Portugal-bloggen
NOV
20

Mitt åttonde Golega

Det känns helt sjukt, men jag började räkna och detta var mitt åttonde år i Golega. Sedan jag kom till Portugal har jag inte missat en enda feira. Jag blir fortfarande lika fascinerad av atmosfären och dessa fantastiska hästar som är så långt ifrån deras naturliga miljö och ändå är så coola. Iår var det en hel del diskussioner då det kommit en regel om att man inte får rida mellan 2.00 till 7.00 på natten. Många var upprörda över detta och tyckte att det var deras rätt att rida vilken tid som helst. En del tyckte det var bra då det kan vara en hel del fulla ryttare som rider i timmar på sina hästar. Jag tycker varken för eller emot, men jag tycker att de skulle kunna fokusera på de verkliga problemen. Denna regel var till för hästarnas välfärd, men jag såg vid ett flertal tillfällen under dagtid/eftermiddag hästar som blödde av serreta (används främst i den spanska utrustningen, en taggig metalldel som man spänner under nosgrimman. Ibland är de klädda i läder och blir som en kapson, men när det inte är klädda och dessutom hårt spända trycker det in i hästens nosrygg. Vidrigt enligt mig. Hamnade nästan i bråk med en spanjor då jag försökte plocka bort den då hans häst nästan blödde för den var så hårt spänd.) och en häst som drog vagn och blev piskad av kusken. Dessa problem är vad organisationen borde ta tag i, oberoende av vilken tid det är på dygnet. Istället för att ha massor med extra poliser skulle de kunna ha ett par veterinärer som patrullerar i skift och kan ta tag i dessa problem för att jobba med hästarnas välfärd. Dessutom fungerade deras regel sådär. Första kvällen respekterade alla det ganska bra men under veckan gömde de sig när polisen kom och när de var utom synhåll kom de tillbaka. Förbjuda taggiga serretas borde också införas! 
  
Nu ska jag inte skrämma upp er som inte varit i Golega med de dåliga sakerna. Det är som att vara i en annan värld. Jag var där i 10 dagar med Altivo och det tar några dagar innan man kommer tillbaka till verkligheten när man väl är hemma. Jag bodde för andra året i rad tillsammans med Nuno och Catarina (ägare av Fandi och Indio) och typ 15 andra personer. Det är världens bästa gäng, äldsta är Amilcar som är runt 65-70 år och yngsta Ana är 17 år. Alla kommer så bra överens, det blir som en stor familj. Alla hjälps åt med matlagning, städning osv. Ibland kommer det vänner över på middag eller lunch och det kan vara 25 personer vid matbordet. En av kvällarna hade vi fadokväll och det var nästan 40 pers i huset! Det var en underbar kväll med fantastisk musik. Sök på youtube om ni undrar vad fado är.
  
Så över till ridningen och tävlandet. Första helgen var det typ portugisiska mästerskapen. Det var 6 portugiser, 6 spanjorer och jag i min klass. Altivo var jättefin i dressyren där vi kom 4a på 68 % så jag var väldigt glad. Lördag i tekniken red vi när det var mörkt så strålkastarna var på. Jag vet inte om det var därför eller om det var för den stökiga uppvärmingen i mangan (ett spår runt arenan) som han var så spänd. Vi tog oss igenom helt okej och vi fick 68 % men hamnade på 7:e plats vilket kändes onödigt då vi låg så bra till efter dressyren. Söndag regnade det rätt ordentligt när vi skulle rida speed. Återigen fick vi rida med strålkastare och han vägrade faktiskt på hindret vilket chockade mig. Jag fumlade bort mycket tid också, det är rätt stor skillnad när allt blir blött och halkigt. Men det var lika för alla så jag kan inte klaga. Vi blev 10a i speeden och slutade på 7:e totalt. Inte så illa när det var 13 ryttare men jag var ändå lite besviken då jag ville ha en bättre slutplacering. Andra helgen var det final i det nationella championatet då det bara var jag och portugiserna. Jag hade höga förhoppningar i dressyren då han varit så fin helgen innan. Det var 5 domare och alla hade varsitt solparasoll som fladdrade på bra då det blåste mycket. Altivo var helt hysterisk och det var det värsta performance vi någonsin gjort. Jag kunde inte kommunicera med honom även om jag försökte. Jag tänker inte ens skriva vilken procent vi fick, det är skämmigt. Vi kom sist, men nästan alla hästar var spända och en utgick till och med. På lördagen red vi på en annan bana, spänningarna satt i från gårdagen men jag kunde rida igenom det på framridningen. Inne på banan var han lite spännig, men jag var väldigt nöjd med vår ritt då vi nästan inte hade någon miss och stundvis fick jag riktigt bra känsla. Domarna höll inte riktigt med då vi fick 64 %. Jag hade förväntat mig högre, men vi kom 6:a av 7 då nästan alla andra red på 70 %. Jag gissar att domarna hade dressyren fortfarande på näthinnan och att det påverkade vårt resultat. På söndagen regnade det massor. Jag valde att stryka mig då jag låg näst sist och vi hade en lång resa hem och vi kunde passa på att åka tidigare. Med mig hem tar jag första helgens dressyr och andra helgens teknik. Nu ska vi träna på i vinter och förhoppningsvis vara väl förberedda för nästa säsong.
  
