Portugal-bloggen

Hej på er! 

Sen jag kom tillbaka från Frankrike har det varit rätt köriga veckor och fullt fokus på alla hästarna som inte fick åka på VM. Unghästarna känns otroligt fina och tror alla mådde bra av ett par veckors vila. Jag tycker nästan alltid de brukar gå bättre efter en vila, har man kört fast lite eller påbörjat någon ny rörelse brukar det falla på plats om de får lite tid att fundera på saken.

Två av mina söta 4-åringar som utvecklas fint.

Oriente

Organico

Jag har även hunnit åka iväg till Sverige och ha träningar i Visby. Det var första gången jag var dit, Anna och Erik som har EA knight horses organiserade allt. De har ridit för mig förut i Skåne och även online. Nu har de bott på Gotland i ett halvår och det var riktigt roligt att hälsa på och se hästlivet där. Jag sålde även en häst till dem, 7 åriga fuxvalacken Levis, som jag börjar ångra att jag inte köpte själv! Otroligt trevlig häst och Anna och Erik har gjort ett strålande jobb med alla deras tre hästar. Är väldigt roligt att följa elever som är ambitiösa, tränar hårt och utvecklas framåt. Det var ett fullt schema under helgen med nya ekipage, jättekul att Gotland har så många duktiga ryttare och framförallt så starkt intresse för working equitation. Hoppas att åka dit mest fler gånger och att man får se framsteg. Tror det är viktigt att komma ihåg att man blir inte bättre om man inte tränar och sätter mål. Alla behöver inte ha som mål att rida OS, men vill man utvecklas måste man jobba för det. Finns tyvärr inga piller och genvägar för att bli bättre. Samma gäller med hästarna, man måste rida och träna. Vara konsekvent och ha ett mål med varje pass. Det är lätt hänt när man rider mycket själv (jag vet!) att man mest sitter och glider runt. Man gör en övergång när det känns bra och kan sitta 17 varv på volten i samma gångart. Om jag känner mig lite oinspirerad, eller inte riktigt vet vad jag ska göra för dagen, tycker jag det bästa är att sätta upp en övning. Behöver inte vara något speciellt, kanske några travbommar och en kon där man ska fatta galopp. Kan också vara någon variant på we-hinder som man kan anpassa efter hästens utbildningsnivå. Tycker det är bra med någon typ av markering så man vet att man gör volter lika stora åt båda hållen. Väldigt lätt ifall hästen vill ramla över innerbogen att man rider de volterna lite mindre och låter hästen flyta ut i andra varvet. Att man försöker lägga upp en plan för veckan med varierad träning och självklart lägga in tid för vila och återhämtning. Vet man i förväg att det kommer vara stressigt och svårt att ta tid att rida ordentligt kanske man kan få in en vila den perioden. Men i övrigt försöka se till att hålla hästen i form, de behöver gymnastiseras, bli liksidiga och bygga muskler för att hålla sig friska. Precis som oss! Ska man bli en bättre ryttare behöver man ha fysiken och själv jobba med sin liksidighet. Åter igen, alla behöver inte springa maraton eller lyfta 100 kg på gymmet. Men tror alla mår bra av att röra på sig och bygga muskler, inte bara när man sitter till häst. Jag kör "yoga with Adriene" på YouTube, lite andra träningsvideos och springer ibland. För mig har det varit bra att inte sätta orimliga mål, kommer jag ut och springer en eller två gånger i veckan är det tillräckligt. Att köra yoga 20-30 minuter eller 15 minuters träningsfilm med magövningar ibland på morgonen har man i princip alltid tid med. Så träna på med er själva och era hästar för att nå er fulla potential. 

Efter lite peptalk kan jag berätta att fina Indio har blivit såld och är framme i sitt nya hem i USA. Jag hade honom i fem år så det var lite jobbigt att säga hej då. Men hans nya ägare verkar supernöjd och resan har gått bra. 

Stilig är han! 

Under två veckors tid har jag haft Amanda Fredin på jobbskuggning. Hon är gymnasielärare på Kungsbacka ridgymnasium och ville lära sig mer om lusitano och working equitation. Underbar tjej och jag är så tacksam för att jag får träffa så härliga människor. Har lite dåligt med bilder, men får ta det i nästa inlägg! Istället blir det lite bilder på Fandi som avslutning. 

Ha en fin söndagskväll och träna på! 

Kram,

Astrid


Läst 45340 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er! 

Så mycket som har hänt sen jag skrev sist i april (jag vet...) och vilken resa det har varit. I april hade jag och Fandi en riktig dipp och vi funderade på om vi skulle lägga ner målet med VM. Men vi kämpade på, ändrade på några grejer i ridningen, jag sänkte kraven på mig själv och försökte att bara ha kul. Tävlade i princip ingenting i maj och tränade mycket ute i skogen. Till slut hittade vi tillbaka till varandra och Fandi började leverera resultat efter resultat. Han är en otroligt känslig häst och jag har lärt mig så mycket om mig själv och hur jag reagerar i vissa situationer. Lyssnat på jag vet inte hur många poddar om mental träning. I slutet av juni fick vi besked om att vi hade plats i laget och det kändes helt rätt att åka. Vi hade inte kunnat toppa formen bättre än vad vi gjorde till Frankrike. Helgen innan vi åkte tävlade vi i Ponte de Lima och det var över 40 grader. Fandi gick så jäkla bra och var nästan för het i dressyren. Då kände jag mig rätt säker på att vi skulle klara att göra bra resultat på VM, det var en perfekt självförtroendeboost. VMet gick i Les Herbiers, södra Frankrike ca 3 h från Paris. Jag och Fandi fick åka med Mafalda Galiza Mendes och hennes fina Isco i hennes lastbil. Med på resan upp var även fotografen och vår vän Carlos Hernani. Vi hade så himla roligt på resan, vi körde de ca 1400 kilometrarna på två dagar. Hästarna tog värmen och resan superbra! Vi kom några dagar innan själva tävlingen började och tror det var en perfekt uppladdning för både oss och hästarna. Vi stod på ett mysigt stall 20 min från Les Herbiers, bodde på ett fint hotell och det kändes som att vi var på semester med häst. Staden var urmysig och alla människor som vi träffade var väldigt trevliga och hjälpsamma. När jag var och tävlade i Paris 2017 var jag inte så imponerad av invånarnas service mind och några var rätt otrevliga. Men i en småstad där alla känner alla är det en annan stämning. Vi var framme torsdag eftermiddag och söndag morgon fick vi komma in på tävlingen. Underlaget på banan där vi blev hänvisade till att rida (inte tävlingsbanan) var rätt djupt så jag red inte särskilt mycket varken söndag eller måndag. Alla har olika upplägg, men såg många som satt och trimmade in i det sista. Min plan var att känna av energinivån och försöka hålla den på den magiska "lagom" nivån till första tävlingsdagen. Tisdag var det vet check, de svenska hästarna dansade igenom! De andra svenska ryttarna i laget var Åsa Cidh Lundberg med Algarve, Idamaria Johansson med Hoxi samt Julia Wittsell med Hercules. Med oss hade vi vår chef d'equipe Kajsa Ekedahl och Linn Ericsson som är elitsamordnare för we på svenska ridsportförbundet. Efter vet checken fick vi 20 minuter till att rida inne på banan och göra sound check. I working equitation rider vi en kür i dressyren, dock så måste övningarna vara i ordning så man har inte samma frihet att lägga upp programmet som i en vanlig kür. Fandi kändes väldigt fin inne på banan och avspänd. Jag satte inget tryck, utan bara såg till att hålla honom mjuk och lugn inför nästa dags dressyr. På kvällen fick vi alla lag åka häst och vagn från anläggningen till en park mitt i staden. Invigningscermoni och presentation av alla ryttarna. Det var rätt coolt, lite spännande färd då några av hästarna var något laddade. Men vi överlevde och kom hem i tryggt förvar för att ladda inför onsdagens dressyr. 

