Marie Ryman
JUL
13

Efter regn kommer värmebölja

 

Det förra inlägget var ju av det mer deprimerande slaget. Det är ju så ibland, ridsport är ingen dans på rosor, eller enkelt, eller speciellt smidigt, (eller rofyllt och stressfritt som min frisör en gång lite drömskt tänkte sig det som när jag berättade vad jag jobbar med). Det är ofta det är svårt. Och känslan i sadeln pendlar dessutom från busenkelt och självklart till känslan av att man nog faktiskt inte har förstått någonting över huvud taget.

Grejen är den att det är okej. Det ingår.


Så länge man siktar framåt och håller sig något sånär positiv, så kommer det alltid solsken när det väl slutat regna. Svackor går över, träning ger resultat, stolpe ut blir stolpe in någon gång också, och ingen har otur precis hela tiden. Juni var inte vår månad, men juli har levererat så det står härliga till.

Så för att walk the talk och fokusera på det positiva, här tre saker med juli som jag kommer komma ihåg länge.

1. Enstjärnigt i Rüspel

Att man inte behöver hoppa högst för att göra mig mest glad är 158 cm fullblod ett levande bevis på No Deal, som debuterade enstjärnigt i Berlin för en månad sedan, gjorde sin andra start på Rüspels fina tävlingar förra helgen. Efter regn kommer ju mycket riktigt solsken, och ibland kanske lite mer än man tänkt sig, på flera sätt. Rekordtemperaturen 38 grader uppmättes i Niederachsen den dagen, och gissa var vi befann oss. I en hjälm, på ett fält, utan någon som helst vind, givetvis. Jag och Matilda fick användning för det gamla partytricket att doppa tävlingströjan i vatten innan terrängen, mycket effektivt och att rekommendera. Noddi gjorde en fin tävling, galopperade in i mål med en felfri terräng, ett par sekunder över tiden. Groomen var om möjligt gladare än mig, verkar vara obligatoriskt att de är mer nervösa än ryttarna även på den här ännu rätt blygsamma nivån, och vattenslangen väntade redan vid målgång. Bra med väl förberedda arrangörer! Det hela räckte till en tredjeplats i klassen, så himla roligt. 







2: Och efter värmebölja kom bundeskval!

Till slut! På söndagen åkte vi tillbaka till Rüspel, men den dagen var temperaturen nästan 15 grader lägre, tack och lov. Femåriga Nicki som är mitt enda hopp om bundeschampionat bland mina hästar smällde till med 65% i dressyren, en felfri hoppning, något tidsfel i terrängen, och knep den sjunde och sista placeringen i klassen. Tillsammans med sina tidigare 8,0 och 8,4 i lätta terränghästprov, A, var då alltså tre av fyra kval avverkade då en placering i lättklass räknas som ett. Så saknades gjorde alltså ett enstjärnigt terränghästprov, L, med 7,0 eller mer.

Sagt och gjort, på onsdagen åkte vi till Badendorf, gjorde efter instruktioner från chefen en skolningsrunda i A, lätt klass, för att sedan galoppera på i L. 7,2 blev resultatet, och det var väldigt lätt att köra hem från den tävlingen! Hurra! Och gladast av alla var hennes ägare förstås. Vila och morötter har stått på schemat sedan dess. För henne alltså, ägaren vet jag inte vad han har gjort. Gissningsvis firat.

Malins fantastiska femåring Editha kvalade även hon i Rüspel med riktigt fina poäng, hon vann båda terränghästklasserna med 9,3 och 9,0, svårslaget. Även Chico är nu kvalad. Jättebra tycker jag, hon hittar ju dit och allt ;) Nytillskottet Breasy, SWB e. Quite Easy var placerad i internationell tvåstjärnig klass i Köpenhamn förra helgen. Så det rullar vidare för oss, och det rullar ju bra dessutom.



3: Att man kan göra nya hästar
Hon växer så det knakar, lillen, och vi konstaterar att släkten ÄR värst även här. Betty är fantastiskt nöjd över sin skapelse, och fölet har rätt stort självförtroende hon också. Och hon ser jättefin ut, hade jag kunnat hade hon fått åka med i bagageluckan hem på en gång. Får ha lite tålamod. Tids nog. Bettys lillebror vill också åka hem i bagageluckan som synes men det får räcka med en...






Så när min mamma letade efter ordet för att beskriva hur jag har det (det är pappa fölet har gosestund med på bilden ovan) konstaterade vi att nej, harmoniskt kanske inte är helt rätt, om man inte ser sopslut som ett harmoniskt tillstånd förstås. Vi bestämde att härligt var ett bättre. För det ÄR ett privilegium att jobba med hästar, att få rida och tävla som jobb. För trots de slitiga delarna med minimal glamourfaktor, så vågade den tolvåriga versionen av mig själv inte ens drömma om en arbetsvecka som denna. Så är det.



Läst 29487 ggr Kommentarer Kommentera



Marie Ryman

Marie Ryman, som jobbar hos fälttävlansproffset Malin Petersen i Tyskland, bloggar om sitt hästliv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng



Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Fantastisk helg!

Saras vardag

Måndag!

Therese

Gästblogg: "Många saker du kan göra för att förebygga kolik"

Gästbloggen

Till Husbloggarna