Jag träffade många svenskar, tänk vad hästar kan föra ihop människor. Jag tycker alla borde uppleva Golega iallafall en gång i livet. Se till att boka resa till nästa års feira ;)
  
Kram,
Astrid
  
Instagram astridhedman

En del av vårt husgäng till häst <3

Anna på sin hingst i grimma och barbacka. Jepp...

Första helgen red vi i vår svenska outfit.

Piteå är överallt i världen. Eva, Maggan och Ulla-Carin var på plats i Golega och det var så roligt att träffas <3

Jag var otroligt dålig på att fota men jag har gjort en del korta filmsnuttar som jag ska ladda upp och lägga ut i nästa inlägg.


Läst 7486 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
30

Snart Golega!

Jag är supertaggad för årets bästa händelse. På torsdag åker jag och Altivo 10 dagar till Golega, hästarnas huvudstad här i Portugal. Det är en årlig feira som är ett paradis för lusitanoälskare.
  
Jag och Altivo kommer att tävla bägge helgerna i working equitation. Första helgen är det portugisiska mästerskapen. Det kommer en hel del ryttare från Spanien så det blir roligt att se hur de rider och vilken konkurrens det ger. Andra helgen är det final i det nationella championatet. Jag har bara ridit 4 deltävlingar så jag trodde att våra poäng inte skulle räcka till finalen, men de tog med de 7 bästa istället för 5 så vi kom med ändå. Jag var tveksam om jag skulle rida båda tävlingarna, men jag tror det kan bli bra att han får gå två helger på raken. Då kommer han vara mer van vid miljön (som inte är den lättaste) och förhoppningsvis mer avspänd. Altivo hinner återhämta sig efter feiran då det blir uppehåll innan säsongen är igång igen till våren.
  
Jag ser otroligt mycket fram emot att få tävla och även att träffa alla människor, det brukar vara en hel del svenskar som kommer. Om du ska dit kan du väl lämna en kommentar här nere, alltid roligt att träffa läsare! Ska ta med min Hippson-väst så ni känner igen mig. :)
  
Altivo känns otroligt fin nu. Ettorna sitter som en smäck, men det tränar vi inte så mycket innan tävling. Då börjar han ofta göra ettor när jag bara ber om ett enstaka byte.
  
För ett par veckor sedan var jag iväg med Fandi och Horus på en träningstävling. Det var den internationella domaren Francisco Cancella de Abreu som dömde och efter man hade ridit klart sitt program gav han några råd och man fick rida igenom ett par övningar igen.
 
Horus var iväg för första gången så det var lite spännande att se hur han skulle reagera. Han var otroligt duktig även om han tappade koncentrationen ibland. Vi red ett program motsvarande LB och det var lite hej och hå, men jag var väldigt nöjd med honom. Jag tycker att han tog miljön fint och betedde sig bättre än vad jag förväntat mig. Han fick fina lovord från domaren men inga höga poäng eftersom han blev lite avstängd för hjälperna. Men väldigt kul att vara på G med min stora grå, tror han kommer bli en superstar!
  
Fandi gick jättebra, vi red en MsvB och domaren hade inte så mycket att kritisera, vi fick spänna bågen lite till bara. Roligt! Fandi går från klarhet till klarhet och nästa år är målet att tävla working equitation.
  


Fina pojkarna <3
  
Här är film på Altivo när vi gör ettor, mycket nöjd med honom. Jag måste träna på att sitta mer still! Kommer lägga ut nya filmer på småpojkarna snart, kolla min instagram astridhedman för fler klipp på Jupiter och Jasmim om ni är intresserade. Världens bästa 4-åringar, söner till Altivo.

Kram

/Astrid


Läst 21061 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
16

En ursäkt till western och alla dess utövare

I veckan har jag haft min mamma på besök och det har varit full rulle. Så full rulle att jag inte alls har haft koll på utvecklingen av kommentarerna på mitt förra inlägg och nu när jag har läst igenom det så måste jag börja med att säga tack. Tack till alla er passionerade som står på er när eran disciplin får skit. Tack för att ni (i de flesta fall) försöker utbilda och förklara på ett väldigt sakligt sätt. Tack för att ni trycker på att vi inom hästvärlden måste börja sammarbeta och lära av varann.

Jag hade fel och borde inte alls ha skrivit det inlägget utan att vara påläst. Jag hade en viss bild i mitt huvud som jag utgick efter, men efter att ha läst på och tittat på många filmer så inser jag att den bilden inte alls överensstämmer med verkligheten och målet. Det var klumpigt uttryckt och ni hade helt rätt i att reagera starkt. Läste ett blogginlägg imorse och jag håller helt med om vad som skrivs. Jag gjorde det jag själv har försökt att motarbeta, fördomar och antaganden om en annan disciplin.