IdaMaria, Åsa, Julia och jag

På väg mot invigningen

Det är klart att de hade ett eiffeltorn

Foton av Linn Ericsson

Foto Carlos Hernani

Onsdag började allvaret! Jag red som tredje ryttare i laget vilket gjorde att jag fick starttid runt 17. Det var galet varmt de första dagarna, men från tisdag gick temperaturen ned och det var riktigt behagligt ridväder. Fandi kändes toppen på framridningen, min tränare Maria Eriksson var inte på plats, men hon var med i mitt öra och mamma filmade videosamtal. Det fungerade riktigt bra och trots att han var så fin kände jag mig lite pirrig när det var vår tur att trava in på banan. Fandi var helt med mig, blev lite het mot slutet av programmet, men inom ramarna och höll sig ridbar hela vägen. Musiken stämde helt perfekt och det var häftigt att få till sista halten och veta att vi gjort riktigt bra ifrån oss. Det är klart att man aldrig är 100 % nöjd och det fanns absolut saker jag hade kunnat göra bättre. Men när jag kom ut och alla kom fram för att gratulera till den fina ritten släppte alla spänningar jag haft från det senaste halvåret. De som känner mig vet att jag sällan gråter, men då blev det ett riktigt gråtkalas och jag var så lättad att ha haft en så fin känsla efter vårens berg och dalbana. Poängen hade jag hoppats på lite högre, men man får komma ihåg att det är ett VM. 67,65 % och en 16:e plats kändes som ett helt ok resultat utav 49 ryttare.

Kramkalas efter ritten. Så skönt med bra support i båda mina fantastiska hästägare Catarina och Nuno samt bästa mamman <3

Carlos Hernani har fotat dessa bilder.

Dagen efter var det dags för teknik och jag kände mig mycket lugnare efter att ha gått banan. Det var många tekniska svårigheter och olika valmöjligheter när det gällde vägar. Men jag var glad att det var schysst byggt och inte för att hästarna ska titta till. Kände mig faktiskt inte alls nervös, utan gårdagens ritt hade gett mig självförtroende och förtroende för att Fandi skulle göra sitt jobb. Han gjorde det faktiskt ännu bättre än vad jag någonsin hade kunnat hoppats på. Han var något spänd när vi kom in, men ju längre ritten gick, ju mer slappande han av och lät mig guida oss runt. När vi var klara var jag så stolt och glad över vår prestation. Alla svårigheter fixade vi utan några större svårigheter och jag hade ett stort leende på läpparna när jag kom ut från banan. Ännu större blev det leendet när poängen kom ut, 70,58 % och 13:e plats. 

Förberedelser innan start. 

Jag och Julia kollar in banan.

Såhär glad var jag efter den ritten! 

Dessa personer har varit så stöttande hela resan, Mafalda och hennes pappa Mario samt såklart Nuno och Catarina. 

Fredagen var det speed och jag kände lite nervositet smyga sig på. Fandi hade gått så bra, men jag ville verkligen ge allt och rida snabbt. Risken för att något går snett eller att Fandi ska tappa fokus blir desto större. Min plan fick bli att rida så fort som Fandi lät mig rida. Det var en händelserik speed med flera som blev uteslutna, det är lätt hänt i we om man kommer av sig i banan och jag hade lite adrenalinpåslag när det var dags. För er som inte har så bra koll på working equitation är det ungefär som att gå in och rida en omhoppning. Och du ska kunna stanna i mitten av banan för att öppna/stänga en grind eller göra halt mellan två pinnar och flytta en kopp. Dessutom komma ihåg banan som var lång och inte rida igenom några hinder du inte redan utfört. Solklart! Fandi kändes full av förtroende och vi hade så roligt. Vi hade tyvärr ner en bom i sidepassen vilket gav oss 7 sekunder i straff. Onödigt och i efterhand kände jag att jag borde pushat och ridit snabbare. Vi kom på 26:e plats i speeden och 17:e totalt. När jag började irritera mig på vår placering i speeden och tänka att vi hade kunnat klättra någon plats i totalen fick jag stoppa mig själv. Ingen kommer att komma ihåg ifall vi kom på 17:e eller 14:e plats, det viktigaste var att ta sig igenom mästerskapet med en harmonisk och glad häst vilket vi uppnådde. Påminde mig själv om vilken resa vi gjort med denna häst, att fått avsluta VMet med en sista bra runda och ha den fina känslan med sig är det som spelar roll. Hade det handlat om en pallplats hade jag tillåtit mig själv att vara irriterad. Den typen av mål hoppas jag ha på framtida mästerskap. Mina hästägare var överlyckliga och det var en speciell känsla att ha så mycket stöd från två länder. Fick många fina meddelanden både från svenskar och portugiser som hejade, samt alla människor som var på plats. Vårt lag var grymt! Dock så var det en del dramatik med oturliga uteslutningar, men också en historisk sjätteplats för Ido och Hoxi. Så häftigt att se svenska flaggan inne på den individuella prisutdelningen. Trots ups and downs i laget under veckan var det fin sammanhållning och många skratt. Det blir helt klart en vecka som jag kommer minnas för resten av livet och är så tacksam för allt jag lärt mig på vägen. Min plan med dagens inlägg var inte att skriva ett tacktal, men vill skriva här och tacka svenska ridsportförbundet. Vet att de får ta en hel del skit för olika beslut som tas, men jag har bara bra erfarenheter och saker att säga. Vi har fått så otroligt mycket stöd och support i olika former och man representerar Sveriges färger med stolthet. Tycker även deras inställning till komomentet är helt rätt och hoppas att det kommer försvinna i framtiden. För er som inte vet avgörs lagtävligen i ett fjärde moment där man ska urskilja en ko från en flock och fösa in den i en inhägnad på andra sidan av banan. Sverige deltar inte i detta moment då förbundet följer FEIs regler där det inte är tillåtet pga djurskydd. Trots att vi inte ens deltog i detta moment var vårt lag på en sjätteplats totalt utav 10. Min och mångas förhoppning för framtiden är att we kommer in under FEI och då måste korna bort. Vi får se vad som händer i framtiden, men jag är glad att min häst inte behöver gå ut och göra ett fjärde moment efter att ha presterat under tre dagar. 

Såhär snygga täcken kan man få om man rider i landslag för ridsportförbundet. 

Det såg nog ut som jag vunnit OS-guld när jag var klar med min speed! 

Underbar känsla att komma ut från banan och mötas av denna enorma support. 

Grymma Ido som kom sexa!!!! Kajsa som är vår lagledare längst till höger.

Bästa laget

Kramar en lycklig hästägare 

Mera lagbilder! Här med grymma Linn från förbundet.

Två av mina favoritportugiser! Mafalda kom tvåa individuellt och Luis var med i Portugals lag som tog guldet. 

Vilken resa vi har gjort vi fyra. Vilken grej! Efter 7 år är Fandi är nu till salu så ifall någon skulle vara intreserad och vill ha mer info kan ni mejla mig astrid_hedman@hotmail.com eller skriva på sociala medier (instagram astridhedman / facebook Hedman Horses). 

Lovar att inte ta lika lång tid på att skriva nästa inlägg.

Kram på er! 

/Astrid


Läst 52935 ggr Kommentarer Kommentera

Förra gången inledde jag inlägget med att det hade varit en hektisk period och att jag var rätt trött. Nu tog kroppen saken i sina egna händer och blev sjuk. Åkte på en ordentlig feber och hosta, så sitter hemma och försöker kurera mig så gott det går. Längtar efter att få tillbaka styrkan i kroppen och kunna köra på med hästarna. Men det är bara att vila och ta det lugnt, inte min starkaste sida... Tajmingen hade dock inte kunnat vara bättre. I fredags åkte Nasoni ner till Alter Real för att visas som hingst på premieringen om ett par veckor. Blir spännande att se hur det ska gå. Lördag åkte mitt favoritgäng Icaro, Levis och Oeste med Marcel Jordan mot Sverige. Tre jättefina hästar som jag kommer sakna, men samtidigt ska det bli roligt att följa deras resa tillsammans med nya ägarna. Att ha gått från 12 till 7 hästar gör att jag inte känner mig lika stressad över att sitta hemma. 

Håller tummarna att allt går bra för Nasoni. Grymt fin häst! 

