Yippie, det blev en bronsmedalj till Sverige i nationshoppningen! Tre felfria rundor för Jens Fredricson, Angelica Augustsson och Rolf-Göran Bengtsson - och bara en rivning för Henrik von Eckermann. 
  
Spännande var det ända in i det sista. Först när fransmannen Kevin Staut som startade bland de sista rev ut sig, var medaljen säkrad.

När svenskarna kom ut från prisutdelningen blev det kaos i mixed zone. Många ville ha en kommentar, inte bara svenska journalister. De fyra ryttarna verkar populära i flera länder.

  
Jens Fredricson började med att ösa beröm över "Roffe".
- Det är helt otroligt att ha en sådan ryttare i laget, man räknar ju med att han ska vara felfri. Han är lågmäld, men det han säger är alltid rätt.
Men du själv, med din killerinstinkt, måste ju också tillföra mycket?
- Vi alla i det här laget har den instinkten, menar en blygsam Jens.
Vad hände i går då?
- Jag red dåligt i går, i dag red jag bra. Jag kände redan när jag var på väg ner mot arenan att i dag skulle jag vara nolla.
Hur känns det nu?
- Jag är jätteglad, avslutar Jens.
  
Rolf-Göran Bengtsson är förstås den som är mest upptagen med intervjuer, men till sist kommer också han till Hippson och kommenterar Jens beröm så här.
- Jag tror att min rutin tillför mycket, jag tror de känner sig ganska trygga med mig. Vi har bra sammanhållning och kan peppa varandra.
Är det till och med tillåtet att misslyckas?
- Man känner ju själv att man inte vill misslyckas, men okej. Man känner ju att man inte vill vara strykresultatet i laget, skrattar Rolf. Det är ju den sämsta upplevelse man kan ha.
Har det verkligen hänt dig någon gång?
- Jadå, visst har det det. Och det kommer säkert att hända igen.
Hur var finalen i dag?
- Jag såg både Jens och Angelica och de var ju felfria. Jag tyckte att Jens gjorde det perfekt och att Angelica gjorde ett fantastiskt jobb med den hästen, efter allt som hänt.
Kändes det verkligen inte jobbigt att ha pressen att rida felfritt?
- Det är som att starta i vilken annan tävling som helst, man rider både för laget och individuellt. 
Kan du vara glad för bronset - eller är du redan på väg mot nästa steg?
- Jag är väldigt glad. I kväll är vi här för tredjeplatsen, men det är klart att jag tänker lite på lördag. 

Rolf-Göran Bengtsson ligger på en tredje plats inför den individuella finalen. Det kan bli ännu en medalj alltså. För Henrik von Eckermann är det "kört", det blir ingen mer medalj. 
- Jag har varit femma en gång, det är inte intressant om man inte kan ta medalj. Det är den man vill ha, säger en realistisk Henke. 
Du såg så arg ut efter att du hade ridit...
- Jag ville verkligen inte lämna över den pressen till Rolf, att behöva rida felfritt.
Men han verkar vara den man ska lämna över till?
- Jag vill inte säga att det inte kommer någon efter Rolf, men det är något speciellt med honom. Vi ska vara så otroligt glada över att vi har honom.
Hur glad är du för bronsmedaljen?
- Ja, nu har jag den i alla fall, jag är jätteglad.
    

"Close up" på Henkes medalj. Helt okej!

På den internationella presskonferensen med alla medaljörerna var Angelica Augustsson den enda i det svenska laget som fick en fråga. Den handlade så klart om vad hon hade gjort med Mic Mac, som fick henne så kontrollerad som hon var i finalrundan.
- Vi har bytt bett till i dag, så nu gick hon mycket mer kontrollerat. Det var Henk Nooren som föreslog ett lite skarpare bett. Jag var nervös för att byta eftersom hon är så känslig och inte accepterar alla bett. Men det blev ju bra, avslutar Angelica.
   

Äntligen fick Storbritannien guldet

Det är 24 år sedan sist guldet gick till Storbritannien. Michael Whitaker, som var med 1989, trodde på medalj den här gången - men inte på ett guld.
- Hästarna har varit i fantastisk form, menar han.

Presskonferensen följdes intresserat av Michael Whitaker junior. "Rosetten ska hänga i vårt vardagsrum", berättar han.
 
Text & foto: Eva Oskarsson 

 
Vi tror inte att någon riktigt har smält gårdagens fantastiska svenska framgång, det har inte någon av oss i alla fall. Nu är vi hemma i Sverige igen och vilken fantastisk resa det har varit, känns nästan overkligt.. Hände det verkligen? 
 
Ah, det gjorde faktiskt det. Sverige kvalade till OS, Roffe tog EM-guld och Henrik kom femma. Helt otroligt! Så för att vi alla ska komma ihåg har vi trixat ihop ett litet bildspel från finaldagen. Se och njut.
 
Vi tänkte också passa på att tacka för oss och den här helgen, vi tycker i alla fall att det har varit otroligt roligt, hoppas ni har gjort det också. Ta hand om er alla och njut ordentligt, för man förlorar mer än vad man vinner i vår sport och man är inte bättre än sin senaste runda.
 
Adios! 
//Anna, Emma & Lena Salin

Sverige 1a och 5a i en EM-final, det är heeeelt otroligt! All respekt, hatten av, ursäkta språket, men det där va jävligt bra gjort! 

Strax innan fyra drar EM-finalen med de 25 bästa ekipagen igång. Dit alla svenska ryttare är kvalade, men Angelica har valt att inte starta, det är trots allt hennes första stora mästerskap som senior och visst har hon gjort det fantaktiskt bra! För de andra tre kommer vi, och alla andra svenskar på platrs göra allt vi kan för att hejja fram våra duktiga ryttare och ni där hemma håller väl alla era tummar till förbannelse? Tänkte väl det ;) Störst chans på medalj av svenskarna har Roffe på en 5e plats, bara ett drygt nedslag från ledningen. Men än är inte tåget utom synhåll för heller Henrik och Malin, även om det mest är en framskjuten placering som hägrar.

Om ungefär 5 timmar är det avgjort, tills dess kommer supportrar och anhöriga från många olilka håll i Europa med små svettpärlor i hårfästet  att frenetiskt fortsätta bita sönder nagelband, nervöst rätta till hårslingor och kragar, desperat försöka sysselsätta fingrarna och rastlöst flytta vikten från det ena benet till det andra för att sedan flytta tillbaka igen. Alla väntar vi på samma sak nu, längtan efter bra sport och ett resultat. Må bäste man eller kvinna vinna!