Portugal-bloggen
AUG
16

Härlig semester för mig och hästarna

Min plan var att blogga från Sverige, men det var optimistiskt tänkt. Vilken sommar det var i Sverige. 26 grader i vattnet och sol nästan varje dag. Jag vet att det har sina nackdelar och klimatförändringar osv. Men det var otroligt härligt att komma hem på semester och träffa nära och kära.

Det blev inte så mycket ridning förutom på mammas fina Bobo (186 cm hög). Helgen innan jag åkte tillbaka till Portugal blev det ett stopp på vackra Tisenhult säteri där det var we-läger. Väldigt fint arrangerat av Caroline Johansson och alla deltagare gjorde bra ifrån sig. Det är så roligt att undervisa i working equitation, man ser verkligen på hästarna hur roligt de tycker det är och ryttarna blir mycket tydligare i sin hjälpgivning. Rider man runt på en volt är det lätt att fokusera på att hästen ska gå på tygeln, tempot blir för högt eller lågt och man harvar på runt runt. Working equitation är fortfarande dressyr, men så fort man börjar fokusera på att rida symmetriska volter runt tunnor/stolpar med hästen i balans så ändras ridningen och med det hästens attityd. Dessutom finns det många hinder som testar ekipagens samspel och det är otroligt mycket lydnad, exempelvis grinden, bron och sidepass. Jag hade lektion med några som aldrig testat på förut och några mer rutinerade ekipage som jag haft tidigare. Fick även träffa fina Aquario som jag red förra året och tävlade med. Han har hamnat i helt rätt hem med den fantastiska familjen Briese där han är lärare åt 11-åriga Ingeborg som tar lansen i galopp och gör enkla byten klockrent. Det var roliga dagar och jag blir alltid inspirerad efter att ha hållt lektioner.

Mina hästar tyckte att det var en kort semester! Cecilia Fendin och Ginnie Palm hade tagit väl hand om mina bäbisar medans jag var borta, men alla hade fått paus i ridningen så de var faktiskt lite semesterslöa första veckan. Jag var också ur form, men mot slutet av förra veckan började vi alla komma igång mer. Jag tycker det är så härligt när man får komma hem och rida sina egna hästar. En paus i träningen gör alla gott, äldre som yngre och jag tycker att man alltid kommer en bit högre på stegen när man kommer igång på nytt.

I helgen ska jag och Ginnie åka på tävling med Altivo och Fagote i Ponte de Lima. Det ska vara runt 35 grader varmt så blir kuuul att rida i sin portugisiska kostym.... Ginnie ska tävla dressyr på sin vita springare så det kommer bli en rolig helg trots värmen. Indio och Fandi tävlade där söndagen innan jag åkte på semester och de skötte sig så fint så de får vara hemma och jobba på nya svårigheter istället för att tävla.

Kram på er, kom ihåg att vara i nuet och vara snälla mot varandra <3

Instagram astridhedman

Underbara sommarstället i Piteå, Pitsund <3

Ovant att inte ha ridbyxor!

Aquario och Ingeborg <3

Här är jag och Aquario på tävling i Portugal 2017.

Hela Tisenhult-gänget

Fandi, Giesta och Indio på tävling. Alla 3 har skött sig väldigt fint och nu tränar vi mot nya nivåer! Giesta är till salu.

Ginnie och jag drar på tävling med våra lusar i helgen. Det är så kul att ha sällskap i stallet!


Läst 1001 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
15

Tankar om kontakt

Idag tänkte jag skriva om tygelkontakt. Det är ett komplext ämne och det finns många åsikter, men ingen behöver nödvändigtvis ha fel. Såhär står det i TR II om dressyrens mål och hur korrekthet och kvalité visar sig:

- Accepterande av betttet med eftergift och genomsläpplighet utan spänning eller motstånd.

Det kan vara väldigt klurigt med kontakt. Hur vet man att hästen har accepterat bettet och inte bara "släppt" och går bakom hand? Ibland kan det kännas rätt bra fastän hästen inte bjuder ärligt fram till handen. Mitt bästa tips är att testa att gå fram med handen och se om hästen söker efter bettet framåt nedåt. Gör den det på ett bra sätt är kontakten korrekt. Om den håller sig kvar i sin hållning så är den bakom hand och då måste man jobba mer med framåtbjudning. Uteritt är ett bra sätt för att få bjudning på hästen. Det härligaste som finns måste vara när man galopperar på ett fält, går fram lite med handen och hästen skjuter på framåt i full fart. Man kan även se över vilket bett man har, 3-delat är populärt men det kan bli för rörigt och skarpt för vissa hästar. På ett 2-delat upplever jag att hästarna vågar gå fram bättre och det är lättare att känna när man får eftergift. Alla mina hästar går på 2-delat, oftast med D-ringar som gör att det ligger lite stadigare i munnen.

