Portugal-bloggen
SEP
21

Dålig motivation

Efter förra tävlingen har jag känt mig väldigt trött och omotiverad. Jag rider på, men känner mig lite lost då jag inte riktigt har någon tävling att träna till. Det har varit väldigt högt tempo under en lång tid så jag antar att det har kommit ikapp mig. Har försökt hitta på roliga övningar och ridit ut mycket. Altivo har fått ett par lugna veckor och nu är han barfota igen. Vill att han ska få nöta hovarna så som han har dem naturligt och nästa tävling är inte förrens i november så vi har tid. Dessutom jobbar han obekymrat utan skor så vi kan fortsätta träna som vanligt.

Jag och Ernst hade ett fantastiskt pass mellan vinrankorna i fredags. Ni vet ett sånt pass som man kan leva på i veckor. Han fick så fin framåtbjudning och vinrankorna hjälpte till med rakriktningen. Där jag brukar rida sluttar det lätt så de får dessutom lite backträning. En vända släppte på när det gick uppför och Luke var med mig förstås. Luke och Ernst började kapplöpa i backen, riktigt härligt! När jag sedan kom på rakt spår med vinrankor på båda sidorna gjorde vi seriebyten och han var sååå fin. När det sluttade lätt nerför gick vi in i passage och vi fick ett härligt häng. Ska försöka behålla den känslan och sträva efter att hitta den igen!

Jag har lite färre hästar nu vilket är väldigt skönt. 9 istället för 12. Aquario är ju hos sina nya ägare i Sverige och Hospedeiro har fått åka tillbaka till sin ägare. Tänkte att jag skulle göra en kort presentation av mina fina arbetskollegor någon dag framöver. Nu när jag har lite mindre att göra har jag bestämt mig för att börja yoga på morgonen igen. Hoppas kunna få mer energi av det. Något jag ser fram emot otroligt mycket är att både mamma och bästa Maria Eriksson kommer och hälsar på mig i början på oktober. Då kommer jag garanterat att få motivation :)

Kram på er,

Astrid

Instagram: astridhedman

Fighting face på både mig och Altivo

Tjohooo!


Läst 2825 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
16

Martingal

Jag är inte så mycket för hjälptyglar, men det finns en hjälptygel som jag tycker är underskattad och fungerar för ändamålet i vissa situationer. Den heter martingal! Det är vanligast att använda sig av martingal i hoppning för att hästen inte ska slå upp med huvudet. Men den är även bra att använda sig av på yngre hästar vid tex uteritter. Då har man dessutom en halsring att hålla i sig i vid behov.

Jag har en häst som kan dra iväg och då vänder han halsen ut och in. Inte jättelätt att styra eller bromsa då det händer. Med en väl anpassad martingal kan hästen inte komma upp så högt med huvudet och jag har mer kontroll. Samtidigt är det inga extra tyglar att hålla i (som tex graman) och den verkar enbart när hästen slår upp huvudet. Annars är den bara där och nu behöver jag inte rida med den längre för hästen vet att jag har mer kontroll.

Jag har även haft lite problem med samma häst och även en utav unghästarna (båda dessa hästar kom till mig redan med dessa ovanor. Ingen som jag har ridit in själv) som ibland har rest sig i olika sitationer. Främst vid uteritt då de inte vill gå förbi något då de ställer sig samtidigt som de vänder om. Det är inte så mycket rädsla utan mer som en olydnad. Jag har vant mig, men det är klart att jag vill undvika dessa situtaioner i allra högsta grad. En dag kanske de tappar balansen och slår över. Fick tipset av min hoppkompis Anna att testa fast martingal. Det innebär att istället för att tyglarna löper genom ringarna så fäster man ringarna i nosgrimman. Fungerar alldeles utmärkt! En gång testade hästarna, när de kände att de inte kunde komma upp tillräckligt för att resa sig så gick vi vidare lugnt och fint. Nu använder jag det inte längre för det behövs inte. Det som är bra med den fasta martingalen är att även den inte stör hästen så länge den inte försöker slå upp huvudet och jag har tyglarna helt fria att korrigera vid behov.

Så martingal är inte bara bra för hoppning, det kan vara bra vid korrigering också. Men det är som sagt en hjälptygel så målet är alltid att kunna rida utan. Om ni har vilda hästar vid tex uteritt så testa byta ut gramanen mot martingal, löpande eller fast. I mitt stall finns det ingen graman och jag har skrivit ett inlägg för ganska länge sedan om min åsikt om den hjälptygeln... 

Hoppas ni får en bra helg! Jag har min första hästfria söndag på lääänge :)

Kom ihåg att följa mig på instagram, astridhedman

Kram,

Astrid

Martingal

Fast martingal. Denna är ganska tight, men denna bild var bara för att visa hur det ser ut. För att anpassa korrekt ska man se att hästen kan ha huvudet i normal lyft position utan att tygeln verkar.


Läst 11976 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
12

Tävlingsframgångar

Vilka helger jag har haft med världens bästa hästar och team.

