då han har väldigt lite resvana och aldrig ens varit iväg på träning. Han gick rakt in i transporten, stod som ett ljus hela vägen, har tagit allt med ro trots mycket stökigare miljö. Igår red jag för första gången i "tältet" som är 30*70 och har öppna väggar men täckt av ett tälttak. Bredvid gick Annas fyra hopphästar i hage och de hade fredagsparty. De sprang som tokar, hade sönder tråden som delade av hagen och vilken häst som helst av de andra hade fått spel. Men Jasmim han stannade och tittade, sedan skrittade han lugnt vidare och verkade tycka de hästarna var lite knäppa. Vilken kille alltså!


Jasmim spanar in sitt nya hem.


Katharina med Horus.
  
Så nu har jag fem hästar att rida, det var längesen det var så få hästar men jag är lika länge i stallet som förut. Det är skönt att hinna ta sig tid till varje häst och inte skynda runt för att hinna så mycket som möjligt.
  
Jag har fått ge lite lektioner till gäster från Portugal Equestrian som jag redan skrivit om. Det känns väldigt roligt och är bra extra inkomst. I torsdags fick jag träffa lite svenska we-kollegor från Ölmstad. De var och tittade på häst och två stycken red lektion. Så kul och jag längtar efter att få starta internationellt igen. Vi får se när det kommer hända, men jag har inte gett upp hoppet om ett EM nästa år trots att jag inte har någon lämplig häst just nu.

Härligt svenskt gäng: Jag, Åsa, Mia, Pernilla och Sophia. Hästen är Aramis, en lusitanohingst som används i Portugal Equestrian. Perfekta skolhästen!
  
Sedan har jag och Fandi hunnit vara iväg och tävlat förra helgen. Ana och Falcao var också med och de gjorde fantastiska resultat. 68 % i dressyren och 71 % i tekniken. Det var en av Portugals bästa ryttare med på sin unghäst men Anna var inte långt ifrån att slå henne i tekniken. I speeden blev hon tyvärr utesluten då hon red på fel sida om en markering. Alltid trist när det händer, men det är bara att bita ihop och komma igen till nästa start.
  
Fandi var väldigt konstig i dressyren, han gick inte alls fram. Efteråt ställde han sig och kissade i typ 5 minuter så det var förklaringen. Vi kom sist av 8:a ryttare på 60 %. Katastrof! Men till söndagens teknik gick han mycket bättre och vi kom 3:a på 65 % med ett par små missar. I speeden gick han fram som han skulle och vi vann faktiskt med näst snabbaste tiden utav alla starter!
  
Nu har vi verkligen hittat hur han ska ridas, han måste få mycket mer utrymme i tyglarna men ridas med mycket ben så han känner vart han ska. När jag försökt rida honom mer som de andra hästarna (lite mer mellan hand och skänkel) har han bara blivit spänd och gått uppåt istället för fram. Vi gjorde en rejäl upphämtning till 4e plats totalt. Nästa tävling ska vi se till att han har kissat innan start.

Ana och Falcao.


Fandi i dressyren. Kissnödig...


Teknik där det gick bättre.


I speeden var han helt fantastisk!
  
Jag ska se om jag får till några filmer när jag rider och ta mycket bilder på nya stället så ni får se i nästa blogginlägg. Tills vidare kan ni kolla min instagram astridhedman
  
Kram på er och ha en fin helg!


Läst 11418 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
24

WE-träningar och nedräkning till flytt

Oj vad tiden går fort! Nu är det bara en vecka kvar tills vi ska flytta hästarna till den fina anläggningen i Esposende. Jag är väldigt taggad och det ska bli kul med ett nytt kapitel. Vi ska besikta ett par av hästarna och Jupiter är såld. Jamaica och Altivo har vi inte några köpare till än. Altivo kommer få gå ut på bete och betäcka, sedan vet jag inte vad planen kommer vara, men troligtvis blir han pensionär. Det känns väldigt tråkigt då han är så otroligt fin att rida och han har massor kvar att ge. Men kan han gå ute i flock med stona tror jag han kommer vara rätt nöjd med livet ändå. Hade han varit valack skulle han nog varit lättare att sälja. Jag har försökt få med mig honom och satsa på EM men min chef vill satsa på de yngre hästarna istället. Jag kommer fortsätta åka till Renato ett par förmiddagar i veckan och jobba de som är kvar.

Ett annat roligt projekt nu när vi flyttar är Portugal Equestrian. De har startat upp med ridsemester på anläggningen och jag kommer vara ansvarig för working equitation. Jag åkte dit och hade mina första lektioner denna vecka. Det var paret som köpte Giesta så vi hade redan träffats. Tror detta projekt kommer bli toppen och det går även att rida hoppning, dressyr och uteritter. Mycket spännande saker på gång som ni hör. Vill ni veta mer eller boka kan ni gå in på hemsidan www.portugalequestrian.com eller kolla deras instagram portugal_equestrian.

Förra helgen var jag i Örebro och hade träningar. Det var så roligt och alla som var med red så himla bra. Det spelar ingen roll vilken nivå man är på så länge man försöker och har en bra attityd. Många fina hästar som var med och alla verkade nöjda med sina pass. Fick även träffa mitt kusinbarn Sigge för första gången. Han har blivit 4 månader och är ett riktigt charmtroll. Längtar till sommaren då jag ska upp till Piteå på semester och får umgås med hela familjen.