Vissa ryttare som rider tex akademiskt kan man se rida på väldigt lös kontakt. Det är också ett system men det skiljer sig en del från den klassiska utbildningsskalan. Rider man nästan utan kontakt kan man inte ha så mycket påskjut, utan man jobbar mer med de samlande rörelserna. Jag ska inte sitta och skriva så mycket om den akademiska ridningen då jag inte är påläst, men jag vill bara framhålla att det också är ett sätt. Det blir lätt osämja mellan olika filosofier, men vi måste komma ihåg att ridning är otroligt svårt och alla har olika mål på sin resa som vi måste acceptera. Min regel är att så länge man är schysst mot hästen och den mår bra så är det okej. Rollkür/LDR ingår inte i den kategorin och är något jag tar starkt avstånd från.

Jag tycker det är nyttigt att läsa igenom TR ibland. Det står väldigt bra beskrivet om hur man utför de olika rörelserna på ett korrekt sätt. Detta står också i TR om att gå på tygeln:

"I allt arbete, även i halten, måste hästen vara på tygeln. En häst är på tygeln när halsen är mer eller mindre upprest och välvd i enlighet med dess utbildningsståndpunkt och grad av samling samt accepterar bettet med en lätt, mjuk, eftergiven och stabil kontakt. Hästens huvud ska förbli i en stadig position med nosen något framför lodplanet med en eftergiven nacke som  högsta punkt på halsen, utan att visa något motstånd mot ryttarens inverkan."

Man får komma ihåg att detta är idealet när hästen går på tygeln. En unghäst kanske behöver vara mer öppen i formen eller en häst som är svag i ryggen kan hamna lite bakom lod stundvis. Men detta är vad vi ska sträva efter och något som jag tycker många domare borde fokusera mer på då man ser många hästar som inte går korrekt på tyglen även i de högsta klasserna.


Dessa stycken är även det från TR som handlar om lösgjordhet:

"Lösgjordheten visar sig också i att hästen accepterar bettet med en lätt och mjuk kontakt och en eftergiven nacke. Motstånd mot eller undandragande från ryttarens hand, genom att kommer över tygeln respektive bakom hand, är tecken på bristande lösgjordhet"

"Hästens rakhet, likformighet och lika stöd på bettet, lätthet i framdelen och balans möjliggör att den förblir framme för ryttarens hjälper ("framför skänkeln") och att den bjuder framåt in i en accepterande och självbärig kontakt med bettet. Detta ger den verkliga karaktären av harmoni och lätthet."

Lika stöd på bettet är något som också kan diskuteras. Jag håller helt med TR och vill att mina hästar ska bjuda fram lika mycket till bägge tyglarna. Här i Portugal är de väldigt fixerade vid yttertygeln och vill helst ha allt i ytter och ingenting i inner. Svårt att få böjning och lösgjordhet då. I Sverige ser jag många som sitter och hänger i innertygeln med noll kontroll över yttersidan. En bra övning är att testa ta lika kontakt i båda tyglarna och se om hästen böjer sig åt något håll eller om den fortsätter vara rak i halsen. Är den starkare i en tygel betyder det oftast att det bakbenet skjuter på mer så man måste aktivera det svagare bakbenet för att få sug i den tygeln. På den starka sidan har jag lätt att bli stark i handen istället för att försöka vara mjuk och få hästen att bli eftergiven. Jag tror det är viktigt att försöka fokusera på den svaga sidan istället för att bli dragandes i den starka.

Som sagt så kan kontakt vara ett svårt ämne, vissa ryttare kanske gillar att ha mer i handen och andra nästan ingenting. Så länge hästen verkar nöjd, man följer de beskrivningar som står i TR för vad som är en korrekt form, hästen bjuder i bägge tyglarna utan att ligga på, så blir det oftast ganska bra. Nedan har jag lagt in bilder på några exempel på kontakt.

Instagram: astridhedman

Här är Altivo i ganska samlad form. Nosen lite framför lod och nacken är inte riktigt högsta punkt, men det kan vara lite svårt för hingstar att gå med nacken högst när de har så mycket hals. Det är kontakt i tyglarna men hästen är inte ihopdragen.

Här är Giesta när hon var unghäst. Hon är ganska öppen i formen och med väldigt lätt kontakt då hon inte orkar skjuta på så mycket in i handen. Jag tycker att man kan rida med lätt kontakt på unghästarna men noga med att ge de eftergift i övergångarna så de orkar skjuta på med sina bakben och lära sig att hålla balansen utan för mycket support från ryttaren.

Detta är Ernst när vi hade börjat med passage. Bilden är rätt fin men nästan helt utan kontakt. Han var inte riktigt ärlig i bjudningen och istället för att jobba med det underlättade jag genom att släppa kontakten. I passagen gick det bra, men det blev svårt i övergångarna när han inte var framför skänkeln. Många saker fungerar var för sig även om bjudningen inte är så bra, men när man börjar sätta ihop övingarna märks det desto mer.