Förra helgen var det regional final i working equitation med Enjeitado. Jag låg i ledning då de 4 bästa omgångarna räknades. Dock så hade jag en annan ryttare (min f.d. chef från första året jag var i Portugal) hack i häl så det fanns inte mycket utrymme för misstag. Om han vann och jag kom tvåa skulle jag ändå vinna, men blev jag trea skulle jag bli tvåa totalt. Jag var dock väldigt taggad på att vinna finalen då Enjeitado har gått från klarhet till klarhet detta år och vem vill inte vinna? :)

På framridningen till dressyren var Ernst ganska laddad och spänd. Han höll sig dock inom ramarna så jag hade bra känsla när jag red in på banan. När vi red upp på medellinjen kändes det plötsligt som en helt annan häst. Väldigt avspänd och nästan inte gick fram ordentligt. Jag var ganska passiv i traven, skritten och början på galoppen. När första bytet var på gång bestämde jag mig för att börja rida! Då vaknade han till och gick superfint hela galopprogramet och vi satte alla byten. Det blev 70 % och en förstaplats så det kändes kalas. I manövertestet hade vi ett bra flyt, men på tjuren blev Ernst plötsligt rädd och ville inte gå förbi. Han har ju bara passerat den tjuren på varje tävling i 2 års tid... Hästar alltså. Vi fick ändå 62 % och kom 3a. Inför speeden visste jag att jag var tvungen att vinna för att ta hem tävlingen. Ernst är inte världens snabbaste, men jag kände mig trygg efter Ponte de Lima då jag har "kommit på" hur jag ska rida honom fort. Altivo kan jag bara lätta av i tyglarna och han drar på. Gör jag det med Ernst tror jag att han känner sig övergiven och blir bara stressad. Därför har jag försökt behålla stödet och rida fram honom till så han känner att jag är där.

I speeden hade vi ett fantastiskt flyt och vi lyckades vinna klassen och slog till och med banrekord av alla deltagare. Vi vann omgången och championatet totalt. Total lycka att få göra det med min fina Ernst som har utvecklats så mycket.

Glada efter vinst!

Altivo fick också pris fast han inte var med. Det var inte så många som red alla omgångar i hans klass så vi kom tvåa i championatet trots att vi inte red finalen.

Denna helg åkte jag, Nuno, Jesus, Catarina och Altivo ner till Lissabon för nationell we-tävling. Tävlingen hölls på vackra Companhia das Lezirias som också är ett stuteri. Vi körde ner 5.00 på lördagmorgon, anlände 9.08 och gick direkt med hästen för vetcheck som hölls mellan 9-10. Det gick finfint och vi hade till 15.30 på att vila upp oss inför dressyren. Altivo var väldigt lugn i boxen, nu har han så pass mycket erfarenhet att han inte stressar upp sig även fast han är hingst. När vi red fram så blåste det ordentligt och domarkurerna hade plasttak som levde om en hel del. Altivo är väldigt ljudkänslig men även om han spände till så gick han förbi och inne på banan kändes det knappt av. I första skrittvolten satt jag till lite för mycket med ytter sittben så han trodde vi skulle galoppera. Ibland är det ett problem med för lydiga hästar ;) En bit in i skritten och under traven la han tungan över bettet. Han blev inte så rörig i munnen, men jag hade inget sug och kunde inte ha det tryck jag ville i traven. I slutet av travdelen rättade han till det och galoppen kändes riktigt bra. Vi fick 66,3 %. En domare höll oss som etta, men vi landade på en fjärdeplats med bara 2 % till förstaplatsen. Lite irriterande nära, men det är bara att rida bättre nästa gång. I min klass var vi 5 stycken. 3 av dem har varit med på internationella mästerskap varav en är EM-vinnare från förra året, Eduardo Almeida. Den fjärde ryttaren har också varit med mycket på stora tävlingar och har en fin häst. Så det var med andra ord tuff konkurrens! Inför söndagens manövertest, som gick på gräs, var jag superladdad. Jag har aldrig tävlat på gräs förut och behövt brodda osv så det var en nyttig erfarenhet. På vissa ställen av banan var det rätt blött så i fållan och klockan gick jag ner till skritt för att inte riskera att halka. Altivo var något spänd på den stora banan så jag hade mer i handen än vad jag hade velat. Jag kunde ändå ha honom med mig hela tiden och vi hade inga större missar. Enda stora missen, som helt var mitt fel, var hindret. Han bjuder normalt bra på hinder, men jag tror inte han förstod att vi skulle hoppa förrens vi nästan var framme. Jag borde ha lättat av i handen och ridit framåt, men hamnade i "backa-av-läge". Då blev det ett litet travsteg just innan så det drog givetvis ner poängen rejält. Men resten var bra så vi fick 68 % och tredjeplats. Återigen med 2 % till förstaplatsen. Hade jag inte haft missen framför hindret kanske vi hade kommit 2a iallafall.

