Hästliv

Hej!

Måndagen är här, och för många en måndag där man klämmer in lite jobb. Min ena dotters gudmor skrattade åt mig häromdagen, hon undrade hur det gick för mig så här i juletid. Jag drog på den snabba rösten och överdrev gällande min vardag med allt som ska klämmas in. Vi skrattade gott, men sen insåg jag en sak. Jag har gett mina två barn (om några veckor 5 och 2 år gamla) 19 dagars "ledigt" från förskolan. Det betyder att jag ska göra allt jag gör om dagarna med två tjejer busiga med - frivilligt. haha!


Hjälper till med hinkarna <3

Missförstå mig rätt, jag Ä L S K A R mina barn, därför jag vill ha dem hemma med mig, men när det är -18 och de inte vill vara nere i stallet, då känns valet inte alltid så genomtänkt. 
I dag har de dock fått sovmorgon och tittat på film medan de åt frukost. Strax rullar vi igång dagen och med lite kakor går de med på det mesta ;-) 


När man ska rida i kylan passar föräldrarnas hjälmar bra, så mössorna får plats under ;-) 


Medan Elwira klappar hästarna...


Så gillar Towe att gå runt och fotografera med min telefon (här med två jullovs-ponnyer)

Under julen har vi dock hjälpts åt, hela familjen, med stallgörat. Det har varit härligt, för stallet är maxat med hästar, både skadade men även hästar som varit här på jullov. 


En semesterhäst kom och har svårt att gå i hagen, här trivdes hon som fisken i vattnet och stod ute 6 timmar om dagen <3

När julafton var över och barnen somnat gick jag och Per ner till stallet för kvällsfix, våra föräldrar hade alla varit nere och lämnat godsaker i stallet så vi kunde skämma bort hästarna med lite kvällsgott. 


Mums!

Denna vecka blir det återbesök för en häst till klinik, en annan fortsätter sin igångsättning under ryttare och nästan alla promeneras eller går i skrittmaskinen. Med andra ord får jag enkelt upp mina steg för dagen!


Bra med en kompis som rider in hästar, hon får även ta denna igångsättning ;-) 

Köpt mig en palldragare förresten, vet inte om jag nämnt detta. Går supersnabbt att spåna boxarna, bland annat! Love it!


Drog med mig alla balar genom stallet och poff så var det spånat!

Ps. Jag måste avrunda dagens blogginlägg med ett klipp jag filmade i går. När hästarna är ute i hagarna och vi börjar bli klara med stallet - då spårar plötsligt gänget i stallet. haha <3



Ha en fin dag! Våra bravader följer ni snabbast via instagram ;-) 

Mvh Annelie


Läst 18790 ggr Kommentarer Kommentera

Hej, 

Flera gånger i veckan händer det. Jag får kommentarer, både på sociala medier eller i person, om att jag ska "andas", "ta det försiktigt" och "ta det lugnt". Jag brukar skratta lite när jag ser det. Hur kommer det sig att ingen säger åt min man att ta det lugnt i hans vardag? Eller till någon av mina vänner som jobbar mer timmar än 8-17? Är det för att jag är egenföretagare som man tänker att jag jobbar mer än andra, eller är det för att jag lägger ut blickar från min vardag på sociala medier?

Om jag älskar att gå till jobbet 365 dagar om året? Svaret är enkelt: Ja!
Jag älskar inte varje minut om dagarna, men om jag sätter mig ner och tittar på mitt liv, så ja. Jag älskar mitt jobb och min vardag. Älskar min familj och vad vi tillsammans byggt upp här ute på landet norr om Arlanda. 

Jag med vår uppfödning Rose Bay (f. 2019 e. Cascari - Caritano Z - Chellano Z)
Foto: Hästfotograf Jenna Vainionpää

Det är 7 1/2 år sedan vi köpte gården och då hade jag en dröm. En dröm att hjälpa människor med sina älskade hästar. Att vara den trygga hamn (eller famn) man kunde ställa sin häst hos och att jag skulle göra allt i min makt för att hjälpa till. I och med stallbygget under året 2021 har jag kunnat växla upp och ta emot fler hästar. Det betyder mer jobb, men för mig också möjligheten att inte behöva tacka nej till lika många kunder som innan. 

Jag går till jobbet om dagarna och vet att jag kommer känna känslor. Jag kommer antingen få pirr i magen av ett litet framsteg i en läkningsprocess, eller så kommer jag känna oro över något. Jag kommer löpande under dagen få planera, strukturera och justera planerna. Under mina timmar i stallet kommer jag stämma av med hästägare, veterinärer och troligtvis bolla lite med hovslagare. Inte en enda sekund kommer gå åt att tänka på att jag är ensam på gården.