Jag vill be om ursäkt till alla och önskar att detta inlägg hade kunnat bli till tidigare. Något som man måste komma ihåg med bloggarna här på Hippson är att det är bloggarnas egna åsikter. Jag vet att många ibland blir upprörda över saker som publiceras, men det är som sagt bloggaren som ska ta smällen, inte redaktionen. Det är inte första gången detta händer för mig, men däremot är det första gången jag ber om ursäkt och håller med om att det var fel.

Jag kände att jag ville skapa något bra av all denna uppmärksamhet. En elev kontaktade mig och kom med bra förslag. Hon rekommenderade ett par kunniga personer inom western och jag har skrivit till dem och hoppas att det kan komma ett gästinlägg. Uppenbarligen behöver ryttare från andra discipliner (mig själv inräknat) lära sig mer om western. Några ämnen jag tror skulle vara intressant att ta upp är hästens form, hjälpgivning, lite skillnader/olikheter mellan dressyr och western och syftet med de olika rörelserna. Har ni något annat ni skulle vilja veta eller förstå bättre kommentera gärna så hoppas jag att vi kan ta upp det i ett eget inlägg snart.

Det finns ju otroligt många olika grenar inom western, jag visste inte att det var så många, men jag fastnade för ett klipp där jag tycker hästen har så härligt uttryck. Det är i grenen ranch riding och liknar working equitation till viss del. Min tränare brukar säga att det finns bara bra ridning och det finns dålig ridning. Jag kan bara hålla med och jag lovar att börja jobba mer för en gemenskap och utbyte mellan disciplinerna.

Ha en bra vecka och håll utkik efter ett gästinlägg om western!

Instagram astridhedman


Läst 46445 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
10

Träningar och skillnad mellan ridstilar

Följande inlägg fick stor uppmärksamhet och Astrid har nu skrivit en uppföljning: "En ursäkt till western och alla dess utövare"



Min tränare Maria Eriksson var här förra helgen och drillade mig och hästarna. Hon är helt fantastisk som tränare och ryttare. Världsklass, bäst i världen faktiskt. Jag är så lyckligt lottad att ha denna kvinna i mitt liv.

Altivo var såååååååå fin! Tror aldrig jag har haft sådan känsla förut. Maria red honom alla 3 dagarna i början av passet och sedan var det bara sitta upp och njuta. Jag sa faktiskt att jag inte ville rida så mycket för vad jag än gjorde skulle det bara bli sämre för han var helt magiskt fin. När man känner att hästen är i perfekt balans, helt emellan hjälperna och svara lika mycket framåt som tillbaka. Jag kunde gå in i en ökad trav där han var helt jämn och inte ändrade något förutom steglängden. Sedan kunde vi gå in i passage och han höll samma rytm, kändes exakt lika under sittbenen och i kontakten. Piruetterna i galoppen var det bara att vända sig själv så följde han med mig. Stackars människor som inte rider och får uppleva denna känsla. De andra hästarna gick också riktigt bra och Maria var väldigt nöjd med oss och jag fick inte alltför mycket hemläxa. Märklig känsla men samtidigt härligt. Jag börjar komma någonvart med min ridning tror jag! Känns väldigt kul att få ha så många fina hästar i stallet, normalt brukar jag ha en eller två över medel, men nu är det 4-5 stycken så det är spännande.

Känns som att jag ränner till Sverige väldigt ofta, men nu var det sista gången innan jul. Det var we-träningar i Örebro som stod på schemat denna gång och det var många nya ryttare vilket var roligt. Linnea Lycke både red och organiserade allt samt gav mig massor med mat hela tiden ;) Jätteduktig tjej som också har träningar regelbundet runtom i Örebro om någon av er läsare är sugna på att testa. Det som är det bästa med working equitation tycker jag är att alla kan vara med. Det spelar ingen roll hur flashig häst man har så länge man har en bra relation med sin häst och bra grundridning.

Ibland kommer det ryttare som rider western på mina träningar. Jag har inte jättebra koll på deras tävlingsgrenar, men jag vet att de har en gren som heter trail. Det är liknande working equitation med olika hinder och galoppombyten. Jag tror det kan vara ett väldigt bra komplement att träna we då jag har förstått att det inte finns så många westerntränare i Sverige. Däremot får man komma ihåg att det är rätt stor skillnad mellan de olika systemen. Jag vill inte trampa någon på tårna och givetvis kan alla discipliner vara bra eller dåligt beroende på hur man utför det. Men målet med western är annorlunda än dressyren. Man ska kunna använda hästen i arbetet med boskap. Hästen ska jobba av sig själv vilket jag tycker är toppen! Däremot är det inte särskilt uppbyggande för hästarna. Det ser man främst i övergångarna ner i gångart där hästarna i western bromsar snabbt med raka framben och ibland kan de sitta men de är mest på bogarna. I dressyr ska hästen bromsa genom att böja in sina bakben och på så sätt få mer vikt på bakdelen. Det blir också rätt stor skillnad pga sadeln. Westernsadeln är bekväm för både häst och ryttare samt är utformad för att rida långt. Dressyrsadeln är byggd för att ryttaren ska kunna sitta i lodrät sits och att man ska komma nära hästen så man kan rida med sätet.