Efter lunch var det dags för speed och jag hade 5 svenskar som hejade på mig vilket peppade lite extra. Det var en lång bana och vi skulle hoppa nerför en bank. Roligt fast lite spännande att se hur hästen skulle reagera då vi aldrig gjort det tidigare. Jag visste att jag var tvungen att rida fort för att bli topp 3 och det gjorde vi. Första 4 hindrena kändes lite vimsigt då Altivo var väldigt på. Banken gick kalas och sedan väntade han lite mer på mig. Då kunde jag svänga mer för vikthjälperna istället för att använda tygeln. Vi hade inga missar och kom tvåa i speeden vilket gav oss en tredjeplats totalt! Vi vann över Eduardo (som för övrigt är en av mina förebilder inom we) vilket kändes väldigt stort. Dessutom var alla så trevliga och gratulerade då de såg hur glad jag blev. Känner mig lite mer som en i gänget nu när jag visat att jag minsann kan vara med och slåss i toppen. Inte helt lätt att komma in som ung, svensk och tjej ;) Det var en lätt resa hem på 4 timmar då stämingen var på topp.

Nästa tävling med Altivo blir i Golega i november. Då jäklar ska vi vinna!

Hanna Larsson tog fina bilder och filmade speeden.

Vackerhästen! Ser ut som en staty.

Denna bild hade varit så fantastisk om jag inte hade suttit som en varmkorv och tittat upp. Hästen är ju amaziiiing <3

Världens bästa team <3

Kom ihåg att följa mig på instagram: astridhedman

Ha en supervecka!


Läst 15990 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
27

Guld till en riktig hästmänniska

Tyvärr så har jag inte kunnat se mycket av EM då SVT inte har haft rättigheter utanför Sverige. Jag har kommit över klipp från dressyren och hängt med så gott det går i hoppningen. De höjdpunkter av det jag har sett är defintivt the upcoming star Therese Nilshagen. Så fint och mjukt ridet och vilken fantastisk häst. Underbart att hon visar att det går även om man inte har massor med pengar. Med hårt jobb och vilja kan man komma långt. Känns hoppfullt!

Vilken avslutning med hoppningen, både lagets silver och Peders efterlängtade guldmedalj. Vilket par de är Allan och Peder. Jag tycker det är så inspirerande att höra Peder om sin taktik. Han verkar så otroligt fokuserad och mentalt inställd på vad han ska göra. Gå in i sin bubbla, förbereda allt som möjligt kan förberedas, känna sin häst och ha ett bra team runtom en. En riktig hästmänniska och fantastisk ryttare. Välförtjänt!

För mig går det bra med hästarna. Enjeitado ska starta final i regionala championatet nästa helg och helgen därpå är det Altivos tur att gå nationellt i Lissabon. Aquario åker till sina nya ägare i Sverige imorgon så vi letar häst för fullt till Nuno som vill ha en yngre förmåga. Ska bli lite skönt med 1 häst mindre ett tag iallafall. Nu kommer det bara vara 10 stycken :) Vi har hämtat in 3-årspojkarna som jag kanske inte skrivit om. Jupiter och Jasmim som båda är avkommor till Altivo. De ska ridas in, kastreras och säljas. Båda är trevliga och rör sig riktigt bra så det ska nog inte bli några problem.

Hoppas alla får en härlig vecka,

Kram

Hoppas jag och Ernst eller Horus kan rida EM en dag.


Läst 21490 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
24

Jogos Equestres

Iår var första gången det anordnades tävlingar i Ponte de Lima i augusti. Jag hade en körig helg med 4 hästar. Torsdag em åkte jag och Jesus dit med Giesta, Enjeitado och Invictus. Jag red alla 3 och de var fina med bra energi. Giesta hade defenitivt turbon på så hon fick galoppera några varv innan vi kunde börja jobba. Roligt när hästarna vill gå fram! Var i säng efter midnatt och upp igen kl 6.00 för att tävla med Invictus 8.24. Han skötte sig helt fantastiskt! Jag trodde att han skulle vara lite vildare eftersom han trots allt är en 4-årig hingst. Men jag var imponerad av hur modig han var och cool med de andra hästarna. Inne på banan skötte han sig toppen och vi red ihop nästan 68 % och vann klassen. Direkt efteråt så körde vi hem honom och hämtade häst nr 4 som var Altivo. När vi var tillbaka longerade jag Giesta och red Altivo efter lunch. Jag var så irriterad på en hopptjej som hade ställt sitt sto mitt framför Altivos box. Han var givetvis hysterisk så det blev inte världens bästa pass, men sedan lugnade han sig. Blir galen på ryttare som bara bryr sig om sina egna hästar och inte tar hänsyn till andras djur. Det var ett mixat event så det var både dressyr, hoppning, working equitation, körning och horseball.

Vid 17-tiden var det dags för Giesta att äntra dressyrbanan. Hon var väldigt på så jag hade en underbar känsla. Jag testade att behålla det trycket istället för att rida på säkerhet och när det var bra var det super. Men vi fick några dyra missar som gav oss 62 % och 4:e plats. Jag var ändå glad över hur hon tog det och all hennes energi, hon är så rolig att rida när hon är på.

Senare på kvällen var det Enjeitados tur att göra dressyren i working equitation. Han var väldigt spänd på framridningen pga högtalarna som spelade hög musik. Jag lyckades hålla mig cool och lugna honom och inne på banan var han jättefin. Sista bytet var han efter bak så där fick vi en 4:a med koefficient 2 så det kostade. Vi fick ändå 67 % och 0,30 % från förstaplatsen. Altivo gjorde sista starten för dagen kl 21.30. Han hade också mycket energi, men höll sig på rätt sida om den gyllene gränsen. Vi red ihop 70 % och vann :) Efter vi hade stökat undan hästarna så körde vi hem Giesta som var klar för helgen. Det blev åter igen en sen kväll men vad gör det när man älskar det man håller på med.