Innan vi köpte gården arbetade jag på en PR-byrå i Stockholm. En stor, känd och prisad byrå. Där var jag byråkoordinatior. Jag bollade och gjorde mitt yttersta för att hålla vardagen rullande och enkel för mina +50 kollegor. Steget jag tog hit till gården kändes därför inte helt långt, men nu bollar och ordnar jag för fyrbenta. 

Min man säger att jag måste skaffa mig mer skinn på näsan...
Det kommer efter år av tårar, frustration och känslor i överflöd. Han har sagt till mig att inte ta saker personligt i snart 12 år, men hans uppmanande och uppmuntrande ord har ännu inte fått min näsa att växa sig tjockare. Det kan tyckas konstigt. Att jag bryr mig så mycket. Men orden "Go Big or Go Home" lever jag efter. Står hästen här så har jag belönats med ett ansvar och det är inget jag tar lätt på. Någon har ett förtroende för mig och mardrömmen är att svika det förtroendet. Därför sviker jag aldrig. Jag kan inte alltid skicka hem hästar som läkt på det sätt man önskade, men jag vet alltid att jag gjort så gott jag kunnat.

Det bringar mig delvis glädje - delvis skräck när hästägare kommer hit och säger att jag har ett gott rykte. Ett rykte är en färskvara som man måste leva upp till. Man får inte slå av takten och vara "nöjd", för jag kan inte leva på meriter om hästar som stod här för två år sedan, förra månaden eller i går. Det är andra hästar, nya kommer och de förtjänar samma energi och engagemang. Jag är inte någon veterinär, men jag lyssnar på vad de säger och skapar en lugn miljö för hästarna att vila på. 


Foto: Hästfotograf Jenna Vainionpää

Så ja. Utåt sett kan det se ut som att jag jobbar mellan 7 - 23, men sanningen är att jag lever livet mellan 7 - 23, har glädjen att få dela min passion med min familj och älskar varje sekund.

Oavsett vilket yrke du har eller vilken passion du har i livet - se till att älska det du gör. Då räknar du inte timmar, dagar eller år.

Mvh Annelie

@stallsteningeby på instagram


Läst 17705 ggr Kommentarer Kommentera

 God morgon!

Torsdagen är här och veckan verkar aldrig ta slut. Superroligt, men oj vad den innehåller många märkliga saker. 

I måndags hade vi ett bröllop i stallet, bara en sån sak. Där kan vi snacka inledning på veckan. Strax efter lunch red vår dotter Towe in med ringarna på sin ponny när hennes farbror/gudfar och hans fästmö gifte sig. Närmaste familjen var på plats och alla hästar stod inne för att verkligen ge känslan av att de faktiskt gifte sig i ett stall. Så mysigt! Efter bröllopet fick jag skynda iväg med Towe för det skulle vara luciatåg på förskolan. Medan Per tog rollen att åka dit styrde jag lastbilen mot kliniken. Dags för rörelsekoll och magnetröntgen. Jag tror lampan i stallet släcktes närmare midnatt när allt var lindat, medicinerat och omhändertaget hemma.

Under tisdagen körde jag in en av hästarna till en klinik jag sällan vistas på. Dags för operation av ett öga. Efter lite förvirring vart hästen skulle så hittade vi rätt och han lastades ur till en box. Jag hade haft en lite segstartad morgon i stallet då jag fick tillbringa över en timme med att köra traktor, och när jag inte kommer igång med mockningen, utan börjar med hästarna så halkar jag snabbt efter. Det blev därför familje-mockning på kvällen där alla hjälptes åt :-) 


Det var skridskobana på vägen, så plogen fick rugga upp isen innan avfärd.

Towe hjälper mig att mocka - men vem bestämmer egentligen på gården? :-)

Onsdagen blev en riktig resa. Känslomässigt kändes det som en berg- och dalbana! Klockan 10 åkte jag in med samma häst som var på kliniken på måndagen. Han skulle plasta lite på en hov och när jag står där får jag veta att svaret från hans magnetröntgen har kommit. När jag talat med veterinärerna och sedan står ute och pratar med ägaren i telefon... Jisses, det var en syn. Folk tittade på mig med sorgsna ögon - de trodde nog att jag skulle avliva en häst. 
Men egentligen så stod jag där och tårarna (och snoret) rann av lycka. Inte mitt snyggaste "moment", men jag kände sån lättnad i hjärtat. I 9 månader har jag kämpat med 180 cm höga Don Juan. Dressyrhästen med hjärtat och känslorna på utsidan. (Tidigare blogginlägg om honom) Jag har hönsat, fixat och anpassat vardagen efter hans tycke och smak, allt för att han ska stå så stilla som det bara går. 