På denna bild (som är väääldigt gammal) kan man se att hästen inte är lösgjord eller har accepterat kontakten. Han gapar istället för att ta förhållningen och jag som var 15 eller 16 har inga magmuskler att sitta och rida igenom det med kroppen. Istället står jag i stigbyglarna och drar förtvivlat i tyglarna. Vi fick inte så höga poäng på denna tävling ;)

Typiskt exempel på en häst som inte är tillräckligt stark i bakben och rygg att orka hålla sig framme i den ökade traven, utan lägger sig på i ryttarens hand och hamnar bakom lod. Jag jobbar nästan bara på tränsbett hemma för att han ska suga tag och inte behöva ha hävstångseffekten från stången. Vi tränar massor med tempoväxlingar och rider i backar för att han ska stärka sin bakdel. Målet är givetvis att han ska kunna gå i fin ökning hela diagonalen med bra påskjut och nosen lite framför lod.

Ha en fortsatt bra söndag och grattis Frankrike till VM-guldet!

/Astrid


Läst 15754 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
11

Dressyrtävling och nya stallkompisar

I söndags var jag iväg med Fandi och Giesta på en regional dressyrtävling i Valongo. Det var väldigt varmt och man var inte så sugen att ta på sig en kavaj. Giesta var först ut och hon var väldigt fin på framridningen och hade bra energi. När vi kom in på banan kände jag att hon inte riktigt gick fram för skänkeln och ville lägga sig i handen. Underlaget var tungt och nu går hon i mer samling än vad jag begärt tidigare så jag tror att hon helt enkelt blev trött. Jag hade stundvis bra känsla, men det blev för många missar för att få höga poäng. Fandi var en guldpojke och skötte sig väldigt fint inne på banan. Han tappade koncentrationen ibland, men jag fick honom snabbt med mig igen och jag hade bra känsla. Fandi har gjort väldigt stora framsteg senaste veckorna, men har inte riktigt styrkan än för att jobba som jag skulle vilja. Men det kommer att komma! Han är så duktig och ställer upp för mig på ett annat sätt nu. Han fick förstapris och även fast inte ägaren Catarina var på plats så blev hon väldigt glad över nyheterna. Vi kommer att lägga upp en plan 6 månader framåt i Brightmare Productions nya träningsjournal. De finns på plats i Falsterbo och ni kan kolla i klippet nedan om ni vill veta mer:

Denna söndag var den 5:e i rad som jag jobbar (okej, GCT räknas inte som jobb, men var på resande fot ;) och man börjar känna att det tar ut sin rätt. Denna vecka har jag dock en helt ledig söndag och jag hoppas det blir fint väder så jag kan ha en skön dag på stranden.

Min kompis Ginnie (som också bor här i Portugal) har flyttat hit sin fina lusitano Fagote. De ska vara med oss ett tag framöver så det känns så roligt att ha sällskap och någon att rida med. Fagote ser ut som en riktig sagohäst och är rolig att jobba med. Ginnie är i Sverige nu så jag har sagt att jag inte är säker på att hon får tillbaka honom igen ;)

I måndags kom en spansk osteopat till hästarna och vi gjorde Giesta, Horus och Fagote. Horus blir väldigt spännande att se om det blir någon skillnad. Han har haft svårare åt höger och jag har fått känslan av att han har någon låsning. Osteopaten sa att han var sned så nu ska han förhoppningsvis kunna jobba ännu bättre!

Jag har en ny praktikant som ska vara några veckor, Cecilia heter hon och det är toppen med extra hjälp nu när det är full rulle.

Håll ögonen öppna för snart kommer det nya filmer på mina småpojkar Jupiter och Jasmim som båda är till salu. Kolla även min instagram för att se mer filmer och bilder astridhedman

Ha det bra,

Kram!

Min fina Hompis <3


Läst 17347 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
05

Ponte de lima

Jag sitter och räknar hur många gånger jag varit på feiran i Ponte de Lima och tror det är 6 stycken. Första året i Portugal var jag inte dit, men jag har varit där 5 gånger då jag jobbat för Renato och en för min förra chef. Jisses vad tiden går!

Detta år var det ovanligt lugnt för mig. Inga unghästar att presentera vid hand då vi kände att ingen var redo. VM förberedelserna tog mycket tid och energi så vi har inte fokuserat på så mycket annat än Altivo. De hade inte heller några dressyrtävlingar för mina hästar, det var bara internationellt och championat. Kanske nästa år någon av hästarna kan gå större klasser. Men det blev bara Altivo som fick följa med och tävla working equitation. Han har tävlat väldigt mycket på senaste tiden, men detta var sista omgången i det nationella championatet och nu har han semester. Vi åkte ändå dit torsdagen och passade på att titta på dressyren. Det var många spanska unga ryttare så det var kul att se lite nya ekipage. Vi blev alla kära i en spansk young rider som såg ut som Sönke Rothenberger. Han red fantastiskt fint och hade två riktigt fina hästar. Det var definitivt helgens inspirationskälla! Tyckte att de flesta spanjorerna red prydligt och noga med vägar. Vissa hade lite stolsits och nog så mycket i tyglarna, men fint i det stora hela. Det var även portugisiska mästerskapen i dressyr och där skulle det behövas en del sitskorrigering. Men det var många fina ritter och jag var mest impad av Vasco Mira Godinho som kom 2:a med Bariloche i dressyren, red flera unghästar på höga procent och vann masterklassen i working equitation. Det kan man kalla allsidig, dessutom väldigt ödmjuk och fin sits.