I tisdags blev Indio valack, kastreringen gick bra men tog lång tid. Det ser ut att läka fint, men man får vara noga med att hästen rör sig flera gånger om dagen och spola med kallvatten. Han kastrerades ståendes vilket jag hört är ovanligt i Sverige. Här har jag varit med om både ståendes och liggandes, men jag tycker det är skönt att göra ståendes. Vår veterinär är höggravid så hon skulle bara vara med och övervaka. Hon har en ganska nyutbildad tjej som hoppar in nu när hon snart ska ha barn. Men Indio var inte så lätt att skära, även om hans uppförande var utmärkt. Men det slutade med att Joana satte sig på huk och gjorde nästan hela kastrationen med sin stora mage. Tror veterinärer i Sverige inte skulle gjort samma sak och med all rätt. Det slutade väl och tror hon ska föda sin bebis i veckan som kommer.

Har ni något ni skulle vilja att jag skrev om eller om ni har några frågor om stället jag ska flytta till? Kommentera här nere eller mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com

Stor kram och ha en fin vecka!

Astrid

Det är ju så roligt att ha lektioner! Men lite trevligare temperatur i Portugal där vi har runt 25 grader nu ;)

Brille får vara snygg i solen.


Läst 19595 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
06

Helgen i Trofa

Jag kom hem från Skåne måndag eftermiddag och sedan var det full fart hela veckan. Lektionerna i Skåne gick väldigt bra, många ekipage och rätt många nya ansikten. Kul att se att grenen växer! 16-17 mars kommer jag åka till Örebro och ha träningar. Det finns plats kvar ifall någon skulle vara intresserad. Mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com eller skriv till Linnea Lycke på facebook.

Så äntligen fick vi en feira i Trofa utan regn! Det är en väldigt mysig feira, även om den inte är så stor finns det mycket att titta på. Vi åkte dit med Indio, Fandi och Falcao fredag morgon. Indio och Fandi har varit lite knepiga att lasta så jag har tränat hela veckan. Båda två gick in klockrent så det var en bra start på meetinget. Väl framme red jag och min elev Ana en sväng på banan innan tävlingarna började. Fandi kändes bra, han var inte tittig men stänger av lite när det är mycket runt omkring. Indio var full med energi men skötte sig. Vilket kraftpaket den hästen är! När jag red honom var det lunch för de flesta, så vi var ensamma inne på banan. Utanför däremot var det säkert 100 barn runt 5 år som tjoade och hejade på oss. Den mest högljudda publik jag ridit för men Indio verkade njuta av all uppmärksamhet. Höjden av miljöträning ;)

Fredag eftermiddag började tävlingarna i working equitation med dressyr. Ana red vid 18 och gjorde en fin runda. Det var hennes andra tävling i working equitation och det är så roligt att ha en elev som tävlar och gör det så bra! De var bara två stycken i hennes klass men hon vann dressyren på 63 %. Jag och Fandi startade 20.30 och jag var nöjd med rundan även om vi hade ett par missar jag helst hade varit utan. Vi kom tvåa på 62 % vilket jag tyckte var lite lågt, men så är det ibland och vi fick ju en bra placering. Lördag var det dags för teknik. Ana var först ut och gjorde en klockren runda. Ett par småsaker som kunde varit bättre men så är det alltid. De fick 63 % igen och vann. Fandi var lite spänd i början av ritten men slappnade av mer och mer. Samma sak där med ett par grejer som kunde varit bättre, men jag var väldigt nöjd i det stora hela. Fandi tyckte vi skulle avsluta med en liten levad vid bordet, fick dock inga extra stilpoäng av domaren.. Märkligt! Vi fick 61 % vilket jag återigen tyckte var lite lågt. Vi kom 4a men hade fortfarande chans på topp 3.

Lördag kväll var det dags för Indio att visa upp sig. Det var modell och gångartstävling som gällde. Först visar man alla 3 gångarter på en 20*40 bana under 3 minuter. Sedan plockar man av sadeln och ställer upp sig på rad med de andra hingstarna medans domarna går runt och tittar på exteriören. Indio blev inte placerad och det var många som tyckte det var orättvist då han rörde sig klart bäst. När vi pratade med domarna dagen efter sa de också att han var en fantastisk gångartshäst, men att ryggen gjorde att han inte blev placerad. Han är sänkt i ryggen av sig själv även om det blivit bättre med arbete. Problemet var att han blev så exalterad av allt och spände upp sig när jag hade honom vid hand. Då höjer han huvudet och sänker ryggen så det ser mycket mer ut än vad det är. Så vi fick bekräftat att det är en fantastisk häst med bra gångarter, men kanske inte rätt typ att avla vidare på. Så därför kommer Indio att bli valack inom en snart framtid och kan fokusera på sin karriär som tävlingshäst. Det är ett beslut jag är mycket nöjd med. Ska de inte avlas på tycker jag alltid man ska kastrera då de kan ha ett mycket bättre liv och mindre skaderisk.

I speeden på söndagen satsade vi på att rida säkert men så snabba vägar som möjligt. Jag var väldigt imponerad över Ana som bara har gjort detta två gånger nu. Hon håller väldigt bra fokus och följer planen. Tror inte hon andas så mycket men det kommer förhoppningsvis också. Hon vann sin klass och var så glad. Fandi fick lite kortslutning på ett par ställen men det han har haft svårt för gjorde han väldigt fint. Men tror jag ska träna mycket speed med honom så han lär sig att trycka på mer utan att spänna sig. Då tror jag han kommer att bli riktigt snabb för han är otroligt vändbar. Med Altivo brukar jag aldrig träna att rida fort, det gör han så bra och blir bara het. Nyttigt att rida olika hästar för alla behöver jobba med olika saker. Jag och Fandi kom 3a totalt och det var mitt mål så jag var nöjd med det. 

Nu fick ni mycket att läsa, hålla saker kort är inte min starkaste sida.

Kram på er!
Astrid
Instagram astridhedman


Jag och Ana rider på banan innan tävlingarna börjar.


