Portugal-bloggen
JUN
06
2021

Tävlingarna fortsätter snurra på och jag har hunnit starta en dressyrtävling och en working equitation sen sist jag skrev. På min 30-årsdag åkte jag med Indio, Jasmim och Mistral till Vila Nova som är ett toppenställe att tävla på. Lördag red jag alla 3 för att de skulle få se banan och jag var så otroligt stolt över allihopa. Det är så roligt att åka ut med hästarna och känna att det arbete man har lagt ner hemma betalar sig. Att de är trygga med att åka bort och gå på ny bana är inte en självklarhet. Lördag var som sagt även min 30-årsdag och jag blev firad ordentligt när jag kom tillbaka till CHN (anläggningen där jag står uppstallad med mina hästar). De har nyligt öppnat upp en bar och det var invigning så det var bra tajming. Det blev dock en rätt tidig kväll då jag skulle upp tidigt för att åka och tävla söndagmorgon. Mistral var den första ut på banan och han skötte sig så bra. Han är så otroligt stabil och jag tror aldrig jag har haft en så cool 5-åring. Han fick fina 65 % och vann sin klass! 

Jasmim ville inte vara sämre och han gjorde så mycket bättre än första tävlingen. Fortfarande lite spänd i galoppen, men han har verkligen börjat hitta fler växlar i traven och galoppen kommer bli super när han får mer styrka och rutin. Vi tog en andraplats på 65,3 % med väldigt fin kritik från domarna. 

Med Indio har jag försökt förbättra lite tekniska grejer i St Georges. I bytena att han ska vara mer rakriktad och mer samling i galoppen. I piruetterna har han hittat en annan balans och kan sitta mycket mer. Däremot är han inte helt bekväm i den galoppen då det blir jobbigare så missarna kommer lättare. Det blev ett par stycken som kostade en hel del. Vi fick 64 %, men de andra ryttarna i min klass hade också en del missar så vi lyckades ta hem vinsten. Filmen är riktigt dålig då det var en nervös hästägare så det blir bara ett par bilder. 

Vi är ett otroligt härligt gäng med tjejer i både dressyren och we som peppar och stöttar. Dressyrryttare kan vara roliga! 

Alla fina foton ovan är tagna av bästa Carlos Hernani. 

Att fylla 30 var lite jobbigt dagarna innan. Men med mina fina vänner blev det en riktigt bra vecka! Jag, Anna, Mia (norsk tjej som bott i Portugal och hoppat men var på Portugalbesök i några veckor) och Ginnie åkte iväg på superfint hotell i 3 dagar.  Jag och Anna har knappt haft någon semester då vi inte åkt till Sverige på 1,5 år. Det är svårt att ta ledigt om man inte åker bort. Så i födelsedagspresent ville jag ha ledigt i mer än en dag så det fixade vi genom att åka bort. Inte så långt, det räckte att åka till Porto, men det var underbart. Vi hade så tur med vädret och vi var nästan helt själva vid poolen. Vi bara myste, åt och drack gott samt hann med en förmiddag på spa. Helt underbart att ha ett par hästfria dagar och skämma bort sig lite. 

Att fylla 30 var inte alls så farligt. Min häst Renoir TH gav mig underbar känsla och vår gulliga groom i stallet gav mig dessa fina blommor. 

Förra söndagen var jag och Indio iväg på we-tävling. I dressyren hade jag riktigt bra känsla, men återigen fick vi ett par rejäla missar då vi fortfarande jobbar på finliret och missarna kommer lättare. Det blev 65 % och en andraplats. I tekniken var han riktigt laddad och det blev överspänt på några ställen. Men det är så härligt att jag kan lita på honom nu och han litar på mig. I de hinder som vi brukade ha svårt med känner jag att han har fullt förtroende, så nu kan vi verkligen jobba med att höja kvalitéen. Vi fick 66 % och en till andraplats. I speeden provade jag att rida på, vilket jag inte gjort förut pga att han varit lite osäker på vissa hinder. Det är väldigt viktigt att hästarna blir trygga och vet vad som förväntas av dem innan man börjar höja farten. Men nu var han redo och oj så roligt vi hade! En del svängar där jag inte fick med yttersidan och vi behöver komma ihop oss betydligt mer, men han pushade på av sig själv och det kändes verkligen att han gillade det. Vi kom trea i speeden och tvåa totalt. Resultatmässigt var det kanske inte vår bästa tävling, men känslan jag hade stundvis var den bästa jag haft i we med honom. Nästa helg är det dags igen och då kommer Fandi också att hänga med. Därefter väntar en nationell tävling i Cascais med Fandi vilket jag ser väldigt mycket fram emot. 

Här är en snutt av vårt tekniktest

En annan kille som gjort stora framsteg är Nasoni. Aldrig trodde jag att det skulle gå så lätt med inridningen av denna grabb med stor karaktär. Nu kan jag rida honom på utebanan utan longering innan. Jag har även ridit med andra hästar på banan samtidigt och då blir han rätt distraherad, men det går att hantera. Vi får se om ägaren kommer vilja kastrera då det är dags att börja tävla. Men jag är otroligt glad att ha en så fin häst i stallet och som inte ska säljas. Det är rätt roligt att ha honom och Renoir som är varandras motsatser, men båda superfina hästar. Här är ett litet klipp på Nasoni för ett par veckor sedan. Tycker vår styrning har förbättrats en hel del sedan detta klipp. 

I nästa inlägg tänkte jag skriva lite om hästens form som verkar ha blivit ett hett ämne. Jag känner att jag mest skriver tävlingsresultat, men jag blir ju så stolt över mina fina hästar som presterar så bra. 

Hoppas ni får en fin vecka! 

Kram på er,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 26030 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
10
2021

Hej på er!

Min plan att bli flitigare med bloggandet har gått sådär nu när det har varit massor med tävlingar. Den första starten på året blev på hemmaplan. Ni kanske kommer ihåg att jag skrev att det skulle bli körigt med att organisera samt att själv tävla två hästar. Det var helt sant! Men allting gick bra och det blev en lyckad dag. Indio tävlade i debutantklassen, motsvarande medelsvår i Sverige. I dressyren var han lite tittig i ett hörn, men höll sig på rätt sida av gränsen av att bli spänd och jag var riktigt nöjd med vårt program. Vi red ihop 67,8 % och en förstaplats. Med Fandi känner jag defentivt att vinterns träning har gett resultat. Vi har tränat en hel del för en annan we-ryttare, Mafalda Galiza Mendes, ett par gånger i månden och hon har gjort ett bra jobb med oss. Speciellt dressyren har jag velat förbättra och det gjorde vi med råge. Vi red hop 68,2 % och vi kom etta. I tekniken var det inte en helt lätt bana. Indio skötte sig fint, även om det var en del kostsamma missar. Vi fick ändå 65 % och ännu en förstaplats. I speeden behövde jag inte rida särskilt fort för att behålla förstaplatsen så det var en härlig start på säsongen. Fandi kändes toppenfin i tekniken och vi fick 68,8 % och etta. Det var samma sak för honom, i speeden kunde vi rida på säkerhet och behöll förstaplatsen.