Fredag var det vetcheck som Altivo uppförde sig ovanligt bra på. Inte ens ett enda kast med manen. Han kanske börjar bli vuxen! Han kändes väldigt fin när jag red dagarna innan tävlingen så jag hade höga förhoppningar resultatmässigt. I dressyren på lördagen var han ganska knäpp på framridningen. På ett sätt var det bra för då fick jag se till att ha honom fokuserad på mig och inne på banan var han kalasfin. Jag hade väldigt fin känsla rakt igenom, enda missen var ett extra galoppombyte i första volten där man ska öka galoppen. Jag ville lite för mycket och släppte bak innerskänkeln. Vi fick 66,9 % och en fjärdeplats av 7 och det var tufft startfält. Jag var så glad efteråt, jag tycker kanske jag kunde fått lite mer betalt trots missen, men domarna är tuffa.

Jag vet att man inte ska sätta placeringar som mål, men jag har varit sugen på att försöka nå en tredjeplats bland dessa toppryttare. Som 4:e placerad visste jag att jag hade häng om vi skötte tekniken och red fort som tusan. På söndagmorgon regnade det rätt bra stundvis och just innan mig började det vräka ner. Domarna pausade som tur var och vi kunde ta skydd i en tunnel. Att stå still 10 minuter innan man ska starta är inte optimal uppvärmning och jag tror att jag tappade rätt mycket fokus. Sedan insåg jag inne på banan att tyglar och handskar blivit blöta och väldigt halkiga. Altivo var dessutom rätt obekväm med underlaget som snabbt blev lerigt och plaskigt. Vi hade inga stora missar, men känslan var inte som jag ville ha den även om det blev bättre ju längre vi red. Vi fick vår högsta procent på nationell tävling 69 %. Men det måste vara perfekt för att vara med och fightas med de andra. Nu kom vi 6:a och tappade vårt häng. Till speeden hade jag inte rätt pepp och det kände nog Altivo. Det regnade inte och vi gjorde en bra runda, men med lite oflyt. Altivo rev hindret en gång och jag missade ringen så vi tappade 10 sekunder. Vi kom 5:a i speeden och totalt. Med de 10 sekunderna hade vi varit 2:a i speeden, fast jag är osäker om det hade ändrat vår slutplacering. Även om jag inte var helt nöjd så har hästen utvecklats massor och vi har verkligen höjt vår lägstanivå. För ett år sedan hade jag varit supernöjd med detta resultat så det visar att vi är på rätt väg. Nu ska han som sagt få en lugnare period, det blir eventuellt en tävling i augusti och sedan är det bara Golega kvar iår. Nu ska jag lägga mer tid på de andra hästarna som är klara att börja komma ut på tävlingsbanorna :) Ska bli spännande, man vet aldrig hur det ska gå med bäbisarna.

Stor kram på er!

Astrid (instagram: astridhedman)

Grymt fina kort från dressyren och speeden tagna av Manuela Büttcher <3


Läst 19285 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
28

Lusitanofestival i Cascais

Förra helgen var jag och Altivo i Cascais (samma anläggning som det hölls GCT-hoppning på) och tävlade working equitation. Detta var den näst sista omgången i det nationella championatet innan finalen som går i Golega i november. Vi kom på onsdagen och han var lite spänd när jag red så det kändes sådär inför dressyren på torsdag. Jag satt och tittade mycket på Gilberto och tänkte att jag skulle försöka rida mer som honom nästa dag. Det blev ett pass på morgonen innan eftermiddagens tävling på torsdagen och jag försökte ha honom lite mer i böjning när han spände sig. Jag försökte även tänka på mitt överliv som jag lätt åker fram med och det viktigaste av allt, titta upp! Altivo gick jättebra och genast kändes det bättre inför starten.
  
På eftermiddagen var han fin på framridningen. Lite ovant för honom att tävla med brodd, detta var 3:e gången vi gjorde det. Banan är helt otrolig, man vill mest ställa sig upp och galoppera runt därinne. Altivo var väldigt avspänd vilket jag inte är helt van vid. I skritten gick det jättebra, inga missar. I traven hade jag velat ha lite mer tryck, han blev stundvis med för lite kontakt och när jag då drev blev det taktmiss och vid ett par tillfällen gick han in i galopp. Det var kostsamma missar, men jag föredrar att han är för avspänd än att jag får sitta och hålla i honom. Galoppdelen kändes bra, där hade jag också kunnat ha lite mer energi för att få mer kadens i sprången. Men jag var supernöjd när det var klart. Vi fick 64,8 % och utan missarna hade vi varit och nosa på en 3:e plats där de låg på 66 %. Nu kom vi sist av 6 ryttare varav alla är jätteduktiga och alla utom en har varit med på mästerskap. 2 stycken har vunnit EM/VM... Toppklass!
  