Fina Oeste som är på väg mot Sverige. I skrivande stund står han i övernattningsstall i Norra Frankrike. Marcel Jordan kan jag verkligen rekommendera som transportör. Jätteduktiga på att skicka uppdateringar och väldigt fina i hanteringen av hästarna.

Innan dess har jag hunnit ha mamma på besök i 10 dagar. Hon fyllde 60 år den andra april så vi tog firade i förväg med att åka iväg på en utflykt till Geres. Bodde på fint hotell, tog massage och åt gott. Dagen efter körde vi omkring i nationalparken och vi fick till och med syn på de vilda hästarna som går lösa uppe i bergen. Jag slutar aldrig att förundras över hur mycket Portugal har att erbjuda. Det är så stor skillnad på landskapet om man åker norr eller söderut. Även fast jag har bott här i över 10 år och att det är ett väldigt litet land, så finns det många häftiga platser kvar att upptäcka. Det är tur att mamma kommer ibland så jag kommer mig ut för att göra och se andra saker än hästar. 

Mamsen funderar på att köpa hus i Portugal, vad tycker ni? Lättstädat...

Vi fick se många olika djur när vi körde genom den enorma nationalparken.

Tänk vilken tur jag har som fick denna kloka, roliga, vackra och modiga kvinna till mamma. Älskar dig! 

Sent fredag anlände nästa superwoman, Maria Eriksson som är min svenska tränare. Slut på semestern och på med ridbrallorna! De hade lyckats klämma in en hopptävling på anläggningen just denna helg, så vi lastade Fandi och Renoir och åkte för att träna på ett annat ställe ca 30 min från Esposende. Det var väldigt bra träning, banan som vi red på är rätt öppen och Fandi hade en hel del att titta på. När vi är på tävling är min största utmaning att hålla hans fokus på mig. Vi har kommit fram till att han är otroligt vaken och uppmärksam, fast det gäller att han inte får all uppmärksamhet på omgivningen istället för ryttaren. Det vi tränade mycket på var att rida honom mer för samsidiga innerhjälperna. Att han blir lydig för innerskänkel och hans väg framåt är på ytter. Annars har jag försökt stötta upp honom på ytter, men då blir han lätt spänd och tittig. Målet är givetvis att jag ska kunna ha honom superlätt i båda tyglarna och kunna rida runt i princip på långa tyglar. Med en avspänd häst som går för säte och skänkel. Fandi har rätt mycket spänningar i sig så vi har mycket att jobba på. Men det kändes som ett bra verktyg att ta till där jag kan lösa det och där jag kan fortsätta driva honom framåt. Sista dagen red vi på hemmaplan och tränade lite svängar på en hand. Det var ovant att rida mer på inner än ytter, men vi får båda hitta balansen och att jag blir ännu mer om honom med mina skänklar för att guida. Men det kändes riktigt bra i slutet och jag hoppas vi kan överkomma våra hinder inne på banan när han spänner sig. 

Renoir fick som sagt också följa med och vilken häst jag har! Han är bara helt fantastisk. Första gången jag red på bortaplan och han tittar runt lite första varvet, sen pumpar han på precis som vanligt och ger 110 % i allt. Maria tycker han är jättefin vilket är kul att höra. Vi fick börja "vuxenrida" lite försiktigt. Jag har mest blåst på efter fyrkanten med rak hals på yttertygeln och bara gjort någon övergång då och då. Nu fick vi börja jobba med böjningen på volt, ta någon halvhalt och leka med steglängden. Hemläxa var att jobba mycket vid hand. Skritt, halt, trav, rygga, gå åt sidan osv. Att han blir kvick och lätt samt kan jobba med röstkommandon. Så taggad på att se hur långt vi kan gå, allting känns så lätt med Renoir.

Min fina Renoir TH

Trevligt fik med god tonfiskmacka som är Marias favorit.

Sträng ridfröken! Ginnie var också med och red sina hästar under helgen.

Vi fick snabbt prova vår nya verktygslåda då det var tävling i lördags. Jag fick som sagt feber under natten till lördag, så var inte i toppform. Men trots det gick det riktigt bra. I dressyren var han jättefin, bra bjudning och flyt. Några onödiga småmissar som jag helt tar på mig, men trots det fick vi 69,4 %. Inför tekniken trasslade vi på framridningen, men kom igenom det och lyckades få till en av våra bästa rundor. Supernöjd med bytena, han var helt med mig och enda missen var att jag missade ringen. Vi fick grymma 75,3 %! Denna domare har sett oss på många tävlingar och han brukar inte ge bort gratispoäng. I speeden provade jag rida på och Fandi var helt med, det var en snabb och kontrollerad runda. Hade inte kunnat begära mer av Fandi, så roligt när man känner att allt sitter. 

Alla fina foton är tagna av Carlos Hernani.

Imorgon vill jag vakna och känna mig pigg, stark och utan hosta. Kan ni hålla tummarna för det? 

Kram på er,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 98055 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er! 

Det har varit några galna veckor och tid för bloggande har fått läggas åt sidan. Idag har jag min första lediga dag på en månad så den har spenderats i soffan med hundarna trots att solen skiner där ute. Jag tycker verkligen att jag har världens bästa jobb, men det blir ibland lite mycket när man jobbar med något man brinner för. Jag tycker personligen att jag har blivit bättre på att prioritera under åren och vara mer flexibel med min plan för dagen. Vet inte om människorna i min omgivning håller med, tror de flesta tycker jag är dålig på att gå hem i tid och lämna sista hästen till nästa dag. 

Februari rullade på och jag fick en liten minisemester när jag åkte till Spanien och överraskade min pappa som fyllde 60 år. Han hade ingen aning om att jag skulle komma när han var på semester en vecka i Almuñecar. Han blev väldigt förvånad och glad över att se mig kliva in i huset. Det var underbart att få lite miljöombyte och ta det lugnt ett par dagar. Ibland behövs det inte mer än så för att man ska känna sig motiverad och få energi. 

Jag och pappa på en morgonpromenad

I mars började tävlingssäsongen. Första helgen red jag en mindre tävling här i norr. Jag hade med mig Fandi och debutanten Litri. Litri är en 7-årig hingst som ägs av Carola Hellstedt. Han ska få prova på livet som tävlingshäst och om han trivs med det så kommer vi att satsa på honom. Nästa år hoppas jag kunna rida nationellt om han utvecklas i bra takt. Han är inriden i slutet som 5-åring, så även om han är 7 är han bara riden i drygt ett år. Denna gång testade vi att rida motsvarande LA och han skötte sig så fint. Otroligt bra temperament och han verkar gilla we. Vi fick 66,5 % i dressyren, 66 % i tekniken och tog det rätt lugnt i speeden. Ska bli så roligt att se framtiden med denna fina häst. 

Fandi var i storform! I dressyren har vi fortfarande många detaljer att slipa på, men hade en fin känsla och bra energi. Det blev 67,6 % och i tekniken slog vi till med personbästa på 77 %. I speeden red jag kontrollerat, men vi fixade att galoppera över bommen. 

Foton tagna av Beatrice Werder

Helgen efter åkte vi ner med Fandi till Vimeiro. Det var dags för årets första nationella tävling och alla ryttare var på plats för att slåss om platseran till VM i sommar. Det är galet hård konkurrens och förra gången när vi var där och tävlade var Fandi väldigt spänd. Denna gång var jag full av självförtroende då han har varit så fin och fokuserad. Vi hade dålig tajming med vädret i dressyren. Vi fick rida i hällregn och jag valde att värma upp kortare än vanligt för att undvika att bli helt genomblöt. Det resulterade i att han kanske var något öppen i formen, men jag var väldigt nöjd i det stora hela. Tävlingen var på gräs, men höll bra för regnet. Jag satsade inte fullt ut i längningarna och behöver jobba på att ha honom mer avspänd i ryggningarna. Poängen blev inte vad jag hoppats på då en domare drog ner oss rätt rejält. Jag tycker det är viktigt att prata med domare om man har funderingar, vilket jag gjorde denna gång. Han tyckte Fandi var lite för spänd och hög i formen. Jag tyckte ändå att det var snålt för vad vi presterade och hoppas han dömer annorlunda nästa gång. Vi fick 65,9 % totalt i dressyren. 