Dressyren är till för hästen och målet är att få en smidig, harmonisk och stark atlet. Så working equitation kan alltså vara ett bra komplement i träning om man rider western och jag tycker det är roligt att de kommer på mina lektioner. Men ska man tävla i we är det dressyr som bas som gäller. Men det är nyttigt att lära sig mer om andra grenar och jag tycker att det horsemanship som man använder i western är väldigt bra. Ofta har westernryttare lätt att skola om till dressyr för de sitter avspänt och gör inte för mycket. Hjälpgivningen är däremot rätt olika. I övergångar ner så skjuter man fram skänklarna och lutar sig bakåt i western. Jag pratade om detta med en elev i helgen och frågade vad tänket med detta var. Hon förklarade att man vill att hästen sätter vikten över bakbenen så ryttaren hjälper helt enkelt till med detta genom att luta sig bakåt. När man bryter av i dressyr så vill man bromsa rörelsen med sittbenen genom att sitta djupare i sadeln och vinkla bäckenet bakåt, alltså nästan luta överlivet framåt. Då riktas sittbenen bakåt och ger en bromsande effekt via sätet. Skänklarna går bakåt och neråt för att komma djupare i sadeln och engagera hästens bakben. Det blir en mer osynlig hjälp vilket jag gillar. Men en riktigt duktig westernryttare har såklart sin häst i bra balans och den jobbar bra med sina bakben.

Idag skickade vi iväg Icaro mot Sverige. Marcel Jordan är bolaget som kör och jag är så nöjd med dem. Väldigt proffsiga och hästarna kommer alltid fram i fint skick. Känner mig trygg, men det är alltid lite vemodigt att lämna bort hästarna. Fast jag vet att Icaro kommer få det toppen i sitt nya hem hos min vän Maja Forsell.

Imorgon kommer min älskade mamma på besök, ska bli så roligt att rå om henne en vecka <3

Sov gott på er,

Astrid

Instagram astridhedman

Här drillas det för fulla muggar.

Fina Indio kommer bli en stjärna i framtiden tror vi allihopa.

Maria trimmar Altivo före jag sitter upp. Bara att njuta och vara tacksam över att jag får rida och träna en sådan fantastisk häst. Han ger en känsla i ridningen som är helt magisk.

After ride, min chef var så nöjd med sig själv efter att ha tagit ett litet barbord till stallet. Karina Hjerpe var också med, hon är vän till Maria och jag träffade henne en del när jag bodde i Kalix. Tror hon blev förtjust i lusitanos och Portugal :)

Ën superhelg som avslutades med lunch i vackra Porto.

Man fick klä på sig ordentligt när man kom till Sverige. Jätteroligt med så många ambitiösa ryttare och trevliga hästar.

Nu är Icaro på väg till Sverige. Önskar Maja stort lycka till med denna fina häst <3


Läst 57944 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
28

Svensk lusitanofeira och match making

Nu var det längesen jag bloggade igen, skärpning! Som tur var har bästa Ellen skrivit ett gästinlägg som ni kan läsa nedan. Otroligt gulligt skrivet och hon var en grymt bra praktikant. Alltid roligt när man får lära känna ambitiösa ungdomar som vill lära sig mer.

För ca 2 veckor sedan var jag i Sverige (igen) på Rotbrunna och deltog i min första svenska lusitanofeira. Det var så roligt att få lära känna andra lusitanoälskare, vissa som man varit vän med på sociala medier en lång tid, men aldrig träffat i verkligheten. Jag presenterade 2 ston med föl som ägs av Ulla von Essen. De avelsvärderades med fina poäng och deltog i utställningen där man visar hästarna vid hand. Bägge stona var väldigt fint förbereda så det var inga problem att presentera dem. Jag fick även delta i paraden med fina Falcao som vi sålde till Sverige för ett par år sedan. Han ägs av Dan Malmgren och tillsammans har de deltagit i beridet bågskytte. Det var så roligt att rida honom igen och han var precis lika fin som jag minns. Som avslutning för dagen hade jag, Johanna Nygren, Åsa Tinnerholm och Ulrika Pernler en uppvisning i working equitation. Då fick jag låna vackra Febo d'Alem som jag också har sålt från Portugal. Han ägs av Marie Pettersson och har debuterat svår klass i we. Det var otroligt roligt att få rida honom och visa upp världens bästa disciplin!

Det var intensiva dagar och jag gav även lektioner torsdag och fredag. Men massor med skoj hann jag ha och massor med tack för superbra arrangerat och för gästvänligheten till Katarina och Claes Eningsjö.