I fredagens teknik var jag otroligt nöjd. Det var en av de bästa rundorna jag har gjort om man tänker på känslan. Vi hade ett par småmissar, men det gjorde ingenting och det tar jag på mig. Vi fick testa en ny kombination av hinder då banbyggaren tyckte vi skulle öppna grinden med lans... Inte helt lätt och min version var inte den mest graciösa, men vi red ihop 68 % och en 5:e plats. Det var jag väldigt nöjd med i det sällskapet och med 3 internationella domare på en så stor tävling. I speeden som gick vid 21.30 på fredagen så var Altivo inte helt bekväm med alla skuggor och ljus som pågick. Han var ändå fin och tryckte på bra och vi kom på 4:e plats. Totalt blev det 5:e plats och jag är väldigt stolt över vårt resultat denna tävling.
  
Idag åker vi till Ponte de Lima och gör sista starten på ett tag. Efter detta ska Altivo få en lugn period och jag ska fokusera mer på de andra hästarna i stallet.

Här rider vi på framridningen onsdag. Lite spänd häst men det släppte resten av tävlingen.

Altivo myser i boxen. Det var rätt varmt stundvis.

Foto av Christina Pietz från dressyren. Det var vit spraymarkering i gräset på medellinjen som Altivo tyckte vi skulle hoppa över.

Screenshot från tekniken. Jag har lagt upp ett par korta klipp på min instagram om någon vill kolla. Sök på astridhedman så kommer jag upp :)

Min kära vän Rebecca Lundell kom under helgen och tog några bakom kulisserna kort på mig och Altivo.
  
 
Stort tack till Kicki Linell som vi fick bo hos och bjöd på underbart sällskap och midsommarlunch. Perfekt helg <3
  
Håll tummarna för oss i helgen!
 
Kram
Astrid


Läst 15917 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
19

GCT i Cascais

Vilken rolig helg jag har haft! Det var välbehövligt för min dipp efter Enjeitado och förkylning på det. Jag, Ginnie och Anna (som båda två också bor och jobbar med hästar i Portugal) bilade ner till Cascais i fredags efter lunch. Global Champions Tour gick i Cascais så det var klart vi ville passa på att se det. Fredag em gick en tidshoppning i 1.45 och sedan en 1.50. Jag blev grymt imponerad av alla fina hästar. Helt sjukt vad de hoppar och vi fick se riktiga toppryttare. Scott Brash, Marcus Ehning, Christian Ahlmann, Luciana Diniz, Maikel Van Der Vleuten, Nicola Philippaerts, Martin Fuchs, Daniel Deusser, Ludger Beerbaum och många fler. Man blev väldigt sugen på att hoppa efter denna helg, fast kanske inte riktigt lika stora hinder. I lördagens 1.60 var det stoooort. Nicola Philippaerts vann den stora GPn på lördagen. Det var en rafflande omhoppning, men jag var imponerad över att Nicolas ritt såg så fin ut och ändå lyckades han vinna. Visar bara hur viktigt det är med dressyr. Vissa såg ut att rida som de stulit hästen och var ändå ett par sekunder långsammare.

Vi fick även inträde till VIPen vilket för mig är en första erfarenhet. Det var rätt häftigt att stå och dricka champagne bland världseliten i hoppning. Marcus Ehning som alltid varit min stora förebild i ridning, inte bara i hoppning, stod ett par meter ifrån mig. På lördagen sprang Scott Brash efter Nicola med en sprutande champagneflaska. Inte riktigt hur mina vardagar ser ut. Men vi hade väldigt kul och jag kan verkligen rekomendera att åka till Cascais denna helg. Fritt inträde och är man i tid får man grymma platser, man sitter precis vid banan. Söndag bilade vi hem, glatt sjungandes till svenska hits. Vi hämtade upp min praktikant Milla på flyget. Hon ska vara hos mig 2 veckor så det är toppen med extra hjälp. På onsdag åker jag och Altivo ner till Cascais och tävlar. På samma bana som GCT gick. Hur coolt som helst. Vi tävlar torsdag och fredag så håll alla tummar ni har för oss.

Ha en toppenvecka!

Instagram astridhedman

Så roligt att få se min idol Marcus Ehning. Jättefina rundor, tyvärr ett riv i GP så det blev ingen omhoppning. Denna kombination var det många som rev då det var rätt trångt och en lång oxer som B-hinder. Man såg många som kom in ganska kort men det var svårt för hästarna att ha power över oxern. De som kom in med mer galopp rev ofta räcket eller frambommen på oxern. Tyckte Marcus skötte denna kombination helt perfekt. Konst!