I tekniken började det väldigt bra och han kändes helt med på noterna. Efter hinder nummer 4 satt det ett par personer med en hund inne på banan vilket gjorde att Fand spände till rejält. Vi kom även mot dessa personer en gång till och fick problem. Poängen blev långt ifrån mina förväntningar och jag var självklart besviken. Det är inte så många bedömningspunkter i tekniken, så får man ett par låga siffror samt lågt på de nedre punkterna till följd av dessa spänningar, åker man långt ner. Men trots att vi bara fick 62 % var jag ändå nöjd över att vi kunde hitta tillbaka till varann. Tidigare om Fandi spänt till och inte velat gå förbi något har jag haft svårt att få honom lugn och fokuserad igen. Nu kan vi snabbt komma i fas med varandra igen och fortsätta banan. Men vi har fortfarande mycket att jobba på och dessa stora banor med mycket rörelse runtom är inte Fandis bästa. Det är bara hem och jobba vidare helt enkelt. Vi får ta vår revansch i slutet av april då det kommer vara en internationell tävling på samma ställe. I speeden försökte jag bara rida lugnt och ha honom på plats. Han började rätt spänd, men slappnade av mer och mer. Vi fick väldigt fina bilder av Catarina Pedro Photography.

Efter Vimeiro var jag bara hemma några dagar innan det var dags att packa och åka till Örebro. Det var previs 2 år sedan jag var dit sist och hade träningar. Bästa Linnea Lycke är det som fixar och organiserar, underbar tjej som brinner för working equitation! Det var ett fullt schema med många nya ekipage samt elever som ridit sedan första gången för 4-5 år sedan. Det blev en total av 36 lektioner och jag var ganska snurrig i huvudet söndagkväll. Men oj så roligt det var och jag blev varm i hjärtat av att se så mycket fin ridning. WE har växt snabbt och det blir tydligt att det främjar god ridning. Att få ett mål, rida från A till B och fokusera på vägen gör underverk. Alla ryttarna hade så fin attityd till sina hästar och kämpade på hela passet. Det gjorde att timmarna flög iväg och det ska bli kul att komma tillbaka i höst. 

Gogo och hennes fina connemarasto har varit med sen jag började åka till Örebro. Då höll de på att tjorva med galoppombyten. Idag gör de piaff och passage och har börjat med serier. Så roligt att följa ett så fint och harmoniskt ekipage.

Therese Edlund och hennes fina hingst Aragorn GE kom och red två pass. De är också med i spetstruppen för we och ska åka och rida i München i maj. 

Nytt ekipage för mig som kört 2,5 h för att vara med. Malin Blomquist och supertrevliga halvblodsstoet Carisma. 

Maria Lindén och lusitanon Unico har också varit med och ridit innan coronan slog till. De har utvecklats massor och rider på msv nivå. 

Denna vecka har jag haft svenskt besök i några dagar. Jeanette Persson köpte Icaro vid årsskiftet och kom för att lära känna honom innan hans avfärd till Sverige. Det var ett känslosamt första möte och det gick super med ridningen. Hon hade även med sig sina vänner Anne och Susanne som red lektion och hängde med på utflykt när jag tränade för Mafalda. Härlig trio och många skratt blev det. Det kommer fortsätta med besök då mamma kommer imorgon kväll. Hon kommer fira sin 60-årsdag här nästa helg och även min tränare Maria Eriksson kommer några dagar för att trimma mig och hästarna. Så ni hör att det är fullt upp. Har även en ny häst i stallet som är sååå fin! Det är Anna och Erik Böhme Graneskog som har köpt Levis. En 7-årig fux som rör sig suveränt. Det ska bli en we-stjärna av honom är det tänkt, kommer bli så roligt att följa. Han står här några veckor innan det blir avresa till Sverige så jag ser fram emot att jobba med denna grabb. 

Levis!

Avslutningsvis har jag ett par hästar till salu. Det är två 5-åringar som letar nytt hem. Nilo är en valack, 163 cm. Han är känslig men snäll. 

Napoleao är fortfarande hingst, men går att få kastrerad inkl i priset. Han är 159 cm och även om han är något grön i sin utbildning är han väldigt cool. Tror han skulle vara perfekt för we. 

Skulle någon vara intresserad kan ni höra av er till mig för mer info, astrid_hedman@hotmail.com

Ha en fortsatt fin söndag! 

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 68948 ggr Kommentarer Kommentera

Året började väldigt bra med en veterinärbesiktning av Oeste på nyårsafton och genomfört köp av Anna Andersson. Oeste är en superhärlig 4-åring och jag är säker på att han kommer göra sina nya ägare väldigt nöjda. Han kommer vara kvar i träning med mig ett par månader innan han åker vidare till Sverige. 

En till häst blev såld denna vecka och det var ett tufft beslut att sälja. Icaro köpte jag för ganska precis ett år sedan och planen var alltid att sälja vidare. Men han har varit helt underbar att jobba med och under hösten har jag gått och funderat om jag ändå inte ska behålla honom. Men jag har fått fler och fler förfrågningar om att ta in hästar i träning/försäljning och ens egna hästar hamnar de alltid sist på listan. Varje gång man går förbi Icaro gnäggar han och tittar på en förväntansfullt. Så till slut bestämde jag mig för att sälja och jag är så glad att han kommer hamna hos någon jag redan känner. Det är Jeanette Persson som förälskat sig i Icaro och bestämde sig för att köpa. Jeanette tränar även för Linnea Lycke och förhoppningsvis får jag se dem ibland när jag är i Örebro och håller i träningar. Alla borde få ha en Icaro någon gång i livet och intresset för honom har varit enormt. Kunde man göra kopior av honom skulle jag bli rik! Icaro kommer också att stanna några månader innan han åker till Sverige och Jeanette ska komma hit och rida honom innan dess. Det tycker jag är ett grymt smart upplägg, att man kommer och rider lektion på sin nya häst i den miljö de är vana vid. Man får en första kontakt och kan se vad den är van vid. Jag tror det blir mycket lättare att förstå sig på den och göra en smidigare övergång på detta vis. Självklart går det bra att importera en häst utan att komma och spendera en vecka med den innan, men tror som sagt det kan vara en fördel om möjligheten finns. 

Här är filmen jag gjorde när jag la ut honom till salu. Han har verkligen blivit så himla fin senaste månaderna och är alltid rolig att rida. 

Jag har även fått lite nya hästar i stallet som jag ser fram emot att jobba med. En svart 5-årig hingst som jag tror blir perfekt för working equitation. Otroligt cool och lättsam att ha och göra med. Inte så mycket utbildad så vi jobbar på, men han kommer snart att vara ute till salu. 

En stor 12-åring kom igår och är högt utbildad så vi ska lära känna varann och även denna kommer vara ute för försäljning snart. 

Fina Napoleao är ny i stallet och kanske någons framtida we-stjärna.

På tal om sålda hästar så tänkte jag tipsa lite om provridning. Senaste två åren har det ju varit väldigt svårt att komma iväg och provrida själv. Jag har haft som tjänst att åka och provrida åt andra vilket har fungerat väldigt bra. Det är inte alltid så lätt att komma till ett nytt land, ny häst, massor av förväntningar som man själv har skapat och sätta sig upp för att leta efter en bra känsla. Ibland vet man kanske inte exakt vad man letar efter och man kan bli nervös då det står folk och tittar. När jag åker och tittar på hästar vill jag gärna se dem utan utrustning. Jag vill se när ryttaren lägger på sadel, tränsar, sitter upp osv. Jag brukar även känna igenom benen före och efter ridning. Till klienter filmar och fotar jag hästen när den står uppställd, både framifrån, från sidan och en film på hela kroppen. Oftast rider ryttaren före, men det kan bero lite på situationen. Ibland om man har fått mycket film på hästen kan jag föredra att sitta upp på en gång, men då ska man vara helt säker på att hästen inte beter sig som en vild mustang de första minuterna. När jag först kom till Portugal hoppade jag upp på det mesta i godan tro att hästarna var lugna och skötsamma. Tack och lov har jag aldrig haft någon olycka, men jag är mycket försiktigare nu och litar inte på säljarens ord om jag ser att hästen steppar omkring vid uppsittning. När jag sitter upp ger jag inte helt långa tyglar och slappnar av som på en av mina hästar. Man ska alltid vara försiktig när man hoppar upp på en ny häst, spelar ingen roll om det är en gp-häst eller en 3-åring. Man får absolut inte sitta och spänna sig heller, för då kan hästen känna av det och bli nervös. Så vaken och uppmärksam på hästens signaler, men samtidigt försöka sitta avspänt. Plättlätt!