De fina bilderna är tagna av Joana Castro.

Helgen efter var det tävling igen så jag åkte med bägge hästarna till min gamla arbetsplats i Freamunde. I dressyren var Indio riktigt fin, jag hade kanske velat ha lite mer energi, men å andra sidan är det mindre risk för missar när han är riktigt avspänd. Domaren gillade vad han såg för vi fick hela 72 % vilket är nytt PB för oss. Fandi kändes också superfin och jag hade hoppats att vi skulle ta oss förbi 70-gränsen, men lite spänningar i början av galoppen gjorde att vi hamnade precis under, med 69 % och en andraplats. Tekniken gick inomhus då det regnade, båda hästarna har det kämpigare inomhus. Indio har en stor galopp och när hinderna står thight får han kämpa och samla ihop sig. Finns inte så mycket plats till att låta honom "andas" emellan. Fandi är alltid mer spänd inomhus och blir lätt bakom skänkeln. Indio skötte sig strålande, även om det var trångt på vissa ställen och vi hade några missar. Vi fick ändå 69 % och tog förstaplatsen. Fandi tror jag gjorde en av våra bättre rundor och även om jag hade önskat lite mer avspänd galopp var jag supernöjd att vi tog oss runt utan några missar. Det blev 70,5 % och en till andraplats. I speeden med Indio kunde jag rida på säkerhet igen och det höll hela vägen till vinst. Det var väldigt roligt att fixa en seger i sällskapet vi hade med mycket mer rutinerade hästar. Med Fandi ville jag testa höja tempot för att se hur han skulle ta det. Första halvan av banan hade jag svårt att få honom att ta tag framåt, det blev mest spänt och att han tänkte för mycket uppåt. Speed är defenitivt något vi måste träna på för att klättra uppåt i resultatlistan. Denna gång hamnade vi på tredjeplats.

Fandi och husse Nuno busar lite innan start.

Mask på under prisutdelningen.

Fandis teknik

Det blev tre helger på raken med tävlingar. Förra söndagen var det alltså dressyr som gällde och denna gång blev det Jasmim och Indio som fick åka ut på äventyr. Jasmim tävlade jag en gång som 5-åring hemma i Esposende så det räknas knappt. Nu är han 7 år och fick gå en M-klass (motsvarande MSVC). Jag åkte dit med hästarna på lördagen för att visa banan så det inte skulle bli några överraskningar på tävlingsdagen. Jasmim är så otroligt lättsam att ha med sig. Kliver på transporten utan tvekan, reser bra, står bra medans jag gör annat. Lite spännande tyckte han att det var inne på banan, men allt eftersom så slappnade han av. På söndagen hade de lagt ny sand på den pyttelilla framridningen så underlaget var väldigt tungt. Jag försökte att inte värma upp så mycket, men han hade nog behövt lite mer lösgörande jobb. Inne på banan kändes han fin i traven och skritten, i galoppen behöver han bli starkare för att orka hålla ihop sig när han spänner till. Det blev några missar, men det han gjorde bra fick vi väldigt bra betalt på. Det blev totalt 63,4 % vilket jag tycker är helt ok för att vara en debut. Indio debuterade jag med i St Georges och han är så häftig att rida. Han är i fin form just nu, det blev lite laddat på ett par ställen, men han kommer bli en superhäst med mer erfarenhet. Jag måste bli bättre på att förbereda piruetterna och få honom rakare i serierna. Men traven och speciellt skritten var jag nöjd med. Vi fick 69 % och en andraplats vilket jag är väldigt nöjd med och det känns kul att få den procenten med fortfarande så mycket att förbättra.

Luftiga språng i den ökade galoppen!

I det vardagliga så har jag ett jättefint litet sto som jag lagt ut till salu. Hon står på utbildning och försäljning. 4 år gammal, 156 cm hög och en pappa som tävlat GP.

Ninfa Saramunheiro

Det är min kompis Ginnie som rider på filmen. Ser lite mer harmoniskt ut istället för med mig som är 173 cm lång.

Jag har även gjort film på Jasmim som också är till salu. Ägaren Johanna är minst ett år bort från att kunna sätta igång med ridningen, kanske mer. Så därför känner hon att det är rätt beslut att sälja Jasmim till någon som kan fortsätta utveckla honom. Rätt hem är ett måste!

Han är verkligen en pärla!

Snart fyller jag 30 så jag tyckte att jag fortjänade en fin present. Det fick bli ett par nya tävlingsstövlar. Så nöjd!

Med Nasoni har det gått framåt i rätt riktning. Sist jag skrev så hade jag problem med att han inte var nöjd med att lämna över spakarna till mig. Han kastade mycket med huvudet och accpeterade inte tyglarna när jag behövde svänga. Vi provade att sätta på inspänningar, inte det jag normalt gör vid inridning, men det är hjälptyglar och de hjälpte mig enormt. Så fort han kände att han inte kunde kasta omkring med huvudet, utan hade en begränsning så blev han mycket mer fokuserad och började lyssna. Vi har haft mycket fokus på lydnad och att göra korta och bra pass så han får känna att det är roligt att vara duktig. Efterhand har vi längt ut inspänningarna och nu kan jag rida utan dem, helt själv i stora ridhuset. Han ger så fin känsla i ridningen och det känns som att vi har stärkt vår relation mer och mer.

Jag skulle vilja få upp honom mer i vikt, men det är inte helt lätt.

Homero och July har anlänt till Sverige. Resan gick bra med Marcel Jordan som är bäst när det gäller hästtransporter. Det är så spännande att vänta på att sin häst ska anlända. Jag älskar att följa alla hästarna jag haft och se hur de utvecklas tillsammans med sina nya ägare.

Fina Bitte och Homero äntligen tillsammans.

Idag har jag haft min första lediga dag på ett bra tag. Jag har haft en behandling och massage av en kiropraktor som har börjat komma till stallet då och då. Har även gett en online-lektion till Maja och Icaro. Sedan har det varit soffläge och mys med hundarna hela dagen.

Mys på hög nivå!

Ha en fin vecka!

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 42539 ggr Kommentarer Kommentera

APR
12
2021

Nu är det äntligen tävlingsdags! Nästa söndag blir det working equitation här i Esposende. Det är första gången jag organiserar tävling här så det ska bli spännande. Jag kommer tävla Indio och Fandi så jag får se till att delegera de olika uppgifterna så gott jag kan. Det ska bli såååå roligt att äntligen få tävla efter ca 5 månaders uppehåll.

Ska bli kul att tävla med Indio som är i storform!