Lördag förmiddag var det tekniktest i we. Enjeitado var först ut och jag tror vi gjorde ett av våra bästa test någonsin. Ett par småmissar, men han var med mig, bytena kändes bra och det kändes som att han litade på mig. Vi fick 69 %, återigen irriterande nära att vinna, men jag var så nöjd med känslan så att det spelade faktiskt ingen roll. Altivo hade fortsatt mycket energi men var fin. Vi fick också 69 % och vann igen. Inför speeden så var min strategi med Enjeitado att rida fort, men hålla mig lugn så att jag inte stressar upp honom. Det fungerade bra, vi hade fint flyt och vann speeden i vår klass. Däremot så hamnade vi på andraplats totalt. Väääldigt nära förstaplats, men nästa gång då jäklar! Med Altivo ville jag försöka göra banrekord, han är snabb och har vi inga missar är vi oftast snabbast av alla. Oturligt nog så lyckades Altivo välta klockan när vi ryggade ut ur korridoren så där fick vi tidstillägg. Annars hade vi tagit banrekord, men vi kom ändå först totalt i klassen så det var roligt!

Det var ett bra avslut på en bra tävlingshelg och denna gång fick jag till och med en ledig söndag. Som spenderades med att åka och titta på unghästar...

/Hästnörden

Giesta på framridningen

Världens bästa team <3 Vet inte vad jag skulle göra utan dem!

Mina älskade pojkar <3

Vinnaren!


Läst 21133 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
11

Riding with feeling

Hej alla!

Nu är jag tillbaka i Portugal efter 2 veckors semester i kära Svealand. Det känns som att jag hann med väldigt mycket samtidigt som jag tog det rätt lugnt. Träffa nära och kära, lite partaj, rida, äta gott och avslutade med 3-dagars kurs i Skåne.

Det var fantastiskt roligt att vara tillbaka i Skåne och se både gamla och nya ansikten. De flesta av ekipagen hade jag coachat tidigare och jag tyckte alla hade gjort framsteg. Då är det dags att steppa upp på nästa nivå! Några nya som gjorde bra ifrån sig och som jag hoppas man får se mer av. Det vi fokuserade mest på var övergångar. Inte bara göra en övergång vid ett ställe, utan att göra det med kvalité och att sträva efter att alla ska bli bra. Sitsen är givet, det är något som vi måste jobba med heeeela tiden. Jag ville att ryttarna skulle tänka vad de gjorde. Första passet gjorde vi övningar med massor av övergångar. Andra dagen var det bana då de fick tänka på hur de gjorde, inte bara göra. I working equitation händer det mycket hela tiden så det gäller att ligga ett steg före. Om ryttaren bara fokuserar på att sakta av till skritt vid punkt A och börja galoppera vid punkt B är det lätt att hamna efter. Om man däremot har klart för sig vad man ska göra och förbereda i god tid kan man få massor med mer tid på sig. Tex innan övergången från galopp till skritt så ska jag sträcka upp mig för att hjälpa hästen med balansen. Känna att hästen samlar upp sig stegen innan och inte backar ur eller trycker på i handen. Hitta tajmingen och göra övergången exakt vid punkten. Snabbt hitta en balanserad skritt utan att det blir stora älgkliv. Innan övergången in i galopp se till att nacken kommer upp något eller att hästen kommer lite mot mig om jag kramar i tygeln (beroende på vad man har för typ av häst). Att jag sitter i rätt position, har korta steg i skritten innan galoppen och har kontakt på yttertygeln i fattningen.

Kvalitén på övergångarna är så viktigt för att sedan ska dessa övergångar bli stegförändringar, piaff, passage och galoppombyten. Det gäller också att känna vad som händer i varje övergång. Släpper hästen bettet in i halten? Då kanske jag måste tänka mer framåt in i halten och korrigera framåt om hästen tar ett steg bakåt. Om hästen trycker lite i tygeln så kolla att den är aktiv bakifrån och att hästen kan komma mot dig om du kramar segt i tygeln. Så fort den mjuknar av så mjuknar du.

Vi jobbade också mycket med att hitta sätet. Alla tjatar om att man ska rida med sätet, men hur gör man det egentligen? Jag är absolut inte facit, men i det neutrala läget ska man hitta "triangeln". Den består av sittbenen och pubisbenet. Om jag vill att hästen ska gå mer fram sitter jag lite mer bak på sittbenen (drivande säte). Det man får vara försiktigt med är att inte börja trycka, utan om hästen inte svarar så bra framåt får man använda skänkel eller spö. När man vill bromsa kan man sitta mer på "frammen" av triangeln och samtidigt sträcka upp framsidan av överlivet och spänna magen så att man följer lite mindre i rörelsen. Skänklarna kan man trampa ner och bakåt med tårna vridna framåt. Då kommer du djupare i sadeln då man öppnar mellan sittbenen. Viktigt att sitta på insidan av benet för att få rätt vinkel. Inga utåtvridna tår! Se framför er de ryttarna från spanska ridskolan i Wien. När de piafferar sitter de väldigt djupt i sadeln med en lång framsida.