Vad man ska komma ihåg när man är och provrider är just det, man ska PROVA hästen. Inte försöka lära den något eller se hur långt man kan pusha den. Man ska skaffa sig en uppfattning om hästen kan vara passande för dig som köpare eller inte. När man väl har köpt hästen kan man börja "fixa". Jag hade en portugis som kom och provred en unghäst för ett tag sedan. Hästen var inte så välriden och hade varit kort tid med mig, vilket jag berättade innan han satt upp. Den hade inte världens bästa framåtbjudning, så jag red den väldigt okomplicerat och brydde mig inte vart den hade huvudet. Direkt han hoppade upp försökte han bända ner hästen på tygeln och det slutade med att den inte alls ville gå fram och sparkade mot skänkeln. Han insåg själv att det inte skulle bli bättre så han satt av och tackade för sig. Jag tror många känner viss prestationsångest när de ska provrida och vill visa upp sig. Det får man helt lägga åt sidan och skita i vad folk tycker och tänker. Det är du som ska eventuellt köpa hästen så din åsikt är den enda som räknas. Att leta efter en bra känsla är också överskattat, det får du sällan om du inte har väldigt mycket erfarenhet av olika hästar. Tänk mer än känn, har den kvalitéer du letar efter? Är den stabil och trygg att sitta på? Rör den sig på ett sätt som du klarar av att följa med i eller har den för stora/små gångarter? Är den lösgjord eller spänd och stel? Är den bärig eller har du hela hästen i handen? Är den för känslig eller kanske inte tillräckligt för din nivå som ryttare? Har du en tränare är det alltid bra att kunna bolla med denna. Antingen om tränaren kan vara med i person eller du kan skicka video. 

Jag vill känna att hästen skrittar på genom hela kroppen, att jag kan länga och plocka upp hästen i formen innan jag börjar trava. Beroende på utbildningsnivå anpassar jag upplägg. Om det är en unghäst rider jag väldigt kort, speciellt om säljaren har visat hästen riden först. Unghästar har inte så bra uthållighet så håll det kort. Man behöver inte göra några avancerade rörelser, bara att hästen svarar upp och är taktmässig. Några varv på spåret, volter samt övergångar så är jag klar. Om det är en mer utbildad häst vill jag först ha den avspänd, känna ifall den är liksidig eller inte. Testa några skolor, om den byter provar jag ett byte åt varje håll. Seriebyten kan jag se den göra med sin aktuella ryttare, alla har lite olika "knappar", så även om den kan det behöver jag inte ge mig på det under en provridning. Piaff och passage kan jag också känna på för att se hur känslig den är och att den kan slappna av efteråt. Jag kan även tillägga att jag sällan provrider några GP-hästar, är man på en viss nivå behöver man såklart testa hästen på ett annat sätt. Men även om hästen gör alla svåra rörelser och man själv har som mål att rida MSV tycker jag det är onödigt att sitta och be om ettor. Det går att jämföra med en hopphäst, ska du köpa en häst som ska tävla 1.20 behöver du inte sätta upp en bana på 1.40. Risken att det går dåligt och att både du och hästen får en otrevlig upplevelse är väldigt stor. 

Alla har sina egna idéer, men dessa är mina tips om du ska iväg och provrida. Och var kritisk! 

Ha en fin fortsatt söndag,

Astrid 

Instagram: astridhedman


Läst 95153 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er,

Slutet på året brukar vara rätt lugnt, men inte 2021. Bara någon vecka efter Golega så drog jag och Fandi iväg till Spanien. Det anordnandes en internationell we-tävling nära Sevilha med VM-kval som vi självklart ville delta i. Det var ca 8 timmars bilresa och vi fick resa med Mafalda som bor rätt nära mig. Vi åkte i hennes B-kortslastbil och det är otroligt skönt med Fandi att han reser så bra. Veterinärbesiktningen var fredag eftermiddag och tävlingarna gick under lördag och söndag. Om man fick pris för bästa uppförande under vetchecken skulle Fandi nog vinna förstapris. Till skillnad mot Altivo som var rätt besvärlig och hingstig att springa med är Fandi som på autopilot. Lördag red vi dressyren på förmiddagen. Startfältet bestod ungefär till hälften av spanjorer och hälften portugiser som jag redan tävlat mot. Sedan var det jag och Julia Witsell som också har haft sin häst i Portugal.

I Golega hade vi en dipp och jag hade inte alls någon bra känsla. Så efter det jobbade jag mycket varierat och försökte hitta motivation och glädje i jobbet igen. Till Spanien tycker jag att vi var mer sams och speciellt i dressyren hade jag väldigt fin känsla. Jag tycker inte riktigt att vi fick de poängen vi förtjänade, men huvudsaken var att vi kändes som ett team inne på banan och det var vi. I tekniken började Fandi lite spänt, men slappnade av mer och mer under rittens gång. Oturligt nog så lyckades vi ta i mitten av fållan och drog med oss en bit ut. Detta var under första varvet och enligt reglerna måste du kunna genomföra två varv, annars är man utesluten. Kraven för VM-kvalet är 58 % i dressyren och tekniken samt genomförd speed så jag visste att jag var tvungen att gå i mål för att fixa kvalet. Då var jag så stolt över Fandi, för även om han haft en dålig upplevelse där inne och någon planka stod på trekvart, gick han ändå in en andra vända. Jag fick rida in i skritt så vi tappade många poäng, men vi skrapade ihop 63 % trots ett sådant stort misstag och jag var nöjd med andra halvan av banan. 

På söndagen i speeden så red jag bara på säkerhet och enda målet var att ta sig in i mål och fixa kvalet vilket vi gjorde. På resultatlistan hamnade vi inte riktigt där jag hade önskat, 11a av 16. Men som sagt var det stora målet att fixa kvalet vilket vi uppnådde. Nu under vintern ska vi ha fokus på att bygga styrka och jobba med lydnad. Fortsätta jobba varierat med mycket gymnastikhoppning och lösgörande arbete. 

Efter Spanien var det bara någon vecka och sedan drog jag vidare till Skåne för att ha träningar i två dagar. Denna gång var jag på ett nytt ställe, ÅB Horse Event. Det kom en hel del elever som jag känner sedan tidigare, men även många nya ekipage som var sugna på att lära sig mer om working equitation. Det var en superfin anläggning och jag blev så väl omhändertagen av Perla och Magnus som anordnade. Roligt att vara igång och träna igen i Sverige efter nästan två års uppehåll på grund av coronan. Något jag reflekterade över är att många ryttare kommer in till lektionen, jag frågar ofta lite om hästen osv och många säger att deras häst inte gillar inte att tex göra grinden eller bryta av från galopp till skritt. Det tycker jag blir fel då man förmänskligar hästen och vår uppgift som ryttare måste vara att få hästen att tycka om arbetet. Att säga att den inte gillar något innebär bara att man inte gjort sitt jobb. Antingen är hästen inte redo för uppgiften, förstår inte eller är rädd. Jag tror det är viktigt att tänka på hur vi pratar om hästar och att vi försöker att aldrig skylla på dem. Det påverkar lätt andra om vi säger att hästen är knäpp eller dum och det sprids mer än vad man tror. Det finns alltid en orsak till att hästar reagerar som de gör och när det kommer till ridning och utbildning är det alltid ryttarens ansvar. Ifall jag skulle sätta upp en duktigare ryttare än mig själv på vilken som helst av mina hästar skulle de gå mycket bättre. Tänk er att se OS-medaljören Jessica von Bredow-Werndl sitta upp på er häst, då skulle den förmodligen gå så bra som ni aldrig sett den förut. Om man får för sig att sin häst inte gillar att göra en övning får man träna på, hitta lösningar och utbilda så att det går lättare. 

