Text: Ida Röök
Foto: Privat
  
Vad tar vi med oss från 2017?
– För mig var ridsport-EM i Göteborg en fantastisk upplevelse. Inte minst med lagmedaljerna både i dressyr och hoppning, men även i och med Peders fenomenala guld. Det känns som att svensk ridsport är oerhört stark, vi har verkligen visat att vi är en nation att räkna med. Det är kul att vara en del av svensk ridsport just nu!
  
Vad vill vi glömma med 2017? 
– För min egen del hoppas jag att jag har fått min beskärda del av olyckor, både vad gäller mig själv och mina hästar. Det är ju nästan pinsamt att tänka på hur mycket jag har skadat mig under året, haha.
  
Vad pratar vi för mycket om 2018?
– Jag tycker att debatten och diskussionerna om dressyren har tagit en tråkig vändning. Visst behöver vi diskutera allt som har med hästarnas välfärd att göra, men jag kan känna att just dressyren har blivit orättvist behandlad. När det gäller det här med bett till exempel – om jag rider med samma bett som en hoppryttare är det jag som dressyrryttare som får skit för det.
– Därmed inte sagt att vi inte ska diskutera de här sakerna, men jag kan känna att det ständigt är dressyren som är under lupp, jag hoppas att diskussionerna kan innefatta alla discipliner inom ridningen där vi har hästar som ska prestera på toppnivå.
  
Vad pratar vi för lite om 2018?
– Det är hög tid att se över unghästarnas tävlingsupplägg tycker jag. Nu finns det så många tävlingar för en unghäst i utbildning, det kan nog vara svårt för alla att förstå att man inte måste göra precis allt. En femåring måste inte tävla på Flyinge, Elmia, Falsterbo, i Friends och i Göteborg.
– Jag tycker att det är väldigt positivt att det finns så många tävlingar för unghästarna i dag, men det handlar om att hitta ett upplägg som passar individen. Vissa hästar klarar att tävla så mycket, andra gör det inte. Jag skulle vilja att den diskussionen blev tydligare och att fler faktiskt tog sig tid att fundera över vilka tävlingar den unga hästen ska göra och varför den ska göra just dem.
– Sedan tycker jag att det är toppen att unghästarna har fått komma in på de stora arenorna, det är inte det som är problemet. Utan problemet ligger i när man matchar hästarna fel och att de därför inte håller. Jag vill att mina hästar ska byggas upp för att prestera på toppen under många år framöver, då är det inte viktigt att en individ gör precis allt som femåring. Så kort sagt – lite mer eftertänksamhet krävs när det gäller just tävling och utbildning av den unga hästen. Den debatten tycker jag borde komma fram mer.
  
Vad blir årets ridsportskandal 2018?
– Peder Fredricson tackar för sig på hoppbanorna – och återvänder till fälttävlan igen. Det hade ju varit riktig dramatik, haha!
  
Vem blir årets ridsportpersonlighet 2018?
– Lisen Bratt Fredricson, hon rider inte själv men är en helt fantastisk förebild för så många. Hon är en stor del i Peders framgångar, hon fixar tävlingar, evenemang och auktioner, plus att hon har satt Sverige på avelskartan i och med att hon säljer hästar utomlands. Jag kan verkligen inspireras av en sådan person och den verksamhet hon faktiskt har skapat, jag tror att hon kommer att ta klivet fram ytterligare under nästa år.
  
Hur tänker du på din egen ridsportkarriär under 2018?
– Jag kommer att visa vår fina hingst, Bergsjöholms Valbonne som ägs av Marita Strauch, på Bruksprovet. Det blir mitt första bruksprov, även om jag visat ponnyer innan, så det ska bli kul. Sedan hoppas jag att jag och Briman kan komma ut och tävla Grand Prix igen.
– Vad gäller mina hästar i mellanålder har jag faktiskt bestämt att jag ska satsa mer på träning än på tävling, för att bygga upp dem maximalt för nästa nivå. Det är lite hets kring det här med att man ska tävla för att visa upp sig och checka av hela tiden. Jag har nog dragits med i det lite, men nu har jag tagit beslutet att träna för riktigt bra tränare i stället för att tävla så mycket. Det ska bli spännande att se vad det kan ge.