Portugal-bloggen

Wow, mycket hinner hända på sex veckor!

Äntligen har jag träffat familjen i Sverige. Jag var hemma i nästan två veckor. Det blev såklart en hel del häst. Jag red bland annat mammas fina Manequim, som jag hade i cirka ett år innan han åkte upp till Piteå. Jag hade kurs med instruktörerna på Piteå Ridklubb samt en clinic för de medlemar som ville komma och titta. Jag red även Veronica Perssons fina H-Navajo som jag sålde för ett år sedan. En annan gammal bekant som jag haft i träning var Icaro. Han ägs av Maja Forsell och de är så fina ihop. Det är väldigt roligt att följa de hästar som jag lärt känna under åren och se hur fint de utvecklas ihop med sina ägare. Jag gjorde även en sväng till mina kusiner i Leksand och hälsade på. Sedan corona kickade igång har det varit sjukt mycket jobb och man har inte stannat upp och känt efter så mycket. Nu när jag var hemma insåg jag hur mycket jag saknat alla nära och kära. Ser redan fram emot nästa hembesök och det ska inte dröja över 1,5 år tills jag reser hem igen.

Manne på PRKs nya bro och i härliga klätterbackar som är tillfixade.

Fina Navajo som jag fick låna till att visa världens bästa gren, working equitation!

Ridlärargänget som provade we och flera av ridskolehästarna som aldrig gjort detta förut skötte sig galant.

Innan jag åkte hem till Sverige hann jag med ett par tävlingar. En regional hemmatävling där jag återigen organiserade samt red två hästar. Denna gång kände jag att det var bättre flyt under dagen då jag hade lite bättre koll på vad som behövdes och kunde fokusera bättre på mina ritter. Indio var superfin hela dagen. Vi hade PB i både dressyren och tekniken där vi red ihop 72,7 % respektive 75 %. I speeden hade vi lite oflyt då lansen studsade ur tunnan vilket innebär att man måste hoppa av, ta upp lansen, sitta upp och sätta i lansen i tunnan uppe från hästen. Som tur var klantade sig fler ryttare i vår klass och tack vare att vi vunnit dressyren och tekniken tog vi hem totala förstaplatsen. Fandi skötte sig bra och det blev en förstaplats med honom också. Vi red på 72,5 % i dressyren och 71 % i tekniken samt att vi lyckades vinna speeden.

Jag testade en ny stång på Fandi som var lite skarpare än den vi haft tidigare. Det gick bra denna tävling men helgen efter åkte vi till Golega och red nationellt. Där fick vi lite mer problem och han var inte helt nöjd med kontakten. Jag som brukar ha problem att få Fandi avspänd och lugn fick istället kämpa med att få fram honom. I Golega red vi på 67,8 % i dressyren vilken jag var rätt nöjd med. Ett par missar, men en domare som gav oss 70 %. På de nationella tävlingarna har vi alltid 3 domare och i regionala 1. I tekniken hade jag en del problem då Fandi inte uppskattade sin nya stång. Det blev en del missförstånd och vi fick "bara" 67 %. Jag kände inte alls att han var med mig inne på banan, utan att vi jobbade mot varann och jag var såklart besviken att vi inte kunde prestera bättre. På söndagen blev det ännu värre då det fanns en överaskning i form av tre getter i fållan. För er som är oinvigda i working equitation så är fållan en volt med staket. Hos oss är det som en 6-metersvolt, men den kan variera i storlek. I mitten har man även staket eller annat och på denna tävling var det alltså staket som bildade en inhängnad med tre getter i. Där tog det stopp för oss då Fandi inte alls var på humör. Hade vi haft ett annat samspel tror jag vi hade kunnat lösa det ihop, men denna tävling fick vi inte riktigt till det. Blev några fina bilder iallafall tagna av Carlos Hernani.

Det är så lätt att gräva ner sig och känna sig missnöjd med en sämre tävling. Men man får tänka att man alltid lär sig något och efter denna tävling fick jag inse att jag måste ändra strategi och en mildare stång. Fandi är väldigt känslig så man får lyssna när han är missnöjd. Sen så har jag blivit mer disciplinerad på framridningen och att han ska vara lydigare och på plats i alla situationer. Lite längre uppvärmning så han inte har extra energi att hitta på hyss inne på banan. Det var även bra med en liten paus och få tillbaka motivationen i Sverige. När jag kom tillbaka var jag laddad att köra igång och testa nytt bett samt upplägg för uppvärmningen.

Det fick jag chans att göra nästan på en gång då vi fick en regional tävling för ett par veckor sedan. Indio hängde också med och jag är så otroligt stolt över denna häst som bara blir bättre och bättre för varje start. Denna gång gick han på 71,7 % i dressyren och 69 % i tekniken där jag tar på mig de missar vi hade. I speeden var vi en sekund ifrån att vinna som hade gett oss totalsegern. Det räckte tyvärr inte hela vägen, men jag tror aldrig jag varit så nöjd över att komma tvåa. Fandi kändes toppen och jag red på en rätt "mesig" stång för att hitta förtroendet och bjudningen. Det fungerade rätt bra och jag fick 68,9 % i dressyren samt 71,7 % i tekniken. I speeden blev vi tvåa och lyckades ta hem förstaplatsen. Jag kände mig mycket mer motiverad med Fandi efter denna start. Beatrice Werder tog några härliga actionbilder av Indio.

I helgen var vi i Cascais på den stora lusitano festivalen. Jag hade med mig Fandi och tävlade nationellt we. Denna gång bytte vi upp oss ett snäpp på stången och nu tror jag vi har hittat den magiska formeln. Det kanske blev lite väl mycket uppvärmning första två dagarna. Hade gärna haft något mer energi, men han är betydligt lättare att ha och göra med när han är lite trött än lite för pigg! Det är en utmaning att rida på gräs och broddar då hästarna blir lite mer "fast" i marken. Jag borde ha lärt mig att ha lite mer galopp för att inte riskera att missa i bytena. Men känslan var väldigt bra hela helgen och nu jobbade vi tillsammans istället för mot varandra. Jag är så laddad för kommande helg med ännu en regional och i mitten av oktober har vi en nationell. Sedan är det dags för årets event, som verkar bli av detta år, Golega. Jag lär mig så otroligt mycket av denna häst och jag tror jag kommer få nytta av alla nya verktyg jag samlar på mig för framtida hästar. Det är även otroligt inspirerande att vara i Cascais och få rida på den arenan, se så många fina hästar och duktiga ryttare. Hade dessutom en grym rumskompis Julia Witsell på fint hotell och massor av andra härliga människor som förgyllde helgen. Framförallt mina hästägare Nuno och Catarina som outröttligt ställer upp och satsar på mig och hästarna. Vi fick 66,7 % i dressyren och 67,8 % i tekniken. Tyvärr hade vi en domare som låg rätt lågt och drog ner procenten en hel del. I speeden var han lite trött och vi hade ner sidepassen så det är 10 sek extra. Men vi börjar närma oss övriga gänget tidsmässigt så det känns lovande. Bjuder på några sista bilder, credit Carlos Hernâni / Lusitano World :

Min grymma tränare Mafalda Galiza Mendes som har trimmat mig och Fandi senaste tiden. Hon och hennes fina Isco kom tvåa i masterklassen.

Nästa gång ska ni få en bättre uppdatering på övriga hästarna i stallet.


Kram på er!

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 84432 ggr Kommentarer Kommentera

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.