Söndag följde Maja Forsell med mor och syster tillbaka till Portugal. Jag var och tittade på en 4-åring till Maja för ca 1 år sedan som hon bestämde sig för att köpa osedd. Icaro som han heter har stått i träning hos mig tills vidare och då Maja varit mellan jobb har hon inte hunnit komma och se honom förrens nu. Jag kan lova att jag var rätt nervös eftersom jag var den som rekommenderade hästen åt henne. Jag var rätt så säker på att de skulle passa ihop, men det är omöjligt att vara 100 % säker. Som tur var tyckte Maja om Ior som han kallas och de fungerade så fint ihop i ridningen. Jag är en utmärkt match maker om jag får säga det själv ;) Icaro ska få åka till Piteå om ett par veckor, men det blir inte tomt i stallet för det. Just nu har jag 9 stycken som rids så det är fullt upp. När Ior åker kommer det genast en ny klient som är portugis med sin lusitano. Hon vill rida we så det ska bli roligt att följa deras resa.

Nu ska jag sova, imorgon kommer bästa Maria Eriksson och ska drilla mig och hästarna i dagarna 3. Looking forward!

Instagram astridhedman

Ulla med sina fina godkända ston samt deras två avkommor.

Fina Falcao och ägaren Dan.

WE-gänget. Johanna, jag, Ulrika och Åsa.

Marie, Febo och jag.

Visst är Maja och Icaro fina ihop? :)

Syster Malin och mamma Eli är entusiastik publik. Väldigt rolig vecka hade vi.


Läst 47113 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
20

Gästinlägg

Jag har då fått äran att gästblogga här vilket känns himla kul! Jag heter Ellen Lindberg, är 18 år och kommer ifrån Dalarna. Jag har varit hos Astrid och haft praktik i 4 veckor, och det har varit helt fantastiskt! All den fina ridning jag fått sett och fått tagit del av är helt ovärderlig. Det är riktigt imponerande att se hur pass lugna och stabila alla dessa hästar är i all hantering och ridning. Det är nog också beroende på att stämningen i stallet för övrigt känns väldigt lugn och ordningssam, där finns inte rum för någon stress, utan där är man bara i nuet och arbetar med hästarna i det tempot dem behöver. 

Jag gillade verkligen det tänket som jag upplevde hos Astrid och hennes jobb med hästarna, att ta god tid på sig i utbildningen av varje häst, och lägga ner den tid och energi som det faktiskt krävs för att få hästen att nå den utbildningsnivå man vill nå på ett korrekt sätt. Och att även göra det varierande arbete som hon gör. Det är ju då här som Working Equitation kommer in i bilden, som jag också tränar och tävlar lite hemma i Sverige. Det är verkligen så himla bra för alla typer av hästar i alla utbildningsnivåer för att just få detta varierande arbetet men med dressyren kvar som grund. Det stärker även förtroendet och samspelet mellan häst och ryttare, på ett sätt som de allra flesta ekipage uppskattar väldigt mycket. Det tror iallafall jag kan vara en av många anledningar till den goda ridning jag fått se och ta del av Astrid. Efter att ha sett hur hästarna rids och hanteras här, kan jag se en skillnad mot hur en del andra ofta lägger upp träning och utbildning av hästar. Nämligen att man så snabbt som möjligt vill uppnå fina tävlingsresultat med sin unga häst, vilket då man i praktiken förstår att det inte alls funkar i längden för någon häst alls. Och ändå fortsätter en stor del ryttare med detta! Det kan göra mig så frustrerad och ledsen att tänka på. Tycker man inte det är viktigare att skapa en hållbar häst som utbildas och byggs upp ordentligt och lär sig utföra rörelser korrekt från början, än att förhasta allting i en tidig ålder men att istället några år senare kämpa med eventuella skador hästen mycket lättare kan drabbas av pga detta. Verkligen så himla viktigt att tänka på och jag hoppas att utvecklingen inom detta område kommer att förändras till det bättre. 

Det var även intressant att vara med på en internationell hopptävling och se klasser ifrån 1,10 upp till 1,40. I de något lägre klasserna var skillnaderna på ridningen mellan ryttarna väldigt stor, mycket större än jag upplevt det på hopptävlingar hemma i Sverige. Det var imponerande att se trots allt, men som sagt även ovant att se sådan väldig skillnad mellan ekipagen. I de två högre klasserna var det dock mer jämlika och där kunde man se ganska tydligt mer rutinerade och väl förbereda ekipage, såklart eftersom det var högre klasser också. 

Så sammanfattningsvis har jag haft en riktigt härlig tid och samlat på mig massor med lärdomar och inspiration till min egen ridning och träning hemma. Det har varit så intressant och jag är otroligt glad att jag tog mig chansen att åka till just Astrid!