Mina bästa brudar Anna Lindberg och Ginnie Palm <3


Läst 14858 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
13

Santarém

I helgen var jag och Altivo i Santrém och red vår andra nationella tävling iår. Vi åkte ner redan på torsdag och jag hann rida på banan under eftermiddagen. Det var en ganska knepig arena med mycket som pågick runt om. Fredag morgon var det veterinärbesiktning. Det har vi alltid på nationella tävlingar vilket jag tycker är bra. Altivo kan vara lite busig, men denna gång skötte han sig fint och vi fick ok från veterinären. Jag red ett pass på morgonen också då vi bara skulle starta kl 15. Han var mer avspänd och kändes väldigt fin.

När det var dags för oss att starta kände jag att han spände till när vi kom in på banan. Jag kunde dock ha honom med mig trots att parasollen vid domarna prasslade på då det blåste bra. Jag var rätt nöjd med ritten, det var inte det bästa vi gjort och några kostsamma småmissar gjorde att vi red ihop 66 %. Men stundvis hade jag bra känsla och jag var nöjd med poängen som kändes rättvist. Utan missar vet jag att vi kan vara på 70 % och för att ligga i nivå med de andra i min klass har man inte råd med missar. I min klass rider VM-vinnaren Gilberto på en annan häst visserligen, VM-trean Joao Goncalves, Joao Bento som också ingick i laget på VM. Eduardo Almeida som var delad EM-etta för 2 år sen (på annan häst). Mafalda som var reserv till att åka till München och en annan ryttare som visserligen inte varit med i något lag, men som är profesionell ryttare och rider en jättefin Oxidado-avkomma (som reds av Pedro Torres). Såååå som ni förstår är konkurrensen rätt tuff, men jag vet att jag och Altivo kan vara med och slåss i toppen om vi rider felfritt och utan spänning. Det är en rätt häftig känsla! I dressyren kom vi 5a av 7. I manövertestet som vi red på kvällen var Altivo inte med mig. Det var strålkastare, soundcheck på scenen som hade baksidan mot banan. Jag var inte alls nöjd med känslan, men nu i efterhand när jag har analyserat så måste jag rida bättre. Jag tror att jag ger upp när vi hamnar i det läget istället för att försöka rida ur det. Jag måste ha hästen bättre framför skänkeln och inte hamna i handen. Altivo är definitivt inte lätt när han blir spänd, men jag måste kunna fortsätta rida och fokusera. Vi red ändå ihop 64 % så det var inte dåliga poäng. Men de andra ryttarna red på 68-70 så vi hamnade sist.

På lördagen inför speeden var jag mer taggad och hade bra energi. Altivo var super på framridningen, jag red massor med tempoväxlingar och såg till att han svarade upp kvickt på små hjälper. Han kändes mycket mer bekväm inne på banan och det är betydligt lättare när man får rida på framåt. Han var helt fantastisk under hela banan och jag tror det kan ha varit en av våra bästa rundor. Vi var 2 sekunder från vinst efter Ricardo med Oxidado-avkomman. Det kändes väldigt stort att slå Gilberto som gjorde en grymt snygg runda, men vi var 5 hundradelar före! Det var ett av mina mål under året, att klå Gil ;)

Vi slutade på en 6:e plats totalt pga vårt spända tekniktest, men jag var ändå ganska nöjd. Vi rider mot de bästa i världen, men jag ska se till att börja vara med och slåss i toppen. Nästa tävling är om två veckor i Cascais, då ska jag ha en bra strategi för att ha en avspänd häst.

Här är ett kort klipp från dressyren.

Jag hade bästa supporten på plats med nästan hela Golega-gänget <3

Ha en bra vecka och kom ihåg att följa mig på instagram astridhedman

Kram

/Astrid


Läst 16361 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
06

Video på Giesta

Tror solen har dragit till Sverige. Vi har haft riktigt kallt och tråkigt väder de senaste dagarna. Idag hade jag mössa! Den 5:e juni. Skandal! Vi har iallafall inga flugor om man nu ska tänka positivt. Men jag ska inte klaga, det är bättre än 35 grader varmt. I helgen ska jag och Altivo göra vår första tävling efter VM. På torsdag åker vi ner till Santarém där det är nationell we-tävling. Ska bli roligt att tävla och han känns fantastiskt fin. Bara att finlira nu.

De andra hästarna går också bra, den enda fördelen med att Ernst åkte är att jag nu har lite mer tid för varje häst. Vi filmade Giesta som jag ska lägga ut på annons igen. Hoppas få napp nu när hon är mer utbildad och bytena börjar sitta. Har funderat på att testa starta någon we-tävling med henne. Tror hon skulle fungera bra för det och hon är modig. Om någon skulle vara intresserad av Giesta så hör gärna av er på min mejl, astrid_hedman@hotmail.com

Juni är fullspäckad med tävlingar så jag kommer ha fullt upp vilket känns skönt. Semester för sommaren är bokad i Piteå i slutet på juli och jag kommer även ha träningar i Tisenhult första helgen i augusti. Mycket roliga saker att se fram emot och även om det har varit jobbigt med Ernst så tror jag att det var någon mening med att han åkte. Jag är lyckligt lottad som har hans fina helbror i stallet. Horus tror jag kommer bli en väldigt bra häst i framtiden.