Tyvärr fick vi nyheterna för ett par veckor sedan att EM i Frankrike är inställt. Nästa år kommer VM att hållas på samma plats, datum har inte kommit ut än. Det var en stor besvikelse då min förhoppning var att det skulle vara möjligt att genomföras, alternativt flyttas fram till september/oktober. Men det finns ingenting att göra än att fortsätta träna och visa bra resultat på tävling. Förhoppningsvis kommer Fandi vara i ännu bättre form och hålla sig frisk. Men det var tungt att få besked när man satt det som mål och haft det i bakhuvudet hela vintern. Jag kan bara tänka mig hur det ska kännas om man har sitt livs häst i storform och får besked om inställt OS eller liknande. Förhoppningsvis kommer vaccineringen att flyta på och saker kan snart återgå till det normala. 

Nasoni har gjort stora framsteg med inridningen. Han brydde sig absolut inte om mig på ryggen så under första veckan kunde vi både trava och galoppera utan lina i det lilla ridhuset. Vi var så glada att han var så lättsam, men man ska inte ropa hej för tidigt. Denna vecka har jag börjat rida lite mer och inte bara följa spåret och åka runt. Då har det kommit ett bakslag, han är inte så glad när jag ska styra och använda tyglarna. Han kastar ordentligt med huvudet och lyckades till och med knocka mig i axeln vid ett tillfälle. Han känns dock säker att sitta på, han försöker aldrig bocka eller göra något för att jag ska ramla av. Jag visste att han var en häst med karaktär och det är vad han visar nu. Han gillar inte att bli tillsagd vad han ska göra helt enkelt. Det är lätt att börja tvivla om man använder rätt metod, kommer man att klara av detta eller blir det för svårt? Men vi ska prova att jag rider honom med lösa inspänningar så det tar emot när han slår upp huvudet. Jag är inget stort fan att av att använda hjälptyglar, men jag måste ha någon form av hjälp för att han ska acceptera konktakten. Jag funderar om man borde göra kortare pass då han ofta är bäst i början. Dock så tror jag att det är lika bra att försöka ta sig igenom denna fas då den kommer att komma förr eller senare. Man får ha is i magen och förhoppningsvis kommer han så småningom att låta mig ta över rodret och styra runt oss. Vägen är inte alltid spikrak, speciellt inte när det har med hästar att göra! 

Söt är han iallafall om än lite stökig ibland. 

Andra nyheter är att jag har ett nytt sto i stallet. Söta July är en 7-årig märr som ägs av Kristina Ericson och ska vara några veckor i utbildning innan hon åker vidare till Sverige. Så roligt att så många är intresserade av att köpa lusitanos. 

Inte världens bästa bild men man hon är otroligt söt och snäll. 

Nu ska jag åka en sväng till stallet och titta på hoppning. De har en träningstävling idag och även om jag försöker hålla mig borta från stallet på min lediga dag så är det svårt ibland. 

Ha en fortsatt bra söndag!

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 55211 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
24
2021

Hej på er! 

Det är full fart med hästarna, just nu gör det inte så mycket att vi är i lockdown då det enda jag gör är att jobba, äta och sova. Längtar dock efter att få tävla, sist var oktober, det känns som hundra år sedan. 

Renoir har varit sååå fin senaste gångerna jag ridit. Jag tror att han har varit inne i en växtfas för han är mycket mer balanserad nu. Tycker även att orken och energin är mycket bättre. Ibland får jag nästan nypa mig i armen för att förstå att denna fina häst är min! 

Nya unghästen Nasoni gör stora framsteg. Han har varit här i 3 veckor nu och i början fokuserade jag bara på arbetet från marken. Han var väldigt känslig för beröring och gillade inte att man stod vid hans sida, utan försökte vända upp så han hade mig rakt framför honom. Jag löste det på longeringen genom att göra en mindre volt i skritt, halt, att han lät mig gå fram till honom från sidan och ge godis. Försökte han vända upp följde jag lugnt med vid hans sida tills han stannade och gav godis igen. Första gången jag hade en gjord på honom blev jag lite tveksam hur han skulle vara att sitta in. Det var full rodeo, stod på bakbenen och försöka bita i gjorden. Men han är en rolig häst för andra dagen brydde han sig inte överhuvudtaget. Han kan protestera ordentligt till en början, men så fort han förstår att det inte kommer hända något så är han lugn. Innan jag hängde på honom tog jag mycket tid till att hoppa bredvid honom, att han var okej med att bli klappad över hela kroppen och kunde acceptera att ha mig vid sin sida. Han är väldigt hingstig, så det är oerhört viktigt att ha någon som man litar på att hålla i linan när det är dags att sitta upp. Min kompis Anna Lindberg har galet mycket att göra, men hon är det självklara valet i detta fall, så hon får kämpa på med oss i några veckor tills jag kan rida på egen hand. Förra veckan provade jag att hänga på honom, det kom en del protester, men det var bara att vänta ut honom tills han accepterat att jag var där. Jag tror inte att han gillade att ha någon över sig, men ganska snabbt så förstod han att det var okej. Igår provade jag att sitta upp "normalt" och det gick hur bra som helst. Imorgon hoppas jag att det går att rida honom på linan i skritt. Jag gör hellre små framsteg än att forcera fram och riskera bakslag. Men jag tror inte han kommer att ha några problem att bli ridhäst. Det är skönt med lite större och rejäla hästar som inte tappar balansen så lätt. När de är mindre blir de mer påverkade av ryttarens vikt och lättare spända. Han är en speciell häst och jag känner att han litar på mig mer och mer. Det är en häftig känsla! 

Mistral har jag filmat och han är nu officiellt ute till salu. Det är en otroligt härlig häst! Alltid glad och med glimten i ögat. Han är den typ av häst man blir glad av att rida. Mistral är 162 cm i mkhjd, 5 år gammal och valack. Har aldrig varit halt eller sjuk, superenkel i all hantering och fina hovar. Om ni vill veta mer om Mistral kan ni mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com eller skriva på sociala medier. 

Indio har vi bestämt oss för att lägga ut till salu. Han är en fantastisk häst för dressyr, men ägarna vill investera i en yngre häst för working equitation som kan ta över när Fandi blir äldre. Jag har ju tävlat Indio ett par gånger i we och han har gjort det bra. Men det är rätt kämpigt för honom med sin stora galopp att göra alla små volter och han måste anstränga sig tio gånger mer än tex Fandi som enkelt kan galoppera med korta språng. Det är dumt att pusha honom i en disciplin där han kan bli medelbra i istället för att låta honom vara riktigt bra i en gren som passar honom. 

Jag är så tacksam över att ägarna vill satsa på mig och we är den disciplin jag främst vill bli bäst på. Samtidigt är det tråkigt då Indio är en av de bästa hästar jag någonsin ridit. Jag ska filma och lägga ut honom om någon vecka. Jag hoppas verkligen att vi hittar ett bra hem åt honom där han får komma till sin fulla potential. Jag tror att en junior/yr ryttare skulle kunna lära sig väldigt mycket på honom och han har definitivt tillräckligt med gång för att hävda sig på tävlingsbanorna. 