Kom över en väldigt fin och inspirerande text på facebook som hade lagts ut av självaste Arthur Kottas-Heldenberg. Det är inte han som skrivit det utan hans vän Hans Moeller. Jag tänkte dela den med er, den är på engelska men den är lätt att förstå.

Once More with Feeling
by Hans Moeller
Originally Published in Dressage Letters, 1967

In dressage, the more one progresses, the more one realizes how much depends upon feeling. And herein lies the irony central both to learning dressage and to instructing others in the art. For feeling cannot be explained in any but its own unexplainable terms. Feeling must be experienced. All an instructor can do is say “That’s it!” when his pupil at last produces the sought-after response in the horse - and all a pupil can do is ask himself at that precise moment, “What do I feel - in my body; in my horse? At this precise moment when my instructor says ‘That’s it!’ what do I feel”

Nor is this as easy as it sounds, for to have one’s body under control and to be able to feel exactly where that control is, what has induced it, and what it in turn induces requires, first of all relaxation. And relaxation, paradoxically, would seem in this connection to provide not a prerequisite for the accurate exercise of power, but a contradiction in terms.

How difficult it is to relax! How difficult it is to “let it happen,” to do nothing, to absorb like a sponge the reaction to action, rather than, in an effort to feel, to stiffen against feeling. Relaxation. That is the key.

Relaxation, Balance, Rhythm. These are the basic requirements for riding with feeling. Only a relaxed rider can expect a relaxed horse - and this is where the vicious cycle begins. For feeling is a reciprocal thing. A relaxed rider with a correct seat should feel the rhythmically swinging back of the horse, not the stiff and hollow back that a lack of relaxation produces. Again, feeling is reciprocal: the rider’s legs must feel the sides of the horse: the horse must feel and accept the rider’s leg aids.

Learn to feel - first at the halt: If one hind leg is left behind or the horse rests on one hind leg, the relaxed, feeling rider will actually have an urge to correct his seat, to shift his weight, for he will be aware of a lack of support on one side.

Learn to feel - in motion: In stepping over poles on the ground, a rider should feel in his knees and in his thighs the reaching shoulder - the foreleg - of his horse.

In the posting trot, the rider should not have to discover with his eyes whether or not he is on the correct diagonal. It is a matter of balance, not vision; the rider should feel the correct diagonal - first in the corners, then on the circle, then on straight lines. The same is true at the canter. The rider should learn to feel the correct lead; he should not have to look for it.

Learn to feel - with the hands: Learn to feel the horse’s mouth with an elastic, stretching contact. Remember that “on the bit” is not synonymous with forcing a horse’s head and neck into a given position, though the common misunderstanding of the term would have its.

Learn to feel - though the seat; through the legs; through the hands. Then learn to coordinate all three! And therein lies the greatest difficulty. For coordination of the feelings experienced through the seat, legs, and hands requires that at the same time those feelings are noted subjectively they be examined judiciously, objectively. Am I sitting correctly? Is my weight where it should be? What about my leg aids? Are they clear enough to be understood by my horse at his present stage of training? And my hands. Do they have the right kind and degree of contact? Or are my reins flopping? Or am I pulling on them? Only when a rider is able to feel and coordinate all this will he be able to take corrective action.

The successful coordination of his feelings will enable a rider to discover the source of a given difficulty. Too often, for example, a rider will attempt corrections with his hands alone, failing to realize - because he has failed to coordinate, to examine, to judge his feelings - that the cause of his problem is in, say, the hindquarters. Again, only a rider who feels and can coordinate what he feels can take effective corrective action. He will know where his problem lies because he will consciously feel it - just as he will consciously feel and know when his problem is solved. The same principle exists as in driving a car. If engine trouble develops, one does not attempt to repair the difficulty by going to work on the steering wheel. Why, then, attempt such contrary measures with the horse?

And now, let’s try it again. Once more - with feeling!

Namaste!

Astrid

Foto av Manuela Büttcher

De skänklarna ska ni INTE titta på! Uppdragna, kanske för att hästen i den stunden inte sög på framåt och jag drog upp benen och klämde lite. Ajjabajja! Men sjukt snygg häst.

Priscilla Olsson och hennes lusitanosto för första gången på bron.


Läst 20381 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
23

Bra dag!

Imorgon drar jag till kära Sverige för ett par veckors semester och även lite jobb nere i skåne sista dagarna. Kom gärna och kolla på we-träningar vid Krapperups slott 4-6 augusti!

Det har varit full fart (hela våren egentligen) innan jag ska på semester. Hästarna har gått fantastiskt bra, väldigt glad över Ernst som har börjat bli stadig i seriebytena. Altivo har fått ta det lite lugnare, vi ska hårdträna när jag är tillbaka. Bäbishästarna sköter sig fint också. Mina två 3-årstjejer som vi tog in i maj för inridningen är insuttna och har varit otroligt lättsamma. Båda efter Altivo som verkar ge väldigt trevligt temperament till sina avkommor. Jamaica och Jade har fått åka på sommarlov och när jag är tillbaka ska jag sätta igång med småpojkarna Jupiter och Jasmim.