Fandi i manövertestet. Gillar ni min nya hatt?


Hoppa kan han!


Hatten flög dock av i speeden.


Indio redo för action.


En kort sekvens av vår presentation.


Läst 29088 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
20

Träning i Skåne i helgen

Jättekul att så många läste bästa Annas blogginlägg. Hon fick till och med en klient tack vare inlägget. Hippson är bäst ;)

Innan jag flyttade hit och lärde känna Anna hade jag ingen aning om hur stort hoppning var här och vilka fina tävlingar de har. Nu vet ni lite mer och Anna får nog lov att blogga fler gånger och berätta ännu mer om livet som hoppryttare här.

För min del är det full rulle som vanligt. I helgen åker jag till Skåne och har träningar i bästa disciplinen working equitation. Om någon vill komma och titta håller vi till i Skromberga ridhus i Ekeby. Ska bli så kul att träffa alla igen och se några nya ekipage.

I övrigt har vi haft ett par stycken som kommit och provridit. Dock ingen som hittat sin perfect match även om alla har kommenterat hur välridna hästarna är. Det är kul att höra och jag blir så stolt över hästarna när man ser hur de försöker anpassa sig och förstå en ny ryttare. Så alla hästarna är fortfarande till salu. Vi har skjutit upp flytten till sista helgen i mars så tills dess hoppas jag få sålt ett par stycken. Första helgen i mars är det dags för feira i Trofa. Jag ska tävla Fandi i we och Indio ska gå modell och gångartstävling. Ana och Falcao ska tävla sin första "riktiga" we-tävling så det blir spännande. Flera år i rad har det regnat denna helg, men jag hoppas att det väder vi har nu (sol och 20 grader) håller i sig för det är en väldigt trevlig feira.

Hoppas ni alla har en fortsatt bra vecka och om någon är intresserad av att organisera en helg med we-träning är jag tillgänlig. Ni kan mejla mig på astrid.hedman1991@gmail.com ifall det låter intressant :)

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman

FFoto taget av bästa Carolina Duarte


Läst 31524 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
08

Gästinlägg av Anna Lindberg

Hej hej,

 

Jag heter Anna Lindberg och jag har idag fått äran att gästblogga på min allra bästa Astrids fantastiska Portugalblogg.

 

Precis som Astrid är jag också baserad i Portugal, men det blir inga Lusitanos, dressyr eller WE för mig, utan bara hoppning. Jag jobbar som beridare på heltid och har tillsammans med min pojkvän just nu ca 12 hästar i träning. Vi tar emot allt från helt o-inridna unghästar, problemhästar till redan välutbildade hästar som ska ut och tävlas. Av alla dessa hästar har jag just nu 4 stycken som är ’mina’ superstars och som jag tävlar regelbundet på olika nivåer från 1.20m till internationell 1.60m GP. Resten är antingen min pojkväns superstars eller tillhör olika elever som de själva tävlar, men som vi tränar dagligdags.

 

Jag flyttade hit för lite över 6 år sedan efter att först kommit hit på en ridsemester tillsammans med min mamma, och fallit pladask för detta underbara land. Vill man rida på heltid året om är detta helt klart ’the place to be’!

 

Hoppning är som sagt min passion i livet och jag har haft den enorma turen att jobba och träna med en av Portugals absolut bästa hoppryttare, Antonio Portela Carneiro.

 

Innan jag åkte hit på min första ridsemester hade jag inte rört en häst på 7 år, inte ens klappat en. Min sista häst jag hade i Sverige fick jag avliva pga. en väldigt allvarlig ryggskada och jag tappade helt stinget för ridningen. Jag spenderade 7 år på resande fot, tog en Bachelor i Marketing och jobbade inom modebranschen i London.

Innan jag tog min paus från ridningen red jag på 1.40m nivå i Sverige, men inte särskilt bra. Jag var glad om jag bara kom igenom banan och var inte alls redo att rida så högt då.

Såå jag var minst sagt rostig när jag började rida igen, men Antonio har hjälpt mig otroligt mycket, och jag rider nu stadigt på 1,60m nivå med min bästa häst Tresor du Dalot.

 

Jag tänkte att jag här i bloggen skulle berätta lite mer varför vi (jag, Astrid och ett gäng andra Skandinaver) valt att bo här, och hur livet som hoppryttare fungerar.

 

För oss i Sverige tror jag att Portugal, iaf inom hoppvärlden, fortfarande är väldigt okänt och de flesta tänker ungefär så långt som Tyskland, Holland, Belgien eller kanske Frankrike om man överväger att fortsätta sin ridning, eller skicka sin häst på utbildning i ett annat europeiskt land. Men man ska inte underskatta Sydeuropa!

 

Det de flesta associerar Portugal med är bra väder, och det är helt klart en av de största anledningarna att bo härnere. Jag har precis kommit tillbaka från en 10 dagars semester hemma i Sverige och jag säger bara hatten av till er alla som orkar hålla igång era hästar och er ridning under den otroligt låånga, kalla, mörka, isiga och snöiga vintern! Ni förtjänar en medalj allihopa. Personligen är jag absolut inget fan av vinter och kyla, och att helt obehindrat kunna hålla igång hästarna året om är en de många förmånerna med att bo här. Visst har vi några månader på vintern med lite regn, men kommer solen fram kan det fortfarande bli upp emot 20 grader i januari, och med vår 75-30m täckta ridbana kan vi hålla hästarna i toppform 12 månader om året (om vi vill, de måste ju såklart få vila lite ibland också).