Vädret de senaste två veckorna har varit helt fantastiskt. Varmt och soligt, jag har till och med hunnit bränna mig. Det är dessa dagar man blir påmind om varför man älskar Portugal. Och visst är det något magiskt med att bo vid havet...

Ha en fortsatt fin vecka!

Kram,
Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 41641 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
28
2021

Hej på er! 

Trots corona så är det full fart här! Det är otroligt många som är intresserade av att köpa lusitano och jag har haft många uppdrag i att åka och provrida hästar. Denna vecka fick jag hem två hästar att provrida då banan hos ägaren var dålig efter allt regn. Ska filma dem imorgon och sen åker de tillbaka till ägaren. Kommer lägga ut dem på hippsonmarket under veckan som kommer. Har haft 11 hästar att rida varje dag så det har varit tidiga morgnar och sena kvällar. Tur att jag har Rita, en tjej som hjälper mig och Anna på förmiddagarna. Jag har även en del hästar hemma som snart är redo för försäljning. Min gamla chef Renato har tagit hit Mistral, en palomino som han inte fött upp själv, men haft sedan den var ett år gammal. Det är roligt när man har sett hästarna från att de är små och få se hur de utvecklas. Han är kastrerad och nu fem år gammal. Han är redan inriden men fortfarande rätt grön i sin utbildning. Men det kommer vara en supertrevlig häst att jobba vidare med. Ska snart göra lite filmer och lägga ut honom till salu. 

Jasmim som är efter Altivo är såååå rolig att rida! Påminner verkligen om Altivo och samtidigt en hel del om sin halvsyster Hispania som ni kanske kommer ihåg? Jag har börjat med bytena på Jasmim och det är så lätt för honom. Första gången jag provade bytte han rent och på hjälpen, plättlätt! Har även provat trampa honom några steg och även det är så enkelt. Planen med honom är att rida honom någon månad till så han blir ännu starkare och eventuellt starta någon we-tävling innan han läggs ut till försäljning. 

En till häst som anlänt var jag och provred för ett par veckor sedan åt en svensk klient. Det var ganska roligt hur det blev just den hästen. Vi hade fått film på två hästar från denna säljare och bestämt att en hingst var mest trolig att passa och att jag bara behövde provrida den. Men när jag kom fram till gården var stoet (som vi också fått film på, men vi tyckte var för energisk) färdigsadlad och redo för mig att rida. Hon var superfin och det visar bara hur viktigt det är att få känna hur de är ridna, svårt att avgöra bara på film. Hingsten var också trevlig, men gav inte riktigt den känsla som den gav på video. Jag var redo att åka vidare till nästa ställe, jag hade en fullspäckad dag, men då kom säljaren med en tredje häst han ville att jag skulle testa. Det var Homero, en 9-årig valack och troligen det snällaste på fyra ben. Så rolig att rida och perfekt i energinivå. Klienten valde mellan stoet och valacken, men det slutade med att Homero kom hit för att stå i träning några veckor innan han åker vidare till Sverige. 

En riktig sötnos! 

Mitico startade sin resa med transportföretaget Marcel Jordan i torsdags. Nästa vecka kommer han vara framme i Sverige och sin ägare Cecilia. Kommer sakna honom! Han gav otroligt fin känsla i ridningen och var alltid glad att ha och göra med. Mitico hade de vackraste öronen jag sett på en häst, lite märklig kroppsdel att tycka vacker, men jag ska visa får ni se själva vad ni tycker. Jag gillar att ta kort på hästarna i början när de kommer och vi fotade Mitico innan han åkte. Man kan se att det händer en hel del i kroppen på några månader med arbete. 

Snygga öron va?

Här var fotot från när vi gjorde försäljningsfilmerna i september.

Här är två bilder med halsen i lite olika lägen från i tisdags. Syns att han har musklat och växt på sig. 

Här är ett par filmer från sista ridpasset. 

Men nu till den stora huvudrukbriken! Jag brukar normalt sett avvakta lite innan jag lägger ut något om nyanlända hästar. Ibland händer det saker som man inte kan förutse, till exempel att hästen blir halt efter ett par dagars träning och man får skicka tillbaka den. Detta händer förstås inte ofta, ibland kan det vara att ägaren inte vill att man lägger ut info om att hästen är i träning. Men denna som kom idag kan jag inte hålla mig att berätta om! Kommer ni ihåg Licor som jag bara red några veckor och som snabbt blev såld till Tyskland? När jag åkte och tittade på honom hos uppfödaren ville han även visa en 3,5-åring som jag föll pladask för. Nasoni, så mycket utstrålning, nästan 170 cm hög och vacker som en dröm. Han var rätt vild i boxen och jag var där med fyra portugisiska män. Ägaren hade fullt sjå med att få på grimman och ingen ville leda ut hästen i ridhuset så vi kunde se honom röra sig. Jag tog linan och lyckades manövrera så vi kom in i ridhuset. Han var full av energi och visade upp sig med så mycket pondus och stolthet. Jag tror aldrig jag sett en lusitano med så bra gångarter. Efter att han fått tömma sin överskottsenergi kunde vi börja kommunicera och jag kände det magiska "klicket". I slutet var han helt med mig och jag kunde lugnt leda tillbaka honom till boxen. Uppfödaren måste ha blivit rätt imponerad av att den svenska tjejen kunde hantera hans vilda unghingst och pratade om att sätta hästen i träning hos mig. Det har tagit lite tid, men idag kom Nasoni hem till mig. Känner mig som en liten tjej som fått sin första ponny. Hästen är såklart inte min, men den kommer inte vara till salu, utan planen är att jag ska rida in den och förhoppningsvis tävla i dressyr. Stammen är intressant och med den genetiken kommer jag få en riktig utmaning. Men går det bra kommer det vara en fantastisk häst. Hans mamma är samma som Licor, hon är efter Viheste, en Alter Real-hingst som har haft många fina avkommor. De är dock kända för att ha en hel del personlighet och inte helt lätta. Indio är efter Viheste och han är helt klart en av de bästa jag någonsin ridit, men han har en stark karaktär som tack och lov blir bättre med åldern. Pappan till Nasoni heter Soberano, är rekommenderad som avelshingst och har nästan 200 avkommor. Han är känd för att ge rätt heta och lite knepiga avkommor, men väldigt bra gång och modell. Uppfödaren till Nasoni berättade att flera kunniga personer avrådde honom för att betäcka stoet med Soberano på grund av Viheste. Att den kombinationen skulle bli för mycket. Han sa att han ändå ville testa och nu ska alltså jag ta reda på om denna kombination går att rida på och träna. Det känns lite som en hästbok, typ svarta hingsten. Vi får se om det får ett lyckligt slut eller om jag kommer misslyckas med att klara av denna häst. Fortsättning följer! Jag tänkte att jag kunde försöka blogga lite oftare och berätta om hur jag går tillväga med inridningen. Önska mig lycka till! 