  

/Ellen


Läst 43659 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
31

WE-träningar i Skåne

I helgen har jag varit i vackra Krapperup och hållt träningar i working equitation. Det var mestadels elever som jag har haft tidigare, men även några nya som hittat till denna roliga disciplin. Jag tycker det är intressant att se ekipage som inte gjort we tidigare, hur de kommunicerar med sina hästar och hur hästarna tar till sig allt nytt. Hur det än går brukar alla tycka det är otroligt roligt och givande. Många ryttare blir överraskade över sina hästarna som ofta är modigare än vad de förväntat sig.

Det är väldigt roligt att ha lektioner och jag är lyckligt lottad som får så mycket erfarenhet redan nu. Det är som med ridning att man behöver många timmar för att bli en bra tränare.

Här hemma flyter allting på och hästarna springer vackert. Min groom är på semester men jag har bra hjälp av min praktikant Ellen Lindberg som ska vara här 4 veckor. Har även mina underbara polare Hanna och Ginnie som hjälper till massor. Det är väldigt kul att ha så många svenskar i stallet och jag är så glad över mina fina vänner.

Hanna tog några superfina bilder av vår vackra Horus. Han har sedan jag red in honom haft hosta i början av passen och ibland inne i boxen. En av mina sponsorer är Mustcare Pro som är ett företag som gör tillskott för hästar. Altivo har fått äta två av deras produkter, sedipro som innehåller magnesium och fenilpro som är en örtblandning med MSM. Jag läste en artikel om att MSM kan hjälpa mot hosta så jag har testat ge det även till Horus. Det har fungerat för jag har inte ändrat på något annat och nu hostar han väldigt sällan. Så glad över att ha hittat dessa produkter! Och visst är Horus vacker? Kolla in dessa bilder.

Hanna Larsson är det som fotat så fint!

Nästa stopp i Sverige blir lusitanofeiran 15-16 september.

Ha en trevlig helg på er, nästa inlägg blir troligtvis ett gästinlägg så håll ögonen öppna efter det ;)

Instagram astridhedman


Läst 30415 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
23

Tävling och nya salufilmer

Altivo var en dröm förra helgen! I dressyren hade vi kunnat ha lite mer tryck i traven, men det var väldigt jämnt och han var med mig hela tiden. Vi fick 68,53 % vilket jag tycker var lite lågt. Trodde vi skulle komma över 70 %. Men i tekniken fick vi revansch! Vi gjorde en av våra bästa ritter någonsin och slog nytt personligt rekord med 77,64 %. I speeden var han också helt fantastisk trots 35 graders värme och vi slog banrekord. Det kunde med andra ord inte ha gått så mycket bättre för oss.

Nu har jag en ny praktikant som ska vara några veckor. Ellen Lindberg heter hon och det ska bli väldigt roligt då hon själv tävlar working equitation hemma i Sverige. Min kompis Hanna Larsson är också på besök här i norr så vi har passat på att göra nya filmer på de hästar vi har till salu. Om någon skulle vara intresserad kan ni kontakta mig på astrid_hedman@hotmail.com.

Imorgon åker jag till Skåne och ska ha träningar. Ska bli så roligt att träffa gänget och ha träningar i bästa grenen working equitation! I september har jag en till resa till Sverige bokat. Då ska jag till Rotbrunna där det hålls lusitanofeira. Jag har aldrig varit dit så det ska bli roligt att se hur det går till i Sverige och se på fina svenska lusitanos. Jag kommer även delta i we-uppvisning och hjälpa till att visa ett par hästar. Kanske är den någon av er läsare som ska dit? Mer info finns på https://lusitanosallskapet.com/. Förutom tävlingar och utställningar pågår ett lotteri där första pris är en lusitano! Jag kommer definitivt att köpa ett par lotter :)

Här kommer massor med filmer från helgens tävling och våra saluhästar.

Alla vackra bilder är tagna av Hanna Larsson.

Instagram astridhedman


Läst 27012 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
16

Härlig semester för mig och hästarna

Min plan var att blogga från Sverige, men det var optimistiskt tänkt. Vilken sommar det var i Sverige. 26 grader i vattnet och sol nästan varje dag. Jag vet att det har sina nackdelar och klimatförändringar osv. Men det var otroligt härligt att komma hem på semester och träffa nära och kära.

Det blev inte så mycket ridning förutom på mammas fina Bobo (186 cm hög). Helgen innan jag åkte tillbaka till Portugal blev det ett stopp på vackra Tisenhult säteri där det var we-läger. Väldigt fint arrangerat av Caroline Johansson och alla deltagare gjorde bra ifrån sig. Det är så roligt att undervisa i working equitation, man ser verkligen på hästarna hur roligt de tycker det är och ryttarna blir mycket tydligare i sin hjälpgivning. Rider man runt på en volt är det lätt att fokusera på att hästen ska gå på tygeln, tempot blir för högt eller lågt och man harvar på runt runt. Working equitation är fortfarande dressyr, men så fort man börjar fokusera på att rida symmetriska volter runt tunnor/stolpar med hästen i balans så ändras ridningen och med det hästens attityd. Dessutom finns det många hinder som testar ekipagens samspel och det är otroligt mycket lydnad, exempelvis grinden, bron och sidepass. Jag hade lektion med några som aldrig testat på förut och några mer rutinerade ekipage som jag haft tidigare. Fick även träffa fina Aquario som jag red förra året och tävlade med. Han har hamnat i helt rätt hem med den fantastiska familjen Briese där han är lärare åt 11-åriga Ingeborg som tar lansen i galopp och gör enkla byten klockrent. Det var roliga dagar och jag blir alltid inspirerad efter att ha hållt lektioner.