Efter Skåne åkte jag direkt upp till Piteå och spenderade jul med vänner och familj. Det var underbart och mysigt att träffa alla. Lite skillnad med +20 och komma till nästan -20 grader. Jag passade såklart på att vara lite i stallet, red H-Navajo som jag sålde och mammas fina unghäst Manequim. Jag hade även en clinic för gymnasieleverna från Grans där jag visade hinder och sedan fick eleverna prova på i grupper. Jag var även ledig och hade många härliga dagar och god mat. 

Hoppas ni alla får en fin vecka!

Instagram: astridhedman

Kram,

Astrid


Läst 69668 ggr Kommentarer Kommentera
NOV
23
2021

Hej pa er!

Jag kom hem fran Golega for en vecka sedan och det var underbart att vara tillbaka efter tva ars tid. For er som varit pa lusitanofeiran i Golega vet hur speciell atmosfar det ar under dessa tio dagar. For er som annu inte varit dit tycker jag defentivt att ni ska gora ett besok om ni gillar lusitanos. Det var inte coronavanligt, det kandes ovant att vara mitt bland alla manniskor efter sa lang tid av social distansering. Detta ar hade jag med mig tre hastar, Fandi som jag tavlade med i working equitation samt Icaro och Guilhufe som jag har till salu. Det ar alltid bra att visa upp hastar som ar till salu och kunna saga att de har klarat av miljon i Golega. Guilhufe blev sald direkt efter feiran till en portugis. Jag hade garna sett att han kom till Sverige, men det var en snabb affar sa agaren valde att salja. Icaro hade jag hemskt garna haft kvar, men ekonomiskt ar det svart med tva hastar. Renoir ar min bebis och kommer inte att saljas sa darfor har jag Icaro till salu nu. Han tog Golega med ro och var fantastiskt fin att rida mitt i allt kaos. 

Carlos Hernani med Fandi, Ana och Falcao och jag med Icaro. Foto: Hugo Rupf.

Guilhufe

Golega ar valdigt bra for att natverka och jag har traffat manga svenskar som alla varit supertrevliga. Manga som man ar van med pa facebook, men aldrig traffat i verkligheten sa det ar roligt att fa ett ansikte pa alla. Jag har aven pratat med manga portugiser som vill ha hjalp att salja sina hastar sa letar ni lusitano vet ni vem ni kan fraga. 

Fina Mafarrico med Ginnie och jag med Icaro. Foto: Hugo Rupf.

Tavlingsmassigt hade jag onskat att vi kunnat prestera battre. Jag och Fandi har haft en dipp som vi jobbar pa att ta oss ur. Forsta helgen red vi portugisiska masterskapet, likvardigt ett SM. For att fa starta maste man ha kvalat pa 62 % pa tva regionala tavlingar (eller nationell). Jag hade inte riktigt den framatbjudning jag ar van att ha och det blev nagra missforstand under helgen. Vi red ihop 66 % i dressyren och 65 % i tekniken. I speeden gick det ratt bra, men lite soppatorsk i slutet sa vi hamnade inte sarskilt hogt upp i resultatlistan. Jag maste paminna mig sjalv om att jag tavlar mot de allra basta i Portugal, vilka ocksa ar de basta i varlden i just denna gren. Nivan ar galet hog och hastarna har otroligt mycket kvalité. Fandi koptes in for 3000 euro som 3-aring och har inte fatt den basta grundutbildningen. Man far gora det basta med det man har och jag lar mig massor med Fandi som forhoppningsvis kommer vara till hjalp i framtiden med andra hastar. 

Den andra helgen gick det lite battre, vi deltog i finalen i det nationella championatet. Det gar kvaltavlingar under aret som man samlar poang pa och for att fa rida i finalen maste man ha ridit minst tre kvaltavlingar. Det var fem domare denna gang och vi fick ungefar samma poang som helgen innan, men de var tuffa i sin bedomning. Speeden flot pa lite battre, men det var lika tufft motstand som helgen innan sa ingen topplacering. Nu har Fandi fatt nagra dagar att aterhamta sig och om tva veckor aker vi pa arets sista aventyr. Det blir en internationell tavling i Sevilha! Kommer bli sa spannande och det ar aven VM-kval for 2022. Nu ska vi jobba pa framatbjudningen och hitta motivationen tills det ar dags for avfard. 

Riktigt coolt foto taget av Beatrice Werder.

Jag har bokat biljett hem till Sverige over jul. Kommer spendera 18-19 december i Skane och ANTLIGEN ha traningar igen. Ska bli sa roligt att se bade nya och gamla ekipage. Blir mysigt med en jul i Pitea. 

Hoppas ni far en fin vecka allihopa. Jag lovar ge rapport efter Spanien, hall tummarna! 

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 77153 ggr Kommentarer Kommentera

Wow, mycket hinner hända på sex veckor!

Äntligen har jag träffat familjen i Sverige. Jag var hemma i nästan två veckor. Det blev såklart en hel del häst. Jag red bland annat mammas fina Manequim, som jag hade i cirka ett år innan han åkte upp till Piteå. Jag hade kurs med instruktörerna på Piteå Ridklubb samt en clinic för de medlemar som ville komma och titta. Jag red även Veronica Perssons fina H-Navajo som jag sålde för ett år sedan. En annan gammal bekant som jag haft i träning var Icaro. Han ägs av Maja Forsell och de är så fina ihop. Det är väldigt roligt att följa de hästar som jag lärt känna under åren och se hur fint de utvecklas ihop med sina ägare. Jag gjorde även en sväng till mina kusiner i Leksand och hälsade på. Sedan corona kickade igång har det varit sjukt mycket jobb och man har inte stannat upp och känt efter så mycket. Nu när jag var hemma insåg jag hur mycket jag saknat alla nära och kära. Ser redan fram emot nästa hembesök och det ska inte dröja över 1,5 år tills jag reser hem igen.

Manne på PRKs nya bro och i härliga klätterbackar som är tillfixade.

Fina Navajo som jag fick låna till att visa världens bästa gren, working equitation!

Ridlärargänget som provade we och flera av ridskolehästarna som aldrig gjort detta förut skötte sig galant.

Innan jag åkte hem till Sverige hann jag med ett par tävlingar. En regional hemmatävling där jag återigen organiserade samt red två hästar. Denna gång kände jag att det var bättre flyt under dagen då jag hade lite bättre koll på vad som behövdes och kunde fokusera bättre på mina ritter. Indio var superfin hela dagen. Vi hade PB i både dressyren och tekniken där vi red ihop 72,7 % respektive 75 %. I speeden hade vi lite oflyt då lansen studsade ur tunnan vilket innebär att man måste hoppa av, ta upp lansen, sitta upp och sätta i lansen i tunnan uppe från hästen. Som tur var klantade sig fler ryttare i vår klass och tack vare att vi vunnit dressyren och tekniken tog vi hem totala förstaplatsen. Fandi skötte sig bra och det blev en förstaplats med honom också. Vi red på 72,5 % i dressyren och 71 % i tekniken samt att vi lyckades vinna speeden.

Jag testade en ny stång på Fandi som var lite skarpare än den vi haft tidigare. Det gick bra denna tävling men helgen efter åkte vi till Golega och red nationellt. Där fick vi lite mer problem och han var inte helt nöjd med kontakten. Jag som brukar ha problem att få Fandi avspänd och lugn fick istället kämpa med att få fram honom. I Golega red vi på 67,8 % i dressyren vilken jag var rätt nöjd med. Ett par missar, men en domare som gav oss 70 %. På de nationella tävlingarna har vi alltid 3 domare och i regionala 1. I tekniken hade jag en del problem då Fandi inte uppskattade sin nya stång. Det blev en del missförstånd och vi fick "bara" 67 %. Jag kände inte alls att han var med mig inne på banan, utan att vi jobbade mot varann och jag var såklart besviken att vi inte kunde prestera bättre. På söndagen blev det ännu värre då det fanns en överaskning i form av tre getter i fållan. För er som är oinvigda i working equitation så är fållan en volt med staket. Hos oss är det som en 6-metersvolt, men den kan variera i storlek. I mitten har man även staket eller annat och på denna tävling var det alltså staket som bildade en inhängnad med tre getter i. Där tog det stopp för oss då Fandi inte alls var på humör. Hade vi haft ett annat samspel tror jag vi hade kunnat lösa det ihop, men denna tävling fick vi inte riktigt till det. Blev några fina bilder iallafall tagna av Carlos Hernani.