 

En annan positiv sak med att bo här är prisnivån i landet generellt. Det är helt enkelt mycket billigare att leva och bo härnere, och vad det gäller priser för uppstallning, träning av häst etc. kan man nästan inte jämföra det med Sverige. Ett exempel är att kostnaden för att ha en häst i träning hos mig kostar ca 3000kr per månad jämfört med upp mot 12 000kr+ hos svenska ryttare på samma nivå. Kostnaden för stallhyror, skoningar etc. är också mycket lägre.

 

Nivån på ridningen, och framförallt hoppningen, var något jag inte hade en aning om när jag kom hit. I ärlighetens namn hade jag verkligen aldrig kunnat tänka mig att de hade så många duktiga ryttare och fantastiska tävlingar som de gör. Portugals poster girl, och kanske den enda vi i Sverige nånsin hört talats om vad det gäller portugisiska hoppryttare på toppnivå, har länge varit Luciana Dinis. Luciana är absolut helt fantastisk, men det finns så många fler duktiga ryttare här, som för oss i norr fortfarande är helt okända.

 

Vidare har vi helt otroligt bra tävlingar härnere. Du kan i princip tävla nästan varje helg året om på fantastiska anläggningar (mycket finare än många av de svenska). Och eftersom det är ett så geografiskt litet land jämfört med Sverige är det lätt att ta sig till alla tävlingar landet om. Vi har över 20 internationella tävlingar per år, de flesta 1,2 och 3* så alla kan anmäla sig och vara med så länge man har en licens och ett FEI pass, och inte bara 4 eller 5* tävlingar som Falsterbo eller Sweden Horse Show, som bara är öppna för speciellt inbjudna. Vi har även stora internationella meetings som Nations Cuptävlingarna i Lissabon och Global Champions Tour i Estoril. En annan favorit är Vilmoura touren som nu drar igång igen i februari. Till denna 6 veckor långa touren kommer ofta många svenskar ner som bla. Douglas Lindelöw, Erika Lickhammer, Irma Karlsson, Alexander Zetterman mfl.

 

Och eftersom antalet ryttare fortfarande inte är lika många som i Sverige har man ofta tävlingar med alla olika nivåer på samma tävling, allt från 50cm-1.45m GPs, och t.o.m. upp till 1.60m på de största internationella tävlingarna.  Detta är otroligt bra för oss som alltid har hästar på olika utbildningsnivåer och kan då ta med dem allihopa till samma tävling.

 

Slutligen är det en väldigt glad och avslappnad stämning mellan oss ryttare härnere. Det är fortfarande en relativt liten hästvärld där alla känner alla, och det är väldigt lite prestige inblandat. Även de allra bästa ryttarna är otroligt down to earth, och rider ofta sida vid sida av ryttare på nybörjarnivå utan några som helst problem.  Det roliga är också att ridsport härnere är framförallt en kill-sport vilket gör saker och ting betydligt mer avslappnat och easy going än hemma.

 

Nu känner jag att jag babblat på alldeles för mycket, och får väl hoppas att jag får gästblogga igen och berätta allt jag inte hunnit här;). Men om det är någon som har frågor eller skulle vilja veta mer om livet härnere, hör bara av er! Lättast är kanske via min instagram @annashowjumping.

 

Kämpa genom vintern nu, och om någon är sugen på att byta ut snön mot solsken är det bara att höra av sig!


GP i Nations Cup med Tresor i Lissabon.


Utsikten mellan klasserna i Vimeiro. En av Portugals klart bästa internationella tävlingar!


Bor man i Portugal måste man passa på att rida dessa underbara lusitanos.


Tresor i vår första 1,60-hoppning, Grand Prix, i Vilamoura.


Xanana (som lärde mig allt efter min paus från ridningen) i Vimeiro.


En av de allra bästa sakerna med vår nya anläggning är dessa underbara galopper på stranden i solnedgången.


Geronimo, en av mina superstars som jag ridit in själv och som nu hoppar stadigt i 1,30-klasser.


Billy en annan av mina up coming superstars i Lissabon.


Tresor på väg mot en fin placering i GP:n i Pedras Salgadas, en annan favorittävling härnere med en alldeles underbar publik.


Min nyaste stjärna Véron hoppar lite hemma i vår helt fantastiska arena.


Xanana i Golega.


Läst 27857 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
05

Provridning, lite tips från en säljares perspektiv

Nu när vi har flera hästar till salu har det börjat ramla in några klienter som har/ska provrida. Att köpa häst är en stor sak och har man möjlighet är det givetvis bra att åka och provrida hästen man är intresserad av. Jag har även sålt flera av våra hästar osedda och det har också blivit bra. Det kan vara svårt att få fantastisk känsla första gången man sitter upp på en ny häst och hitta rätt kemi. Därför tror jag ibland det kan vara lika bra att köpa osett om man har en bra relation till säljaren. Har man däremot inga referenser på säljaren rekommenderar jag att åka och se hästen för att kontrollera att allt verkar som det ska. Efter att ha hört så många historier skulle jag nog även ta ett blodprov vid besiktningen för att kontrollera att hästen inte har fått smärtstillande eller lugnande.

Något som jag tycker är tråkigt och faktiskt blir väldigt irriterad på, är när köpare kommer och direkt börjar leta fel på hästen. Detta är vanligt här i Portugal, men även utländska köpare har fått för sig att det är ett bra sätt för att få ner priset. De kommenterar allt som inte är bra hos hästen och försöker sedan att pruta. Säljarna vet om hästens svagheter och har oftast anpassat priset efter dessa. Jag sänker mycket hellre priset till en klient som kommer och är positiv till hästen, berömmer för att den är fin att rida och är allmänt glad och trevlig. Jag kan ta att någon kritiserar min ridning eller säger att jag har en ful mössa, men att förolämpa mina hästar, där går gränsen!