Mina hästar tyckte att det var en kort semester! Cecilia Fendin och Ginnie Palm hade tagit väl hand om mina bäbisar medans jag var borta, men alla hade fått paus i ridningen så de var faktiskt lite semesterslöa första veckan. Jag var också ur form, men mot slutet av förra veckan började vi alla komma igång mer. Jag tycker det är så härligt när man får komma hem och rida sina egna hästar. En paus i träningen gör alla gott, äldre som yngre och jag tycker att man alltid kommer en bit högre på stegen när man kommer igång på nytt.

I helgen ska jag och Ginnie åka på tävling med Altivo och Fagote i Ponte de Lima. Det ska vara runt 35 grader varmt så blir kuuul att rida i sin portugisiska kostym.... Ginnie ska tävla dressyr på sin vita springare så det kommer bli en rolig helg trots värmen. Indio och Fandi tävlade där söndagen innan jag åkte på semester och de skötte sig så fint så de får vara hemma och jobba på nya svårigheter istället för att tävla.

Kram på er, kom ihåg att vara i nuet och vara snälla mot varandra <3

Instagram astridhedman

Underbara sommarstället i Piteå, Pitsund <3

Ovant att inte ha ridbyxor!

Aquario och Ingeborg <3

Här är jag och Aquario på tävling i Portugal 2017.

Hela Tisenhult-gänget

Fandi, Giesta och Indio på tävling. Alla 3 har skött sig väldigt fint och nu tränar vi mot nya nivåer! Giesta är till salu.

Ginnie och jag drar på tävling med våra lusar i helgen. Det är så kul att ha sällskap i stallet!


Läst 26809 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
15

Tankar om kontakt

Idag tänkte jag skriva om tygelkontakt. Det är ett komplext ämne och det finns många åsikter, men ingen behöver nödvändigtvis ha fel. Såhär står det i TR II om dressyrens mål och hur korrekthet och kvalité visar sig:

- Accepterande av betttet med eftergift och genomsläpplighet utan spänning eller motstånd.

Det kan vara väldigt klurigt med kontakt. Hur vet man att hästen har accepterat bettet och inte bara "släppt" och går bakom hand? Ibland kan det kännas rätt bra fastän hästen inte bjuder ärligt fram till handen. Mitt bästa tips är att testa att gå fram med handen och se om hästen söker efter bettet framåt nedåt. Gör den det på ett bra sätt är kontakten korrekt. Om den håller sig kvar i sin hållning så är den bakom hand och då måste man jobba mer med framåtbjudning. Uteritt är ett bra sätt för att få bjudning på hästen. Det härligaste som finns måste vara när man galopperar på ett fält, går fram lite med handen och hästen skjuter på framåt i full fart. Man kan även se över vilket bett man har, 3-delat är populärt men det kan bli för rörigt och skarpt för vissa hästar. På ett 2-delat upplever jag att hästarna vågar gå fram bättre och det är lättare att känna när man får eftergift. Alla mina hästar går på 2-delat, oftast med D-ringar som gör att det ligger lite stadigare i munnen.

Vissa ryttare som rider tex akademiskt kan man se rida på väldigt lös kontakt. Det är också ett system men det skiljer sig en del från den klassiska utbildningsskalan. Rider man nästan utan kontakt kan man inte ha så mycket påskjut, utan man jobbar mer med de samlande rörelserna. Jag ska inte sitta och skriva så mycket om den akademiska ridningen då jag inte är påläst, men jag vill bara framhålla att det också är ett sätt. Det blir lätt osämja mellan olika filosofier, men vi måste komma ihåg att ridning är otroligt svårt och alla har olika mål på sin resa som vi måste acceptera. Min regel är att så länge man är schysst mot hästen och den mår bra så är det okej. Rollkür/LDR ingår inte i den kategorin och är något jag tar starkt avstånd från.

Jag tycker det är nyttigt att läsa igenom TR ibland. Det står väldigt bra beskrivet om hur man utför de olika rörelserna på ett korrekt sätt. Detta står också i TR om att gå på tygeln:

"I allt arbete, även i halten, måste hästen vara på tygeln. En häst är på tygeln när halsen är mer eller mindre upprest och välvd i enlighet med dess utbildningsståndpunkt och grad av samling samt accepterar bettet med en lätt, mjuk, eftergiven och stabil kontakt. Hästens huvud ska förbli i en stadig position med nosen något framför lodplanet med en eftergiven nacke som  högsta punkt på halsen, utan att visa något motstånd mot ryttarens inverkan."

