Text: Jennie Börs
Foto: Privat

Sanna Frödin köpte Explosive Vicious (SWB född 2015, e. Balou de Rouet – Lemon), till vardags kallad "Rocco", i februari 2019. Träningen flöt på under året och de tävlade även upp till en meter i hoppning. I slutet av november blev han däremot plötsligt halt.
– Han var i full gång men stod inför planerad vintervila när hältan kom, så vi åkte in till Universitetsdjursjukhuset med honom. Där visade han en tregradig hälta vänster bak i trav och det syntes även i skritt. Inledningsvis misstänktes hovböld och det var också vad vi hoppades på, säger Sanna.
En röntgenundersökning gjordes och veterinären hittade då en cirka en centimeter stor cystlikande förändring i strålbenet. För att kunna undersöka närmre om fler skador också förelåg, krävdes även att en MR gjordes. I väntan på vidare undersökning ordinerades vila i sjukhage och metacam.
– I början av december lämnade vi honom på kliniken för magnetröntgen. För mig är det här en ganska luddig tid, då min pappa varit cancersjuk under en lång tid och just i den här perioden låg för döden. Pappa dog samma vecka som vi gjorde MR, säger Sanna.

En ovanlig diagnos
Siri Morén, veterinär vid Universitetsdjurssjukhuset i Uppsala och den som behandlat Rocco, förklarar utfallet av MR-undersökningen.
– Vi ville utesluta att det inte fanns fler mjukdelsskador i hoven utöver den cystliknande förändringen. Det hade kunnat förlänga konvalescensen samt ändrat vald behandlingsmetod. Sannolikt hade det också försämrat prognosen ytterligare, säger hon.
Prognosen för en häst med cystliknationer i strålbenet är avvaktande. Siri menar att diagnosen är relativt ovanlig.
– Ser vi till cystliknationer i benets nedre del är det betydligt vanligare i frambenen, statistiskt sett sitter endast ungefär 20 procent bak. Generellt skulle jag också säga att det är väldigt ovanligt att bakbenshältor sitter i hov- eller strålben, säger hon.

Fick tre alternativ
Efter diskussioner slutade det med att Sanna fick tre alternativ för att gå vidare: behandling med osphos, operation eller avlivning.
– I den bubblan vi befann oss i med pappa var det så klart svårt att ta ett beslut. Att låta honom genomgå en operation med allt vad det innebär eller att avliva, kändes som det blev för mycket där och då. Vi valde därför att prova behandla, även om vi fick veta att en kirurgisk åtgärd gav lite högre chanser för att han skulle bli bra, säger hon.
Enligt Siri fanns det i Roccos fall en risk att strålbenet kunde fraktureras, oavsett vald behandlingsmetod.
– Normalt sett är operation ett bra alternativ vid cystliknande förändringar, men i hans fall var risken att orsaka en fraktur vid ingreppet stor. Samtidigt fanns det också hela tiden en risk med frakturering i samband med igångsättning. Cystans placering vid djupa böjsenan hade nämligen kunnat orsaka en fraktur när ansträngningen blev större, genom ett ökat drag på strålbenet, säger hon.

Friskförklarades i mars
Den valda behandlingsmetoden med osphos innebär en intramuskulär injektion som används vid nedbrytande processer i strålbenet hos hästar. Preparatet har även en antiinflammatorisk och smärtlindrande effekt.
– Skelettet är modellerat så att det byggs upp av celler som kallas osteoblaster och bryts ner celler som kallas av osteoklaster. Cystliknationer är en inflammation med en för stor nedbrytningsprocess i strålbenet, så det vi ville åt genom osphos var att minska den aktiviteten i skelettet, förklarar Siri.
Förutom att behandlas med osphos vid flera tillfällen skoddes Rocco även med kilskor, i hopp om att minska risken för fraktur samt smärtan ytterligare. Redan vid återbesöket i början av januari 2020 sågs en stor förbättring.
– Då var han ohalt i skritt och bara en halv grad halt i trav. Jag fick börja sätta i gång honom lite smått och vid nästa koll två månader senare friskförklarades han, säger Sanna.

Genom att höja upp trakten avlastas området över djupa böjsenan där cystan sitter. Åtgärden sattes in för att fraktureringsrisken skulle minska.

Är i dag opåverkad
Även om prognosen inledningsvis var oviss, har Rocco fungerat vidare som ridhäst och cystan är inget som påverkar honom i dag. I dagsläget tävlar han på 1,20-nivå och har även debuterat 1,30.
– Kilskorna har vi behållit, vi har helt enkelt inte vågat chansa utan. Det känns som en ganska enkel åtgärd om det hjälper honom att vara hel. Men annars gör vi i dag inget annorlunda för att han ska fungera på den nivån han är, säger Sanna.
Under hösten gjordes en uppföljande slätröntgen hos Universitetsdjurssjukhuset. Det visade sig då att cystan blivit markant mindre genom en minskning om cirka 50 procent.
– Det känns jättebra och är inget man ska ta för givet, jag försöker tänka på det varje gång jag rider. Att det skulle gå så pass bra som det gjort är ingen självklarhet. Hästarna var också det som fick mig upp ur sängen i allt det som hände med pappa. Jag var verkligen nere på botten, men hästarna betydde otroligt mycket, säger Sanna.

"Häftigt att se"
Även Siri gläds åt det resultat den nya röntgenbilden visar.
– Det är helt fantastiskt. Här kan vi se att vi lyckats hämma skelettnedbrytningen, ta hand om de negativa processerna och modellera för att bygga upp med normal skelettstruktur. Det är väldigt häftigt att se, säger hon och fyller i:
– Många gånger släpper man den uppföljande röntgenbilden när hästen svarar på behandlingen och fungerar, så att få en förbättring så här svart på vitt var jättekul.