Tycker man inte om hästen kan man artigt säga att det inte var det man letade efter och åka hem. Jag föredrar att klienterna är ärliga när man rider och avstår från att sitta upp om de redan vet att de inte kommer köpa hästen. Men är man intresserad ska man givetvis rida. Jag förstår att många blir nervösa när de ska sitta upp på en helt ny häst inför människor de inte känner. Extra mycket om man inte har så mycket erfarenhet av att rida andra hästar och då kan det vara skönt att ha med någon man litar på. En tränare, en familjemedlem eller en kompis som mentalt stöd och rådgivare. Gärna om någon mer kan sitta upp på hästen och ge ett andra utlåtande. Sedan får man komma ihåg att en provridning inte är ett tillfälle att flasha runt och testa olika rörelser. Det är till för att känna om hästen är något som kan passa en. Visst kan man testa någon rörelse, speciellt om det är en högt utbildad häst. Men de svåra grejerna kan man jobba på när man har köpt hästen. Några övergångar/tempoväxlingar, flytta undan för skänkeln, någon volt för att kontrollera styrningen och länga formen för att se om hästen är i balans brukar vara min checklista. Tar inte mycket mer än 20 minuter.

Nu kanske jag låter ganska hård, men det är levande djur vi håller på med och i slutändan vill alla att hästarna ska komma till rätt hem. Men ni vågar komma och provrida hos mig, jag är väldigt snäll. Så länge ingen förolämpar mina hästar... ;)

Ha en bra vecka!

/Astrid

Instagram astridhedman

Har gjort några nya filmer på 5-åringarna. Mejla astrid_hedman@hotmail.com ifall ni skulle vara intresserade.


Läst 24790 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
31

Årets första tävling

I söndags var det äntligen dags för årets första tävling! Det var rätt spännande med många debuter. Fandi skulle göra sin första start i working equitation. Vi red debutantklass (motsvarande medelsvår i Sverige, alltså tvåhandsfattning och galoppombyten). Min elev Ana och hennes häst Falcao gjorde debut båda två i we. De har tävlat dressyr tidigare så de är inte helt gröna på en tävlingsbana. Men att tävla we är lite annorlunda mot för dressyr, speciellt när vi red alla 3 moment på samma dag. Sedan var det även debut för mig att ha en elev att tävla. Det var jätteroligt och väldigt nervöst! Jag förstår bättre nu när alla säger att man är mer nervös när man står på sidan och tittar. Ana red preliminar (en klass som funnits ett par år, motsvarar LA i Sverige och innehåller enkla byten istället för i språnget) då hennes häst inte är så befäst i bytena ännu. Jag är så glad över vårt grymma team som gjorde det möjligt för mig att hjälpa Ana till 110 % och även ha tid att fokusera på mina egna ritter. Nuno och Catarina är inkluderade i det såklart och även Anas familj är helt fantastiska. När jag skulle in på dressyren hade jag en person på varje ben som tog av benskydd. Värsta rallyteamet!

Ana gjorde en strålande debut, hon fick 63 % i dressyren och 60 % i tekniken (vilket jag tyckte var lågt) och vann speeden så hon vann sin klass totalt. Det bästa var att hon tyckte det var så roligt, vilket för mig är det viktigaste. Hon kommer bli grym dendär tjejen.

Jag var även supernöjd med Fandi. När vi red på banan lördagkväll så var han helt prillig och jag var lite orolig över hur det skulle gå. Dressyren gick riktigt bra. Givetvis fanns det en hel del att förbättra och jag tog inga risker. Men han var med mig och inga missar. Vi fick 64,75 % och 3:a utav 10 stycken ryttare. Roligt när det är några fler i klassen, då kan det hända rätt mycket i resultatlistan. I tekniken, som jag trodde skulle bli vår största utmaning, var han så fin! Jag tror verkligen han tyckte det var roligt och även om vi hade några mindre missar så var jag så glad. Vi fick 65 % och en delad andraplats! Ägaren Catarina var så lycklig. Det blir såklart en annan press när man tävlar andras hästar, man vill inte göra någon besviken. Jag tror att det är viktigt att ha en öppen kommunikation så hästägarna vet vad de kan förvänta sig. Catarina var väl medveten om att hästen har mycket huvud så det kunde lika gärna gå åt skogen, men det är klart det är roligare när man kan prestera ett bra resultat. Det är dock något jag försöker att inte tänka på under tävlingsdagen, utan istället fokusera på uppgiften och hålla sig till planen.

Inför speeden var min plan att försöka vända snabbt, men inte öka på för mycket utan känna av hästen så att han inte skulle bli för spänd. Det gick väldigt bra, han blev lite lost ibland så jag fick verkligen hålla om honom och visa att jag var där. Jag vet faktiskt inte vilken plats vi hamnade på i speeden, men det måste ha varit bra för vi kom tvåa totalt :) Det började bli mörkt när vi red speeden så alla fick inte rida och direkt efteråt var det prisutdelning så jag missade helt enkelt att fråga placering i speeden.

Här kommer lite bilder och ett filmklipp på Fandi från tekniken.

Dressyren

Bangång med Ana

Tekniken. Det var för mörkt för att fota i speeden. Som ni ser hoppar han dubbelt så högt som han behöver. Det är varje gång!

Jag tycker vi säger att det var meningen att vi skulle göra en liten levad på framridningen ;)

Ha en fortsatt bra vecka!