Man får komma ihåg att detta är idealet när hästen går på tygeln. En unghäst kanske behöver vara mer öppen i formen eller en häst som är svag i ryggen kan hamna lite bakom lod stundvis. Men detta är vad vi ska sträva efter och något som jag tycker många domare borde fokusera mer på då man ser många hästar som inte går korrekt på tyglen även i de högsta klasserna.


Dessa stycken är även det från TR som handlar om lösgjordhet:

"Lösgjordheten visar sig också i att hästen accepterar bettet med en lätt och mjuk kontakt och en eftergiven nacke. Motstånd mot eller undandragande från ryttarens hand, genom att kommer över tygeln respektive bakom hand, är tecken på bristande lösgjordhet"

"Hästens rakhet, likformighet och lika stöd på bettet, lätthet i framdelen och balans möjliggör att den förblir framme för ryttarens hjälper ("framför skänkeln") och att den bjuder framåt in i en accepterande och självbärig kontakt med bettet. Detta ger den verkliga karaktären av harmoni och lätthet."

Lika stöd på bettet är något som också kan diskuteras. Jag håller helt med TR och vill att mina hästar ska bjuda fram lika mycket till bägge tyglarna. Här i Portugal är de väldigt fixerade vid yttertygeln och vill helst ha allt i ytter och ingenting i inner. Svårt att få böjning och lösgjordhet då. I Sverige ser jag många som sitter och hänger i innertygeln med noll kontroll över yttersidan. En bra övning är att testa ta lika kontakt i båda tyglarna och se om hästen böjer sig åt något håll eller om den fortsätter vara rak i halsen. Är den starkare i en tygel betyder det oftast att det bakbenet skjuter på mer så man måste aktivera det svagare bakbenet för att få sug i den tygeln. På den starka sidan har jag lätt att bli stark i handen istället för att försöka vara mjuk och få hästen att bli eftergiven. Jag tror det är viktigt att försöka fokusera på den svaga sidan istället för att bli dragandes i den starka.

Som sagt så kan kontakt vara ett svårt ämne, vissa ryttare kanske gillar att ha mer i handen och andra nästan ingenting. Så länge hästen verkar nöjd, man följer de beskrivningar som står i TR för vad som är en korrekt form, hästen bjuder i bägge tyglarna utan att ligga på, så blir det oftast ganska bra. Nedan har jag lagt in bilder på några exempel på kontakt.

Instagram: astridhedman

Här är Altivo i ganska samlad form. Nosen lite framför lod och nacken är inte riktigt högsta punkt, men det kan vara lite svårt för hingstar att gå med nacken högst när de har så mycket hals. Det är kontakt i tyglarna men hästen är inte ihopdragen.

Här är Giesta när hon var unghäst. Hon är ganska öppen i formen och med väldigt lätt kontakt då hon inte orkar skjuta på så mycket in i handen. Jag tycker att man kan rida med lätt kontakt på unghästarna men noga med att ge de eftergift i övergångarna så de orkar skjuta på med sina bakben och lära sig att hålla balansen utan för mycket support från ryttaren.

Detta är Ernst när vi hade börjat med passage. Bilden är rätt fin men nästan helt utan kontakt. Han var inte riktigt ärlig i bjudningen och istället för att jobba med det underlättade jag genom att släppa kontakten. I passagen gick det bra, men det blev svårt i övergångarna när han inte var framför skänkeln. Många saker fungerar var för sig även om bjudningen inte är så bra, men när man börjar sätta ihop övingarna märks det desto mer.

På denna bild (som är väääldigt gammal) kan man se att hästen inte är lösgjord eller har accepterat kontakten. Han gapar istället för att ta förhållningen och jag som var 15 eller 16 har inga magmuskler att sitta och rida igenom det med kroppen. Istället står jag i stigbyglarna och drar förtvivlat i tyglarna. Vi fick inte så höga poäng på denna tävling ;)

Typiskt exempel på en häst som inte är tillräckligt stark i bakben och rygg att orka hålla sig framme i den ökade traven, utan lägger sig på i ryttarens hand och hamnar bakom lod. Jag jobbar nästan bara på tränsbett hemma för att han ska suga tag och inte behöva ha hävstångseffekten från stången. Vi tränar massor med tempoväxlingar och rider i backar för att han ska stärka sin bakdel. Målet är givetvis att han ska kunna gå i fin ökning hela diagonalen med bra påskjut och nosen lite framför lod.

Ha en fortsatt bra söndag och grattis Frankrike till VM-guldet!

/Astrid


Läst 36256 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen



Mest lästa


Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Alvin retades – vill inspirera andra killar att börja rida

Gästbloggen

Mitt åttonde Golega

Portugal-bloggen

Tisdag!

Therese

Till Husbloggarna