Hoppas ni alla får en fin vecka!


Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 39296 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
24
2021

Hej på er och hoppas ni har en skön dag!

Något som jag vet många kämpar med för att komma från MSCV upp till MSVB i dressyr, eller LA till MSV i we, är galoppombyten. Det är en övning som kan bli en knepig spärr att komma förbi för många hästar och ryttare. Därför tänkte jag dela med mig av mina bästa råd för byten. Tyvärr har jag inga hemliga tricks eller fix, men saker att tänka på och förberedande övningar.

Alla problem som uppkommer i bytet är ofta symtom på saker som behöver förbättras i grunderna så det gäller att vara uppmärksam på vad som händer. Om hästen inte byter på hjälpen så är det viktigt att gå tillbaka till övergångar skritt till galopp. Se till att hästen verkligen svarar upp direkt för skänkeln och att du sitter balanserat och kan få hästen i galopp med små hjälper. Om det tar 3-4 steg i skritt innan hästen fattar och ryttaren använder stora hjälper är det inte så troligt att bytet blir bra.

Om hästen kastar sig på tyglarna i bytet är det samma medicin, övergångar skritt-galopp-skritt, som gäller. Att göra en bra övergång från galopp ner till skritt är inte helt lätt och detta måste fungera för att hästen ska vara mellan hjälperna och inte hiva sig på handen i bytet. Om man har väggar eller staket kan man styra mot för att få hjälp att bromsa upp hästen. Tänk på att försöka använda sitsen så mycket som möjligt och komma ner i sadeln istället för att bara dra i tyglarna. Tajmingen är viktig, att man ber om övergången när man är längst fram i sadeln och hästen är på sitt inre framben och kan direkt komma ner till skritt eller göra galoppombytet i svävningsmomentet. Kom ihåg att det tar tid att få hästen stark och lydig så ha tålamod och beröm med långa tyglar när det blir rätt.

Att hästen inte är rak i bytet och kastar in/ut bakdelen kan man komma undan med när det är enstaka byten. Men ska man börja med serier så blir det kämpigt om hästen inte går att rida på en rak linje. Återigen har vi övergångar skritt-galopp att jobba med. Rid lite innanför spåret, lägg gärna upp stigbyglarna framför sadeln så du verkligen måste sitta mitt över hästen och fäst blicken på något framför dig för att hålla linjen. Träna på att fatta varannan gång vänster och höger galopp utan att vingla eller tappa linjen. Fokusera på att kontrollera bogarna och rätta över bakdelen. Se till att du inte använder för mycket skänkel/att den är för långt bak och att det är därför hästen skjuter ut bakdelen. Less is more. Tänk på att försöka ha jämn kontakt i bägge tyglarna och inte dra i innertygeln i övergången/bytet. När du sedan går över till byten kan det vara bra att ta hjälp av väggen för att hindra hästen att bli krokig.

Ifall hästen hamnar bakom kontakten/tappar bjudningen innan bytet så är tempoväxlingar bra att gå tillbaka till. Känn att hästen verkligen svarar framåt, trycker på bakifrån och ger stöd i tyglarna. Prova att ta upp nacken och rid över tygeln om hästen kryper ihop. Tänk på att sitta kvar i sadeln och ha känslan av att hästen är framför dig och inte kasta fram överlivet för kompensera om hästen tappar bjudningen.

Det vanligaste problemet vid galoppombyten är att hästen först byter fram och därefter bak. Detta är inget att få panik över i inlärningsfasen, då är det viktigaste att hästen förstår att den ska byta på hjälpen och kan hålla riktningen. Det man bör försöka tänka på i sprången innan bytet är att man har tillräckligt med bjudning och gärna lite kvickare språng. Om allt annat ovanstående fungerar bra, men hästen ändå inte byter bak så finns det några olika linjer man kan testa för att aktivera bakbenen och försöka få till ett rent byte. Ofta har hästen lättare från ett håll till det andra så börja alltid i det lättare varvet.

De linjer jag gillar bäst att göra i första inlärningsfasen är att vända halvt igenom och byta när man närmar sig väggen. Det blir naturligt för hästen då man byter riktning och väggen hindrar att hästen springer fortare. Byta om volt är också en bra väg att välja då det böjda spåret hjälper till att samla galoppen. Man kan testa att ställa hästen något utåt, försöka byta galopp när man passerar medellinjen, vända in på en liten volt direkt efter och se om hästen byter om den inte gjorde det över medellinjen. När hästen börjar förstå vad den ska göra kan man prova lite andra linjer och aktivera galoppen mer. Jag gillar att rida förvänd galopp på långsidan i svag förvänd öppna. Alltså om man är i vänster varv, rida i höger galopp, bogarna in till vänster och bakdelen kvar på spåret. Ha gärna ett spö i vänster hand, peta försiktigt i rytm med galoppen sprången innan bytet för att aktivera vänster bakben. I bytet, ha lite mer kontakt på höger tygel så man ger plats för den nya innersidan att komma fram och att man inte blockerar bakbenet med vänsterhanden. Man kan också tänka att man ska ha vikten lätt utåt för att öppna upp nya innersidan, självklart utan att luta sig. En annan övning jag gillar är att rida på kvartslinjen i öppna. Om man rider med spö kan det vara i utsidans hand. Så om man rider i höger galopp i höger varv, vänder upp på kvartslinjen, går in i öppna, därefter försöker byta och samtidigt vänder utåt till vänster och gör en halvvolt för att följa väggen. Samma sak här, aktivera vänster bakben genom att peta med spöt i rytm med galoppen och försök få kvicka språng. Tänk på att vara mjuk i vänsterhanden för att inte blockera den nya innersidan i bytet och "stänga till" högersidan i vändningen.

Ett annat tips är att ha någon på plats som kan se om bytet är rent eller inte. Ibland är det svårt att känna och det är viktigt att hästen får beröm när det är bra. Självklart ta hjälp av din tränare och var noga med att du kan sitta korrekt i balans och att hästen är redo för uppgiften.

Lycka till och ha en bra vecka!

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 42460 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
10
2021

Hoppas att ni alla har haft det fint över jul och nyår, trots omständigheterna med allt vad corona innebär. Det var ovant att inte få vara med familjen denna tid på året, men det gick bra och det blev många videosamtal. Julafton firade jag med Anna och familjen Barros som äger ridanläggningen där jag har hästarna uppstallade. Det var lite roligt att se hur andra familjer gör och deras traditioner. I mellandagarna försökte jag och Anna ta lite ledigt och hästarna fick gå i hagen. Jag har en del hingstar och nya hästar som behöver jobbas, men några dagar lyckades jag stanna hemma. Det var välbehövligt med några lugna dagar, nu känner jag mig mer motiverad och en helt annan energi än innan jul.