Instagram astridhedman


Läst 19810 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
25

Positiva reaktioner och ökad trav

Jag är så glad över all positiv respons jag har fått sedan jag släppte nyheten om att jag ska starta eget. Många har skrivit och skickat lyckönskningar. Jag känner mig dock lite stressad över att sälja hästarna. Det är bara en månad kvar och jag har lagt ut småpojkarna. Det har varit stort intresse så jag tror att de ska kunna hitta nya hem innan jag slutar. Vi har sänkt priset till 10 000 euro och vid snabb affär kan min chef gå ner lite till. Det verkar gjort susen och jag tror även att de fyller 5 iår är något som tilltalar fler än att köpa en 4-åring. Altivo och Horus är inte lika stressigt med. Min chef kan tänka sig ha de hos mig i träning tills vi hittar rätt ägare. Imorgon ska vi filma Jupiter, Jasmim och Justica. Jag ska lägga ut på annons och här på bloggen när jag har redigerat filmerna.

Jag skulle vilja prata om något helt annat nu. Det var min kompis Ginnie som tyckte jag skulle skriva om detta ämne. På instagram ser jag många proffsryttare lägga ut bilder på travökningar som är väldigt inkorrekta. De får tusentals med likes, men hästarna är helt i två delar och bakbenen kilometer efter. Jag är medveten om att en bild bara är ett ögonblick och att alla har mindre bra ögonblick. Men att lägga ut en sådan bild medvetet förstår jag inte syftet med. Mindre erfarna ryttare tror förmodligen att det ska se ut så om deras idol lagt ut en sådan bild. Det är otroligt viktigt att hästen "sitter ihop" i travökningen och inte faller isär. Att kasta fram frambenen är inte att öka traven. Steget ska längas så hästen måste skjuta på bakifrån, inte släpa bakbenen efter sig. Detta står skrivet i TR om ökad trav.

"Hästen ska vinna så mycket mark som möjligt. Utan att öka takten ska stegen längas till det yttersta som ett resultat avkraftigt påskjut och fjädring från bakdelen. Ryttaren ska tillåta hästen att länga formen och att vinna mark utan att nackens eftergift går förlorad. Framhovarna ska sättas i marken på den punkt vilken de är på väg mot. Fram- och bakbenen ska sträckas lika långt framåt i utsträckningsmomentet. Hela rörelsen ska vara välbalanserad och övergången till samlad trav ska utföras mjukt genom att hästen tar mera vikt på bakdelen."

Det finns några saker man enkelt kan titta efter för att bedömma om det är en korrekt längning eller inte.

– Bakbenets skenben har samma vinkel som underarmen på det diagonala frambenet.
– Bakbenen kliver på lika mycket som frambenen. Det är alltså samma avstånd mellan bakbenen som mellan frambenen.
– Diagonala fram- och bakben lämnar marken ungefär samtidigt.
– Hästen är i "uppförsbacke".
– Bakbenen rör sig in under ryttarens tyngdpunkt (inte 1 kilometer bakom).

Att öka traven är inte lätt och hästen måste vara väldigt stark för att orka skjuta på och samtidigt hålla upp sin ryttare. Vissa hästar har lättare för att skjuta på och andra har lättare att samla upp sig. De iberiska hästarna får man ofta träna mer på att hitta schwung och påskjut, jämfört mot halvbloden som ofta har ett naturligt påskjut. Men med träning och styrka kan även lusarna göra häftiga längningar. Hade en härlig långsida på Altivo idag där han kändes helt perfekt i den ökade traven. Det är en underbar känsla och man nästan sugs ner i sadeln.

Vackra Princess som 5-åring i en mellantrav. Inte så mycket uppförsbacke men det kan man inte förvänta sig av en så ung häst. De måste vara väldigt vältränade för att kunna sänka bakdelen och skjuta på.

En till ung häst i en mellantrav. Man vill ha svävmomentet i traven och hans högra fram och vä bakben är kvar i marken så det är inte optimalt. Detta gör att höger bak slår i höger fram. Man säger att hästen slår i skorna. Man vill alltså inte höra "klonk klonk" i ökningar. Detta är vanligt för unga hästar som växer och har svårt med balansen. Men i övrigt ser han ut att vara bra i kontakten och verkligen skjuter på framåt. Gammal bild, ursäkta bristen på hjälm! Nu för tiden rider jag alltid med hjälm.

Ännu en ung häst. Detta sto har ett jäkla påskjut för att vara lusitano! Ger "uppförsbackskänsla" med sänkt bakdel, dock skulle bakbenet kunna vara mer under ryttarens tyngdpunkt och nosen lite längre fram. Men som sagt, på en 5-åring kan man inte förvänta sig att det ska vara perfekt. Det tar lång tid att träna upp en häst. Ett annat ämne jag snart ska skriva om.

Hittade denna bild som jag tyckte var rätt intressant att se en häst röra sig fritt vid hand. Jade som jag tror var 2 då denna bild togs. Skulle kunna sträcka mer på frambenet men gillar hur hon rör sig uppåt och framåt.

En 7-årig Enjeitado. Längre avstånd mellan frambenen än bakbenen vilket tyder på dåligt påskjut. Bakbenet är också nedtrampat rätt långt bakom kroppen och han är inte framme till handen. Trots detta tycker jag ändå han sitter ihop rätt ok. Tacksamt ibland med korta ryggar ;)

Samma häst, bättre bakben som kliver in under kroppen. Skulle kunna vara mer framme med nosen och skjuta på bättre. Det är synd att jag inte har film eller bilder på honom från sista halvåret. Han lärde sig att öka till slut!

Här kommer ett gäng bilder på Altivo som gör en mer korrekt ökad trav. Han är också äldst och mest tränad av de hästar jag haft så det är naturligt att han gör de bästa ökningarna. Denna bild är dock 4 år gammal, men jag tycker den är ganska korrekt. Han skulle kunna kliva in mer under kroppen och sänka bakdelen mer, men i övrigt finner jag inte alltör mycket att klaga på.