Det betyder att i 9 månader har jag varit på helspänn. Nu är han "lagad". Han ska ridas igång och jag är klar. Det gick. Mot alla odds så gick det. Det gick att komma till denna punkt och när jag hörde ägaren glädje så brast det för mig. Där stod jag och bölade. haha


<3 <3 <3 


Denna underbara känsla byts dock några timmar senare ut mot iskalla kårar genom kroppen. Ägaren till hästen jag lämnat för operation ringer mig. Hon berättar att hästen dött under sövningen, men man lyckats återuppliva honom?! Operationen genomfördes så klart inte och istället väckte man upp honom och tog honom från operationssalen. Allt är väldigt oklart när man hör andrahandsinformation och inte pratar med veterinären direkt. Som person har jag svårt när jag inte förstår situationer, så jag ringde en av mina veterinärer för att höra mig för och bolla andra alternativ. Jag förstår självklart att varje operation medför en risk, men just nu vill jag bara hämta hem honom och låta honom återhämta sig.

I dag kommer som sagt den stora dressyrhästen åka hem. En ny häst kommer till oss för en kort visit över jul och klockan 20.00 ska jag vara på kliniken med en kundhäst. Just det besöket känns också i magen. Det blir lite av ett avgörande besök. Jag hoppas dock på framgång, för jag tycker mig se bättring! Ultraljud blir facit och vi får se om magkänslan stämmer eller inte. Har jag även turen på min sida hinner jag åka och hämta operationshästen också.


Tjejerna älskar att springa och mata hästarna <3

De kommande dagarna kommer de en hel hög till gården, många stamkunder kommer med sina hästar för julledigt, något som jag älskar. Hästarna som är stammisar här, lite hotellgäster, lär vi känna genom åren och ser fram emot att de kommer <3 

Mvh Annelie 

Ps. Följ mig gärna på instagram @stallsteningeby


Läst 17777 ggr Kommentarer Kommentera

Hej, 

Denna blogg inleds med tre "F". I onsdags kväll var det många ofina "F" som flög ur munnen och några tårar sprutade också i takt med vattnets två Fontäner i stallet. Känslan när man kommer ner till stallet på kvällen, helt slut efter att ha fått en dagis-Förkylning, och skulle fixa klart "lite snabbt". När jag kliver in på ena kortsidan av stallet möts jag av ljudet. Det är så högt ljud och så mycket vatten som står upp som två fontäner på andra sidan stallet. Två (!) rör hade brustit på varsin sida av stallgången vid de nedre boxarna och översvämmar helt enkelt halva stallet. 6 boxar fick tömmas, skrapas rent och fyllas på med nytt spån. 

När jag vaknade upp torsdag morgon var jag ännu mer förkyld och glad över att jag gjorde Covid-test dagen innan. För annars hade jag inte kunnat genomföra dagen utan fått isolera mig helt. Nu var testet negativt, så då kunde jag åka och hämta kundhäst och ta en häst till kliniken (självklart med avstånd ändå).


Ibland är vi två som hämtar kundhäst. Persilja ställer gärna upp som sällskap <3 


Just nu är det Fullbokat i stallet och fler hästar på väg in, i samband med att några åker hem. När jul/nyår närmar sig och under högsommaren har vi alltid som mest att göra. Förutom att vi har en hel hög friska hästar på väg in har vi just nu mest sen- och ligamentskador i stallet. De hästarna är mest utmanande tycker jag. Man vill att de står blixtstilla och försöker förutse allt som kan hända. 
Glädjande nog har jag flera hästar som står inne på boxvila, så en bra grupp som kan hålla varandra sällskap. 


Här står en kille som ska in och operera hornhinnan nästa vecka. Han medicineras här och återkommer efter sin operation för eftervård.

I dag, fredag, ska jag hålla mig hemma och hålla ett högt tempo tänkte jag. Mitt mål är att ha stallet klart och hästarna redo när eftermiddagen kommer. Har jag tur så behöver jag "endast" medicinera och kvällsfodra i kväll, och kan njuta av en fredag med familjen. Livet med hästar är dock inte alltid lätt att bestämma, så vi får se ;-)

I måndags var det ett underbart väder och morgonen startade på bästa sätt <3 Tror vi alla njöt av soluppgången och snön!


Läst 17464 ggr Kommentarer Kommentera

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.