Det är som vanligt några hästar på gång att åka och några nya som ska komma in. Nya hästen Licor blev såld på 3 veckor. Han ska åka till Tyskland och sitt nya hem imorgon och Harvey åker med på samma transport. Han ska till Göteborg och nya ägaren Hanna Persson. Det har varit så roligt att jobba med denna häst, han är otroligt fin och det ska bli kul att följa deras resa.

Lite filmer på fina Harvey för ett par veckor sedan.

Mandarim sköter sig fint och utvecklas åt rätt håll. Nu när han är kastrerad hoppas jag att han ska hitta ett nytt hem snart. Han skulle vara perfekt we-häst då han är modig och välbalanserad i galoppen. Carlos Hernani var här och tog några fantastiska bilder på honom:

Det har varit så otroligt kallt denna vecka. Nytt rekord och snö på vissa ställen. Jag är väl förberedd med underställ och tjocka vinterjackor. Jag har på mig lika mycket kläder här som i Sverige när det är -20. Det är väldigt fuktigt vilket gör att det känns kallare än vad termometern säger. Jag känner att hästarna är lite extra pigga nu när det är kyligt plus att de har haft en del ledigt över jul.

Jag har fått hem en nygammal häst som är Jasmim. Jag vet inte om ni kommer ihåg honom från då jag jobbade med Renato. Pappan är Altivo och jag red in honom och utbildade tills han var 5 år. Han blev såld till en svenska som är bosatt i Frankrike. Hon har tyvärr brutit foten och det har blivit en del komplikationer som gör att hon inte kommer att kunna rida på minst ett år. Så hon har skickat hit honom för försäljning då hon inte riktigt vet hur foten kommer att läka. Det är roligt att känna vilken skillnad det gör när hästarna har fått en bra grund. Jasmim är otroligt fin och känns bättre än då han åkte så Johanna har också gjort ett bra jobb. Nu är han lite ur form då han inte blivit riden på ett tag, men så lätt och fin att rida. Ska lägga ut lite filmer på honom, måste bara göra en makeover då han ser ut som ett fluffigt russ just nu.

Denna vecka var Portugals landslagstränare Antonis Petris här och gav träning till delar av hopplaget. Antonio Matos Almeida som kom 11a på förra EM var här samt Duarte Seabra som är en av toppryttarna i landet och rider så fint. Några av ryttarna här på anläggningen var också med och red. Onsdagkväll hamnade vi på middag med Antonis och det råkade bli så att jag skulle vara med i unghästgruppen dagen efter och hoppa Fandi. Jag tror inte Antonis hade särskilt höga förväntningar på oss, men han blev rejält överraskad. Han hade roliga tekniska övningar som Fandi gjorde med bravur. Det var mycket fokus på att hästarna skulle vara avspända och han var noga med grundridningen. Även om vi inte hoppade särskilt högt visade han sin fina teknik och vilja. När vi var klara sa Antonis att han var imponerad av oss. Kul att visa att lusitanos kan vara en allsidig häst och att se tränarens ansikstuttryck efter vår första runda var magiskt. Här är ett par filmer från träningen:

Ha en fortsatt bra söndagkväll!

Kram

/Astrid

Instagram astridhedman


Läst 44238 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
13
2020

Glad Lucia!

Jag och Anna har inte gjort något speciellt idag, men vi planerar att göra lite julbak och annat mys närmare jul. Jag har tagit ett tufft beslut att inte åka hem till Sverige över jul som var planerat. Jag ombokar min biljett till senare och hoppas att denna skitcorona ska ha lugnat ner sig tills dess. Längtar så mycket efter min familj, men det är det enda rätta att göra för att minska smittspridningen. Det blir min första jul i Portugal och jag är så glad att jag har Anna att fira med. Vi planerar att åka bort några dagar och bo på hotell för att lyxa till det lite. Jag har inte haft någon riktig semester sedan förra julen så det skulle nog vara bra med en liten paus från hästarna.

För några veckor sedan åkte jag med Fandi till Cascais för att tävla i de Portugisiska Mästerskapen. Hela Portugals elit var på plats, 5 domare varav 3 är internationella och det var sista tillfället att visa vad vi går för innan årsskiftet. I dressyren på fredagen fick vi rida på en bana som hade galet djupt underlag. Fandi brukar behöva en ordentlig framridning första dagen, men på detta underlag borde jag ha tagit det lite lugnare. I skritten var han väldigt ofokuserad och jag har svårt att få honom fram till kontakten. Resten av programmet gick lite bättre, men jag var inte alls nöjd. Vi fick ändå 64 % men i denna konkurrens räcker det inte så långt. Det är vårt stora mål för nästa år, att höja nivån i dressyren.

I tekniken fick vi rida på en helt fantastisk gräsbana. Det var mer i Fandis smak och han kändes riktigt bra. Några missar såklart, i parellellslalomen tappade jag fokus under ett par språng och det har man inte råd med. Näst sista hindret, som var klockan, hade de ställt precis vid den höga häcken. När jag styrde an i galopp tror jag att Fandi tänkte att jag var tokig som bad honom galoppera rakt in i en häck! Så jag valde att gå ner till skritt i sista sekund så det blev inte riktigt enligt plan. Men det är sånt som händer, i det stora hela var jag supernöjd och vi red ihop 68,8 % red vi ihop (72 % från en av de internationella domarna!).

Bangång

I speeden tog jag det rätt lugnt för att inte upprepa misstaget i Lissabon då jag satsade för fullt och vi hade ett meltdown. Nu började jag lugnt och försökte öka på speeden allt eftersom. Det tror jag var en bra plan och vi tog oss igenom på ett bra sätt. Carlos Hernani var med hela helgen och fångade oss på bild. Kolla resultet!

Gilberto vann som förväntat i master med sin fantastiska häst Zinque das Lizirias. Gilbertos dotter fick hålla i hingsten medans pappa fick sin medalj. Bara i Portugal.

Jag har så himla fina hästar i stallet nu. Det är roligt att gå och jobba varje dag. Jag har lagt upp lite korta filmer och skrivit om vad jag tränar på med varje häst. Nästa gång tar jag den äldre halvan av hästar jag har i stallet.

Malva är nu på väg till Sverige. Ett väldigt fint sto som det ska bli spännande att följa!

Malva är inte särskilt stor, men hon har otroligt mycket power! När hon kom var hon inte så bekväm i kontakten och ville absolut inte ta stöd. Hon är även väldigt framåt så det var en rätt svår kombination. Fokus fick ligga på att hålla en så stilla och mjuk hand som möjligt och använda mig till största del av vikthjälperna och kontrollera rytmen med min lättridning. Efter ett par veckor började hon lita mer på min hand och i slutet kunde hon börja söka sig lite framåt och nedåt när jag satte fram handen. Det är en bra check ifall man har en häst som lätt hamnar "bakom", gå fram med handen i riktning mot hästens mun. Om hästen sträcker och söker efter kontakten är det bra. Om den går kvar i samma position måste man fortsätta jobba på att den ska ta stöd.