Detta var nog 3 år sedan. Tycker det är en ganska korrekt bild. Höger bak är inte riktigt nere i marken som vä fram och han gapar nog lite vilket han tyvärr har som vana sedan tidigare erfarenheter trots att det blir bättre med styrkan. Nacken skulle definitivt kunna vara mer som högsta punkt, men på hingstarna med mycket hals är det ibland svårt att få till. Avståndet mellan fram och bak är väldigt lika.

Denna bild är från samma tävlingshelg som ovan och här är han inte i lika bra balans. Trampar hö bak väldigt långt bakom sig, vinkeln från vä baks skenben och hö fram underarm är inte parallella. Han är bakom lod och jag ser ut att ha rätt stark kontakt.

Här är samma tävling igen men mycket bättre nu. Vä bak skena och hö fram underarm är nästan helt parallella. Bakbenet är mer in under kroppen och han är bättre i formen. Fortfarande skulle man önska mer känsla av uppförsbacke. Och att ryttaren kunde titta upp någon gång! Men något som jag gör bra i ökningarna är att jag inte lutar mig bakåt. Det är lätt att ta till om man skumpar, men då sitter man bara ner ryggen på hästen. Man får tänka lite tvärtom, nästan luta sig framåt och sitta lätt. Detta för att hjälpa hästen att hålla upp ryggen och kliva in under kroppen. Det är bättre att rida lätt om man skumpar mycket, speciellt på unga hästar bör man alltid rida lätt i längningarna när man tränar hemma.

En annan vinkel. Det ser ut som att han är i fin balans här och verkligen använder sin kraft att skjuta på framåt uppåt.

Bild från VM i Tyskland maj 2018. Det är en väldigt kort sträcka att öka på så det gäller att komma igång snabbt (20*40 bana). Här skulle jag vilja säga att han är näst intill perfekt. Parallell, fin i formen även om nacken inte riktigt är högst. Ungefär samma avstånd mellan fram- och bakben. Öronen vridna lite bakåt så han är fokuserad på ryttaren, som hör och häpna, faktiskt ser ut att titta framåt! Det man skulle kunna önska är lite mer uppförsbacke. Tror jag fick rätt bra poäng på den ökningen om jag minns rätt. Fotot är taget av Marie Pettersson.

Nu har jag tjatat tillräckligt om detta. Sov gott på er!

Instagram: astridhedman


Läst 23404 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
14

Nytt kapitel

Jag har stora nyheter att berätta för er. Jag har funderat länge på detta och det har alltid varit min dröm. Jag trodde att jag alltid skulle vara nöjd på min nuvarande arbetsplats, men på sistone har jag känt att jag vill mer. Långt bak i mitt huvud hade jag en vision att jag skulle driva eget innan jag fyllt 30 år. Detta ska nu bli verklighet. Jag har inte kunnat dela med mig till er tidigare då jag ville prata med min chef först.
   
I torsdags sa jag upp mig som beridare hos Renato Piairo. Det är 5 år vi har jobbat ihop i mars och det har varit en fantastisk tid. Så många hästar som jag har fått äran att utbilda och tävla, avel och fina föl, min resa med Altivo hela vägen till VM i Tyskland och mycket mycket mer. Jag är så tacksam för allt jag har fått vara med om och att jag har fått vara en del av deras familj.
   
1:a mars kommer jag flytta med 4 hästar till Esposende (stad vid havet, norr om Porto) där min hoppkompis Anna Lindberg står med sina hästar. Det är en kanonfin anläggning med två ridhus, utebana, hagar och det går att rida till stranden. Jag kommer hyra boxar och till en början ska jag bo med Anna och hennes portugisiske pojkvän så jag behöver inte göra några stora investeringar i början. De hästar som flyttar med är Indio (Nunos häst), Fandi (Catarinas), Falcao (Anas) och Fagote (Ginnies). Jag håller också på att leta två hästar till klienter som vill ha hästar i utbildning för försäljning. Eventuellt flyttar någon till med, men det får vi se.
   
Min chef vill sälja nästan alla hästar, enbart behålla några ston för att fortsätta med avel i mindre skala. Vi fortsätter som goda vänner, han har varit toppen hela tiden och vi kommer förhoppningsvis fortsätta sammarbeta med några unghästar.
Givetvis känns det jobbigt att Altivo ska säljas. Jag siktade på ett till mästerskap med honom, men samtidigt är jag glad att han inte blir ståendes i en box. Nu får jag dessutom möjlighet att vara med och se till att han kommer till ett bra hem. Han blir 14 år nu och ska min chef få några pengar för honom är det bäst att sälja nu. Han är fräsch och pigg så om någon av er läsare skulle vilja ha en välskolad we/dressyrhäst att tävla/träna på så hör gärna av er på min mejl astrid_hedman@hotmail.com
  
Det bästa hade givetvis varit om det fanns någon som kunde köpa honom och ha kvar honom i träning med mig till nästa mästerskap. Sedan kunde han bli läromästare eller användas till avel. Men det händer nog mest i hästböcker, verkligheten ser inte ut så och det är jag väl medveten om. Horus hoppas jag får en köpare som vill ha kvar honom i utbildning ett tag till. Han har så mycket potential och det skulle vara kul att få fortsätta jobba med honom. Sedan är det våra småpojkar Jupiter och Jasmim som skulle behöva säljas rätt omgående. De blir 5 år nu och är underbara bägge två. Deras halvsyster (e. Altivo) har jag nyss börjat rida utan lina och hon är en väldigt smart liten häst. Kan bli riktigt fin med rätt ryttare, hon är också till salu. Sedan har vi 4 stycken blivande 3-åringar som också kommer söka hem. Mejla mig om något av detta låter intressant. Om inte alla hästarna är sålda till första mars kommer jag åka mellan några dagar per vecka så ingen häst blir ståendes.
   