Det är så lätt att gräva ner sig och känna sig missnöjd med en sämre tävling. Men man får tänka att man alltid lär sig något och efter denna tävling fick jag inse att jag måste ändra strategi och en mildare stång. Fandi är väldigt känslig så man får lyssna när han är missnöjd. Sen så har jag blivit mer disciplinerad på framridningen och att han ska vara lydigare och på plats i alla situationer. Lite längre uppvärmning så han inte har extra energi att hitta på hyss inne på banan. Det var även bra med en liten paus och få tillbaka motivationen i Sverige. När jag kom tillbaka var jag laddad att köra igång och testa nytt bett samt upplägg för uppvärmningen.

Det fick jag chans att göra nästan på en gång då vi fick en regional tävling för ett par veckor sedan. Indio hängde också med och jag är så otroligt stolt över denna häst som bara blir bättre och bättre för varje start. Denna gång gick han på 71,7 % i dressyren och 69 % i tekniken där jag tar på mig de missar vi hade. I speeden var vi en sekund ifrån att vinna som hade gett oss totalsegern. Det räckte tyvärr inte hela vägen, men jag tror aldrig jag varit så nöjd över att komma tvåa. Fandi kändes toppen och jag red på en rätt "mesig" stång för att hitta förtroendet och bjudningen. Det fungerade rätt bra och jag fick 68,9 % i dressyren samt 71,7 % i tekniken. I speeden blev vi tvåa och lyckades ta hem förstaplatsen. Jag kände mig mycket mer motiverad med Fandi efter denna start. Beatrice Werder tog några härliga actionbilder av Indio.

I helgen var vi i Cascais på den stora lusitano festivalen. Jag hade med mig Fandi och tävlade nationellt we. Denna gång bytte vi upp oss ett snäpp på stången och nu tror jag vi har hittat den magiska formeln. Det kanske blev lite väl mycket uppvärmning första två dagarna. Hade gärna haft något mer energi, men han är betydligt lättare att ha och göra med när han är lite trött än lite för pigg! Det är en utmaning att rida på gräs och broddar då hästarna blir lite mer "fast" i marken. Jag borde ha lärt mig att ha lite mer galopp för att inte riskera att missa i bytena. Men känslan var väldigt bra hela helgen och nu jobbade vi tillsammans istället för mot varandra. Jag är så laddad för kommande helg med ännu en regional och i mitten av oktober har vi en nationell. Sedan är det dags för årets event, som verkar bli av detta år, Golega. Jag lär mig så otroligt mycket av denna häst och jag tror jag kommer få nytta av alla nya verktyg jag samlar på mig för framtida hästar. Det är även otroligt inspirerande att vara i Cascais och få rida på den arenan, se så många fina hästar och duktiga ryttare. Hade dessutom en grym rumskompis Julia Witsell på fint hotell och massor av andra härliga människor som förgyllde helgen. Framförallt mina hästägare Nuno och Catarina som outröttligt ställer upp och satsar på mig och hästarna. Vi fick 66,7 % i dressyren och 67,8 % i tekniken. Tyvärr hade vi en domare som låg rätt lågt och drog ner procenten en hel del. I speeden var han lite trött och vi hade ner sidepassen så det är 10 sek extra. Men vi börjar närma oss övriga gänget tidsmässigt så det känns lovande. Bjuder på några sista bilder, credit Carlos Hernâni / Lusitano World :

Min grymma tränare Mafalda Galiza Mendes som har trimmat mig och Fandi senaste tiden. Hon och hennes fina Isco kom tvåa i masterklassen.

Nästa gång ska ni få en bättre uppdatering på övriga hästarna i stallet.


Kram på er!

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 78492 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er!

Datorn har strulat en hel del så därför är det hela 2 månader sen sist jag bloggade. Just nu fungerar den, det är en röd ton över skärmen, men det kan jag leva med så länge den sköter sig i övrigt. Men en ny dator står högst upp på inköpslistan just nu!

Nu ska jag skriva om roligare saker än datorer, hästar!

Under 2 månader hinner det hända en hel del, juni och juli var det många som ville köpa hästar. Lamarck som är en 6-årig valack kom till mig för försäljning och såldes snabbt till Malin Granath. Det är en superfin häst, men han var lite missförstådd och rätt spänd i ridningen. Därför ville Malin att han fick vara kvar på utbildning ett par månader innan han åkte till Sverige. Under de veckor jag hade honom fick han gå ut mycket i hage med andra hästar och fokuset i ridningen låg på att få honom avspänd. Sista passen vi gjorde var han som en annan häst. Glad och harmonisk, fortfarande mycket jobb att lägga på grundarbetet, men man började kunna se vilka kvalitéer han har.

Det är långt ifrån perfekt, men jag tycker det är en så trevlig häst och vill gärna visa vilken skillnad det blir med konsekvent arbete. Här är en video från ett par veckor efter att han kom till mig.

Han åkte i onsdags mot sitt nya hem tillsammans med ett 3-årigt sto Orquidea samt Mistral. Orquidea är halvsyster till Ninfa med samma mamma. Ninfa kanske ni kommer ihåg, hon är ett 4-årigt sto som jag hade i träning några månader. Hon åkte till sin nya ägare Anna Hökenvall i juni. Det är så skönt när man hittar bra uppfödare att jobba med som är seriösa och har bra förhållanden för att ge hästarna en bra start deras första år. Silverio Pacheco som jag sålt 4 hästar åt är en av de uppfödarna och jag hoppas vi kommer fortsätta jobba ihop. Just nu har han bara 2-åringar till salu. Orquidea är otroligt cool för sin ålder och jag tror hon blir en toppenhäst i framtiden tillsammans med sina nya ägare Jennie och Michaela Guldroth. Här är en liten videosnutt av henne.

Mistral var verkligen menad att hamna hos sin nya ägare Ida Brink. Hon skrev till mig när jag la ut första fotot på honom och var sugen på att köpa. Sedan gjorde hon illa knäet och jag hade flera intresserade av Mistral, men ingen som passade 100 %. Så till slut när Mistral hade fått lite mer utbildning och Ida var bra i sitt knä var det perfekt tajming. Denna häst har så mycket personlighet, han är en liten clown och har så härlig utstrålning. Det är omöjligt att vara på dåligt humör när man hänger med Mistral. Ska bli så spännande att fortsätta följa dessa hästar och se hur de utvecklas tillsammans med sina nya ägare. Lite video på Mistral kommer här nere. Han är ju bara 5 år gammal och var i princip bara insutten när han kom i mars så det är imponerande hur mycket han har utvecklats under vår tid ihop.

Även om flera hästar har åkt så är jag inte utan arbete. Just nu har jag 8 hästar i stallet varav två är mina. Icaro fick faktiskt åka på tävling förra helgen. Han är helt underbar och jag är så sugen på att försöka behålla honom lite längre än planerat. Han är den perfekta hästen, supercool och stadig utan att vara tråkig. Han är pigg och känslig, men absolut inte hysterisk. På tävlingen var han precis som att rida hemma om inte ännu bättre. Vi gick in och vann klassen (motsvarande MSVC) på 68 %. Indio var också med och tävlade sin 4:e St George. Jag vet inte vad för humör han var på, men han var on fire! Redan i boxen såg jag att han hade mycket energi och han pep och gjorde en liten bock på framridningen. Han är ju sjukt häftig att rida när han har sån energi, men tyvärr kommer det en hel del missar när han laddar för mycket. Men vi fick ändå 65 % och en andraplats, trots en hel del missar. Nästa start blir working equitation på hemmaplan igen.