En ut och en in! Har inte hunnit filma den nyaste hästen i stallet, men han är ljuvlig. Licor heter han, 5 år gammal efter Coronel som är efter Rubi (gick OS i London). Han är så obehagligt lik Indio och de är faktiskt kusiner med Alter-hingsten Viheste i andra led. Planen är att han ska vara här för att utbildas någon månad och sedan lägga ut till försäljning. Jag tror inte han blir svårsåld, han behöver en del jobb, men väldigt fina gångarter och ger härlig känsla. Han har varit lite stissig då han är hingst och det är mycket liv och rörelse på anläggningen. Men nu börjar han landa och han har väldigt trevlig personlighet.

Mitico är en så himla fin häst! Normalt sitter jag inte så mycket i traven på så unga hästar, men han håller upp sin ryttare väldigt bra och ändrar ingenting när jag sätter mig. Därför brukar jag sitta ibland en bit innan galoppfattningen för att få honom i balans. Vi har fortfarande lite problem med kontakten, speciellt i början av passet. Han har kort och bred hals och rätt stora gångarter så han behöver lite tid att hitta balansen där han jobbar mer över ryggen. Han testar gärna att trycka på i handen och sänka ryggen, men det blir bättre och bättre ju starkare han blir. Det är lätt hänt att man börjar dra bakåt och bli för "rörig" med handen på denna typ av häst. Men jag försöker fokusera på att hålla armbågarna stadiga vid kroppen och en stark mellandel så jag kan stänga handen och möta honom (utan att ta handen bakåt) och driva honom framåt för att han ska engagera sina bakben och använda ryggmusklerna istället.

Min alldeles egna häst Renoir är så hiiiimla fin! Kan inte förstå att han är min. Han fortsätter vara världens lättaste och snällaste unghäst. Vi gör väldigt korta och lätta pass, jag rider ca 3 dagar i veckan max 20-30 min med mycket skritt. I traven har han börjat söka sig lite rundare fram till handen. Jag försöker inte rida ner honom på tygeln, utan bara att han ska gå framåt i samma takt, vara lätt att svänga och i balans. Alltid lättridning! Inför galoppfattningarna ökar jag på tempot i traven och låter honom "falla in i galopp". I galoppen står jag alltid i lätt sits, på kortsidorna kan jag sjunka lite närmare sadeln för att hjälpa honom med balansen. I galoppen har jag mjuk, men jämn kontakt på ytter och inner väldigt lätt. Han får gå precis vart han vill med huvudet. Fokus ligger på styrning, framåtbjudning och att han är i balans.

Mandarim ska kastreras imorgon. Han utvecklas varje vecka och börjar bli starkare i ridningen. Han är så himla trevlig och okomplicerad att rida. Galoppen är så mjuk och han är otroligt balanserad för sin ålder. Vi har redan testat lite förvänd galopp och bara för att se vad han gör har jag testat be om ett byte och han har otroligt lätt för det. I traven behöver han fortfarande bli starkare för att visa sin fulla potential, just nu är det bara en växel, men det kommer gå att få fram mycket mer gång. Han är till salu och ligger ute på hippsonmarket. Ifall någon är intresserad kan ni mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com

Han börjar se bättre ut i kroppen, var väldigt tunn när han kom. Kommer bli en snygg grabb när han blir äldre!

Avslutar med en bild på Icaros hals efter ett bra pass. Ofta efter ett ridpass skrittar jag av hästarna ner till floden. Det är en 10 minuters runda och gör gott för hästarna att gå på lite annat underlag och se andra saker. Ibland lyckas man tajma solnedgången som är svår att göra rättvisa på foto.

Ha en fortsatt fin lucia!

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 46889 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
15
2020

Detta år blev november lite annorlunda än vad det varit de senaste 9 åren. Årets stora hästfest Golega blev, som förväntat, inställt pga corona. Det hade varit så roligt att få tävla där igen och träffa alla underbara hästmänniskor, men det är bara acceptera läget och göra det bästa av situationen. Här i Portugal har vi rätt tuffa restriktioner under två veckor. Vardagar får man inte gå ut efter 23 och helger är det utegångsförbud från kl 13 till 5 på morgonen. Man får i princip bara gå ut efter den tiden för att gå med hundarna. Beroende på vad man har för jobb har man rätt att åka hem/till arbete. För min del märker jag inte av något, det är precis som vanligt med att jobba, åka hem till lägenheten och sova. Vi ska åka på tävling nästa helg i Cascais. Då kommer vi behöva intyg för att åka mellan tävlingsplatsen och boende samt när vi ska köra hem till norr igen. Jag tror att alla längtar efter att saker ska återgå till det normala och jag känner mig lyckligt lottad att inte ha blivit speciellt berörd. Till skillnad från många andra som har det tufft både med hälsa och det ekonomiska.

Med hästarna går det bra. Fortfarande full rulle och jag kommer lägga ut video på Mandarim som är till salu. Det är så roligt att få så många meddelanden och uppdateringar om hästar som anlänt till sina nya ägare i Sverige. Intresset är galet stort och jag försöker alltid hålla ögonen öppna efter passande hästar. Trots allt jobb hemma har jag och Anna gjort antagningsprov för att bli instruktörer level 1. De kommer göra kursen här i norr och vi ger en hel del lektioner så det känns bra att ha någon form av diplom. Antagningsprovet gick bra och även om teorin på portugisiska är lite utmanande ska det nog gå bra på slutexamen. Roligt att testa sig själv och man kan aldrig ha för mycket utbildning!

Fina fina Icaro ska också ut till salu snart.

Mandarim är väldigt rörlig och supersnäll att rida.

Förra söndagen åkte vi iväg och tränade ett gäng tillsammans här i närheten. Vi satte upp en hel bana med we-hinder och Fandi var rätt exalterad då vi inte har åkt ut så mycket iår. Det var så nyttigt att rida på ett annat ställe då han blir annorlunda än hur han är att rida hemma. Just nu känns det som jag och Fandi är mellan två trappsteg i vår utveckling. Jag vet att han kan, men det blir lätt spänt på bortaplan och då har jag svårt att ta oss ur det. Men det är bara jobba på och försöka att bli bättre.

Härligt gäng i höstiga färger. Taget av Carlos Hernani.

Min egna häst är helt fantastisk! Han är en dröm, så otroligt okomplicerad och snäll. Lugn i ridningen, men när man ber om trav så är han väldigt framåt. Jag antar att det kommer en period när han blir tonåring, men jag ska njuta av att ha en så normal och lättsam häst tills den dagen kommer.

Man kan se att han är en bebis!

Jag och Fandi jobbar vidare på hoppningen för att göra slutexamen i december. Då ska vi hoppa 1 - 1.10 m. Det går lätt för fort (vi båda tycker att det är så jäkla roligt) så vi har tränat på att hitta en rundare galopp och lägga ett extra på linjerna för att han ska hoppa mer genom hela kroppen.