Följ gärna mig på instagram, där finns lite fler videos på Giesta om någon vill se, astridhedman är kontot.

Visst är hon fin? :)


Läst 17791 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
02

VM i bilder

Det har varit några tuffa dagar för mig då jag varit sjuk. Hostan är värst, men har även haft feber och stannade till och med hemma från jobbet(!). Vi hästmänniskor är inte så bra på att ta hand om oss själva medans våra hästar får allt de behöver. Jag försöker bli bättre på att lyssna på kroppen och vila när jag är sjuk. Men det är inte så lätt då man tänker att man rider bara några och longerar några. Sen så råkade man rida alla i bara farten och på kvällen är man död. Nyårslöfte för 2018 check!

Men idag tänkte jag inte skriva ett monsterlångt inlägg utan istället bjuda på massor av bilder från VM. Here we go!

Väldigt glad över att få vara i samma lag som dessa två härliga människor, Johanna Nygren och Åsa Salétros. Vi hade roligt och jag tycker vi alla var bra på att stötta varann. Dessutom bondade våra hästar, de förstod att de var ett lag. Altivo tyckte att han var lagledare, det tyckte även LappGlans. Violino var mest glad att få hänga med.

Bästa pappa var på plats och hejade på mig och Altivo.

Jag och Johanna chillar på läktaren.

Mysigt för hästarna att få ha fönster och kunna titta ut alternativt bita på folk.

Motljus. Just sayin...Fick hålla i Altivo så han inte skulle bita mig eller pappa.

Min vackra mamma var stark supporter. Dessa t-shirtar var lite skämmiga, men roliga om man vet historien bakom.

Sista ärevarvet. Altivo tycker vi ska göra fler ärevarv, det är nog det bästa han vet. Jag var mest glad att vi överlevde. En tysk hoppade över podiumet med sin häst så en fotograf fick slänga sig. Behöver jag säga mer?

Jag och den nyblivne VM-mästaren Gilberto Filipe Silva med sin fantastiska häst Zinque das Lezirias.

På väg in mot kossorna som vi inte gjorde. Vi stod stilla och tittade på överdomaren i 3 minuter. Lite rebelliskt men kan faktiskt tycka att de åtminstone borde göra någon förändring på detta moment. Kanske bara ha 2 ryttare från varje lag som får göra det. Lång dag för kossorna.

Glad tjej med världens finaste häst.

Piffiga inför finmiddag. Japp that is right, jag har klänning!

Så jag kanske måste berätta historien om The Astrid. När jag åkte till Portugal och skulle jobba för en killa som heter Pedro blev mitt flyg försenat. Jag hade givetvis inte tagit hans telefonnummer (burra!) så jag bad min mamma och kusin skriva till honom på mejlen. På portugisiska så använder de ofta "o" när man kallar på någon. Typ o Astrid. Direkt översatt till engelska blir det "the". Pedros engelska var mestadels översatt via google translate så varje gång han skrev mitt namn blev det the Astrid. Så han skrev till mamma och Carro att "Don't worry, I will take care of the Astrid." Därav mitt interna smeknamn med dessa två brudar.

Hökögat Maria gjorde ett fantastiskt jobb med oss.

Glad 12:a efter dressyren.

Bästa teamet! Min kusin Carro, jag, mamma och Maria. Och Altivo såklart! Pappa bakom kameran.

Så glad att jag får ha denna kvinna som min tränare <3

Bästa <3

Speed

Dressyr

Vi var väldigt fina inför vetchecken som alla 3 hästarna dansade igenom.

Laget med lagledaren Kajsa Ekedahl.

Mer dressyr.

Nu ska jag sova skiten ur denna sega hosta.

Kom ihåg att följa mig på instagram astridhedman


Läst 16657 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
25

VM, skratt och tårar

Det känns som att det har hunnit hända ett helt liv sedan jag bloggade sist. Gör er redo för ett långt inlägg!

VM var förstås superhäftigt och jag är så glad att jag fick chansen att åka och rida i Tyskland. Altivo tog resan utan problem, han var pigg och fin i hull. Jag hann rida en sväng på tisdagen, onsdag kom Maria så vi red ett pass på förmiddagen. Då var han jättefin så det kändes lovande. Vi veterinärbesiktade på eftermiddagen. Jag var rätt nervös, inte för att jag inte trodde han skulle gå igenom. Men man vet aldrig. Jag var nervös helt i onödan för Altivo sprang igenom lätt som en plätt och skötte sig förvånansvärt bra. Inget kastande med huvudet.