Blandade känslor, men mest av allt känner jag mig exalterad för ett helt nytt kapitel i mitt liv. Min familj har varit otroligt stöttande och skulle det inte gå ihop är det värsta som kan hända att jag får söka nytt jobb. Men jag har en bra känsla inför detta projekt och det ska bli så roligt att vara på ett ställe där det är mer liv och rörelse samt att få rida varje dag med mina vänner. Jag ska försöka åka lite oftare till Sverige och ge träningar så skulle ni vara intresserade av att ordna helgträningar får ni gärna skicka ett mejl. Kommer lansera min nya hemsida som min fantastiska kompis Hanna Larsson har fixat. Funderar om jag borde ha något namn till mitt nya projekt. Förslag tas gärna emot!
  
Kommer förhoppningsvis ha en del tid över i början på mars då jag inte kommer ha så mycket hästar. Min plan är att åka och titta på lite hästar så är någon i hästköpartankar kan ni också höra av er då jag kommer titta på lite allt möjligt. Då vet ni att det också finns ett bra ställe att lämna hästen på träning i någon månad. ;)
  
Ha en bra vecka!
  
Instagram astridhedman


Det har varit en grym resa med denna häftiga häst. Kommer bli kämpigt att ta farväl, men jag ska se till att han kommer till bästa möjliga hem där han gärna får fortsätta tävla.
  


Läst 30924 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
09

Kära Piteå

Det har varit en underbar semester i min hemstad Piteå. Det började med lite spänning då flyget från Lissabon till Stockholm blev drygt 2 h försenat pga dimma vid avfärd. Jag hade knappa 2 h tills planet mot Luleå skulle gå, så trodde jag hade missat det. Tack och lov var det också rejält försenat, så jag hann möta upp min kusin, farbror och fru på terminal 4 och ta en bärs. Det var härliga dagar under julen med mycket god mat och dryck, träffa familjen och mysig uteritt på julaftonsmorgon.

Piteås gran blev framröstad som Sveriges finaste gran 2018!

Julklappsinslagning med underbara kusinen Caroline.

Promenad på isen en bitig morgon.

Middag med kusiner och härliga kusinbarn

Uteritt med mamma julaftonsmorgon.

Bus på isen med fasters flat coat retriver Sammy

27-28 december var jag i Råneå och hade träningar i working equitation. Roligt att se nya ekipage och man märker att intresset för we växer även i norr. Väldigt bra organiserat och mysig kväll på byns pizzeria där alla som ville fick komma. Ett bra sätt att få gemenskap och lära känna varann bättre. Grymt stort tack Anna Semrén och Maja Forsell för allt <3

Duktiga elever i Råneå. Tack gode gud för uppvärmda ridhus. Runt -20 dessa dagar men frös inte ett endaste dugg.

28e kom Nuno och Catarina från Portugal. Så himla kul att få visa Piteå för dessa två underbara människor som har ställt upp så mycket för mig. Kändes bra att få ge tillbaka lite och vi gjorde massor med roliga aktiviteter. Isbrytare, promenad med alpackor, skoter, pimpla, se renar, slädtur m.m.

Finaste paret. Här på isen när vi åkte isbrytare

Maffig båt!

Jag och mamma

Jag och morbror Lasse som är kapten på isbrytaren. Detta var en klar höjdpunkt på veckan. Väldigt mäktigt, så glad över att få ha gjort detta.

Vi hälsade på några vänner till mina föräldrar som har 3 alpackor. Otroligt häftiga djur.

Catarina fick också en att leda.

Hur söta?

Bästa kompisar! Deras labradoodle är helt underbar.

Det fanns även får och höns på gården. Jättetack till Katarina och Rob för besöket <3

Kärt återbesök! Icaro trivs så bra hos Maja. Jag gav lektion och sedan blev det skoter och pimpelfiske. Tycker Maja har ridit in sig väldigt snabbt och de ser redan ut som ett par. Så glad att det blev lyckat och att Maja är nöjd med sin häst.

Portugiserna på skojtern

Onsdagen åkte vi på en fantastisk slädtur i Jävre. -15 grader och stjärnklart. Detta är Elvira, jättefin nordis och sedan körde även ett tvåspann en större släde.

Vi fick stanna i en jättemysig stuga för att värma oss, äta gröt och limpa. Vilken upplevelse! Tyvärr väldigt svårt att få någon bild eller film från själva slädturen. Det är sparat på min alldeles egna hårddisk istället.

Kall morgon på isen för en sparktur.

På vägen till flyget stannade vi till och kollade på renar. Hur söta???

Kärt återbesök då vi stannade en natt hos familjen Briese utanför Stockholm. De köpte nämligen Nunos förra häst Aquario som jag tävlade 2017 i working equitation. Lördagsmorgon åkte vi ut till stallet där de fick träffas igen. Många känslor, men det är så underbart när det blir rätt när man säljer en häst. Aquario har världens bästa liv och är älskad av sin nya familj.

Min kusin plockade sedan upp oss på centralen och hade sightseeing i Stockholm innan det var dags att åka ut till Arlanda.

Underbara dagar som ni kan förstå, men det är inte så dumt att vara tillbaka i Portugal där det är toppenväder (om än lite kallt på nätterna) och hästarna verkar glada över att vara tillbaka i arbete. Visst är Fandi fin i sin nya frisyr som han fick när jag var borta?

Ha en bra vecka alla!

Instagram astridhedman


Läst 32501 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen



Mest lästa


Arkiv



Galleriet på Hippson Market