Idag var det en riktig toppendag då jag åkte på dressyrtävling med Invictus och Giesta. Invictus gjorde sin andra start i livet och skötte sig med bravur. Det är inte så lätt för en 4-årshingst att koncentrera sig, men han var med mig och leverarade 66 % och en förstaplats! Finaste drömhästen <3

Giesta kändes något matt och när hon inte är helt framme är det svårt för mig att påverka. Hon blir lite irriterad om jag använder för mycket skänkel så det är bara att gilla läget och hitta lägen där man kan bjuda henne framåt. Hon kickade en gång mot skänkeln och lyckades pricka en blomma som stod på en bokstav. Precisionspoäng! Skämt åsido, det som var bra kändes riktigt bra och hon känns stark. Det blev 65 % och delad förstaplats. Hade alltså inte kunnat gå mycket bättre. Nu har även Giesta fått åka hem på ett litet sommarlov hos sin ägare i Spanien. När hon kommer tillbaka ska vi jobba vidare, får se hur länge jag får behålla henne. Nu är hon ute till salu så jag hoppas att vi hittar ett bra hem till henne. Om någon skulle vara intresserad av detta talangfulla sto så hör gärna av er på min mejl, astrid_hedman@hotmail.com

I veckan har det blivit en häst mindre (!). Cauteloso är på väg till Sverige då Mikael nu kommer ha mer tid att rida regelbundet. Jag önskar er all lycka till! Det har varit fantastiskt roligt att få förtroendet att jobba med Cauteloso och följa eran resa <3 Kommer att hälsa på ;)

Det är nog ingen som har missat all uppståndelse iår igen runt Falsterbo. Iår var jag inte där så jag har valt att inte skriva något. Men mitt inlägg från förra året har delats flitigt så nu är det över 70 000 visningar! Helt otroligt och jag är tacksam för alla fina ord som har skrivits. Det är klart att inte alla håller med och det är helt okej. Jag kan säga att denna typ av ridning inte bara finns i Sverige. Idag såg jag en ryttare som inte deltog i tävlingen, men som tävlar på hög nivå här i Portugal, rida runt i rollkur. Denna ryttare är även domare så det är något som har blivit väldigt tokigt. Tråkigt att se, men man får suga i sig och försöka titta på mycket bra ridning. Harmoni och kommunikation är mina ledord just nu.

Stor kram, ska se om jag kan få till något blogginlägg under min semester.

Giesta och Invictus var superstars! Fotot på Gista är från Ponte de Lima taget av bästa fotografen Rui Pedro Godinho

Älskar att jobba med unghästar <3

Älskade Altivo <3

Film på Giesta


Läst 24593 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
14

Ponte de Lima 2017

Det blir inte så flitigt uppdaterande, ska försöka skärpa mig!

Förra helgen spenderades i Ponte de Lima där det var den årliga hästfeiran. Jag åkte dit med Giesta och Altivo. Giesta deltog i dressyrtävling fredag och lördag. Hon hade bara gjort en start tidigare i hela sitt liv och det är en stor tävlingsplats. Hon skötte sig utmärkt och jag hade inte kunnat vara med nöjd med henne. Jag red en Elementario 1 båda dagarna, det motsvarar LB i Sverige. Första dagen red jag en sväng på morgonen och då var hon väldigt laddad, men när det var dags för start på eftermiddagen skötta hon sig perfekt! Hon är inte så stark i längningarna ännu och jag ställde inte så höga krav. Men vi fick ändå ihop 65 % och vara med på prisutdelning. Lördag trodde jag hon skulle vara trött... Fel hade jag, hon hade massor med energi och jag hade väldigt härlig känsla inne på banan. Fast när det är mer tryck är det lättare att få misstag vilket hände ett par gånger så det blev bara 62 % vilket ändå var bra för att vara 3:e starten någonsin.

Altivo var lite småvild på fredagen när jag red på banan, men i dressyrtestet på lördagen hade jag fantastisk känsla. Det kändes enkelt att rida på en hand! Ett par extra byten då jag fortfarande släpper iväg ytterskänkeln och då han är så känslig byter han på en gång. Däremot är han snabb att byta tillbaka så vi kan göra byten i varje. Vi fick 65,99 % och kom 3:a efter 2 portugisiska killar som båda var med i EM-laget förra året. Jag var hack i häl så det känns bra att vara med i matchen! Söndagmorgon var det dags för tekniken. Altivo var fin på framridningen och inne på banan hade vi bra flyt. Hade kunnat göra bättre på ett par ställen och i fållan bröt han av till trav då jag höll i för mycket och kom dåligt in. Annars var jag väldigt nöjd och vi fick 68 % och var 3:a igen, inte många procent från de andra 2 ryttarna.

I speeden kändes Altivo lite trött på framridingen, men när vi kom igång inne på banan gick det i full fart. Jag vågar fortfarande inte speeda på så tufft på en hand, men vi var snabbast i klassen, men tyvärr så missade jag ringen så vi kom 2:a med 2 sekunder. Det hade ändå inte förändrat slutställningen där vi kom 3:a vilket jag var otroligt nöjd med i våran första nationella tävling på enhandsfattning.