Torsdag var det dags för dressyren, jag red efter lunch så vi tog ut honom ett pass på morgonen. Han var verkligen i storform och även inne på banan var han otroligt fokuserad och med mig. Jag gjorde en miss i ena piruetten och hamnade inte i fas med musiken. Men jag var ändå överlycklig när jag kom ut. Hästen var helt fantastisk, misstagen tog jag på mig. Jag trodde inte på det, men Johanna i laget sa att det är annorlunda med mästerskap. Det händer något med stämningen och trycket. Hon hade rätt för innan dressyren kände jag mig rätt spänd, men det var samtidigt en häftig känsla. Vi fick ihop 64 % i dressyren och en 12:e plats av 45 ryttare så det var jag väldigt nöjd med såklart. På kvällen hade vi svenskmiddag. Det var roligt att så många rest ner för att heja på oss. Många har jag haft som vänner på facebook länge, men aldrig träffat i verkligheten så det var kul att lära känna alla lite bättre. 

Fredagen var det dags för manövertest. Eftersom han var så fin dagen innan gick vi bara på promenad efter att jag hade gått banan. På framridningen kändes han super och jag kände ingen nervositet denna dag. Jag var mest laddad på att få rida och kände mig fokuserad på ett bra sätt. Jag fick startsignal och satte igång. Innan jag kommer fram till första hindret ringer överdomaren i klockan och säger att jag är utesluten. Jag förstod ingenting och hon förklarade att jag ridit igenom ett hinder efter startsignal. I internationella klasser får man inte rida igenom hinder man ännu inte genomfört efter startsignal. Jag hade alltså ridit på fel sida om en stolpe i parallellslalomen precis innan startlinjen. Ett riktigt skitmisstag kan man lugnt säga och jag grämer mig ännu. Jag kommer däremot aldrig mer att göra om samma sak, men det var tufft. Alla var helt fantastiska och stöttade. Väldigt glad för mina lagkamrater som förstod att jag ville vara ifred och bryta ihop. Även andra ryttare kom och beklagade och delade med sig av egna historier då de gjort samma eller liknande saker. Det fick mig att må bättre, men jag kände mest att jag hade svikit Altivo som var så otroligt fin och verkligen ville visa upp sig. Men han var kanske lika nöjd att få komma in 1 minut och få massor med applåder.

Lördag hade jag tagit mig samman och målet var att gå in och rida så fort jag kunde och ha roligt. No pressure då vi redan var körda pga uteslutningen. Han var taggad på framridningen, han visste vad vi skulle göra. Även fast vi inte hade ridit några hinder dagen innan så stod han inte emot på någonting. Han tog för sig och vi hade skitkul inne på banan! Jag var kanske lite ofokuserad och missade ringen (-5 sekunder) och hade jag tagit den hade vi klättrat ytterligare någon placering. Nu blev vi 17:e vilket jag också var nöjd med. Även om vår slutliga placering inte alls blev vad jag tänkt mig så har vi fått så mycket med oss från denna vecka. Vi är många erfarenheter rikare, vi har lärt känna många nya människor och en boost för vårt självförtroende. Nu ställer vi siktet på EM om 2 år ;)

Det har tagit lite tid för mig att återhämta mig efter mästerskapet. Man blir rätt utpumpad mentalt, speciellt när det gick både upp och ner för min del. Altivo har sett hur pigg och fräsch ut som helst. Han har fått 2 veckor med hage och skritturer i skogen. Han tycker det är rätt tråkigt och säger att han kan göra ett mästerskap till på en gång. Efter att han kommit hem har han gått och blivit en riktig diva, tycker att han ska ha all uppmärksamhet hela tiden.

I tisdags fyllde jag år och hade en trevlig kväll med mina svenska/norska tjejkompisar. Däremot fick jag världens sämsta födelsedagspresent. Enjeitado är såld och åkte för någon dag sedan för att börja sin resa mot USA. Jag har gråtit oavbrutet sedan i onsdags när jag kom och såg hans tomma box. Jag kanske är mer känslig än andra, men han var verkligen en speciell häst och jag kommer alltid att vara tacksam för allt han har lärt mig. Trodde aldrig det skulle vara såhär tufft, inbillade mig att jag var mer förberedd då detta varit på tal i över ett år. Ibland suger det att jobba med hästar, men jag är säker på att jag inte är ensam om att vara i denna sitaution. Men på 4 år hinner man fästa sig och vi har så många minnen tillsammans. Med tiden hoppas jag att det ska bli lättare men just nu är det tungt. Min älskade Ernst <3

Nästa gång får det bli bilder från VM men just nu vill jag bara grotta ner mig i Ernst bilder. Vilken resa vi har gjort och jag kommer vara evigt tacksam för allt denna fantastiska häst har lärt mig.

Kram,

Astrid (instagram astridhedman)


Läst 18056 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen



Mest lästa


Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Återvändare vägrade ge upp: "Satsar 100 procent"

Gästbloggen

Härlig semester för mig och hästarna

Portugal-bloggen

Den var kvar!

Saras vardag

Till Husbloggarna