Med Fandi har jag tävlat en regional och en nationell tävling. I den regionala var han lite väl spänd, men vi fick ändå ihop fina poäng. Indio gick också den regionala där vi slog PB i dressyren med 71,62 %. I tekniken hade vi ett par missar, men i speeden börjar han kunna gå riktigt fort. Vi blev dock trea totalt så nu är jag sugen på revansch nästa start!

De fina bilderna är tagna av Beatrice Werder

När vi åkte ner till Companhia das Lezirias på vår första nationella för året var jag inte riktigt i form. Efter en lunch på Burger King kollapsade min mage ihop totalt. På tävlingen var jag fortfarande inte riktigt återhämtad och kände mig allmänt svag. Det var tur att våra boxar var nära till toaletten! Det var även runt 35 grader varmt så jag kände definitivt av att Fandi blev påverkad av värmen. Vi fick ändå 66 % i dressyren och jag var väldigt nöjd med tekniken där vi fick 69,35 %. I speeden hade vi ett missförstånd i början av ritten, men sedan fick vi upp farten och hittade flytet. Nästa tävling ska vi prova ett annat bett och se ifall han trivs bra på det och att jag får mer kontroll.

Här är vårt tekniktest från Companhia das Lezirias.

Renoir och Nasoni fortsätter utvecklas åt rätt håll. Jag ska ge några veckors semester till Renoir, kollar lite beten dit han kan åka. Han är verkligen en drömhäst och har gått så bra trots att jag inte hunnit rida honom jättemycket. Vi har ingen stress någonstans, men nog blir man lite inspirerad efter OS i dressyr. År 2028 drömmer jag om att vi ska vara med i Los Angeles...

Jag har också fått inspiration av alla grymma dressyrtjejer att börja ta tag i min egen träning. Yoga och styrkeövningar några gånger i veckan. Jag och mamma har en yogautmaning under augusti. Vi ska yoga minst 15 gånger under månaden. Finns massor med bra videos på youtube, yoga with Adriene är toppen! 

Slutligen så kan jag berätta att min älskade mamma varit på besök. Det var så mysigt att ha henne här i en veckan, jag hade inte sett henne på 1,5 år. Det var synd att jag blev magsjuk/förgiftad och inte var så pigg sista dagarna. Men min sadelkammare och sovrum fick sig en förvandling. Alla behöver sin mamma ibland <3 Nu kollar jag på resor för att åka hem till Piteå i september.

Hoppas ni tycker det är roligt med lite videoklipp på hästarna. Det är som sagt inte alltid perfekt, men det är verkligen så det ser ut i vardagen här hemma.

Hoppas ni får en fortsatt fin söndag.

Kram

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 79451 ggr Kommentarer Kommentera

Tävlingarna fortsätter snurra på och jag har hunnit starta en dressyrtävling och en working equitation sen sist jag skrev. På min 30-årsdag åkte jag med Indio, Jasmim och Mistral till Vila Nova som är ett toppenställe att tävla på. Lördag red jag alla 3 för att de skulle få se banan och jag var så otroligt stolt över allihopa. Det är så roligt att åka ut med hästarna och känna att det arbete man har lagt ner hemma betalar sig. Att de är trygga med att åka bort och gå på ny bana är inte en självklarhet. Lördag var som sagt även min 30-årsdag och jag blev firad ordentligt när jag kom tillbaka till CHN (anläggningen där jag står uppstallad med mina hästar). De har nyligt öppnat upp en bar och det var invigning så det var bra tajming. Det blev dock en rätt tidig kväll då jag skulle upp tidigt för att åka och tävla söndagmorgon. Mistral var den första ut på banan och han skötte sig så bra. Han är så otroligt stabil och jag tror aldrig jag har haft en så cool 5-åring. Han fick fina 65 % och vann sin klass! 

Jasmim ville inte vara sämre och han gjorde så mycket bättre än första tävlingen. Fortfarande lite spänd i galoppen, men han har verkligen börjat hitta fler växlar i traven och galoppen kommer bli super när han får mer styrka och rutin. Vi tog en andraplats på 65,3 % med väldigt fin kritik från domarna. 

Med Indio har jag försökt förbättra lite tekniska grejer i St Georges. I bytena att han ska vara mer rakriktad och mer samling i galoppen. I piruetterna har han hittat en annan balans och kan sitta mycket mer. Däremot är han inte helt bekväm i den galoppen då det blir jobbigare så missarna kommer lättare. Det blev ett par stycken som kostade en hel del. Vi fick 64 %, men de andra ryttarna i min klass hade också en del missar så vi lyckades ta hem vinsten. Filmen är riktigt dålig då det var en nervös hästägare så det blir bara ett par bilder. 

Vi är ett otroligt härligt gäng med tjejer i både dressyren och we som peppar och stöttar. Dressyrryttare kan vara roliga! 

Alla fina foton ovan är tagna av bästa Carlos Hernani. 

Att fylla 30 var lite jobbigt dagarna innan. Men med mina fina vänner blev det en riktigt bra vecka! Jag, Anna, Mia (norsk tjej som bott i Portugal och hoppat men var på Portugalbesök i några veckor) och Ginnie åkte iväg på superfint hotell i 3 dagar.  Jag och Anna har knappt haft någon semester då vi inte åkt till Sverige på 1,5 år. Det är svårt att ta ledigt om man inte åker bort. Så i födelsedagspresent ville jag ha ledigt i mer än en dag så det fixade vi genom att åka bort. Inte så långt, det räckte att åka till Porto, men det var underbart. Vi hade så tur med vädret och vi var nästan helt själva vid poolen. Vi bara myste, åt och drack gott samt hann med en förmiddag på spa. Helt underbart att ha ett par hästfria dagar och skämma bort sig lite. 

Att fylla 30 var inte alls så farligt. Min häst Renoir TH gav mig underbar känsla och vår gulliga groom i stallet gav mig dessa fina blommor. 

Förra söndagen var jag och Indio iväg på we-tävling. I dressyren hade jag riktigt bra känsla, men återigen fick vi ett par rejäla missar då vi fortfarande jobbar på finliret och missarna kommer lättare. Det blev 65 % och en andraplats. I tekniken var han riktigt laddad och det blev överspänt på några ställen. Men det är så härligt att jag kan lita på honom nu och han litar på mig. I de hinder som vi brukade ha svårt med känner jag att han har fullt förtroende, så nu kan vi verkligen jobba med att höja kvalitéen. Vi fick 66 % och en till andraplats. I speeden provade jag att rida på, vilket jag inte gjort förut pga att han varit lite osäker på vissa hinder. Det är väldigt viktigt att hästarna blir trygga och vet vad som förväntas av dem innan man börjar höja farten. Men nu var han redo och oj så roligt vi hade! En del svängar där jag inte fick med yttersidan och vi behöver komma ihop oss betydligt mer, men han pushade på av sig själv och det kändes verkligen att han gillade det. Vi kom trea i speeden och tvåa totalt. Resultatmässigt var det kanske inte vår bästa tävling, men känslan jag hade stundvis var den bästa jag haft i we med honom. Nästa helg är det dags igen och då kommer Fandi också att hänga med. Därefter väntar en nationell tävling i Cascais med Fandi vilket jag ser väldigt mycket fram emot. 

Här är en snutt av vårt tekniktest

En annan kille som gjort stora framsteg är Nasoni. Aldrig trodde jag att det skulle gå så lätt med inridningen av denna grabb med stor karaktär. Nu kan jag rida honom på utebanan utan longering innan. Jag har även ridit med andra hästar på banan samtidigt och då blir han rätt distraherad, men det går att hantera. Vi får se om ägaren kommer vilja kastrera då det är dags att börja tävla. Men jag är otroligt glad att ha en så fin häst i stallet och som inte ska säljas. Det är rätt roligt att ha honom och Renoir som är varandras motsatser, men båda superfina hästar. Här är ett litet klipp på Nasoni för ett par veckor sedan. Tycker vår styrning har förbättrats en hel del sedan detta klipp. 

I nästa inlägg tänkte jag skriva lite om hästens form som verkar ha blivit ett hett ämne. Jag känner att jag mest skriver tävlingsresultat, men jag blir ju så stolt över mina fina hästar som presterar så bra. 

Hoppas ni får en fin vecka! 

Kram på er,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 87465 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa » sista » 

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.