Så summan var en väldigt bra helg, både allt runtomkring och resultatmässigt. Nu är det hårt jobb ett par veckor innan jag och hästarna får semester.

Kram

Astrid

Världens bästa gäng <3 Fattas på bilden gör mamma som kom från Sverige för att heja på mig <3

Giesta var en superstar <3

Jag och Altivo i väntan på prisutdelning.

Ni kan hitta fler bilder på min Instagram, astridhedman


Läst 50776 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
20

Tävlingar, besök och bröllop

Det går lite länge mellan gångerna, men nu har det faktiskt varit ett par köriga veckor.

Förra helgen hade jag we-tävling igen med de 3 storpojkarna (Ernst, Aquário och Altivo). Denna gång var tävlingen uppdelad på två dagar så vi red dressyren lördag och teknik+speed söndag. Jag var väldigt tacksam över detta då det var runt 32 grader varmt hela helgen och med 3 hästar i portugisisk dräkt blir det lite svettigt.

Dressyren gick riktigt bra med alla 3. Aquário var lite spänd i början men galoppen kändes kalas. Tycker jag fick lite låga poäng i jämförelse med de andra även om det inte alls var lågt. 65 % och en 4:e plats blev det. Ernst gick som en klocka och jag var grymt nöjd med bytena som kändes enkelt och jag red bra innan. 70 % och vinst! Yes!

Altivo var mycket mer på mattan än helgen innan då han var lite för taggad. Ett par missar från mig då jag släpper ytterskänkeln så vi fick ett par extra byten. Var i övrigt riktigt nöjd och vi fick, trots missar, 69 % och vann (vi var som helgen innan bara 2 i denna klass).

Jag har tur som har så fina och hjälpsamma människor runt omkring mig. Som ni förstår så är det rätt körigt att rida 3 hästar på tävling. Men jag hade svenskt besök i form av tränaren Åsa Goldring som egentligen bor i Skåne, men som är några månader i Portugal i vår. Hon hjälpte till massor och även hemma fick jag lite lektioner och hon var suverän på att tömköra! Ska sätta igång med att träna på det. Sedan var även Jesus med som har häst hos oss i träning. Fattar ni vilka underbara klienter jag har som inte ens har hästen på tävling, men som ändå kommer med och hjälper till och kör? Catarina var med lördag, men hon skulle göra en stor operation (tandläkare) söndag så då kom min hovslagare Bruno och hjälpte till. Ett bra team är A och O om man vill komma någonstans.

Söndag började Aquário i tekniken och fick 67 % och en 5:e plats. Jag hade kunnat rida bättre, speciellt i bytena. Samtidigt får jag komma ihåg att detta bara är hans 3:e tävling någonsin så det är ändå fantastiskt resultat. Ernst gick väldigt fint, lite spänd i något byte, men vi hade bra flyt. 72 % och en 3:e plats. Vi var inte så många i denna klass, men det var tufft motstånd! Altivo var spänd på första hindret, sedan flöt allt på jättebra och det kändes ganska enkelt att rida på en hand. Något byte gjorde jag ett språng för sent, men vi hade flytet och han var lagom i energi. 76,33 % och 0,17 % från att vinna tekniken! Jag var ändå otroligt nöjd med de procenten och min motståndare i denna klass har många års erfarenhet.

I speeden tog jag revansch med Aquário och vann! Vi var det andra snabbaste ekipaget i hela tävlingen. Med Ernst blev jag lite för taggad (vinnarskalle) så han blev stressad och jag var alldeles för "röjig". Han måste ha funderat på vad jag höll på med däruppe. Altivo testade jag rida liiite fortare på, vill fortfarande känna att jag har kontroll så vi inte får några missar. Det gick super, men vi var lite för långsamma för att vinna.

Så totalt blev Ernst 2:a, Aquário klättrade upp till en 3:e plats efter speeden och Altivo 2:a. Det är roligare att vinna, men samtidigt är det roligt att det är så tuff konkurrens. Det ger en mer motivation att bli bättre och jag hade fin känsla på alla 3 hästarna vilket är det viktigaste. Jag och Ernst fick dessutom pris för högsta procenten i dressyren.

Nu blir det ett monsterinlägg, men tänker också nämna att jag var på bröllop i Uppsala i helgen. Det blev en fantastisk dag full med kärlek och skratt. Så roligt att träffa gamla kompisar både från gymnasiet och stallet. Moa som gifte sig är en av mina bästa vänner, så det var underbart att se henne stråla av lycka när hon fick säga ja till sin Caroline. När jag berättade för min portugisiska familj att det var två tjejer som gifte sig med varandra tyckte de det lät lite konstigt. Och att man kunde göra det i kyrka! Och dessutom hade de en kvinnlig präst (finns ej i Portugal än). Men när det fick se bilderna på det lyckliga brudparet var det inte så konstigt längre, alla kunde se hur lyckliga och rätt det såg ut. Och ja, jag grät ett par gånger på lördagen ;)

Däremot har säkert de flesta sett nyheterna om de stora bränderna som ännu inte är under kontroll och har hitills skördat 64 liv. Det var väldigt obehagligt att inte vara på plats när jag fick reda på det, men tack och lov är de fortfarande en riktigt bra bit bort från där jag bor och jobbar så vi borde klara oss. Mina tankar går till de omkomna och deras familjer samt alla fantastiska brandmän och frivilliga som bekämpar elden. Det finns sätt att hjälpa de drabbade med ett litet bidrag. Jag vet tyvärr inte hur man gör om man befinner sig i Sverige, men det borde gå enkelt att ta reda på.