Malva är så himla fin och hon blir kvar ett par veckor till. Tror Åsa Cidh kommer få mycket roligt med denna härliga märr.

Jag ska försöka bli bättre på att ladda upp videos och kanske skriva mer om träning av hästarna.

Ha en fortsatt fin söndagkväll!

/Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 45728 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
28
2020

Mycket hinner hända på några veckor! Jag har haft några hästar som har åkt och några nykomlingar har anlänt. Hispania och Lidador åkte till sina nya ägare i Sverige i början av oktober. Det går jättebra för båda två och jag blir så glad över meddelanden jag får från nöjda hästägare.

Emelie och Hispania. Så fina tillsammans!

Lidador mår gott i hagen.

I måndags var det Jocos tur att åka till Sverige. Jag kommer verkligen att sakna mitt lilla popcorn! Han är en väldigt speciell häst och har gjort en otrolig utveckling under de 3 månader han har varit med mig. En stor personlighet i litet format. Men jag är övertygad om att han kommer hamna i rätta händer och det ska bli spännande att följa hans resa i Sverige. Han får sällskap av två andra lusitanos som ska till Sverige. En som jag hjälpte till att sälja åt en ung tjej som tävlat working equitation. Hennes häst Danubio är 12 år och hon kände att det var dags att investera i en ny förmåga. Det är en mycket trevlig häst och jag är säker på att han kommer att göra succé i Sverige. Den tredje hästen är åt min vän Johanna Nygren som jag åkte och provred åt. Den ska gå i hennes ridskoleverksamhet och är en väldigt söt liten häst som jag också tror kommer passa perfekt. Så roligt att intresset för lusitanos i Sverige är så stort.

Joco är i Paris inatt och anländer till Holland imorgon. Början på nästa vecka kommer han vara framme i Uppsala och sin nya ägare Myran Olsson. Normalt tar det runt en vecka för hästarna att resa från Portugal till Sverige. Jag är väldigt nöjd med holländska företaget Marcel Jordan som jag använt mig mycket utav.

Några nykomlingar har anlänt och jag har nu 9 (!) hästar i stallet. Tur att jag har en praktikant ett par månader, annars är det tufft att hinna med allt. Jag har fått en stor och elegant skimmelvalack som är till försäljning. Han behöver en del arbete så jag tänkte vänta med att lägga ut honom på annons lite till. Han rör sig fantastiskt fint, men behöver en rutinerad ryttare då han är en känslig kille. Jag tycker hemskt mycket om honom och ska försöka se till att han hamnar rätt. Skulle bli en fin dressyrhäst. Han är 8 år och rätt sen i sin utbildning, men det finns massor med potential och kvalité. Icaro är också ny. En brun hingst som är 7 år gammal. Den ska också ut till försäljning så småningom. Dottern i familjen har tävlat dressyr och tränat massor, men tyvärr har hon tappat intresset och hästen var rätt ur form när han kom. En 4-årig hingst har också kommit in på försäljning. Det är en fin häst men när den kom var den väldigt tunn så han ska få en chans att runda på sig innan jag kan lägga ut honom. Supertrevlig att rida och vi ska nog kastrera honom nästa vecka. Även om han är snäll är det alltid lättare att sälja hästarna som valacker. Sista nykomlingen är det vackra stoet Malva AR. Hon köptes in på Alter Reals årliga auktion av Åsa Cidh. Hon är 4 år och lite riden, men jag ska rida henne lite mer innan hon åker till Sverige om ca en månad. Hon är så fin och har en läcker personlighet. Hon har ett lugn i sig samtidigt som hon är väldigt vaken och alert. Jag kommer nog alltid ha en liten crush på alter-hästarna.

Mandarim är ny i stallet. 4-årig hingst som har superfin galopp.

Malva AR som ägs av Åsa Cidh. 4-årigt sto som ska vara i träning hos mig en månad. Härlig tjej med snygg frisyr. Vi väntar med spänning på att manen ska växa mer så att den lägger sig.

Och äntligen har min alldeles egna häst kommit fram (söndag)! Ni har fått se en del bilder av Renoir TH de senaste 3 åren. När jag köpte honom 2017 var han bara några månader gammal och jag tänkte att det skulle ta såååå lång tid innan det var dags att börja rida honom. Nu är han här och jag känner mig som världens lyckligaste tjej. Det är en märklig känsla att ha sin egna häst och jag tror verkligen att han kommer bli något extra. Han är otroligt cool och mysig att ha och göra med. Vi har tagit det lugnt några dagar och i slutet av veckan ska jag prova rida. Är så tacksam för denna chans jag fått av uppfödare Ulrika Hübinette och Christian Hansson.

Min alldeles egna Black Beauty! Idag fick han en hagkompis och de blev genast vänner.

För någon vecka sedan var jag iväg med Fandi för sista nationella we-tävlingen i Lissabon. Jag hade höga mål och ville försöka få bättre resultat än i Golega. I dressyren var han väldigt spänd och det var svårt att få till en bra känsla på en hand. Vi red ändå ihop 65 % så det känns bra att vår lägstanivå är hög. Det skulle bara vara roligt att få till högstanivån någon gång och se hur mycket man kan få betalt. I uppvärmningen till tekniken hade jag inte alls bra känsla så jag trodde vi skulle få en del problem inne på banan. Men där överraskade han mig och vi fick till en jämn runda. 68 % och det fanns mycket jag hade kunnat göra bättre, så vi kan nog komma upp på den magiska 70-gränsen. I speeden försökte jag satsa och rida på ordentligt från början. Jag var kanske lite för entusiastisk och vi hade en "urballning" så jag får nog ta det lite lugnare första delen av banan och prova rida fortare succesivt. Men vi provar oss fram och lär oss massor varje gång. Det var en rolig tävling och vi var några stycken som åkte från norr. Det är en härlig blandning av folk i vårt lilla gäng och alla är så bra på att peppa varann och stötta. Gör att tävlingarna blir ännu roligare att åka på. De har lagt ut att det blir en till tävling 20-22 november så den satsar vi att åka ner på.

Tävlingen i Lissabon gick inne i ett mörkt ridhus så det får bli lite fina bilder från Golega tagna av Catarina Pedro.

Ha en fortsatt bra vecka!


Kram,

Astrid


Instagram: astridhedman


Läst 47966 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen




Arkiv




Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 3

– TEMA: Smarta stall
– Reportage: Malin Baryard Johnsson
– Trappan till skänkelvikning

– Bärighet och rakriktning
– Nya sätt att hältutreda hästar
– Så upplever hästen sin värld
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Hjälp, hur ska jag hantera min häst?
Elke Hartmann svarar
Tips för att få stabil hand i hoppningen
Lennart Lindelöw svarar
Hitta självförtroendet i hoppningen efter en olycka
Lennart Lindelöw svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.