Två olika, men väldigt härliga helger! Glöm inte att följa mig på Instagram astridhedman

Där finns klipp från tävlingen också.

Kram, ta hand om varandra <3


Läst 59734 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
05

Vilken helg!

Helt slut i soffan, men tänkte jag kunde skriva ett kort inlägg om tävlingshelgen innan jag går och däckar i sängen.

Lördag åkte jag med Invictus och Giesta till en liten dressyrtävling. Jag red ett program som heter P3. Det har ganska mycket lättridning och är väldigt lämpligt för unga hästar. Lite övergångar och serpentiner i trav bla. Giesta skötte sig helt fantastiskt bra och vann med 66 %. Invictus tyckte det var lite spännande, men reagerade väldigt bra och det kändes som att han litade på mig. Det blev en andraplats på 64 %! Det är alltid intressant att åka iväg med bäbisar för första gången, man vet inte exakt hur de ska reagera på olika saker. Det var toppen att jag kunde åka iväg i onsdags och rida hos min goda vän Anna Lindberg (som jobbar med hopphästar i Portugal).

Idag var vi iväg till Maia med de 3 storpojkarna (Altivo, Aquário och Ernst) för att tävla i working equitation. Aquário var först ut och han var fantastisk! 70% och en andraplats så det var superkul. Ernst tyckte att svanskappan var äcklig, jag vet inte riktigt varför för han har haft den så många gånger. Normalt brukar jag rida med den en vecka innan tävling, men nu tänkte jag att han borde vant sig. Inte får vi skippa den heller, det hör till den traditionella portugisiska utrustningen och de är väldigt strikta på det här. Svanskappa med rävskinn bakom sadeln, brösta och allt annat i tradiotionell stil. Man får inte ens ha vanliga ridstövlar, de måste vara med bredare sula så man kan ha de typiska portugisiska sporrarna som man trycker på skon/stöveln. Vi fick (trots en del sparkar) 67 % och det som var bra kändes väldigt bra. Altivo var rätt taggad att vara tillbaka på tävlingsbanan. Inte hjälpte det heller att de hade satt upp ett tält till domaren och det blåste fullt ös. Trots detta så kunde han koncentrera sig och vi gjorde en riktigt bra runda som slutade på 73 %! Bra början på min enhandsfattningskarriär :)

I manövertestet så gick Aquário som en klocka! Vi hade nog fått rätt hög poäng om jag hade haft koll på att domaren körde på internationella regler. Du får inte rida igenom ett hinder som inte ännu genomförts. När jag skulle ta upp pampilhon (lång pinne) för att fånga ringen på tjuren passerade jag mellan tjur och pampilhon. Därför blev vi uteslutna vilket var trist då hästen gick så bra. Hade inte så mycket tid att gräma mig över det, upp på nästa häst! Ernst kände sig mer bekväm med svanskappan så vi kunde göra en bra ritt. Lite problem på parallellslalom då jag inte riktigt har suget i tyglarna. Ju mer jag driver ju mer bakom skänkeln blir han. Nåja, får jobba på det hemma, men resten kändes kalas! 69 % och en förstaplats! Altivo var lite lugnare, men jag överger honom och då blir det väldigt vingligt. Vi fick till det stundvis, men vi behöver båda få mer erfarenhet på denna nivå. Det är rätt stor skillnad att rida på en och 2-händer. Vi fick 62,76 vilket jag tycker är ett ok resultat för första gången på denna nivå. Det var bara jag och en till i denna klass och han hade högre än mig vilket innebar att allt skulle avgöras i speeden.

Aquário var helt fantastisk i speeden. Han är mycket mer på bakbenen och lättare att svänga. Hade grym känsla och jag tror hästen tyckte det var lika kul som jag! Ernst slog banrekord för dagen och kom på första plats. Finpojken <3

Altivo var mycket lugnare och mer med mig. Ryttaren i min klass red innan mig och blev utesluten. Därför visste jag att jag kunde rida lugnt och fint och försöka att inte bli utesluten. Det klarade vi och jag vann med både Ernst och Altivo! Aquário hade fått en tredjeplats om det inte varit för den missen.  Nåja, nästa helg är det dags igen.

Kramis,

Astrid

Altivo var glad att få komma ut på banorna igen <3

Instagram astridhedman


Läst 54836 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som working student.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som working student. Hon kom till Portugal den första augusti 2011 och planerar att stanna hos de vackra lusitanohästarna på obestämd tid.

Till bloggen



Mest lästa


Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Ibland är det enkelt att förgylla min fredag

Kajsa Boström

En strulig vecka!

Stalldrömmar

Riktigt bra veckor!

Therese

Till Husbloggarna